Vi har en modern djurskyddslagstiftning som gynnar miljömål

Låt oss först korrigera en del missuppfattningar som sprids i olika media. Riksdagen fattade beslut om en ny djurskyddslag 2018, som trädde ikraft 2019. Det är därmed fel att, som LRF m fl. gör, i betesdebatten hänvisa till djurskyddslagen 1988. Jordbruksverket har i flera omgångar justerat djurskyddsföreskrifterna för ökad flexibilitet så att det är fullt möjligt att hålla djuren inne tillfälligt om väder eller andra omständigheter gör det olämpligt att djuren går på bete. Det är den sammanlagda tiden som gäller för att djuren ska återhämta sig.

LRF driver att lösdriftbesättningar ska undantas från kravet på bete för mjölkkorna sommartid. Men argumentet att man vill att korna ska ha det bra 365 dagar om året genom en bra inomhusmiljö håller inte. Dessutom finns betydande skillnader i kvalitet på dagens lösdriftsbesättningar. Det finns tillräckligt med fakta om hälsa och djurvälfärd för att hävda att djur på bete ger uppenbara fördelar för korna – tillräckligt med utrymme, ett naturligt och bra underlag, motion, synkroniserat beteende samtidigt som ranglåga djur kan återhämta sig m m. En bra inomhusmiljö ersätter inte betets fördelar. Inte minst EFSA:s (EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet) position om betets fördelar är viktigt. Och det handlar inte om Bullerby-tänkande. Den studie som genomförs av VÄXA med stöd av LRF ger inte svar på frågan om att hålla kor inomhus ger likvärdig djurvälfärd som att hålla korna på bete.

Med LRF:s förslag till att undanta lösdriftsbesättningar från beteskravet, tillmötesgår LRF ett antal stora besättningar som vill bli ännu större. Ett argument brukar också vara att man tror sig kunna få bättre betalt om betet inte är ett lagkrav. CAP ger ju inte möjlighet att ge stöd till nationell lagstiftning som ligger över den gemsamma EU-nivån men inte heller praxis i landet. Här har Finland lyckats, som faktiskt också har ett beteskrav för uppbundna kor.

Kan man verkligen tro att mejeriföretagen kommer premiera företag med betande kor? Det har man ju inte lyckats med hittills. Det kräver kanske separering av mjölk, vilket inte brukar uppskattas. Det är knappast det svenska beteskravet som är skälet till ett minskat antal mjölkgårdar, antalet kor och minskad svensk marknadsandel. Mycket beror på en generell strukturrationalisering och mejerimarknadens aktörer. I motsats till grisbranschen har mjölkbranschen inte marknadsfört sitt starkaste mervärde svenskt djurskydd d v s beteskravet.

Men frågan är hur LRF ser på framtiden? Ska Sveriges mjölkproduktion ske i några hundratal stora besättningar i slättbygden? Kommer dessa stora besättningar konkurrera ut mindre gårdar i skogs – och mellanbygder och i Norrland? Vad händer med beredskapen och sårbarheten? Äggbranschen är ju ett skrämmande exempel där sjukdoms- eller salmonella-utbrott i en besättning slår ut 20 % av svensk äggproduktion. Är risken inte överhängande att en stimulans till ökad besättningsstorlekar, vilket LRF:s förslag innebär, sänker beredskapen och ökar sårbarheten. Vad händer med att hela landet ska leva? Och vad händer med svenska miljökvalitetsmål?

Jag vill lite fräckt göra mig till tolk för vi tretton undertecknare av debattartikeln i Svenska Dagbladet den 4 maj ”Stå upp för kornas rätt att få beta”. Det viktigaste är förstås är kornas och andra idisslares rätt till välfärd d v s att få leva enligt djurskyddslagens krav på naturligt beteende som de är starkt motiverade för. Det främjar också deras hälsa. Konsumenterna och dagligvaruhandeln har bedömt att det svenska beteskravet är det starkaste mervärdet. Vi vill att alla de tjurar som står på stall, som stutar, kan få komma ut på bete och bidra till biologisk mångfald. Betad mark blir allt viktigare för såväl biologisk mångfald som kolinlagring. Mjölkkorna betar ofta åkermark. Men gräsmark är bättre på att lagra kol i jorden än skogsmark. Ljusa gräsmarker har större vithetsfaktor än en mörk skog. Förutom biologisk mångfald bidrar grön mark. till mindre växtnäringsläckage av kväve, fosfor och kalium. Betad mark bidrar till miljömålet ett rikt odlingslandskap. Mindre åkermarksbete och ökad spannmålsodling bidrar inte till miljömålen. Gunnar Rundgren föreslår ett intressant alternativ där stöd skulle kunna ges till betad mark, men utgångpunkt från dess fördelar från hållbarhetssynpunkt.

Vi ser också med oro på en ökad koncentration av mjölkproduktionen till färre besättningar när det gäller beredskap och sårbarhet. Vi vill att hela landet ska leva. Jag blir väldigt provocerad av att de tretton avsändarna av vissa opinionsbildare inom bondelobbyn betraktas som naiva och okunniga. Ett ad hominem-argument!

”Beteskravet stärker svenska livsmedel”

Det skrev hållbarhetschefen Åsa Domeij, Axfood i tidningen Fri Köpenskap i mars 2021. ”Beteskravet är unikt för Sverige och innebär sannolikt att annan svensk jordbruksproduktion också uppfattas som positiv. Svenska mervärden som betesrätt och låg antibiotikaanvändning bör utvecklas inte avvecklas”. Och Åsa lyckades också få med sig övrig dagligvaruhandel och dess hållbarhetsråd med att verka för att behålla beteskravet. För sina insatser tilldelades Åsa Domeij Djurskyddets Sveriges hedersomnämnande. Mjölkbönderna och LRF hävdar felaktig att det inte går att marknadsföra svensk lagstiftning. Har man Sveriges starkaste mervärde beteskravet för kor (enligt Dagligvaruhandeln) har man verkligen missat tåget. Ta chansen nu LRF:s mjölkdelegation!

