Ska vi ha några kor i Sverige?

11 mars, 2023 – 11:40

Daniel Öhman, grävande journalist på Ekot med livfullt stöd av Elin Röös drog i gång debatten kring kornas metanutsläpp. Bakgrunden var en granskning av LRF:s Hjärtas Mjölk något olyckliga argumentation kring kor – metan och klimat. Så här skrev jag till Daniel Öhman i tisdags: ” Vi har flera av planetens gränser som måste beaktas. Biologisk mångfald, näringsläckage av kväve och fosfor och användningen av kemiska bekämpningsmedel m fl. Vi har målkonflikter som inte är så lätta att hantera. Å ena sidan släpper nötkreatur (men även idisslande hjortdjur) ut metan i samband med matsmältningen. Å andra sidan är betande djur en förutsättning för att vi Sverige ska klara våra åtaganden gentemot beslut i COP 15 och EU-krav på biologisk mångfald. Vi skulle behöva fördubbla vår areal av naturbetesmarker. Det pågår också mycket arbete för att minska nötkreaturens metanutsläpp. Betande djur uppfyller också kravet på djurvälfärd och uppskattas av konsumenterna. Vallodling är intressant för att den bidrar till kolinlagring, minskar behovet av bekämpningsmedel och minskar näringsläckaget. Och visst kan vallen även användas för att processas till protein, men kretslopp på gårdar med nötkreatur har visat på hög kolinlagring i marken. Stallgödseln bidrar till detta. Sverige har också nationella miljökvalitetsmål som förutom klimatpåverkan, ska uppfylla kravet på giftfri miljö, biologisk mångfald och ett rikt odlingslandskap”. Daniels svar blev ”Helt korrekt Gunnela. Men det betyder inte att man bör sprida felaktiga påståenden om kornas klimatpåverkan. Och det är det vi granskat”.

Men oj, vilken fart det blev på debatten. Daniel Öhman nöjde sig inte med att hänga ut LRF Mjölk, utan också landsbygdsministern Peter Kullgren fick schavottera med anledning av livsmedelsstrategin. Lite festligt att han svarade som Sven-Erik Bucht på sin tid att han inte vill lägga sig i vad folk äter. Det är ju ett känt politikersvar, som nog inte håller i längden. Vi får se vad Livsmedelsverkets och Folkhälsoinstitutets utredning och Nordiska Näringsrekommendationer utmynnar i. Jag har inte avlyssnat fortsättningen, men jag har förstått att Ekot också tagit upp den svåra frågan kring kött och hälsa.

Mina kompisar i nätverket för hållbar produktion har suckat lite uppgivet och stöder mina argument. Det kommer intressanta och viktiga inlägg på Facebook och Twitter (se speciellt Gunnar Rundgren och Jenny Jewert). Till mina argument tillkommer det felaktiga i att räkna om metan till koldioxidekvivalenter. Vi måste sannolikt acceptera visst utsläpp av metan från vår livsmedelsproduktion, men begränsa detta till aktiviteter som gynnar andra hållbarhetmål. Här blir nästa CAP ett viktigt instrument för att styra åt det håll vi vill. WWF har intressanta tankar kring detta. Och glöm inte den växtbaserade dietens effekter på våra nationella hållbarhetsmål. Att vallskörd kan användas till att framställa protein är intressant, men det gäller ju kanske på sikt och inte nu. Stefan Hellstrand brukar måla upp skräckscenariot att om vi skulle följa EAT Lancets förslag till global diet så skulle 80 – 90 % av nötkreaturen bort. Och det mullrar kring effekten av nya nordiska näringsrekommendationer på självförsörjning och anpassning till förutsättningar i Norden. Även där lyser utvecklingen av biologisk mångfald med sin frånvaro. Befintlig forskning har ju tydligt fokus mat – klimat.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Livsmedelsstrategi 2.0 vad ska den innehålla?

28 februari, 2023 – 13:41

Det råder fortfarande osäkerhet vilken form den reviderade livsmedelsstrategin ska ta. Kanske blir den snarare en handlingsplan eftersom en mer omfattande ansats kräver en proposition som måste få stöd i riksdagen. Statssekreteraren Dan Ericsson ger inga direkta svar, men avstämning ska ändå ske med miljö -och jordbruksutskottet. Just nu vill man lyssna av underifrån och ger möjlighet till inspel via en speciell mail-adress. Det tänker Vi Konsumenter utnyttja.

Förändringar i livsmedelsstrategin bör bygga på en ordentlig analys. Vilken är den verkliga självförsörjningsgraden och hur ska den beräknas? 50 % är inte relevant. Hur mycket av vad vi kan producera och som vi konsumerar i Sverige har svenskt ursprung? Vilken är en realistisk prognos kring export? Varför har varken nationella miljömål eller lönsamhet i primärproduktionen uppnåtts med livsstrategin från 2107? Om vi ska öka produktionen – vad och på vilket sätt? Hur bidrar en ökning till såväl ökad hållbarhet som ökad lönsamhet?

