Vilket jordbruk måste/vill vi ha?

22 juli, 2026 – 14:55

Det har uppstått en intressant diskussion kring industrijordbruket kontra Bullerby-jordbruket med anledning av Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgrens inlägg i Aftonbladet 14 juli. Peter Borring, bonde och aktiv debattör på Facebook reagerade och anförde att många bönder inte känner igen sig i beskrivningen. Utlösande var sannolikt bl. a debattartikeln i DN 13 juni ”Släpp Bullerbydrömmen om eko innan vi svälter” undertecknad av ordföranden för Sveriges Mjölkbönder och Spannmålsodlarna tillsammans med Kersti Linderholm. Ett onödigt, osakligt och pinsamt inlägg, som jag tror faktiskt skadar förtroendet för Sveriges bönder. Gunnar Rundgren har i sitt Veckodrev tydliggjort vad han menar med industrijordbruk respektive Bullerby-jordbruk.

Debatten är inte ny, men utvecklingen har gått snabbare än jag förväntade mig under min yrkeskarriär för Sveriges bönder. Under min tid på Slakteriförbundet 1982 – 1993 gjorde vi en utredning om den tänkbara utvecklingen. 5000 grisbesättningar kändes overkligt, men nu skattas det att det finns ca 600. På 90-talet var en mjölkbesättning med 300 kor stor. Jag fick också då frågan om storleksrationaliseringen. Jag hävdade då att det fanns regelverk som skulle begränsa f f a besättningsstorlekarna – spridningsareal för gödsel och beteskravet för kor. Där misslyckades jag med att vilja se en förprövning där byggnation för mjölkkor skulle kopplas till tillgång till tillräcklig betesarareal.

Min chef på Svenskt Sigill Sören Persson lämnade och gick till LRF för att forma LRF:s livsmedelsstrategi på uppdrag av LRF-stämman 2010. Jag noterar att Lars-Göran Pettersson var ordförande för LRF fram till 2011. Strategin som beslutades på stämman 2011 sträckte sig fram till 2020. Målsättningen då var: Mer svensk mat, mer värd mat och fler matbönder. ”Se möjligheterna, Hitta vägarna, Samverka och kommunicera”. En viktig framgångsfaktor angavs vara dialog med konsumenterna. Något som i dagsläget lyser med sin frånvaro. Man kan fråga sig hur mycket av det rika och kloka underlaget finns kvar som vägledning inom LRF? I strategin talade man om värdeskapande som ekologiskt och småskalig förädling. ”Om tillväxtmålen i strategins ska nås, är det nödvändigt att producenterna satsar på mat med mervärden”. Sören talade om röd och blå ocean, där just röd ocean handlade om storskalig specialisering. Den blå oceanen omfattade det småskaliga jordbruket och förädlingsindustri som gårds – och gårdsslakterier. LRF tillsatte en tjänst med ansvar för detta. Jag har genom åren uppfattat att LRF bromsat åtgärder som skulle specifikt gynna småskalighet bl a kring diskussionen kring CAP. Man vill inte begränsa stödet till stora gårdar. Frågan är hur mycket Lantmännen och Arlas inflytande i LRF påverkat LRF:s näringspolitik?

Inför Vi Konsumenters seminarium i november 2025 kontaktades jag av en tidigare arbetskontakt, som ville ta upp storleksrationaliseringens negativa effekter på sårbarheten och landsbygdens utveckling. Men nu var det så att han var aktiv i LRF:s kommungrupp och hade fått munkavle av sina LRF-kollegor att ta upp frågan. Ett litet symtom på diskussionen inom LRF. Nu ligger LRF:s fokus på regelförenklingar, minskad byråkrati och förbättrade villkor för bönder, för att säkra konkurrenskraft, lönsamhet och robusthet i hela kedjan.

Men vad vill många med mig ha? Jag vill att diskussionen mer handlar om hur vi producerar vår mat än vad vi äter (SLV:s kostråd). Jag vill definitivt att man slutar att prata om matpriser på det förenklade sättet man gör idag. Det är väl just prispressen som drivit utvecklingen åt fel håll. Marknaden fungerar inte när det gäller matens miljöpåverkan eller djurvälfärden. Vi borde betala mer för vår mat. Jag har alltid ogillat PRO:s matprisjakt, eftersom den just fokuserar pris. Även om ekologisk produktion har en del fyrkantiga regler, så är det ändå ett sätt för oss konsumenter att premiera god miljö och djurvälfärd.

