Svenska Djurhälsovårdens konferens i veckan hade rubriken ”Hållbar djurhållning till salu?”. Efter Helena Jonssons, LRF anförande var budskapet tydligt från Per Jensen, känd etologiprofessor och Åsa Domeij, Axfood. ”Ska svenska livsmedel ha ett mervärde, kan man inte närma sig EU:s djurskyddsnivå. LRF måste exempelvis stå upp för det svenska beteskravet” sa Per. ”Det funkar inte att sänka djurskyddskraven och samtidigt kommunicera mervärden” sa Åsa Domeij. ”Hota inte med att sänka djurskyddskraven. Sverige kan inte konkurrera med bulk”. Men hon oroar sig över att mervärdet inte hamnar hos bonden. Har vi inte bättre miljö – och djurskyddsprestanda än importen kan vi inte heller använda generationsmålet, som argument för svenska livsmedel d v s vi flyttar inte miljö – och djurskyddproblem över landets gränser. Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen, var inbjuden som inspiratör. Att människor känner oro ger bra förutsättningar för politik och åtgärder på marknaden. Larm om kemikalier ökar förutsättningarna för ökad andel ekologisk mat. Marknaden är död, om man inte pekar på skillnader. Att antibiotikaresistensutvecklingen är mycket oroande, är en möjlighet för svensk djurhållning, som Naturskyddsföreningen kan hjälpa till med (Det har man redan gjort genom att skriva under debattartikeln ”Minskad köttkonsumtion”). ”Visa på jordbrukets mervärden. Infobristen är makalös” sa Svante. Detta stöder min uppfattning att även om en huvuddel av konsumenterna stöder den svenska djurhållningen, så måste svenskmärkningen fyllas med innehåll, vilket Maria Forshufvud också lyfte fram. LRF har inte drivit någon bred konsumentinriktad kommunikation sedan Sveriges Bönder på väg mot världens renaste jordbruk, som avbröts 1995.