Behövs det ett proteinskifte? Och hur ska det i så fall gå till?

Behövs det ett proteinskifte och i så fall vad ska vi ta bort och vad ska det ersättas med? Det är väl inte så att vi lider av brist på protein i Sverige. Men om vissa äter alldeles för mycket kött, så lider ofta unga kvinnor av järnbrist och borde äta mer. Men skiftet är ju redan på gång. Många företag satsar på växtbaserade svenska råvaror, vilket är glädjande. Lantmännen, Fazer, Nordisk Råvara, ja till och med Scan. Vi behöver minska vår sårbarhet. Hittills har övergång till växtbaserat snarare ökat importen och därmed ökat vår sårbarhet och också haft negativ effekt på konsumtionens kemikalieförbrukning och andra hållbarhetskriterier. Det finns ju sojaprodukter som enligt COOPs hållbarhetsdiagram har sämre prestanda än ekologiskt kött.

Ofta används EAT Lancet-rapporten från januari 2019 som referens i diskussionen kring hållbar matkonsumtion. Rapporten fokuserar f f a hälsa och klimataspekter och har fastställt en global kost som innebär en ökning av fullkorn, frukt, grönt, nötter, omättade oljor och fisk och en minskning av mejeriprodukter, kött, ägg, potatis och tillsatt socker. Den främsta kritiken är att rapporten inte inkluderat fossil energi, utan begränsat sig till metan och lustgas. Och kemikalier ingår inte heller i värderingarna. Klimatpåverkan beräknat genom livscykelanalyser LCA, har sina tydliga begränsningar. LCA fångar inte systemfrågorna, biologisk mångfald , kolinlagring och inte djurvälfärd. Det som förvånar är att man hävdar att potatisen ska minska. Och fisk är inte okontroversiellt. Såväl fiske som odling har många frågetecken – inte minst när det gäller avlivning och djurvälfärd generellt.

Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten har fått regeringens uppdrag att utreda hälsosam och hållbar konsumtion. Arbetet ska också utgå från Sveriges miljömålssystem och mål och uppföljning av Agenda 2030. Enligt delrapporten i september 2021 sägs att de största förändringar som behöver ske i Sverige för att nå en hållbar livsmedelskonsumtion är att öka vår konsumtion av livsmedel från växtriket, minska konsumtionen av animalier och minska överkonsumtionen av livsmedel, särskilt energitäta och näringsfattiga livsmedel, samt minska matsvinnet. Det finns mycket diskussion i sociala medier med oro över utfallet. Ska vi kraftigt minska vår svenska djurhållning?

Det ska bli intressant att se vad detta s k proteinskifte kommer innebära och hur det ska gå till? Det finns mycket att tänka på. Inte minst regeringens utgångspunkt från nationella miljömål. Ska vi avveckla en stor del av den svenska djurhållningen kommer vi knappast klara ”Ett rikt odlingslandskap ” eller ett rikt växt – och djurliv d v s biologisk mångfald. Jag har tidigare skrivit om gräsätande djurs fördelar när det gäller betets och vallens positiva effekter på såväl kolinlagring, biologisk mångfald som minskning av behovet av bekämpningsmedel. Gårdar med nötkreatur lagrar in dubbelt så mycket kol som rena växtodlingsgårdar.

Djurskyddet Sverige styrelse har antagit följande position: ”Djurskyddet Sverige anser att djurhållningen inom lantbruket ska gynna viktiga hållbarhetskriterier som biologisk mångfald, minskning av utsläpp av växthusgaser, jordhälsa, minskning av behovet av bekämpningsmedel och därmed också gynna svenska miljökvalitetsmål. Djurhållningen ska bygga på friska djur, som kan utföra sina naturliga beteenden. Djurhållning ska också bidra genom att förädla råvaror, som inte kan utnyttjas som föda till människor. Det innebär i första hand gräsätande, betande djur som nötkreatur, får och getter, som också som vinterfoder innebär odling av vall med dess positiva effekter. I andra hand kan djur bidra förädling av biprodukter. Det bör vara huvudinriktningen när det gäller grisar och fjäderfä”.

Livsmedelverket ska i slutet av året presentera förslag till nya nordiska näringsrekommendationer. Det nordiska samarbetet finansieras av Nordiska ministerrådet och medlemsländerna. Norge leder arbetet. Livsmedelsverket planerar en öppen remiss av förslaget i augusti 2022. Hållbarhet ska integreras mer än tidigare. Framför allt vägs miljöaspekter in. Övriga hållbarhetsaspekter är lämpligare att integrera på nationell nivå. Vi ser med spänning fram emot förslaget och f f a hur man kommer hantera animaliska livsmedel och det röda köttet d v s främst kött från nötkreatur, får och gris med hänvisning till ovanstående resonemang.

Framtiden var bättre förr

Så står det på min egenmålade sentens/tänkespråktavla från våren 2020. Och så känns det i slutet av detta overkliga år 2021, följt av det dramatiska 2020. Pandemier går väl över så småningom, men klimatförändringarna kommer. Årets skörd blev bra mycket mindre än förväntat på grund av olämplig väderlek. Mina rönnar torkade nästan bort. Vår nya miljö – och klimatminister tror inte Sverige klarar sina klimatmål, men hon ger ingen vägledning kring hur vi ska nå målen. Transporterna ska prioriteras – men hur? Politiker tror gärna att innovationer ska lösa våra klimatutmaningar. Det är enklast så. Det gäller exempelvis batterifabriker, det kolfria stålet, den kolfria cementen och framför allt ny kärnkraft. När det gäller jordbruket är det precisionsodling, sensorteknik, AI och eltraktorer – eller? Är det rätt av mig att vara pessimistisk? Läs gärna om mina stora förhoppningar på nygammal teknik conservation agriculture och regenerativt jordbruk som maximerar fotosyntesen.

