Hur 500 danska galtar gav möjlighet till ett fantastiskt halvår

27 september, 2026 – 11:00

Jag har ägnat sommaren åt att delvis titta tillbaka. Med en lång yrkeskarriär kring djurhållning, livsmedelsäkerhet, djurskydd och antibiotika är det halvåret 2002 som utmärker sig genom att jag har en hel bok full av dagboksanteckningar, foton, beskrivningar och egna målningar. En tom bok fick jag av kollegan på Lantmännen Per-Erik Lannhagen, med uppmaning att fylla boken under ett halvår tjänstledig från LRF.

Men tillbaka till 2001. Swedish Meats, tidigare Slakteriförbundet, hade anställt danske Peter Raztar som VD. Att rekrytera från Danmark var populärt på den tiden exempelvis Kronfågel och Svenska Foder. Peter Raztar ville förnya svensk grisuppfödning och ansåg att danska avelsgaltar skulle stärka den svenska grispopulationen. Han utsåg Johan Andersson att driva frågan. Och Martin Wierup dåvarande chef på Djurhälsovården bedömde att import var möjlig från smittskyddssynpunkt. När förslaget blev känt mobiliserade vi för att motverka importen av 500 danska avelsgaltar. Det fanns smittskyddsskäl. Danmark hade och har grissjukdomar som inte finns i Sverige exempelvis PRRS. Danmark hade också antibiotikaresistenta bakterier MRSA och mer salmonella. En viktig fråga var den svenska avelsinriktningen mot hållbara grisar exempelvis avel mot benproblem. Experter vid SLU och SVA var till god hjälp. I slutändan var det Jordbruksverket som skulle ge sitt tillstånd till import.

Ordförande för LRF var Caroline Trapp och vice ordförande Thomas Johansson. Efter ett besök av dessa hos Peter Raztar, fick jag besök av Thomas Johansson som tydligt klart berättade att han och Caroline hade stött Peter Raztars förslag. Därmed var det klart att jag fick munkavle och förbjöds att driva frågan. En verkligen obehaglig situation att inte ha LRF:s lednings förtroende i en hjärtefråga kring svenskt djurskydd och svensk djurhälsa. När jag tappade förtroendet för Slakteriförbundets ledning 1993 bestämde jag mig för att lämna. Tillträdande VD förkastade djuromsorg som en viktig del i en konkurrenskraftig djurhållning. Arbetet med djuromsorgsprogrammet från 1985 underminerades. Jag välkomnades tillbaka till LRF.

När jag nu på LRF tappat förtroendet hos ledningen kände jag att det var dags för en ”time out”. Jag gick till VD K G Burman som beviljade tjänstledigt ett halvår och som generöst nog erbjöd sig att hjälpa till med kostnader för en resa i Europa. Den 1 mars 2002 lämnade jag LRF för att inte återkomma förrän september. Mina frågor kring djurskydd, djurhälsa och livsmedelsäkerhet överlämnades till Erika Brendov och Mary-Ann Sörensen. Något som kändes ganska otryggt.

Under tiden fram till 1 mars 2002 utarbetade SVA sin rekommendation till Jordbruksverket. Jordbruket avrådde från import av danska galtar. En seger för oss som kämpat från smittskydds – och djurskyddssynpunkt. Caroline bjöd mig på en mycket uppskattad försoningslunch. Men nu hade jag bestämt mig att ändå att ta ett halvår för återhämtning. Jag började med en ordentlig avskedsfest och det var då jag fick den tomma boken av Pelle Lannhagen. En bra present, som stals från bilen i Apt i Provence. Men jag köpte en ny bok och boken är ett fantastiskt dokument med reflektioner, foton och målade bilder från ett mycket speciellt halvår mars – september 2002. Att återkomsten bidrog till att jag lämnade LRF 2004 är en annan historia.

