Finns det en baktanke med att landsbygdsministern Peter Kullgren inleder pressträffen den 29 augusti med att hänvisa till att utredningen är en del av Tidöavtalet och har till syfte att stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion och samtidigt förbättra den globala djurvälfärden. Det var väl ändå inte uppdraget. Uppdraget var ett bibehållet starkt djurskydd, även i Sverige och förbättra inte bara för bönderna utan också för djuren.
Det finns flera uppenbara svagheter i utredarens förslag. Det framgår av våra särskilda yttranden. De flesta förslag och synpunkterna är framförda under utredningens gång, utan att dessa blivit hörsammade. Utredaren verkar ha bestämt sig tidigt och helt slagit dövörat till. Det är som jag skrev i förra bloggen, ett dåligt betyg på en utredare.
– Hon har inte accepterat att forskning och rådgivning tydligt anger att bete är bra för kons hälsa och välfärd. Det säger bl a EFSA.
– Lösdrift kan inte kompensera för betets positiva effekter. Det finns dessutom stora skillnader mellan lösdrifter där många äldre lösdrifter inte fyller rimliga krav. Hon ger inga förslag på hur kvaliteten kan säkras i lösdriftsstallar för en acceptabel hälsa och djurvälfärd.
– Hon vill ge större möjlighet för bönderna att själva ska få bestämma vad som är ett gott djurskydd. Fakta är att även om många djurhållare sköter sina djur väl, finns det djurbönder som avviker från djurskyddslagstiftningen. Det visar djurskyddskontrollen.
– Hon underkänner Jordbruksverket som ansvarig djurskyddsmyndighet och har inte förstått vad djurskyddslagen kräver
– Utredaren har väldigt styvmoderligt behandlat hur hennes beslut påverkar marknadens förtroende för svenska livsmedel. Detta gäller inte bara mejeriprodukter utan inte minst svensk nötköttsproduktion, där beteskravet är det starkaste mervärdet
– Det saknas en kritisk analys över hur mejerimarknadens agerande har påverkat utvecklingen av svensk mjölkproduktion. Det är fullt möjligt att marknadsföra svensk lagstiftning.
– Utredarens analys om hur beteskravet påverkar konkurrenskraften är styrt av hennes uppgiftslämnare. Det finns ingen garanti för att produktionen och antalet mjölkgårdar ökar eller att bönderna kan få mer betalt för bete om beteskravet avvecklas.
– Morgondagens djurhållningssystem kommer sannolikt i ökad grad premiera betande djur för att uppnå flera viktiga hållbarhetmål, där gräsätare och grön mark har fördelar framför gris-och fjäderfäproduktion.
– Finland har ett beteskravför uppbundna kor. Därför är det inte konstigt att man ser många betande kor i Finland
Uppdraget skulle förbättra för både bönderna och djuren
2 september, 2024 – 16:25
Sverige riskerar hamna i strykklass med nedmontering av svenskt djurskydd
29 augusti, 2024 – 15:29
Sverige har berättigat hamnat i strykklass när det gäller att uppfylla EU:s klimatmål. Kommer Sverige som tidigare ansågs vara ett föregångsland inom djurskyddet sätta sig i samma strykklass när det gäller svenskt djurskydd. Om regeringen lyssnar på utredaren Elisabeth Nilsson Ökad konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd, förslag är risken överhängande. Jag hade förväntat mig att utredaren förutsättningslöst skulle belysa frågeställningarna. Läsa lagstiftningen, lyssna på forskarna och myndigheten och lyssna och stämma av med intressenter i HELA livsmedelskedjan. Var finns den objektiva analysen grundad på vetenskapliga fakta? Med stor besvikelse och frustration kan jag konstatera att utfallet av utredningsuppdraget är ett eko av tyckande och uttalanden från vissa bondeföreträdare utan en seriös konsekvensbeskrivning. Läs gärna särskilt yttrande från Helena Elofsson, Jordbruksverket, som väldigt tydligt sågar många av utredarens slutsatser.
”Att motsätta sig förändring är att acceptera dagens situation med låg investeringsvilja, föråldrade stallar, stora viltskador, nedläggning av gårdar och minskad produktion” säger utredaren i DN-debatt. Vi är flera i utredningen som pekat på att lagstiftningen sätter gränser, forskningen visar på betets värde och gett flera förslag till hur konkurrenskraften ska kunna förbättrats. Det är precis som TT ställde frågan vid pressmötet, det finns risker med att slänga ut det starkaste mervärdet som svenska mejeriprodukter har. Hur ska man förklara och hävda för konsumenterna att korna har det lika bra inomhus? Ska man sluta med kosläpp och Bregott-reklam. Och Arla och LRF får kanske ändra på sin hemsida. Elisabeth Nilsson och LRF vill ha flera kor. Men frågan är var dessa kor ska finnas. Risken är stor att dessa hamnar i stora besättningar och konkurrerar ut mindre besättningar, precis som en klok bonde skrev i ATL. Och hur många kor som kommer få stanna inne med ändrad lagstiftning är en öppen fråga. I Danmark är det bara 25 procent av korna som går på bete
Läs hela artikeln
Djurskyddslagstiftningen bygger inte på känslor
6 augusti, 2024 – 14:51
”Vi kan inte bara behöva göra en massa saker bara för att det ”känns bra” för dem som inte vet hur mjölkkor fungerar och vad de behöver mest”. Detta något förvånande och oroande uttalande kommer från ordförande i LRF:s mjölkdelegation tillika vice ordförande i Arla Inger-Lise Sjöström i tidningen ATL 11 juli. Och hon är inte ensam om att hävda att bönderna själva vet bäst. Palle Borgström och Sveriges Mjölkbönder och kanske t o m landsbygdsministern faller populistiskt in i kören. Och då undrar man om det också gäller de bönderna, som får anmärkningar och föreläggande i djurskyddskontrollen. Det är uppenbart att många djurägare tar väl hand om sina djur oavsett lagstiftning, men också uppenbart att vissa definitivt inte gör det. Lagstiftningen krävs för att fånga upp dessa djurhållare.
