Det bidde bara en köttbulle

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Produktionen och konsumtionen av mat har stor betydelse från hållbarhetsynpunkt, men det får inte innebära att vi nedgraderar andra aktiviteter, som har stor påverkan på vårt framtida klimat, ekosystemens hållbarhet och FN:s hållbarhetsmål. Som bl a Anna Richert, WWF och Elin Röös, SLU brukar säga: Glöm inte de övriga 80 procenten som påverkar utsläppet av växthusgaser och som idag överskrider planetens gränser – fossila energikällor, transporter, tillverkning, boende, konsumtion av annat än mat m m. Kritiska kriterier för planetens gränser är bl a biologisk mångfald, klimatförändring, färskvattentillgång, markanvändning, kväve – och fosforcykler och inte minst kemikaliebelastning. Det senaste har stor betydelse, men saknas helt i EAT Lancet-rapporten. Nej till kemiska bekämpningsmedel är den ekologiska produktionens starkaste argument. Vad som också saknas är att i många länder är betesbaserad djurproduktion en förutsättning för befolkningen att få tillgång till högvärdigt protein. Marken kan inte odlas upp för att producera grönsaker eller baljväxter. Inlagring av kol i betesmarker och vall och ökad mullhalt har också potential. För att inte förglömma vallens alla andra positiva effekter från miljösynpunkt. Att slänga ut all djurhållning är inte problemfritt från hållbarhetssypunkt. Grisarna är som Elin Röös framhäver duktiga förädlare av biprodukter från livsmedelsindustrin.

EAT Lancet-rapportens budskap om minskad köttkonsumtion till 14 gram per dag fick ett enormt genomslag i media i torsdags. Medias behov av förenkling är tydligt. Genom att hålla i en köttbulle jämfört med en tallrik med tio stycken får man ett uppenbart budskap. Och avsändarna är inte vilka som helst – i första hand Gunhild Stordalen (skaparen av EAT) och Johan Rockström – numera superkändisar. Rapporten Food Planet Health syftar till hälsosam kost från hållbara livsmedelssystem. Vår produktion och konsumtion av mat har stor betydelse från hållbarhetsynpunkt. Det gläder mig att antibiotikaresistens numera ingår i hållbarhetsmåtten. Det tog jag upp med Johan Rockström för fem år sedan.

Johan Rockström kräver en radikal omställning av det globala matsystemet. Värdet av att peka ut vår matproduktion, är att här kan vi alla ta ansvar. Som många förstår är frågan inte så enkel att alla bör bli vegetarianer eller veganer. Flexitarianer är en del av lösningen enligt rapporten. Svagheten är att målen och strategierna är globala. Visst finns det en styrka i att vi får globala överenskommelser för att ställa om till hälsosam mat producerad på ett hållbart sätt. Men genomförandet måste som alltid ske lokalt. Det som vi kan vara överens om, är att vi vill komma åt en intensiv monokultur av få grödor och en intensiv djurhållning som bygger på utfodring av spannmål och soja. Redan 2016 publicerade Elin Röös, SLU rapporten kring hur den svenska animalieproduktionen skulle se ut för att behålla bete och utnyttja biprodukterna från livsmedelsindustrin. Läs den! Det ska bli spännande och se om EAT Lancet-rapporten får ett genomslag i den svenska livsmedelstrategin, som vill ha en ökning av all svensk matproduktion – inte minst animalisk.

Att minska köttkonsumtionen är vi många som talat om. Vi Konsumenter började redan 2011 att föra debatten. Stockholms landstings Centrum för tillämpad näringslära var ännu tidigare ute. Världsnaturfonden WWF har sin One Planet Plate och arbetet med hållbar livsmedelskedja. Jag hörde en del kommentarer i kaffepausen på seminariet i fredags kring detta, med all rätt.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.