Debatt behövs verkligen i frågan kring vad som är hållbar mat

Djurhållningen är en viktig del i ett hållbart jordbruk. Animaliska produkter som mjölk och kött fyller en viktig roll som viktiga näringskällor och bidrar till biologisk mångfald, hållbara ekosystem, ökad kolinlagring, minskat växtnäringsläckage och minskat behov av bekämpningsmedel. Alltmer forskning stöder detta, där just kolinlagring har hamnat högt upp på dagordningen. Fleråriga växter med långa rötter som vallgrödor är starkt bidragande till ökad kollinlagring. Stallgödsling ger bättre effekt än att plöja ned halmen. Betande marker är effektivare för kolinlagringen än skogen, som i debatten ses som den enda lösningen på kolinlagringen

Fredagens SvD Debatt ”Skadlig propaganda mot kött och mjölk” belyser det som jag kämpat för i min blogg de senaste åren. Man kan inte förenkla hållbarhetsdebatten till klimatavtryck och ensidigt verka för att slänga ut animaliska produkter. Den hållbarhetsstrategi som Vi konsumenter formade i våras får alltmer stöd. Debattartikeln är undertecknad av flera tunga forskare och experter som Sigrid Agenäs, Peter Borring, Per Frankelius och Thomas Kätterer.

Samtidigt släpper IVL, miljöinstitutet ut en rapport där man tittat på nordisk forskning från ett hållbarhetsperspektiv. ”Ny rapport avslöjar våra klimatskadliga vanor” är rubriken på pressmeddelandet. Byt ut rött kött mot vitt kött och grönsaker och hitta alternativ till flygresor. Byt ut kött till växtbaserat sägs också. Det är några av rekommendationerna från Nordiska ministerrådet om de nordiska hushållens privata konsumtion. Jag har inte läst rapporten, men i pressmeddelandet nämns inget annat än klimatpåverkan. Gunnar Rundgren har visat att grisen är en effektivare foderomvandlare än kyckling när man tittar på kolomsättningen. Kycklingbranschen i form av Svensk Fågel gör mycket nytta när det gäller smittskydd, livsmedelsäkerhet och djuromsorg, men storskaligheten och problem hos Kronfågel gör det tufft. Mitt inlägg om IVL på Facebook gav väldigt engagemang. Jag vill offentligt be Elin Röös och Emma Moberg, SLU om ursäkt. Visst var Köttguiden ett sätt att belysa olika djurslags hållbarhetskriterier. Men rubriken i Råd & Rön, var inte kul ”Osten som klimatbov”.

Som lök på laxen kommer Världsnaturfonden med en artikel med rubriken ”Två av tre olympier äter mer vego nu än för tre år sedan. Omställningen till en kost baserat på vegetabilier behöver gå fortare” säger WWF. Var finns diskussionen kring hur växterna odlas och vad en ökning av växtbaserat får för effekter – ökad import, ökad klimatpåverkan och ökad bekämpningsmedelsanvändning. ”Kött är det mest klimatbelastande”. Men, hallå ! var finns den biologiska mångfalden, som är så viktigt för WWF.

Ann-Helen Meyer von Bremen har i tidningen Filter gjort en bred och avslöjande genomlysning av miljö/klimatmärkningar. ”Hur kommer det sig att du enligt märkningarna borde dricka läsk och äta broilerkyckling (tänk IVL) hellre än mjölk och kött från frigående djur” står det i ingressen. Citat: ”Gunnela Ståhle från föreningen Vi konsumenter hör till kritikerna:– ”Klimatmärkning är ett exempel på en förenkling som oroar oss, säger hon. Med ett ensidigt fokus på klimatet tappar vi bort andra frågor som är minst lika viktiga för den framtida livsmedelsproduktionen, som vattenanvändning, kemiska bekämpningsmedel, övergödning, biologisk mångfald, tillgången på fosfor och kväve och mycket annat. Jag känner dessutom en stor osäkerhet när det gäller siffrorna bakom klimatmärkningarna.”

Grattis Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood

På Djurskyddet Sveriges seminarium kring mjölkkor och bete den 23 september tilldelades Åsa Domeij Djurskyddet Sveriges hedersomnämnande. Motiveringen lyder: Det idag hotade svenska beteskravet för mjölkkor är unikt och viktigt både för korna och konsumenterna. Åsa Domeij är, i sin roll som hållbarhetschef på Axfood, en viktig aktör inom djurskyddet för de livsmedelsproducerande djuren. Hon har argumenterat för att den svenska djurskyddslagstiftningen inte ska utarmas, detta på ett sakligt och modigt sätt. Åsa har vid flera tillfällen försvarat betesrätten och uttalat att denna bör utvecklas, inte avvecklas.