Med åren får man perspektiv på livet. På min sentenstavla hittar man tänkespråk kopplat till årtal. 1943 ”Hjärtat ska gro av drömmar”. 1963 blev början till ett eget liv – student, att flytta hemifrån och börja det propedeutiska året av agronomutbildningen på Svalövs lantbruksskola. 1974 ”Meningen med livet”. Då bildade jag familj, gifte mig och fick min ende älskade son Alexander. En av mina gamla vänner från 60-talet dog 2008. På hans begravning spelades låten från Life of Brian ” Always look on the bright side of life”. Jag har gjort fler tavlor med den texten. Det är bra att påminnas. 2002 ”Tid för eftertanke”, blev ett minnesvärt år. Jag hade tagit ett halvår tjänstledigt efter en konflikt med LRF:s ledning (som löste sig). Bosse och jag bilade genom Tyskland, Frankrike och Italien. Mycket fina minnen från vackra landskap, underbara gamla små städer och vilken mat. Det var ett halvår då jag gjorde allt. Åkte skidor med syrran i Kallgården i Jämtland (där var familjen på sportlov under 50-talet), red med min systerdotter Marianne i Andalusien, målade med Marianne på Fårö, hade en underbar segling med Bosse i norra skärgården och avslutade med fjällvandring och målning i Saltoloukta i Lappland i september. Fick följa hela våren på Ingarö. Det var verkligen en tid för eftertanke. Julen 2019 fick jag en bok av Alexander med titeln ”Shit happens”! Och det gör det väl. Det är bara frågan om hur vi hanterar det?

Min mamma brukade alltid säga ”Sedan blir det bättre”. Det var trösterikt, men frågan är om det gäller? Det blir inte bättre av att konstatera att jag är 78 år gammal. Det känns som om det går åt fel håll. Jag hade ”förmånen” att hamna på Land Lantbruks 50-lista över de som gjort störst avtryck 2021. På äldst på 50-listan hamnar jag på andra plats efter Kerstin Ekman. Men Land Lantbruks listning, får bli en uppmaning liksom den som jag fick av Astrid Lindgren på början av 90-talet ”Ge inte upp!”. Jag vill försöka ge ett litet, litet bidrag till att sedan blir det bättre till min son och mina barnbarn. Och jag ska försöka avsluta min bok ”Ge inte upp ” med ett urval av mina bloggar mellan 2006 och 2021.

Vad ska vi äta för att rädda planeten och hälsan?

Frågan är komplex. Vi äter inte bara en råvara, utan kosten består av olika råvaror, olika tillagningssätt och olika sammanhang. Jag har för mig att kostråden i Brasilien innehåller inte bara råd om vad vi ska undvika och vad vi bör äta utan också ett råd om att äta tillsammans. Mat är mer än klimatpåverkan och innehåll av nödvändiga näringsämnen. Mat är sensorik, kultur och njutning. För hälsan kanske det är bättre att skaffa sig en hund än att sluta äta kött och mejeriprodukter. Jag noterar att man inte sällan tar bort köttet, men gärna använder ost i matlagningen. Då har man inte förstått sambandet mellan kor som producerar mjölk, som blir ost, men som också både ger kalvar som kan bli nötkött och att kon slaktas och blir kött. Det är resurshushållning. En stor del av det svenska köttet har sitt ursprung i svensk mjölkproduktion.

Ät enligt EAT Lancet- rapporten skulle vissa svara på rubrikens fråga. Och visst skulle vi må bra av mer fullkorn, mer baljväxter, mer frukt och grönt och mindre kött. Det visar en studie från Lunds universitet, (Stubbendorf et al 2021) som studerat över 22 000 individer i Malmö 1991 – 1996. Det visar också Livsmedelsverkets tolkning av Global Burden of Disease 2021. Men ska vi öka konsumtionen av fisk måste vi säkerställa att såväl fiske som uppfödning sker hållbart. Och odlingen av växtbaserade alternativ måste ske hållbart avseende markanvändning, biologisk mångfald, vattenförbrukning, bekämpningsmedel och växtnäring. COOP:s hållbarhetsdiagram visar att soja-produkter kan ha mycket sämre hållbarhetsprestanda än exempelvis ekologiskt kött.

Jag har en bild (Clark et al 2019) som dyker upp från ett debattinlägg i DN från mars 2020. På y- axeln visas Averaged Relative Environmental Impact och på X-axeln Relative Risk of Mortality. Unprocessed red meat och processed red meat ligger långt upp till höger d v s stor miljöpåverkan och hög risk för tidig död. Även äggen hamnar till höger d v s risk för förtidig död. Är det verkligen så enkelt? Kan man verkligen hävda att gräsätande betande djur i alla lägen har negativ påverkan på miljön. Skulle vi klara den biologiska mångfalden och nationella miljömål utan vallodling, mjölkkor och stutar, kvigor och får som betar naturbetesmarkerna? I januari 2019 när EAT Lancet publicerades fanns inte mycket diskussion om den stora potentialen kring kolinlagring, som kan minska jordbrukets klimatpåverkan. Fleråriga grödor, som vall och bete gynnar kolinlagring.