Så här skrev tidningen ATL i november 2020. ”Beteskravet kunde ha varit mjölkens knorr”. ”Köttbranschen har uthålligt kommunicerat svenska mervärden så att både kunder och konsumenter tagit intryck. Det borde mjölkbranschen också kunna göra – men med ett slopat beteskrav blir det svårare, skrev ATL:s Marcus Frennemark. Och det är precis det som jag har hävdat hela tiden. Köttbranschen har lyckats väl med att kommunicera svenska djurskyddskrav – grisknorrar, större yta, lösgående suggor o s v. (se senare citat Björn Hellman).

Precis som forskningen visat att det finns ett starkt behov för suggor att bygga bo innan grisning, så har forskningen visat ett kor kämpar för att komma ut och beta. Det som djurskyddslagen säger när det handlar om naturligt beteende som djuren är starkt motiverade för.

Vem kommer inte ihåg EU-valet 2014 där Fredrik Federley, Centerpartiet valde grisknorrar och antibiotika som huvudbudskap. Och flera partiledare följde efter. Att se till att EU:s kor skulle få rätt bete, som för övrigt EFSA rekommenderade, skulle vara ett uppskattat budskap från blivande parlamentsledamöter.

Den 18 april i år bjöd landsbygdsministern in till seminarium kring den kommande livsmedelsstrategin 2.0. Den nuvarande beslöts av riksdagen 2017. I den sägs: En ökad nationell animalieproduktion kan skapa förutsättningar för en ökad andel konsumtion av svenskt kött. Samtidigt ska Sverige fortsätta ha höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och djurhälsa. Sverige bör fortsätta arbetet för att höja djurskyddsnivån i EU. Animalieproduktionen bör även fortsättningsvis präglas av hög omsorg om djuren. Djurskyddsnivån ska inte sänkas”. På seminariet gjorde VD för Livsmedelsföretagen Björn Hellman en entusiastisk presentation. Överst på listan ”Våra USP-ar inom svensk livsmedelsproduktion” hamnar ”Världsledande när det gäller god djurvälfärd”. Nästa ”Extremt låg nivå på antibiotikaanvändning (lägst i EU)”.

”Mjölkkornas betesrätt kan tas bort” ”Astrid Lindgren-lagen kan rivas upp – kornas grönbete står på spel” ”Stå upp för kornas rätt att få beta” Det är rubrikerna i DN och Svenska Dagbladet den 4 maj. Och Ekot och SVTs Rapport hängde på. ”Låt inte regeringen spärra in kossorna” skrev ledaren i Expressen 6 maj. ”Vi har en ko-fientlig regering ” skrev Göran Greider i Dalademokraten. ”Tidöpartierna vanärar Astrid Lindgrens arv.” En av de lagar många svenskar ser som en självklarhet är under attack: Kornas rätt att vara utomhus” skrev fyra miljöpartister i Expressen 7 maj.

Djurens Rätt och Green Peace valde traditionellt att genomföra en aktion vid betessläppet på SLU:s försöksgård på Lövsta den 4 maj. Banners på taket ”Sista kosläppet?” och ”Bevara beteskravet”. Djurens Rätt ber om fortsatt stöd i sitt nyhetsbrev.

Naturskyddsföreningens uppmaning: ” Kornas rätt att beta ute är viktigt både för djuren, den biologiska mångfalden och för konsumenterna. Att slopa beteskravet är inte rätt väg att gå, och det måste vi få fler att förstå. Därför ber vi om ditt stöd idag”. Jag skickade in 300 kr.

Sedan i höstas driver Vi Konsumenter, Djurskyddet Sverige, Djurens Rätt, World Animal Protection, Svenska Djurskyddsföreningen och Greenpeace en kampanj ”www.jagvillbeta.nu”. Vi är nu uppe i 50.000 namnunderskrifter som om möjligt ska överlämnas till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Det finns få frågor, som jag drivit och engagerat mig så mycket i som svenska kors rätt till bete. På kylskåpsdörren sitter ett otal artiklar. Förutom debattartikeln i Svenska Dagbladet 4 maj år, skrev Martin Ragnar och jag i juni 2023 ”Kor bör inte hållas inomhus hela livet” i ATL. ”Svenskt djurskydd starkt argument för svensk mat” skrev Vi Konsumenter, Sveriges Konsumenter och Konsumentföreningen Stockholm i Land Lantbruk förra sommaren. ”Ge oss möjlighet att välja nötkött från betande djur” skrev vi i Land Lantbruk i juni 2022. I december 2022 gjorde Vi Konsumenter och djurskyddet ett debattinlägg i Uppsala Nya Tidning med rubriken ”Fler kor inte färre kor inte färre bör komma ut på bete”. Bakgrunden var VÄXAs ansökan att få undersöka välfärden hos 1500 kor, som hålls inomhus 18 månader. ”Ta inte bort kornas rätt till bete” skrev vi Svenska Dagbladet i mars 2021 och 2008 och 2015 hade Djurskyddet Sverige inlägg i DN för att behålla det svenska beteskravet bl a med anledning av att KD:s Magnus Oscarsson motionerat för en avveckling.

Jag har deltagit i riksdagens mjölkdag ordnad av KD:s Magnus Oscarsson och deltagit i Lantbrukspodden kring beteskravet 2021. Då blev jag hedrande utsedd av tidningen Land Lantbruk som en av de 50 mest omtalade det året. Bo Algers och jag hade ett samtal i hans podd om beteskravet i maj förra året.

Då får man välja KRAV eller irländska mejeriprodukter – eller?