Vi vill ha jordbruk i hela landet. Vi vill ha fler bönder. Vi vill att mindre och medelstora gårdar inte tvingas att utöka sin produktion för att få investeringsstöd eller banklån. Vi vill begränsa storleksrationaliseringen. En större mångfald skulle minska sårbarheten. Det är inte rimligt att en äggproducent står för 20 % av svensk äggproduktion. Ska vi verkligen ha svenska mejeriprodukter från 300 gårdar med 1000 kor? Utvecklingen idag går mot att huvudsakligen befintliga mjölkproducenter ökar besättningsstorleken. Stora mjölkgårdar kräver mer areal för att producera foder och små gårdar köps ut. Med tanke på minskade grundvattennivåer är det oroande med stora besättningars vattenbehov. Befintliga grisgårdar och kycklingproducenter bygger ut och blir större. Jag säger inte att djurvälfärden nödvändigtvis blir sämre i större besättningar, men det finns ett skäl för att mjölkbönder tycker att det ska räcka med att öppna stalldörren för att det ska kallas för bete. Då missar man ju helt betets positiva effekter för kon. Det är inte frisk luft som är målet. Och skötarens tillsyn ersätts av digital övervakning. En aspekt är att vid sjukdomsutbrott drabbas många djur i stora besättningar. Tänk salmonella, fågelinfluensa eller afrikansk svinpest.

Den stora frågan är givetvis hur man påverkar omställningen. Frågan kring storleksrationaliseringen har föredömligt lyfts av KSLA i ett samtal i våras. Men det pyser i många led. Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren har på uppdrag av Omställningsnätverket 2024 utarbetat ”En strategi för den goda maten”. Undertecknare är flera mindre organisationer som också stöder Matupproret. Matupproret (Reformaten och Rebellmammorna) vill sänka momsen på ekologisk mat. Men framför allt ställer man krav på såväl regioner och kommuner att agera. Och trycket kommer underifrån. Vi ser hur många kommuner börjar med lokal livsmedelsförsörjning. Jag tycker det är fantastiskt när kommuner håller egna betande djur. BERAS Building Ecological Regenerative Agriculture Societies jobbar med kommuner för inköp av hållbart producerad mat. Man har på sina anslutna gårdar jobbat med balans mellan växtodling och djurhållning. Södertäljes kommuns koncept Matlust har länge jobbat med lokal upphandling och den offentliga maten.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (3)

Viktiga frågor till generaldirektören för Jordbruksverket

14 juli, 2026 – 10:33

Generaldirektören för Jordbruksverket Anna Olofsson bjöd in till överläggning med djurskyddsorganisationerna och Vi Konsumenter den 16 juni d v s det nätverk som haft överläggningar med Helena Olofsson kring EU-arbetet. Här fanns en möjlighet att tydligt markera vad vi gemensamt prioriterar och vad som är högaktuellt. Som representerande Vi Konsumenter känns det alltid viktigt att markera att föreningen representerar all de många konsumenter/medborgare som engagerar sig i djurens välfärd.

Beteskravet för mjölkkor
Lägesrapport hittar ni i tidigare blogg https://gunnela.nu/2026/06/09/kor-mar-battre-pa-bete/. LRF har på sin förbundsstämma 27 maj redovisat det arbete som pågår kring betesfrågan. LRF har skickat en inlaga till landsbygdsdepartementet med en önskan om utredning kring vilka villkor som bör gälla för undantag från djurskyddsförordningen som ska göra det möjligt att tillåta undantag från beteskravet för lösdriftsbesättningar. Därutöver har förtroendevalda riktat en direkt uppmaning till Jordbruksverket att anpassa djurskyddsföreskrifterna.
Man vill:
– införa en generell betestid för hela landet på 60 dagar
– införa en regel, som innebär att det räcker med att öppna stalldörren d v s korna får själva bestämma när de vill gå ut och att detta ska kunna klassas som betesdrift
– höja åldern för att kvigorna ska ut på bete från sex månader till ett år.

World Animal Protection har i inlaga till landsbygdsdepartementet underkänt LRF:s framställan om utredning av villkor för undantag från beteskravet med hänvisning till djurskyddslagens krav.

Jordbruksverkets yttrande över SOU 2024:56 och Helena Elofsson, Jordbruksverket, särskilda yttrande klargjorde att en ändring av djurskyddsförordningen som skulle innebära att om det generella beteskravet avvecklas skulle innebära en försämring av djurvälfärden och i strid med djurskyddslagen.
Ändringar av djurskyddsföreskrifterna innebär en försämring av djurskyddet. Syftet med olika tidsangivelser är att anpassa betestid till regionala förutsättningar. Förslaget innebär en kraftig förkortning av betet för djur i ex södra Sverige. Det innebär att fördelarna med bete från djurvälfärdsynpunkt blir sämre för kor i södra och mellersta Sverige.
Kravet på bete tillfredsställer djurskyddslagens krav på djurens rätt till naturligt beteende. En del av detta är att beta, röra sig över större ytor, ligga och resa sig naturligt m m. Detta tillgodoses inte genom att djuren bara får tillgång till frisk luft. Sannolikheten är stor att man hamnar i en rastfålla som alternativ till verkligt bete. Det var något som djurskyddsorganisationerna väldigt tydligt kritiserade vid förra revideringen av föreskrifterna
jordbruksverket har inte informerat om att man avser ändra förskrifterna för betesdrift.