När jag ifrågasätter förenklingen till att vi av klimatskäl radikalt måste minska vår köttkonsumtion får jag hälsoargumentet kastad på mig. Kött är ohälsosamt. När Vi Konsumenter för tio år sedan började diskutera minskad köttkonsumtion av hälso – och klimatskäl, brukade man hänvisa till en studie från en amerikansk cancerorganisation som refererade till tjocktarmscancer, men Global Burden of Disease (GBD) visar inte på något samband med rött kött. Jag letar förgäves efter flera svar i Global Burden of Disease. Men i maj i år publicerade Livsmedelverket utfallet av GBD 2019. Precis som förra gången visar GBD 2019 att riskfaktorer i matvanorna orsakar en mycket stor andel av den totala sjukdomsbördan i Sverige. Bara tobak orsakar mer sjukdom och för tidig död. I riskerna i samband med kost hamnar högt intag av rött kött på andra plats som riskfaktor i Sverige efter lågt intag av fullkorn. Beräkningar visar att vi varje år kan spara uppemot 60 000 friska levnadsår i Sverige om vi ökade vår konsumtion av fullkorn skriver Dietisterna. I artikeln från universitet i Lund görs ingen referens till konsumtion av rött kött. Men var finns äggen som hamnade långt ut på dödlighetsskalan i diagrammet och som faktiskt föll ut i studien från Malmö som riskfaktor för ökad förtidig död i cancer och hjärt – kärlsjukdom. Potatisen hamnade också i riskklass enligt EAT Lancet och ska begränsas enligt Lunds universitets tolkning av EAT Lancet?

Livsmedelverket och folkhälsomyndigheten har fått i uppdrag att ge förslag till hållbar och hälsosam konsumtion. Dessutom ska de nya nordiska kostrekommendationerna presenteras 2022. Det blir spännande. Livsmedelsystemet är komplext och det finns målkonflikter. Men Sverige är ju redan på väg. Köttkonsumtionen minskar i Sverige och växtbaserad mat ökar. Så det är väl bra. Enligt Jordbruksverket ligger den svenska köttkonsumtionen bara 5 procent över Livsmedelsrekommendation på 500 g rött kött i veckan. Själv då? Jag konstaterar att jag äter mindre kött än för några år sedan – bara svenskt förstås. Mycket fisk och fullkornsbröd och ganska mycket grönt. Mycket potatis men inte så mycket baljväxter. Älskar ägg!! Och jag mår bra. Till jul blir det svensk julskinka och svensk julkorv.

Svensk jordbrukspolitisk plan en besvikelse?

Den nya landsbygdsministern har presenterat sin strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken 2023-2027. Att det blev en besvikelse tycker i alla fall Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden. Den nationella tolkningen av EU:s allmänna mål i CAP är uppseendeväckande. När EU talar om att främja en smart, motståndskraftig (resilient?) och diversifierad jordbrukssektor som garanterar livsmedelsförsörjningen tolkar regeringen detta till ökad svensk livsmedelsproduktion. Innebär detta man anser att svensk produktion i alla hänseenden redan är smart, motståndskraftig (resilient?) och diversifierad. EU anger att stödja miljövård och klimatåtgärder och bidra till unionens miljö- och klimatrelaterade mål. Regeringen talar om grön omställning! Landsbygdsministern säger att man träffat branschen och det märks i ordvalet och en del åtgärder.

Vi var många som anmärkte på Jordbruksverkets låga ambitionsnivå och knappa förslag till eco -schemes. Det fanns flera intressanta alternativ, som skulle främja klimat, miljö och djurvälfärd som prioriterades bort. Det är fler än jag som tolkade det som att Jordbruksverket inte vågade satsa mer på grund av tidigare problem med IT- systemen – beklämmande. ”Att hålla nere antalet jordbruksstöd har vägt tyngre än att införa nya miljöersättningar” som WWF anför.

CAP ska ge bönderna betalt för ekosystemtjänster, som marknaden inte betalar för. Det måste vara attraktivt och löna sig att vidta åtgärder som främjar hållbarheten. Visst finns en del åtgärder som kan tänkas främja miljö- och klimat, men det är magert och för lite pengar. Precisionsodling, mellangrödor, skyddszoner och skötsel av betesmarker m m kan bidra. Men ska vi öka kolinlagringen, minska utsläppen av växthusgaser och bevara och helst öka den biologiska mångfalden krävs mycket mer. Jordbruket har en unik potential att ha ett kolkretslopp. Hade man inte kunnat stödja plöjningsfri odling som gynnar kolinlagringen? Stöd till odling av proteingrödor hade varit välkommet Och för att bevara och utveckla den biologiska mångfalden krävs mer betade naturbetesmarker. Det räcker inte med stöd till ekologisk produktion, som dessutom minskar. Vi behöver fler betande djur och var finns vallstödet som gynnar kolinlagringen. Man behåller nötkreatursstödet, vilket man kan undra över hur vissa klimatforskare reagerar på?

Nu presenterar EU-kommissionen Communication on Sustainable Carbon Cycles, som ställer krav på att ta bort kol för att klara av klimatåtagandet. Reglerna ska säkerställa kolinfångning för att rädda klimatet och biodiversitetskrisen. Man vill skapa nya affärsmöjligheter för bönder, skogsägare och andra brukare av jorden. “Carbon removals are vital in keeping our climate commitments within reach. Together with sharp emission reductions, we need sustainable solutions for removing and recycling carbon, which will make our economy more resilient and help us fight both the climate and biodiversity crises. Today, we set out the main principles and objectives of our work to prepare the necessary rules. These rules will ensure carbon removals are credible and have the desired effect, and help to create new business opportunities in carbon farming for farmers, foresters, and other land managers.”

Jag har förmånen att delta i Kungliga Skogs – och Lantbruksakademiens grupp Bruka utan att Förbruka. Jag har stora förhoppningar på att vi kan bredda perspektivet och visioner om hur vi kan hantera frågorna kring materialförbrukning/resursanvändning, markvård, markanvändning och den viktiga sociala dimensionen. Hur kan vi förvandla BNP till ett välfärdsmått? Livskvalitet/välbefinnande över behovsgolvet, som Thomas Hahn definierade det. Jag skrev en blogg om bruka utan att förbruka den 24 oktober.

