Representativ demokrati?

Jag vill med egen erfarenhet hävda att förtroendevalda inom bonderörelsen inte alltid avspeglar värderingar inom bondekåren. Jag har arbetat i stort sett hela min yrkeskarriär anställd av Sveriges bönder – LRF, Lantmännen och Slakteriförbundet. Jag har upplevt turbogänget i Väst, som på sin tid ville öka beläggningen i slaktgristallar. LRF Västra Götaland gjorde ett stämmouttalande för några år sedan om att riksdagen bör avsluta ”det snart 30-åriga experimentet med en djurskyddslag som skiljer från konkurrentländerna”. Jag lyckades få ett citat i Land Lantbruk: ”Experimentet med svenska djurskyddsregler har bidragit till EU:s friskaste djur”. Men det hjälpte inte.

Efter att ha blivit intervjuad av Lantbruksnytt efter KD:s Mjölkens dag i mars i år resonerade jag med intervjuaren hur det kan gå på en LRF-stämma. Något ombud gör ett utspel i anslutning till en motion och får med sig några supportrar. Styrelsen är oförberedd och tveksamma ombud blir överraskade och går inte in i debatten. Det mynnade ut vid en LRF-stämma i ett jättekonstigt uttalande kring svenskt djurskydd. Utfallet kring det svenska beteskravet vid LRF:s stämma 2020 är nog ett resultat av att motionärer och styrelseordförande var överens om att man ville ändra djurskyddsförordningen, även om styrelsens yttrande var mycket mer nyanserat. Vilket visar att ordföranden självklart har en avgörande roll. Och motionen kom även denna gång från LRF Väst.

Bönder precis som andra yrkesgrupper har olika värderingar och drivkrafter. Valda blir de som hörs och syns och som gör sin röst hörd. Visst, jag generaliserar. En intressant enkät med djupintervjuer av medlemmar i LRF 1996, inom ramen för Sveriges Bönder på Väg, visade ett stort engagemang i djuromsorg och miljö – långt högre än hos styrelserna hos LRF och Slakteriförbundet. Att det finns olika uppfattningar i betesfrågan erkänns av dåvarande VD för Arla Patrik Hansson : ”Våra ägare mjölkbönderna har delade uppfattningar i frågan och vi har inte för avsikt att driva den, utan hänvisar till LRF.” Visst finns det mjölkbönder, och också mejeriföretag, som inte gillar LRF:s ställningstagande, men enligt vissa källor vågar man inte gå ut och säga det, med risk för att bli kritiserade.

I tidningen Djurskyddet fick jag chansen att ställa kritiska frågor till Arla som kan sammanfattas: Vill Arla att bara vissa svenska kor ska ha det bra? Och vissa Arla-bönder driver en intensiv kampanj för att hävda att kor mår dåligt på bete, att de mår lika bra inomhus och att vissa koraser inte vill gå ut på bete. Hur ställer sig Arla till denna argumentation?

Den här gången var det inte kommunikationschefen som svarade utan Lisa Ehde (tidigare LRF Mjölk) Arla Sveriges chef för Member & Agri Commercial (MAC). ”Gunnela Ståhle frågar sig i sin insändare om Arla kan skicka olika budskap. Svaret är att när det kommer till djuromsorg är budskapet tydligt – alla bönder som är medlemmar i Arla måste ge sina djur den bästa omsorgen. Däremot kan de självklart ha olika uppfattning i politiska frågor. Beteslagstiftningen är en sådan fråga där det finns delade uppfattningar och där Arla precis som Ståhle skriver hänvisar till LRF. För oss är det självklart att det behövs många röster i debatten om hur vi får ett hållbart och framtidsinriktat lantbruk i Sverige, där djuren mår bra och bönderna har goda förutsättningar att bidra till Sveriges matproduktion.”

Lisa Ehdes svar är ett typiskt politiskt svar d v s hon svarar egentligen inte på mina frågor. Svaret avspeglar också utmaningen i att representera ett bondeägt företag. Man går inte i klinch med stora leverantörer. Arla anser att beteskravet är en politisk fråga. Min tolkning blir att Arla därmed inte anser att bete gynnar kornas välfärd. Trots tung argumentation att korna mår bättre på bete. Arla accepterar att det lagliga beteskravet avvecklas och att det finns utrymme i debatten för olika ståndpunkter – även dåligt underbyggda. Korna har ingen röst, men djurskyddsorganisationer, forskare, konsumentorganisationer och svensk dagligvaruhandel anser att man tar en stor risk för förtroendet för svensk mat om man försämrar välfärden för svenska kor.

I dagens Dagens Nyheter finns ett stort reportage kring Arla. VD Peder Tuborgh besöker en dansk Arla-bonde Jörn Mikkelsen. Jörn har 90 Jersey-kor som givetvis finns på bete?

Vart är vi på väg?