Regelförenklingar
Regelförenklingar är ett mantra som präglar diskussionen i alla led i livsmedelsproduktionen och som ses som lösningen på lönsamhetsproblem och ökad konkurrenskraft. Detta fokuserades bl a på konferensen om livsmedelsstrategin den 6 maj. Och frågan återkommer i många sammanhang inte minst inom primärproduktionen. Jordbruksverket har ett uppdrag kring regelförenkling, som redovisades sist på Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion.
Det finns en preferens för svenska livsmedel hos svenska konsumenter. Ekologiskt tappar till förmån för svenskt. Det finns många konsumentstudier som visar att djurskydd är en mycket viktig aspekt för att välja svenska animaliska produkter. Det bygger på en uppfattning av att det finns en stark svensk djurskyddslagstiftning. Det är också något som Livsmedelsföretagen och inte minst grisbranschen har utnyttjat. Det har inneburit att det inom ramen för utredningen Konkurrenskraft och ett starkt djurskydd SOU 2024:56 framfördes mycket begränsade krav på djurskyddsförändringar från grisbranschen eller fjäderfäbranschen, till skillnad från kraven från mjölkbönderna. Det innebär att förenklingar när det gäller djurskyddsregelverket måste ske med stor aktsamhet. Och man kan inte som ibland framförs från lantbruksnäringen utgå från vad marknaden efterfrågar, utan utgångspunkten måste vara djurskyddslagens krav på tillämpning.

Djurskyddskontroll
En lagstiftning kräver kontroll av efterlevnaden. Att djurskyddskontrollen flyttades från kommunerna till länsstyrelsen har varit en fördel. Men resurserna räcker inte till och många länsstyrelser uppfyller inte uppsatta mål. Den offentliga kontrollens mål med 10 % s kontroll är helt otillräcklig. Det innebär en kontroll vart tionde år. Certifieringar och företagens egenkontroll kan accepteras som komplement men inte som ersättning.

Sambandet djurvälfärd, friska djur och antibiotikaförbrukning
Det finns ett tydligt samband mellan djurskydd, djurhälsa och behovet av antibiotikabehandling. Syftet med djurskyddsregelverket kring miljö, foder och djurhantering syftar till friska djur och minskar behovet av läkemedelsbehandling. Det innebär minskad risk för antibiotikaresistens. Vi Konsumenter prioriterar av det skälet både ett starkt djurskydd och kampen mot antibiotikaresistens. VK har gjort ett inspel till handlingsplanen mot antibiotikaresistens.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Två år till med Djurskyddet Sverige

9 juni, 2026 – 12:15

Efter åter en tumultartad stämma i Västerås den 10 – 11 maj, röstades jag åter in i styrelsen för Djurskyddet Sverige. Förra stämman 2024 fick jag fler röster, vilket jag också påpekade för valberedningen, som ville slänga ut mig. Så blev det nu inte genom en väl genomförd kupp av en insiktsfull fyrklöver. Jag ser med förhoppning fram med att jobba med den nya styrelsen med en trygg och kompetent ordförande Björn Dahlén. Styrelsen får förstärkning och föryngring. När jag fick det väntade beskedet från valberedningen att man ansåg att min kompetens inte fyllde kraven, bestämde jag mig för att göra en summering av mitt långa liv tillsammans med Djurskyddet Sverige. Det ska nämnas att det finns de som tycker jag ska lämna organisationen, men det känns fel eftersom djurskyddsfrågorna är en av mina hjärtefrågor sedan 80-talet.

Läs hela artikeln »

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Kor mår bättre på bete

9 juni, 2026 – 9:28

EFSA:s rapport dokumenterar bättre djurvälfärd för kor på bete. ”Förslag om slopat beteskrav är inte i enlighet med relevanta forskningsresultat” skrev 20 forskare från bl. a SLU i en debattartikel i Svenska Dagbladet i september 2024. Remissyttrandet från SLU över utredningen Konkurrenskraft och ett starkt djurskydd SOU 2024:56 bekräftade att omfattande forskning visar på ökad djurvälfärd för betande kor. Det var också grunden till att Jordbruksverket i sitt yttrande över SOU 2024:56 konstaterade att ett slopat beteskrav skulle försämra djurvälfärden. Samma ställningstagande redovisades i KSLA:s yttrande. Slutsatsen av LRF:s studie, utförd av VÄXA kan inte förkasta hypotesen att kornas välfärd försämras vid längre tid inomhus. 7 av 16 djurvälfärdsmått försämrades.

