Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Det var rubriken på ett pressmeddelande som jag skrev med anledning av ett seminarium Vi Konsumenter ordnade 9 november 2021. Tyvärr är rubriken lika aktuell idag och frågan lika angelägen. Men nu är vi många som lyfter frågan som en del av lösningen på svensk mjölkproduktions konkurrenskraft. Vi är flera, som har lyft frågan i bl a utredningen Konkurrenskraft och ett starkt djurskydd. Jag pekade också på frågan på Vi Konsumenters seminarium i Almedalen den 26 juni. Och det blev verkligen napp. Jenny Lundström pekade på vad en ökning av svensk produktion av ost kunde innebära i form av flera svenska kor. Maria Forshufvud tidigare VD för Svenskmärkning tipsade om hur man kan lyfta mervärdet betande svenska kor. Arla sa att man jobbar med osten. – undrar bara hur? Marcus Frennemark i ATL 11 juli pekar på att om vi ökar försörjningsförmågan (inte svensk marknadsdel) från 39 till 50 % skulle det innebära ytterligare 23 000 kor. Rubriken är: Osten avgörande för den svenska mjölkens framtid. Så här skrev Markus Frennemark i ATL i november 2020. ”Beteskravet kunde ha varit mjölkens knorr”. ”Köttbranschen har uthålligt kommunicerat svenska mervärden så att både kunder och konsumenter tagit intryck. Det borde mjölkbranschen också kunna göra – men med ett slopat beteskrav blir det svårare”.

Så här skrev jag i pressmeddelandet i november för tre år sedan. Kanske ska vi upprepa seminariet i höst? Det verkar läge för det.
”Det svenska köttet har återhämtat sig efter minskningen efter EU-inträdet och har idag mellan 60 till 80 %:s marknadsandel av den minskande köttkonsumtionen i Sverige. För den svenska osten har det succesivt gått åt andra hållet. Vi äter mer ost i Sverige men allt mindre är svensk. Vid EU-inträdet hade vi en svensk marknadsandel på cirka nittio procent. Nu är bara cirka trettio procent av den ost vi äter med svenskt ursprung. Osten verkar ha hamnat helt under radarn när man talar om svensk självförsörjning alternativt försörjningsförmåga av mat. Det krävs tio liter mjölk för att göra ett kg ost, så inhemsk ostproduktion har stor betydelse. Och varför ska vi äta svensk ost?

Vi har gott om smakrika svenska ostar. Sverige är ett land som passar bra för att producera mjölk. Korna äter gräs och klöver, som vi människor inte äter och som växer bra i stora delar av Sverige. Svenska kor är friska och förbrukar mycket lite antibiotika. Dessutom har Sverige ett unikt krav på att svenska kor har rätt till bete sommartid.

Svenska mervärden är ett skäl för att välja svensk ost. Men mejeriföretagen har inte laddat den svenska osten med svenska mervärden, som svenska köttföretag har gjort. Man hävdar att konsumenterna inte kopplar osten till kon som producerar mjölken. Men glöm inte debatten kring antibiotika och halloumi-osten från Cypern för några år sedan. Cypern har den högsta förbrukningen av antibiotika till djur i EU. Konsumtionen av halloumi rasade. Det svenska beteskravet för kor är ett mycket viktigt mervärde som har bekräftats i flera konsumentstudier.
Produktionen av ost har minskat till förmån för tillverkning av mjölkpulver. Om det svenska köttet har vunnit framgång med att kommunicera svenska mervärden, lyser dessa med sin frånvaro när det gäller ost.”

Facebook

Twitter

Linkedin

Jag förväntar mig att Arla som marknadsledare inom mejerimarknaden tar sitt ansvar för att driva frågor som är viktiga för oss konsumenter. Att hamna i topp bland svenska varumärken förpliktigar. Klimatfrågan är jätteviktig, men det finns ett otal konsumentstudier som visar att djurvälfärd värderas mycket högt – högre än klimat och miljö. Är det den danska dominansen i Arla, som gjort att man prioriterar klimatfrågan. I en Kantar – studie 2023 hamnar djurvälfärd på andra plats efter vår egen hälsa. Och det gäller inte bara svenska konsumenter utan också i de flesta EU-länder. I svenska konsumentstudier rankas kors rätt till bete högt. Visst, det finns Arlagården, men Arla har valt i sin hållbarhetsersättning av 80 poäng endast ge två poäng för bete och även biologisk mångfald har svårt att konkurrera med klimatåtgärder – intensifiering. Jag har skrivit om detta förut. Arla, ta chansen att gå konsumenterna och korna till mötes och höj ersättningen ordentligt för betande kor! Man skulle vinna förtroende hos djurskydds – miljö och konsumentorganisationer. Vi var tretton organisationer, som skrev under debattartikeln i Svenska Dagbladet den 4 maj kring att bevara svenska kors rätt till bete. Arla kan vinna poäng även hos dagligvaruhandeln, som rankar beteskravet som svenska livsmedels starkaste mervärde. Och ett annat viktigt budskap till Arla, producera och marknadsför svensk ost med svenska mervärden! Osten är knäckfrågan.