Eller stoppa världen jag vill hoppa av! När jag lyssnar till AGFO:s Louise Ungerths spaning kring investeringar i livsmedelskedjan, blir jag mörkrädd. Växtbaserat och alternativ till traditionella animalieprodukter har blivit en sådan hype att miljarder investeras. Syntetisk mat, odlat kött, vegetariska mejeriprodukter och alger är det som gäller. Oatly har varit mycket framgångsrikt och lockat stora investerare. Inom den tråkiga primärproduktionen sker inte lika mycket. Självgående traktorer, precisionsodling och vertikala odlingar, ses som lösning på livsmedelsförsörjningen. På ett KSLA-seminarium kring framtidens mat, ställde min vän Christina Möller frågan om vi behöver ett lantbruk. Jag kommer inte ihåg vem som svarade, men svaret blev Nej!

Samtidigt kan man på Facebook läsa Stefans Hellstrands skräckversion kring vad som kan hända om nordiska näringsrekommendationer övertolkar EAT Lancet-rapporten med stöd av forskare från Chalmers och SLU. Det innebär att man tar bort 80 – 90 procent av nordiska mejeri – och köttprodukter. Marken som används till foder ska användas för att odla för humankonsumtion eller för att producera bioenergi. Igenväxning av marken skulle gynna den biologiska mångfalden enligt Chalmers. Ett annat alternativ är skogsplantering. Chalmers har fokus på klimatpåverkan, men anser sig tydligen också kunna bedöma hur man kan gynna biologisk mångfald. Det finns flera skäl till att öka den inhemska proteinodlingen. Men det går inte att odla baljväxter till humankonsumtion i stora delar av Sverige och bönderna måste få betalt för att vilja odla. Vi behöver inte odla mer spannmål för humankonsumtion. Jag har tidigare bemött Chalmers, som inte förstått att de betande husdjuren har ersatt vilda betande djur som uroxar, visenter m fl. Igenväxning av åkermark ger knappast biologisk mångfald. Forskning visar att perenna grödor som vall och betande djur ökar kolinlagringen i marken mer än växande skog. Det är beklämmande att Chalmers inte utnyttjar kloka Christel Cederberg i diskussionen kring hållbar produktion.

På den svenska nationaldagen, undrar jag vilket Sverige vi vill ha och vad som är möjligt för att klara hållbarhetsmål och nationella miljökvalitetsmål. Vi har som Hellstrand påpekar inom Norden genom årtusenden genetiskt utvecklat laktostolerans. Stora delar av Norden (Sverige, Norge och Finland) passar bra för odling av gräs och vall, men vi har för lite naturbetesmarker. Vi behöver fler betande djur inte färre. Mosaiklandskapet bidrar till biologisk mångfald. Monokulturer d v s en gröda på stor areal bidrar inte. Exempelvis främjar också komplexa landskap motståndskraften hos biologisk skadedjursbekämpning

Hållbarhet har också andra dimensioner som social och ekonomisk hållbarhet. Nationella miljökvalitetsmål avspeglar den politiska ambitionen kring miljön i Sverige. Det är tveksamt om det går att leva upp till miljökvalitetsmålen kring ett rikt odlingslandskap och ett rikt växt – och djurliv om man kraftigt minskar djurhållningen d v s antalet nötkreatur och får. Sårbarhet och livsmedelsförsörjning har genom pandemin också kommit in i debatten. På animaliesidan har vi hög svensk marknadsandel, medan den är låg på baljväxter, frukt och grönt. Tar vi bort tillgången till animaliska livsmedel för vår näringsförsörjning, blir vi verkligen importberoende och sårbara.

Och mitt i denna diskussion driver LRF och vissa mjölkproducenter att vi ska ta bort det bästa mervärdet för svenska mejeriprodukter d v s beteskravet. Och vad säger den ansvariga myndigheten, Jordbruksverket. Chefsveterinären och näringslivschefen Håkan Henriksson tycker det skulle vara bra att ersätta djurvälfärdsparametrar med hälsoparametrar. Ett uttalande helt i strid med djurskyddslagen.

LRF:s spårbyte

Under 90-talet och fram till början av 2000-talet var svenska bönders djuromsorg en viktig konkurrensfördel och bidrog till att stärka förtroendet och därmed öka efterfrågan på svenska livsmedel – LRF:s Sveriges Bönder på Väg mot Världens renaste jordbruk, 1993 – 1996, Scans Djuromsorgsprogram 1985 och Svensk Mjölks kvalitetsprogram och etikprojekt på 90-talet. 2002 fattade LRF:s styrelse beslut om det som kallades den Svenska Modellen ”Omtanke om människor, djur och natur”. Den innehöll Sveriges bönders värderingar och riktlinjer för en hållbar livsmedelsproduktion. Det var då, men läser man LRF:s värderingar från 2002, så är vissa värderingar mer än hållbara (se nedan).

Vändningen från att se djuromsorg som en konkurrensfördel och ett mervärde, till att anse att svenskt djurskydd endast var en kostnad och en konkurrensnackdel, skedde nog när LRF bemannade Konkurrenskraftutredningen (2015) med en LRF-tjänsteman som aldrig har stöttat miljö – och djuromsorgsåtgärder. Man fick stöd av Martin Wierup och Åke Rutegård genom en debattartikel 2014. I brevet ut till LRF-medlemmarna 2015, skrev LRF-ordförande Helena Jonsson att det var LRF:s förtjänst att man i Konkurrenskraftutredningen pekat på djurskydd som en kostnad. Då gick jag ur LRF.