Trots detta tydliga faktaunderlag kan ordförande för LRF Palle Borgström hävda på LRF:s förbundsstämma och i Lantbrukspodden att forskningen inte visat att kornas välfärd försämras med korna på stall hela året. Frågan är enligt Palle känslomässigt driven. Detta har sannolikt framförts till partiledarna vid gårdsbesöken ordnade av LRF. LRF:s ledning är pressad av LRF:s Västs kritik på att man inte drivit frågan tillräckligt aktivt sedan stämmobeslutet 2020. LRF har i en inlaga till landsbygdsdepartementet framfört behovet av en flexibel beteslagstiftning i djurskyddsförordningen. Man vill utreda vilka parameter som ska ingå för att villkora att djuren kan hållas på stall året runt. LRF driver också att djurskyddsföreskrifterna ska ändras så att samma betestid 60 dagar ska gälla hela landet och det ska räcka med att öppna dörren till lagårn för att låta korna välja själva. Man vill också att kvigor upp till ett års ålder ska kunna få stanna inomhus.

KD är det parti som tydligast lovar att man ska driva en förändring av beteslagstiftningen nästa mandatperiod. Moderata riksdagsledamöter är positiva till en förändring av lagstiftningen och numera också SD. SD hänvisar till att kravet på tillräcklig betesmark är ett problem. Men förprövningen har tyvärr aldrig omfattat krav på betesmark vid ny -och ombyggnad av mjölkkostallar. Jag drev detta när jag jobbade på LRF, men fick nobben eftersom förprövning bara kunde reglera byggnader. Det har gått att bygga stallar på mer än 1000 kor. När frågan om beteskravet framfördes vid stämman till Elisabeth Svantesson och Mikael Damberg fick man, helt rätt inget svar. Socialdemokraterna går ju ut med att vinner man valet så kommer korna även i fortsättningen ha rätt till bete.

Jag visste att slaget inte var vunnet med att regeringen beslöt om att inte ändra djurskyddsförordningen och ger betesersättning. Nu gäller det för Jordbruksverket att överväga om man ska anpassa sina föreskrifter till djurskyddslagen eller ej. En utmaning, med tanke på att det finns ett allmänt mål om ökad produktion och ett ständigt flåsande på regelförenkling. På LRF-stämman togs också upp frågan om myndigheternas självständiga roll och beslut om föreskrifter som problem. Ministerstyre?

Själv blir jag så provocerad och besviken över att en producentorganisation och dess företag som levererar produkter till en marknad i det här fallet mjölk, helt kan bortse se från mervärden och marknadens (dagligvaruhandeln och konsumenterna) värderingar. Ser jag tillbaka i tiden var reaktionen från bondeorganisationen och deras företag det helt motsatta till det som sker idag.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Det bruna guldet – jordbrukets sårbarhet

31 mars, 2026 – 10:10

Stefan Ljungdahl, Jordbruksaktuellt drar i gång ett intressant och aktuellt ämne. Livligt påhejad av Gunnar Rundgren. Med alla kriser kring tillgång till insatsvaror till jordbruket drivmedel, handelsgödsel, foder och växtskyddsmedel blir gammal kunskap kring det cirkulära självförsörjande jordbruket intressant. ”Det är gödseln från djuren som är växtodlingens motor. Det är djuren som driver gårdens ekonomi och växtodling. I alla fall när det krisar.” skriver Stefan Ljungdahl. Äng är åkers moder, som man sa förr d v s det foder som gavs till djuren gav gödsel till åkern. Det lärde man sig på Ultuna en gång i tiden. Men tillgången till handelsgödsel gjorde det möjligt att skilja djurhållningen från växtodlingen. Med bekämpningsmedel kunde man förebygga och bekämpa växtföljdsjukdomar och insektsangrepp.

Sigrid Agenäs SLU Sustainimal kommenterade rapporten Grön Uppväxling den 18 mars med spännande tankar kring integrerad växtodling -djurhållning. Det finns intressanta forskningsresultat kring mindre robusta mjölkgårdar.

Dessa tankar och resonemang är delvis på tvärs mot PLATE:s rapport ”Räcker maten”. Einarsson och Röös pekar på dagens djurhållnings sårbarheter. Och det är sant. Specialiseringen har gjort det möjligt att bygga upp en storskalig djurhållning utan koppling till odling för foder. Storleksrationaliseringen, livligt påhejad av politiker och LRF (inte att förglömma utredaren Elisabeth Nilsson) har gett gårdar med 1000 kor eller suggor och 100 000 kycklingar, som är extremt sårbara.

Vi har ingen inhemsk avel och är helt beroende av import av exempelvis grandparents på fjäderfäsidan. Fågelinfluensa på ett antal gårdar med avelshöns medför tomma kycklingstallar. Ska vi verkligen importera kläckägg med risk för salmonella? Grissperma importeras. Jag tänker på IP:s Ingrid Perssons rapport kring livsmedelsberedskapen, där den viktigaste åtgärden var att se till att handeln fortsatte att fungera. Lättare sagt än gjort när Hormus-sundet är blockerat för transport av olja och råvaror till handelsgödsel.

