Vi Konsumenter – den djurvänliga konsumentföreningen

14 november, 2023 – 11:28

Sveriges Mjölkbönder har ställt ett antal frågor kring det svenska djurskyddet i tidningen ATL till Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige. Man pekar speciellt ut mina dubbla roller Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige och att vi samarbetar med Djurens Rätt. Ett svar från båda organisationerna har skickats till ATL.

Föreningen Vi Konsumenter vill vara en röst för alla de många (ofta 70 – 80 % i konsumentenkäter) svenska konsumenter som värnar om djuren och värderar det svenska djurskyddet högt. Det är skälet till att Vi Konsumenter prioriterat djurskyddsfrågorna i flera år. Vi har samarbetat med samtliga djurskyddsorganisationer, med konsumentorganisationer och miljöorganisationer i debattinlägg i media och speciella kampanjer där vi ansett att detta gynnar djurskyddet och svenska konsumenter. Speciellt har det gällt att vi vill att svenska kor även i fortsättningen ska ha rätt att beta. Att vi samarbetar med Djurens Rätt innebär inte att vi delar deras värderingar kring djurhållning. Vi Konsumenter accepterar att vi håller djur för att producera mat. Vi har också argumenterat för att djur kan ha en viktig roll i en hälsosam och hållbar livsmedelsproduktion och konsumtion. Om detta går att läsa på www.vikonsumenter.org.

I den senaste konsumentstudien från Kantar/Sifo från oktober i år kommer djurvälfärd på andra plats med 81 % om vad som är viktigt från hållbarhetssynpunkt när man handlar mat. Hälsa kommer först med 86 %. Svenskmärkningen AB har avläst konsumententattityder årligen sedan 2018. Drygt 70 procent av svenska konsumenter anser att ett gott djurskydd är viktigt när man väljer svenska råvaror. I YouGovs undersökning 2021 tycker 82 % också att det är viktigt djuren behandlas väl. Att djuren får vistas ute är mycket viktigt eller viktigt för 72 % av 1000 tillfrågade. Det stämmer väl med en konsumentstudie från Svenskt Kött 2020, där 73 % av de tillfrågade ansåg att god djurhållning innebar utevistelse för djuren. Svensk dagligvaruhandel har lyft det svenska beteskravet för mjölkkor som det starkaste mervärdet för inte bara svenska mejeriprodukter utan för svenska råvaror i allmänhet. Detta har vid ett flertal tillfällen kommunicerats till Sveriges mjölkbönder, som i många år ifrågasatt det svenska kravet på kornas rätt till bete.

Nu är tuffa tider för svensk matproduktion med inflation och höga matpriser och ändrat konsumentbeteende. Man väljer bort ekologiskt och fokuserar på EMV och billigare produkter. Men svensmärkta produkter klarar sig bra. Trots det rådande världsläget och de stigande kostnaderna för hushållen ökar försäljningen av Från Sverige-märkta produkter inom dagligvaruhandeln. Färska siffror från NielsenIQ* visar att försäljningen under kvartal ett 2023 utvecklas i samma goda takt som under helåret 2022.

Just nu pågår regeringens utredning ” Stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd”. I somras ordnades tre hearingar. Inbjudna var organisationer och företag från lantbruksnäringen, konsument- och djurskyddsorganisationer. Sammanfattningsvis säger utredaren att det finns ett mycket starkt stöd för den så kallade svenska modellen med förebyggande arbete i samarbete mellan bransch och myndigheter liksom den svenska djurskyddsnivån. Det råder stor samstämmighet i att Sveriges förebyggande, långsiktiga och gemensamma arbete för god djurvälfärd, djurhälsa och smittskydd samt låga, ansvarsfulla antibiotikaanvändning utgör värdefulla mervärden för den svenska livsmedelsproduktionen. Det är inte heller den svenska djurskyddslagstiftningen specifikt som lyfts upp på hearingarna som ett huvudsakligt hinder för stärkt konkurrenskraft. Detta är någonting som också framförts av representanter för lantbruksnäringen i Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion.

När det gäller möjlighet att ge svenskt EU-stöd till djurskyddsåtgärder över gemensam EU-nivå gjorde Vi Konsumenter följande inspel till landsbygdsministern i april 2022: ”Det är rimligt att djurvälfärdsersättningar inom ramen för CAP kan ersätta djurskydd som positivt avviker från den gemensamma djurskyddslagstiftningen inom EU”. Samma budskap framfördes 2011 av undertecknad, som representant för Eurogroup for Animals (EU:s djurskyddsorganisation) vid en av Kommissionen ordnad konferens och hearing kring framtida CAP. Personligen tycker jag att Arla ska betala mer till svenska mjölkbönder för högre etisk kvalitet – betande kor. Men Arlas ett-prismodell – d v s samma pris till alla Arla-medlemmar oberoende av nationell tillhörighet hindrar. Dessutom har Arla straffat många svenska mjölkbönder genom sin hållbarhetsbetalning med fokus på klimatavtryck och som straffar bönder som gynnar biologisk mångfald.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Kycklingbranschens dilemma – finns det en plan?

3 november, 2023 – 10:51

Livsmedelsbranschen är full av marknadsmisslyckanden. Att marknaden inte klarar av se till att leverera kollektiva nyttigheter som exempelvis biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan, låg bekämpningsmedelsanvändning och acceptabel djurvälfärd. Därför måste samhället sätta upp regelverk kring miljö och djurskydd som begränsar effekterna av marknadens fokus på billig mat. Nej ATL:s Anders Gustafsson! Man kan inte skylla på politikers rop på billig mat för att hönsskötare direkt bryter mot de mest grundläggande regler för djurskydd och avlivar höns på ett förbjudet sätt. Svensk Fågel säger att det finns ett planerat kontrollprogram på gång för avelsdjuren och det känns väldigt viktigt. Det räcker nog inte med att VD fr Aviagen Swechick avgår. Det var dock en information som vi saknade i själva programmet. Hur mycket som censurerades bort, får vi aldrig veta.