Sedan dess har LRF drivit att djurskyddslagstiftning ska övergå till att vara mer målstyrd och flexibel. För några år sedan antog LRF:s stämma en policy som innebar att dagens djurskyddsnivå var acceptabel. Ytterliga djurskyddsåtgärder skulle ske i form av branschöverenskommelser och ge merbetalt. Policyn rimmar illa med LRF:s ställningstagande att acceptera sänkt avvänjningsålder för smågrisar till 21 dagar (även om det bara är 10 %). Även LRF:s stämmobeslut 2020, att tillåta att mjölkkor ska kunna vistas inomhus hela året, är i strid med LRF:s tidigare policy.

I måndags hade vissa djurskyddsorganisationer och Vi Konsumenter ett möte med LRF. Det är bedrövligt att höra Palle Borgström hävda att djurskyddsförordningens krav på bete är föråldrat. Djurskyddsutredningen gjorde en omfattande genomlysning av dåvarande djurskyddslagstiftning. Man fann starka skäl för att behålla beteskravet, som ett sätt att möta kornas motivation till naturligt beteende. Både Johan Beck-Friis och Erika Brendov deltog i utredningen. Man hävdar att forskningen är gammal, vilket motsägs av bl a EFSA:s rapport från 2009 och Karin Alvåsen, SLU 2015. Dessutom framförde Palle det tidigare framförda påståendet, som sedan länge förkastats, att fixering av suggor skulle kunna rädda smågrisar. Han ville också förringa betydelsen av tidigare avvänjning av smågrisar.

LRF, Växa och RISE har lämnat in en ansökan till etiska nämnden i Göteborg för ett pilotförsök, där syftet med den aktuella ansökan är i huvudsak att undersöka förutsättningarna för att i en god inomhusmiljö ge mjölkkor en likvärdig djurvälfärd, jämfört med vad de skulle fått med utevistelse under betesperioden. Nämnden har avslagit ansökan. Enligt nämndens mening är det dock känt att nötkreatur har en stark vilja att vistas utomhus under betesperioden och forskning visar att de mår bättre av detta. Syftet med försöket är således att undersöka något som redan är känt. Detta syfte kan därför ifrågasättas. Nämnden anser vidare att det inte innebär en förbättring i djurens livskvalité att inte få gå utomhus. Här har den djurförsöksetiska nämnden fungerat.

Det finns en berättigad oro över att detta pilotförsök kan få samma dåliga kvalitet, som det s k pig-projektet 2013 – 2014. RISE har ingen kompetens inom etologi och det är anmärkningsvärt att inte forskare vid SLU utnyttjas. Det räcker inte med veterinärer inom VÄXA. Inom ramen för Pig- projektet genomfördes exempelvis inga beteendestudier. Resultatet av studien blev att Jordbruksverkets föreskrifter tillät avvänjning vid 21 dagars ålder. Detta var något som inte ens hade Grisföretagarnas stöd. Det vetenskapliga rådet för djurskydd har därefter underkänt en så tidig avvänjning. Vi Konsumenter och djurskyddsorganisationerna gjorde i juni 2020 en framställan till Jordbruksverket. Vi har inte fått svar från Jordbruksverket. Vi anser
– Att den vetenskapliga utvärderingen stöder tidigare framförd kritik att avvänjning vid 21 dagars ålder medför risk för smågrisarnas hälsa och välfärd
– Att Jordbruksverket bör anpassa föreskrifterna till gällande kunskap och därmed stryka möjligheten att tillåta att 10 % av smågrisarna får avvänjas vid 21 dagar. Enligt det vetenskapliga rådet kan accepteras att medelåldern vid avvänjning är 28 dagar
– Att om Jordbruksverket ändå avser att genomföra en utvärdering måste den omfatta försöksbesättningar men även besättningar som tillämpar en avvänjning över 28 dagar

Så här sa LRF, 2002: ”Vi anser att djur och natur kan nyttjas för mänskliga syften under ansvar. Vårt ansvar är att tillförsäkra en god djuromsorg. Vi har en moralisk skyldighet att behandla djuren ansvarsfullt och med respekt. Våra ambitioner och målsättningar med djurhållningen ska uttryckas och förverkligas med hänsyn till djurens behov. Djur ska respekteras som kännande varelser oavsett produktionsförmåga och egenskaper. Det finns ett samspel mellan människa och djur. Vi har ett ömsesidigt behov och nytta av varandra.” Till den som är intresserad kan jag skicka hela dokumentet.

