Hållbarhetsdiskussionen måste breddas

Utbudet av seminarier/webinarier kring hållbarhet har exploderat. Hela veckan har SLU Future Food ägnat sig åt att presentera forskning och kunskap kring mjölkproduktionens hållbarhet. Dessutom ordnade Alnarp Grisens dag. Genomgående för Mjölkveckan uttrycktes behovet av att bredda hållbarhetsdiskussionerna till mer än klimatpåverkan. Mycket handlade om biologisk mångfald, men också kolinlagring och vallens positiva effekter. Det var också utfallet av slutdiskussionen med Kristina Yngwe ©, Arla, Jordbruksverket och Växa. Men nej! Kristina Yngwe Det räcker inte med att föreslå innovationer som lösningen på alla problem. Det är är för populistiskt och enkelt.

Oh vad glad jag blev när jag lyssnade på Landsbygdsnätverkets podd, Landet om biologisk mångfald: Förenkla inte diskussionen till klimat, gynna generellt mångfald, välj ekologiskt, välj kött från betande djur (ekologiskt eller naturbeteskött), ät mer svensk ost var budskapen.

Mycket pekar på begränsningarna med att endast använda LCA som verktyg. En annan slutsats är också att Jordbruksverkets m fl definition av hållbarhet i tre likställda kriterier miljö, social och ekonomisk har sin tydliga begränsning. Tydligast var ekonom Helena Hansson, professor i nationalekonomi, som är engagerad i Mistra Food Futures som bl a arbetar med styrmedel för hållbar konsumtion. Helena pekar på att ekonomiskt värde är större än monetärt värde. Det finns också andra bruksvärden som etik, moral – produktionens legitimitet. Hon förordar den modell som Vi Konsumenter m m framförde till Jordbruksverket d v s doughnut-modellen. Vi kan inte gå utanför de miljömässiga ramarna för att uppnå ekonomisk hållbarhet. Vi måste också tillfredsställa sociala mål.

Liknande tankar har också Ulf Sonesson, RISE länge framfört och som jag också refererade i Vi Konsumenters inspel till Jordbruksverket. Hans slutsatser från 2016 att vi ska bli veganer och hellre äta kyckling än produkter från idisslare, har kraftigt förändrats genom ny kunskap och insikt. Han pekar på mjölkproduktionens möjliga roller. Problem är metan-utsläppet, resurseffektivitet d v s det krävs resurser att producera djur. När det gäller social hållbarhet kan det gälla näring/hälsa, landsbygd och kulturarv för att inte förglömma matglädje (ost är gott). Miljöpåverkan omfattar ekosystemtjänster (biologisk mångfald) och utnyttja resurser (cellulosa), vara en integrerad del av bioekonomin. För ekonomi kan det gälla näringsrik och prisvärd mat och landsbygdsekonomi. Mjölkens roller – hur kan de variera: Ju mer miljöeffektivt mjölk som kan produceras desto större roll i systemet. Ju mer kostnadseffektivt, ju bättre och mer attraktiva produkter som utvecklas desto större roll i systemet. Mjölkens roll bestäms också av samhällsutvecklingen (konsument, politiken och omvärlden).

Christel Cederberg, Chalmers pekar också på mjölkproduktionens leverans av ekosystemtjänster ex biologisk mångfald. FAO jobbar nu med att definiera tio olika kriterier för hållbart jordbruk. Man talar om agroekologi. Kolinlagring har blivit allt viktigare och nötkreatursgårdar lagrar upp till 50 procent mer kol än slättgårdar med bara växtodling. Vall kan lagra in 500 kg kol /ha och år och förlänger tiden för fotosyntes. Mjölkproduktion minskar klimatavtrycket med gräs i foderstaten med 5 – 18 %. Det finns en konflikt mellan kravet på rationalisering och en eftersträvansvärd agroekologi. LCA omfattar inte kolinlagring och biologisk mångfald.

Frågan är om dessa kloka inspel kan påverka den polariserade debatten kring animaliernas negativa effekter på klimatet. Kommer livsmedelsindustri och handel ta till sig LCA:ns begränsningar och att märkningen av koldioxidekvivalenter kan leda fel från hållbarhetssynpunkt. Kommer WWF och Vi Konsumenter få gehör för att det är fel att likställa de tre hållbarhetsdimensionerna?

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.