Under hela min yrkeskarriär har jag haft lyckan att haft chefers och kollegors stöd för att ta sig an kritik på ett proaktivt sätt där marknaden felat. Det gäller allt från LRF:s antibiotika-policy 1981, som svar på kritik i DN på en flod av antibiotika till svenska djur. Och Slakteriförbundets program 1985 Omsorg i Djurskötseln, som konstruktivt och brett svarade på en intensiv debatt hur vi behandlade våra slaktdjur f f a under transport och slakt. Jag kommer ihåg sista bilden i presentationen av programmet: ”Allt är inte bra, men vi anstränger oss för att förbättra”. LRF:s ambitioner under början av 90-talet var just att möta höga och relevanta krav på miljö och djurskydd. När jag jobbade på LRF bejakade vi i de flesta fall skärpt djurslagstiftning.

Att föräldradjuren till snabbväxande kycklingar har en del problem är ingen nyhet. Förutom att man, som i all fjäderfäproduktion med vuxna djur, kan drabbas av rangordningsproblem med hackning och kannibalismen, så är den restriktiva utfodringen en utmaning. Eftersom man också har tuppar i hönsflockarna ökar risken för skador i samband med parning. Är bilderna i UG representativa? När jag går in på Svensk Fågels hemsida, visar det sig att man har haft EU-besök för att visa hur man löst frågorna kring föräldradjuren i Sverige. Kommer det planerade kontrollprogrammet komma åt de problem, som visades i Uppdrag granskning? Tyvärr var svaren från Svensk Fågel i programmet inte särskilt upplysande. Troligtvis berodde detta på att UG inte ville att svaren skulle finnas. Jag är glad att min goda vän Claes Kalling, som i många år var VD för Swechick, ändå slapp uppleva Uppdrag Gransknings (UG) obarmhärtiga belysning av djurskyddsproblemen i djurstallarna.

Men till skillnad mot när djurskyddsproblem tidigare lyfts i media, antingen det var Uppdrag Gransknings granskning av en misskött ekologisk mjölkgård för några år sedan eller griskrisen 2009, fanns lösningar inom räckhåll. Att ställa om till en annan mer långsamväxande kycklinghybrid är en stor omställning, som ställer stora krav på anpassning. Frågan är om det är nödvändigt eller om kraftfulla förbättringar har skett eller kommer med det nya kontrollprogrammet. Jag tycker man bör observera att 70 % av norsk kycklingproduktion fortfarande drivs med snabbväxande kycklingen Ross. Norge är annars intressant eftersom man valt att sluta med coccidiostatica (parasitbekämpningsmedel med antibakteriell effekt). Förutom ekologisk kycklinguppfödning har Bjäre-fågel valt samma väg d v s långsamväxande hybrid och ingen coccidiostatica.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (2)

Den svenska vilda faunan är i obalans

29 oktober, 2023 – 10:11

Vildsvinen är katastrofalt många. Vargen ökar och hotar fåruppfödningen och kanske också älgstammen. Dovhjort och kronhjort ökar och konkurrerar med älgen, som minskar. Mufflonfår placeras ut olovligt. Detta är en effekt av politiska beslut och markägare och jägares agerande. Jag uppfattar att det är jägare och markägare som antingen jagar eller vill tjäna pengar på jakt, som kraftfullt har drivit på och medverkat till att viltstammen förändrats över tid. Förutom ökningen av antalet vildsvin har dovhjortarna och kronhjortarna ökat radikalt. Dessutom har samvetslösa markägare/jägare placerat ut såväl dovhjortar som mufflonfår. Tidningen ATL hade ett brett reportage över hur mufflonfår tillsammans med dovhjort skapat stora problem på naturreservatet på Gisslingö. Det är inte tillåtet att placera ut mufflonfår, som klassas som främmande art i Sverige och fårägare är oroliga för spridning av sjukdomar. Det blev en hel del uppmärksamhet när även mufflonfår upptäcktes på Gräsö. Jag råkar veta att mufflonfår sedan länge också finns på Stora Nassa.

Går man och letar på nätet så hittar man följande uttalande från jaktkamraterna i Roslagen kring mufflonfår: Ett otroligt vackert vilt och kul med variation av vilt att jobba med”. Ett avslöjande uttalande kring vad som driver jägarna. Jägare har också sedan länge varit en kraftfull lobbygrupp. Alltsedan riksdagen beslutade om att vildsvin ska vara en del av den svenska faunan, har vildsvinspopulationen i Sverige ökat katastrofalt och beräknas nu vara ca 300 000 individer. En bidragande orsak har varit att man tillämpat utfodring, som bidragit till större och fler kullar. Förutom att vildsvinen bidrar till viltolyckor, förstör marker och käkar upp grödor för miljarder, så har nu spridningen av afrikansk svinpest blivit den stora utmaningen. Dessutom kan vildgriskött inte bara innehålla trikiner utan också salmonella. Något som Livsmedelsverket ursäktat sig med att man måste värmebehandla köttet!