När Arlas hållbarhetsansvariga på Vi Konsumenters seminarium i Almedalen får frågan om svenska kors rätt till bete blir svaret att man väntar på vad utredaren (Konkurrenskraft och starkt djurskydd 2023:1) kommer att säga. Och då har ett av Sveriges proffs på djurskyddsfrågor Roger Pettersson, World Animal Protection alldeles innan redovisat det forskningsbaserade betets värde för kon. Ökad rörlighet – kor på bete kan gå flera kilometer. Det ger starkare ben och leder och ökad kondition. Detta minskar risken för spentramp och juverinflammation. Bete förbättrar klövhälsan. Kon kan vila naturligt och utöva sociala beteenden. För att inte tala om stimulans kring lukter, ljud, ljus och annan stimulans. Det finns skäl för att EFSA (EU:s livsmedelsmyndighet) tydligt säger att kor ska få tillgång till bete på grund av fördelarna för djurvälfärden. Och Jordbruksverket anser att bete är en alldeles för viktig djurvälfärd – och djurhälsofråga för att tas bort eller ersättas. Kan vi verkligen förvänta oss att utredaren är bättre på detta än alla forskningresultat och tunga myndigheter.

Jag har själv jobbat i ett företag, Scan, som då hade 80 procent av den svenska slakten. Som marknadsledande tog vi ett ansvar för att möta den berättigade kritiken hur man hanterade djuren i uppfödningen, under transport och i slakt. Vi startade programmet Omsorg i Djurskötseln. Och det var inte så att alla bönder var med på tåget. Det var tufft, men gav resultat. Vi fick stöd av opinionsbildare som Astrid Lindgren och Marit Paulsen, djurskyddsorganisationer och veterinärer. LRF:s kampanj ”Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk” hade samma angreppsätt. Man skapade en allians mellan bönder och konsumenter. Nu är läget annorlunda. LRF har t o m hamnat som Jordens vänners kandidat till årets greenwash-pris på grund av LRF:s agerande i betesfrågan. Var rädd om det höga förtroende för bönderna. Vad hjälper det om man minskar antalet regler och minskar kostnader om man tappar förtroendet på marknaden. Vill man gynna ökad import, ska man ta bort unika svenska mervärden. Om det har jag också skrivit tidigare.

Facebook

Twitter

Linkedin

Det skrev hållbarhetschefen Åsa Domeij, Axfood i tidningen Fri Köpenskap i mars 2021. ”Beteskravet är unikt för Sverige och innebär sannolikt att annan svensk jordbruksproduktion också uppfattas som positiv. Svenska mervärden som betesrätt och låg antibiotikaanvändning bör utvecklas inte avvecklas”. Och Åsa lyckades också få med sig övrig dagligvaruhandel och dess hållbarhetsråd med att verka för att behålla beteskravet. För sina insatser tilldelades Åsa Domeij Djurskyddets Sveriges hedersomnämnande. Mjölkbönderna och LRF hävdar felaktig att det inte går att marknadsföra svensk lagstiftning. Har man Sveriges starkaste mervärde beteskravet för kor (enligt Dagligvaruhandeln) har man verkligen missat tåget. Ta chansen nu LRF:s mjölkdelegation!

Så här skrev tidningen ATL i november 2020. ”Beteskravet kunde ha varit mjölkens knorr”. ”Köttbranschen har uthålligt kommunicerat svenska mervärden så att både kunder och konsumenter tagit intryck. Det borde mjölkbranschen också kunna göra – men med ett slopat beteskrav blir det svårare, skrev ATL:s Marcus Frennemark. Och det är precis det som jag har hävdat hela tiden. Köttbranschen har lyckats väl med att kommunicera svenska djurskyddskrav – grisknorrar, större yta, lösgående suggor o s v. (se senare citat Björn Hellman).