Det här tycker jag är viktigt i den reviderade strategin:
* Skärpning av EU:s regelverk för djurskydd för att minska risken för antibiotikaresistens
Det finns ett starkt stöd från hela livsmedelskedjan inklusive konsument när det gäller behovet av ett kraftfullt förbättrat regelverk kring djurskydd och implementering. Detta är nödvändigt för att bidra till friska djur och minskat behov av antibiotika och därmed minskad risk för antibiotikaresistens. Internationellt arbete kring antibiotikaresistens är ett åtagande enligt den nationella strategin.
* Ökat fokus på biologisk mångfald
Förutom behov av insatser för att minska livsmedelskedjans klimatpåverkan måste åtgärder vidtas för att bevara och öka den biologiska mångfalden. Ökat stöd till naturbetesmarker och restaurering av tidigare betesmark. Jag vill se fler djur på bete och stöd till certifieringen Naturbeteskött. Tjurar på stall ifrågasätts av konsumenter och dagligvaruhandel. Nordiska näringsrekommendationer måste också respektera krav på biologisk mångfald och svenska förutsättningar.
* Svenska mervärden måste säkras för att behålla trovärdighet och konkurrenskraft mot ökad import.
Det finns ett starkt stöd hos svenska konsumenter för svenska mervärden som en låg antibiotikaförbrukning, ett gott djurskydd, korta transporter och miljö och klimat. Konsumentstudier visar att konsumenterna värderar högt att djur får beta, exempelvis mjölkkor, vilket också har stöd hos dagligvaruhandeln. För trovärdigheten bör livsmedelsstrategin även i fortsättningen stödja av riksdagen beslutade 16 miljökvalitetsmål liksom stöd till ekologisk produktion och konsumtion. Det är tveksamt om Sverige kan vara lågprisland med hänvisning till klimat, avstånd, arbetskrafts- och byggkostnader m m.
* Ursprungsmärkning är en förutsättning för att stärka svensk marknadsandel
En stor del av den importerade maten konsumeras inom restaurang och storhushåll. Därför blir ursprungsmärkning där särskilt viktig och har starkt stöd hos konsumenterna. Sverige har drivit frågan om ursprungsmärkning av kött på restaurang och jag har svårt att förstå varför regeringen har dragit tillbaka ansökan. Den frivilliga märkningen Från Sverige har ökat och uppskattats. Men en förutsättning för kommunikationen har varit svenska mervärden.
* Minskad klimatpåverkan
Minskad konsumtion av animaliska livsmedel bör i första hand gälla importerade produkter. Konsumtionen av kött och mejeriprodukter ska gynna svenska miljökvalitetsmål som ett rikt odlingslandskap och biologisk mångfald. Det är också viktigt för kommande nordiska näringsrekommendationer. Innehåll av för människan nödvändiga näringsmedel måste beaktas. Ökad stimulans behövs till odling av svenska baljväxter, grönsaker och frukt och till investeringar i leden efter primärproduktionen. Prioritera stöd till övergång till fossilfritt jordbruk. Kolinlagring i jordbruksmark exempelvis regenerativt jordbruk innebär en intressant potential.
* Minskad sårbarhet
Fakta visar att det svenska jordbruket kan försörja mer än den svenska befolkningen med energi och protein. Sårbarheten ligger i importerade insatsmedel som drivmedel, handelsgödsel, foder, läkemedel, reservdelar m m. Inriktningen bör därför vara att minska den sårbarheten. Att behålla och öka marknadsandelar för svenska livsmedel är en viktig del av att minska sårbarheten (se tidigare synpunkt) och öka hållbarheten. Strukturrationaliseringen har ökat sårbarheten. Särskilt gäller detta djurhållningen med stora besättningar där sjukdoms- och zoonosutbrott får stora effekter. Smittskydd bör ingå i förprövningen av djurstallar. Ökad export av svenska råvaror bedöms vara behäftad med stor osäkerhet.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Sveriges försörjningsförmåga överskrider Sveriges befolknings behov

21 februari, 2023 – 11:36

Från svält till att producera mat till 23 miljoner människor, så brukar min vän vetenskapsjournalisten Peter Sylwan säga, för att beskriva den fantastiska produktivitetsutvecklingen som skett inom svenskt jordbruk. Åter upprepar landsbygdsministern Peter Kullgren i Land Lantbruk ”fake news ” att Sverige är självförsörjande till 50 procent. Även Stefan Löfven på sin tid, när han presenterade livsmedelsstrategin 2017, hävdade att varannan tugga är importerad. Siffran 50 % kan hänföras till ett utspel från LRF för många år sedan, som hänvisade till handelsbalansen. Det vill säga det handlar om pengar inte alls om kg eller kalorier. Sverige producerar energi och protein som räcker till långt över tio miljoner invånare. Vi har gott om spannmål och animaliska livsmedel, men skulle behöva odla mer frukt, grönsaker och baljväxter. Och sårbarheten, som alla vet, gäller importen av handelsgödsel, drivmedel, foder, bekämpningsmedel, reservdelar , läkemedel m m.

Femton forskare från framför allt SLU har i en utmärkt debattartikel i Aftonbladet sågat landsbygdsministerns (och SD:s) förslag att utreda det svenska djurskyddet. ”Regeringen borde vara stolt över det svenska djurskyddet- inte försämra det”. De pekar just på att svenskt djurskydd också är lönsamt och om EU nu kommer med ny EU-lagstiftning så blir utredningen snabbt inaktuell. Men observera att EU:s Farm to Fork är lite i svajning p g a samma argument som i Sverige d v s europeiska bönders konkurrenskraft. Det är anmärkningsvärt, men inte förvånande, att LRF okritiskt välkomnar utredningen. Det var ju LRF som skickade in värderingen till konkurrenskraftutredningen att svenskt djurskydd är en kostnadsbelastning (då gick jag ur LRF.) LRF har ju både velat avskaffa dagens beteskrav för kor och ifrågasatt förprövningen av stallar från djurskyddssynpunkt.

Sverige kan aldrig bli ett lågprisland med tanke på klimat, arbetskraftskostnader, byggkostnader, uppvärmning m m. Vi måste ladda med mervärden, där, som jag har skrivit, djurskydd värderas mycket högt hos svenska konsumenter. Vad kommer Svenskmärkningen, Från Sverige, kommunicera om man tar bort svenskt djurskydd? Från näringen talas alltid om nödvändigheten av export. Och om den inhemska konsumtionen viker, så måste förstås en ökning av produktionen avsättas i ett annat land. Men tror vi verkligen att Sverige ska kunna exportera kött eller mejeriprodukter i någon större omfattning? Det trodde vi inför EU-inträdet, men blev grundligt besvikna.