Fel att jämställa de tre dimensionerna för hållbarhet

Jag fick frågan häromdagen i Livsmedelsverkets råd för hållbar konsumtion, varför Jordbruksverket valde att jämställa de tre dimensionerna för hållbarhet – ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet, när många anför att detta är feltänkt. Mitt svar var att ledningen för Jordbruksverket redan hade bestämt sig och trycket från lantbruksnäringen var stort. Jordbruksverkets definition övertogs tyvärr av departementet.

I en presentation av Thomas Hahn, Stockholms Resilience Center, nyligen, sattes ett kors över den gamla bilden med tre jämnstora pelare. Enligt Hahn finns två mål för hållbar utveckling:
A. Livskvalitet/ välbefinnande (över “behovsgolvet”)
B. Resilienta ekosystem och klimatsystem som fortsätter leverera trots turbulens (under “miljötaket”)
Ekonomi är inget eget mål, men ekonomin är ett mycket viktigt instrument för att nå de bägge hållbarhetsmålen. Man får inte blanda ihop mål och medel! anför kloka Thomas Hahn.

Vi Konsumenter gjorde ett inspel till Jordbruksverket 2020, med anledning av Jordbruksverkets självpåtagna uppdrag att definiera det hållbara livsmedelsystemet. Vi Konsumenter ingick i referensgruppen. Med stöd av bl a Ulf Sonessons RISE resonemang och Raworths Doughnut modell med hållbarhetskriterier hävdade vi: ”Med utgångspunkt från detta kan man inte jämställa de tre olika dimensionerna av hållbarhet – miljö, social och ekonomisk hållbarhet. De har olika funktioner. Man måste börja diskussionen i rätt ända. Ekosystemens funktion och hälsa är överordnat ekonomisk hållbarhet. Här finns flera verktyg exempelvis politiska styrmedel som lagstiftning eller stimulans inom landsbygdsprogrammet. Alternativet är marknad och konsumentpreferenser. Att begränsa diskussionen till ekonomisk hållbarhet kommer inte driva de nödvändiga förändringarna i miljömässig hållbarhet. Det är att börja i fel ända”.

Kan man lita på Jordbruksverkets hållbarhetsambitioner? Den svenska livsmedelsstrategin från 2017 har med rätt kallats för en tillväxtstrategi till skillnad från EU:s Farm to Fork, som är en hållbarhetsstrategi. EU:s strategi sätter upp målsättningar för minskning av bekämpningsmedel och antibiotika och en ökning av ekologisk produktion. Vi ser ganska lite av Jordbruksverkets arbete med hållbar utveckling och för att uppnå svenska miljökvalitetsmål. I anslutning till pandemin har vi fått ett ökat fokus på jordbrukets försörjningsförmåga. Som en del i uppbyggnaden av det nya totalförsvaret fick Livsmedelsverket 2020 exempelvis i uppdrag av regeringen att utreda vilken kost som tillgodoser näringsfysiologiska krav i händelse av höjd beredskap. Uppdraget är en av flera inledande utredningar inom uppbyggnad av livsmedelsberedskap och civilt försvar. Då kan man bli något förvånad över ett citat, som lyftes vid ett KSLA-seminarium av moderator Ann-Helen Meyer von Bremen från Jordbruksverkets utvärdering av livsmedelsstrategin. ”Internationell handel med jordbruksvaror och livsmedel är nödvändigt för att kunna producera och leverera varor som efterfrågas av konsumenter. Dessutom stimulerar handel produktivitetstillväxt, genom att länder kan specialisera sig på att producera en delmängd av de varor som efterfrågas och producera dessa i stora volymer. Produkter som andra länder producerar mer effektivt kan importeras. Sammantaget ökar detta konkurrensen mellan företag och leder till att de mest effektiva företagen vinner marknadsandelar medan mindre produktiva företag slås ut.” Med tanke på den viktiga diskussionen kring jordbrukets och storskalighetens sårbarhet och viktiga satsningar på hållbarhet, har mitt förtroende för Jordbruksverket knappats stärkts.

Många kritiska frågor på dagordningen för ett hållbart jordbruk

Dagens Nyheter tar upp den angelägna frågan kring de konsumtionsbaserade utsläppen. 65 % av våra utsläpp av växthusgaser kommer från aktiviteter utanför landets gränser. Det inkluderar bl a utrikesflyget och det som vi importerar b l a mat. Det s k klimatmålsinitiativet startade 2016 och Vi Konsumenter gick med redan från början. Vi har skrivit under ett flertal artiklar i frågan och framställningar till regeringen. Till slut lyssnade man och Naturvårdsverket fick i uppdrag att kvantifiera och Miljömålsberedningen att besluta om åtgärder. Så beklämmande att man nu bromsar. Och det verkar vara de partier som vill sänka skatten på bensin och diesel som åter vill motverka nödvändiga åtgärder för att driva mot ett hållbart samhälle. Det är som Louise Ungerth brukade säga, det krävs modiga politiker för att fatta obekväma men nödvändiga beslut. Det oroar mig mycket. Men vår import av mat bidrar inte bara till produktion av växthusgaser utan också hög användning av kemikalier typ bekämpningsmedel och antibiotika. Något att tänka på när det gäller vår import av växtbaserade livsmedel.

Men dessutom står transporterna för en stor del av växthusgaserna i Sverige. Därför har jag ofta undrat över den totala politiska enigheten om frihandelns välsignelse. Det är väl ändå så att handel mellan länder bidrar till ökade transporter. Vi har en potential med ökad inhemsk produktion.