Vilken mjölk, filmjölk eller ost ska jag välja om jag vill vara säker på att korna har fått beta sommartid? Hittills har det varit lätt att välja svenskt, då vi har en lagstiftning som kräver att svenska kor ska gå ute på bete sommartid. Men det är kanske inte så konstigt att fler än jag känner oro, kring vad utredaren ”Konkurrenskraft för svenska livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd” kommer föreslå. Det står i utredningsdirektivet att betesfrågan ska behandlas och det är ingen hemlighet kring vad LRF-stämman 2020 beslöt och vad VÄXA och RISE- studien syftar till när man studerar 1500 kor inne i 18 månader. Man vill göra beteskravet mer flexibelt!!

I dagsläget finns ca 80 % av de svenska korna i besättningar med lösdrift. Om LRF, Växa och Sveriges mjölkbönder får som man vill skulle dessa kor undantas rätten till bete sommartid. Om alla dessa kor skulle stängas in under sommaren skulle Sverige ”överträffa” Danmark där endast ca 25 % av danska kor går på bete. På Irland, den gröna ön, betar 100 % av de irländska korna. Visst kommer några av mjölkbönderna med lösdrift fortsätta att släppa ut sina kor på bete. Och sedan har vi de 506 KRAV-gårdarna med 54 329 mjölkkor (2022) som har sina kor ute på bete längre än vad lagen kräver.

Det intressanta är hur mejerierna kommer hantera situationen när vissa av deras leverantörer inte kommer släppa ut sina kor. Vad händer med de populära betessläppen? Att separera mjölk som betesmjölk, är man väl, precis som slakterierna ovilliga till, men det skulle ge oss konsumenter möjligheten att välja. Vi har ju tidigare gjort en framställan till dagligvaruhandeln om att märka kött från betande djur. Det stupade på att slakterierna inte vill sortera i slakt. Arla får ta bort formuleringar på hemsidan kring kornas sommarlov, som ger motion och friska ben.

Det finns tillräckligt starka argument och forskning för att kunna hävda att kor mår bättre och har en högre djurvälfärd när de vistas på bete en tid på året. Bara det att kor vill röra på sig. På bete kan de gå upp till 4 – 8 km per dag jämfört med att i lösdrift kanske de går 400- 500 m. Precis som för människor är motion för kor bra för syreupptagningsförmågan och för att stärka ben och leder. Det gör det lättare för kon att lägga och resa sig.

Jag ringde en av mina veterinärer som ägnat sig åt kors välfärd under hela sin karriär. Hon anser att innemiljön i de flesta lösdriftsbesättningar för kor inte svarar upp mot kraven på kornas närmiljö och naturliga beteende. Det behövs mer plats. Kor behöver kunna ligga bekvämt på tillräckligt stor yta. Detta för att kunna ge korna möjlighet att vila och minskar risken för skavsår. Korna måste också kunna lägga sig och resa sig på ett naturligt sätt. Liggytan måste vara attraktiv och vara försedd med tillräckligt med strö. Enligt kanadensiska studier krävs minst två centimeter strö. Ett alternativ är liggbås med sand, som tyvärr inte alltid är godkänt eller är svåra att sköta. Alternativet djupströbäddar är tyvärr inte är ett realistiskt alternativ. Ett annat problem i lösdriftsbesättningar är situationen för ranglåga kor. Dessa utsätts för begränsade möjligheter inom stallet och påverkas negativt av ranghöga kor. På bete ges just de djuren möjlighet till återhämtning. Sammanfattningsvis innebär en s k flexibilitet i lagstiftning där många kor inte får tillgång till bete en försämring av det svenska djurskyddet.

Om förslaget om att ta bort beteskravet för kor i lösdrift går igenom, kommer krävas att det ställas utökade krav på kornas närmiljö. Ett eventuellt kontrollprogram kommer innebära kontrollpunkter och dokumentation.

Man kan önska att mindre och medelstora besättningar kunde få finansieringsbidrag för att bygga nytt eller om, utan att utöka besättningen. Det skulle medverka till att behålla det fina mosaiklandskapet som bidrar till miljömålen ett rikt odlingslandskap och biologisk mångfald. Betet i sig gynnar kolinlagringen och innebär ett maximalt utnyttjande fotosyntesen med grön mark året om. Här gäller det att finna ersättningsformer som gynnar en positiv utveckling för svenska miljökvalitetsmål.

Vad är visionen?

I Land Lantbruks podd efterlyser Gunnar Rundgren och Elin Röös en vision för svenskt lantbruk. Jag har också fått frågan av min vän och styrelsekollega. Vad är min personliga vision? Att definieras som kokramare räcker ju inte. Nordiska näringsrekommendationer och utredningen Mål och indikatorer för hållbar och hälsosam konsumtion sätter upp kvantitativa mål för vissa livsmedel. Men hur livsmedlen produceras är minst lika viktigt. Det gäller för såväl växtbaserad mat som mat från djur. Målkonflikter måste hanteras.

Och vad är min personliga vision av svenskt lantbruk? Jag vill att hela landet ska leva. Det drevs också mycket tydligt av Naturskyddsföreningen tidigare. Det ställer speciella krav på vad som kan och bör produceras i stora delar av norra Sverige. Där blir vallen med följande djurhållning d v s idisslare sannolikt det rimliga alternativet.

En viktig strävan måste vara att svenskt lantbruk lever upp till sina miljökvalitetsmål. Den frågan har jag försökt väcka i flera sammanhang. Det var målet med Livsmedelsstrategin från 2017. Jordbruksverket konstaterar dock att man inte uppnår ett enda av de sju relevanta miljömålen. Elin Röös hävdar att man inte kan öka produktionen och uppfylla miljömålen. Det beror väl på, säger jag. För att uppfylla kravet på biologisk mångfald krävs fler betande djur. Min uppfattning är att ska vi klara ett rikt odlingslandskap bör svensk mjölkproduktion med krav på bete behållas på nuvarande nivå. Jag vill ha fler betande nötkreatur. Gör stutar av tjurarna som idag står på stall. Och släpp ut dem på naturbetesmarkerna.