Arla kör med dubbla budskap

Å ena sidan marknadsför Arla på sin hemsida, det nya ko-livet med ännu bättre djuromsorg. Det nya ko-livet innebär extra långt sommarbete, korna går fritt inomhus, har gott om plats inomhus och mjuka bäddar att vila på och skön massage från roterande borstar. Den 24 april visades glada kor vid Arlas kosläpp. Å andra sidan har Arla en kommunikationschef, som vid en intervju, hävdar att vissa koraser inte vill gå ut på bete, att kor mår dåligt på bete och att kor mår bättre av flexibel beteslagstiftning där bonden får bestämma. Hen har med andra ord antagit betesmotståndarnas argument rakt av utan att kolla fakta. I dagsläget borde Arla ägna mer energi åt att motivera att vi kan äta mejeriprodukter med gott samvete, snarare än att bidra till att ta bort sitt starkaste mervärde.

Det finns inget faktastöd för att olika koraser har olika beteenden och motivation för att beta. Kan betraktas som fake news? Här gäller samma fakta som att suggor är starkt motiverade att bygga bo innan grisning d v s aveln har inte ändrat beteendet. Det finns inget hinder i djurskyddslagstiftningen att låta kor vara inomhus vid stark hetta och i stället beta kväll och nattetid. Man kan också ordna skugga på bete. Det finns starkt forskningsstöd för att kor mår bra på bete, som också redovisades i vår replik till LRF:s inlägg på Svenska Dagbladet den 4 mars.
Kommunikationschefen verkar inte ha insett att Arla kommunicerar att längre betestid genom Arla Ko innebär bättre djuromsorg. Och varför skulle Arla sända kosläpp den 24 april, om det var så att korna skulle må dåligt på bete? Hen verkar inte heller nåtts av VD:s Patrik Hanssons uppfattning att Arla inte driver frågan kring beteskravet med hänvisning till att det finns delade uppfattningar inom Arla.

I december förra året bad Vi Konsumenter och djurskyddsorganisationerna om ett möte med Arla. I januari 2021 fick vi ett svar från dåvarande VD Patrik Hansson. Han skriver: ”När det gäller lagstiftningen kring t ex beteslagen så är det LRF som för talan gemensamt för alla mejerier och vi går inte in i denna debatt. Djurvälfärd är mycket viktig för Arla och en fråga som engagerar oss året om. Då förutsättningarna på moderna gårdar nu är helt skilda från hur de var på gårdarna när våra nuvarande regler för djurvälfärd infördes på 80-talet är det därför rimligt att se över regelverket. Våra ägare mjölkbönderna har delade uppfattningar i frågan och vi har inte för avsikt att driva den, utan hänvisar till LRF.” Patrik Hansson har kanske ändrat uppfattning. På Mjölkens dag den 17 mars deklarerade Patrik Hansson att han hellre såg att mejeriföretagen fick köra egna koncept, än att betet var ett lagkrav. Och nu har ju Arla fått en ny VD.

Vi Konsumenter (VK) har sedan hösten 2020 samarbetat med djurskyddsorganisationerna, Världsnaturfonden, WWF, och Naturskyddsföreningen kring att Sverige ska behålla kravet på att kor som hålls för mjölkproduktion ska hållas på bete sommartid. Ett nätverk av några mjölkproducenter, som kallar sig Vi Producenter, som vill avskaffa beteskravet, kontaktade mig och ville ha ett möte. VK och några av djurskyddsorganisationerna tackade ja. Dialog är aldrig fel. En timme innan planerat möte, ställdes det in av Vi Producenter. Man hade letat upp VK:s verksamhetsberättelse. Vi Producenter ansåg att World Animal Protection, Sverige, Djurskyddet Sverige, Svenska djurskyddsföreningen, Djurens Rätt, Compassion in World Farming, Sverige, Naturskyddsföreningen och WWF att ”deltagarna i den gruppen är ju direkt mot animalieproduktion och därmed egentligen ointresserade av vad god djurvälfärd är.” En ganska anmärkningsvärd kommentar, som verkligen tyder på katastrofalt dålig omvärldsanalys. Mjölkbönderna, åtminstone vissa, borde inse att vill man få gehör för sina argument, måste man skaffa sig vänner. Och det räcker inte med LRF.

Människan är omnivor – d v s allätare

Marit Paulsen brukade tydligt säga att vi människor är allätare. Vi har inte rovdjurständer, d v s är inte rena köttätare, carnivorer, men har heller inte idisslartänder anpassade till att äta endast vegetabilier. Vi människor, liksom grisen, passar bäst för att äta både animalisk och vegetariskt mat. Även våra fjäderfän är allätare liksom många primater.

Häromdagen avlyssnade jag en podd med Patrick Wahlberg, rekommenderad av min son. Att lyssna på Patrick Wahlberg var intressant och givande och gav en del aha -upplevelser. Patrick vill se människan i ett helhetsperspektiv där hälsa är i fokus. Samtalet handlade mycket om mat. Patrick inledde med att konstatera att det som är gemensamt för alla människor är att människan är omnivor d v s allätare. Under hela människans historia – miljontals år, har människan ätit animaliska livsmedel. Alla naturfolk äter animalier och lider sällan av vällevnadssjukdomar som diabetes, övervikt och hjärt – kärlsjukdomar.