Livsmedelverket har just släppt ut en rapport kring vad som krävs för att försörja befolkningen under en tre månaders kris. Rapporten har inte analyserat mängden tillgängliga livsmedel. Förståelsen för energibehov och energitillförsel är centralt i denna rapport. Energibehovet i befolkningen är den mängd energi som genomsnittspersonen behöver för att upprätthålla sin vikt och för att inte börja tära på kroppens lager av energi. Tillräckligt med energi är en förutsättning för överlevnad och energibehovet är överordnat behovet av näringsämnen Det finns tidigare kartläggningar som visar att i dagsläget kan vi lätt försörja befolkningen med såväl energi som protein. Citat rapporten: ”Färskvaror med kortare hållbarhet samt livsmedelsgrupper som kräver kyl- och frysförvaring kommer sannolikt att påverkas mer än exempelvis kolonialvaror med lång hållbarhet. För att tillgodose befolkningens behov av energi är alla livsmedelsgrupper som kan upprätthållas i systemet viktiga. Ju fler av dessa livsmedel som ingår i kosten desto bättre blir näringstillförseln. Spannmål, potatis, rotfrukter, baljväxter, fetter, konserverad och torkad mat kan lagras och bidra till att befolkningen får tillräckligt med energi då tillgången på färska och frysta animaliska produkter minskar drastiskt. Om det fortsatt går att upprätthålla en viss mängd berikade mjölkprodukter och vissa köttprodukter i systemet så blir befolkningens näringstillförsel ännu bättre.” Levande djur är ju faktiskt ett vandrande skafferi. Kan dessa försörja sig på gräs och örter, med marginellt beroende av insatsvaror som konstgödsel och bekämpningsmedel är vi mindre sårbara. Med bete hämtar djuren fodret själv delar av året. Och så får vi väl återta gamla metoder som torkning och saltning.

Livsmedelsföretagen ville ha en livsmedelsminister och Djurens Rätt en djurskyddsminister, men en landsbygdsminister är bättre än ingenting. Anna-Caren Sätherberg satt med i landsbygdsutredningen, vilket är bra. Men det finns mängder av angelägna frågor, som kräver beslut byggt på vetenskap och beprövad erfarenhet. Landsbygdsministern blir beroende av sina myndigheter, tjänstemän i regeringskansliet och starka lobbygrupper från flera håll. Vi har djurskyddsfrågor som märkning och registrering av katt och införande av grovt djurskyddsbrott. Jordbruksverkets rapport om lösgående djur samt det hotade beteskravet för kor inte att förglömma.

Och hur Sverige ska utforma den nya jordbrukspolitiken är en viktig fråga de närmaste åren. Vi är många som tycker att Jordbruksverket varit för snåla när det gäller åtgärder för ekosystemtjänster, klimat ex kolinlagring, biologisk mångfald och djurvälfärd. Av samma skäl kan man oroa sig över den nya miljö – och klimatministern

Vad bli konsekvenserna från hållbarhetsynpunkt?

Och som det spretar! Jag läser Stefan Hellströms referat från ett seminarium i riksdagen med rubriken Hållbart jordbruk utan import – är det möjligt, Stefan Hellstrand pekar på att sätter vi metoderna fel, så blir utfallet också fel. Han anser att såväl EAT Lancet som RISE:s klimatdatabas styr fel. RISE:s databas dominerar nu bland olika klimatkalkylatorer i Sverige. LCA passar inte komplexa system som livsmedelsystemet utan är anpassat till industriproduktion. Ann-Helen Meyer von Bremer har pekat på problemet i en bra analys i tidningen Filter. Citat Stefan Hellstrand ”Den planetära dieten (d v s EAT Lancet) skulle innebära att 80 % av dagens mjölkkor skulle bort liksom 90 % av det röda köttet. Det regionala och nationella utfallet av den planetära dieten i Sverige, skulle drastiskt sänka vår egen förmåga att försörja oss med mat, med detta gravt skada vårt nationella oberoende, kraftigt sänka ekonomin i det svenska jordbruket, samt ta bort en stor areal brukad mark som i stora delar av Sverige är en förutsättning för att klara den biologiska mångfalden”. Han underströk vikten av att igen lyfta den goda lantbruksvetenskapens betydelse både för ett fortsatt jobb för effektivitet, lönsamhet och hållbarhet inom lantbruket, men väl så viktigt i samhällets hållbara brukande av markresursen, d v s i en ekonomi inom ekosystems hållbarhetsgränser”.

Å andra sidan avlyssnar jag Jordbruksverkets seminarium kring livsmedelsstrategin om möjligheten att öka svensk produktionen av proteingrödor. Jordbruksverket håller på att sammanställa en rapport. Jordbruksverket hävdar bl a att en övergång till växtbaserad mat kraftfullt skulle förbättra folkhälsan. Det här är ett påstående som bygger på att Global Burden of Disease har kött på listan, men köttet hamnar väldigt långt ned. Det är anmärkningsvärt att Jordbruksverket bjuder in en kommersiell aktör som Orkla att delta i debatten. Orkla har ett egenintresse att utmåla sig som en offensiv aktör på marknaden med stor andel växtbaserat i sortimentet. Men VD Henrik Juhlin är knappast en expert. Han är inte trovärdig när han hävdar att köttkonsumtionen måste minska med 70 %. Inte ens Elin Röös hamnar på den nivån. Jan Bertoft refererar till Sverige Konsumenters position till grön omställning. Den stora bristen med EAT Lancet, som är en global diet, är att fossil koldioxid helt saknas, liksom kemikalier och när det gäller biologisk mångfald är den svag. EAT Lancets rapport från januari 2019, kritiserades hårt i DN av flera tunga auktoriteter. ”En global diet vore en katastrof för både den biologiska och gastronomiska mångfalden och skulle dessutom öka inte bara jordbrukets sårbarhet, utan även hela samhällets”.

