Man kan fundera över det politiska ansvaret för ett fungerande svenskt djurskydd. Frågan är verkligen motiverad med tanke på nivån på debatten i riksdagen kring djurskydd den 24 april. Socialdemokraten Magnus Manhammar och MP:s Elisabeth Falkhaven var väl pålästa och hänvisade bl a till vårt debattinlägg i Svenska Dabladet och artikeln i Djurskyddet. Alla talar varmt om det goda läget kring den låga svenska antibiotikaförbrukningen till djur. Man säger sig också värna ett gott djurskydd. Men när man kommer till avveckling av förprövningen blir det konstiga argument och kunskapen brister från oppositionen. Man talar om resultatbaserad lagstiftning, funktion och konkurrenskraft, utan att förklara vad man menar. Bara att lagstiftningen har funnits sedan 70- talet är ett skäl till avveckling enligt oppositionen. Då vet man inte att regelverket har utvärderats ett flertal gånger, senast i samband med ny djurskyddslag. Jordbruksverket har fått ett uppdrag att behålla och utveckla, vilket också påpekades av Manhammar.
Har man verkligen förstått vad förprövningen innebär? Från M och L hävdas med eftertryck att byggreglerna ska finnas kvar och byggnaden ska synas och besiktigas innan den tas i bruk. Detta är ju moment som ingår i förprövningen idag! Magnus Oscarsson talar om att bonden kan tvingas köpa konsulttjänster inför förprövningen. Men om länsstyrelsen inte granskar ritningarna innan bygget, kommer det verkligen behövas konsulthjälp för att bygga rätt. Man känner igen argumentationen, att vi ska ha förtroende för att alla bönder vill sina djur väl och kommer att bygga ”rätt”. Men snälla nån, det är väl skillnad på en byggkonsulent på länsstyrelsen, som är utbildad i sin profession och har till uppgift att granska ritningar, och en bonde som kanske bygger nytt eller bygger om, några gånger i sitt liv. Förordningen sparar pengar för bonden och förebygger djurskyddsproblem. Det kan inte sägas för ofta. ”Ta bort alla regler som försämrar konkurrensen” säger Centerpartet. Alternativt till att samhället granskar byggnadsritningar, är att det lämnas till kommersiella aktörer. Det kommer kosta bonden pengar och blir en konkurrennackdel. Tala om att slänga ut barnet med badvattnet. Sedan undrar man förstås över vilka regler som Centerpartiet syftar till.
Oscarsson hänvisar med enfas till livsmedelsstrategin, konkurrenskraft och kravet på regelförenklingar. Bönderna och LRF kräver regelförenklingar. ”Vi som politiker måste ge något till bönderna som klagar”. Regelförenkling till varje pris. Men varför väljer man just förprövningen? Att ta bort detta från djurskyddsförordningen, berör en liten andel av djurhållarna d v s de som ska bygga, och är inget regelverk som drabbar bönderna varje dag eller varje år. Jag har uppfattat att regelverket kring EU-stöden är bra mycket mer komplicerade och irriterande.
Djurskyddsutredningen föreslog att djurskyddsförordningen i stor omfattning skulle bemyndiga Jordbruksverket att utforma detaljföreskrifter med utgångspunkt från djurskyddslagen. När jag formade Sveriges Konsumenters yttrande över djurskyddsutredningen, var en av de viktigaste punkterna, att man inte i stor omfattning skulle delegera till Jordbruksverket att utforma djursskyddregelverket. Det måste finnas ett politiskt ansvar för djurskyddet. Vi blev också med all rätt besvikna över Jordbruksverkets hantering av betes – gris – och hästföreskrifterna. Men nu försvarar Jordbruksverkets tjänstemän förprövningen och undrar vad som menas. Även tidigare GD anser att detta är kontraproduktivt. Ska det politiska ansvaret utövas av dåligt pålästa politiker, som kommer med oförklarade floskler, så är jag den första att ångra det jag skrev i yttrandet över djurskyddsutredningen 2012.
2 kommentarer
Heja dig Gunnela! Bra rutet!
Kan bara hålla med! De borde satsa på verkliga regelförenklingar istället för att göra lantbrukarna en björntjänst genom att ta bort förprövningen!