Inget jordbruksdepartement och ingen jordbruksminister!

Visst känns det som en politisk markering att statsminister Löfven inte tillsätter en landsbygdsminister. Det är viktigare att Ibrahim Baylan, som näringsminister löser konflikten mellan Centerpartiet och Miljöpartiet i frågorna kring skogspolitiken och strandskyddet, än att se till att hållbarhetens alla dimensioner och Sverige gynnas av den gemensamma jordbrukspolitiken CAP, EU:s Green Deal och Farm to Fork. Vi är många som har reagerat starkt. Hur kommer den svenska strategin utformas? Det finns andra synpunkter än vad Jordbruksverket har föreslagit. Kommer expertmyndigheten Jordbruksverket få ökat inflytande? En angelägen djurskyddsfråga, som ligger på departementet är märkning och registrering av katt. Bryr sig Baylan? Kommer LRF ta chansen att driva en ändring av djurskyddsförordningen kring mjölkkornas rätt till bete?

Oktober 2010 avvecklade Alliansregeringen en mer än hundraårig institution – jordbruksdepartement. Jag vet inte hur situationen ser ut i exempelvis i andra EU- länder, men det kändes som en politisk markering. Anders Borg, som finansminister hade låg tilltro till svenskt jordbruks förmåga att överleva. Eskil Erlandsson blev landsbygdsminister i Näringsdepartementet. LRF såg inga problem, utan såg fördelar med att jordbrukarna skulle accepteras som företagare. Att jordbruket har många andra dimensioner fanns knappast i debatten. Vänner från jordbruksdepartementet, kände sig uppslukade av ett jättedepartement.

Många ministrar har passerat förbi under min yrkeskarriär. Det började med att jag lyckades bjuda in Eric Holmqvist till Lantbrukshögskolans konservativa studentklubb för att presentera den nya jordbrukspolitiken 1968. Om Svante Lundkvist har jag skrivit om tidigare, som stod i fönstret till kanslihuset, vid den stora bonddemonstrationen 1986, när demonstranterna ropade ”Hoppa Svante”. Mats Hellström skrev propositionen till ny djurskyddslag 1988. Hellström klagade i Expressen på att man inte kunde köpa kalvkött i Sverige. Gunilla Krantz och jag, Slakteriförbundet replikerade med att upplysa Mats Hellström om att vi avvecklat uppfödningen av gödkalv i Sverige, som byggde på att undanhålla kalven grovfoder och järn för att få ett vitt kalvkött. När jag blev hedersledamot i KSLA hade jag Mats Hellström till bordet i januari 2012. ”Vi lyckades i alla fall få ut korna och slänga ut de gamla hönsburarna” berömde jag Mats för. Göran Persson värnade det gröna folkhemmet. I början av 90-talet var han ordförande i Miljö – och jordbruksutskottet. Han var på besök på Slakteriförbundet. Jag upplevde honom som ganska stöddig. Persson blev sedermera bonde och utryckte sig klokt om svenskt lantbruk och svenska mervärden.

Jag har skrivit en nekrolog, januari 2021, om Karl Erik Olsson, jordbruksminister 1991 -1994 under Sveriges viktiga medlemsförhandlingar med EU. Att behålla det svenska undantaget med förbud mot antibiotika generellt i foder, kadaverförbudet och rätten att kontrollera salmonella i alla led, var hjärtefrågor i förhandlingarna. Jordbruksdepartementet tillsamman med myndigheter och näringen la mycket krut på att driva frågorna. Margareta Winberg fick två omgångar. Under hennes tid var det roligt att driva djurskyddsfrågorna. Hon var väldigt engagerad och stod tillsammans med Birgit Bardot i Bryssel med en djurtransport från Scan, för att driva på för skärpning av reglerna för djurtransporterna i EU. Mellan Margareta Winbergs två perioder, kom Annika Åhnberg 1996 – 1998. Annika gjorde ett utmärkt jobb med att driva antibiotika-frågan d v s övertyga resten av EU att Sverige gjorde rätt när man förbjöd tillväxtantibiotika 1986. En stor konferens i Bryssel, november 1997, där bl a Hans Jonsson, ordförande LRF deltog, gjorde avtryck.

Ann-Christin Nykvist kom från Kommerskollegium och blev också konsumentminister 2002. Hennes uttalande att det var bra att vi kunde köpa mjölk från Tyskland på Lidl, bidrog till att starta upp ett spännande projekt Matvalet (2004 – 2008). Svenskt Sigill, Naturskyddsföreningen, Centrum för tillämpad näringslära och Sveriges Konsumentråd drev. Ett upprop med 31 undertecknande organisationer krävde ursprungsmärkning och fokus på produktionskvalitet. Nykvist tog till sig debatten och formulerade en framåtsyftande livsmedelspolicy med svenska mervärden. Med alliansregeringen kom Eskil Erlandsson 2006. ”Djuren ska ha det bra” sa Eskil och försvarade beteskravet för kor. Men han tyckte det var jobbigt när vi från Djurskyddet drev frågan kring märkning och registrering av katter. Eskil startade Matlandet Sverige, som i vissa avseenden var framgångsrikt. Det satte Sverige på matkartan och ökade intresset för svensk gastronomi. När Socialdemokraterna kom till makten 2014 avvecklades tyvärr projektet. Sven-Erik Bucht presenterade i stället livsmedelsstrategin 2017. Sven-Erik var en glad och entusiastisk person, som syntes och hördes. Jag tycker det var tråkigt att han inte fick fortsätta som landsbygdsminister. Jennie Nilsson kanske hade en otacksam uppgift. Men utan tvekan påverkas den allmänna opinionen om man har en drivande och synlig jordbruksminister. Därför är det mer än beklagligt att regeringen valt att inte bemanna de viktiga landsbygds – livsmedels – och jordbruksfrågorna. Det är ändå ett helt år kvar till riksdagsvalet och mycket är på gång.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.