Djurskyddslagstiftning bygger på forskning om vad djuren behöver. Det är utgångspunkten för Jordbruksverkets arbete med djurskyddsföreskrifter. Alla förslag remissbehandlas och visst förekommer kompromisser beroende på avvägning mellan djurvälfärd och kostnader. Utgångspunkten är svensk djurskyddslag och regeringens djurskyddsförordning. Och då ska man ha klart för sig att djurskyddslagen från 2018 var resultatet av en lång och bred process där all tillgänglig kunskap lyftes. Riksdagen har i den svenska djurskyddslagen (2018:1192) beslutat att djur får användas för olika syften men det är under förutsättning att djuren mår fysiskt och psykiskt bra och får utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande. I förarbetena till djurskyddslagen anges att ett skydd för djuren ska säkerställas genom de konkreta bestämmelser om djurhållning som finns i lagen och i föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Resultatet blev exempelvis att kravet på att svenska mjölkkor ska vistas på bete sommartid finns kvar i djurskyddsförordningen från 2019.
Innebär Sjöströms och Borgströms uttalanden att vi ska sluta forska kring djurs behov och åtgärder som främjar djurs hälsa och välbefinnande. Innebär det att vi ska förkasta forskning som visar att kor på bete har bättre välfärd och hälsa än kor som vistas inne året runt. Ska vi förkasta EFSA:s (European Food Safety Authority) slutsats och Jordbruksverkets uttalande som stöder detta. Kors hälsa och välfärd gynnas av att vistas på bete och detta kan inte kompenseras i lösdriftstallar. VÄXA:s studie av 1500 kor inomhus kommer inte svara på frågan om korna mår bättre på bete. Innebär det att rådgivningen också har fel? Citat RISE med hänvisning till VÄXA: Bete främjar djurens hälsa och välbefinnande: Under betesperioden har korna möjlighet till ett naturligt beteende med större rörelsefrihet som främjar deras hälsa och välbefinnande. Under betet läker också hudskador ut bättre och även klövhälsan kan förbättras.
Det är intressant att konstatera att i LRFs marknadsföring på sociala medier under rubriken djuromsorg berättas att kor går på bete och vistas i lösdrift. Också Arla på sin hemsida talar om korna som får sitt sommarlov. Under sommaren är alla kor på bete!
Svensk ost – en sorglig affär med stor potential
20 juli, 2024 – 12:10
Det var rubriken på ett pressmeddelande som jag skrev med anledning av ett seminarium Vi Konsumenter ordnade 9 november 2021. Tyvärr är rubriken lika aktuell idag och frågan lika angelägen. Men nu är vi många som lyfter frågan som en del av lösningen på svensk mjölkproduktions konkurrenskraft. Vi är flera, som har lyft frågan i bl a utredningen Konkurrenskraft och ett starkt djurskydd. Jag pekade också på frågan på Vi Konsumenters seminarium i Almedalen den 26 juni. Och det blev verkligen napp. Jenny Lundström pekade på vad en ökning av svensk produktion av ost kunde innebära i form av flera svenska kor. Maria Forshufvud tidigare VD för Svenskmärkning tipsade om hur man kan lyfta mervärdet betande svenska kor. Arla sa att man jobbar med osten. – undrar bara hur? Marcus Frennemark i ATL 11 juli pekar på att om vi ökar försörjningsförmågan (inte svensk marknadsdel) från 39 till 50 % skulle det innebära ytterligare 23 000 kor. Rubriken är: Osten avgörande för den svenska mjölkens framtid. Så här skrev Markus Frennemark i ATL i november 2020. ”Beteskravet kunde ha varit mjölkens knorr”. ”Köttbranschen har uthålligt kommunicerat svenska mervärden så att både kunder och konsumenter tagit intryck. Det borde mjölkbranschen också kunna göra – men med ett slopat beteskrav blir det svårare”.
Så här skrev jag i pressmeddelandet i november för tre år sedan. Kanske ska vi upprepa seminariet i höst? Det verkar läge för det.
”Det svenska köttet har återhämtat sig efter minskningen efter EU-inträdet och har idag mellan 60 till 80 %:s marknadsandel av den minskande köttkonsumtionen i Sverige. För den svenska osten har det succesivt gått åt andra hållet. Vi äter mer ost i Sverige men allt mindre är svensk. Vid EU-inträdet hade vi en svensk marknadsandel på cirka nittio procent. Nu är bara cirka trettio procent av den ost vi äter med svenskt ursprung. Osten verkar ha hamnat helt under radarn när man talar om svensk självförsörjning alternativt försörjningsförmåga av mat. Det krävs tio liter mjölk för att göra ett kg ost, så inhemsk ostproduktion har stor betydelse. Och varför ska vi äta svensk ost?