Läs hela artikeln »

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Tillsammans med 50 000 till på klimatdemonstrationen. Men var fanns media och var fanns bönderna

31 augusti, 2026 – 14:00

Det var mäktigt! Jag visste att det skulle bli många, men så många! Jag blev alldeles överväldigad när jag kom till Vasaparken vid tolvtiden. Enligt flera källor var det en av Stockholms största demonstrationer ca 50 00. Initiativet kom från Naturskyddsföreningen, Rebellmammorna/papporna och Researchers desk. Man har angett att 280 organisationer ställt sig bakom. En av dom är Vi Konsumenter. Det innebär att de som ironiskt påpekar att 50 000 är ett marginellt antal i relationen till den totala svenska befolkningen har fel. De bakomliggande organisationerna representerar miljontals medlemskap. Bara Naturskyddsföreningen har 200 000 medlemmar.

Men varför ägnade sig inte media, varken etermedia eller rikspress mer än marginellt för denna fantastiska folkliga manifeststation. Sociala medier översvämmas av inlägg för de som var där och känner ett lyft. På senare tid har dock DN lyft frågan.

Jag har inte läst hela listan av organisationer, men vad jag vet saknas bönderna och deras organisationer. WWF erbjöd LRF att gå med, men de uteblev. När jag jobbade på LRF var klimatfrågan en viktig fråga. För flera år sedan tog Svenskt Sigill initiativet och föredömligt nog utvecklade klimatcertifieringen. Utan tvekan är klimatfrågan en högt prioriterad fråga för Lantmännen och Arla. Är det verkligen så att man inte vill att politiken tar ett krafttag för att med styrmedel stärka klimatåtgärderna. Svenskt näringsliv har ju krävt en långsiktigt hållbar klimat – och energipolitik.

Och så ordnar SVT en agenda-debatt i klimatfrågan. Inte oväntat lyfter Tidö-partiet att man gör tillräckligt. Ett av de starkaste argumenten är att man hävdar att Sverige är världsbäst med lägst utsläpp per capita och att man får stöd för detta från andra EU-länder. Jonas Sjöstedt (V) och EU-parlamentariker hävdar motsatsen. Dagarna innan har Johan Rockström just pekat på den felaktiga uppgiften att Sverige har lägst utsläpp per capita. Inte alls! Sverige ligger långt ner på listan. Och argumentet att Kina och Indien måste göra mer håller inte. Enligt Parisavtalet är alla undertecknande länder skyldiga att vidta åtgärder för att minska klimatpåverkan. EU ställer också krav som Sverige inte uppfyller. Inte oväntat är SD helt fel ute i sin argumentation. Vad händer om alla länder kör med samma argumentation?

Vi var många bl a Oxfam, Naturskyddsföreningen, Sveriges Konsumenter och Vi Konsumenter som ville att Sverige skulle mäta och sätta mål för konsumtionsbaserade utsläpp. Miljömålsberedningen sa till slut Ja och Naturvårdsverket gjorde en beräkning och visade att utsläppen kom från konsumtionen av livsmedel, transporter och anläggningar. Huvuddelen kommer från importen och rådet var att huvudsakligen fokusera på att minska förbrukningen av fossil energi. Som Amanda Lind (MP) påpekade så har utredningen lagts i papperskorgen.

Hur går det egentligen för Svante Axelssons program Fossilfritt Sverige. Helena Jonssons utredning ett fossilfritt jordbruk, med förslag till jordbruksavdrag ligger också för fäfot. Jag uppfattar att Palle Borgström, LRF är negativ och hävdar att det inte finns alternativa el-fordon. Men det finns väl biodrivmedel som fungerar? Regeringen skulle ju kunna införa stöd för att sänka priset på biodrivmedel.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Vilket jordbruk måste/vill vi ha?