Våra nordiska grannländer har haft en helt annan strategi och norska Bondelaget är djupt oroade över den svenska vildsvinsstammen och afrikansk svinpest. LRF vill minska stammen med 90 procent. Just balansen mellan markägare och jägare, har gjort att LRF tidigare inte drivit frågan om att förbjuda utfodring av vildsvin. Så länge jag minns har frågan om vildsvinens spridning var en fråga på LRF:s stämmor sedan vildsvinen rymde från ett hägn i Sörmland (Tullgarn alternativt Åda) på 90-talet.

Det finns ett behov av fler betande djur för att vårda naturbetesmarker för att uppfylla EU:s habitatdirektiv och COP 15 från 2022 med åtaganden kring förluster av biologisk mångfald. Det är också argument som används i kampanjen ”jagvillbeta” för att behålla och utöka svenska nötkreaturs rätt att beta. En ökad svensk fåruppfödning är önskvärd av flera skäl. Bara 30 procent av det lammkött som säljs i Sverige är av svenskt ursprung. Svenska djurskyddsregler ställer krav på bete och har högre djurskyddskrav än uppfödning i många andra EU-länder och exempelvis Nya Zealand. Ett av de tungt vägande skälen för att fårägare lägger ned sin uppfödning eller att nystartare tvekar är rovdjurstrycket. Viltavvisande stängsel är ett sätt att skydda sina djur, men innebär inte ett hundraprocentigt skydd. Virtuella stängsel, som många är så förtjusta i, innebär inget hinder mot rovdjuren annat än att tamdjuren kan springa i väg och vara svårare att riva.

Bilder från vargangrepp är oerhört avskräckande. Jag har full förståelse för fårägare som ger upp. Att se en halv uppäten kviga är också hemskt. Därför är en ökad vargstam inte oproblematiskt. Vad jag uppfattat är älg en stor del av vargens föda. Det är kanske också bidragande till att antalet älgar minskar. Det finns ett skrämmande varghat hos vissa jägare. Älgen har väl också fått konkurrens om födan av andra hjortdjur.

När jag var liten, fanns inga rådjur på Björkudden, Ingarö. Man hägnade in trädgården med höga stängsel för att skydda äppelträden mot älgarna, som ibland ändå hoppade över och drog med sig stängslet. Rådjuren har kommit stort de senaste tjugo åren. Att plantera tulpaner och ringblommor blev en omöjlighet. Och de äter även potatisblast! Och inte fanns det några bävrar eller minkar när jag var barn. Bävrarna har sedan flera år en hydda i viken på granntomten Mängder av träd har fällts kring viken. De gav sig på några av mina stora ekar och då blir man inte glad. Inte heller när bävern avverkade ett av de mest fruktbärande äppelträden. Nu har alla äppelträd och ekarna fått fårnät kring stammarna.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Ett öppet samtal om framtidens produktion och konsumtion av mat

19 oktober, 2023 – 10:46

Mycket är på gång i matlandet Sverige. Föreningen Vi Konsumenter har bjudit in till samtal kring konsekvenserna av ett antal kommande politiska beslut kring konsumtion och produktion av livsmedel i landet – reviderad livsmedelsstrategi, svenska kostråd och utredningen om hälsosam och hållbar konsumtion. Ett öppet samtal ger möjlighet för alla att komma till tals och för alla att lyssna av. En bra samtalsledare ser till att viktiga frågor kommer upp på bordet och att deltagarna får bekänna färg. Ett seminarium, ett panelsamtal, en debatt eller grupparbeten med avrapportering ger inte samma möjlighet. En förutsättning är förstås att man har någorlunda gemensam kunskapsbas. Den som är intresserad kan gå in på www.vikonsumenter.org.

I början av nästa år planeras att landsbygdsministern presenterar sitt förslag till livsmedelsstrategin 2.0. Det har tidigt signaleras att det inte är ett helt nytt förslag, som ska tas av riksdagen utan en revidering av strategin från 2017. Ansatsen är en ökning av svensk livsmedelsproduktion, stärkt konkurrenskraft, förbättrad beredskap och ökad lönsamhet. Ansatsen i den uppstartade djurskyddsutredningen är densamma. I statsministerns regeringsförklaring den 12 september nämndes dock speciellt ett starkt svensk djurskydd i samband med en stärkt svensk livsmedelsstrategi. 200 synpunkter har kommit in.

Arbetet med att utarbeta nordiska näringsrekommendationer NNR har avrapporterats på Nordiska ministerrådet i juni 2023. Om dessa, som jag skrivit om vid ett flertal tillfällen, ska Livsmedelsverket utforma svenska kostråd. Rent allmänt rekommenderas att ersätta animalier med växtbaserade alternativ. De innebär max 350 g rött kött per vecka av hälsoskäl och av miljöskäl väsentligt mindre. Med rött kött avses såväl kött från idisslare som gris, vilket skapar problem när det gäller att belysa effekterna. Det finns ingen rekommendation kring vilket kött som ska väljas till skillnad från fisk. Det vita köttet d v s kyckling bör inte öka. När det gäller mejeri gäller 250 – 500 g och helst fettlåga produkter. Mejeriprodukter bidrar med många viktiga näringsämnen. Konsumerar man under 250 g rekommenderas andra berikade livsmedel. Fisk rekommenderas 300-450 g per vecka från hållbara bestånd.