Besättningar med över 1000 kor medför att fodret måste hämtas på långa avstånd och man köper upp mindre gårdar. En gång i tiden argumenterade jag för att vårt svenska beteskrav skulle utgöra en begränsning för storleken på svenska mjölkkobesättningar. Men eftersom förprövningen inte tillät att man skattade att betesmarken skulle räcka blev förprövningen inget stopp för 1000 kors-besättningar. Ett annat argument är att man måste ha tillräcklig areal för spridning av gödsel. Men det löser sig med tillverkning av biogas – eller?

Den ekologiska produktionen har starka argument med förbud mot handelsgödsel och bekämpningsmedel. Gunnar Rundgren visade i en rapport för några år sedan att importandelen i ekologisk produktion är väsentligt lägre i ekologisk produktion än i konventionell. Men även här förekommer importerade insatsmedel, förutom att fossila bränslen inte skiljer ekologiskt från konventionellt jordbruk.

Men heja Stefan Ljungdahl, Gunnar Rundgren, Sigrid Agenäs m fl med att ta upp djurhållningens roll i ett hållbart jordbruk. Vi Konsumenter tog upp frågan på vårt seminarium i november förra året. Nu hoppas jag att KSLA tar bollen. Och detta trots Skavlans bedrövliga debatt i frågan.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (1)

Gräs som en del i hållbarheten

10 mars, 2026 – 13:11

För något år sedan i Almedalen när jag frågade Isabell Moretti, Svenskt Kött om det starkaste mervärdet för kött, så svarade hon: Gräs. Och det är just idisslarnas starka hållbarhetsfördel. Gräs, bete och vallodlingens positiva effekt med grön mark större delen året med maximalt utnyttjande av fotosyntesen, kolinlagring, minskat näringsläckage, minskad erosion, minskat behov av bekämpningsmedel, biologisk mångfald och ökad jordhälsa. Dessutom har bete visat sig gynna kolinlagringen. Läs Peter Sylwans resonemang kring just att ha marken täckt med växtlighet under hela året för att efterlikna vallens positiva effekter. Om detta har jag skrivit om många gånger. I Sylwans modell sker detta i växtodlingen genom mellangrödor.

Den kloka mjölkbonden Patrik Veithoefers krönika i Jordbruksaktuellt pekar just på bristen på helhetssyn när man pekar ut kon som klimatbov och har det smala perspektivet metanutsläpp. Man måste placera in kon i sitt sammanhang med just vallodlingens alla positiva effekter inte minst i relation till baljväxtodling. Det kräver också långsiktighet i resonemangen.

EAT Lancet, Nordiska Näringsrekommendationer NNR och kostråd buntar ihop kött från olika djurslag – nötkreatur, får, gris, vilt och ren. Detta har med rätt kritiserats från flera håll, eftersom de olika djurslagen levererar olika miljönyttor. Man måste väl ändå skilja på idisslare och enkelmagade grisar – eller? Dessutom är slutsatserna kring köttets negativa hälsoaspekter väldigt otydliga enligt de finska forskarna i NNR.

Man kan inte skilja nötköttsproduktion från mjölkproduktion eftersom minst 60 procent av nötköttet kommer från mjölkproduktionen från korna och deras avkommor. De som accepterar att vi konsumerar mejeriprodukter, måste acceptera att vi kommer få nötkött på köpet. Om vi inte ska slå ihjäl kalvar! Och om vi i första hand ska konsumera magra mejeriprodukter, vart tar smöret vägen?

De som begränsat talar om naturbeteskött som lösningen på biologisk mångfald, måste fundera på var djuren ska komma från. Och låt oss för all del inte glömma bort de betande fåren. Och var finns djurvälfärden? Gynnar det välfärden att välja kyckling eller fisk som alternativ till kött från betande djur? Min slutsats är att det är tveksamt om EAT Lancet dieten verkligen gynnar hållbarheten som exempelvis hävdas av dietisten Stubbendorf vid Lunds universitet eller som är grunden i NNR och kostråden. Man missar exempelvis det som nämnts inledningsvis helhetssynen på exempel idisslande djur och tillhörande växtodling.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (3)

Håll ihop EU och inför en human migrationspolitik M, S, KD

17 februari, 2026 – 12:06

Min nyårsönskan 20 december 2025 är mer aktuell än någonsin. Håll ihop EU! Så mycket har hänt sedan december som visar att det är nödvändigt. Säkerhetskonferensen i Munchen är avslutad. Det finns en förhoppning kring att den transatlantiska länken USA – Europa fortfarande ska bestå och NATO fortfarande ska vara starkt och sammanhållande. Är det möjligt med denna president och den amerikanska administrationen? Ska vi lita på Rubios utsträckta hand? Är det bara vita och kristna som ska styra världen? Vad menar han när det gäller migrationen och invandringen från tredje land till EU? Och så åker han till Ungern och kramar om Urban. Tala om att bidra till splittring av EU.

