Efter åter en tumultartad stämma i Västerås den 10 – 11 maj, röstades jag åter in i styrelsen för Djurskyddet Sverige. Förra stämman 2024 fick jag fler röster, vilket jag också påpekade för valberedningen, som ville slänga ut mig. Så blev det nu inte genom en väl genomförd kupp av en insiktsfull fyrklöver. Jag ser med förhoppning fram med att jobba med den nya styrelsen med en trygg och kompetent ordförande Björn Dahlén. Styrelsen får förstärkning och föryngring. När jag fick det väntade beskedet från valberedningen att man ansåg att min kompetens inte fyllde kraven, bestämde jag mig för att göra en summering av mitt långa liv tillsammans med Djurskyddet Sverige. Det ska nämnas att det finns de som tycker jag ska lämna organisationen, men det känns fel eftersom djurskyddsfrågorna är en av mina hjärtefrågor sedan 80-talet.
Alltså dags att summera mitt liv med organisationen Djurskyddet Sverige DS. Och samverkan har pågått ända sedan åttiotalet. På den tiden var Djurskyddsföreningarnas Riksförbund SDR ofta en hemvist för pensionerade länsveterinärer. När LRF i början på 80-talet bjöd in styrelsen för SDR var f d länsveterinär Furuby ordförande. Det var då jag blev medlem i SDR. När jag arbetade med djuromsorgsfrågorna på Slakteriförbundet 1982 – 1993 blev jag invald som suppleant i styrelsen. Då var f d länsveterinär Trollsten ordförande. En speciell händelse var att SDR och Slakteriförbundets djuromsorgsnämnd bjöd in danska Dyrenes Beskyttelse till att studera hur Slakteriförbundet hade jobbat med djurskyddet på slakterierna med djurskyddansvariga, djurskyddsrådgivare, djuromsorgmän m m. Då hade vi också exempelvis utsett en ansvarig person för att kontrollera bedövning och avblodning fungerat innan skållkaret. Det hade förekommit hemska historier med levande grisar i skållkaret.
Djurskyddet hade då sina lokaler i en vanlig lägenhet på Markvardsgatan i Stockholm med en begränsad personal, verksamhetsledare, redaktör och kanske två personer till.
Så småningom fanns inte plats för mig som suppleant och jag försvann ur styrelsen. Jag lämnade Slakteriförbundet 1993 och drev djurskyddsfrågorna på LRF. SDR med ordförande Jan-Olof Rönnegård gav mig 1996 SDR:s djurskyddsstipendium. Det delades ut vid ett seminarium på SLU och deltog gjorde också Marit Paulsen. Jag följde SDR på avstånd och LRF bjöd in både SDR och Djurens Rätt dåvarande Nordiska Samfundet mot plågsamma djurförsök till samtal. Jan-Olof Rönnegård gick bort och den efterträdande ordföranden hade jag dålig kläm på. När jag bad henne 1996 åter underteckna uppropet mot Belgisk Blå 1996 var kunskapen låg. Marit Paulsen och jag deltog i hundraårsfirandet 1997.
Någon gång under dessa år bytte organisationen namn till Djurskyddet Sverige, DS och Sven Stensson, polis från Öland blev ordförande. År 2004 lämnade jag LRF och gick till Svenskt Sigill. Då tackade jag Ja till valberedningen Björn Dahlén att bli nominerad till styrelsen för Djurskyddet Sverige. Det kan nämnas att styrelseledamoten i LRF Helena Jonsson ifrågasatte att jag var styrelseledamot i djurskyddet när jag jobbade för Svenskt Sigill, men dåvarande ordförande i LRF Lars Göran Pettersson gav mig fullt stöd.