Regeringen har gett i uppdrag till Livsmedelverket att tillsammans med Jordbruksverket avrapportera förslag till kostråd senast 30 april 2024. Livsmedelsverket ska genomföra en konsekvensanalys av hur de miljömässiga hållbarhetsaspekterna som har integrerats i de nordiska näringsrekommendationerna 2023 (NNR 2023) kan påverka den svenska livsmedelsproduktionen och beskriva komplexiteten med dessa avvägningar mellan hälsa och miljö, samt analysera vilka effekter de miljömässiga hållbarhetsaspekterna som har integrerats i NNR 2023 skulle få om de direkt införlivas i de svenska kostråden då det gäller utsläppen av luftföroreningar och växthusgaser samt effekter för biologisk mångfald och djurvälfärd. Livsmedelsverket ska vidare i detta sammanhang särskilt beakta fördelarna med animalie- och mjölkproduktion kopplat till matens näringstäthet samt möjligheten att nyttja betesmarker och vallodling för dess framställning.

Dåvarande regering gav i april 2021 Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram förslag till nationella mål med indikatorer för att ge en tydlig inriktning för arbetet med hållbar och hälsosam livsmedelskonsumtion i Sverige. Uppdraget ska vara rapporterat januari 2024. Detta uppdrag berör inte Livsmedelsverkets uppdrag att utarbeta nationella kostråd. Utredningen omfattar frågeställningar som inte omhändertas på annat sätt. Det innebär exempelvis att antibiotikaresistens eller djurvälfärd inte omfattas.

Utredningen har utarbetat tre huvudmål och sex delmål samt gett förslag till insatsområden. Huvudmål är ökad och jämlik hälsa, klimatpåverkan har minskat och negativ påverkan på biologisk mångfald och ekosystem har minskat. Delmålen är minskning av energitäta och näringsfattiga livsmedel med 40 procent, minskning av köttkonsumtionen (alla köttslag) med 30 procent, ökning av baljväxter, grönsaker, frukt och bär har ökat 20 procent och 50 procent av spannmålen är fullkorn. Konsumtionen av fisk och skaldjur har ökat och saltkonsumtionen har minskat med 30 procent. Delmålen gäller från 2023 till 2035 (utom salt som gäller 2030). Till delmålen finns i tillämpliga fall rekommendationer om val av livsmedel som ekologiskt, naturbeteskött eller fiskar från hållbara bestånd. Utgångspunkt är enligt uppgift svenska miljömål och FN:s Agenda 2030.

När det gäller insatsområden konstateras att livsmedelskonsumtionen är komplex och behöver hanteras på flera arenor och av många aktörer. Allt från regering och riksdag, offentlig sektor, livsmedelsaktörer, forskningsfinansiärer, EU/WHO till intresseorganisationer. Man missar medias och sociala mediers omfattande påverkan på konsumtionen av livsmedel.

De två regeringsuppdragen, svenska kostråd och hållbar och hälsosam konsumtion behandlar konsumtionen av livsmedel. Båda uppdragen vill påverka den offentliga upphandlingen. Syftet är också att påverka livsmedelsföretagens och dagligvaruhandelns utbud och konsumenternas efterfrågan. Man kan förvänta sig att en ändrad konsumtion också i förlängningen påverkar den svenska produktionen och importen. Kortsiktigt påverkas just nu den svenska matmarknaden av inflation med höga livsmedelspriser, som snabbt har ändrat konsumenternas beteende. Man handlar mindre och billigare – lågprisbutiker och EMV. Efterfrågan, utbud och produktion av ekologiska produkter viker rejält.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Ge alla svenska nötkreatur deras naturliga rätt att beta www.jagvillbeta.nu

4 oktober, 2023 – 9:50

Nu finns chansen för alla djurskyddsengagerade svenska medborgare att visa att kor, tjurar och kalvar ska ha rätt att beta. Att man definitivt vill behålla det svenska kravet att svenska kor ska ha laglig rätt att beta sommartid., men också att de flesta tjurar, som vistas i hela sitt liv inomhus i karga miljöer, kan få bli stutar och beta de oerhört viktiga naturbetesmarkerna. Skriv på kampanjsidan www.jagvillbeta.nu.

Vi, Djurskyddet Sverige, World Animal Protection, Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt och min förening Vi Konsumenter www.vikonsumenter.org är avsändare. Förra gången vi tillsammans drev en gemensam djurskyddskampanj, var 2017, när vi skulle övertyga Jordbruksverket om att det var fel att tillåta avvänjning av smågrisar vid 21 dagars ålder. Då samlade Djurskyddet Sverige och Djurens Rätt över 60 000 namnunderskrifter, på papper, som överlämnades till GD för Jordbruksverket i oktober. När vi träffade landsbygdsminister i januari 2018 hade siffran ökat till 127 702 stycken svenska medborgare som ville förbättra grisars välfärd. Detta om något visar svenskarnas engagemang för djurens väl och ve. Nu hoppas vi får bekräftat det som många konsumentstudier visat – en majoritet bryr sig och vill att korna ska få komma ut. Budskapet kommer att överlämnas till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Regeringens pågående utredning n ”Stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd, LI 2023:01”, har haft sitt första expertmöte den 19 september. I utredningsdirektivet nämns beteskravet som ett exempel på svensk särregel, som kan påverka konskurrenskraften. Därför är det så viktigt att den nuvarande regeringen får besked om vad svenska medborgare vill.

Svenska kors rätt att beta sommartid är ett starkt mervärde för svensk mat. Inte bara för mjölkprodukter utan också rent allmänt för svenskt lantbruk. Det hävdar bestämt hållbarhetschefen för Axfood Åsa Domeij. Det var Åsa som övertygade Svensk Dagligvaruhandel att det är viktigt och rätt att bevara det svenska lagkravet med mjölkkors rätt till bete sommartid. För det fick Åsa Domeij Djurskyddet Sveriges hedersomnanämnande förra året.