Häromdagen avlyssnade jag det seminarium som Vi Konsumenter ordnade tillsammans med Djurskyddet Sverige och World Animal Protection i Almedalen 2015 strax efter att Konkurrenskraftutredningen presenterats och livsmedelsstrategin var på gång med rubriken ”En livsmedelsstrategi med omtanke om människor, djur och miljö”. Det var intressant. Konkurrenskraftutredningen tog ju inte bara upp det fördyrande djurskyddet. Man ville ha lättare tillgång till bekämpningsmedel. Jag argumenterade starkt för ökad dialog och att lägga ribban tillsamans. Det har hänt en del sedan dess. Både Helena Jonsson, LRF och Åsa Domeij, Axfood klagade på den dåliga kunskapen om svenskt jordbruk och särskilt kring antibiotikafrågan. Då 2015 upplevdes också att man tappat så rejält i svensk produktion efter EU-inträdet 1995. Sedan dess har ju svenska marknadsandelar för animaliska livsmedel ökat (även om importen tyvärr nu ökar) och antibiotikafrågan värderas mycket högt av svenska konsumenter. Vi Konsumenter har avlämnat ett sex sidors yttrande över utredningen ”Friska djur behöver inte antibiotika” SOU 2022:43. Där finns en del intressanta förslag, som förtjänar statligt stöd.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (1)

Svenska mervärden bidrar till konkurrenskraft, lönsamhet och försörjningsförmåga?

12 februari, 2023 – 13:09

I förra veckan presenterade landsbygdsministern Peter Kullgren arbetet med en ny livsmedelsstrategi 2.0. KSLA hade ett välbesökt seminarium med inspel dagen innan. Utredningen kring det globala arbetet mot antibiotikaresistens presenterades på KSLA i tisdags. Och i fredags presenterade Peter Kullgren utredaren av djurskyddet. Inte förvånande är fokus från landsbygdsministern konkurrenskraft, ökad lönsamhet, ökad produktion och förenkling. Utredningen kring djurskyddet, som är en effekt av Tidö-avtalet, föregicks av en debattartikel i Aftonbladet undertecknad av Peter Kullgren och Martin Kinnunen (SD), vilket bekräftar att det var SD, som låg bakom skrivningen i Tidöavtalet.

Livsmedelsstrategin från 2017 har gjort flera besvikna. Produktionen har inte ökat. Lönsamheten är pressad i såväl primärproduktionen som i förädlingsledet. Men dessutom har strategin inte bidragit till att uppfylla nationella miljökvalitetsmål, vilket också var syftet. Jag tycker man glömmer bort det stora förtroendet för svenskproducerad mat och ökade svenska marknadsandelar för animaliska livsmedel. Att dessa viker nu beror ju tyvärr på ökade livsmedelspriser och ökad import. Utvecklingen pekar på att vi bör satsa på att påverka restaurang och storhushåll där importandelen är hög.

Från Sverige – märkningen går bra och den var efterlängtad när den kom 2016. Svenskmärkningen har avläst konsumententattityder årligen från 2018. I april 2022 ansåg 83 % att man vill stödja svenska bönder. Mindre antibiotika (75 %), kortare transporter (74 %), bättre djurskydd (73%) och bra från miljö – och klimatsynpunkt (70 %) är viktiga mervärden. Att djuren får vistas ute är mycket viktigt eller viktigt för 72 % av 1000 tillfrågade (You Gov 2021). Det stämmer väl med en konsumentstudie från Svenskt Kött 2020, där 73 % av de tillfrågade ansåg att god djurhållning innebar utevistelse för djuren. I You Govs undersökning tycker 82 % att det är viktigt djuren behandlas väl. Man är klar över och anser att det är viktigt att djuren behandlas bättre i Sverige än i många andra länder. Än viktigare är att det används mindre antibiotika i Sverige.

Så vad kommer en reviderad livsmedelsstrategi och ett utrett djurskydd få för betydelse för svenska mervärden? Jag har tidigare citerat Edvin Hollertz, ATL som tror att svenskt räcker som mervärde. Jag med flera exempelvis Åsa Domeij, Axfood, tror inte det. T o m Peter Kullgren lyfter svenskt djurskydd och låg antibiotikaanvändning som mervärden. Lite patetiskt att man i utredningsdirektivet hänvisar till Konkurrenskraftutredningen från 2015. Man tar upp förenklingar. Sedan den dåvarande oppositionen ville avveckla förprövningen av djurstallar från djurskyddssynpunkt, har smittskyddsutredningen förordat att smittskydd ska ingå i förprövningen. Med hänvisning till att allt talar för ett ökat smittryck på svenska djurbesättningar så blir förprövning från smittskyddssynpunkt ett viktigt instrument. Besättningsstorlekarna ökar och effekterna av ett utbrott blir allt större. Fågelinfluensa – och salmonellautbrott talar sitt tydliga språk. Det har uppstått en diskussion kring storskaligt jordbruk kontra värdet av ett jordbruk med mindre gårdar, som är mindre sårbart för såväl klimatförändringar som allvarliga djursjukdomar.

För något år sedan föreslog vi LRF att genomföra aktuella beräkningar över vad svenskt regelverk betyder. Input till konkurrenskraftutredningen kom som partsinlaga från näringen. LRF var inte intresserat. Jordbruksverket tittade på scenarios för kor på stall och med bete. Det var just scenarios och bättre djurhälsa för betande djur ingick inte. Studien ”Den svenska modellen – hävstång eller ok för svensk svinproduktion” (Jonasson L et al 1997) visade att i jämförelse med dansk grisproduktion som tillämpade antibiotikatillsats i foder och EU:s djurskyddsregler, visade att svensk uppfödning hävdade sig mycket väl med striktare djurskyddsregler och utan antibiotika generellt i foder. Kostnaden för den svenska modellen var marginell. Vi hoppas nu att utredningen räknar på riktigt. Vem vet, dessa beräkningar kanske just visar att svenska mervärden bidrar till lönsamhet och konkurrenskraft.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Höga matpriser – fallet griskött

31 januari, 2023 – 10:11

I höstas fick jag några frågor från tidningen Grisföretagaren. Mitt svar känns lika relevant idag. Situation är extrem och kan kanske mest kan jämföras med tiden åren kring och efter EU-inträdet då alla klagade på höga livsmedelspriser och EU-anslutningen var del av lösningen på problemet. Då talades lite om svenska mervärden. Sedan dess har väldigt mycket hänt. Det finns stort förtroende för svensk mat och självförsörjningsförmåga har hamnat på dagordningen. Inom Sveriges Konsumenter talar vi om att försöka skapa förståelse för att matpriserna går upp och ge tips om hur man kan minska sina matkostnader utan att ge avkall på ”kvalitet”. Tappet för ekologiska produkter är ett exempel på att pris styr valet.