Men för att minska klimatpåverkan anses det att vi bör minska antalet djur. Det finns en motsättning mellan att minska klimatpåverkan, biologisk mångfald och djurvälfärd. Den stora frågan är om vi kan minska klimatpåverkan och minska köttkonsumtionen genom att minska vår import av framför allt nötkött. Men då gäller det att vi kan skapa efterfrågan och betalningsvilja hos svenska konsumenter. Ta inte bort mervärdena!

Då kommer vi till den aktuella och brännande frågan – djurens roll i ett hållbart lantbruk. Djuren är viktiga. Vi mår bra av att umgås med djur. Egentligen bryr jag mig kanske inte om hur många djur vi har i Sverige. Men de djur vi ska hålla, ska ha det så bra som möjligt och ha ett starkt skydd av svensk lagstiftning. Och de djur vi ska ha ska helst bidra till miljömålen exempelvis ett rikt odlingslandskap och biologisk mångfald eller utnyttja restflöden från livsmedelsindustrin. Utredningen Mål och indikatorer för hållbar konsumtion av mat har föreslagit en minskning av all köttkonsumtion med trettio procent, utan att specificera vilket kött som ska minska. WWF har ju låtit Anna Hessle, SLU räkna på hur många betande djur f f a nötkreatur vi behöver för att uppfylla kravet på tillräcklig areal av naturbetesmark. Det handlar om 150 000 fler dikor. Men var finns fåren? Vi har alldeles för liten lammköttproduktion. Jag vill att betande får bidrar till att hålla naturbetesmarkerna öppna. Grisar och fjäderfä bidrar kanske till en levande landsbygd, men tillför inte mycket biologisk mångfald.

I november 2016 formulerade WWF, Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen, Sveriges Konsumenter, Konsumentföreningen Stockholm och Ekologiska Latbrukare följande vision.
År 2030 äter det svenska folket hälsosamma, välsmakande och säkra livsmedel som producerats på ett hållbart sätt av lönsamma och konkurrenskraftiga företag, och bidrar till uppfyllandet av FN:s hållbarhetsmål. En hållbar livsmedelskedja bygger på:

– ekosystemens bärkraft och planetens gränser;
– att konsumenterna har förtroende för livsmedelskedjan och förmågan att göra medvetna val;
– förebyggande djurhälsovård som ger friska djur;
– att lönsamma livsmedelsföretag och lantbruk finns i hela Sverige med en stark marknad nationellt och internationellt;
– Livsmedelskedjan är transparent, alla aktörer tar ansvar och gör åtaganden för att uppnå en hållbar livsmedelskedja.

I november 2022 skickades följande budskap till landsbygdsminister Peter Kullgren där också Vi Konsumenter fick vara med. Med anledning av uppdatering av livsmedelsstrategin ville man bl a följande att strategin
• Sätter tydliga mål och förslag som styr mot ökad biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan, mindre och ansvarsfull användning av bekämpningsmedel samt minskad övergödning.   
Stärker djurvälfärd och djurhälsa, något som till exempel kommer till uttryck genom en högre andel betande djur i landskapet. 
• Bred politisk uppslutning bakom insatser och mål för ekologisk produktion och konsumtion i Sverige, likt den som finns i Danmark.  

År 2002 antog LRF:s styrelse ett fantastiskt policy-dokument Den svenska modellen, Omtanke om människor, djur och natur. ”Vi, Sveriges bönder, eftersträvar en hållbar utveckling av livsmedelsproduktionen. Den ska tillgodose dagens behov av livsmedel utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Konsumenterna och samhället ska kunna känna trygghet och förtroende för Sveriges bönders produktion. Den Svenska Modellen innebär högt ställda krav på livsmedelssäkerhet, etik och miljöhänsyn. Vårt arbete kännetecknas av öppenhet, dialog och helhetssyn.” Det var på den tiden när LRF präglades av tydliga ambitioner att bygga förtroende och stärka konkurrenskraften genom att just producera säkra, hållbara livsmedel och med hög etik i djurhållningen. Nu är budskapet i stället ta bort hälften av alla regler. Och då undrar man förstår vilka?

Så här skrev vi i vårt öppna brev med anledning av livsmedelsstrategin i mars 2022. ”Vi behöver alla vara beredda att lägga mer av vår inkomst på mat för att möjliggöra en hållbar omställning och ge lantbrukarna en skälig inkomst. Det innebär samtidigt att politiken kan behöva stödja konsumenter med svag köpkraft, och satsa på ökad kunskap kring matsvinn, hållbar kost och hur man som konsument kan minska sina matkostnader. Mycket talar också för att vi kommer behöva vara beredda på att äta enklare mat, mer växtbaserat, och de animalier vi äter behöver komma från betande djur eller från djur som i högre utsträckning förädlar restflöden till värdefull mat.
Vi tror att framtiden tillhör lokalt och regionalt producerad ”relationsmat”, det vill säga mat som uppbär starkare sociala, kulturella och geografiska band mellan producent och konsument. Här kan ideella organisationer och jordbruksnäringen hitta samverkansformer. I dessa tider är det också viktigt att påminna om att den gemensamma måltiden är en viktig samlingsplats där vi skapar kapacitet för att hantera kriser och överleva tillsammans.”