Precis som Patrick har jag full respekt för att människor av etiska skäl avstår från animaliska livsmedel. De som inte vill medverka till oacceptabel djurhållning. Men han tror och ser att vegotrenden kommer vända mot en köttrend. Men, det som vi alla överens om, välj mindre och bättre kött. Välj kött från betande djur, ekologiskt kött och ät hela djuret – nose to tail och också inälvsmat. Kött ger sällan irritation i tarmen. Lunds Universitet studerar just hur proteinrika baljväxter bryts ned i tarmen.

Det finns vissa saker som också är gemensamt för alla enligt Patrick. Avstå från raffinerad stärkelse, socker, godis och bakelser. Men det finns skillnader i genetiken och regioner i världen. Det finns naturfolk nära ekvatorn, som kan äta stora mängder stärkelse utan att drabbas av diabetes eller andra hälsostörningar. Medan inuiterna hämtar en stor del av sin näring från fett och protein. Mättat fett kan fungera bra i norra Sverige.

Patrick Wahlberg är civilekonomen från Handelshögskolan i Stockholm som valde att arbeta med hälsa och välbefinnande. Han arbetar i dag internationellt inom området och sitter även i redaktion för Näringsmedicinsk tidskrift samt har startat och skriver på hälsosidan Perfekthälsa.se. Patrick Wahlberg är författare till hälso- och livsstilsboken PXP – Ditt bästa jag. Det är en bok som handlar om att nå mål och förverkliga drömmar. PXP, står för Program for extraordinary performance – fysisk och mental hälsa.

Sköna maj välkommen!

Ju äldre man blir desto mer fantastiskt blir vårens återkomst. Och maj är en månad där naturen verkligen exploderar. Lite regn och sedan värme och gullvivorna skjuter fart. Liljekonvaljerna skjuter sina strutar. Björken går från en skir grön slöja till tätare grönska och fruktträden, körsbär och plommon, bjuder på vita och rosa blomsterbollar. Slånen överväldigar med böljande vita kullar. Och ljuset som återkommer. Nu kommer en tid när man kan gå på kvällspromenad med hunden utan ficklampa.

Jag älskar de nordiska årstidsväxlingarna. Det är väl ett nordiskt kynne, att man ska genomlida novembers regn och mörker och becksvarta december med brasa och juleljus. Jag älskar också när snön kommer och lyser upp. Vi fick en ordentlig vinter i början av februari, vilket gjorde gott. Klassiskt kom ett bakslag med snö i mitten mars med rejäl storm, men det hör ju till.

Jag har sagt det förut. Det senaste året har varit tungt. Flera mig nära har gått bort. Jag har inte kunnat träffa vänner. Men personligen har tillvaron för egen del haft en mängd fördelar. Jag har kunnat följa hela året på Ingarö. Kalendern är fullbokad. Jag har sluppit resande och hundvakteriproblem. Jag har aldrig varit så uppdaterad och kunnat delta i en mängd seminarier och möten, som aldrig varit möjliga under normala förhållanden.

Men tiden går för fort. Det har väl med åldern att göra. Jag vill citera en dikt som jag hittade i DN för två år sedan.
Dagarna går fort, de rinner
liksom obemärkt förbi
När du vill och kan och hinner
Ta dig loss och gör dig fri
för kort är livet för att tveka
slå sig ner, se tiden an
Kom ihåg att skratta, leka
varje stund du faktiskt kan

Genteknik på dagordningen igen

Det är viktigare att utvärdera och riskbedöma en ändring av genuppsättningen hos växter och djur än att ifrågasätta tekniken som använts för att framkalla genförändringen. Det har varit budskapet från många intressenter sedan några år tillbaka. Bland intressenterna finns såväl konsument – som miljöorganisationer. Efter många år av inflammerad och polariserad debatt kring GMO, är läget annorlunda med introduceringen av ny typ av genteknik. CRISPcas9 den s k gensaxen, som tilldelats Nobel-priset, innebär möjlighet till ökad precision. Tekniken innebär inte att man flyttar gener mellan arter, vilket var del av kritiken mot annan typ genteknik.

EU-kommissionen har publicerat en med spänning och viss bävan emotsedd rapport ”Study on the status of new genomic techniques under Union law and in light of the Court of Justice ruling in Case C-528/16”. Nya genomiska tekniker, som den Nobelprisbelönade gensaxen, kan vara viktiga verktyg för utvecklingen av ett långsiktigt hållbart jord- och skogsbruk. Men 2018 fällde EU-domstolen ett avgörande som skapade stor förvirring och lade hinder i vägen för användningen av dessa tekniker i EU. I den nu aktuella rapporten konstaterar kommissionen att EU:s lagstiftning på detta område är föråldrad, ett nytt regelverk behövs för de nya teknikerna.