Vi har gott om smakrika svenska ostar. Sverige är ett land som passar bra för att producera mjölk. Korna äter gräs och klöver, som vi människor inte äter och som växer bra i stora delar av Sverige. Svenska kor är friska och förbrukar mycket lite antibiotika. Dessutom har Sverige ett unikt krav på att svenska kor har rätt till bete sommartid.
Svenska mervärden är ett skäl för att välja svensk ost. Men mejeriföretagen har inte laddat den svenska osten med svenska mervärden, som svenska köttföretag har gjort. Man hävdar att konsumenterna inte kopplar osten till kon som producerar mjölken. Men glöm inte debatten kring antibiotika och halloumi-osten från Cypern för några år sedan. Cypern har den högsta förbrukningen av antibiotika till djur i EU. Konsumtionen av halloumi rasade. Det svenska beteskravet för kor är ett mycket viktigt mervärde som har bekräftats i flera konsumentstudier.
Produktionen av ost har minskat till förmån för tillverkning av mjölkpulver. Om det svenska köttet har vunnit framgång med att kommunicera svenska mervärden, lyser dessa med sin frånvaro när det gäller ost.”
Brev till Anna Nilsson politisk chefredaktör på Land Lantbruk
11 juli, 2024 – 9:20
Hej Anna
I tidningen Land den 5 juli, under ”I huvudet på”, skriver du ett brev till Astrid Lindgren. Skälet är bl. a det som du kallar den hätska debatten om det svenska beteskravet för kor. Tyvärr läser jag samma tråkiga argument som framförs av LRF och vissa mjölkbönder. Du hänvisar till Ingvar Carlssons födelsedagspresent 1988 till Astrid på hennes 80-årsdag den nya djurskyddslagen. Lagen eller snarare djurskyddsförordningen ställde krav på att mjölkkor skulle ut på bete. Du hänvisar till att korna då stod uppbundna i trånga och mörka stallar. Men hallå Anna! Vi har en ny djurskyddslag sedan 2018. Även då var riksdagen/regeringen överens om att korna hade rätt till bete. Och det finns stor valmöjlighet när man kan släppa sina kor på bete. Det har Jordbruksverket fixat genom flexibla föreskrifter. Är det för varmt, kan korna beta på natten och det gör de gärna. Du tar på dig ett ansvar när du kommunicerar till tidningen Lands stora läsekrets. Rätt ska vara rätt.
”Min ko vill ha roligt” var titeln på Astrids bok från 1990. Och det är kon det handlar om. Har någon sett kor göra krumsprång för att komma in i lagårn motsvarande de man ser vid kosläpp på våren. Kons beteende har knappast ändrats sedan sent 80-tal. Det finns också vetenskapliga studier som visar att kor kämpar för att komma på bete, även när hon har tillgång till färskt gräs. Du hänvisar till Växas studie där 1500 kor hålls inne året runt. Även Växa erkänner att studien inte kommer ge svar på om korna mår bättre på bete.
Även om lösdriftstallar har stora fördelar för kon, så finns många studier som visar på fördelar för kon med bete – naturligt beteende, motion, att ligga naturligt och bättre hälsa f f a klövhälsa. Ranglåga djur får chansen att återhämta sig. Det finns ett skäl till att EFSA (Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten) och Jordbruksverket uttalar att bete har fördelar för kornas välfärd och hälsa. Och det finns många som intygar att det finns stora skillnader på lösdrifter d v s både bra och dåliga. Skitiga djur, dålig klövhälsa och hala golv förekommer som anmärkningar. Veterinärexpert som jag talat med anser att det finns alldeles för lite plats för kon att ligga bekvämt och för lite strö.
På åttiotalet hånades forskarna som vill studera suggors beteende i naturlig miljö. Dagens moderna grisar kunde väl inte jämföras med gårdagens! Studien visade att även om aveln under många år radikalt förändrat egenskaper som kroppsform, fruktsamhet och tillväxt, så hade beteendet inte förändrats. Den dräktiga suggan sökte sig bort och byggde ett ordentligt bo, där hon sedan grisade. Den kunskapen användes sedan för att förbjuda fixering av suggan innan grisning och hon måste ha tillgång till material för att bygga bo. Ett exempel på djurskyddslagens krav på naturligt beteende som djuret är starkt motiverat för. Detta bör också gälla alla nötkreaturs rätt till bete tycker vi som kämpar för att djurskyddsförordningen även i fortsättningen ska ge mjölkkor rätt till bete.
Att sedan det svenska beteskravet av dagligvaruhandeln anses vara det starkaste mervärdet för svenska livsmedel och har stor betydelse för konsumenterna ska inte förringas. Och vad tror du Astrid Lindgren gav dig för svar? Jag är nästan helt övertygad om att hon inte skulle acceptera att kor skulle stå inne året om. Astrid gav mig sin bok ”Min ko vill ha roligt” med dedikation: Ge inte upp! Jag tror också att hennes uppmaning till mig gäller fortfarande. Jag ger inte upp!