Precis som forskningen visat att det finns ett starkt behov för suggor att bygga bo innan grisning, så har forskningen visat ett kor kämpar för att komma ut och beta. Det som djurskyddslagen säger när det handlar om naturligt beteende som djuren är starkt motiverade för.

Vem kommer inte ihåg EU-valet 2014 där Fredrik Federley, Centerpartiet valde grisknorrar och antibiotika som huvudbudskap. Och flera partiledare följde efter. Att se till att EU:s kor skulle få rätt bete, som för övrigt EFSA rekommenderade, skulle vara ett uppskattat budskap från blivande parlamentsledamöter.

Den 18 april i år bjöd landsbygdsministern in till seminarium kring den kommande livsmedelsstrategin 2.0. Den nuvarande beslöts av riksdagen 2017. I den sägs: En ökad nationell animalieproduktion kan skapa förutsättningar för en ökad andel konsumtion av svenskt kött. Samtidigt ska Sverige fortsätta ha höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och djurhälsa. Sverige bör fortsätta arbetet för att höja djurskyddsnivån i EU. Animalieproduktionen bör även fortsättningsvis präglas av hög omsorg om djuren. Djurskyddsnivån ska inte sänkas”. På seminariet gjorde VD för Livsmedelsföretagen Björn Hellman en entusiastisk presentation. Överst på listan ”Våra USP-ar inom svensk livsmedelsproduktion” hamnar ”Världsledande när det gäller god djurvälfärd”. Nästa ”Extremt låg nivå på antibiotikaanvändning (lägst i EU)”.

”Mjölkkornas betesrätt kan tas bort” ”Astrid Lindgren-lagen kan rivas upp – kornas grönbete står på spel” ”Stå upp för kornas rätt att få beta” Det är rubrikerna i DN och Svenska Dagbladet den 4 maj. Och Ekot och SVTs Rapport hängde på. ”Låt inte regeringen spärra in kossorna” skrev ledaren i Expressen 6 maj. ”Vi har en ko-fientlig regering ” skrev Göran Greider i Dalademokraten. ”Tidöpartierna vanärar Astrid Lindgrens arv.” En av de lagar många svenskar ser som en självklarhet är under attack: Kornas rätt att vara utomhus” skrev fyra miljöpartister i Expressen 7 maj.

Djurens Rätt och Green Peace valde traditionellt att genomföra en aktion vid betessläppet på SLU:s försöksgård på Lövsta den 4 maj. Banners på taket ”Sista kosläppet?” och ”Bevara beteskravet”. Djurens Rätt ber om fortsatt stöd i sitt nyhetsbrev.

Naturskyddsföreningens uppmaning: ” Kornas rätt att beta ute är viktigt både för djuren, den biologiska mångfalden och för konsumenterna. Att slopa beteskravet är inte rätt väg att gå, och det måste vi få fler att förstå. Därför ber vi om ditt stöd idag”. Jag skickade in 300 kr.

Sedan i höstas driver Vi Konsumenter, Djurskyddet Sverige, Djurens Rätt, World Animal Protection, Svenska Djurskyddsföreningen och Greenpeace en kampanj ”www.jagvillbeta.nu”. Vi är nu uppe i 50.000 namnunderskrifter som om möjligt ska överlämnas till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Det finns få frågor, som jag drivit och engagerat mig så mycket i som svenska kors rätt till bete. På kylskåpsdörren sitter ett otal artiklar. Förutom debattartikeln i Svenska Dagbladet 4 maj år, skrev Martin Ragnar och jag i juni 2023 ”Kor bör inte hållas inomhus hela livet” i ATL. ”Svenskt djurskydd starkt argument för svensk mat” skrev Vi Konsumenter, Sveriges Konsumenter och Konsumentföreningen Stockholm i Land Lantbruk förra sommaren. ”Ge oss möjlighet att välja nötkött från betande djur” skrev vi i Land Lantbruk i juni 2022. I december 2022 gjorde Vi Konsumenter och djurskyddet ett debattinlägg i Uppsala Nya Tidning med rubriken ”Fler kor inte färre kor inte färre bör komma ut på bete”. Bakgrunden var VÄXAs ansökan att få undersöka välfärden hos 1500 kor, som hålls inomhus 18 månader. ”Ta inte bort kornas rätt till bete” skrev vi Svenska Dagbladet i mars 2021 och 2008 och 2015 hade Djurskyddet Sverige inlägg i DN för att behålla det svenska beteskravet bl a med anledning av att KD:s Magnus Oscarsson motionerat för en avveckling.

