Jag har ägnat sommaren åt att delvis titta tillbaka. Med en lång yrkeskarriär kring djurhållning, livsmedelsäkerhet, djurskydd och antibiotika är det halvåret 2002 som utmärker sig genom att jag har en hel bok full av dagboksanteckningar, foton, beskrivningar och egna målningar. En tom bok fick jag av kollegan på Lantmännen Per-Erik Lannhagen, med uppmaning att fylla boken under ett halvår tjänstledig från LRF.
Men tillbaka till 2001. Swedish Meats, tidigare Slakteriförbundet, hade anställt danske Peter Raztar som VD. Att rekrytera från Danmark var populärt på den tiden exempelvis Kronfågel och Svenska Foder. Peter Raztar ville förnya svensk grisuppfödning och ansåg att danska avelsgaltar skulle stärka den svenska grispopulationen. Han utsåg Johan Andersson att driva frågan. Och Martin Wierup dåvarande chef på Djurhälsovården bedömde att import var möjlig från smittskyddssynpunkt. När förslaget blev känt mobiliserade vi för att motverka importen av 500 danska avelsgaltar. Det fanns smittskyddsskäl. Danmark hade och har grissjukdomar som inte finns i Sverige exempelvis PRRS. Danmark hade också antibiotikaresistenta bakterier MRSA och mer salmonella. En viktig fråga var den svenska avelsinriktningen mot hållbara grisar exempelvis avel mot benproblem. Experter vid SLU och SVA var till god hjälp. I slutändan var det Jordbruksverket som skulle ge sitt tillstånd till import.
Ordförande för LRF var Caroline Trapp och vice ordförande Thomas Johansson. Efter ett besök av dessa hos Peter Raztar, fick jag besök av Thomas Johansson som tydligt klart berättade att han och Caroline hade stött Peter Raztars förslag. Därmed var det klart att jag fick munkavle och förbjöds att driva frågan. En verkligen obehaglig situation att inte ha LRF:s lednings förtroende i en hjärtefråga kring svenskt djurskydd och svensk djurhälsa. När jag tappade förtroendet för Slakteriförbundets ledning 1993 bestämde jag mig för att lämna. Tillträdande VD förkastade djuromsorg som en viktig del i en konkurrenskraftig djurhållning. Arbetet med djuromsorgsprogrammet från 1985 underminerades. Jag välkomnades tillbaka till LRF.
När jag nu på LRF tappat förtroendet hos ledningen kände jag att det var dags för en ”time out”. Jag gick till VD K G Burman som beviljade tjänstledigt ett halvår och som generöst nog erbjöd sig att hjälpa till med kostnader för en resa i Europa. Den 1 mars 2002 lämnade jag LRF för att inte återkomma förrän september. Mina frågor kring djurskydd, djurhälsa och livsmedelsäkerhet överlämnades till Erika Brendov och Mary-Ann Sörensen. Något som kändes ganska otryggt.
Under tiden fram till 1 mars 2002 utarbetade SVA sin rekommendation till Jordbruksverket. Jordbruket avrådde från import av danska galtar. En seger för oss som kämpat från smittskydds – och djurskyddssynpunkt. Caroline bjöd mig på en mycket uppskattad försoningslunch. Men nu hade jag bestämt mig att ändå att ta ett halvår för återhämtning. Jag började med en ordentlig avskedsfest och det var då jag fick den tomma boken av Pelle Lannhagen. En bra present, som stals från bilen i Apt i Provence. Men jag köpte en ny bok och boken är ett fantastiskt dokument med reflektioner, foton och målade bilder från ett mycket speciellt halvår mars – september 2002. Att återkomsten bidrog till att jag lämnade LRF 2004 är en annan historia.
Och vad gjorde jag under detta halvår – allt! Jag började redan i februari med att med syrran åka upp till Kallgården i Jämtland för en gastronomisk vecka. Kallgården var kopplat till speciella barndomsminnen. Syrran och jag åt goda middagar och åkte långfärdsskidor.