Det blev sex spännande år i styrelsen. 2004 besökte vi danska Dyrenes Beskyttelse i Danmark ett lärorikt besök. Vi hade nordiskt möte på Öland där Sven visade oss Solliden. Som representant för DS deltog jag på årsmötena på Eurogroup for Animals, och lyckades slå dansken och blev i invald i executive committe 2008 på två år och lyckades också bli omvald för ytterligare två år fram till 2011. Det var fyra spännande år med många Bryssel-resor. Att jag tillika var ordförande i en konsumentförening var en fördel. Jag bidrog till att Sonja van Tichelen, generalsekreterare i Eurogroup for Animals fick träffa konsumentorganisationen BEUC.
Der fanns en hel del turbulens inom Djurskyddet mellan 2004 och 2010. DS anlitade en bra konsult Patrik Ullman som hjälpte oss framåt i styrelsearbetet. Vi startade en process för att formulera våra värderingar och la plattformen för principprogrammet. DS startade sin första kampanj ”Älskade katter märker man”. Jag skrev bl a en debattartikel i Svenska Dagbladet och fick den politiska redaktören som motståndare. Vi uppvaktade dåvarande jordbruksministern Eskil Erlandsson, som tyckte frågan var jobbig och såg framför sig poliser som jagade gårdskatter.
Björn-Fredrik Tollin i styrelsen var en klok person och vi utvecklade tillsammans mycket av marknadsåtgärderna. Björn Fredrik lämnade styrelsen, men var länge aktiv i Djurskyddet Kronoberg. Han dog 2025. 2007 blev jag vice ordförande och fick bl a hantera griskrisen 2009. Lena Hallberg som var verksamhetsledare hamnade så småningom i konflikt med styrelse kring hur pengarna skulle användas. Hon lämnade för ungdomsstyrelsen 2008. Sven, Björn-Fredrik och jag intervjuade sökande i LRF-huset sommaren 2008, och fastnade för Åsa Hagelstedt, som kom från IOGT- NTO. Det blev lite diskussion kring att hon levde ihop med Lars Ohly.
Förre chefsåklagaren Sven Erik Alhem, som vargkramare, blev invald i styrelsen. När Jordbruksverket ville ha en djurskyddsrepresentant till överläggningar kring implementering av grisföreskrifterna 2009, blev Sven-Erik Alhem inbjuden och upplevdes av deltagarna som väldigt provocerande. Att jag fick ersätta honom i den rollen skaffade mig Sven-Erik som fiende. Det passade styrelsens veterinär som gärna ville bli av med mig i styrelsen, eftersom jag var en konkurrent och att jag ansåg att han var olämplig som ordförande. Han hade gjort sig ovän med kansliet. Dessutom var han ett problem för sina chefer, som jag hade kontakt med. Inför Djurskyddets stämma 2010 uttalade Sven Erik Alhem att han inte kunde tänka sig sitta kvar med mig i styrelsen. Ordförande Sven Stenson avrådde mig från att åka till stämman. Och trots att valberedningen förslog mig för omval, blev jag utmanövrerad. Jag fick senare veta att min veterinära fiende kontaktat valberedningen och jag insåg vem som sett till att Sven Erik Alhem markerat. Det var inte kul! Roger Pettersson som besökte stämman hade samtidigt avgått från Djurens Rätt, så vi kände oss lite som att vara i samma båt. Jag satt kvar i Eurogroup for Animals executive committee ytterligare ett år. Veterinären fick senare avgå ur styrelsen efter påtryckning från hans arbetsgivare.
När jag blivit utsparkad från Djurskyddet Sverige, blev jag kontaktad av Svenska Djurskyddsföreningen SDF och blev invald i styrelsen som suppleant i Svenska Djurskyddsföreningen i juni 2011. Ordförande i SDF var Carl-Johan Liedman sedan mycket länge och generalsekreterare Lillemor Wodmar. Det blev en intressant period. DS och SDF låg i strid kring skolprojektet REDE. REDE drevs som ett samarbetsprojekt under en tid, men DS ville ta över, vilket senare skedde. SDF sökte medlemskap i Eurogroup for Animals som sa nej till medlemskap med hänvisning till konflikten med DS. DS och Djurens Rätt hotade med att lämna Eurogroup om SDF blev medlem. SDF blev senare accepterade som medlem efter att konflikten kring REDE lösts. Jag deltog i arbetet med att ta fram SDF:s policy och fick tillfälle att delta i en djurskyddskonferens i Bryssel. Men när det blev dags för årsmöte och val, enades styrelsen och jag om att min lojalitet med DS innebar ett problem och SDF och jag skildes åt. Det är fortfarande ett problem att vi har två djurskyddsföreningar.