I Svenska Nyheter lyfter Messiah Hallberg förtjänstfullt det motsägelsefulla i Ulf Kristerssons uttalande i riksdagen om att alla som gör rätt för sig självklart ska ha rätt att stanna i Sverige. Och pekar sedan på alla exempel på motsatsen. Artonåringar som utvisas trots att familjerna har rätt att stanna i Sverige. Effekten av spårbytet, där invandrare som jobbat här i många år plötsligt får besked om utvisning. Den lönenivå som krävs för invandrare från tredje land har sedan länge kritiserats av Svensk Näringsliv, eftersom det hindrar rekryteringen till näringslivet inte minst inom jord, trädgård och skog. Det verkar som alla kraftiga reaktioner på utvisningar av 18-åringar och arbetande invandrare, småbarn gett effekt. T o m Johan Forsell, som migrationsminister börjar förstå det orimliga.

Jag hade gärna varit med och demonstrerat på Sergelstorg i torsdags. En fantastisk manifestation för svenska värderingar och kritik på nuvarande regerings helt orimliga synsätt på människor som flyr och söker trygghet i Sverige. Därför blir jag så besviken när man hör Magdalena Andersson försvara Socialdemokraternas strama migrationspolitik. Där hon självklart tycker det är olämpligt att utvisa en 8 månaders baby, men sedan bara talar om de negativa effekterna av invandring som utanförskapsområden m m. Flyktingkrisen 2015 medförde en nödvändig uppstramning. Men Magdalena Andersson nämner överhuvudtaget inte alla andra kritiserade utvisningar. Hon låter som Johan Forsell som inledningsvis bara talade om missbruk och fusk med tidigare lagstiftning. Har Socialdemokraterna verkligen sina väljare med sig i synsättet på invandrare. Så många kommuner som så tydligt visat att man vill behålla sina invånare och välkomnar flera invandare. Vi alla vet att utan invandrare klarar vi inte vård och omsorg. Förra veckan när jag var på akutmottagning på St Göran togs jag emot av en mörk kvinnlig läkare med slöja.

Förra helgen fick jag ett besök av två vänliga socialdemokrater som knackade på. Intressant samtal. Jag som aldrig tidigare drabbats av dörrknackning. Jag skickade med dem ett krav på att lämna den strama invandringspolitiken som ger så tydliga negativa effekter och införa en strikt miljö – och klimatpolitik.

Sverige har alltid haft invandring från andra länder. Min morfars farfar kom från Tyskland. Vi ha haft invandrande valloner, finländare, och jugoslaver. USA har ju alltid betraktats som en smältdegel med folk från hela världen som sökt sin tillflykt till det fria landet. När Rubio bara talar om kristna vita, så utesluter han avsiktligt USA:s ursprungsbefolkning och invandring från SydAmerika, Asien och Afrika. Med hjälp av ICE jagar nu Trump med våld människor och slänger ut de som vistas i USA utan uppehållstillstånd. Även där är många verksamheter helt beroende av invandrad arbetskraft. Reaktionerna i Minnesota är ett hälsotecken.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

En värld av trotsiga despoter

14 februari, 2026 – 6:51

”Jag vill ha Grönland” ”Jag vill ha Grönland” skriker Trump. Det påminner om en underbar film, som visades på Facebook alldeles efter Trump tillträtt som president, som visade Trump som trotsigt småbarn, som skrek och sparkade och vägrade lämna. ”Och jag vill ha Ukraina” svarar Putin. Vad är det för värld vi lever i när supermakter väljer ledare som skiter i FN:s regelverk, folkrätt och annat som vi enats om i världen, för att förhindra krig och respektera mänskliga rättigheter. Är det inte naivt av svenska politiker att fortsatt tro att USA skulle lojalt skydda Sverige eller andra Nato-medlemmar, när man är beredd att ta över delar av ett annat Nato-lands territorium. Är handeln med USA så viktig att man är beredd att kompromissa hur långt som helst. Och förutom att Trump lämnat Paris-avtalet så har lämnat alla andra FN-åtaganden på klimat – och miljöområdet. FN:s hållbarhetsmål kan väl hälsa hem. Och internationella domstolen i Haag. Måste historien upprepa sig. Hitler i Tyskland fick med sig tyska folket på 30-talet genom att använda samma argument som Trump d v s att göra Tyskland stort igen efter förlusten i första världskriget. Och kring sig samlar man oreserverat lojala beslutsfattare med oroande värderingar. USA:s vice president, försvarsministern och närmaste rådgivaren skrämmer. Inget skulle förvåna mig om Trump, precis som andra diktatorer ser till att sitta kvar även i fortsättningen. Har han brutit mot USA:s konstitution flera gånger kan han säkert göra det en gång till. Alternativet Vance är avskräckande. Var finns det amerikanska folket? Var finns demokraterna?

