Det tog ett par år innan KRAV reagerade på att de ekologiska grisarna har ont i lederna. På KSLA: s Ekoforum i går var Bo Berg, ordförande i KRAV, bekymrad och talade om att lägga in en del forskningsmedel i frågan. Det kanske behövs även för kycklingarna. På ett seminarium förra veckan anordnat av SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) presenterades åter hälsoproblemen för de ekologiska grisarna. Men motsvarande fakta kring den ekologiska kycklingproduktionen saknas. Har de benproblem och hur står det till med fothälsan? Och den ekologiska äggproduktionen står för utmaningar när det gäller 100 % ekologiskt foder I den fortsatta strategin för ekologisk produktion och konsumtion, som diskuterades på KSLA föreslås uppföljning av djurvälfärden och stöd för inhemska raser av kyckling, värphöns och gris. Och nu ska SLU ha motsvarande seminarium 25 maj.
Jag har vid flera tillfällen besökt Ekoforums seminarier på KSLA. Jag känner mig verkligen välkommen, även om jag representerar en verksamhet som inte står för ekologisk produktion d v s Svenskt Sigill. Jag ser det som ett exempel på att man kan acceptera olika vägar att nå målet hållbart jordbruk. Annika Åhnberg fick än en gång påminna om att seminariets syfte inte var att diskutera för eller mot ekologiskt. Syftet var att diskutera den fortsatta strategin för utveckling av ekologisk produktion och konsumtion. Rent allmänt tycker jag att förslaget andas ödmjukhet. Även den ekologiska produktionen i dag har stora utmaningar när det gäller att förbättra vägen mot miljökvalitetsmålen och målen mot en hållbar produktion och konsumtion. Inledningsvis i strategidokumentet pekas också ut den tråkiga situationen att 50 % av de konsumerade ekologiska livsmedlen i Sverige är importerade. Det måste vara hög prioritet på att öka andelen svenskproducerade ekologiska livsmedel. Som djurskyddare vill jag inte ha danskt ekologiskt griskött, som inte fyller svensk djurskyddslagstiftning.
Det var kul att lyssna på initiativtagarna Linus, Linus och Maja, till tankesmedjan Dyrare mat nu. Facebookgruppen har 5000 medlemmar, varav jag är en. Den billiga maten bär inte sina kostnader. Bönderna behöver kunna producera hållbar och rättvis mat av bra kvalitet. Googlar man på billigaste matkassen får man 5000 träffar. Jag träffade PRO:s verksamhetsledare på Sveriges Konsumenters årsmöte 27 april. Jag försökte få henne att förstå att PRO:s prisjakt inte gynnar insikten om vad vi får för pengarna. Prisfokuseringen fortsätter. Det hjälper inte att man speciellt tittar på och prispressar ekologiska livsmedel. Vem ska betala? Man borde läsa Gunnar Brulins bok ”Billig mat – en dyr affär”. Linus och CO ställde en omöjlig fråga till auditoriet: Vilka politiska beslut behövs för att matens ska bära sina verkliga kostnader? Enligt min grupps uppfattning, måste det till samhälleligt stöd för att ersätta jordbruket för de ekosystemtjänster som gynnar en hållbar utveckling.