Med vänlig sommarhälsning och tillönskan om en fortsatt debatt byggt på fakta
Gunnela Ståhle
Samhällsdebattör enlig SLU
Arlas ansvar som marknadsledare
28 juni, 2024 – 9:58
Jag förväntar mig att Arla som marknadsledare inom mejerimarknaden tar sitt ansvar för att driva frågor som är viktiga för oss konsumenter. Att hamna i topp bland svenska varumärken förpliktigar. Klimatfrågan är jätteviktig, men det finns ett otal konsumentstudier som visar att djurvälfärd värderas mycket högt – högre än klimat och miljö. Är det den danska dominansen i Arla, som gjort att man prioriterar klimatfrågan. I en Kantar – studie 2023 hamnar djurvälfärd på andra plats efter vår egen hälsa. Och det gäller inte bara svenska konsumenter utan också i de flesta EU-länder. I svenska konsumentstudier rankas kors rätt till bete högt. Visst, det finns Arlagården, men Arla har valt i sin hållbarhetsersättning av 80 poäng endast ge två poäng för bete och även biologisk mångfald har svårt att konkurrera med klimatåtgärder – intensifiering. Jag har skrivit om detta förut. Arla, ta chansen att gå konsumenterna och korna till mötes och höj ersättningen ordentligt för betande kor! Man skulle vinna förtroende hos djurskydds – miljö och konsumentorganisationer. Vi var tretton organisationer, som skrev under debattartikeln i Svenska Dagbladet den 4 maj kring att bevara svenska kors rätt till bete. Arla kan vinna poäng även hos dagligvaruhandeln, som rankar beteskravet som svenska livsmedels starkaste mervärde. Och ett annat viktigt budskap till Arla, producera och marknadsför svensk ost med svenska mervärden! Osten är knäckfrågan.
När Arlas hållbarhetsansvariga på Vi Konsumenters seminarium i Almedalen får frågan om svenska kors rätt till bete blir svaret att man väntar på vad utredaren (Konkurrenskraft och starkt djurskydd 2023:1) kommer att säga. Och då har ett av Sveriges proffs på djurskyddsfrågor Roger Pettersson, World Animal Protection alldeles innan redovisat det forskningsbaserade betets värde för kon. Ökad rörlighet – kor på bete kan gå flera kilometer. Det ger starkare ben och leder och ökad kondition. Detta minskar risken för spentramp och juverinflammation. Bete förbättrar klövhälsan. Kon kan vila naturligt och utöva sociala beteenden. För att inte tala om stimulans kring lukter, ljud, ljus och annan stimulans. Det finns skäl för att EFSA (EU:s livsmedelsmyndighet) tydligt säger att kor ska få tillgång till bete på grund av fördelarna för djurvälfärden. Och Jordbruksverket anser att bete är en alldeles för viktig djurvälfärd – och djurhälsofråga för att tas bort eller ersättas. Kan vi verkligen förvänta oss att utredaren är bättre på detta än alla forskningresultat och tunga myndigheter.
Jag har själv jobbat i ett företag, Scan, som då hade 80 procent av den svenska slakten. Som marknadsledande tog vi ett ansvar för att möta den berättigade kritiken hur man hanterade djuren i uppfödningen, under transport och i slakt. Vi startade programmet Omsorg i Djurskötseln. Och det var inte så att alla bönder var med på tåget. Det var tufft, men gav resultat. Vi fick stöd av opinionsbildare som Astrid Lindgren och Marit Paulsen, djurskyddsorganisationer och veterinärer. LRF:s kampanj ”Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk” hade samma angreppsätt. Man skapade en allians mellan bönder och konsumenter. Nu är läget annorlunda. LRF har t o m hamnat som Jordens vänners kandidat till årets greenwash-pris på grund av LRF:s agerande i betesfrågan. Var rädd om det höga förtroende för bönderna. Vad hjälper det om man minskar antalet regler och minskar kostnader om man tappar förtroendet på marknaden. Vill man gynna ökad import, ska man ta bort unika svenska mervärden. Om det har jag också skrivit tidigare.
Vi har en modern djurskyddslagstiftning som gynnar miljömål
30 maj, 2024 – 10:20
Låt oss först korrigera en del missuppfattningar som sprids i olika media. Riksdagen fattade beslut om en ny djurskyddslag 2018, som trädde ikraft 2019. Det är därmed fel att, som LRF m fl. gör, i betesdebatten hänvisa till djurskyddslagen 1988. Jordbruksverket har i flera omgångar justerat djurskyddsföreskrifterna för ökad flexibilitet så att det är fullt möjligt att hålla djuren inne tillfälligt om väder eller andra omständigheter gör det olämpligt att djuren går på bete. Det är den sammanlagda tiden som gäller för att djuren ska återhämta sig.
LRF driver att lösdriftbesättningar ska undantas från kravet på bete för mjölkkorna sommartid. Men argumentet att man vill att korna ska ha det bra 365 dagar om året genom en bra inomhusmiljö håller inte. Dessutom finns betydande skillnader i kvalitet på dagens lösdriftsbesättningar. Det finns tillräckligt med fakta om hälsa och djurvälfärd för att hävda att djur på bete ger uppenbara fördelar för korna – tillräckligt med utrymme, ett naturligt och bra underlag, motion, synkroniserat beteende samtidigt som ranglåga djur kan återhämta sig m m. En bra inomhusmiljö ersätter inte betets fördelar. Inte minst EFSA:s (EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet) position om betets fördelar är viktigt. Och det handlar inte om Bullerby-tänkande. Den studie som genomförs av VÄXA med stöd av LRF ger inte svar på frågan om att hålla kor inomhus ger likvärdig djurvälfärd som att hålla korna på bete.
