– APPROPÅ DET FÖRSTA SVENSKA BSE-FALLET
Det känns bittert att konstatera att EUs livsmedelsmyndighet EFSA fick rätt. Man kunde nästan känna något av skadeglädje från Kommissionens talesman vid presskonferensen fredagen den 3 mars. ”Nu är det nog dags att Sverige inordnar sig i ledet tillsammans med andra länder, när det gäller provtagning för BSE”. Man har den obehagliga känslan av att i EU får man inte vara säkrare, duktigare eller bättre. Samma känsla har vi fått när det gäller såväl salmonella som vissa smittsamma djursjukdomar där Sverige har en unikt god situation. För att inte tala om Belgisk Blå eller när Sverige först tog upp frågan kring antibiotika till djur.
Sverige blev 2004 inplacerad i riskklass II avseende BSE. Osannolikt men inte uteslutet var beskedet och SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) påpekade då, att det kan tänkas vi i Sverige hittar enstaka gamla kor med sjukdomen.
Men ändå – jag som arbetade med frågorna på dåvarande Slakteriförbundet, Scan, var med i december 1985, när den svenska kadaverdebatten brakade loss, kan känna en viss besvikelse. Lantbruksnäringen vidtog en mängd åtgärder enligt försiktighetsprincipen. Scan satte stopp för kadaver och sjuka djurdelar i foder efter en massiv mediadebatt redan på nyåret 1986. Det var ingen som då visste något om prioner hos sjuka kor. Nej dåvarande lantbruksstyrelsen ansåg att förbudet inte var vetenskapligt motiverat utan snarast estetiskt! Sveriges bönder sa nej till köttmjöl och fiskmjöl till kor redan 1987 och1988 stoppades importen av nötkreatur från England. De djur som tidigare importerats och fanns kvar avlivades 1997 efter påtryckning från LRF. Slakterinäringen åtog sig frivilligt 1995 att ta bort det som kallades riskmaterial från slaktkropparna.
Helt enligt protokollet hittades den smittade kon i kategorin gammal och nödslaktad. En ko på drygt 170 000 provtagna djur! Det handlar inte ens om delar av promille och oberoende av detta så kan smittämnena aldrig nå konsumenterna. Konsumenterna kan vara trygga. Från livsmedelssäkerhetssynpunkt har inget hänt. Alla åtgärder är på plats när det gäller att plocka bort allt riskmaterial i slakt och att det finns förbud mot kött- och benmjöl till alla livsmedelproducerande djur. Men trots detta, är det klart att vi har ett behov av att veta. Vad hände egentligen i den tolvåriga kossans liv? Kan vi någonsin få kläm på vad som hände för 10 år sedan?