Fråga: Med allt högre utgifter för hushållen (exempelvis mat, el, drivmedel); hur tror du svenska konsumenter kommer att resonera framöver i sitt val av protein? Kommer de i högre utsträckning välja vegetabiliska proteiner? Kommer de att i högre utsträckning välja billigare kött, kanske gris/kyckling framför nöt, eller rent av utländskt kött?

Svar: Ja, jag tror att man kommer ändra sina inköp av mat. Det kan ske en övergång från det dyrare nötköttet till kanske mest kyckling, men kanske också griskött. Sannolikt blir det en minskad köttkonsumtion totalt. Inte minst beroende på den allmänna debatten kring det röda köttets klimatpåverkan och priset på kött. Vi har sett ett kraftigt ökat intresse och utbud av växtbaserad mat, även om efterfrågan viker något. Nötköttet har det tuffare med tanke på hur ”experterna” pekar ut detta från hållbarhets – och hälsosynpunkt. Risken är att importen ökar. Det har redan synts när det gäller fågel. Som tidigare är det inom restaurang och storhushåll som risken är störst att import ersätter svenskt. Men jag tror (och hoppas) att importerat griskött har sämre rykte än importerad kyckling. Kanske främst beroende på antibiotikadebatten.

Fråga: Vilka mervärden hos det svenska grisköttet väger tyngst för konsumenterna enligt din erfarenhet?

Svar: Svenska mervärden är viktiga när det gäller förtroendet för svenskt griskött. Jag tror inte, till skillnad från ATL, Edvin Hollerz, att svenskt ursprung räcker som mervärde. Svenska djurskyddsregler uppfattas som ambitiösa och antibiotikaanvändningen är låg. Men pass opp. Det finns import av certifierat griskött typ Beter Leven som kan konkurrera. Jag tror inte opinionen accepterar ”skandaler” typ griskrisen 2009. Det är bra att branschen valt grundcertifiering som säkerhet. Diskussionen kring vilket kött som gynnar hållbarhet kommer att fortsätta d v s att grisar och kycklingar konkurrerar med att konsumera grödor som spannmål och proteingrödor som istället kan användas för humankonsumtion. Idisslare främjar biologisk mångfald och omvandlar gräs och örter. Den positiva hållningen till naturbeteskött är ett exempel.

Fråga: Finns det något som lantbruksbranschen/bönderna kan bidra med för att i möjligaste mån få konsumenter att fortsätta välja och kanske även öka sina inköp av svenska livsmedel i allmänhet och svenskt griskött i synnerhet? Vad i så fall?

Svar: Se över om mervärdena kan stärkas. Jobba med klimatfrågorna på gårdsnivå. Resurseffektivisering och omställning till fossilfritt är viktigt. Minska sojainblandningen i foder och ersätt med inhemska proteingrödor. Att ifrågasätta GMO-friheten gynnar inte debatten. Sätt mål för biologisk mångfald. Ta bort provocerande regler, som att tillåta avvänjning av smågrisar vid 21 dagar (jag kan alla regler som gäller). Se till att inte kritisk insyn på gårdarna hittar rutinmässig fixering av suggor. Bejaka lösgående grisande suggor (End the Cage Age). Bejaka att CO2-bedövning ifrågasätts.

Kommunicera! Att jobba med den offentliga upphandlingen blir viktigt Ha dialog med NGO:s ex konsumentföreningar, djurskyddsorganisationer och miljöorganisationer. Ha kunniga och trovärdiga avsändare av budskap kring svenska mervärden – kloka uppfödare eller kanske veterinärer.

Läs mer https://www.grisforetagaren.se/artikel/2231461/allt-hgre-livsmedelspriser–hur-pverkas-griskttet.html

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Äntligen – eller vad jag önskar mig av nordiska näringsrekommendationer 2023

9 januari, 2023 – 16:58

”Därför är betesdjur bra för biologisk mångfald” var rubriken i DN i söndags. En bra artikel som stöder min kamp för fler betande djur i Sverige och inte färre. Färre betande kor vill Växa ha, som jag skrev om i förra bloggen och som låg bakom vår (Vi Konsumenter och djurskyddsorganisationerna) debattartikel i Uppsala Nya Tidningen 22 december 2022. Många mjölkproducenter, inklusive LRF, särskilt stora, vill kunna hålla korna inomhus hela året. Intressant att ledaren i Uppsala Nya Tidningen kraftfullt backade upp vår uppfattning. ”Djurplågerimjölk i glaset, nej tack” var rubriken 3 januari.

Frågan kring animalier och betande djur har också blivit högaktuell med anledning av arbetet med nya nordiska näringsrekommendationer NNR2022. Nya nordiska näringsrekommendationer ska publiceras i juni 2023. Arbetet finansieras av nordiska ministerrådet och leds av norska Helsedirektoratet. De uppdaterade näringsrekommendationerna ska i ökad omfattning integrera miljömässig hållbarhet. I det arbetet har NNR2022 projektet etablerat ett samarbete med Chatham House i London.