Men det måste, som Martin Ragnar och jag framförde i en debattartikel till lantbrukstidningen ATL i somras, marknadsföras. Så här skrev vi ” Det är farligt att leva – både för människor och för kor. Men vad mer är – det är naturligt. Det kommer aldrig någon forskningsstudie i världen att kunna ändra på. I våras initierade LRF och Svensk Mjölk genom Växa en studie om att hålla mjölkkor i lösdriftsstall året om. Syftet med studien är att undersöka om och hur mjölkkors djurvälfärd förändras efter vistelse i lösdriftsstall under alla årstider. I förlängningen finns det så klart ett hägrande mål om kostnadsbesparingar inom mjölk- och animalieproduktionen om korna kan ta samma steg från den farliga naturen och in på betonggolvet och i lysrörsljuset som grisarna och kycklingarna/hönsen anträtt före dem. Det är bra att Sveriges mjölkbönder vill se en stark mjölknäring i Sverige också framöver, precis som vi vill. Det finns många stenar att vända på för att lyckas med det, till exempel att faktiskt börja kommunicera mervärdena av kornas utomhusvistelse till konsument inte bara kring värdet av öppna landskap utan konkret i relation till de sålda produkterna. Där har mejeriföretagen inte ens börjat kommunicera.”

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Jordbruket från 60-talet och framåt – en personlig betraktelse

27 september, 2023 – 13:44

”Endast jordbruket är ett reservat för en föråldrad produktionsform, för en småföretagsamhet som står konsumenterna dyrt. Vi vet att det går att industrialisera jordbruksnäringen. I stora ”fläskfabriker” kan vi producera billigare och tack vare en mer industrialiserad produktion kan vi dag köpa kyckling till ett någorlunda hyfsat pris.” Det är intressant att detta citat från Socialdemokraternas jordbruksstrategi från 1966 dök upp i media. Markus Hoffman, LRF, blev intervjuad av programmet Klotet i veckan i samband med KSLA:s sammankomst den 14 september och drog citatet. Intressant nog fångades min blogg från mars 2017 med citatet upp av Jens Holm, tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

Det känns fascinerande att som 80-åring ha följt en utveckling från 60-talet, då jag som naiv storstadstjej kom till Ultuna 1964 efter ett spännande propedeutisk år på Svalövs Lantbruksskola. Om jag i tidigare blogg erkänt att jag på 70-talet aningslöst accepterade mink i bur, så kan jag erkänna att jag under studietiden var ordförande i Lantbrukshögskolans konservativa studentklubb. Det var då jag träffade Anders Wijkman och vi har båda vandrat ganska långt bort från dagens moderater. Som ordförande bjöd jag in dåvarande socialdemokratiska jordbruksministern Eric Holmqvist till ett klubbmöte. Det kan ha varit 1966 då budskapet var ovanstående citat. Jag skrev, lika aningslöst en debattartikel i ämnet i tidningen Ultunesaren.

Fokus blev under flera årtionden billig mat. Min vän Peter Sylwan, som varit med lika länge som jag, brukar nämna att samhället satsade betydande resurser på en omställning till rationell och effektiv produktion. Det fanns lantbruksnämnder i varje län och en stor konsulentavdelning vid Lantbrukshögskolan (senare SLU). I Norrland satsades på KR-jordbruk, med korna på stall året runt. Djurhållningen skiljdes i många fall från växtodlingen, när inte spannmålsbönderna bestämde sig att förädla sin spannmål till slaktgrisar. Kycklingproduktionen startade sin framgångsrika resa mot ökad produktion och konsumtion. Där var det inledningsvis inte aktuellt att utnyttja gårdens spannmål. Veteodlingen ökade radikalt och jag gjorde för Lantmännen ett försök med mer vete i kycklingfoder. Nu har höstvete blivit den stora grödan och diskussionen kring monokultur är relevant. Och hur ska vi nu ställa om till ett mer hållbart jordbruk? Det finns ett intresse för former av regenerativt jordbruk, agroekologi eller conservation agriculture där det gäller att utnyttja fotosyntesen maximalt och plöjningsfri odling är en intressant del. Var djurhållningen kommer in är en öppen fråga. Mindre men bättre kött. Betande gräsätande djur eller spannmålsberoende, som jag skrivit om så många gånger om tidigare.

På 80-talet kom motreaktionen. Astrid Lindgren och Marit Paulsen blev vapendragare mot många av de negativa effekterna av jordbrukets industrialisering. Mycket handlade om hur vi hanterat djuren. I Scans program Omsorg i djurskötseln med start 1985 blev citatet från 1966 en del av förklaringen, men också en insikt om att mycket hade gått snett under effektiviseringen. Många av de svenska mervärdena grundlades under 80- 90-talet. Så här presenterade jag Sveriges bönders proaktivitet i början av 2000-talet:
• Initierade antibiotikaförbudet 1981
• Framställan om förbud mot tillväxtantibiotika 1984
• Scans Djuromsorgsprogram 1985
• Förbjöd kadaver i foder 1986
• Fågelbranschens Djuromsorgsprogram 1987
• Mejeriernas kvalitetsprogram 1990 –
• Nej till Belgisk Blå 1996
• Nej till GMO i foder 1996
• Svensk Mjölks Etikprojekt 2000
• Nej till export av kalv 2001
• LRFs värderingar kring miljö, etik och säkra livsmedel 2002
• Certifiering av svensk grisproduktion 2010