En svensk nationalsymbol – den betande svenska kon

Det är dags för kosläpp. Ett evenemang som kraftigt ökat på svenska mjölkgårdar under senare år. Man kan boka på Arlas hemsida. Tusentals människor gläder sig åt hundratals kor som under glädjeskutt rusar ut från många månaders innevistelse. Trots gott om foder, gott om utrymme, borstar som kliar vill korna ut. De som förespråkar att korna mår lika bra inomhus, har dåliga argument. Men självfallet måste vi också ställa krav på betesmarken. Den bör vara väl dränerad och ge möjlighet till skugga. Och betesrätt för svenska kor tar inte bort kravet på att djurens inomhusmiljö måste tillgodose djurens krav. Att utan reservationer föreslå att kor i lösdrift ska befrias från beteskravet är att riskera såväl djurskyddslagens krav på naturligt beteende som kornas hälsa och välfärd. Det är klart att det finns såväl bra som dåliga lösdriftstallar.

Men är inte detta Sörgården och Astrid Lindgrens Bullerbyn? Nej det intressanta är att forskningen bekräftar att kor på bete mår bättre än att vistas inomhus hela året. EU:s livssäkerhetsmyndighet EFSA konstaterar förra året att kor behöver komma ut på bete. Det ger möjlighet till motion på större ytor, att få vila mer naturligt, gynnar klövhälsan och främjar mer naturliga sociala beteenden. Jordbruksverket bedömde senast år 2019 att ”beteskravet är en alltför viktig djurvälfärds- och djurhälsofråga för att det ska kunna tas bort och ersättas”. Den VÄXA- studie som nu pågår med 1500 kor på stall 18 månader, kommer inte svara på den viktigaste frågan. Kan djurskyddslagens krav på naturligt beteende anses tillgodosett eller om djurhälsan skulle förbättras med bete. Det hade ju också varit intressant att få siffror på hur den årliga mjölkavkastningen påverkas.

Det är lätt att bli kär i kor. Den betande kon är bilden av svenskt jordbruk. Den står för ett rikt landskap med gröna ängar och varierande natur. Det är som Arla säger: På betet får korna leva så naturligt som möjligt. Samtidigt som de får i sig i en del av sitt dagliga foder genom att beta, så bidrar de till att hålla landskapet öppet vilket gynnar den biologiska mångfalden”. Tack Arla. Det är intressant att konstatera att det låter annorlunda än 2021 då Arlas kommunikationschef bl a hävdade att vissa koraser inte mådde bra av att vara ute. Nu väntar vi på att Arla via sin modell för tilläggsersättning ger många fler poäng för bete med hänvisning till att detta gynnar såväl djurs välfärd som biologisk mångfald.

Mycket har hänt sedan Konkurrenskraftutredningen 2015 – Är det inte dags att låta utredningen gå i graven.

I direktiven till regeringens utredning Stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd LI 2023:1, citeras inte oväntat Konkurrenskraftutredningen SOU 2015:15. Prognosen över utvecklingen av svenskt jordbruk då var oroande. En utgångspunkt för utredaren Rolf Annerberg var att den gemensamma lagstiftningen inom EU, skulle vara grunden. Nationella regelverk som gick utöver EU:s nivå skulle noggrant prövas och bygga på vetenskaplig grund och vara evidensbaserade. Ett alternativ som presenterades var en harmonisering av svensk djurskyddslagstiftning till EU:s nivå och ytterligare svenska åtgärder skulle ske i form av branschöverenskommelser. LRF tog åt sig äran av att ha spelat in att svenskt djurskydd kostar pengar. Jag gick ur LRF i protest. Man kan konstatera att det inte blivit något av förslaget att harmonisera svenska djurskyddsregler till EU:s nivå. Frågan har inte drivits politiskt. LRF fattade också ett stämmobeslut att acceptera dagens djurskyddslagstiftning, men att ytterligare krav måste betalas av marknaden.

Detta är nästan 10 år sedan. Mycket har hänt sedan dess. 2016 sjösattes Från Sverige, Svenskmärkningen AB. Ett företag ägt av Svensk Dagligvaruhandel, LI ,livsmedelsföretagen och LRF. Mycket efterlängtat och framgångsrikt – många produkter märks. Nu fanns verkligen möjligheten att marknadsföra svenska mervärden. Och det blir tydligt när man går in på Från Sveriges hemsida (citerad i tidigare blogg). Svenskmärkning AB gör också årliga attitydmätningar. Det svenska djurskyddet rankas högt liksom låg antibiotikaförbrukning. Nu har beredskapen inkluderats i konsumentenkäterna (se tidigare blogg). Med hänvisning till ägarmodellen, har Svenskmärkning ingen möjlighet att agera politiskt eller ha synpunkter på utvecklingen av mervärden. Jag har påpekat att 1500 mjölkkor sedan förra sommaren inte får komma ut på bete.

2017 presenterade såväl Stefan Löfven som statsminister och Sven-Olof Bucht, som landsbygdsminister den efterlängtade Livsmedelsstrategin 2016/2017:104. Bucht värnade det svenska djurskyddet. Citat ur strategin. ”Animalieproduktionen bör även fortsättningsvis präglas av hög omsorg om djuren. Djurskyddsnivån ska inte sänkas. Den svenska djurhållningen har generellt en hög djurvälfärd. Detta är resultatet av ett långsiktigt arbete där näringen och myndigheter framgångsrikt har arbetet mot gemensamma mål. För att fortsätta ett framgångsrikt arbete behöver aktörerna i värdekedjan dela en helhetssyn om hur konkurrenskraft kan uppnås samtidigt som djurhälsa, djurskydd och folkhälsa värnas. En ökad nationell animalieproduktion kan skapa förutsättningar för en ökad andel konsumtion av svenskt kött. Samtidigt ska Sverige fortsätta ha höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och djurhälsa. Sverige bör fortsätta arbetet för att höja djurskyddsnivån i EU”. Det var ju en annan regering som kom med förslaget, men strategin beslutades av riksdagen. Syftet var att strategin skulle ligga fast oberoende av politisk ledning. Och nu är en revidering på gång under 2024.

