SLU arrangerade i går ett seminarium kring ekologisk djurhållning. Slusatsen är tydlig – vi måste arbeta med djurvälfärd och hållbar livsmedelsproduktion, och inte fastna i diskussion kring regelverk som KRAV och EU- ekologiskt. Det började med Marit Paulsens och Åsa Domeijs möte på KSLA i april förra året, där kontentan var ”både och” d v s det bästa i båda systemen, konventionellt respektive ekologiskt. Det fortsatte med Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen på KSLA den 12 februari i år: ”Sluta prata KRAV och EU- ekologiskt. Det är marknadskoncept. Det viktiga är att vi kommer framåt mot bättre hållbarhet” . Och nu var det Ulf Emanuelson, professor i veterinär medicinsk epidemilogi, SLU som lyfte frågan. Jag har också tidigare framfört att vi måste titta på den totala miljönyttan i exempelvis i den offentliga upphandlingen och från djurskyddssynpunkt räcker det inte med att ekologiska djur har det bra. Knäckfrågan är dock hur vi på marknaden ska lösa en strävan mot hållbar produktion och konsumtion. Är det en ökad mångfald med tydliga budskap?
Helena Röcklingsberg, etiker, hade en definition av begreppen djurvälfärd och djuromsorg, där det förra är djurets upplevelser och det senare är vårt ansvar gentemot djuren. Intressant, eftersom begreppet djuromsorg inte fanns före 1985, då vi på Slakteriförbundet etablerade programmet Omsorg i djurskötseln, som sedan skapade ordet djuromsorg. Min definition då, var att djuromsorg omfattade så mycket mer än traditionellt djurskydd d v s etik, djurhälsa och också livsmedelssäkerhet.
Det är intressant att djurmaterialet kommit i fokus. Anna Wallenbeck, SLU förkastar Linderödsgrisen som ett realistiskt alternativ. Dessutom är Linderödsgrisen inte en verklig grisras utan snarare en blandning, säger Anna, vilket borde uppröra Slow Food som har lagt speciellt skyddsvärde på ”rasen”. Den röda korasen SRB är vanligare i ekologisk produktion, vilket sannolikt bidragit till att ge bättre hållbarhet för ekologiska kor. SRB-aveln har ägts av Sverige/Norden, medan de svart- vita Holstein-Friesian kom utifrån. Jan Philipsson fick inte möjlighet att framföra debaclet med att svenska grisavelsföretag lagt ned aveln av svensk lantras. Att det är konventionella kycklingar och höns i den ekologiska produktionen vet vi, men kanske inte omvärlden.
Genomgående i presentationerna finns erfarenheterna att det är större variationer inom systemen ekologiskt respektive svenskt konventionellt än mellan. Det finns dåliga och bra gårdar i båda systemen. Bönder är olika och det finns ingen ekologisk universallösning. Så troddde man i början – tar vi bara fram bra regler så måste det bli bra – tänkvärt. Det ska mer till och här erbjuder Svensk Mjölk ”Signaler djurvälfärd” och rådgivningstjänsten ”Fråga kon”. Här finns mycket mer att göra och något för Svenskt Sigill att vidareutveckla utöver de djurvälfärdsindikatorer man jobbar med i dag inom IP Sigill Mjölk.
Frågan är hur vi ska förvalta denna insikt som blir allt tydligare. Det räcker inte med ge konsumenterna valmöjligheterna ekologiskt, svenskt eller importerat. Det var också budskapet från Djurskyddets presseminarium. Vi bör bryta låsningar, ge ökad valfrihet och jobba med ökad transparens. Det finns säkert skäl att återkomma i frågan.