Samma dag presenterade Axfood sin livsmedelsstrategi, Mat 2030, vilket är den sjätte versionen. Den första presenterades 2016 d v s innan regeringen kommit till skott med sin strategi, som antogs av riksdagen 2017. Axfood har bjudit några intressanta gästkrönikörer, som Johan Kuylenstierna, Ann-Helen Meyer von Bremen och Anita Falkenek. I år presenterades 100 förslag till olika åtgärder inom livsmedelssystemet. Det finns många bra förslag som vänder sig till politiker och myndigheter och till näringslivet. Jag har handplockat några godbitar.

6. Att införa obligatorisk ursprungsmärkning av kött på restaurang föreslås nu av regeringen. Man anmäler detta till EU-kommissionen och medlemsstaterna. Livsmedelverket, SLV genomförde en konsumentstudie i mars 2021. Anmärkningsvärt hänvisar inte studien till djurvälfärd, som är den stora skillnaden mellan svenskt kött och många importländer. ”Kännedom om köttets ursprung är viktig eftersom det ger konsumenterna en uppfattning om köttets kvalitet och hjälper dem att undvika kött som upplevs som mindre säkert. Genom uppgiften går det dessutom att bedöma köttets miljö- och klimatpåverkan”. Men SLV utmärker sig ju inte för att kunna eller främja djurskydd.
7. För import av frukt och grönt från tredje land ska gälla att bara av EU godkända bekämpningsmedel tillåtas
16 Främja odling och förädling av gröna proteiner till såväl foder som livsmedel.
38. Saklig och tydlig jämförelse kring hur svenska mervärden står sig jämfört med större utländska producenter. Jordbruksverket har tidigare kartlagt mervärden, som man fick i uppdrag. Svenskt kött har varit duktiga på att kommunicera dessa. Det finns en bra rapport för svensk mjölkproduktion, som tyvärr inte använts av den svenska mejeriindustrin. Det fanns heller inte med i den handlingsplan för svensk mjölkproduktion som togs fram för några år sedan.
41. Inför betesrätt även för tjurar. Landsbygdsprogrammet bör främja betesbaserad uppfödning av stutar. Detta är också en målsättning för det organiserade djurskyddet och Vi Konsumenter
42. Inför stöd inom landsbygdsprogrammet för kor som betar längre än vad lagen kräver. Detta är något som djurskyddet drivit länge, men som Jordbruksverket inte har inkluderat i sina förslag till eco-schemes.
44 Näringslivet bör fortsätta utveckla svenska mervärden som djurvälfärd, låg antibiotikaförbrukning och hög miljöhänsyn
47. Utveckla fler hållbarhetskoncept som komplement till ekologiskt
48 Satsa mer på svensk råvara
51 Informera om ursprung och köttet kommer från djur som har vistats ute och betat. Detta bad Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige om i mars 2010. Kommer Axfood gå före?
53 Skydda bra jordbruksmark genom lagstiftning
84 En handlingsplan med koppling till livsmedlemstrategin som främjar ekologiska produkter och tydligt hållbarhetsfokus kopplat till nationella miljömål. Det har vi tjatat på Jordbruksverket sedan länge.
97 Allt svenskt nötkött ska vara certifierat enligt Grund Nöt, IP Sigill. Detta är ett rimligt krav. I samband med griskrisen 2009, fattade branschen ett beslut om att certifiera sin uppfödning enligt Gris Grund. Svensk nötköttuppfödning måste säkra sina mervärden. Det gäller att LRF lever upp till sin policy att branschöverenskommelser kan vara ett bar alternativ. LRF sa nej till en branschöverenskommelse kring att inte avvänja smågrisar vid 21 dagar.
100. Utred alternativ användning av mulljordar(organogena jordar), som är stora utsläppskällor.

Det som jag kanske saknar är resonemang kring kolinlagring, som är den stora möjligheten för jord och skogsbruk. Man nyttjar solen som energikälla och fotosyntesen. Ingen annan verksamhet har samma möjlighet att skapa hållbara system att genom minskande insatser ge tillräcklig mängd näringsrik mat till en växande befolkning.
Det händer mycket inom jordbruket. Målsättningen är att minska koldioxidutsläppen och öka kolinlagringen. Intresset för generativt jordbruk, conservation agriculture , ökar. Tillämpningen innebär en fokusering på integrerat landskapstänk. Kemikalisering och mekanisering på väg ut. I stället gäller biologi, ekologi, biologisk mångfald ovan och under jord, kolinlagring. Plöjningsfri odling minskar energiåtgången, minskar näringsläckaget, minskar behovet av bekämpningsmedel, ökar mullhalten och ökar kolinlagringen. Fleråriga grödor som vall kan och bör öka och här platsar gräsätande djur. Betande marker lagrar mer kol än skogsmark. Det kan förhoppningsvis minska motivationen att plantera skog på naturbetesmarker.

Hur kan vi placera djurskydd på den politiska agendan?