22 juli, 2026 – 14:55

Det har uppstått en intressant diskussion kring industrijordbruket kontra Bullerby-jordbruket med anledning av Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgrens inlägg i Aftonbladet 14 juli. Peter Borring, bonde och aktiv debattör på Facebook reagerade och anförde att många bönder inte känner igen sig i beskrivningen. Utlösande var sannolikt bl. a debattartikeln i DN 13 juni ”Släpp Bullerbydrömmen om eko innan vi svälter” undertecknad av ordföranden för Sveriges Mjölkbönder och Spannmålsodlarna tillsammans med Kersti Linderholm. Ett onödigt, osakligt och pinsamt inlägg, som jag tror faktiskt skadar förtroendet för Sveriges bönder. Gunnar Rundgren har i sitt Veckodrev tydliggjort vad han menar med industrijordbruk respektive Bullerby-jordbruk.

Debatten är inte ny, men utvecklingen har gått snabbare än jag förväntade mig under min yrkeskarriär för Sveriges bönder. Under min tid på Slakteriförbundet 1982 – 1993 gjorde vi en utredning om den tänkbara utvecklingen. 5000 grisbesättningar kändes overkligt, men nu skattas det att det finns ca 600. På 90-talet var en mjölkbesättning med 300 kor stor. Jag fick också då frågan om storleksrationaliseringen. Jag hävdade då att det fanns regelverk som skulle begränsa f f a besättningsstorlekarna – spridningsareal för gödsel och beteskravet för kor. Där misslyckades jag med att vilja se en förprövning där byggnation för mjölkkor skulle kopplas till tillgång till tillräcklig betesarareal.

Min chef på Svenskt Sigill Sören Persson lämnade och gick till LRF för att forma LRF:s livsmedelsstrategi på uppdrag av LRF-stämman 2010. Jag noterar att Lars-Göran Pettersson var ordförande för LRF fram till 2011. Strategin som beslutades på stämman 2011 sträckte sig fram till 2020. Målsättningen då var: Mer svensk mat, mer värd mat och fler matbönder. ”Se möjligheterna, Hitta vägarna, Samverka och kommunicera”. En viktig framgångsfaktor angavs vara dialog med konsumenterna. Något som i dagsläget lyser med sin frånvaro. Man kan fråga sig hur mycket av det rika och kloka underlaget finns kvar som vägledning inom LRF? I strategin talade man om värdeskapande som ekologiskt och småskalig förädling. ”Om tillväxtmålen i strategins ska nås, är det nödvändigt att producenterna satsar på mat med mervärden”. Sören talade om röd och blå ocean, där just röd ocean handlade om storskalig specialisering. Den blå oceanen omfattade det småskaliga jordbruket och förädlingsindustri som gårds – och gårdsslakterier. LRF tillsatte en tjänst med ansvar för detta. Jag har genom åren uppfattat att LRF bromsat åtgärder som skulle specifikt gynna småskalighet bl a kring diskussionen kring CAP. Man vill inte begränsa stödet till stora gårdar. Frågan är hur mycket Lantmännen och Arlas inflytande i LRF påverkat LRF:s näringspolitik?

Inför Vi Konsumenters seminarium i november 2025 kontaktades jag av en tidigare arbetskontakt, som ville ta upp storleksrationaliseringens negativa effekter på sårbarheten och landsbygdens utveckling. Men nu var det så att han var aktiv i LRF:s kommungrupp och hade fått munkavle av sina LRF-kollegor att ta upp frågan. Ett litet symtom på diskussionen inom LRF. Nu ligger LRF:s fokus på regelförenklingar, minskad byråkrati och förbättrade villkor för bönder, för att säkra konkurrenskraft, lönsamhet och robusthet i hela kedjan.

Men vad vill många med mig ha? Jag vill att diskussionen mer handlar om hur vi producerar vår mat än vad vi äter (SLV:s kostråd). Jag vill definitivt att man slutar att prata om matpriser på det förenklade sättet man gör idag. Det är väl just prispressen som drivit utvecklingen åt fel håll. Marknaden fungerar inte när det gäller matens miljöpåverkan eller djurvälfärden. Vi borde betala mer för vår mat. Jag har alltid ogillat PRO:s matprisjakt, eftersom den just fokuserar pris. Även om ekologisk produktion har en del fyrkantiga regler, så är det ändå ett sätt för oss konsumenter att premiera god miljö och djurvälfärd.