Det blev några år där jag följde DS på avstånd. Sven Stensson avgick och en vald ordförande som hoppade av efter två veckor. Linda Maria Vonstad som jag kände sedan hennes tid på Jordbruksverket och senare djurskyddsmyndigheten hade valts till ordförande. När jag blev kontaktad av valberedningen Björn Dahlén inför stämman 2016 blev jag jätteglad. Jag hade slutat jobba för Svenskt Sigill 2015 och varit ordförande för Vi Konsumenter sedan 2010. Stämman 2016 blev det en hel del förslag till styrelseledamöter utanför valberedningens förslag, men jag blev invald. Den organisation som jag lämnade 2010 hade vuxit rejält och blivit en professionell insamlingsorganisation. DS har rekryterat professionella experter och har lagt mycket resurser på att stödja lokalföreningarna. 90-kontot ger tydliga rutiner för stöd till föreningarna och politisk påverkan.
Jag har glatt mig åt flera år av offensiv och framgångar. Främst måste jag framhäva alla våra åtgärder när det gäller att behålla beteskravet för svenska kor. En fråga som varit på dagordningen under många år och som resulterat i ett otal debattartiklar, konsumentundersökningar och DS framgångsrika kampanj ”Jag vill beta” och uppvaktning av statssekreterare och riksdagsledamöter. Inte att förglömma det fantastiska evenemanget på centralstationen.
Jag har varit med om demonstrationer på Mynttorget för en ny djurskyddslag (som vi fick 2018), märkning och registrering av katter (som vi fick krav på) och beteskravet 2024. Vi har ordnat ett flertal seminarier i Almedalen. Det första 2007 där vi anspråkslöst bokat ett rum för 30 personer, som snabbt blev fullt. Det seminariet ordnades i samarbete med Djurskyddet Gotland.
DS lyckades inte få någon plats som expert i utredningen Konkurrenskraft och ett starkt djurskydd. Jag fick representera konsumenterna och Roger Petersson djurskyddsfrågorna. Triangeln Roger, Helena Elofsson, Jordbruksverket och jag hade förmöten innan expertgruppsmötena. DS avgav ett omfattande kritiskt remissyttrande över utredningen.
Lika framgångsrika var vi inte 2017 när DS samlade in 60 000 namnunderskrifter för att förhindra att Jordbruksverket att tillåta avvänjning av grisar vid 21 dagar. Vi uppvaktade generaldirektören vid Jordbruksverket Leif Dennerberg tillsamman med Bo Algers, djurensrätt och Compassion in world farming. När vi senare uppvaktade Landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) hade vi samlat 127 000 underskrifter för grisars välfärd. Tyvärr sket Jordbruksverket i vår uppvaktning och det infördes möjligheten att avvänja vid 21 dagar förutsatt ett antal uppfyllda villkor.
En seger var givetvis lagstiftning om märkning och registrering av katter som DS jobbat med sedan kampanjen ”Älskade katter märker man” i början på 2000-talet . Att ett förbud mot pälsdjursuppfödning nu är på gång är också en effekt av många års lobbyarbete.
Att rota i gamla protokoll har varit spännande. Många olika styrelseledamöter har passerat förbi. Stämman 2024 blev en frustrerande upplevelse. Att jag röstades in med många röster gladde mig, men omval och nyval ledde tyvärr till två år av oro, polarisering och konflikter. Nu känns det, som jag skrev inledningsvis, som dags för omtag och jag ser verkligen fram mot en ny både fräsch och ny styrelse.