Det undrar vi som jobbar med djurskyddsfrågor i Sverige och många internationella djurskyddsorganisationer. Ett stort antal djurskyddsorganisationer världen över har därför, för ett år sedan, bildat World Federation for Animals (FWA). Bland medlemmar märks kända organisationer som Eurogroup for Animals, World Animal Protection, brittiska RSPCA , tyska Vier Pfoten , danska Dyrenes Beskyttelse och Djurens Rätt. Frågan har starkt drivits av ordförande i Eurogroup danska Britta Riis. Man har konstaterat att det är svårt att placera djurskydd på den internationella agendan. En gemensam organisation ska ge samlad styrka. I dag drivs frågorna internationellt av vissa medlemmar utan samordning. FWA ska utöka informationen mellan medlemmarna och lägga gemensamma strategier. FWA vill jobba mot FN och inrätta ett djurvälfärdsmål bland FN:s 17 SDGs, Sustainable Development Goals. Det kan nämnas att forskare vid SLU initierat en kartläggning av de 17 målen och konstaterat att djurskydd och djurhälsa har bäring på flera av de sjutton målen. Man vill samlat jobba med lantbrukets djur, vilda djur och försöksdjur. Frågorna saknas ofta i viktiga FN-organ som WHO, FAO, OIE, valkommissionen men också ex i WTO. Miljörörelsen har varit bättre på samordning och gemensamt agerande. FWA är registrerat i USA och har kontor i Bryssel och i USA, Storbritannien, och Nairobi.

Och hur ser det ut i Sverige? Vi har fem djurskydd/djurrättsorganisationer – Djurskyddet Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt, World Animal Protection, Sverige och Compassion in World Farming, Sverige. Värderingsmässigt skiljer sig Djurens Rätt genom att tydligt ta avstånd från all typ av användning av djur till livsmedel och sport. Därför vill exempelvis inte LRF samråda med Djurens Rätt, trots att Djurens Rätt är den största organisationen. De fem, förstärkta med föreningen Vi Konsumenter (ofta initiativtagare) samverkar i angelägna djurskyddsfrågor. Vi har gemensamt ordnat seminarier och skrivit flera debattartiklar. Vi har samlat försökt påverka livsmedelsstrategin. Vi har uppvaktat Miljö – och jordbruksutskottet i maj 2018 med krav på tillämpning av djurskyddslagen. Tillsammans uppvaktade vi Jordbruksverket 2017 och landsbygdsministern med närmare 100 000 namnunderskrifter för att slippa införa tidig avvänjning av smågrisar. Tyvärr lyckades vi inte i denna fråga. Jordbruksverket har inte besvarat en skrivelse i frågan från juni 2020. Sedan oktober 2020 driver vi frågan kring att behålla svenska kors rätt till bete. Vi har genomfört konsumentstudier och skrivit debattartiklar. Närmast ligger ett webinarium ordnat av Djurskyddet Sverige 22 september. För övrigt samma dag som Land Lantbruk publicerar sin podd med mig och arg mjölkbonde Hans Cederlöf.

Vi vet genom många konsumentstudier att det finns ett stort engagemang bland svenska medborgare för djurens välfärd och hälsa. Men nu har vi ingen jordbruksminister som äger frågan. Margareta Winberg ägde frågan och fanns i Bryssel och demonstrerade med Brigitte Bardot för bättre djurtransporter. Eskil Erlandsson ville att djuren skulle ha det bra. Sven-Erik Bucht brydde sig. Nu är det ett vacum. Vi har heller inte något politiskt parti som förstått att det finns röster att vinna på att svara upp mot medborgarnas engagemang i djurskyddsfrågor. För det är faktiskt inte så att allt är bra, bara för att vi har en ny djurskyddslag. En av de viktigaste paragraferna tillämpas inte. Den om kravet på naturligt beteende. Djurskydd är inte bara god djurhälsa utan också djurens rätt till välfärd. Detta speciellt riktat till Jordbruksverket.

Vilken plats får växtproteinerna på den framtida tallriken?

I slutet av augusti fick jag möjlighet att inleda en KSLA-podd med ovanstående rubrik. I podden på KSLA, som vi fortfarande väntar på (10 september) får vi lyssna till Christina Möller som samtalsledare, Tomas Erlandsson från Nordisk Råvara , Cecilia Mayer Labba, Lunds universitet och Gunilla Blixt, KSLA.

Min inledning: En övergång från animaliskt protein till växtbaserat är ett kraftfullt skifte, inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. Det är inte bara en trend utan ett paradigmskifte. Den starkaste drivkraften är att man hävdar animaliernas negativa klimatpåverkan men också hälsoaspekter. Rådgivningen från internationella och nationella offentliga institutioner och forskningen är tydlig. I ring P1 kommer frågan upp med jämna mellanrum. KTH:s inlägg i Aftonbladet lett av Annika Carlsson Kanyama tar avstånd från animaliska produkter ur ett hållbarhetsperspektiv. Jag hör Naturvårdsverket på radion uttala att ett bra sätt för att gynna klimatarbetet är att byta ut kött och mejeriprodukter till växtbaserat protein. En tro på att vi kan rädda både planeten och hälsan, men så enkelt är det inte.

