Sex organisationer Vi Konsumenter, World Animal Protection, Djurskyddet Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt och Greenpeace överlämnade i går över 110 000 röster från uppropet Jag vill beta till statssekreteraren Dan Ericsson. Viktiga budskap till statssekreteraren var
– LRF och KD vilseleder mjölkbönderna med att ett borttaget beteskrav omedelbart skulle ge möjlighet till mer betalt för bete genom den gemensamma jordbrukspolitiken CAP. Det finns inte möjlighet att ersätta nationell lagstiftning eller praxis. Det finns ingen garanti för att EU enligt gällande statsstödsregler skulle kunna ge stöd till bönder med kor på bete.
– LRF vilseleder genom att tala om krångliga betesregler (senast i TV4 Nyhetsmorgon), trots att man tydligt fått påpekande av jordbruksverket kring vilken flexibilitet som gäller.
– Europas livsmedelssäkerhetsmyndighet, EFSA:s tydliga rekommendation om värdet av bete för kors hälsa och välfärd har inte beaktats av utredaren. Dokumentationen är övertygande med ökad dödlighet i mjölkkobesättningar med kor på stall hela året.
– Sveriges ambitioner med biologisk mångfald kan helt misslyckas med färre betande djur
– Alla lösdriftstallar har inte en bra djurmiljö, vilket bekräftades under utredningen. VÄXAS studie ger inte svar på frågan om korna har det bättre på bete än på stall året runt.
– De 21 forskarna har i sin debattartikel gett tydliga besked om att utredaren bortsett från forskningens tydliga besked om värdet av betet för kors hälsa och välfärd och djurskyddslagstiftningen positiva effekt på djurhälsan. Utredaren har medvetet valt att bortse från forskningen och hellre lyssna på vad vissa producenter vill ha.
– Utredaren har helt bortsett från hela livsmedelskedjan – marknaden och dess aktörer d v s mejeriföretag, dagligvaruhandel och konsumenter, som tydligt uttalat att beteskravet är ett starkt mervärde. Köttbranschen har uttryckt kritik över LRF:s ställningstagande och oro för förtroendet för svenskt nötkött. Att marknadsandelen för svenska mejeriprodukter endast är femtio procent, beror på en medveten minskning av svensk ostproduktion och att bl a Arlas ofta danska ost uppfattas som svensk. Det saknas en laddning med svenska mervärden och det går utmärkt att ladda med svensk lagstiftning.
– Det kanske inte är svårt att mobilisera allmänheten för kors rätt till bete, men det ger en hänvisning till vilken opinion man riskera att möta om man ändrar djurskyddslagstiftningen.
– Ingen, inte ens statssekreteraren, vill se en utveckling mot ett fåtal jättestora besättningar med kor inomhus året runt (300 gårdar med 1000 kor), men risken finns med ändrad lagstiftning. De är de stora mjölkbesättningarna som drivit frågan kring borttaget beteskrav och som vill bli ännu större.
Dan Ericsson inleder med att, liksom LRF, peka på minskningen av antalet mjölkgårdar och antalet kor genom åren. Sverige var det enda land som minskade sin mjölkproduktion efter att tvåpris-systemet avvecklades. LRF upprepar envist att detta beror på beteskravet, vilket inte är sant. Utvecklingen är en effekt av strukturomvandlingen, som startade redan innan 1988 och drabbat hela västvärlden. Den utvecklingen kan snarast accelerera med ett avvecklat beteskrav. Nu säger sig Arla välkomna fler leverantörer och mjölkpriset har ökat med en krona senaste året. Men vad är det som Arla ska exportera – ännu mer mjölkpulver? Sorgligt eftersom vi, som konsumenter, vill ha ökad möjlighet att välja svensk ost med mjölk från betande kor.
När jag arbetade på LRF under 80 – 90-talet kändes som ord som förtroende och tillit som vägledande för verksamheten. Vart tog detta vägen? Jag känner igen, hur utspel under en LRF-stämma kan styra ett stämmobeslut. Det som jag kallade turbogänget i väst, ville en gång i tiden öka beläggningen i slaktsvinstallar och i kycklingproduktionen. Sveriges Mjölkbönder, som drivit frågan om avvecklat beteskrav finns i västra Sverige, inte minst ordförande Claes Jonsson. Det var LRF:s region väst som uttalade att det var dags att avsluta ”experimentet med svenska djurskyddsregler”. Utfallet av sådana utspel beror på hur LRF:s styrelse och ordförande väljer att hantera utmaningen. Det var stor skillnad på har ordförande Lars-Göran Pettersson 2009 ödmjukt hanterade den s k griskrisen och hur Palle Borgström har argumenterat kring beteskravet. Förre ordföranden Bo Dockered var starkt kritisk till Palle Borgström agerande i Aktuellt i somras. Att tala om flexibilitet var klart vilseledande, när det faktiskt handlar om att tillåta att en stor del av svenska kor aldrig skulle komma ut på bete. Hur kan man hävda att utredarens förslag skulle innebära fler gårdar och fler betande kor. Risken är ju uppenbar att det blir precis tvärtom, som inte minst Gunnar Rundgren hävdat i Svenska Dagbladet. LRF har utmärkt sig för att gynna strukturomvandling och övergång till färre och större besättningar. Man motsatte sig EU-stöd till mindre gårdar och anser att statligt stödd avbytartjänst skulle signalera behov av stöd till mindre gårdar.