Det ligger ett stort ansvar på nationella myndigheter i Sveriges fall, Livsmedelsverket, att anpassa nationella näringsrekommendationer till nationella förutsättningar exempelvis generationsmålet, miljökvalitetsmål, livsmedelsstrategin och ambitioner kring levande landsbygd. EU-beslut kring hållbar produktion måste också beaktas liksom ny kunskap kring fler viktiga hållbarhetskriterier. Näringsrekommendationerna måste exempelvis inkludera biologisk mångfald, kemikalier (bekämpningsmedel), kolinlagring (jordhälsa) m m. Rekommendationerna måste också beakta effekterna av konsumtionen av inhemskt producerade råvaror respektive råvaror producerade utanför landets gränser. Naturvårdsverkets PRINCE-rapport 6842 från 2018 visade att konsumtionen av importerade livsmedel bidrog till stor del till av klimatavtrycket, användningen av antibiotika och bekämpningsmedel. I tider med ansträngd ekonomi riskerar konsumenterna prioritera billigare importerade livsmedel. Det kan negativt påverka ett flertal hållbarhetskriterier- klimatpåverkan, kemikalieanvändning, antibiotikaanvändning och biologisk mångfald. Nordiska näringsrekommendationer måste därmed beakta hur livsmedlen produceras och inte bara typen av livsmedel. En minskning av animaliska livsmedel och övergång till växtbaserade kan exempelvis innebära ökad import och en ökad användning av kemikalier i produktionen.

Det har kommit två rapporter med Chatham House som huvudförfattare. Den första skrev jag om i september och uttryckte stor oro över slutsatserna. Den senaste Overview of food consumption and environmental sustainability considerations in the Nordic and Baltic region, kanske är den mest utmanande eftersom den utvärderar Norden och Baltikum. Vi är många som är kritiska och djupt oroade. Rapporten fokuserar en minskning av all animalieproduktion, kött, mjölkprodukter och egg. Spannmålsproduktion ska användas för humankonsumtion i stället för till foder.

Med hjälp av kunniga ledamöter i KSLA kan konstateras att bl a att EAT-Lancet dieten innebär brist på såväl viktiga spårelement och vitaminer. Chathams rapport kritiseras också av Christel Cederberg för att flera mycket viktiga aspekter om matproduktionens miljökonsekvenser inte överhuvudtaget är med i analysen. Man förlitar sig helt på review studier av LCA av lantbruksprodukter men ett genomgående problem med detta är att internationella LCA-studier inte i tillräcklig omfattning har inkluderat effekter på biologisk mångfald, effekter på ekosystem och hälsa av bekämpningsmedel, markkvalitet samt effekter på ekosystemtjänster av allt mer monokulturella landskap. Synpunkterna från Christel Cederberg m fl inte minst Åke Bruce har inneburit att KSLA har krävt av NNR2022 att det krävs en ny rapport för att kunna ta ställning:”Overview of food consumption and environmental sustainability considerations in the Nordic and Baltic region contains so many omissions, irrelevant facts regarding Swedish conditions and general ambiguities that it is necessary for NNR 2022 to present a new version before it is possible to proceeded with food based nutrient recommendations”.

Biologisk mångfald d v s en mångfald av växter, djur, svampar och mikroorganismer är nödvändig för att bevara resilienta ekosystem. Motståndskraftiga ekosystem är nödvändiga för att begränsa och balansera klimatpåverkan och för att kunna hållbart producera livsmedel. I svenska miljökvalitetsmål ingår ett rikt växt – och djurliv och ett rikt odlingslandskap. Internationellt har frågan länge funnits på dagordningen och senast vid COP 15 i Kanada beslutades om konkreta åtgärder. För svensk del ska f f a restaureras förbuskade betesmarker. De svenska naturbetesmarkerna (definierade i Svenskt Sigills Naturbeteskött) är rika på en mängd olika växter, insekter och djur. De har jämställts med Amazonas regnskogar i artrikedom. Det innebär att vid val av animaliska livsmedel måste den biologiska mångfalden prioriteras. Produktion med enkelmagade djur som grisar och fjäderfä bidrar inte till den biologiska mångfalden, medan idisslare som betar naturbetesmarker gör det i stor omfattning. Cirkularitet på gårdsnivå med djurhållning med idisslare och växtodling innebär också fördelar där växtnäringen cirkulerar och vallodling bidrar till minskat näringsläckage, ökad jordhälsa och minskat behov av bekämpningsmedel.

Monokulturer inom växtodlingen har allt mer fokuserats. Monokulturer innebär en utarmning av den biologiska mångfalden och ett ökat beroende av insatsmedel som bekämpningsmedel och konstgödsel. Chatham-rapporten har med hänvisning till brist på data inte inkluderat biologisk mångfald, vilket måste uppfattas helt i strid med FN:s fastställda ambitioner senast vid COP 15.

I planetens gränser ingick tidigare kemiska föroreningar. Dessa inkluderas inte i EAT Lancet 2019 p g a att det saknades data. Nu har kemikalieföroreningar aktualiserats. I reviderade planets gränser inkluderar ”Novel entities” såväl kemikalier som plast och antibiotika. Chathams rapport behandlar mycket begränsat användningen av bekämpningsmedel i växtodlingen. Ökad odling av baljväxter som ersättning för animaliskt protein innebär fördelar från klimatsynpunkt, men kan innebära ökad användning av bekämpningsmedel. Man diskuterar inte vallens fördelar med minskat näringsläckage, kolinlagring och minskad användning av bekämpningsmedel. Pikant nog hänvisar man till att i UK används en stor mängd kvävegödsel på betesmarkerna, vilket visar att huvudförfattarna inte känner till nordiska förutsättningar.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Nästa år en utmaning