Förenklingen kring klimatfrågan har gynnat en ökad konsumtion av växtbaserad mat. Men hållbar produktion har fler aspekter som är viktiga. Biologisk mångfald är nödvändig för att bevara ekosystemens resilience (motståndskraft). Vi måste minska vår användning av kemikalier (växtskyddsmedel), beakta användningen av jordbruksmark, vattenförbrukningen och kväve – och fosforcirkulationen.

I Sverige har vi sett en kraftig ökning av utbud och konsumtion av växtbaserat under senare år. Ökningen verkar dock ha bromsat på senare tid. Mycket av utbudet är sammansatta livsmedel och mycket bygger på importerade råvaror även om förädlingen ofta sker i Sverige. Den ökade importen har inneburit ökad sårbarhet, ökad användning av bekämpningsmedel och sannolikt också ökad klimatpåverkan, jämfört med om råvarorna producerats i Sverige. Den svenska debatten har präglats av bristen på logistik d v s ledet efter odlaren – rensning, sortering och förädling. Det finns en strävan att öka den inhemska produktionen av baljväxter. I dag används huvudelen som foderråvara. Men baljväxter kan inte odlas över hela landet. De är inte lättodlade, men en ökad andel baljväxter i växtföljden är positivt. Nu sker dock en positiv utveckling där vi i ökad omfattning möter växtbaserade svenska produkter.

Det är enkelt att steka en biff eller en fläskkotlett eller koka ett ägg. Våra kroppar kan direkt utnyttja viktiga aminosyror, mineraler och vitaminer från animaliska livsmedel. Proteinrika växter som soja, linser, ärtor, bönor, lupiner innehåller ibland antinutrionella substanser och kräver proccessing i någon form till skillnad från många animalier. De produkter som vill efterlikna kött och chark tvingas ofta innehålla ett stort antal ingredienser för att få rätt smak och konsistens.

Självcentrerade slöfockar

Så kallar i DN Hanne Kjöller de som har vägrat vaccinera sig mot corona-virus. De, som nu hamnar på IVA och belastar sjukvården. Över 80 procent av de som ligger på IVA är ovaccinerade. Sjukvården tar inte hänsyn till självförvållande sjukdomar, utan alla har rätt till fullvärdig sjukvård. Men vi måste ta ansvar och ta konsekvenserna av fria egna val. Kjöllers budskap är isolering för de som vägrar att vidta förebyggande åtgärder mot sjukdom. I Ring P 1, lyssnar jag till upprörd liberal, som vägrar acceptera att staten föreslår och vill tvinga till allmän vaccinering. Det strider mot hans principer att själv få bestämma över sig själv och sitt liv. Jag blir som Hanne Kjöller förbannad och upprörd. Man måste ta ansvar för ett beteende, som både kan innebära att man smittar andra, ”i onödan” belastar sjukvården och tränger undan andra behövande.

Jag har en fundering kring liberalismens innebörd. Ibland skickas signaler om att huvudbudskapet är fria val och att statens så lite som möjligt ska blanda sig i. Valfriheten ska vara total. Valfrihet ska gälla för sjukvård, skola, äldreomsorg, pensionsfonder o s v., o s v. Valfri vård i alla medlemsländer har inneburit att antibiotikaresistenta bakterier har hämtats hem till Sverige. Personligen blir jag ibland trött på valfriheten. När Bosse, min åldrande man, skulle byta hemtjänst på Ingarö, tvingades jag titta igenom ett antal alternativ, som jag inte hade en aning om, vad de kunde erbjuda. Byta av hemtjänsten i stan från kommunal till privat blev ett riktigt dåligt val.

Marknadsliberalerna skickar signalerna om att ju mindre regelverk desto bättre. Låt marknaden lösa problem med kvalitet, klimat, hållbarhet, livsmedelssäkerhet, miljö, djurskydd m m. Men gud ske lov finns krafter som inser att marknaden inte kan lösa alla problem. Inte minst EU har fastställt regelverk, som helst ska gälla alla medlemsländer. Vi har satt upp regelverk för att skydda miljön, säkra livsmedelsäkerheten och skydda djur.
Att låta marknaden lösa problemen, är ett förslag som inte sällan kommer upp när det gäller exempel djurskydd. ”Vill konsumenterna ha betande kor, får dom väl betala för detta på marknaden”. Vi som arbetar med djurskyddsfrågor, vill att alla svenska kor ska ha rätt till bete. Vi vill helst också att alla EU:s kor ska ha den rätten. Vi vill också att alla EU:s lantbruksdjur ska slippa burar. Efter några år av stort motstånd från Kommissionen att införa ny lagstiftning inom djurskyddsområdet, har Kommissionen insett att det finns ett starkt medborgerligt stöd för att skärpa djurskyddslagstiftningen. Detta är väl inget som borgerliga partier gillar, som liksom LRF, tjatar om regelförenklingar. Rop på regelförenklingar är en allmän trend inom politiken under senare år. Det som oftast saknas är konsekvensanalyser.