Med anledning av diskussionen och med stöd av den spännande gruppen Bruka utan att förbruka, vid KSLA har jag formulerat följande position. Målsättningen måste vara att minska utsläppen av växthusgaser och öka möjligheterna till kolinlagring. Jordbruket är en unik aktivitet som genom fotosyntesen kan utnyttja solenergin i ett hållbart kretslopp. Utvecklingen under förra seklet med krav på låga livsmedelspriser och ökad global konkurrens har medfört ett intensivt storskaligt jordbruk och en intensiv djurhållning med insatser av handelsgödsel, växtskyddsmedel och antibiotika. Det har inneburit monokulturer, ökad användning av fossil energi, utarmning av jorden, minskad biologisk mångfald, näringsläckage, erosion, avskogning, överutnyttjade av vattentillgångar och försämring av djurvälfärden i strid med många av planetens gränser. Nu sker en början till en omställning till ett jordbruk som gynnar ett soldrivet kretslopp och som begränsar insatserna av fossil energi, växtskyddsmedel, handelsgödsel och antibiotika – Conservation Agriculture, regenerativt jordbruk eller agroforestry. Gemensamma drivkrafter är att utnyttja fotosyntesen maximalt, plöjningsfritt jordbruk, som ökar kolinlagringen, varierande växtföljder, fleråriga grödor och integration växtodling – djurhållning. EU:s Farm to Fork har intentioner i samma riktning.

Konsumtionen av livsmedel ska gynna en omställning till ett jordbruk som ökar jordbrukets förmåga att lagra kol och därmed minskar utsläppet av växthusgaser. Som minskar utsläppen av lustgas och metan. Som ersätter beroendet av fossil energi med biogen energi, bidrar till ökad biologisk mångfald och minskar behovet av insatser av handelsgödsel, växtskyddsmedel och antibiotika i djurhållningen. Mulljordarna bör tas ur produktion. Svart träda bör inte tillåtas. Jordbruket ska bidra till att uppfylla svenska miljökvalitetsmål.

Gynna en omställning av olika former hållbart jordbruk typ Conservation Agriculture, regenerativt jordbruk eller agroforestry. Öka rådgivningsinsatserna. Ekologiskt jordbruk har i många delar samma drivkrafter men saknar vissa viktiga delar och innebär absoluta begränsningar kring handelsgödsel och växtskyddsmedel. Ge bönderna mer betalt för ekosystemtjänster som ökad kolinlagring, ökad biologisk mångfald, bete av naturbetesmarker, vallodling, plöjningsfri odling, grön mark stora delar av året, betande djur och ökad djurvälfärd. Svinnet i alla led måste minskas radikalt.

Hållbara proteiner

Livsmedel från djur innebär ökat utsläpp av växthusgaser jämfört med vegetabilier. Dessutom innebär djurhållning mindre resurseffektivitet förutsatt att växtbaserade alternativ kan produceras med samma näringsinnehåll, mineraler och vitaminer. Men betande djur är nödvändiga för att bevara den biologiska mångfalden och bidrar till kolinlagring i marken. Fleråriga växter, vallodling, gynnar kolinlagring och är viktigt i en hållbar växtföljd. Stor del av den växtbaserade maten är i dagsläget importerad. Det innebär ofta högre användning av växtskyddsmedel och högre klimatpåverkan än i Sverige. Odlingen kan innebära stora vattenuttag. Sojaodlingen i Sydamerika har bidragit till skövling av regnskog. Biotillgänglighet för näringsämnen i baljväxter är ett viktigt område. Odlingen av vegetabiliska proteiner i första hand baljväxter går att öka i Sverige, men odlingsförhållandena innebär en begränsning.

Minskning av konsumtionen av animaliska livsmedel bör utgå från att Sverige klarar nationella miljömål, bidrar i tillräcklig omfattning till att bevara den biologiska mångfalden, kan omsätta biprodukter och bidra till ökad kolinlagring. Det finns en potential att minska utsläpp av växthusgaser från djurhållningen genom ökad resurseffektivitet. Detta får dock inte ske genom försämrad djurvälfärd. Att ersätta fossil energi och bättre stallgödselhantering, bidrar till att minska utsläppet av växthusgaser.

Gynna en omställning till produktion av hållbara proteinkällor, såväl animaliska som växtbaserade. Bidra till fossilfrihet inom jordbruket. Gynna betande djur som bidrar till biologisk mångfald och ökad kolinlagring. Gynna en djurhållning som förädlar gräs och örter och biprodukter d v s idisslare. Gynna betesproduktion på nedlagd och nedläggningshotad jordbruksmark. Minska beroendet av importerade proteinkällor genom att främja odling av svenska baljväxter. Stöd åtgärder som ökar resurseffektivitet inom djurhållningen. Ge stöd till åtgärder som bidrar till djurhälsa och djurvälfärd. Behåll det svenska kravet på kors rätt till bete sommartid.

.

Ge konsumenterna rätt att välja kött från betande djur

Det behövs en differentiering av svenskt nötkött i butik. I veckan presenterar Världsnaturfonden, WWF, den reviderade Köttguiden. Syftet med guiden är att underlätta hållbara val. Betet har fått allt större uppmärksamhet. Inte bara för att naturbetet rymmer stor biologisk mångfald, men också för att senare forskning visar att betade marker i sig har en stor potential att lagra kol. Det innebär att betande djur kan bidra till att öka jordbrukets potential till att minska klimatpåverkan. Därutöver gynnar betet i allra högsta grad djurvälfärden. Därför vill vi som konsumenter kunna välja kött från betande djur genom märkning.