29 december, 2022 – 11:24

Första januari övertar Sverige ordförandeskapet i EU. Det sägs alltid att det inte är läge för ordförandelandet att driva egna frågor, men det innebär ett stort ansvar att bara ro hem den lagstiftning som är på gång. Och det ska ske med ovana ministrar. Jag ser att man planerar ett informellt miljöministermöte i april. Det blir tufft för en miljöminister, där svenska regeringen i många avseenden har backat från svenska miljö – och klimatambitioner. Om detta är många experter, myndigheter och miljöorganisationer överens. Sverige ska också genomföra en djurskyddskonferens i slutet av juni. Och hur kommer det stämma med den djurvälfärdsutredning som regeringen ska genomföra. Den utredning som många bedömer bl. a ska handla om svenska kors rätt till bete. Den ansökan som Växa har skickat till etiska djurförsöksnämnder för att pröva kor på stall i 18 månader skickar dåliga signaler kring svensk djuromsorg. Och ansökan fyller inte rimliga krav på vetenskaplighet. Det finns ingen kontrollgrupp och inga kriterier för djurvälfärd, som uppfyller djurskyddslagens krav på naturligt beteende. Djurskyddsorganisationerna tillsammans med Vi Konsumenter har skrivit en debattartikel i Uppsala Nya-tidning 22 december. Rubriken blev : Fler, inte färre kor bör få komma ut på bete. Det är referat från mitt uttalande i tidningen Djurskyddet. https://unt.se/debatt/artikel/ansokan-inlamnad-i-uppsala-kor-kan-tvingas-sta-inne-pa-betong-och-gummigolv-i-18-manader-utan-en-enda-utevistelse/r2z1x7pr

Att den nya landsbygdsministern skulle verka för en revidering av livsmedelsstrategin från 2017 var givet . Det har drivits av KD, LI och LRF. Han talar mycket om konkurrenskraft och att vi I Sverige ska ha samma regelverk som EU för att sänka kostnaderna. Man talar lite om den andra delen av åtagandet d v s att uppfylla nationella miljökvalitetsmål. Nu har landsbygdsministern kallat till möte den 7 februari. Världsnaturfonden WWF, Naturskyddsföreningen, Vi konsumenter, Sveriges Konsumenter, Reformaten och World Animal Protection har än en gång skrivit till landsbygdsministern för att påverka revideringen av livsmedelsstrategin. Våra organisationer önskar se en livsmedelsstrategi som:  
-Innehåller konkreta mål och förslag som styr mot ökad biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan, mindre och ansvarsfull användning av bekämpningsmedel samt minskad övergödning. 
– Integrerar strategier för folkhälsa och hållbar livsmedelskonsumtion, t ex genom att anamma mål som tas fram inom regeringsuppdraget till Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten.    
– Underlättar för konsumenter att göra rätt genom att skapa förutsättningar för hållbara val i vardagen genom åtgärder för utbud, märkning och kunskapslyft.     
– Stärker djurvälfärd och djurhälsa, något som till exempel kommer till uttryck genom en högre andel betande djur i landskapet.   
– Har en bred politisk uppslutning bakom insatser och mål för ekologisk produktion och konsumtion i Sverige, likt den som finns i Danmark.    
– Prioriterar forskning och innovation som utvecklar matproduktion inom planetens gränser.    
– Ger långsiktiga villkor och finansiering för åtgärder i primärproduktionen som styr mot ökad hållbarhet, som t ex Klimatklivet.    
– Främjar hela det svenska lantbruket, inte bara det mest produktiva mätt i kilo avkastning.

Den 19 november 2016 lämnade WWF, Naturskyddsföreningen, World Animal Protection Sverige, Sveriges Konsumenter, Konsumentföreningen Sthlm samt Ekologiska lantbrukarna in följande förslag till vision för det svenska matsystemet: 
 
År 2030 äter det svenska folket hälsosamma, välsmakande och säkra livsmedel som producerats på ett hållbart sätt av lönsamma och konkurrenskraftiga företag, och bidrar till uppfyllandet av FN:s hållbarhetsmål. En hållbar livsmedelskedja bygger på: 
 
– ekosystemens bärkraft och planetens gränser; 
– att konsumenterna har förtroende för livsmedelskedjan och förmågan att göra medvetna val; 
– förebyggande djurhälsovård som ger friska djur; 
– att lönsamma livsmedelsföretag och lantbruk finns i hela Sverige med en stark marknad nationellt och internationellt; 
– innovation och ett väl samordnat forsknings- och utvecklingsarbete. 
 
Livsmedelskedjan är transparent, alla aktörer tar ansvar och gör åtaganden för att uppnå en hållbar livsmedelskedja. 

När Livsmedelsstrategin togs fram enades flera av oss om en vision för det svenska matsystemet. Vi är stolta över denna vision som visar på att konsumenter, ideella organisationer, näringsliv och beslutsfattare är redo att gå hand i hand för ökad hållbarhet. Utifrån våra ståndpunkter och våra medlemmars intressen vill vi nu be om ett möte med landsbygdsministern för att vidare diskutera behovet av och innehållet i en uppdaterad livsmedelsstrategi.   Det blir en verklig utmaning. Landsbygdsministern Peter Kullgren har som tidigare ministrar och som ett vanligt politikeruttalande sagt att vi som politiker inte ska uttala oss om vad folk ska äta. Jag konstaterar att alla undertecknare av årets skrivelse inte bjudits in till mötet i februari –respektlöst!

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Den överlevande arten – Homo Sapiens

18 december, 2022 – 16:21

Jag lyssnande med spänning på vår medicinpristagare Svante Pääbo. Han som visat att den nuvarande människan är en del Neanderthalare och en del Homo Sapiens – en människa som vågar ge sig ut i det okända. Vi har växt från en liten grupp i Afrika till att bebo alla kontinenter och växa till nu åtta miljarder människor på klotet. Människor som sociala varelser lyckades genom att verka i grupp och tidigt bidrog man till att utrota vissa arter. Vandrarna blev boenden – bönder. Vi har gått från jägare och samlare till att försörja världen med mat från såväl en stor mängd småskaliga bönder som en intensiv storskalig livsmedelsproduktion. I dagsläget råder inte brist på livsmedel på en global nivå. Grundläggande problem är att utbudet av livsmedel inte finns tillgängligt där efterfrågan finns, vilket har resulterat i lokal brist i delar av världen, samt att många människor inte har råd att köpa tillräckligt med mat. Antalet människor som lider av kronisk hunger har ökat de senaste åren och uppgick till 828 miljoner 2021.. Förutsättningarna för att nå målet ”ingen hunger” i Agenda 2030 har därmed försämrats.

