Ibland blir det väldigt uppenbart att Sverige är ett avlångt land som sträcker sig från danska breddgrader i Skåne till fjälltrakter norr om polcirkeln. Jag har nyligen färdats till Sveriges ungefärliga mittpunkt och besökt jämtländska fjällvärlden. När man åker tåg från Sundsvall till Enafors (nära Storlien) är man glatt överraskad över att det ändå finns så mycket öppet odlingslanskap. Det är huvudsakligen vall och ganska lite spannmål. Med ett tufft klimat finns sannolikt begränsade möjligheter för att odla baljväxter. Tankarna går till behovet av växtförädling anpassat till de nordiska förutsättningarna.
Det finns väl ett skäl till att Jämtland har den största andelen ekologisk areal, närmare 40 % i Sverige. Behovet av bekämpningsmedel är lågt. Det här är gräsätarnas landskap. Man undrar hur landskapet skulle se ut utan gräsätande djur. Årskursen 1964 för agronomer från Ultuna träffar initiativtagaren till projektet Fjällbete Jörgen Andersson. Fjällbete som startade 2002. Syftet är lokal mat. Man flyttar sina får till nära sina samarbetspartner d v s jämtländska krogarna, som vill satsa på närproducerat. Fjällbete bygger på alliansen mellan producent och konsument. Jörgen Andersson talar om regenerativt lantbruk. Koppling finns till Savory institute, som bygger på att vitalisera ekosystemen med betande djur. I dag utnyttjar vi bara hälften av ekosystemens potential. Vi måste härma naturen. Människan kan göra ekosystemen mer vitala. Gräset bygger djupa jordar och utan djur fungerar inte ekosystemen hävdar Jörgen Andersson.
Och diskussionen går vidare om hur IPCC:s rapport om markanvändning och jordbruk ska tolkas. Media gör sin enkla tolkning, precis som man gjorde med EAT-Lancet-rapporten. Jordbruket är ett problem. Jag blir väldigt orolig när Naturskyddsföreningen talar om ökad skogsplantering och anläggning av våtmarker, som alternativ till betande djur. Jag läste en klok insändare som pekar på det som många av oss påpekat. Hållbarhet är inte bara klimat. Det som kan vara bra för miljön kan vara dåligt för klimatet och tvärtom. Man måste utgå från regionala förutsättningar. Det blir särskilt uppenbart när man har besökt nordliga delar av Sverige. Jag lyssnar hellre på Johan Kuylenstierna, Klimapolitiska rådet, som tror på potentialen i svenskt lantbruk. Visst ska vi minska en del av vår köttkonsumtion, men det ska gälla dåligt intensivuppfött kött från exempelvis amerikanska eller brasilianska feed lots. Och visst skulle jag gärna äta lamm eller biff från Fjällbete. Allt för all behålla det öppna svenska landskapet.
En kommentar
Tack, så bra skrivet!