”Det här är ditt halvår” sa så klokt min man Bosse. Vi var överens om att ta bilen ned i Europa med start från Södertälje till Rostock den 8 mars. Ned genom Tyskland längs Rehn, genom Frankrike och till målet Provence. Här var det tänkt att vi skulle hitta ett hus och måla och läsa, men eftersom vi blev bestulna på en del handbagage och bromsarna på bilen krånglade blev vistelsen något kortare. Några ridturer hann jag med och lite målning. Via franska kusten, upp genom Italien för att hälsa på vänner vid Gardasjön. En oförglömlig skidtur i Madonna di Campiglio, en kort tur genom Österrike, ett berörande besök på Bergen Belsens koncentrationsläger, färja mellan Kiel och Göteborg, via trandansen vid Hornborgasjön. Sammanfattning: Europa är fantastiskt – mat, människor, kultur, natur, historia. Det skulle krävas en livstid för att upptäcka allt.
Att möta våren på Ingarö var fint. Vi hann med en tur till bo på lantgård vid Bråviken med westernridning. Och en båttur i maj för att studera fåglar och sälar i ytterskärgården.
Sedan var det dags med årets ridtur med systerdotter Marianne i mitten av maj. Turen gick till Andalusien. På grund av splittrat ledarskap hos ledarparet fick jag byta häst tre gånger. Men det blev fantastiska galopper på stränderna. Andalusien var blommande och vackert och spännande med betande svarta tjurar.
I slutet av maj hämtade jag två tackor med var sina två lamm för att beta i det vi kallar för trägårn.
Och vi döper Bosses och kusin Bengts allmogeeka till Tove 16 juni. 38 personer fick vin och tilltugg.
Målarkurs på stora Gåsemora på Fårö i slutet av juni blev en riktig höjdare. Med cykelturer och avslutning med vernissage. Ett evigt minne från Fårö är när vi cyklade till Gunilla Ponte´ns atelje där jag köpte en kavaj och en silvrig grå häftig plyschklänning.
En fin tredagars segling med vedjakten Sofia Linnea med Bosses barn och barnbarn.
Så är det dags för sommarens segling med Alexandrine 13 – 24 juli. Härlig tur via älskade Norrpada, upp genom Klintsundet till Lidö. Hem via Möja och Sandhamn.
Shorts-möte med IDL-gruppen. Ett härligt gäng från Svensk mjölk, Hans, Svenska Ägg, Anna, Svensk Fågel, Camilla och Maria, Lantmännen, Pelle och Djurhälsovården, Gunnar. Till middagen kommer Gunilla från Slakteriförbundet, Inger från Svensk Mjölk och Lars Höök från LRF.
I augusti tar vi en biltur till fantastiska Dalarna, Karlfeltsgården, Lilla Hyttnäs Sundborn, Falu Koppargruva, Dalhalla, Zorngården och Hildasholm.
Som avslut på detta fantastiska halvår åker jag upp till Saltoloukta i Lappland. Nattåg till Kiruna och sedan med buss och båt till fjällstationen. Så fantastisk med promenader upp på fjället med målargrejor. God mat och trevlig utflykt till Stora Sjöfallet. Jag fick verkligen uppleva begynnande höst med höstfärger.
Så var halvåret slut.1 september återvänder jag till LRF. Ganska frustrerande fick jag ansvaret för svenska mervärden. Dock utan pengar och styrmedel. Jan-Olof Bengtsson och jag fixar en marknadsplan med hjälp av Ami Hovstadius. Den sågas av dåvarande VD för LRF Reinhold Lennebo. Två år står jag ut, men i november 2004 tackar jag för mig för många fina år på LRF och går till Svenskt Sigill. Ami Hovstadius dåvarande marknadschef fixar med stöd av Sören Persson VD ett projektledarskap för projektet Matvalet med placering på Svenskt Sigill. Men det är som tidigare nämnt en helt annan historia.