Med LRF:s förslag till att undanta lösdriftsbesättningar från beteskravet, tillmötesgår LRF ett antal stora besättningar som vill bli ännu större. Ett argument brukar också vara att man tror sig kunna få bättre betalt om betet inte är ett lagkrav. CAP ger ju inte möjlighet att ge stöd till nationell lagstiftning som ligger över den gemsamma EU-nivån men inte heller praxis i landet. Här har Finland lyckats, som faktiskt också har ett beteskrav för uppbundna kor.
Kan man verkligen tro att mejeriföretagen kommer premiera företag med betande kor? Det har man ju inte lyckats med hittills. Det kräver kanske separering av mjölk, vilket inte brukar uppskattas. Det är knappast det svenska beteskravet som är skälet till ett minskat antal mjölkgårdar, antalet kor och minskad svensk marknadsandel. Mycket beror på en generell strukturrationalisering och mejerimarknadens aktörer. I motsats till grisbranschen har mjölkbranschen inte marknadsfört sitt starkaste mervärde svenskt djurskydd d v s beteskravet.
Men frågan är hur LRF ser på framtiden? Ska Sveriges mjölkproduktion ske i några hundratal stora besättningar i slättbygden? Kommer dessa stora besättningar konkurrera ut mindre gårdar i skogs – och mellanbygder och i Norrland? Vad händer med beredskapen och sårbarheten? Äggbranschen är ju ett skrämmande exempel där sjukdoms- eller salmonella-utbrott i en besättning slår ut 20 % av svensk äggproduktion. Är risken inte överhängande att en stimulans till ökad besättningsstorlekar, vilket LRF:s förslag innebär, sänker beredskapen och ökar sårbarheten. Vad händer med att hela landet ska leva? Och vad händer med svenska miljökvalitetsmål?
Jag vill lite fräckt göra mig till tolk för vi tretton undertecknare av debattartikeln i Svenska Dagbladet den 4 maj ”Stå upp för kornas rätt att få beta”. Det viktigaste är förstås är kornas och andra idisslares rätt till välfärd d v s att få leva enligt djurskyddslagens krav på naturligt beteende som de är starkt motiverade för. Det främjar också deras hälsa. Konsumenterna och dagligvaruhandeln har bedömt att det svenska beteskravet är det starkaste mervärdet. Vi vill att alla de tjurar som står på stall, som stutar, kan få komma ut på bete och bidra till biologisk mångfald. Betad mark blir allt viktigare för såväl biologisk mångfald som kolinlagring. Mjölkkorna betar ofta åkermark. Men gräsmark är bättre på att lagra kol i jorden än skogsmark. Ljusa gräsmarker har större vithetsfaktor än en mörk skog. Förutom biologisk mångfald bidrar grön mark. till mindre växtnäringsläckage av kväve, fosfor och kalium. Betad mark bidrar till miljömålet ett rikt odlingslandskap. Mindre åkermarksbete och ökad spannmålsodling bidrar inte till miljömålen. Gunnar Rundgren föreslår ett intressant alternativ där stöd skulle kunna ges till betad mark, men utgångpunkt från dess fördelar från hållbarhetssynpunkt.
Vi ser också med oro på en ökad koncentration av mjölkproduktionen till färre besättningar när det gäller beredskap och sårbarhet. Vi vill att hela landet ska leva. Jag blir väldigt provocerad av att de tretton avsändarna av vissa opinionsbildare inom bondelobbyn betraktas som naiva och okunniga. Ett ad hominem-argument!
”Beteskravet stärker svenska livsmedel”
11 maj, 2024 – 13:54
Det skrev hållbarhetschefen Åsa Domeij, Axfood i tidningen Fri Köpenskap i mars 2021. ”Beteskravet är unikt för Sverige och innebär sannolikt att annan svensk jordbruksproduktion också uppfattas som positiv. Svenska mervärden som betesrätt och låg antibiotikaanvändning bör utvecklas inte avvecklas”. Och Åsa lyckades också få med sig övrig dagligvaruhandel och dess hållbarhetsråd med att verka för att behålla beteskravet. För sina insatser tilldelades Åsa Domeij Djurskyddets Sveriges hedersomnämnande. Mjölkbönderna och LRF hävdar felaktig att det inte går att marknadsföra svensk lagstiftning. Har man Sveriges starkaste mervärde beteskravet för kor (enligt Dagligvaruhandeln) har man verkligen missat tåget. Ta chansen nu LRF:s mjölkdelegation!
Så här skrev tidningen ATL i november 2020. ”Beteskravet kunde ha varit mjölkens knorr”. ”Köttbranschen har uthålligt kommunicerat svenska mervärden så att både kunder och konsumenter tagit intryck. Det borde mjölkbranschen också kunna göra – men med ett slopat beteskrav blir det svårare, skrev ATL:s Marcus Frennemark. Och det är precis det som jag har hävdat hela tiden. Köttbranschen har lyckats väl med att kommunicera svenska djurskyddskrav – grisknorrar, större yta, lösgående suggor o s v. (se senare citat Björn Hellman).
Precis som forskningen visat att det finns ett starkt behov för suggor att bygga bo innan grisning, så har forskningen visat ett kor kämpar för att komma ut och beta. Det som djurskyddslagen säger när det handlar om naturligt beteende som djuren är starkt motiverade för.