Inom jordbruket finns också andra styrmedel för att främja en hållbar utveckling. Den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, kan och ska helst styra mot ett hållbart jordbruk. Vissa bönder ogillar EU-bidrag och skulle helst vilja att marknaden betalade. Det finns nog också ett borgerligt motstånd mot CAP:s regelverk och styrning. Jordbruksverkets förslag till ettåriga eco-schemes känns snarare styras av att de ska vara så enkla som möjligt och inte skapa datatekniska problem. Världsnaturfonden, WWF och Naturskyddsföreningen efterlyser bättre styrmedel och fler alternativ. Det ska bli spännande att se var Sverige hamnar. Sverige som utmärker sig med att inte ha någon jordbruk – eller landsbygdsminister.

Vad tomt det blev!

Drygt ett och ett halvt år i isolering. Mängder av zoom – och teamsmöten och webinarier, några begränsade måltider med släkt, vänner och grannar. Jag har skrivit det förut. Pandemin har varit en skrämmande upplevelse, men har passat mig perfekt rent praktiskt. Inget resande, inget hundvaktspussel eller flängande mellan möten. Jag har haft den fantastiska möjligheten att vara ute på Ingarö ända sedan mars 2020. Det har varit spännande och utmanande att under drygt ett år bo på landet och genomlida mörker, kyla, regn och rusk. Här har jag ändå haft allt som behövs – mat, värme, ved, internet-uppkoppling, gott om plats, frys, stort kylskåp, tvättmaskin, fungerande plogning, sop – och latrinhämtning.

Har det varit ensamt? Nej jag har inte känt det så. Jag har min älskade vovve och min syster nästgårds. Vi har gått till brevlådorna och hämtat tidningarna varje morgon. Under en tid nästan i mörker. Det blev inte kallare än minus sexton grader och det klarade jag med ett extra element i sovrummet. Zoom – och Teams-möten, Face book, Twitter, Facetime och telefonsamtal har fyllt behovet av att kommunicera. Jag har till min stora glädje haft nästan daglig kontakt med sonen Alexander via Face Time och hälsat på flera gånger. Men visst har det känts konstigt att ta bilen i stället för bussen in till Stockholm. Lägenheten på Gärdet i Stockholm har känts liten och ovan, när jag hämtat post och vattnat blommorna. Under sjutton månader har jag sovit i Stockholm ca tio nätter.

Men så bestämde jag mig för att inte missa chansen att än en gång få måla med Marianne på Fårö. Med sex starka kvinnor tillbringade jag en vecka i slutet av augusti på Lansa med att måla, diskutera, filosofera, äta tillsammans och göra spännande utflykter till raukarna i Gammelhamn, sandstranden på Nostra Auren och Lansas raukar. En morgonpromenad i fårhagen och cykelturer i det fantastiska unika Fårö-landskapet. Det blev en omvälvande upplevelse. Att efter denna isolering vistas med spännande kvinnor med olika levnadsöden hela dygnet i nästan sju dagar. När jag återvänt till Ingarö i lördags blev det påtagligt väldigt tyst och tomt. Människan är social varelse. Jag hade kanske trott att de kommunikationsformer jag nämnt och nyttjat skulle räcka. Men nu känns det att något saknas. Nu är hösten på gång. Samhället för vuxna har börjat öppna upp. Man får väl undvika skolungdomar och barn. Jag känner mig mogen att bo på Blanchegatan när det nu börjar mörkna. Och jag ser fram emot att träffa vänner och yrkeskontakter. Men Attis, som har vistats med sin matte 24 timmar om dygnet i sjutton månader, har blivit så nära. Det blir tufft för oss båda att skiljas åt ibland.

Genteknik innebär både möjligheter och risker

Förenklingar innebär alltid risker. Jag ifrågasätter de som hävdar att tillämpning av genteknik är nödvändig och alltid god. All teknik kan användas fel och innebära risker av olika slag. Den tidiga tillämpningen av genteknik, GMO, dominerades av stora kemi – och utsädesföretag, som utvecklade herbicidresistenta grödor. De innebar ingen konsumentnytta och visade sig ge resistenta ogräs. Makten över maten, patent och böndernas rätt till utsäde blev allvarliga berättigade frågeställningar.

Torbjörn Fagerström tillsammans med Jens Sundström är på gång igen kring gentekniken med debattinlägg i juli i DN och tidningen ATL. Argumentation hävdar att motståndare till genteknik är ovetenskapliga och populistiska. Och det är inte första gången. Jag går gärna i klinch mot mina meningsmotståndare, men jag har svårt för Fagerströms ordval och polemik. Jag anser inte att det gynnar debatten eller utvecklingen mot ett hållbart jordbruk.