Under den här tiden utformade flera branscher, mjölk, nötkött, griskött, handlingsplaner för att förbättra konkurrenskraften där marknadsföring av mervärden blev en viktig ingrediens. Jordbruksverket fick också i uppdrag att dokumentera mervärden i svensk produktion (se tidigare blogg).

2018 beslutade riksdagen om en ny djurskyddslag 2017/18:147. Det hade tagit tid. Eva Eriksson som utredare överlämnade förslaget redan 2011. Lagen trädde ikraft 2019. Riksdagen ställde sig bakom den nya djurskyddslagens målsättning att skydda djur från lidande och sjukdom och ge djuren rätt till naturligt beteende. Djurskyddsförordningen innehåller till stora delar samma förtydligande som i djurskyddslagen från 1988 d v s exempelvis förprövning av djurstallar, att värphöns ska ha tillgång till sittpinne, rede och sandbad, grisar ska hållas lösgående, strömedel till grisar och kalvar och beteskrav för mjölkkor.

Marknadsandelarna för svensk animalier sjönk i samband med EU-inträdet. Intresset från dagligvaruhandeln för import var stort och det fanns en debatt kring dyra livsmedel. Det har skett en återhämtning och särskilt efter 2013 ökade den svenska marknadsandelen för i stort sett alla animalier, undantag lamm, speciellt under pandemin. Att andelarna minskar från 2022 är förklarligt med tanke på inflation och ökade priser. Enligt uppgift håller ändå svenskt kött och mejeri ställningarna, medan importen av kyckling har ökat. Att ha marknadsandelar allt från 100 till 70% måste väl ändå betraktas konkurrenskraftigt?

Dagligvaruhandeln har under senare år kraftfullt försvarat svensk mat. ICA har sedan många år ett nära samarbete med LRF, och har deklarerat i Land Lantbruk att man vill fortsätta stöd till svenskt jordbruk. Dagligvaruhandelns hållbarhetsråd har 2021 uttalat sitt stöd för det svenska beteskravet för kor som ett av de starkaste mervärden för svensk djurhållning och svenska produkter. I Axfoods rapport Mat 2030 från 2023 deklareras samma ståndpunkt, liksom att man vill märka kött från betande djur.

Det finns ett starkt värde i djurskydd och djurvälfärd hos såväl svenska som konsumenter i många EU-länder. Dessa har refererats tidigare. Sveriges Konsumenter och Vi Konsumenter har i sina inspel till livsmedelsstrategin lyft kravet på ett bibehållet eller bättre djurskydd. I den senast SIFO/Kantar (oktober 2023) rankas djurskydd på andra plats efter den egna hälsan. Detta avspeglas också i att flera medlemsländer väljer att införa egna djurskyddsregler över EU:s miniminivå.

Vill man öka importen av mat, ska man montera ned svenska mervärden

Det finns många skäl till att minska beroendet av import av mat, som vi kan och är bra på att producera själva. Dit hör bl. a spannmål och de flesta animaliska livsmedel. Speciellt gäller detta djurslag som idisslare som är mindre beroende eller kan göra sig oberoende av importerade fodermedel. Det är en viktig del av vår livsmedelsberedskap. Andra skäl är att vi i Sverige kan producera mat med viktiga värden, som har betydelse för ökad hållbarhet- klimatpåverkan, miljöaspekter, djurvälfärd och låg användning av antibiotika och bekämpningsmedel. Likaväl som vi måste slimma kostnader i produktionen för att klara konkurrensen så måste vi skapa preferens och betalningsvilja för svenska produkter. Målet bör vara att så långt möjligt producera och konsumera vår egen mat.

Och hur gör vi det? Givetvis måste vi lyssna till marknaden och konsumenternas värderingar varför man väljer svensk mat. Många konsumentstudier visar att svenskt djurskydd och låg antibiotikaanvändning är några av de viktigaste skälen till att välja svenska animalieprodukter. Det finns också flera konsumentstudier som visar att man är beredd att betala mer för ett gott djurskydd alternativt kommer att avstå från att köpa svenska produkter om man försämrar det svenska djurskyddet till exempelvis EU-nivån. Man talar gärna om illojala konsumenter, som inte lever som man lär. Men det är ändå så att vi har höga svenska marknadsandelar på flera svenska animalieprodukter som ägg, mjölk och griskött. Att mejeriprodukterna totalt hamnar kring 70 % beror sannolikt på att vi har stor import av ost.

Ett effektivt sätt att öka importen är att ta bort skälen till att svenska konsumenter väljer svensk mat. Det gör man genom att ta bort mervärden som värderas högt av konsumenterna som att svenska kor får beta, att grisarna har knorren kvar, får mer utrymme och inte spärras in i burar, att äggen inte kommer från burhöns och kycklingarna får mer plats. Om det inte finns skillnader i djurvälfärden mellan svensk och EU-producerat, har konsumenterna skäl att välja importerad vara, som sannolikt är billigare. Alternativet är att man väljer ekologiskt, eftersom man då garanterat får en bättre djurvälfärd. Ett annat alternativ är att man minskar eller slutar äta animaliska produkter. Jag vill påminna om den animerade diskussionen kring att minska konsumtionen av kött och mejeriprodukter i anslutning till nya nordiska näringsrekommendationer.

Det svenska beteskravet för mjölkkor är det starkaste mervärdet för svenska mejeriprodukter. Så här säger Arla på sin hemsida
: Kor gillar också sommarlov
• Under sommarmånaderna är alla kor ute och betar 6 timmar per dag eller mer. De kor som inte går i lösdrift när de är inne under vintern har ofta särskilt långt sommarbete.
• På betet får korna leva så naturligt som möjligt. Samtidigt som de får i sig en del av sitt dagliga foder genom att beta, så bidrar de till att hålla landskapet öppet vilket gynnar den biologiska mångfalden.
• Korna rör sig i flock och kan gå flera kilometer på en dag. När de rör sig mer bygger de upp rörlighet, muskulatur och kondition. Det stärker deras ben och innebär generellt färre skador på ben och klövar.
• Under betesperioden om sommaren kan det ibland bli varmt, till exempel vid värmeböljor. Då går korna helst tillbaka in i ladugården för att få skugga och svalka inomhus.