Vem kommer inte ihåg EU-valet 2014 där Fredrik Federley, Centerpartiet valde grisknorrar och antibiotika som huvudbudskap. Och flera partiledare följde efter. Att se till att EU:s kor skulle få rätt bete, som för övrigt EFSA rekommenderade, skulle vara ett uppskattat budskap från blivande parlamentsledamöter.
Den 18 april i år bjöd landsbygdsministern in till seminarium kring den kommande livsmedelsstrategin 2.0. Den nuvarande beslöts av riksdagen 2017. I den sägs: En ökad nationell animalieproduktion kan skapa förutsättningar för en ökad andel konsumtion av svenskt kött. Samtidigt ska Sverige fortsätta ha höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och djurhälsa. Sverige bör fortsätta arbetet för att höja djurskyddsnivån i EU. Animalieproduktionen bör även fortsättningsvis präglas av hög omsorg om djuren. Djurskyddsnivån ska inte sänkas”. På seminariet gjorde VD för Livsmedelsföretagen Björn Hellman en entusiastisk presentation. Överst på listan ”Våra USP-ar inom svensk livsmedelsproduktion” hamnar ”Världsledande när det gäller god djurvälfärd”. Nästa ”Extremt låg nivå på antibiotikaanvändning (lägst i EU)”.
”Mjölkkornas betesrätt kan tas bort” ”Astrid Lindgren-lagen kan rivas upp – kornas grönbete står på spel” ”Stå upp för kornas rätt att få beta” Det är rubrikerna i DN och Svenska Dagbladet den 4 maj. Och Ekot och SVTs Rapport hängde på. ”Låt inte regeringen spärra in kossorna” skrev ledaren i Expressen 6 maj. ”Vi har en ko-fientlig regering ” skrev Göran Greider i Dalademokraten. ”Tidöpartierna vanärar Astrid Lindgrens arv.” En av de lagar många svenskar ser som en självklarhet är under attack: Kornas rätt att vara utomhus” skrev fyra miljöpartister i Expressen 7 maj.
Djurens Rätt och Green Peace valde traditionellt att genomföra en aktion vid betessläppet på SLU:s försöksgård på Lövsta den 4 maj. Banners på taket ”Sista kosläppet?” och ”Bevara beteskravet”. Djurens Rätt ber om fortsatt stöd i sitt nyhetsbrev.
Naturskyddsföreningens uppmaning: ” Kornas rätt att beta ute är viktigt både för djuren, den biologiska mångfalden och för konsumenterna. Att slopa beteskravet är inte rätt väg att gå, och det måste vi få fler att förstå. Därför ber vi om ditt stöd idag”. Jag skickade in 300 kr.
Sedan i höstas driver Vi Konsumenter, Djurskyddet Sverige, Djurens Rätt, World Animal Protection, Svenska Djurskyddsföreningen och Greenpeace en kampanj ”www.jagvillbeta.nu”. Vi är nu uppe i 50.000 namnunderskrifter som om möjligt ska överlämnas till landsbygdsminister Peter Kullgren.
Det finns få frågor, som jag drivit och engagerat mig så mycket i som svenska kors rätt till bete. På kylskåpsdörren sitter ett otal artiklar. Förutom debattartikeln i Svenska Dagbladet 4 maj år, skrev Martin Ragnar och jag i juni 2023 ”Kor bör inte hållas inomhus hela livet” i ATL. ”Svenskt djurskydd starkt argument för svensk mat” skrev Vi Konsumenter, Sveriges Konsumenter och Konsumentföreningen Stockholm i Land Lantbruk förra sommaren. ”Ge oss möjlighet att välja nötkött från betande djur” skrev vi i Land Lantbruk i juni 2022. I december 2022 gjorde Vi Konsumenter och djurskyddet ett debattinlägg i Uppsala Nya Tidning med rubriken ”Fler kor inte färre kor inte färre bör komma ut på bete”. Bakgrunden var VÄXAs ansökan att få undersöka välfärden hos 1500 kor, som hålls inomhus 18 månader. ”Ta inte bort kornas rätt till bete” skrev vi Svenska Dagbladet i mars 2021 och 2008 och 2015 hade Djurskyddet Sverige inlägg i DN för att behålla det svenska beteskravet bl a med anledning av att KD:s Magnus Oscarsson motionerat för en avveckling.
Jag har deltagit i riksdagens mjölkdag ordnad av KD:s Magnus Oscarsson och deltagit i Lantbrukspodden kring beteskravet 2021. Då blev jag hedrande utsedd av tidningen Land Lantbruk som en av de 50 mest omtalade det året. Bo Algers och jag hade ett samtal i hans podd om beteskravet i maj förra året.
Då får man välja KRAV eller irländska mejeriprodukter – eller?
3 maj, 2024 – 13:17
Vilken mjölk, filmjölk eller ost ska jag välja om jag vill vara säker på att korna har fått beta sommartid? Hittills har det varit lätt att välja svenskt, då vi har en lagstiftning som kräver att svenska kor ska gå ute på bete sommartid. Men det är kanske inte så konstigt att fler än jag känner oro, kring vad utredaren ”Konkurrenskraft för svenska livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd” kommer föreslå. Det står i utredningsdirektivet att betesfrågan ska behandlas och det är ingen hemlighet kring vad LRF-stämman 2020 beslöt och vad VÄXA och RISE- studien syftar till när man studerar 1500 kor inne i 18 månader. Man vill göra beteskravet mer flexibelt!!