Jag har deltagit i riksdagens mjölkdag ordnad av KD:s Magnus Oscarsson och deltagit i Lantbrukspodden kring beteskravet 2021. Då blev jag hedrande utsedd av tidningen Land Lantbruk som en av de 50 mest omtalade det året. Bo Algers och jag hade ett samtal i hans podd om beteskravet i maj förra året.

Facebook

Twitter

Linkedin

I Land Lantbruks podd efterlyser Gunnar Rundgren och Elin Röös en vision för svenskt lantbruk. Jag har också fått frågan av min vän och styrelsekollega. Vad är min personliga vision? Att definieras som kokramare räcker ju inte. Nordiska näringsrekommendationer och utredningen Mål och indikatorer för hållbar och hälsosam konsumtion sätter upp kvantitativa mål för vissa livsmedel. Men hur livsmedlen produceras är minst lika viktigt. Det gäller för såväl växtbaserad mat som mat från djur. Målkonflikter måste hanteras.

Och vad är min personliga vision av svenskt lantbruk? Jag vill att hela landet ska leva. Det drevs också mycket tydligt av Naturskyddsföreningen tidigare. Det ställer speciella krav på vad som kan och bör produceras i stora delar av norra Sverige. Där blir vallen med följande djurhållning d v s idisslare sannolikt det rimliga alternativet.

En viktig strävan måste vara att svenskt lantbruk lever upp till sina miljökvalitetsmål. Den frågan har jag försökt väcka i flera sammanhang. Det var målet med Livsmedelsstrategin från 2017. Jordbruksverket konstaterar dock att man inte uppnår ett enda av de sju relevanta miljömålen. Elin Röös hävdar att man inte kan öka produktionen och uppfylla miljömålen. Det beror väl på, säger jag. För att uppfylla kravet på biologisk mångfald krävs fler betande djur. Min uppfattning är att ska vi klara ett rikt odlingslandskap bör svensk mjölkproduktion med krav på bete behållas på nuvarande nivå. Jag vill ha fler betande nötkreatur. Gör stutar av tjurarna som idag står på stall. Och släpp ut dem på naturbetesmarkerna.

Men för att minska klimatpåverkan anses det att vi bör minska antalet djur. Det finns en motsättning mellan att minska klimatpåverkan, biologisk mångfald och djurvälfärd. Den stora frågan är om vi kan minska klimatpåverkan och minska köttkonsumtionen genom att minska vår import av framför allt nötkött. Men då gäller det att vi kan skapa efterfrågan och betalningsvilja hos svenska konsumenter. Ta inte bort mervärdena!

Då kommer vi till den aktuella och brännande frågan – djurens roll i ett hållbart lantbruk. Djuren är viktiga. Vi mår bra av att umgås med djur. Egentligen bryr jag mig kanske inte om hur många djur vi har i Sverige. Men de djur vi ska hålla, ska ha det så bra som möjligt och ha ett starkt skydd av svensk lagstiftning. Och de djur vi ska ha ska helst bidra till miljömålen exempelvis ett rikt odlingslandskap och biologisk mångfald eller utnyttja restflöden från livsmedelsindustrin. Utredningen Mål och indikatorer för hållbar konsumtion av mat har föreslagit en minskning av all köttkonsumtion med trettio procent, utan att specificera vilket kött som ska minska. WWF har ju låtit Anna Hessle, SLU räkna på hur många betande djur f f a nötkreatur vi behöver för att uppfylla kravet på tillräcklig areal av naturbetesmark. Det handlar om 150 000 fler dikor. Men var finns fåren? Vi har alldeles för liten lammköttproduktion. Jag vill att betande får bidrar till att hålla naturbetesmarkerna öppna. Grisar och fjäderfä bidrar kanske till en levande landsbygd, men tillför inte mycket biologisk mångfald.

I november 2016 formulerade WWF, Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen, Sveriges Konsumenter, Konsumentföreningen Stockholm och Ekologiska Latbrukare följande vision.
År 2030 äter det svenska folket hälsosamma, välsmakande och säkra livsmedel som producerats på ett hållbart sätt av lönsamma och konkurrenskraftiga företag, och bidrar till uppfyllandet av FN:s hållbarhetsmål. En hållbar livsmedelskedja bygger på:

– ekosystemens bärkraft och planetens gränser;
– att konsumenterna har förtroende för livsmedelskedjan och förmågan att göra medvetna val;
– förebyggande djurhälsovård som ger friska djur;
– att lönsamma livsmedelsföretag och lantbruk finns i hela Sverige med en stark marknad nationellt och internationellt;
– Livsmedelskedjan är transparent, alla aktörer tar ansvar och gör åtaganden för att uppnå en hållbar livsmedelskedja.