Svenskmärkning, Från Sveriges hemsida 2024-04-04
God djuromsorg och låg antibiotikaanvändning
.
Svenska bönder jobbar förebyggande för djurskydd, smittskydd och god djurhälsa och vi har en av världens strängaste djurskyddslagstiftning där djuren får behålla sitt naturliga beteende. Sverige har friska djur och friska djur behöver inte antibiotika – Sverige har EU:s lägsta användning av antibiotika i djurhållningen.
Jämfört med de minimikrav som EU ställer i gemensamma djurskyddsregler för nötkreatur, får, grisar, kyckling och ägg är svenska krav mer långtgående. Exempelvis ska mjölkkor och får gå på bete eller på annat sätt vistas ute sommartid, grisarna har knorr på svansen eftersom svanskupering är förbjudet och kycklingar och värphöns får behålla sin näbb intakt, för att nämna några exempel.
De betande djuren ger oss ett öppet landskap. Utan dem får Sverige inga vackra hagar och ängar med biologisk mångfald.

Jordbruksverket 2023
Mjölkproduktion

Några exempel på mervärden inom svensk mjölkproduktion:
• Mjölkkor i Sverige ska få beta ute under sommaren.
• Svenska mjölkkor ska ha mjukt underlag att ligga på, deras klövar ska verkas och de ska vara lösgående när de föder sina kalvar.
• Den svenska mjölkens klimatpåverkan är lägre per kilo än i många andra länder. Det beror bland annat på att en svensk mjölkko har hög mjölkavkastning och att en stor del av fodret består av gräs och klöver.

Christina och Staffan Planck

Vad hände? Det är för tidigt att gå bort när man är 83 år, som Christina och Staffan gjorde med några månaders mellanrum. Så sorgligt.

Jag träffade Christina på Lantbrukshögskolan på Ultuna. Hon gick två årskurser före mig på agronomutbildningen tillsammans med Staffan. Där fanns ett aktivt och livaktigt gäng av kvinnliga studenter. Jag minns väl en gemensam skidresa till Jämtlandsfjällen. Vi skidade bl a förbi Enaforsholm. Och Christina hade med sig sin tax Tjabo. Detta var på mitten av 60-talet. Vi träffades också i ridhuset. Jag hade en lite speciell kontakt eftersom min morfar och mamma kände familjen Nathanson på Sund på Värmdö, släkt med Nathansons på Granhammar, Christinas barndomshem.

Sedan möttes vi igen på 80-talet. 1982 hade jag lämnat LRF och börjat på Slakteriförbundet. På stämman 1985 antog Slakteriförbundet programmet Omsorg i djurskötseln. Man inrättade en djuromsorgsnämnd. Christina hade fått plats i Slakteriförbundets styrelse efter en karriär i styrelsen för Scan Väst och blev ledamot i djuromsorgsnämnden. Bror Gillis Andersson blev ordförande med Thomas Gustavsson, Nils-Erik Bramsvik, Karl-Erik Persson, Anders Forslid, Åke Rutegård, Gunilla Krantz och jag som engagerade ledamöter förutom Christina. Så fantastiska roliga och utmanande år. Djuromsorgsnämnden tog en mängd alternativ och hade inte alltid Slakteriförbundets styrelse med sig. Vi gjorde studieresa till Danmark och bjöd in danska djurskyddet till slakteriet i Varberg för att informera om våra djurskyddsrådgivare på slakterierna. Vi besökte Nordens Ark och en sommar gjorde vi en fantastisk tur till Scan Väst där Christina och Staffan bjöd på middag på gården Varvboholm. Ett tvådagars möte i djursomsorgsnämnden på Christinas älskade Stora Nassa ute i ytterskärgården glömmer man aldrig. Inte heller hennes fantastiska femtioårsfest på Stora Nassa. När Christina så småningom avgick ur nämnden gav nämnden henne ett fodervärdskap åt ett får på Nordens Ark.

Så skildes våra vägar och jag återvände 1993 till LRF. Jag vet att Christina gjorde fin och välbehövlig karriär när det gällde utfodring av häst. För det belönades hon med att bli hedersdoktor vid SLU. När jag själv utsågs till hedersdoktor 2015 ringde Christina och gratulerade. Jag blev så glad. Christina var en viktig person under min yrkeskarriär- varm, engagerad och gästvänlig. Nu är hon borta. Det känns tomt.

”Det är djurvälfärden vi får betalt för” Arla kan och måste högre premiera bete för kor.

Det går utmärkt att marknadsföra svensk lagstiftning som starkt försäljningsargument. ”Det är djurvälfärden vi får betalt för” sa för några år sedan Jonas Tunestål då VD för danskägda slakteriföretaget KLS Ugglarp. Och det är kanske framför allt svenska djurskyddsregler för grisar som är ett starkt argument för svenskt griskött. Marknadsföring av svenskt djurskydd har varit framgångsrikt och marknadsandelarna har ökat från 70 % till i dagsläget över 80 %. Det handlar om grisknorrar, om större utrymme, att inte stänga in suggor i trånga bås samt självklart en låg antibiotikaförbrukning. Hur kommer det sig att ett av Sveriges största slakteri ägt av Danish Crown ser svenska mervärden som en tydlig konkurrensfördel medan svenska mjölkbönder och LRF snarare ser svenska djurskyddsregler som en nackdel. Trots att djurvälfärd är ett av Svenskmärkningens starkaste argument.