Mervärdena omfattar huvudsakligen animalieproduktionen. Men på 80-talet antog LRF ett omfattande miljöprogram som bl a innehöll ett löfte om att halvera användningen av kemiska bekämpningsmedel, minska användningen av handelsgödsel och förbättra hanteringen av stallgödsel för att minska kväveläckaget. LRF ville ha ett mer miljövänligt jordbruk i samklang med naturens kretslopp. Det blev grunden för LRF:s stora kampanj. Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk 1993 – 1996. Jag vill gärna citera LRF:s budskap i annonserna 1994 inför EU-medlemskapet. Från Sveriges bönder till Sveriges folk: ”Vi bönder vet att många människor är bekymrade för miljön. Vi vet att många oroar sig för att deras barn ska få i sig rester av kemiska bekämpningsmedel i maten. Vi vet att många blir upprörda när de ser på TV hur man behandlar sina djur i en del länder. Vi vet. För vi är också oroade. Vi har också barn. Därför bryter vi nu mot utvecklingen och startar ett svenskt bondeuppror. Ingen som äter svenska livsmedel ska behöva oroa sig för miljö, bekämpningsmedel eller djurplågeri. Vi, Sveriges bönder, lovar er Sveriges folk, att göra det svenska jordbruket till det renaste i världen”.

Inget dåligt löfte, som till delar påminner om EU:s The green deal och Farm to Fork.
Jag fick den stora glädjen att delta i arbetet med LRF:s kampanj till 1996, då VD för LRF tröttnade. Utmaningen var att dagligvaruhandeln såg den stora möjligheten till billig import i samband med EU-inträdet. Det fanns då ett ständigt gnällande från svenska konsumenter att den svenska maten var för dyr. Och nuläget är ju inte bättre. Den svenska konsumtionen av kött har sjunkit med ett kilo första halvåret, varav ett halvt kg för griskött. Men den svenska marknadsandelen är nästan 84 % för griskött, 56,5 % för nötkött drygt 70 % för kyckling.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (1)

Regeringen sågar civilsamhället

22 september, 2023 – 9:05

I vårändringsbudgeten i mars gick regeringen ut med extra stöd till aktörer i civilsamhället som främjar konsumenterna. En miljon extra att dela på blev ett välkommet och välbehövligt tillskott för organisationer för ekonomiskt utsatta konsumenter. I våras gav finansminister Svantesson och konsumentminister Erik Slottner uttryck för vikten av stödet till aktörer i civilsamhället som på olika sätt främjar konsumenters intressen. ”Inflationens påverkan på hushållens ekonomi illustrerar tydligt behovet av åtgärder riktade till konsumenter, inte minst till den som har små ekonomiska marginaler. Att stödja ideella krafter är en viktig åtgärd eftersom dessa redan har etablerade nätverk och ofta utgör naturliga mötesplatser för människor i behov av hjälp.”

Nu, ett halvår senare, är budskapet från regeringen det rakt motsatta. Det civila samhället behövs inte! Det finns inget annat sätt att tolka budgetpropositionen för 2024. Anslaget i år är 14,5 miljoner. 2024 ska det mer än halveras till 7 miljoner. För att året därpå minska till 1,5 miljoner och sedan strypas helt 2026. Vad är det som har hänt detta senaste halvår som motiverar en så radikal omläggning? Att ett behov av ökat stöd plötsligt omvandlas till inget behov alls?

Sett ur konsumenternas perspektiv har absolut ingenting hänt. Inflationen innebär höga priser på mat, boende, kläder och mycket annat. Räntorna på bolån ökar. Bedrägerierna mot framför allt äldre fortsätter oförtrutet. EU är på väg att stärka konsumentskyddet i unionen, bland annat på det digitala området och för produktsäkerhet och här behövs en stark, svensk konsumentröst. Samtidigt ska vi alla ställa om till en hållbar konsumtion, något som också EU arbetar mycket med. Eftersom nästan alla lagar på konsumentområdet fattas just i EU behövs en stark konsumentröst där. Det var därför Sveriges Konsumenter (SK) grundades i samband med just det svenska EU-inträdet 1995. Myndigheter kan inte företräda konsumenter i EU. Och det är just därför som SK:s europeiska arbete och medlemskapet i den europeiska konsumentrörelsen är så viktigt.

Det är bra att regeringen vill stärka Allmänna reklamationsnämnden, ARN. ARN har en stor arbetsbörda efter pandemin med otaliga tvister om inställda resor och nu med alla bankbedrägerier. Men ARN:s arbete handlar om att komma till rätta med skador som redan uppstått. Det som konsumentrörelsen arbetar med är till stor del att förebygga tvister genom att driva på för bättre lagstiftning och genom information till konsumenter så att de inte hamnar i tvister.

Nu vet vi alltså vad regeringen vill framåt. I en statsbudget är 20 miljoner småpengar. Men civilsamhället är drivna i att göra stora insatser även med små medel. Bland annat har man ökat trycket på bankerna för att de ska lösa de stora problemen med nätbedrägerier. Och man skulle kunna göra mycket mer, om regeringen insåg potentialen. Omställningen mot hållbarhet och cirkulära flöden kräver att samhället tar hänsyn till olika gruppers behov. Att hinder som systemfel och bristande lagstiftning undanröjs så att det blir lättare för såväl företag som konsumenter att agera hållbart. Det handlar om kunskap och motivation. Här har den ideella sektorns kraft inte utnyttjats tillräckligt.