EU definierade genteknik redan 1990. Dagens regelverk inom EU är från 2001. Användningen av genteknik inom växtförädling och avel har diskuterats och ifrågasatts sedan 80-talet. Diskussionen utgick inte sällan från att ifrågasätta människan rätt att ändra den genetiska koden d v s en etisk dimension. Den tidigare GMO-tekniken innebar möjlighet att flytta gener mellan arter. Dessutom användes ofta en antibiotikaresistensgen som markör. Konsumentreaktioner och agerande från NGO:s var bakgrunden till EU:s strikta lagstiftning. Tillämpningen som fram för allt har skapat debatt är herbicidresistens (motståndskraft mot vissa bekämpningsmedel) som utvecklades av stora multinationella kemi – och utsädesföretag som Monsanto och Syngenta. Herbicidresistens är ingen framkomlig väg eftersom herbicidresistensen sprider sig till ett stort antal ogräs. Därmed minskar inte användningen av bekämpningsmedel.

Debatten kring GMO och patent, makten över maten, försiktighetsprincipen och bristande konsumentnytta bidrog till den negativa attityden från konsumentorganisationerna, miljöorganisationer, livsmedelsindustrin och inledningsvis också LRF. Svenska mejerier, slakterier, kläckerier, inklusive Svenskt Sigill har valt att i dagsläget säga nej på grund av konsumenternas attityder och bristen på hållbar användning av genteknik. Förbudet gäller huvudsakligen herbicidresistent soja d v s tillämpning av gentekniken.

Konsumentföreningen Stockholm har mätt konsumenternas attityder till GMO sedan 1998. År 2012 var det 46 procent som anser att genmodifiering är mycket eller ganska negativt, att jämföra med 74 procent år 1998. Konsumentattityderna har utvecklats mot att snarare ifrågasätta tillämpningen än vilken teknik som används. 2017 utfördes en bred konsumentstudie. Det finns en oro, även om den minskar med åren, för vad genteknik kan innebära för människa och miljö och det är främst risker som vi inte vet något om idag som oroar mest. Tre av fyra svenskar anser det angeläget att använda genteknik för att minska mängderna farliga kemikalier i jordbruket och för att ta fram motståndskraftiga och tåliga grödor, om det sker utan risk för människa och miljö.

Jag har ägnat en intressant vecka åt att granska gammal och ny kunskap kring genteknik. Jag ska representera konsumenterna vid ett seminarium ordnat av KSLA den 11 maj https://www.ksla.se/aktivitet/gront-ljus-for-gensaxen-i-eu/ . Det har varit intressant att läsa tidiga ställningstaganden från olika intressenter. Sedan mars 2006 har jag skrivit 18 bloggar kring GMO. Den senaste skrevs i januari 2015. Sök på GMO om ni är intresserade. Sedan dess har debatten inte varit så intensiv. Mina bloggar har framför allt vänt sig mot de oreserverade tillskyndarna av gentekniken. Tillskyndarna har nonchalerat och ifrågasatt allmänhetens oro. Man har heller inte redovisat att tillämpningen haft negativa effekter.

Djurschysst – lättare att välja rätt

”Djurschysst” är Djurskyddets Sverige nya hjälpmedel för att lättare kunna göra medvetna val kring den viktiga frågan hur djuren som blir vår mat har det under sin livstid. www.djurschysst.se. Men den är också ett fantastiskt uppslagsverk kring våra livsmedelsproducerande djur – naturligt beteende och behov, hur aveln har bedrivits, hur de har det i vår moderna djurhållning, hur de utfodras och transporteras och slaktas. Här kan man finna skillnader i lagstiftning och regelverk. Den kan utgöra grunden för ökad kunskap hos allmänheten. Min förhoppning är att guiden också utgör en bra grund för hur dagligvaruhandeln kan skärpa sina kriterier vid upphandling. Och för politiker kring hur de kan utveckla och stödja djurskyddslagstiftningen. Det ligger flera års arbete bakom underlaget och jag är glad över att få ha varit med i arbetet med bl a kriterier och marknadsföring. Men vi har inte varit ensamma utan också utnyttjat experter inom vetenskapen djurvälfärd. En eloge till Emma Brunberg och Katarina Hörlin på Djurskyddet Sverige, som dragit det tyngsta lasset.

Guiden lanserades på Djurskyddets Sveriges djurskyddskonferens den 28 april, den femte i ordningen. Majoriteten av åhörarna drygt 100 stycken, deklarerade att man äter kött och jag hoppas de är hjälpta av den nya guiden. Frida Lundmark Hedman, SLU föredrog, som vanligt tydligt och med kritisk analys skillnader mellan lagstiftning och frivilliga regelverk som KRAV, EU-ekologiskt och Svenskt Sigill. Lagstiftningen ska avspegla samhällets värderingar kring vilken miniminivå som kan accepteras. Certifieringar är frivilliga, kan ändras lättare och har tätare kontroller. Men alla kontroller måste vara transparenta, rättssäkra och kunna överprövas. Hon visade skillnader på utfall mellan offentlig kontroll och kontroll enligt Arla-gården. Den offentliga kontrollen utgår från individnivå medan Arla gör bedömning på gruppnivå. Arla har skärpt sitt kontrollprogram på senare år. Den bygger dock på stor del egenkontroll.

