Stefan Ljungdahl, Jordbruksaktuellt drar i gång ett intressant och aktuellt ämne. Livligt påhejad av Gunnar Rundgren. Med alla kriser kring tillgång till insatsvaror till jordbruket drivmedel, handelsgödsel, foder och växtskyddsmedel blir gammal kunskap kring det cirkulära självförsörjande jordbruket intressant. ”Det är gödseln från djuren som är växtodlingens motor. Det är djuren som driver gårdens ekonomi och växtodling. I alla fall när det krisar.” skriver Stefan Ljungdahl. Äng är åkers moder, som man sa förr d v s det foder som gavs till djuren gav gödsel till åkern. Det lärde man sig på Ultuna en gång i tiden. Men tillgången till handelsgödsel gjorde det möjligt att skilja djurhållningen från växtodlingen. Med bekämpningsmedel kunde man förebygga och bekämpa växtföljdsjukdomar och insektsangrepp.
Sigrid Agenäs SLU Sustainimal kommenterade rapporten Grön Uppväxling den 18 mars med spännande tankar kring integrerad växtodling -djurhållning. Det finns intressanta forskningsresultat kring mindre robusta mjölkgårdar.
Dessa tankar och resonemang är delvis på tvärs mot PLATE:s rapport ”Räcker maten”. Einarsson och Röös pekar på dagens djurhållnings sårbarheter. Och det är sant. Specialiseringen har gjort det möjligt att bygga upp en storskalig djurhållning utan koppling till odling för foder. Storleksrationaliseringen, livligt påhejad av politiker och LRF (inte att förglömma utredaren Elisabeth Nilsson) har gett gårdar med 1000 kor eller suggor och 100 000 kycklingar, som är extremt sårbara.
Vi har ingen inhemsk avel och är helt beroende av import av exempelvis grandparents på fjäderfäsidan. Fågelinfluensa på ett antal gårdar med avelshöns medför tomma kycklingstallar. Ska vi verkligen importera kläckägg med risk för salmonella? Grissperma importeras. Jag tänker på IP:s Ingrid Perssons rapport kring livsmedelsberedskapen, där den viktigaste åtgärden var att se till att handeln fortsatte att fungera. Lättare sagt än gjort när Hormus-sundet är blockerat för transport av olja och råvaror till handelsgödsel.
Besättningar med över 1000 kor medför att fodret måste hämtas på långa avstånd och man köper upp mindre gårdar. En gång i tiden argumenterade jag för att vårt svenska beteskrav skulle utgöra en begränsning för storleken på svenska mjölkkobesättningar. Men eftersom förprövningen inte tillät att man skattade att betesmarken skulle räcka blev förprövningen inget stopp för 1000 kors-besättningar. Ett annat argument är att man måste ha tillräcklig areal för spridning av gödsel. Men det löser sig med tillverkning av biogas – eller?
Den ekologiska produktionen har starka argument med förbud mot handelsgödsel och bekämpningsmedel. Gunnar Rundgren visade i en rapport för några år sedan att importandelen i ekologisk produktion är väsentligt lägre i ekologisk produktion än i konventionell. Men även här förekommer importerade insatsmedel, förutom att fossila bränslen inte skiljer ekologiskt från konventionellt jordbruk.
Men heja Stefan Ljungdahl, Gunnar Rundgren, Sigrid Agenäs m fl med att ta upp djurhållningens roll i ett hållbart jordbruk. Vi Konsumenter tog upp frågan på vårt seminarium i november förra året. Nu hoppas jag att KSLA tar bollen. Och detta trots Skavlans bedrövliga debatt i frågan.