Och vad händer i Sverige. Trots att flera enkäter till medborgarna visar att man är beredd att införa åtgärder som begränsar klimatutsläpp, som högre drivmedelspriser, så skryter regeringen f f a SD med att man sänkt priserna vid pump. Och trots att det finns en vilja att hjälpa människor i nöd, så minskar regeringen stödet till SIDA och kopplar stödet krasst till möjlighet att utvisa invandrare eller svenska investeringar. Att man kastar ut invandrare som gjort rätt för sig och bott i Sverige i många år genom det s k spårbytet är omänskligt och har med rätt väckt stor upprördhet. Migrationsministern blir svaret skyldig och hänvisar till tidigare fusk. Beklämmande att Liberalernas partiledare inte vill följa partiets beslut och ta avstånd från effekterna av spårbytet. Och KD vill öka flygandet, sänka svenska miljö – och klimatambitioner och tjatar om att ta bort kravet att svenska kor ska få beta. Regeringen vill sätta fjortonåringar i fängelse, trots att tunga remissinstanser avrått. SD fortsätter att skapa motsättningar i samhället genom att hävda att invandringen är det stora problemet, vill helst stoppa möjlighet till asyl och uppehållstillstånd och skicka ut så många som möjligt. Det är hedrande att många kommuner tackat nej till marknadsföringen av återvändarbidraget. Fantastiskt att SD efterlyste straffåtgärder mot dessa kommuner. En majoritet av svenska folket vill gärna ha bred politisk samling i viktiga frågor, som exempelvis energifrågan, men se det passar inte moderaterna. Här tycker man av taktiska skäl att oppositionen får klara ut sina egna motsättningar.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Arla sviker konsumenterna och mjölkbönderna

17 januari, 2026 – 11:20

Hur ska konsumenterna kunna göra medvetna val när Arlas hushållsost lika väl kan komma från danska kor, som står inomhus hela året som från svenska kor som enligt svensk lag ska beta sommartid. Trots att svenska konsumenter mycket tydligt visat att det är viktigt att svenska kor får beta, väljer Arla att undanhålla den informationen till svenska konsumenter. Och det gäller för övrigt även andra svenska mejeriföretag. Mervärden som inte kommuniceras är inget mervärde.

Drygt 176 000 stöder svenska kors rätt till bete i kampanjen ”Jag vill beta”. I många konsumentstudier värderar respondenterna djurvälfärd högt och vill att djuren ska vistas ute. Trots detta finns ingen marknadsföring eller märkning som tydliggör att svensk mjölk, ost, smör eller grädde kommer från kor som fått beta. För oss svenska konsumenter är det ett svek mot vår rätt att kunna göra informerade val men också ett svek mot svenska mjölkbönder. Varför kräver inte svenska bönder som levererar sin mjölk till Arla, att mejeriet använder det starkaste svenska mervärdet, betande kor, för att öka efterfrågan på svenska mjölkprodukter. Det finns förstås en naturlig förklaring – Arla är ett internationellt företag, som givetvis vill sälja produkter från andra länder, främst danska även i Sverige. Kan det också bero på att svenska förtroendevalda inom Arla är mjölkproducenter, som vill avveckla beteskravet?

Ofta framförs ofta från producenthåll att konsumenterna säger en sak och gör en annan. Men i fallet produkter från betande kor så ges konsumenterna dålig möjlighet att göra informerade val. För några år sedan gjorde konsumentorganisationerna en framställan till Svensk Dagligvaruhandel om märkning av kött från betande djur. Det fanns ett tydligt intresse hos dagligvaruhandeln, men det stupade på slakteriföretagens ovilja till särhållning i slakt. Svenska mejerier behöver ingen särhållning. All svensk mjölk ska komma från kor som ges möjlighet att beta sommartid enligt den svenska djurskyddsförordningen.

Arla väljer att i samband med sin hållbarhetsersättning till mjölkbönderna i första hand marknadsföra klimatåtgärder och nu också biologisk mångfald. Var finns djurvälfärden, som värderas högt av svenska konsumenter?
Dagligvaruhandeln och Svenskmärkning är tydliga – god djuromsorg och låg antibiotikaanvändning är ett av de starkaste argumenten för att välja svensk mat. Det är det första argumentet för att välja svenska produkter enligt Svenskmärkning. Sveriges bönder har en lång tradition av god djuromsorg och djurvälfärd som ger friska djur, låg antibiotikaanvändning och främjande av biologisk mångfald. Det svenska beteskravet för kor är också enligt dagligvaruhandeln det starkaste mervärdet för svenska mejeriprodukter. Så yttrade man sig över utredningen Konkurrenskraft och ett starkt djurskydd, som kom i augusti 2024.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Var finns helhetssynen? Var finns den biologiska mångfalden, djurvälfärden eller bekämpningsmedlen eller den ultraprocessade maten?