Till skillnad från myndigheter kan vi agera snabbt, utmana normer och strukturer. Med vår demokratiska förankring och vårt medlemstryck kan vi driva på utvecklingen nerifrån och upp. Ideella organisationer har stora möjligheter att vara en motkraft mot reklam och konsumtionsmönster som i dag motverkar en hållbar utveckling.
Sveriges Konsumenter samlar 21 medlemsorganisationer som alla på olika sätt verkar för konsumenterna. Det gör det statliga anslaget extra viktigt. Vi uppmanar därför regering och riksdag att tänka om. Det som är lätt att rasera är som bekant betydligt svårare att bygga upp igen. Det handlar både om verksamheter och förtroende. Så återställ stödet. Inte bara till 2023 års nivå, utan till minst 2019 års. Det är i allas intresse, för konsumenterna och den hållbara utvecklingen.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Mink i bur håller inte från djurskyddssynpunkt

10 september, 2023 – 9:18

Att ha minkar i bur är i dag helt fel. Det känns bra att man kan ändra sig genom ökad insikt och kunskap. Förra helgen besökte jag med Djurskyddet Sveriges styrelse och kansli en av Blekinges stora minkfarmer. Det var som att flyttas tillbaka i tiden 50 år. Jag började min yrkeskarriär som försöksassistent på pälsdjursavdelningen på Lantbrukshögskolan i början av 70-talet. Då låg den svenska minkproduktionen i topp och producerade 2 miljoner minkskinn. Det fanns 2000 farmer i Sverige. Jag jobbade med utfodringsförsök och har t o m klassat minkskinn på Nordiska Skinnauktioner på Norra Stationsgatan i Stockholm. Utfodringsförsöken innebar att jag har hanterat och vägt hundratals minkar, åkt på pälsdjurskonferenser i Norden och besökt minkgårdar i Österbotten.

Det fanns på den tiden ingen diskussion kring det rätta i att hålla minkar i bur och för den delen fanns inte heller mycket kritik över höns i bur. Det bara var så. Nu finns krav på större utrymme och minkarna har fått burar i två våningar och krav på leksaker. Men miljön är extremt påver. Vi fann också exempel på stereotypier d v s störningar i beteende. Utfodringen bygger idag mycket på avfall från fjäderfäslakterierna som alternativ till fiskrens. Man har gynnats av den ökande kycklingproduktionen. Bland det sista jag gjorde på pälsdjursavdelningen 1974 var en rapport kring fjäderfäslaktavfall som minkfoder. I dag finns bara ett tjugotal svenska minkfarmer kvar. Alla skinn går till Helsingfors och marknaden finns i Kina och Ryssland. Uppfödarna vill sannolikt hellre få ett tydligt politiskt beslut om utfasning med ersättning än att marknaden sätter stopp för fortsatt produktion. Nu kör man vidare ett år i taget och gör det man tycker man är bra på. Man måste uppskatta att en minkuppfödare tar emot en djurskyddsorganisation, fastän man vet att denna vill avskaffa minkhållningen i Sverige.

I EU har drivits en framgångsrik kampanj med att förbjuda burhållning av livsmedelsproducerande djur ”End the cage age”. Det handlar om att förbjuda burhöns, kaniner och suggor i bur och kalvar i ensamboxar m m. Kampanjen samlade med god marginal över en miljon röster, varför EU-kommissionen har tvingats svara upp och komma med förslag. Av flera skäl kom pälsdjuren inte med i denna kampanj, men en motsvarighet är ”Furfree Europé”, som också samlat drygt en miljon EU-röster. Många EU-länder inklusive Norge har förbjudit minkfarmning och frågan är vad kampanjen kommer att ge för effekt. I Sverige är det Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna som vill ha ett förbud.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (2)

Utan fotosyntes inget liv

27 augusti, 2023 – 16:47

Fotosyntesen är en förutsättning för nästan allt annat som lever på, i, av och under jorden. Med gratis solenergi omvandlar växterna genom fotosyntesen energin till föda till alla jordens arter och syre till oss syrekrävande biologiska varelser. Växterna fångar upp kol och bygger upp näringsämnen, som ger oss och djuren mat. Jordens eget jordbruk ser till att växterna klarar sin egen näringsförsörjning genom vissnade växtdelar, mikroorganismer och svampar. Den biologiska mångfalden skapar balans i systemen. Betande och gnagande djur bidrar också med sin gödsel. Populationen av växtätare balanseras av predatorer. Det är jordens eget jordbruk som i ett alldeles eget soldrivet återbruksjordbruk har skapat de djupa och fruktbara jordar vi nu lever på och av.

Hur ska vi omvandla jordbruket och vår matförsörjning så att vi maximalt utnyttjar fotosyntesen? Regenerativt jordbruk, eller vad vi vill kalla det, vill göra just det – utnyttja fotosyntesen maximalt genom att gröna växter täcker marken stora delar av året. Perenna växter eller långliggande vall gynnar inlagring av kol, jordhälsan och den biologiska mångfalden under jordytan. Detta faktum fick bra uppmärksamhet i TV nyligen när ordförande i LRF Mälardalen Tomas Olsson grävde upp en tova gräsmark. Tomas är ju också en stor lammproducent. Betande djur brukar också anses vara en viktig del av ett regenerativt jordbruk som gynnar den biologiska mångfalden framför allt i våra naturbetesmarker. Det finns ett ökat intresse för rewilding, som en lösning på den biologiska mångfalden. Visenter ska inplanteras i Västmanland på försök. Det är ju spektakulärt, men varför gå den omvägen när vi kan lösa frågan genom betande nötkreatur och får, som ett led i att restaurera igenväxta betesmarker. Jag väljer nog hellre att möta en avhornad stut än en vild visent i skogen.

