Jag suger på ordet. Midsommar – mitt i sommaren. Svenskarnas största helg, som för många är betydligt större än den svenska nationaldagen 6 juni. Mitt i sommaren betyder att det vänder. Nu blir dagarna kortare. Det skrämmer, med tanke på att vi med nöd lyckas ta oss igenom ett pandemiår med mörker och kyla och hundpromenader med ficklampa tre gånger om dagen. Midsommar är som gjort för att uppleva gamla minnen – lite vemodigt. Kanske lite ensamt.
Men nu måste jag njuta. När jag gick ut på min lilla balkong i morse, satt en räv på berget. Den såg lite tufsig ut. Jag blev påmind om min granne, som berättade om en räv som travade på vägen och såg ut att inte må bra. Jag har inte sett något rådjurskid i år. Jag vet att rävar tar kid. Annars ligger rådjuren i trädgården på nätterna och hoppar iväg när jag kommer. Häromdagen dagen var råbocken med två unga damer på besök utanför verandan. Fem hästar finns i hagen och skrämde livet av Attis i går kväll när de rusade fram och tillbaka med yra bocksprång. Det är väl skönt att rasa av sig i kvällssvalkan. Schersminen vid trappan har växt sig jättestor och blommar som ett vitt hav. Grenarna sträcker sig över trappan och verandan. Men jag beskär inte förrän den blommat färdigt. Potatisen kommer i nästan alla krukor och hinkar. Det ska bli spännande och se om det blir någon potatis. Det kommer en regnskur, men sedan skiner solen. Typiskt midsommarväder. Midsommar är också mat – jordgubbar, sill och potatis pekades ut av hela Norden vid webinariet i onsdags (mer om det senare).
Dumt nog råkar jag ramla in på SLU Future Foods nyhetsbrev och läser ur rapporten: Styrmedel för hållbar matkonsumtion. Rapporten är resultatet av ett samarbetsprojekt mellan Mistra Sustainable Consumption, SLU Future Food, Beijer Institute of Ecological Economics, Centre for Collective Action Research (CeCAR) vid Göteborgs universitet samt Chalmers. Projektet syftade till att översiktligt kartlägga nuvarande kunskapsläge om styrmedel för en miljömässigt hållbar matkonsumtion samt att identifiera vad offentliga aktörer redan idag skulle kunna göra för att främja en positiv utveckling. Jag har bara läst sammanfattningen och de tre rekommendationerna
1. Intensifiera arbetet i offentlig sektor
2. Ta fram nationella mål för en hållbar livsmedelskonsumtion
3. Utveckla och inför effektiva och attraktiva styrmedelspaket
Åter pekas det röda köttet ut som det stora problemet. Den biologiska mångfalden löser man genom riktat stöd till naturbetesmarker. Jag har inte läst hela rapporten, men var finns konsekvensanalysen. I stora delar av Norden ger vallodling med gräsätande djur som nötkreatur för mjölk – och köttproduktion och får, en möjlighet att leva på landsbygden. Här går inte att odla baljväxter och är det verkligen ökad kycklingproduktion vi vill ha.
I onsdags hade jag fått äran att delta i Nordiska Rådets webinarium inför FN:s Food Summit. I workshoppen för nordiska näringsrekommendationer, fick jag tillfälle att slänga in budskapet att hållbarhet inte bara är klimat utan också det finns andra viktiga planetens gränser. Djurhållning kan vara en viktig del, inte minst gräsätande djur och vallodling. Jag blev livligt påhejad av Norges Bondelag och Sara Jervfors, Södertälje. Sara tyckte att mitt inlägg präglade den fortsatta debatten. Själv blev jag utestängd genom att internet ballade ur i två timmar. Inga åtgärder hjälpte. Gick inte att komma in på telefon. Telia svarade överhuvudtaget inte. Klart att detta skulle hända just då.
En kommentar
Tack! Ditt engagemang behövs och får gärna smitta av sig. Glad midsommar!