DN:s rubrik blev ”Sverige måste driva på i EU för genmodifierade grödor”. I sin fight för gentekniken skys inga medel. Fagerströms hänger ut alla – journalister, politiker, snedseglande aktivistgrupper som Jordens Vänner och Greepeace. Även Naturskyddsföreningen och Sida får en släng av sleven. Foderindustrin anses vara oseriös och okunnig, när man kräver GMO-fri soja. Det finns ingen respekt för att foderindustrins uppgift är att leverera det som kunderna kräver. I det här fallet är det mejerier, slakterier och packerier som ställer kravet. Jag läste nyligen att Arla har utökat kravet på GMO-fritt foder till samtliga mjölkleverantörer i alla länder. Det har bidragit till den ökade efterfrågan av GMO-fri soja i Europa.

Men Fagerström och Sundström nöjer sig inte med att betrakta ifrågasättare av gentekniken som ovetenskapliga. Man sågar även den ekologiska produktionen med anledning av EU:s planer inom ramen för Farm to Fork. ”Problemet är att de stipulerade metoderna inte är evidensbaserade, utan valda på ideologiska grunder. Det finns inget vetenskapligt stöd för att ”naturbaserade metoder” skulle vara bättre än vetenskapsbaserade eller att användningen av handelsgödsel eller växtskyddsmedel generellt skulle vara ett problem ur hållbarhetssynpunkt”. Är det verkligen så enkelt. Ekologisk produktion får faktiskt bra betyg i WWF:s kött – och vego-guider och i djurskyddets ”Djurschysst”.

I våras kom EU-kommissionens rapport ”Study on the status of new genomic techniques under Union law and in light of the Court of Justice ruling in Case C-528/16”. I rapporten framgår att man ställt frågor till medlemsstaterna kring den nya gentekniken. Det visar sig att Jordbruksverket har svarat för svensk räkning. Jag har inte läst yttrandet, men det verkar som om Jordbruksverket inte på något sätt skickat sitt svar på remiss, tillfrågat forskare eller bett om att få synpunkter från miljö – eller konsumentorganisationer. Jordbruksverkets svar har uppmärksammats av Klara Fischer, docent i landsbygdsutveckling. Hon säger i en debattartikel ”Jordbruksverket ger en skev bild av genteknik. När jordbruksverket överdriver fördelar och underdriver risker med nya gentekniker så skapar det samma misstro som myndigheterna gjorde under den tidiga GMO-eran. Nya teknikers inverkan på samhälle och ekosystem beror på samspelet mellan teknik, samhälle och miljö. Det är djupt olyckligt att Jordbruksverket inte har konsulterat några forskare inom ekologi eller samhällsvetenskap i svar som handlar om just ekologiska och samhälleliga effekter. Det svar som Jordbruksverket har gett kommissionen inom dessa fält är därför helt enkelt inte evidensbaserade”. Tuff och också berättigad kritik. Klara Fischer tar också upp exempel på samhällelig effekt som jordbruksverket väljer att inte ta upp är frågan om vem som får tillgång till patenterade tekniker och produkter. Det är djupt olyckligt eftersom frågor kring patent och maktkoncentration är avgörande för hur nya tekniker faktiskt kommer att kunna användas och av vem. Jag bedömer att Jordbruksverket har missbrukat sin myndighetsroll – än en gång.

Klimatångest

Ingen har väl missat att IPCC-s rapport så tydligt pekat ut mänsklighetens beteende som orsaken till ökande utsläpp av växthusgaser. Att det trots detta finns klimatförnekare som talar om naturliga väderleksförändringar, ”Det har varit varmt väder tidigare i Europa i historien” är skrämmande och patetiskt. Då uppmäts ändå nu rekordhöga temperaturer, 48 grader i södra Italien. I Kanada och nordvästra USA uppmätte liknande nivåer tidigare i sommar. Stora bränder härjar i Sibirien, USA och Sydeuropa. I USA, som är en världens stora utsläppare av växthusgaser är klimatfrågan en icke – fråga. Hur kan Biden förmå Texas som den stora oljestaten att inse att vi måste minska användningen av fossila bränslen.

Även Sverige hade en kraftig värmebölja i juli, som inte har gynnat spannmålsskörden. Torka är ett problem i flera delar av landet. Den här IPCC-rapporten fokuserar problemen och utmaningarna och en senare rapport ska peka på åtgärder, som jag fattat det. Elin Röös i DN föreslår minskad djurhållning och mindre tillverkning av nya kläder. Men hon pekar också på problematiken med biologisk mångfald. Man undrar ju vilken djurhållning vi ska minska. Är det enkelmagarna, gris och kyckling som förbrukar mest sojamjöl och som knappast påtagligt bidrar till biologisk mångfald eller är det gräsätarna, kor och får, som utsöndrar metan, men som bidrar till vall med kolinlagring och biologisk mångfald genom bete. Ett problem är att metan omräknas till koldioxidekvivalenter, medan vi vet att metanet uppför sig annorlunda än koldioxid. Det straffar idisslarna.