I november 2022 skickades följande budskap till landsbygdsminister Peter Kullgren där också Vi Konsumenter fick vara med. Med anledning av uppdatering av livsmedelsstrategin ville man bl a följande att strategin
• Sätter tydliga mål och förslag som styr mot ökad biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan, mindre och ansvarsfull användning av bekämpningsmedel samt minskad övergödning.   
Stärker djurvälfärd och djurhälsa, något som till exempel kommer till uttryck genom en högre andel betande djur i landskapet. 
• Bred politisk uppslutning bakom insatser och mål för ekologisk produktion och konsumtion i Sverige, likt den som finns i Danmark.  

År 2002 antog LRF:s styrelse ett fantastiskt policy-dokument Den svenska modellen, Omtanke om människor, djur och natur. ”Vi, Sveriges bönder, eftersträvar en hållbar utveckling av livsmedelsproduktionen. Den ska tillgodose dagens behov av livsmedel utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Konsumenterna och samhället ska kunna känna trygghet och förtroende för Sveriges bönders produktion. Den Svenska Modellen innebär högt ställda krav på livsmedelssäkerhet, etik och miljöhänsyn. Vårt arbete kännetecknas av öppenhet, dialog och helhetssyn.” Det var på den tiden när LRF präglades av tydliga ambitioner att bygga förtroende och stärka konkurrenskraften genom att just producera säkra, hållbara livsmedel och med hög etik i djurhållningen. Nu är budskapet i stället ta bort hälften av alla regler. Och då undrar man förstår vilka?

Så här skrev vi i vårt öppna brev med anledning av livsmedelsstrategin i mars 2022. ”Vi behöver alla vara beredda att lägga mer av vår inkomst på mat för att möjliggöra en hållbar omställning och ge lantbrukarna en skälig inkomst. Det innebär samtidigt att politiken kan behöva stödja konsumenter med svag köpkraft, och satsa på ökad kunskap kring matsvinn, hållbar kost och hur man som konsument kan minska sina matkostnader. Mycket talar också för att vi kommer behöva vara beredda på att äta enklare mat, mer växtbaserat, och de animalier vi äter behöver komma från betande djur eller från djur som i högre utsträckning förädlar restflöden till värdefull mat.
Vi tror att framtiden tillhör lokalt och regionalt producerad ”relationsmat”, det vill säga mat som uppbär starkare sociala, kulturella och geografiska band mellan producent och konsument. Här kan ideella organisationer och jordbruksnäringen hitta samverkansformer. I dessa tider är det också viktigt att påminna om att den gemensamma måltiden är en viktig samlingsplats där vi skapar kapacitet för att hantera kriser och överleva tillsammans.”

Facebook

Twitter

Linkedin

I direktiven till regeringens utredning Stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd LI 2023:1, citeras inte oväntat Konkurrenskraftutredningen SOU 2015:15. Prognosen över utvecklingen av svenskt jordbruk då var oroande. En utgångspunkt för utredaren Rolf Annerberg var att den gemensamma lagstiftningen inom EU, skulle vara grunden. Nationella regelverk som gick utöver EU:s nivå skulle noggrant prövas och bygga på vetenskaplig grund och vara evidensbaserade. Ett alternativ som presenterades var en harmonisering av svensk djurskyddslagstiftning till EU:s nivå och ytterligare svenska åtgärder skulle ske i form av branschöverenskommelser. LRF tog åt sig äran av att ha spelat in att svenskt djurskydd kostar pengar. Jag gick ur LRF i protest. Man kan konstatera att det inte blivit något av förslaget att harmonisera svenska djurskyddsregler till EU:s nivå. Frågan har inte drivits politiskt. LRF fattade också ett stämmobeslut att acceptera dagens djurskyddslagstiftning, men att ytterligare krav måste betalas av marknaden.

Detta är nästan 10 år sedan. Mycket har hänt sedan dess. 2016 sjösattes Från Sverige, Svenskmärkningen AB. Ett företag ägt av Svensk Dagligvaruhandel, LI ,livsmedelsföretagen och LRF. Mycket efterlängtat och framgångsrikt – många produkter märks. Nu fanns verkligen möjligheten att marknadsföra svenska mervärden. Och det blir tydligt när man går in på Från Sveriges hemsida (citerad i tidigare blogg). Svenskmärkning AB gör också årliga attitydmätningar. Det svenska djurskyddet rankas högt liksom låg antibiotikaförbrukning. Nu har beredskapen inkluderats i konsumentenkäterna (se tidigare blogg). Med hänvisning till ägarmodellen, har Svenskmärkning ingen möjlighet att agera politiskt eller ha synpunkter på utvecklingen av mervärden. Jag har påpekat att 1500 mjölkkor sedan förra sommaren inte får komma ut på bete.