29 december, 2025 – 11:59

Resultaten från Naturvårdverkets PRINCE rapport 2024 (Policy Relevant Indicators for Consumption and Environment) bekräftade tidigare studier att konsumtion av mat, transporter och boende samt investeringar i bygg- och anläggningsverksamhet är framträdande som källor till nästan alla utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar och att användningen av fossila bränslen är en huvudfaktor som förklarar mycket av konsumtionens miljöpåverkan. Två tredjedelar eller mer av utsläppen skedde utanför Sveriges gränser 2014.

2021 skrev jag en debattartikel i Land Lantbruk med rubriken: ”Hållbarhetsarbete kräver helhetssyn”. Och läser jag artikeln igen, känns den lika aktuell. Jag kritiserade den ensidiga fokuseringen på klimatberäkningar genom LCA livscykelanalyser, eftersom livsmedelssystemet är för komplicerat och man missar biologisk mångfald och djurvälfärd. Och det senare nämns väldigt perifert i exempelvis EAT Lancet 2.0. Jag undrar om Johan Rockström nog ändå framför allt vände sig mot den storskaliga och industrialiserade djurhållningen när han accepterade 15 g rött kött i veckan.

Jag blir också påmind om det första PRINCE-programmet (Policy Relevant Indicators for Consumption and Environment) som pågick mellan 2014 och 2018 med målet att undersöka sätt att förbättra och utöka konsumtionsbaserade indikatorer för att uppskatta miljöpåverkan kopplad till svensk konsumtion, både inom Sverige och utomlands. Resultaten visade att miljöpåverkan genom användning av bekämpningsmedel och veterinärmedicinsk antibiotika till stor del kunde hänföras till importerade livsmedel. Därför är en ökad konsumtion av växtbaserad mat, som kan leda till ökad import ett orosmoment.

Det är väldigt provocerande att åter höra Jörgen Larsson, Chalmers på det stora eventet Mistra Sustainable Consumption den 26 november uttala att man speciellt bör straffa nöt – och lammkött med punktskatt från klimatsynpunkt med 30 kr per kg! Och han är påhejad av delar av SLU och kanske också hos Sveriges Konsumenter. Ekonomiska styrmedel med skatteväxling föreslås även om underlaget kan vara osäkert.

Hur kan de tretton organisationer som skrev under debattartikeln i maj 2024 ” Stå upp för kornas rätt att få beta” d v s djurskydd, miljö och – konsumentorganisationer, tycka att det är rimligt att straffa ut kött från betande djur. Syftet med artikeln var att inte bara värna kornas välfärd utan också betad marks värde för biologisk mångfald, ökad kolinlagring och värdet av perenna grödor för jordhälsan. Eller de, djurskydd – och konsumentorganisationer som skrev under ”Ge konsumenterna möjlighet att välja mer hållbart kött” 2021 som ville ha märkning av kött från betande djur. Hur ska det gå för COOP:s vällovliga satsning på Naturbeteskött? Att lösa detta med naturbetesstöd känns orimligt. Någon måste väl ändå äta köttet? Och det är inte bara naturbete vi är ute efter.

Peter Sylwan har i Land ställt en fråga till Livsmedelsverket som aldrig besvarats. Han hänvisar till att människans matsmältningssystem mest liknar rovdjurens snarare än grisarnas, som omnivorer, allätare som jag trodde. Jag har därmed aldrig förstått hur kött kan vara ohälsosamt. Däremot är det en verklighet att idisslare tama som vilda utsöndrar metan. Det finns många som försökt förklara hur det biologiska metanet fungerar. Läs bl a Gunnar Rundgren. EAT Lancet och Stockholm Resilence Center har gjort kyckling och fisk till vinnare. Då bortser man helt från hur dessa djurslag föds upp och utfodras. Läs gärna Gunnar Rundgrens framtidsvision i tidigare blogg. Jag vill också påminna om Livsmedelverkets och Folkhälsomyndighetens rapport kring Mål och indikatorer för hälsosam och hållbar livsmedelskonsumtion som angav arealen betesmark och förbrukningen av bekämpningsmedel som hållbarhetsindikatorer.

Allt fler rapporter kommer där ultraprocessad mat ökar risken för hjärt – och kärlsjukdomar. Med all respekt för att nordiska näringsrekommendationer och svenska kostråd avstod från att ta i frågan med hänvisning till oenighet när det gäller definitionen. Och Livsmedelsföretagen är förstås helt avvisande. Men det är värt att notera att även EAT Lancet uppmärksammade problematiken. Men det är väl som Gunnar Rundgren sagt att studier som visar att ultraprocessad mat ger hälsoproblem är lika tydliga eller otydliga som att rött kött ger upphov till cancer som underlag för kostråden.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)