När debatten talar om grön omvandling, så handlar det ofta om energiförsörjning, drivmedel, elbilar, fossilfritt stål, batterifabriker eller fossilfri cement. Regeringen talar bara om elektrifiering som lösning på klimatproblemet. Det är som Markus Hoffman, LRF säger i en krönika i Land Lantbruk, 32, 4 augusti, att den gröna omvandlingen av vår livsmedelsförsörjning får alldeles för lite uppmärksamhet. Speciellt som vi kan leva utan elbil, men knappast utan mat. Som Markus säger att frågan kring jordbrukets hållbarhetssträvan är betydligt mer komplicerad och mångfacetterad. Helena Jonssons utredning om ett fossilfritt jordbruk med förslag till jordbruksavdrag borde åtminstone vara ett första steg mot ett hållbart jordbruk. Istället för att som KD:s bondeförbund prisa sänkningen av reduktionsplikten för drivmedel. Det bidrar till sänkta drivmedelskostnader för lantbruket, men ökar utsläppen av växthusgaser och motverkar satsning på biodrivmedel ex biogas från avfall. Till och med regeringens utredare John Hassler bedömer att reduktionsplikten behöver höjas på sikt. Och hur kommer EU reagera? Att avstå från åtgärder nationellt och stödja klimatåtgärder i andra länder duger inte.
Den svåra utmaningen är att ställa om vårt jordbruk från monokulturer där den biologiska diversiteten lyser med sin frånvaro, med stort beroende av växtskyddsmedel och där näring läcker från nakna höstplöjda jordar. Hur kommer regeringen i den kommande livsmedelsstrategin hantera våra sjutton miljökvalitetsmål? Och hur kommer våra framtida kostråd beakta desamma?

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

”Tack jag mår bra”

9 augusti, 2023 – 12:33

Så brukar vi svara när folk frågar: Hur mår du? Och så har jag ärligt svarat sedan en bra tid tillbaka. ”Förutom ett artrosknä, som inte besvärar mig, så mår jag bra”. Och har det bra! Jag har medvetet bestämt mig för att värdesätta det goda i mitt liv. Att få bo här på Cirkusberget på Ingarö är en ynnest. Att vakna varje morgon och gå ut på sin lilla balkong och njuta av mina älskade stora ekar. Ekar som sommartid har stora mäktiga gröna grenverk. På hösten blir bladverket vackert kopparfärgat och på våren en skir ljusgrön slöja. Det karaktäristiska grenverket tecknar sig mot en bister vinterhimmel. Att sitta vid min skrivpulpet (inropad på auktion på Ornö ordnad för Världens barn) vid datorn och supa in allt det gröna. Fascineras av hur regndropparna hoppar på verandan och se hur störtregnet drar i skyar längs viken. Eller glädja sig åt att talgoxar och nötväckor plaskar i fågelbadet. På vintern tröttnar jag aldrig på att uppskatta att fåglarna uppskattar solrosfrön och talgbollar. Att se ett landskap inbäddat i ljuvlig pulversnö går inte av för hackor. Det är en del av värdet med livet. Det viktigaste är förstås alla nära och kära – min son,, mina barnbarn, mina systrar och systerbarn och såå fina nära vänner. Mer om det senare.

Under min yrkeskarriär hade jag perioder då det var verkligen tufft. Innan jag lämnade Slakteriförbundet, så hade jag en strid mot vissa chefer kring värdet av svensk och Scans djuromsorg. Då mår man inte bra förrän man bestämt sig för att lämna, vilket jag gjorde 1 april 1993. Efter att ha kommit tillbaka till LRF, så slutade jag röka 1994. Då hade jag rökt sedan jag var sjutton. Jag glömmer inte att dåvarande ordförande i LRF Hans Jonsson, som då rökte (undrar om han gör det fortfarande) uttryckte viss beundran. Effekten blev den förväntade – jag gick upp minst femton kilo. Jag insåg att det inte gick att ständigt öka klädstorlekarna eller att ta två dry maritini innan middagen. Fantastiska LRF erbjöd Viktväktarna, som jag körde i två omgångar 1999 (tror jag). Vilken härlig känsla. Jag gick ned 15 kilo och det blev eventuellt ett glas vin som drink. Jag började måla och på sommaren gjorde jag en härlig ridtur med Alexander och hans Eva mellan Storulvån och Sylarna på islandshäst fram och tillbaka. Jag minns såväl att jag efter den sommaren med känsla kunde svara ärligt på frågan: Hur mår du? Jag mår jättebra. Sedan återkom ju tuffa tider, när jag tog tjänsteledigt ett halvår från LRF mars – september 2002. Då hade jag haft flera symtom på stress. Så min dåvarande chef K G Burman accepterade min begäran med gynnsamma villkor. Jag skrev en reseberättelse om mitt halvår.

Men nu då? Nja, väl medveten om att uppskatta att jag har varit fullt rörlig för att kunna gå på hundpromenader, såga, hugga ved och köra trimmer. Då blir ett tillslag av ischias (tror jag) ganska bedrövligt. Fint stöd av syster och systerdotter som tagit Attis på hundpromenader och kära vänner som är fysioterapeuter (sjukgymnaster) som gett goda råd. Andra fina vänner kommer snart ut med uppiggningsmiddag eller erbjuder sig att laga mat på planeringsmöte. Jag måste tro på min mamma, som alltid sa: Sedan blir det bättre! Jag tror och hoppas att jag på frågan Hur mår du? Ändå så småningom kan svara ”Tack jag mår bra”.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)