Professor Karin Ekström, Borås högskola (min rekommendation) redogjorde engagerat kring frågan hållbar konsumtion. I dag har vi en oacceptabel överkonsumtion. Det räcker inte att med att återanvända, det måste till mer och marknaden kan inte lösa problemen med ohållbar konsumtion. Konsumenters beteende handlar om motivation och förmåga, kunskap och vanor och transparens. Många har ett behov av att avvika med högre status än grannarna/ omvärlden. Alla har ett ansvar för utvecklingen – allt från politiker, handel till konsumenter.

Filip Ekander, från svensk dagligvaruhandel redogjorde för gemensamma ställningstaganden inom dagligvaruhandeln som ställer krav på leverantörerna som bekämpningsmedel, palmolja och antibiotika. Glädjande nog deklarerade han att dagligvaruhandeln värnar det svenska kravet att mjölkkor har rätt till bete. Skönt att höra detta . Dagligvaruhandeln är för en djurskyddsmärkning på EU, med motiveringen att det skulle underlätta vid upphandling.

Det var roligt att representera såväl Vi Konsumenter som Djurskyddet Sverige. Jag hänvisade till vår gemensamma presskonferens i mars 2010, som byggde på en konsumentstudie som visade på engagemanget för djurens välfärd, men också att det upplevdes som svårt att välja i butik. EU-studie 2015, KRAVs rangordning 2017, Svenskt kötts studie 2020 liksom den senaste YouGov –undersökningen från februari 2021 visar alla att djurvälfärd är viktigt och att djuren får komma ut. Jag avslutade med livsmedelsstrategins målsättning från 2017: ”Animalieproduktionen bör även i fortsättningen präglas av hög omsorg om djuren. Djurskyddsnivån ska inte sänkas”. Det kom bra frågor: Hur kan man komma åt vilseledande marknadsföring? Man kan vända sig till Konsumentombudsmannen, KO, vilket Djurskyddet Sverige och Sveriges Konsumenter gjort kring BreGott-reklamen. Man kan också anmäla till Äkta Varas matbluff. Hur kan mjölkbönderna få mer betalt? Att förmå den gemensamma jordbrukspolitiken CAP att ge stöd till bete alternativt förmå det internationella mejeriföretaget Arla att ge mer betalt till svenska mjölkbönder för betande svenska kor. Det kändes konstigt att tala i en stor nästan tom lokal, även om man visste att det var ett hundratal som lyssnade – hoppas jag.

Dags för kosläpp!

Den 24 april ordnar Arla ett digitalt kosläpp. Arla kallar detta årets mest hoppfulla händelse. ”Vårens kosläpp blir en riktig nära-ko-upplevelse. Följ med LIVE när kossorna hoppar ut på årets grönbete och sprider glädje”. Observera orden grönbete och glädje, för vem? Känns som dubbelmoral eftersom Arla inte stödjer den svenska djurskyddslagstiftningen, som vill att alla svenska mjölkkor ska ha rätt till bete sommartid. Vi Konsumenter vill att alla svenska kor ska kunna få glädjen i att få komma ut på bete efter ha vistats inomhus under många månader under året. Sverige har ju ett klimat som innebär att vi håller våra djur inomhus under delar av året. Vi nöjer oss inte med att ekologiska kor kommer ut på bete eller korna på de gårdar som ingår i Arlas koncept Arla –ko-mjölken. Att Arla väljer konsumtionsmjölk, gör att man kan begränsa antalet kor på bete. Konsumtionen av den färska mjölken viker. Hade man valt att ha en Arla-ko – ost hade man fått större effekt och ingen hade blivit gladare än jag, för att kunna garanteras ost gjord på mjölk från betande kor.

Det finns inget som tyder på en ändring av djurskyddsförordningen inför årets betessäsong. Vissa mjölkbönder kanske hade hoppats på det. Jordbruksverket har deklarerat att det knappast finns utrymme för fler förenklingar i betesförskrifterna. I Jordbruksverkets rapport ”Krav på att hålla djur lösgående – konsekvenser, övergångsbestämmelser och andra incitament än lagstiftning (rapport 2019:17) framför Jordbruksverket att man vid samråd med berörda aktörer att det har lyfts att en möjlig lösning skulle vara att djurhållare med lösgående system skulle undantas kraven i beteslagstiftningen. Jordbruksverket deklarerar att detta är mindre lämpligt eftersom hållning i lösgående system inte kan ses som ett alternativ för att uppnå de djurvälfärdsfördelar som beteslagstiftningen medför. Beteskravet är en alltför viktig djurvälfärds-och djurhälsofråga för att det ska kunna tas bort och ersättas med lösgående djurhållning. Beteskravet medför också andra fördelar för t.ex. öppna betesmarker som inte kan uppnås om djur i lösgående system undantas från beteskraven”. Vad vi kan se har Näringsdepartementet inte gett Jordbruksverket utrymme för dispenser från förordningens § 3.

