I slutet av augusti fick jag möjlighet att inleda en KSLA-podd med ovanstående rubrik. I podden på KSLA, som vi fortfarande väntar på (10 september) får vi lyssna till Christina Möller som samtalsledare, Tomas Erlandsson från Nordisk Råvara , Cecilia Mayer Labba, Lunds universitet och Gunilla Blixt, KSLA.
Min inledning: En övergång från animaliskt protein till växtbaserat är ett kraftfullt skifte, inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. Det är inte bara en trend utan ett paradigmskifte. Den starkaste drivkraften är att man hävdar animaliernas negativa klimatpåverkan men också hälsoaspekter. Rådgivningen från internationella och nationella offentliga institutioner och forskningen är tydlig. I ring P1 kommer frågan upp med jämna mellanrum. KTH:s inlägg i Aftonbladet lett av Annika Carlsson Kanyama tar avstånd från animaliska produkter ur ett hållbarhetsperspektiv. Jag hör Naturvårdsverket på radion uttala att ett bra sätt för att gynna klimatarbetet är att byta ut kött och mejeriprodukter till växtbaserat protein. En tro på att vi kan rädda både planeten och hälsan, men så enkelt är det inte.
Förenklingen kring klimatfrågan har gynnat en ökad konsumtion av växtbaserad mat. Men hållbar produktion har fler aspekter som är viktiga. Biologisk mångfald är nödvändig för att bevara ekosystemens resilience (motståndskraft). Vi måste minska vår användning av kemikalier (växtskyddsmedel), beakta användningen av jordbruksmark, vattenförbrukningen och kväve – och fosforcirkulationen.
I Sverige har vi sett en kraftig ökning av utbud och konsumtion av växtbaserat under senare år. Ökningen verkar dock ha bromsat på senare tid. Mycket av utbudet är sammansatta livsmedel och mycket bygger på importerade råvaror även om förädlingen ofta sker i Sverige. Den ökade importen har inneburit ökad sårbarhet, ökad användning av bekämpningsmedel och sannolikt också ökad klimatpåverkan, jämfört med om råvarorna producerats i Sverige. Den svenska debatten har präglats av bristen på logistik d v s ledet efter odlaren – rensning, sortering och förädling. Det finns en strävan att öka den inhemska produktionen av baljväxter. I dag används huvudelen som foderråvara. Men baljväxter kan inte odlas över hela landet. De är inte lättodlade, men en ökad andel baljväxter i växtföljden är positivt. Nu sker dock en positiv utveckling där vi i ökad omfattning möter växtbaserade svenska produkter.
Det är enkelt att steka en biff eller en fläskkotlett eller koka ett ägg. Våra kroppar kan direkt utnyttja viktiga aminosyror, mineraler och vitaminer från animaliska livsmedel. Proteinrika växter som soja, linser, ärtor, bönor, lupiner innehåller ibland antinutrionella substanser och kräver proccessing i någon form till skillnad från många animalier. De produkter som vill efterlikna kött och chark tvingas ofta innehålla ett stort antal ingredienser för att få rätt smak och konsistens.
2 kommentarer
Du är klok du Gunnela!
Tack för ännu ett väl genomarbetat inlägg med en kärnfull sammanfattning.