Lagstiftning måste vara grunden när marknaden inte kan lösa utmaningar kring miljömässig, ekologisk eller social hållbarhet. Men företagens kvalitetsbetalning har alltid varit ett sätt att stimulera produktionen i hållbar riktning. Mejeri- och slakteriföretag inför nu hållbarhetsersättning till sina leverantörer. I första hand premieras åtgärder som minskar klimatpåverkan. Men hur står det till med värden som premieras högt av konsumenterna d v s djurvälfärd och friska djur. Arla har fått berättigad kritik för sin hållbarhetsersättning som med fokus på klimat (49 poäng) och mindre på biologisk mångfald (8 poäng varav bete två poäng). Det missgynnar gårdar med mer extensiv produktion, men som medger större biologisk mångfald och högre djurvälfärd. Betecknande är att danska mjölkproducenter med mer intensiv produktion fick högre poäng än svenska. Nu finns världens chans för Arlas hållbarhetsersättning att ge högre betalning till mjölkleverantörer som har sina kor på bete. Intressant är att på Arlas hemsida lyfts kornas sommarlov och värdet av bete. Ska inte kvalitetsbetalning också avspegla det som värderas högt av konsumenterna?

KSL Ugglarp ser ett värde i att ha stor andel på den svenska marknaden trots att det faktiskt konkurrerar med Danish Crowns möjlighet att komma in på den svenska marknaden. Arla däremot förutsätts optimera sin produktion och tillverkar kanske hellre mjölkpulver än ost i Sverige och säljer gärna dansk ost i Sverige. Ett dilemma har också alltid varit Arlas likaprismodell d v s alla Arla-bönder i alla länder får samma avräkningspris på levererad mjölk. Men nu sker som nämnts en möjlighet att premiera mjölkleverantörer som presterar enligt uppsatta kvalitetskrav.

Svenska mjölkbönder äger det starkaste svenska mervärdet – betande kor. Tydligt och högt uppskattat av konsumenter och dagligvaruhandel. Vem blir inte glad av att se glada kor som släpps på bete och som också utnyttjas friskt av mejerierna för att skapa förtroende och intresse för mejeriprodukter. Det finns vissa mantra som upprepas av inte minst Sveriges Mjölkbönder och kanske också av LRF. Det går inte att marknadsföra svensk lagstiftning och stora delar av svensk mejeriindustri ägs av internationella bolag som inte är beredda att marknadsföra svenska mervärden. Arla är ett internationellt mejeriföretag och en kooperativ förening som ägs av 8 000 mjölkbönder i Sverige, Danmark, Tyskland, Storbritannien, Belgien, Luxemburg och Nederländerna. I Sverige finns cirka 2 000 ägare. Skånemejerier är ägt av franska Lactalis. Marknadsandelen för svenska mejeriprodukter är ca 70 %, där sorgebarnet är svensk ost, där 30 % av den ost som konsumeras i Sverige är svensk. Jag har aldrig förstått varför man inte kan kommunicera att svensk ost bidrar till betande kor och ett vackert svenskt landskap.

Djurskydd och djurvälfärd är att skydda djur mot sjukdom

Det har uppstått en konstig diskussion kring att svenska djurskyddsbestämmelser inte explicit medverkar till bättre djurhälsa, högre produktion och mindre behov av läkemedel. Skälet skulle vara att det finns väldigt lite regelrätt forskning som bekräftar effekten av olika nivåer på djurskyddsregelverk på djurhälsan eller produktionen. Kanske inte så konstigt egentligen eftersom det skulle kräva omfattande och långliggande försök. Sambanden mellan skötsel och djurmiljö och sjuklighet är komplicerade. Många faktorer samverkar och påverkar smittrycket.

Det finns skäl att påminna om djurskyddslagen från 1988 med medföljande förordning och djurskyddsföreskrifter. Den nya djurskyddslagen innebar ett nytt grepp, där syftet var att inte bara skydda djuren från lidande utan också mot sjukdom. Så här lyder § 2 Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. 4 § Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Detta känns motsägelsefullt att ifrågasätta att djurskyddslagstiftningen inte främjar djurhälsan och medverkar till friska djur. Det finns en etablerad uppfattning om att exempelvis den av Sverige beslutade restriktionen av tillgång till antibiotika 1986 bidrog till svenska djurskyddsregler som främjar en god djurhälsa. De kom i samband med den nya djurskyddslagen 1988. Nu kunde man utnyttja den kunskap man skaffat sig kring förebyggande djurhälsovård. I många avseenden omformades god praxis som tillämpades av skickliga uppfödare som främjade god djurhälsa till djurskyddsregler för att tillämpas av alla. Sjuka djur inte minst subklinisk sjuklighet innebär minskad tillväxt och reproduktion. Stress belastar immunförsvaret

Duktiga grisuppfödare hade börjat släppa loss sina suggor och tillämpa s k planerad produktion. Det gällde också lämplig avvänjningsålder för smågrisar, sektionering, begränsade avdelningsstorlekar för att minska smittspridningen och ytkrav. Man vet att tidig avvänjning kan provocera fram avvänjningsdiarree. Och alla veterinärer kan exempelvis intyga djurhälsoproblem med överbeläggning. Omgångsuppfödning är ett bra exempel på att minska smittrycket.

För alla djurslag ställs krav på stalluftens kvalitet och bullernivåer. Även djurskyddsskrifterna för nötkreatur innehåller tydliga regler för att minska riskerna för sjuklighet exempelvis mottagningstallar och omgångsuppfödning för specialiserad nötköttsuppfödning.

När den nya djurskyddslagstiftningen beslutades 2018 är målsättningen också att skydda djur från sjukdom 2 kapitlet 1 § Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. 2 § Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att
1. deras välfärd främjas,
2. de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende), och
3. beteendestörningar förebyggs.

.