I dagsläget finns ca 80 % av de svenska korna i besättningar med lösdrift. Om LRF, Växa och Sveriges mjölkbönder får som man vill skulle dessa kor undantas rätten till bete sommartid. Om alla dessa kor skulle stängas in under sommaren skulle Sverige ”överträffa” Danmark där endast ca 25 % av danska kor går på bete. På Irland, den gröna ön, betar 100 % av de irländska korna. Visst kommer några av mjölkbönderna med lösdrift fortsätta att släppa ut sina kor på bete. Och sedan har vi de 506 KRAV-gårdarna med 54 329 mjölkkor (2022) som har sina kor ute på bete längre än vad lagen kräver.
Det intressanta är hur mejerierna kommer hantera situationen när vissa av deras leverantörer inte kommer släppa ut sina kor. Vad händer med de populära betessläppen? Att separera mjölk som betesmjölk, är man väl, precis som slakterierna ovilliga till, men det skulle ge oss konsumenter möjligheten att välja. Vi har ju tidigare gjort en framställan till dagligvaruhandeln om att märka kött från betande djur. Det stupade på att slakterierna inte vill sortera i slakt. Arla får ta bort formuleringar på hemsidan kring kornas sommarlov, som ger motion och friska ben.
Det finns tillräckligt starka argument och forskning för att kunna hävda att kor mår bättre och har en högre djurvälfärd när de vistas på bete en tid på året. Bara det att kor vill röra på sig. På bete kan de gå upp till 4 – 8 km per dag jämfört med att i lösdrift kanske de går 400- 500 m. Precis som för människor är motion för kor bra för syreupptagningsförmågan och för att stärka ben och leder. Det gör det lättare för kon att lägga och resa sig.
Jag ringde en av mina veterinärer som ägnat sig åt kors välfärd under hela sin karriär. Hon anser att innemiljön i de flesta lösdriftsbesättningar för kor inte svarar upp mot kraven på kornas närmiljö och naturliga beteende. Det behövs mer plats. Kor behöver kunna ligga bekvämt på tillräckligt stor yta. Detta för att kunna ge korna möjlighet att vila och minskar risken för skavsår. Korna måste också kunna lägga sig och resa sig på ett naturligt sätt. Liggytan måste vara attraktiv och vara försedd med tillräckligt med strö. Enligt kanadensiska studier krävs minst två centimeter strö. Ett alternativ är liggbås med sand, som tyvärr inte alltid är godkänt eller är svåra att sköta. Alternativet djupströbäddar är tyvärr inte är ett realistiskt alternativ. Ett annat problem i lösdriftsbesättningar är situationen för ranglåga kor. Dessa utsätts för begränsade möjligheter inom stallet och påverkas negativt av ranghöga kor. På bete ges just de djuren möjlighet till återhämtning. Sammanfattningsvis innebär en s k flexibilitet i lagstiftning där många kor inte får tillgång till bete en försämring av det svenska djurskyddet.
Om förslaget om att ta bort beteskravet för kor i lösdrift går igenom, kommer krävas att det ställas utökade krav på kornas närmiljö. Ett eventuellt kontrollprogram kommer innebära kontrollpunkter och dokumentation.
Man kan önska att mindre och medelstora besättningar kunde få finansieringsbidrag för att bygga nytt eller om, utan att utöka besättningen. Det skulle medverka till att behålla det fina mosaiklandskapet som bidrar till miljömålen ett rikt odlingslandskap och biologisk mångfald. Betet i sig gynnar kolinlagringen och innebär ett maximalt utnyttjande fotosyntesen med grön mark året om. Här gäller det att finna ersättningsformer som gynnar en positiv utveckling för svenska miljökvalitetsmål.
Vad är visionen?
21 april, 2024 – 16:05
I Land Lantbruks podd efterlyser Gunnar Rundgren och Elin Röös en vision för svenskt lantbruk. Jag har också fått frågan av min vän och styrelsekollega. Vad är min personliga vision? Att definieras som kokramare räcker ju inte. Nordiska näringsrekommendationer och utredningen Mål och indikatorer för hållbar och hälsosam konsumtion sätter upp kvantitativa mål för vissa livsmedel. Men hur livsmedlen produceras är minst lika viktigt. Det gäller för såväl växtbaserad mat som mat från djur. Målkonflikter måste hanteras.
Och vad är min personliga vision av svenskt lantbruk? Jag vill att hela landet ska leva. Det drevs också mycket tydligt av Naturskyddsföreningen tidigare. Det ställer speciella krav på vad som kan och bör produceras i stora delar av norra Sverige. Där blir vallen med följande djurhållning d v s idisslare sannolikt det rimliga alternativet.
En viktig strävan måste vara att svenskt lantbruk lever upp till sina miljökvalitetsmål. Den frågan har jag försökt väcka i flera sammanhang. Det var målet med Livsmedelsstrategin från 2017. Jordbruksverket konstaterar dock att man inte uppnår ett enda av de sju relevanta miljömålen. Elin Röös hävdar att man inte kan öka produktionen och uppfylla miljömålen. Det beror väl på, säger jag. För att uppfylla kravet på biologisk mångfald krävs fler betande djur. Min uppfattning är att ska vi klara ett rikt odlingslandskap bör svensk mjölkproduktion med krav på bete behållas på nuvarande nivå. Jag vill ha fler betande nötkreatur. Gör stutar av tjurarna som idag står på stall. Och släpp ut dem på naturbetesmarkerna.