Slutligen en stor eloge till Axfood och Åsa Domeij. Axfood har sedan 2016, med anledning av den svenska livsmedelsstrategin, årligen gett ut en rapport Mat 2030 med konkreta förslag till åtgärder för att stärka hållbarheten i den svenska matproduktionen. Redan 2016 försvarade Axfood i rapporten det viktiga svenska mervärdet, betesrätten för kor. I rapporten Mat 2030 från 2020 tar Axfood åter upp vikten att behålla den lagstiftade rätten för kor att beta sommartid. Man har dessutom utökat sina krav till att kräva betesrätt för tjurar. Man kräver också märkning att köttet kommer från betande djur. Det är något som Djurskyddet Sverige och Vi Konsumenter krävde vid en presskonferens i mars 2010. Det är glädjande att frågan nu efter tio år kommer upp på dagordningen inom dagligvaruhandeln.

Citat Krönika Åsa Domeij: Beteskravet är unikt för Sverige och innebär sannolikt att annan svensk jordbruksproduktion också uppfattas som positiv. Ett av de allra viktigaste och tydligaste mervärdena är betesrätten för mjölkkor. Det håller nog de flesta mjölkbönder med om. Men de som inte har tillgång till bra bete på nära håll har i vissa fall byggt stora anläggningar som gör det svårt att följa lagstiftningen om betesrätt. Därför har de drivit på för att avskaffa betesrätten och fått med sig LRF i att utreda frågan. Förhoppningsvis tar utredningen hänsyn till vikten av god djurvälfärd och den svenska livsmedelsproduktionens goda rykte. Svenska mervärden för livsmedel såsom betesrätt och låg antibiotikaanvändning bör utvecklas, inte avvecklas. Där har inte bara bönder och politiker ett stort ansvar. Handeln behöver också stödja en sådan inriktning genom till exempel satsningar på mer svensk råvara i egna varumärken. Med gemensamma krafter stärks svensk livsmedelsproduktion.

Hur ska det gå sedan?

Sedan, när en stor del av befolkningen är vaccinerad och restriktionerna släppts, hur kommer vi att bete oss? Finns det ett uppdämt behov av att konsumera och resa. Har vi insett att det bästa sättet att sprida smittor är att smittbärare far kors och tvärs över jorden. Kommer ett vaccinationspass lösa detta problem? När kommer nästa pandemi? Har den storskaliga industriella djurhållningen en roll i spridningen? Så många frågor, så stor osäkerhet! Och detta mitt i en tid när ljuset återkommer och naturen exploderar av svällande knoppar och vårblommor.

Hela världsekonomin bygger på konsumtion som ger ekonomisk tillväxt. En växande BNP är det övergripande målet. Kommer vi att glömma att vi har en hotande klimatkris? Är det verkligen så enkelt att ökad elektrifiering, kärnkraft och ny teknik löser våra klimatutmaningar. Många politiker verkar tro på den ”enkla” lösningen. Kommer vi förtränga att vi har en utarmad biologisk mångfald, att åkerjorden som är en förutsättning för vår matförsörjning också håller att bli utarmad eller att vi har en smygande pandemi som heter antibiotikaresistens. Kommer vi klara att överlämna till nästa generation en planet med fungerande ekosystem? Det finns auktoriteter som varnar för att grön tillväxt inte är realistiskt.

DN har en utmärkt artikelserie Planeten och tillväxten. Man har intervjuat Kate Raworth, skapare av den sk doughnut-modellen, som används av Världsnaturfonden ”Det säkra och rättvisa utrymmet för mänskligheten” inkluderande och hållbar utveckling. Hon kompletterar Rockströms planetens gränser med sociala och ekonomiska dimensioner. ”Vi måste sluta att förvänta oss att ständigt få mer” säger hon. Julia Steinberger, professor vid universitetet I Lausanne, forskar kring hur lite människor behöver för att leva ett gott liv. ”Vi kommer troligtvis behöva krympa våra ekonomier, för att ha en planet att leva på” säger hon. ”Allt vi behöver göra är ju att konsumera mindre”. Julia Steinberger anser att ekonomisk tillväxt är roten till klimatproblemet. Jag noterar att de manliga intervjuade tror på ekonomiska styrmedel eller anser att den positiva utvecklingen är på gång i USA.

Jag minns Stefan Edmans utredning 2005, Bilen, Biffen och Bostaden- Hållbara laster – smartare konsumtion SOU 2005:51. Det fanns stora förhoppningar om att vi skulle kunna konsumera mer hållbart. Konsumerar vi utbildning, naturupplevelser, hushållsnära tjänster, människoomsorg eller kultur blir utsläppen av växthusgaser små. Stefan Edmans senaste bok ”Bråttom men inte kört” försöker inge oss hopp om att vi kan lösa klimatkrisen. Men jag är bekymrad över svenskarnas resande. Det var fullbokat för resor till Spanien i påsk. Jag är bekymrad över att man kan läsa om att efterfrågan på lyxbilar är jättehög. Och smittspridningen av Covid 19 bara ökar. Lever vi med skygglappar?