Vi vill ha jordbruk i hela landet. Vi vill ha fler bönder. Vi vill att mindre och medelstora gårdar inte tvingas att utöka sin produktion för att få investeringsstöd eller banklån. Vi vill begränsa storleksrationaliseringen. En större mångfald skulle minska sårbarheten. Det är inte rimligt att en äggproducent står för 20 % av svensk äggproduktion. Ska vi verkligen ha svenska mejeriprodukter från 300 gårdar med 1000 kor? Utvecklingen idag går mot att huvudsakligen befintliga mjölkproducenter ökar besättningsstorleken. Stora mjölkgårdar kräver mer areal för att producera foder och små gårdar köps ut. Med tanke på minskade grundvattennivåer är det oroande med stora besättningars vattenbehov. Befintliga grisgårdar och kycklingproducenter bygger ut och blir större. Jag säger inte att djurvälfärden nödvändigtvis blir sämre i större besättningar, men det finns ett skäl för att mjölkbönder tycker att det ska räcka med att öppna stalldörren för att det ska kallas för bete. Då missar man ju helt betets positiva effekter för kon. Det är inte frisk luft som är målet. Och skötarens tillsyn ersätts av digital övervakning. En aspekt är att vid sjukdomsutbrott drabbas många djur i stora besättningar. Tänk salmonella, fågelinfluensa eller afrikansk svinpest.

Den stora frågan är givetvis hur man påverkar omställningen. Frågan kring storleksrationaliseringen har föredömligt lyfts av KSLA i ett samtal i våras. Men det pyser i många led. Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren har på uppdrag av Omställningsnätverket 2024 utarbetat ”En strategi för den goda maten”. Undertecknare är flera mindre organisationer som också stöder Matupproret. Matupproret (Reformaten och Rebellmammorna) vill sänka momsen på ekologisk mat. Men framför allt ställer man krav på såväl regioner och kommuner att agera. Och trycket kommer underifrån. Vi ser hur många kommuner börjar med lokal livsmedelsförsörjning. Jag tycker det är fantastiskt när kommuner håller egna betande djur. BERAS Building Ecological Regenerative Agriculture Societies jobbar med kommuner för inköp av hållbart producerad mat. Man har på sina anslutna gårdar jobbat med balans mellan växtodling och djurhållning. Södertäljes kommuns koncept Matlust har länge jobbat med lokal upphandling och den offentliga maten.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (5)

Viktiga frågor till generaldirektören för Jordbruksverket

14 juli, 2026 – 10:33

Generaldirektören för Jordbruksverket Anna Olofsson bjöd in till överläggning med djurskyddsorganisationerna och Vi Konsumenter den 16 juni d v s det nätverk som haft överläggningar med Helena Olofsson kring EU-arbetet. Här fanns en möjlighet att tydligt markera vad vi gemensamt prioriterar och vad som är högaktuellt. Som representerande Vi Konsumenter känns det alltid viktigt att markera att föreningen representerar all de många konsumenter/medborgare som engagerar sig i djurens välfärd.

Beteskravet för mjölkkor
Lägesrapport hittar ni i tidigare blogg https://gunnela.nu/2026/06/09/kor-mar-battre-pa-bete/. LRF har på sin förbundsstämma 27 maj redovisat det arbete som pågår kring betesfrågan. LRF har skickat en inlaga till landsbygdsdepartementet med en önskan om utredning kring vilka villkor som bör gälla för undantag från djurskyddsförordningen som ska göra det möjligt att tillåta undantag från beteskravet för lösdriftsbesättningar. Därutöver har förtroendevalda riktat en direkt uppmaning till Jordbruksverket att anpassa djurskyddsföreskrifterna.
Man vill:
– införa en generell betestid för hela landet på 60 dagar
– införa en regel, som innebär att det räcker med att öppna stalldörren d v s korna får själva bestämma när de vill gå ut och att detta ska kunna klassas som betesdrift
– höja åldern för att kvigorna ska ut på bete från sex månader till ett år.

