Jag lyssnande med spänning på vår medicinpristagare Svante Pääbo. Han som visat att den nuvarande människan är en del Neanderthalare och en del Homo Sapiens – en människa som vågar ge sig ut i det okända. Vi har växt från en liten grupp i Afrika till att bebo alla kontinenter och växa till nu åtta miljarder människor på klotet. Människor som sociala varelser lyckades genom att verka i grupp och tidigt bidrog man till att utrota vissa arter. Vandrarna blev boenden – bönder. Vi har gått från jägare och samlare till att försörja världen med mat från såväl en stor mängd småskaliga bönder som en intensiv storskalig livsmedelsproduktion. I dagsläget råder inte brist på livsmedel på en global nivå. Grundläggande problem är att utbudet av livsmedel inte finns tillgängligt där efterfrågan finns, vilket har resulterat i lokal brist i delar av världen, samt att många människor inte har råd att köpa tillräckligt med mat. Antalet människor som lider av kronisk hunger har ökat de senaste åren och uppgick till 828 miljoner 2021.. Förutsättningarna för att nå målet ”ingen hunger” i Agenda 2030 har därmed försämrats.
På gräsmarker har vi ersatt betande djur – uroxar, bufflar, visenter, vildhästar m m med tamboskap – nötkreatur, får, getter och hästar. Eller plöjt upp dem för spannmåls- eller sojaproduktion Det finns en missuppfattning att om vi tar bort jordbruk och låter betesmarker växa igen, så återgår naturen till det som var förr d v s något slags urskog. Men, nej även Sverige hade betande vilda djur, som höll markerna öppna. Ett intressant exempel på jordbrukets positiva effekt på den biologiska mångfalden är en av Sverige första nationalparker Ängsö. 1909 fattades beslut om ön som naturreservat och att marken skulle sluta brukas. Bonden på ön tröttnade efter ett tag och den hävdade marken växte igen med sly. Det har tagit 70 år att restaurera marken efter det felaktiga beslutet i början på 90-talet. Bosse och jag var där och njöt av miljön i början av 2000-talet.
Många av de naturliga gräsmarkerna som i Ukraina eller amerikanska mellanvästern är de mest bördiga jordarna i världen beroende på århundranden av samspel mellan gräs, örter och betande djur. En stor del av jordens jordbruksareal är gräsmarker, som inte kan odlas upp med grödor för humankonsumtion. Men att avverka regnskog för sojaodling och betesmark känns helt vansinnigt. Presidentbyte i Brasilien kan inge hopp. Oljepalmsodlingen i Sydostasien har utsatt för motsvarande kritik.
Vår relation till djur är intressant. Det gäller både sällskapsdjur och produktionsdjur. Vi har tagit till oss ett av våra mest framgångsrika husdjur – hunden. Hunden har lärt sig tolka oss människor vilket är en framgångsfaktor. Behovet av djur växte i samband med Corona-krisen. Beklämmande nog, när krisen är över, klarar flera djurägare inte av sitt påtagna djurägaransvar. Men det finns också ett känslomässigt, ett inte bara ekonomiskt, värde att ha djur på gården. Det finns där även om man vet att man en dag ska skicka djuren till slakt. Det stora värdet ligger kanske inte bara i att bevara den biologiska mångfalden d v s betande djur. Det är något som har uppmärksammats av Elin Röös och som bör vägas in i värderingen av djuren i ett hållbart jordbruk. Odling av baljväxter eller annan humangröda kan inte ersätta denna viktiga roll med bonden som djurhållare.
Ofta i debatten efterlyses starka ledare, som vågar ta obekväma beslut och kan peka med hela handen. Var finns USA:s förre vice president Al Gore, som framgångsrikt väckte världen med sin dokumentär ”An Inconvenient Truth” 2006 om den globala uppvärmningens effekter? All eloge till Greta Thunberg som också påminde världsledarna om att vi måste lyssna på forskarna för att rädda vår planet. Jag brukar nämna Astrid Lindgrens, som folkvald klok människa, när det gällde att skapa lagstiftning för våra djur. Dagens regeringsrepresentanter är en ren katastrof när det gäller hållbarhet och etiska värden.