På gräsmarker har vi ersatt betande djur – uroxar, bufflar, visenter, vildhästar m m med tamboskap – nötkreatur, får, getter och hästar. Eller plöjt upp dem för spannmåls- eller sojaproduktion Det finns en missuppfattning att om vi tar bort jordbruk och låter betesmarker växa igen, så återgår naturen till det som var förr d v s något slags urskog. Men, nej även Sverige hade betande vilda djur, som höll markerna öppna. Ett intressant exempel på jordbrukets positiva effekt på den biologiska mångfalden är en av Sverige första nationalparker Ängsö. 1909 fattades beslut om ön som naturreservat och att marken skulle sluta brukas. Bonden på ön tröttnade efter ett tag och den hävdade marken växte igen med sly. Det har tagit 70 år att restaurera marken efter det felaktiga beslutet i början på 90-talet. Bosse och jag var där och njöt av miljön i början av 2000-talet.

Många av de naturliga gräsmarkerna som i Ukraina eller amerikanska mellanvästern är de mest bördiga jordarna i världen beroende på århundranden av samspel mellan gräs, örter och betande djur. En stor del av jordens jordbruksareal är gräsmarker, som inte kan odlas upp med grödor för humankonsumtion. Men att avverka regnskog för sojaodling och betesmark känns helt vansinnigt. Presidentbyte i Brasilien kan inge hopp. Oljepalmsodlingen i Sydostasien har utsatt för motsvarande kritik.

Vår relation till djur är intressant. Det gäller både sällskapsdjur och produktionsdjur. Vi har tagit till oss ett av våra mest framgångsrika husdjur – hunden. Hunden har lärt sig tolka oss människor vilket är en framgångsfaktor. Behovet av djur växte i samband med Corona-krisen. Beklämmande nog, när krisen är över, klarar flera djurägare inte av sitt påtagna djurägaransvar. Men det finns också ett känslomässigt, ett inte bara ekonomiskt, värde att ha djur på gården. Det finns där även om man vet att man en dag ska skicka djuren till slakt. Det stora värdet ligger kanske inte bara i att bevara den biologiska mångfalden d v s betande djur. Det är något som har uppmärksammats av Elin Röös och som bör vägas in i värderingen av djuren i ett hållbart jordbruk. Odling av baljväxter eller annan humangröda kan inte ersätta denna viktiga roll med bonden som djurhållare.

Ofta i debatten efterlyses starka ledare, som vågar ta obekväma beslut och kan peka med hela handen. Var finns USA:s förre vice president Al Gore, som framgångsrikt väckte världen med sin dokumentär ”An Inconvenient Truth” 2006 om den globala uppvärmningens effekter? All eloge till Greta Thunberg som också påminde världsledarna om att vi måste lyssna på forskarna för att rädda vår planet. Jag brukar nämna Astrid Lindgrens, som folkvald klok människa, när det gällde att skapa lagstiftning för våra djur. Dagens regeringsrepresentanter är en ren katastrof när det gäller hållbarhet och etiska värden.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Vart är vi på väg?

4 december, 2022 – 12:17

Var finns de modiga politiker som fattar beslut om en hållbar framtid? Måste de fattas med stöd av en kraftig folkopinion? Man talar ofta om att kraften måste komma underifrån för att politiker ska våga fatta radikala beslut. Men det finns flera exempel på politiska beslut som har varit helt på tvärs mot folkopinionen – övergången till högertrafik, förbud mot rökning på restaurang och beslut om krav på säkerhetsbälte vid bilkörning (utom EPA-traktorer!). Man kan också notera att en majoritet av svenska folket säger nej till vinstdrivande friskolor, men dessa försvaras av en majoritet av de politiska partierna.

Det var väl en tolkning av ”folkviljan” som bidrog till att valet vanns, om än med liten marginal, av högersidan. En missnöjesyttring? Vem vill inte ha sänkta energikostnader och billigare bensin och diesel? I valdebatten drunknade frågor kring klimat, hållbarhet, mat, jordbruk i debatt kring energi, kärnkraft och invandring. Den nya regeringen har fattat ett stort antal beslut som bidrar till ökade svenska utsläpp av växthusgaser. Man vill inte ens gynna ökad cirkularitet. Med ett, som man antagligen uppfattar som stöd av folkviljan, kan statsministern och hans ansvariga ministrar stöddigt avfärda kritiken från miljö- och energiexperter, ekonomer och t o m delar av näringslivet. Ulf Kristersson påstår att det är organisationer som ex Naturskyddsföreningen som kritiserar, vilket alltså är fel. Näringslivet vill ha tydliga riktlinjer för energipolitiken för att veta hur man ska investera. Men Ulf Kristersson vill inte ens sätta sig ned och diskutera en ny gemensam energiöverenskommelse.

Intressant är våra tre stora städer styrs politiskt av helt andra partier än på riksplanet. Här får exempelvis Sverigedemokraterna inte plats. Ärligt nog, ska man säga att även tidigare borgerliga styre i Stockholm sa nej till SD. Finns det en verklig intressekonflikt mellan stad och land. Varför röstar så många unga på konservativa partier? Detta trots den starka ungdomsrörelsen Fridays for Future ledd av Greta Thunberg. Saknas starka ledare?

