Mindre EU-stöd till bönderna ger högre matpriser?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I tisdags bjöd Näringsdepartementet in till s k sak-debatt kring den framtida EU- gemensamma jordbrukspolitiken, CAP. Man talar mycket om hur bönderna kommer att drabbas av neddragna stöd, men min utmanande fråga om att det faktiskt måste innebära att matpriserna måste höjas, vill man inte svara på. Risken är ju också att EU:s bönder får ökad importkonkurrens från tredje land med nya handelsavtal med exempelvis Mercosur. Statssekreterare Elisabeth Backteman talade om ökad konkurrenskraft och ökad produktivitet, precis som man gör i samband med livsmedelsstrategin. Och vad det kan innebära återstår att se? Kommer man klara sina åtaganden om hållbar produktion, nationella miljökvalitetsmål och bibehållet svensk djurskydd? I många frågor var tidigare ordförande för LRF Helena Jonsson och jag oeniga. Men att sänkt EU-stöd till bönderna skulle kunna ge högra matpriser, var vi överens om. För många svenska bönder är EU-stödet en väsentlig del av inkomsten. Ordförande för Grisföretagarna Ingemar Olsson lyfte frågan om böndernas lönsamhet.

EU-kommissionären Hogan har också signalerat att man vill överlämna ett större ansvar till medlemsländerna att anpassa stöden till nationella förutsättningar. Med EU:s krångliga regler kring betesmarkerna (mindre än 50 träd per ha) i färskt minne, tycker LRF att detta är bra. Men det kräver politiskt stöd. Det kan finnas skäl att påminna om, att bidragande orsak till att LRF röstade ja till EU 1993, var att man hellre reglerade på jordbruket igen inom EU, än att utsättas för svenska politikers omilda behandling av jordbruket med 1990 års avreglering. Det politiska ointresset och okunskapen kring jordbruk och livsmedelsproduktion har varit ett ständigt problem under många år. Svenska politiker oberoende av politisk färg har drivit kravet på en sänkning av EU:s jordbruksbudget. Den svenska positionen har fått många i EU att skaka på huvudet. Varför har Sverige inte gjort som Finland i stället, som framgångsrikt gynnat sitt eget jordbruk genom CAP? Nu krävs verkligen att Sverige på ett konstruktivt sätt gynnar bönder som levererar kollektiva nyttigheter. Att Sverige föreslår djurvälfärdsersättningar för åtgärder över den gemensamma EU-nivån är bra, men frågan är om detta bara är ett spel för gallerierna. Jag drev den frågan på uppdrag av Eurogroup for Animals 2011 för döva öron. LRF:s förhoppning är att den nationella livsmedelstrategin ska garantera ett politiskt stöd och en gynnsam utveckling av en ”nationell” CAP. Med regeringens blåslampa på myndigheterna om ökad konkurrenskraft och ökad produktion, finns fortsatt risk för att man hamnar i konflikt med konsument – miljö – och djurskyddsintressena – tyvärr!

En kommentar

  1. Lars Svensson
    Publicerad 26 februari, 2018 at 19:10 | Permalink

    Vid inträdet i EU sjönk våra avräkningspriser, som ett brev på posten. Ja matpriserna kommer att gå upp. Men vi i västvärlden håller ju på att a äta ihjäl oss, så det kanske är bra. Bara vi äter svenska varor. För en hållbar framtida livsmedelsproduktion var det en stor olycka att stöden infördes.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.