Sedan är det så beklämmande att det enda Moderaterna kan komma med som åtgärd är elektrifiering och att behålla kärnkraften. Det är inte fiffiga tekniska lösningar som ska göra att vi kan fortsätta leva som nu. Det räcker inte! Även Johan Rockström anser att grön tillväxt inte är möjlig. Vi måste ändra vårt beteende och konsumera mindre och bättre. Som Gunnar Rundgren skriver i SvD ”I stället för att slå i folk blå dunster om grön tillväxt behöver vi inleda en grundläggande omvandling till ett rättvist samhälle med ett mycket mindre ekologiskt fotavtryck. Omställningen kommer vare sig vi vill eller inte, men om vi agerar nu kan vi lättare påverka hur ett framtida hållbart samhälle kan se ut. Det kommer inte ge oss lika många prylar men kan ändå erbjuda ett tryggt och ett mer meningsfullt liv.”

Inget jordbruksdepartement och ingen jordbruksminister!

Visst känns det som en politisk markering att statsminister Löfven inte tillsätter en landsbygdsminister. Det är viktigare att Ibrahim Baylan, som näringsminister löser konflikten mellan Centerpartiet och Miljöpartiet i frågorna kring skogspolitiken och strandskyddet, än att se till att hållbarhetens alla dimensioner och Sverige gynnas av den gemensamma jordbrukspolitiken CAP, EU:s Green Deal och Farm to Fork. Vi är många som har reagerat starkt. Hur kommer den svenska strategin utformas? Det finns andra synpunkter än vad Jordbruksverket har föreslagit. Kommer expertmyndigheten Jordbruksverket få ökat inflytande? En angelägen djurskyddsfråga, som ligger på departementet är märkning och registrering av katt. Bryr sig Baylan? Kommer LRF ta chansen att driva en ändring av djurskyddsförordningen kring mjölkkornas rätt till bete?

Oktober 2010 avvecklade Alliansregeringen en mer än hundraårig institution – jordbruksdepartement. Jag vet inte hur situationen ser ut i exempelvis i andra EU- länder, men det kändes som en politisk markering. Anders Borg, som finansminister hade låg tilltro till svenskt jordbruks förmåga att överleva. Eskil Erlandsson blev landsbygdsminister i Näringsdepartementet. LRF såg inga problem, utan såg fördelar med att jordbrukarna skulle accepteras som företagare. Att jordbruket har många andra dimensioner fanns knappast i debatten. Vänner från jordbruksdepartementet, kände sig uppslukade av ett jättedepartement.

Många ministrar har passerat förbi under min yrkeskarriär. Det började med att jag lyckades bjuda in Eric Holmqvist till Lantbrukshögskolans konservativa studentklubb för att presentera den nya jordbrukspolitiken 1968. Om Svante Lundkvist har jag skrivit om tidigare, som stod i fönstret till kanslihuset, vid den stora bonddemonstrationen 1986, när demonstranterna ropade ”Hoppa Svante”. Mats Hellström skrev propositionen till ny djurskyddslag 1988. Hellström klagade i Expressen på att man inte kunde köpa kalvkött i Sverige. Gunilla Krantz och jag, Slakteriförbundet replikerade med att upplysa Mats Hellström om att vi avvecklat uppfödningen av gödkalv i Sverige, som byggde på att undanhålla kalven grovfoder och järn för att få ett vitt kalvkött. När jag blev hedersledamot i KSLA hade jag Mats Hellström till bordet i januari 2012. ”Vi lyckades i alla fall få ut korna och slänga ut de gamla hönsburarna” berömde jag Mats för. Göran Persson värnade det gröna folkhemmet. I början av 90-talet var han ordförande i Miljö – och jordbruksutskottet. Han var på besök på Slakteriförbundet. Jag upplevde honom som ganska stöddig. Persson blev sedermera bonde och utryckte sig klokt om svenskt lantbruk och svenska mervärden.

Jag har skrivit en nekrolog, januari 2021, om Karl Erik Olsson, jordbruksminister 1991 -1994 under Sveriges viktiga medlemsförhandlingar med EU. Att behålla det svenska undantaget med förbud mot antibiotika generellt i foder, kadaverförbudet och rätten att kontrollera salmonella i alla led, var hjärtefrågor i förhandlingarna. Jordbruksdepartementet tillsamman med myndigheter och näringen la mycket krut på att driva frågorna. Margareta Winberg fick två omgångar. Under hennes tid var det roligt att driva djurskyddsfrågorna. Hon var väldigt engagerad och stod tillsammans med Birgit Bardot i Bryssel med en djurtransport från Scan, för att driva på för skärpning av reglerna för djurtransporterna i EU. Mellan Margareta Winbergs två perioder, kom Annika Åhnberg 1996 – 1998. Annika gjorde ett utmärkt jobb med att driva antibiotika-frågan d v s övertyga resten av EU att Sverige gjorde rätt när man förbjöd tillväxtantibiotika 1986. En stor konferens i Bryssel, november 1997, där bl a Hans Jonsson, ordförande LRF deltog, gjorde avtryck.