Vi som vill ha en ändring mot en hållbar framtid för vår planet, måste erkänna att vi helt misslyckats att kommunicera en framtidsbild som gynnar hållbarhet, ekologiskt och socialt och som kan få acceptans – det goda fossilfria samhället. Citat Thomas Hahn, Stockholm Resilience Center ”Har vi en intressekonflikt eller bara en kommunikationsutmaning? Den första gäller inte bara materiella intressen utan i högsta grad även konflikter rörande identitet – vilken livsstil ska politiken främja, vilken slags kultur ska premieras? Den backlash vi nu ser vad gäller klimatpolitiken kanske har sin grund i att medborgare som värnar den traditionella kulturen har identifierat klimatpolitik och dess förespråkare som en gemensam fiende, då den dels tycks hota deras materiella intressen men framför allt hotar deras identitet, deras existentiella intressen? På vilket sätt bör kommunikationsutmaningen inkludera att medborgare har olika identitet och att argument som biter på folk med en kosmopolitisk (liberal, grön) grundinställning kan få motsatt effekt bland folk med en värdekonservativ identitet, om denna identitet har kapats av den högerpopulistiska falangen inom konservatismen?”

Många och viktiga frågor. Men planeten kan inte vänta. Som alltid vill jag påpeka att hållbarhet är inte bara klimat utan vi får inte överskrida andra planetens gränser. Christel Cederberg, Chalmers pekar på behovet av nya indikatorer kring biologisk mångfald, jorderosion, kemikalier, jordhälsa m m. Hon betonar också betydelsen av landskapets struktur. Livsmedelssystemet är komplext och traditionell LCA som mäter klimateffekter räcker inte.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Antibiotikaresistens – en smygande pandemi

19 november, 2022 – 13:18

Vi måste alla påminna oss om frågan som aldrig får dö. Antibiotikaresistensen (AMR) måste bekämpas på alla sätt och på alla nivåer. Det var med stor glädje jag lyssnade på nya socialministern Jacob Forssmed i frågan på Antibiotikaforum i torsdags. Han var väl påläst (bra spökskrivare) och pratade med stort engagemang. I antibiotikaresistensfrågan finns inga politiska motsättningar och Sverige har en lång historia av planer och strategier för att bekämpa resistens. Finns bara en väg framåt – friska människor och djur behöver inte antibiotika. Förebyggande åtgärder som hälsovård, vårdhygien, smittskydd och att bygga upp god immunitet är viktigt, liksom ”prudent use”. Och nu kom en viktig remiss från Näringsdepartementet: Friska djur behöver inte antibiotika – bättre verkan genom internationell påverkan SOU 2022:43. Till min stora glädje och stolthet står Vi Konsumenter på remisslistan. Vi Konsumenter har prioriterat frågan sedan jag kom med i styrelsen 2007.

Men vi måste ha data över förbrukning och resistensutveckling. 1994 skrev jag en framställan från LRF till Jordbruksdepartementet, med krav på att Sverige ska kunna redovisa antibiotikaförbrukning djursslagsvis och på gårdsnivå. Frågan ägs av Jordbruksverket och det har varit en oändlig och som jag har förstått, en ännu inte avslutad kamp om att skapa förutsättningar för att få veterinärerna inrapportera diagnoser och förskriven antibiotika. Det blev en strid mellan de privata veterinärerna och Jordbruksverkets distriktsveterinärer. Sverige har varit föregångare när det gäller rapportering av förbrukning av antibiotika till djur, som har byggt på apotekens försäljning. Det innebar att exempelvis att omregleringen av apoteksmarknaden övergångsvis skapade problem. Det är nu E-Hälsomyndighetens ansvar. Men nu gäller EU:s nya veterinärläkemedelsförordning där EU, precis som LRF 1994, kräver redovisning av antibiotikaförbrukning djurslagvis och på gårdsnivå från 1 januari 2023. När Oskar Nilsson, SVA:s projektråd i oktober tog upp frågan, kom en veterinär kommentar om önskan om remiss?? Och min ständiga fråga kring läget kring MRSA (Meticillinresistent Staphylococcus aureus) i svensk grishållning, får kanske sin lösning med EU:s krav på baslinjestudie nästa år.

Åter rapporteras glädjande att Sverige har EU:s lägsta antibiotikaförbrukning till djur. På SVA:s projektråd i oktober genomfördes en workshop där utgångspunkten var att svensk djurhållningen inte hade tillgång till antibiotika. Till min glädje rapporterade hälsoveterinärerna att man skulle kunna hantera mastiterna hos mjölkkor. Man får tillämpa gamla metoder med urmjölkning och utläkning. Man kanske får minska intensiteten och flytta produktionen norrut för att minska smittrycket. Problemet är kalvarna med sina lunginflammationer och diarréer. Risken är att avlivningen ökar. När det gäller grisar, kanske man tvingas återinföra möjligheten att använda zinkoxid för att förebygga avvänjningsdiarréer. Annars verkar övergången till zinkfri grishållning fungerat ganska bra.

Det var tio-års jubileum för Antibiotika-forum och jag har nog varit med alla tio åren. Det är 26 myndigheter, som står bakom samverkan. På torget fanns Axfoundation som deklarerade sina antibiotikakriterier vid upphandling, som jag deltog i 2013 och 2020. Det rapporterades om dödlighet i Europa och world wide. Länge talade man om 30 000 döda av AMR i EU. Nu har siffran stigit till närmare 500 000. På frågan om behovet av att ställa krav på tillverkning av antibiotika om utsläpp av till miljön, tvingas Läkemedelsverkets Fredrik Hulthén svara att Sverige inte lyckades få med detta i förordningen. Jag har tidigare refererat de skräckartade reportagen om utsläpp från läkemedelstillverkningen i Indien. I KSLA:s nyligen publicerade skrift KSLAT 5-2022 kring AMR” Miraklet som skapade ett monster”, har Lena Englund föredömligt beskrivit alla samhällets utsläpp, som kan bidra till stora risker för AMR. Hon redovisar också att Indien och Kina planerar ökad läkemedelstillverkning. Om det nu saknas lagstiftning, vilket är upprörande och motsägelsefullt, kan inte marknaden ställa krav?

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)