2017 presenterade såväl Stefan Löfven som statsminister och Sven-Olof Bucht, som landsbygdsminister den efterlängtade Livsmedelsstrategin 2016/2017:104. Bucht värnade det svenska djurskyddet. Citat ur strategin. ”Animalieproduktionen bör även fortsättningsvis präglas av hög omsorg om djuren. Djurskyddsnivån ska inte sänkas. Den svenska djurhållningen har generellt en hög djurvälfärd. Detta är resultatet av ett långsiktigt arbete där näringen och myndigheter framgångsrikt har arbetet mot gemensamma mål. För att fortsätta ett framgångsrikt arbete behöver aktörerna i värdekedjan dela en helhetssyn om hur konkurrenskraft kan uppnås samtidigt som djurhälsa, djurskydd och folkhälsa värnas. En ökad nationell animalieproduktion kan skapa förutsättningar för en ökad andel konsumtion av svenskt kött. Samtidigt ska Sverige fortsätta ha höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och djurhälsa. Sverige bör fortsätta arbetet för att höja djurskyddsnivån i EU”. Det var ju en annan regering som kom med förslaget, men strategin beslutades av riksdagen. Syftet var att strategin skulle ligga fast oberoende av politisk ledning. Och nu är en revidering på gång under 2024.

Under den här tiden utformade flera branscher, mjölk, nötkött, griskött, handlingsplaner för att förbättra konkurrenskraften där marknadsföring av mervärden blev en viktig ingrediens. Jordbruksverket fick också i uppdrag att dokumentera mervärden i svensk produktion (se tidigare blogg).

2018 beslutade riksdagen om en ny djurskyddslag 2017/18:147. Det hade tagit tid. Eva Eriksson som utredare överlämnade förslaget redan 2011. Lagen trädde ikraft 2019. Riksdagen ställde sig bakom den nya djurskyddslagens målsättning att skydda djur från lidande och sjukdom och ge djuren rätt till naturligt beteende. Djurskyddsförordningen innehåller till stora delar samma förtydligande som i djurskyddslagen från 1988 d v s exempelvis förprövning av djurstallar, att värphöns ska ha tillgång till sittpinne, rede och sandbad, grisar ska hållas lösgående, strömedel till grisar och kalvar och beteskrav för mjölkkor.

Marknadsandelarna för svensk animalier sjönk i samband med EU-inträdet. Intresset från dagligvaruhandeln för import var stort och det fanns en debatt kring dyra livsmedel. Det har skett en återhämtning och särskilt efter 2013 ökade den svenska marknadsandelen för i stort sett alla animalier, undantag lamm, speciellt under pandemin. Att andelarna minskar från 2022 är förklarligt med tanke på inflation och ökade priser. Enligt uppgift håller ändå svenskt kött och mejeri ställningarna, medan importen av kyckling har ökat. Att ha marknadsandelar allt från 100 till 70% måste väl ändå betraktas konkurrenskraftigt?

Dagligvaruhandeln har under senare år kraftfullt försvarat svensk mat. ICA har sedan många år ett nära samarbete med LRF, och har deklarerat i Land Lantbruk att man vill fortsätta stöd till svenskt jordbruk. Dagligvaruhandelns hållbarhetsråd har 2021 uttalat sitt stöd för det svenska beteskravet för kor som ett av de starkaste mervärden för svensk djurhållning och svenska produkter. I Axfoods rapport Mat 2030 från 2023 deklareras samma ståndpunkt, liksom att man vill märka kött från betande djur.

Det finns ett starkt värde i djurskydd och djurvälfärd hos såväl svenska som konsumenter i många EU-länder. Dessa har refererats tidigare. Sveriges Konsumenter och Vi Konsumenter har i sina inspel till livsmedelsstrategin lyft kravet på ett bibehållet eller bättre djurskydd. I den senast SIFO/Kantar (oktober 2023) rankas djurskydd på andra plats efter den egna hälsan. Detta avspeglas också i att flera medlemsländer väljer att införa egna djurskyddsregler över EU:s miniminivå.