Den svenska nötköttsproduktionen är mycket diversifierad och de svenskmärkta produkterna kommer från mycket olika djurhållningssystem. Till exempel är skillnaderna mellan en utslagen mjölkko, en ungtjur eller en stut av köttras stora gällande hur djuren hållits under sin livstid. Märkning kräver att slakterierna måste sortera i slakt. Jag vet att detta är väldigt impopulärt, men om dagligvaruhandeln ställer krav med stöd av konsument – och miljökrav, är det beklagligt om slakterierna vägrar.

Kravet på att som konsument få veta om att köttet kommer från betande djur är inte nytt. I mars 2010 ordnade Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige ett presseminarium. Bakgrunden var en konsumentstudie som visade det som många studier senare har visat. Det finns ett stort engagemang för djurvälfärd. Man vill veta köttets ursprung och man vill ha märkning. Äggen är ett bra exempel där man kan välja, alternativt välja bort ägg från höns i burar, frigående inomhus och utegående höns. Seminariet 2010 utmynnade i kravet på märkning d v s att få veta om köttet f f a nötköttet kommer från betande djur. Bakgrunden var då framför allt djurvälfärd. Man vill kunna välja bort tjurar, som tillbringar hela sin uppfödningstid på stall, ofta i helspaltboxar, som är en påver miljö från djurvälfärdsynpunkt. Det tål att nämnas debatten om att lammen, som slaktas till påsk, ofta inte ges möjlighet till bete. Det medförde att Svensk Sigill inkluderade krav på bete i sin certifiering IP Lamm.

Nya pilotstudier från Norden, som redovisades på ett nordiskt seminarium 2020 tyder på att betesmarkerna inte bara är viktiga för den biologiska mångfalden, utan även för kolinlagring. Det finns också ett starkt samband mellan dessa ekosystemtjänster. Det finns en stark koppling mellan bete, hög biodiversitet och ökad kolinlagring. Bete driver gräsmarkernas diversitet och ökar tillväxten av gräsens rötter och detta leder till mer mikroorganismer och mer kolbindning, sa professor Anna Gudrun Thorhallsdottir, Hólars universitet på Island, under seminariet. Studier från Island har visat att betesmark t o m lagrar mer kol än skog.

Jord- och skogsbruk släpper inte bara ut växthusgaser, det kan också binda växthusgaser i form av kol. Naturvårdsverket uppskattar att Sverige har ett nettoupptag på cirka 40 miljoner koldioxidekvivalenter, vilket är cirka 80 procent av Sveriges alla utsläpp. Merparten av denna kolsänka finns i den växande skogen. Svensk mineralmark anses binda kol, vilket beror på ökad vallodling. I försök har långliggande vallar visat sig kunna binda upp till 500 kilo kol per hektar. De organiska jordarna släpper däremot ut växthusgaser och är svenskt jordbruks största utsläpp av växthusgaser. Naturvårdsverket rapporterar nettoutsläpp från betesmarkerna, från att tidigare ha ansett att betesmarkerna binder en viss mängd kol. Jordbruksverket har uppskattat kolbindningen till 61 kilo per hektar. Någon mätning av betesmarkerna sker dock inte. Det rör sig i båda fallen om antaganden. Internationella studier har visat på att betesmarker kan binda upp till 1 000 kilo kol per hektar.

Den svenska osten en sorglig historia

Det svenska köttet har återhämtat sig efter minskningen efter EU-inträdet och har idag mellan 60 till 80 %:s marknadsandel av den minskande köttkonsumtionen i Sverige. För den svenska osten har det gått spikrakt åt andra hållet. Vi äter mer ost i Sverige, men allt mindre är svensk. Vid EU-inträdet hade vi en svensk marknadsandel på cirka nittio procent. Nu är bara cirka trettio procent av den ost vi äter med svenskt ursprung. Det rapporteras på ett seminarium ordnat av Vi Konsumenter den 9 november på Kungliga Skogs – och Lantbruksakademien. Osten verkar ha hamnat helt under radarn när man talar om svensk självförsörjning alternativt försörjningsförmåga av mat. Det krävs tio liter mjölk för att göra ett kg ost, så inhemsk ostproduktion har stor betydelse. Men varför ska vi välja svensk ost?

Vi har gott om smakrika svenska ostar. Sverige är ett land som passar bra för att producera mjölk. Korna äter mycket gräs och klöver, som vi människor inte äter och som växer bra i stora delar av Sverige. Vallodling bidrar till kolinlagring. Svenska kor är friska och förbrukar mycket lite antibiotika. I Sverige har vi djurskyddsregler för kor. Det finns inte i EU. Dessutom har Sverige ett unikt krav på att svenska kor har rätt till bete sommartid.

Svenska mervärden, förutom smak, är ett skäl för att välja svensk, men mejeriföretagen har inte laddat den svenska osten med svenska mervärden, som svenska köttföretag har gjort. Man hävdar att konsumenterna inte kopplar osten till kon som producerar mjölken. Men glöm inte debatten kring antibiotika och halloumi-osten från Cypern för några år sedan. Cypern har den högsta förbrukningen av antibiotika till djur i EU. Konsumtionen av halloumi rasade. Det svenska beteskravet för kor är ett mycket viktigt mervärde som har bekräftats i flera konsumentstudier.

Den svenska mejerimarknaden domineras av det nu internationella mejeriföretaget Arla och det franskägda Skånemejerier. Ett flerårigt bråk kring mejeriföretagen om rätten att tillverka de svenska hårdostarna Präst, Grevé och Herrgård har inte medverkat till en positiv utveckling av marknaden för svensk ost. Produktionen av ost har minskat till förmån för tillverkning av mjölkpulver. Om det svenska köttet har vunnit framgång med att kommunicera svenska mervärden, lyser dessa med sin frånvaro när det gäller ost.