Ann-Christin Nykvist kom från Kommerskollegium och blev också konsumentminister 2002. Hennes uttalande att det var bra att vi kunde köpa mjölk från Tyskland på Lidl, bidrog till att starta upp ett spännande projekt Matvalet (2004 – 2008). Svenskt Sigill, Naturskyddsföreningen, Centrum för tillämpad näringslära och Sveriges Konsumentråd drev. Ett upprop med 31 undertecknande organisationer krävde ursprungsmärkning och fokus på produktionskvalitet. Nykvist tog till sig debatten och formulerade en framåtsyftande livsmedelspolicy med svenska mervärden. Med alliansregeringen kom Eskil Erlandsson 2006. ”Djuren ska ha det bra” sa Eskil och försvarade beteskravet för kor. Men han tyckte det var jobbigt när vi från Djurskyddet drev frågan kring märkning och registrering av katter. Eskil startade Matlandet Sverige, som i vissa avseenden var framgångsrikt. Det satte Sverige på matkartan och ökade intresset för svensk gastronomi. När Socialdemokraterna kom till makten 2014 avvecklades tyvärr projektet. Sven-Erik Bucht presenterade i stället livsmedelsstrategin 2017. Sven-Erik var en glad och entusiastisk person, som syntes och hördes. Jag tycker det var tråkigt att han inte fick fortsätta som landsbygdsminister. Jennie Nilsson kanske hade en otacksam uppgift. Men utan tvekan påverkas den allmänna opinionen om man har en drivande och synlig jordbruksminister. Därför är det mer än beklagligt att regeringen valt att inte bemanna de viktiga landsbygds – livsmedels – och jordbruksfrågorna. Det är ändå ett helt år kvar till riksdagsvalet och mycket är på gång.

Blir 2021 ett nytt torkår?

Jag har semester. Jag ligger i solstolen och tittar upp på molnen, den blå himlen och solen. Tänk att det lilla vita klotet d v s solen kan ge så mycket ljus och värme. När det är trettio grader är det väl ursäktat att man inte orkar göra så mycket nytta. Så var det förra veckan. Nu blev det svalt i natt, med bara 17 grader i morse. Men regnet lyser med sin frånvaro. Att visst väder fastnar, har vi levt med ett antal år. Nu är det ett högtryck. Det hände såväl 2018 som 2019. Än så länge är min stora björk grön, men andra björkar gulnar, rönnen och schersminen slokar och min ”gräsmatta” är helt torr.

I början av klimatdebatten talades gärna om att Sverige skulle gynnas av ett varmare klimat. Vi skulle kunna förlänga växtsäsongen, odla andra grödor och flytta odlingsgränsen norrut. Efter det fruktansvärda torkåret 2018, inser de flesta att det knappast finns några positiva effekter av klimatförändringarna. Extremväder drabbar alla. Även Sverige har haft skyfall. Dock ingenting som motsvarar katastrofen i Tyskland, Belgien och Nederländerna – obegripligt katastrofalt. Verkligheten kommer allt närmare.

Jag lyssnar på Henrik Ekman som sommarpratare. Han fäller många kloka kommentarer. ”Sveriges problem är igenväxning. Det behövs betande djur för att bevara våra hagar. Om man som vissa vill, avvecklar den EU gemensamma jordbrukspolitiken, står vi inför en ny allvarlig utmaning, när vi inte kan betala bönderna för att beta våra naturbetesmarker”. Apropå Oatly – ”Varken humlor eller fjärilar kan leva i en havreåker ” d v s gynnar inte den biologiska mångfalden eller viktiga pollinerare.” Ett argument som jag verkligen har saknat i debatten och har försökt slänga in i Facebook-debatten. Jag har haft svårt för Oatlys nedsabling av animaliska livsmedel. Det är fascinerande men skrämmande hur Oatly lyckats övertyga tunga finansiärer om att havredryck ska lösa världens hållbarhetsproblem.

”Mer honungsbin löser inte problemet. Det behövs mer blommor för att gynna fler pollinerare” säger Henrik Ekman. Och jag har, som Ekman, alltid retat mig på att metrologerna talar om ”solchanser” och fint väder till helgen, när värmeböljan härjar, naturen gulnar och människor dör av värmeslag.

Jordbruksverket och SVA förordar upplagring av veterinärläkemedel för att minska sårbarheten i svensk djurhållning. Tänkvärt! Animaliskt protein är ett levande skafferi i händelse av avspärrning och problem med införsel av protein. Vi kan inte odla proteinrika baljväxter i stora delar av landet och är beroende av import. Att vi upprätthåller en djurhållning är m a o nödvändigt för att minska vår sårbarhet när det gäller proteinförsörjning.