Men för att minska klimatpåverkan anses det att vi bör minska antalet djur. Det finns en motsättning mellan att minska klimatpåverkan, biologisk mångfald och djurvälfärd. Den stora frågan är om vi kan minska klimatpåverkan och minska köttkonsumtionen genom att minska vår import av framför allt nötkött. Men då gäller det att vi kan skapa efterfrågan och betalningsvilja hos svenska konsumenter. Ta inte bort mervärdena!
Då kommer vi till den aktuella och brännande frågan – djurens roll i ett hållbart lantbruk. Djuren är viktiga. Vi mår bra av att umgås med djur. Egentligen bryr jag mig kanske inte om hur många djur vi har i Sverige. Men de djur vi ska hålla, ska ha det så bra som möjligt och ha ett starkt skydd av svensk lagstiftning. Och de djur vi ska ha ska helst bidra till miljömålen exempelvis ett rikt odlingslandskap och biologisk mångfald eller utnyttja restflöden från livsmedelsindustrin. Utredningen Mål och indikatorer för hållbar konsumtion av mat har föreslagit en minskning av all köttkonsumtion med trettio procent, utan att specificera vilket kött som ska minska. WWF har ju låtit Anna Hessle, SLU räkna på hur många betande djur f f a nötkreatur vi behöver för att uppfylla kravet på tillräcklig areal av naturbetesmark. Det handlar om 150 000 fler dikor. Men var finns fåren? Vi har alldeles för liten lammköttproduktion. Jag vill att betande får bidrar till att hålla naturbetesmarkerna öppna. Grisar och fjäderfä bidrar kanske till en levande landsbygd, men tillför inte mycket biologisk mångfald.
I november 2016 formulerade WWF, Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen, Sveriges Konsumenter, Konsumentföreningen Stockholm och Ekologiska Latbrukare följande vision.
År 2030 äter det svenska folket hälsosamma, välsmakande och säkra livsmedel som producerats på ett hållbart sätt av lönsamma och konkurrenskraftiga företag, och bidrar till uppfyllandet av FN:s hållbarhetsmål. En hållbar livsmedelskedja bygger på:
– ekosystemens bärkraft och planetens gränser;
– att konsumenterna har förtroende för livsmedelskedjan och förmågan att göra medvetna val;
– förebyggande djurhälsovård som ger friska djur;
– att lönsamma livsmedelsföretag och lantbruk finns i hela Sverige med en stark marknad nationellt och internationellt;
– Livsmedelskedjan är transparent, alla aktörer tar ansvar och gör åtaganden för att uppnå en hållbar livsmedelskedja.
I november 2022 skickades följande budskap till landsbygdsminister Peter Kullgren där också Vi Konsumenter fick vara med. Med anledning av uppdatering av livsmedelsstrategin ville man bl a följande att strategin
• Sätter tydliga mål och förslag som styr mot ökad biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan, mindre och ansvarsfull användning av bekämpningsmedel samt minskad övergödning.
Stärker djurvälfärd och djurhälsa, något som till exempel kommer till uttryck genom en högre andel betande djur i landskapet.
• Bred politisk uppslutning bakom insatser och mål för ekologisk produktion och konsumtion i Sverige, likt den som finns i Danmark.
År 2002 antog LRF:s styrelse ett fantastiskt policy-dokument Den svenska modellen, Omtanke om människor, djur och natur. ”Vi, Sveriges bönder, eftersträvar en hållbar utveckling av livsmedelsproduktionen. Den ska tillgodose dagens behov av livsmedel utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Konsumenterna och samhället ska kunna känna trygghet och förtroende för Sveriges bönders produktion. Den Svenska Modellen innebär högt ställda krav på livsmedelssäkerhet, etik och miljöhänsyn. Vårt arbete kännetecknas av öppenhet, dialog och helhetssyn.” Det var på den tiden när LRF präglades av tydliga ambitioner att bygga förtroende och stärka konkurrenskraften genom att just producera säkra, hållbara livsmedel och med hög etik i djurhållningen. Nu är budskapet i stället ta bort hälften av alla regler. Och då undrar man förstår vilka?
Så här skrev vi i vårt öppna brev med anledning av livsmedelsstrategin i mars 2022. ”Vi behöver alla vara beredda att lägga mer av vår inkomst på mat för att möjliggöra en hållbar omställning och ge lantbrukarna en skälig inkomst. Det innebär samtidigt att politiken kan behöva stödja konsumenter med svag köpkraft, och satsa på ökad kunskap kring matsvinn, hållbar kost och hur man som konsument kan minska sina matkostnader. Mycket talar också för att vi kommer behöva vara beredda på att äta enklare mat, mer växtbaserat, och de animalier vi äter behöver komma från betande djur eller från djur som i högre utsträckning förädlar restflöden till värdefull mat.
Vi tror att framtiden tillhör lokalt och regionalt producerad ”relationsmat”, det vill säga mat som uppbär starkare sociala, kulturella och geografiska band mellan producent och konsument. Här kan ideella organisationer och jordbruksnäringen hitta samverkansformer. I dessa tider är det också viktigt att påminna om att den gemensamma måltiden är en viktig samlingsplats där vi skapar kapacitet för att hantera kriser och överleva tillsammans.”