Frågan är om inte svenska Arla i början av 2000-talet gjorde svenska mjölkbönder en verklig björntjänst när man fusionerade med danska MD Foods. Ledningen av Arla är dansk och man har leverantörer från flera europeiska länder. Att Skånemejerier såldes till franska Lactalis gjorde inte situationen bättre. Motivationen att marknadsföra svenska ostars mervärden verkar inte finnas, Kanske beroende på att Arla och Skånemejerier gärna säljer danska och franska ostar i Sverige. Ett sorgligt exempel är Arla-butiken i Östermalmshallen, där det enligt en god vän bara fanns två svenska ostar. Resten var importerad ost. Anmärkningsvärt att svenska mjölkbönder inte har reagerat på den katastrofalt dåliga utvecklingen för svenska ostar.

Att bruka utan att förbruka – soldrivet kretslopp

Den rika världen förbrukar långt mer resurser än vad planeten klarar av att leverera. Det har Världsnaturfonden WWF talat om i många år, även om man har lämnat begreppet ekologiska fotavtryck. Politiska beslut driver på genom kortsiktighet och fel fokus. BNP som ensidig drivkraft leder fel. Det kan inte vara ett självändamål att ha full sysselsättning om arbetskraften utnyttjas för att producera varor som vi inte behöver, men bidrar till ökat resursutnyttjande, utarmning av biologiska mångfalden, skadliga miljöutsläpp och ökar utsläppen av koldioxid. Vi ska öka vår välfärd i stället. Det var ett av budskapen från Stefan Edmans utredning Biffen, Bilen och Bostaden 2005. De sociala klyftorna ökar i världen. Hur ska vi ge svältande och fattiga människor rätt till ökad välfärd om inte vi i den rika minskar vår konsumtion och ger utrymme för ökad resursanvändning i dessa länder. Hur ska vi ge kommande generationer den möjligheten?

Jordbruket är en unik aktivitet som genom fotosyntesen kan utnyttja solenergin i ett hållbart kretslopp. Ingen annan industri, förutom skogsindustrin, har den möjligheten. Men vi kan och måste på ett intelligentare sätt förbättra resursutnyttjandet – Bruka utan att förbruka – soldrivna kretslopp. Jag tar mig definitivt inte rätten att sitta inne med sanningen eller rätt kunskap, men vill ändå ha en del funderingar byggt på en fantastisk grupp inom KSLA. Fokus är framför allt svenskt jordbruk.

– Man förbrukar jord genom att bebygga jordbruksmark, anlägga vägar och järnvägar eller täcka ytor med asfalt. Man förlorar jord genom jordpackning, erosion, kemikalieförorening, uttorkning, försumpning , skogsplantering m m.

– Man förlorar biologisk mångfald genom att odla stora arealer med monokulturer. Man förlorar biologisk mångfald genom att inte vårda/ beta våra naturbetesmarker. Felaktig användning av kemikalier kan ta död på såväl växter som djur. Man utarmar mångfalden under mark genom inte ge näring åt mikroorganismer och andra organismer som daggmaskar. Vi vårdar inte våra skogsbryn som skydd för viktig flora och fauna.

– Man bidrar till utsläpp av växthusgaser i jordbruket genom användning av fossila bränslen för transporter, arbetsmaskiner och redskap. Utsläpp av lustgas och metan är utmaningar.

– Man utnyttjar vatten för att bevattna vår åkermark. I stora delar av Sverige är detta inte ett problem. Men vi importerar mat som överutnyttjar regionala vattentillgångar som mandel från Kalifornien och Avocado.

– Det läcker växtnäring kväve och fosfor från jordbruksmarken till vattendrag. Östersjön är fortfarande ett av världens mest förorenade hav. Rester av bekämpningsmedel hamnar i grundvattnet.

– Jordbruket förbrukar socialt kapital genom att utnyttja lågt betald arbetskraft. Förtroende för bönder är högt men misstag /missbruk som inte får ske rubbar förtroendet. Förtroendet riskeras också genom att lantbruket kollektivt driver frågor som exempelvis sänker djurskyddet. Storskalighet och intensifiering måste balanseras.

Jordbruket kan leverera mat, andra produkter och kollektiva nyttigheter genom ett soldrivet kretslopp. Jordbrukets upptag av kol i grödan och kolbindning i mark skapar ett jordbruk som kraftfullt minskar landets utsläpp av växthusgaser.

– Man ser till att utnyttja fotosyntesen under hela året genom att ha marken täckt med växter. Vi gynnar plöjningsfri odling och tillämpar inte svart träda.

– Man ökar upptaget av kol i marken genom att bygga upp mull. Man tillför växtrester, stallgödsel och odlar fleråriga växter. Det gynnar den biologiska mångfalden under jord. Vi gynnar betande djur som bidrar positivt till kolinlagringen.

– Man vårdar den biologiska mångfalden genom att odla växter som gynnar pollinerare. Man vårdar och utökar naturbetesmarkerna. Man använder växtskyddsmedel med försiktighet och motståndskraft mot ogräs och skadeinsekter är inbyggt i växten och i odlingssystemet.

– Man ser till att sluta kretsloppet och optimerar gödsling för att minimera läckage av kväve och fosfor.

– Man avvecklar användningen av fossila bränslen i jordbruket

– Man gynnar en djurhållning som bygger på betande och gräsätande djur och/eller utnyttjar biprodukter.

– Man ser till att vår djurhållning bygger på friska och välmående djur utan behov av antibiotika.

– Man bygger upp socialt kapital, tillit och förtroende genom transparens och kommunikation.