Modiga politiker och ansvarstagande företag är vad som behövs för att flytta världen i hållbar riktning sa alltid Louise Ungerth, tidigare ansvarig för konsument och miljö på Konsumentföreningen Stockholm. Det räcker inte med att kasta ansvaret i konsumenternas knä. Jag har tidigare hänvisat till den utmärkta rapporten från Nordiska ministerrådet 2013, ”Förbättra nordiskt beslutsfattande genom att skingra myter om hållbar konsumtion”. Så här skriver man: ”Genom att skingra dessa myter vill vi visa att det finns många möjligheter för beslutsfattare att skapa och genomföra styrmedelspaket för hållbar konsumtion som kan främja hållbara livsstilar och som kan bemöta behovet av förändring på institutionell och infrastrukturell nivå.” En av myterna är just att det inte är konsumenterna, som fullt ut kan driva frågor kring hållbar konsumtion. Det krävs politiska styrmedel och regelverk som gör det hållbara alternativet till det enkla alternativet.
Å andra sidan måste marknaden/konsumenterna få säga nej till och få välja bort produkter som är lagliga. Ett exempel är burhönsägg. Andelen sålda ägg från burar har sjunkit under flera år, medan ekologiska ökat. Från lantbrukarhåll argumenteras att eftersom det är lagligt att hålla höns i inredda burar så skulle handeln eller livsmedelsföretag inte ha rätt att säga nej till burhönsägg. Lantmännen hängs ut, som tagit ställning för att inte ha ägg från burhöns i sina pannkakor och pasta. Detta avspeglar producentkooperationens dilemma – balansgången mellan ägare/producenter och marknadens krav. Jag känner väl till problemet från mitt bondeförflutna. Djurens Rätt har drivit frågan, men det är inte ett svenskt fenomen. Djurskyddsorganisationen Compassion in World Farming driver en antiburkampanj och det händer saker i exempelvis Frankrike. Djurens Rätt kör nu en bred kampanj mot konventionell kyckling. Det kan kännas motsägelsefullt att svensk kyckling hängs ut, när uppfödningen i importländerna är betydligt sämre än den svenska modellen.
Jag gillar inte inredda hönsburar, men inte heller gödtjurar på helspaltgolv även om det inte är olagligt. Det senare gillas inte heller av ICA (SCAW:s djurskyddskonferens). Jag kommer välja Arlas sommarmjölk om det är möjligt. Den mjölken kommer från kor som fått beta längre än vad lagstiftningen kräver. Bra Arla att svara upp mot mjölkböndernas förslag om att premiera utökad betesdrift.
Hur går det med livsmedelsstrategin? Det har varit positiva signaler om att den svenska köttproduktionen ökar medan den totala köttkonsumtionen minskar. Det finns optimismen hos nöt, gris – och kycklinguppfödare och investeringsvilja. Häromdagen fick jag genom min son Alexander möjlighet att avlyssna rapporteringen av Samhällsbarometern 2018. 3000, 18 till 74 år (jag får inte komma med ) har tillfrågats över hela landet. Under avsnittet Livet med miljön har 47 % angivet att man kommer äta mindre kött. Två procent tror att framtidens arbetsplatser finns på landsbygden! Livsmedelsföretagen klagar över en stagnerande marknad för svenska produkter. Har konsumentfokus flyttat från närproducerat, svenskt till hälsa och vegetariskt? Jag har fått signaler att Tillväxtverkets arena bara består av de stora drakarna bland livsmedelsföretagen. Var finns de små – och medelstora företagen so har en potential. Tidningen Fri Köpenskap varnar för att tro att exporten ska lösa problem när den svenska efterfrågan viker. Se till att skapa efterfrågan på svensk mat med dess mervärden hos svenska konsumenter. Det krävs uthållighet för att förmedla kunskap och skapa efterfrågan på svensk mat. Vad gör företaget Svenskmärkning AB? Har Maria Forshufvud medel för att kommunicera svenska mervärden, eller är det upp till livsmedelsföretagen och detaljhandeln. Det går inte att leva på gamla meriter som grisknorrar och låg antibiotikaförbrukning. Och djurvälfärd är mer än friska djur. Vi konsumenter vill ha djur som enligt den nya (och gamla) djurskyddslagen kan bete sig naturligt. Det innebär betande nötkreatur och lamm och lösgående grisar. Personligen kräver jag inte att alla djur ska gå ute. Utedrift har ju sina utmaningar när det gäller parasiter, livsmedelssäkerheten – salmonella, campylobacter m m.