World Animal Protection har i inlaga till landsbygdsdepartementet underkänt LRF:s framställan om utredning av villkor för undantag från beteskravet med hänvisning till djurskyddslagens krav.

Jordbruksverkets yttrande över SOU 2024:56 och Helena Elofsson, Jordbruksverket, särskilda yttrande klargjorde att en ändring av djurskyddsförordningen som skulle innebära att om det generella beteskravet avvecklas skulle innebära en försämring av djurvälfärden och i strid med djurskyddslagen.
Ändringar av djurskyddsföreskrifterna innebär en försämring av djurskyddet. Syftet med olika tidsangivelser är att anpassa betestid till regionala förutsättningar. Förslaget innebär en kraftig förkortning av betet för djur i ex södra Sverige. Det innebär att fördelarna med bete från djurvälfärdsynpunkt blir sämre för kor i södra och mellersta Sverige.
Kravet på bete tillfredsställer djurskyddslagens krav på djurens rätt till naturligt beteende. En del av detta är att beta, röra sig över större ytor, ligga och resa sig naturligt m m. Detta tillgodoses inte genom att djuren bara får tillgång till frisk luft. Sannolikheten är stor att man hamnar i en rastfålla som alternativ till verkligt bete. Det var något som djurskyddsorganisationerna väldigt tydligt kritiserade vid förra revideringen av föreskrifterna
jordbruksverket har inte informerat om att man avser ändra förskrifterna för betesdrift.

Regelförenklingar
Regelförenklingar är ett mantra som präglar diskussionen i alla led i livsmedelsproduktionen och som ses som lösningen på lönsamhetsproblem och ökad konkurrenskraft. Detta fokuserades bl a på konferensen om livsmedelsstrategin den 6 maj. Och frågan återkommer i många sammanhang inte minst inom primärproduktionen. Jordbruksverket har ett uppdrag kring regelförenkling, som redovisades sist på Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion.
Det finns en preferens för svenska livsmedel hos svenska konsumenter. Ekologiskt tappar till förmån för svenskt. Det finns många konsumentstudier som visar att djurskydd är en mycket viktig aspekt för att välja svenska animaliska produkter. Det bygger på en uppfattning av att det finns en stark svensk djurskyddslagstiftning. Det är också något som Livsmedelsföretagen och inte minst grisbranschen har utnyttjat. Det har inneburit att det inom ramen för utredningen Konkurrenskraft och ett starkt djurskydd SOU 2024:56 framfördes mycket begränsade krav på djurskyddsförändringar från grisbranschen eller fjäderfäbranschen, till skillnad från kraven från mjölkbönderna. Det innebär att förenklingar när det gäller djurskyddsregelverket måste ske med stor aktsamhet. Och man kan inte som ibland framförs från lantbruksnäringen utgå från vad marknaden efterfrågar, utan utgångspunkten måste vara djurskyddslagens krav på tillämpning.

Djurskyddskontroll
En lagstiftning kräver kontroll av efterlevnaden. Att djurskyddskontrollen flyttades från kommunerna till länsstyrelsen har varit en fördel. Men resurserna räcker inte till och många länsstyrelser uppfyller inte uppsatta mål. Den offentliga kontrollens mål med 10 % s kontroll är helt otillräcklig. Det innebär en kontroll vart tionde år. Certifieringar och företagens egenkontroll kan accepteras som komplement men inte som ersättning.

Sambandet djurvälfärd, friska djur och antibiotikaförbrukning
Det finns ett tydligt samband mellan djurskydd, djurhälsa och behovet av antibiotikabehandling. Syftet med djurskyddsregelverket kring miljö, foder och djurhantering syftar till friska djur och minskar behovet av läkemedelsbehandling. Det innebär minskad risk för antibiotikaresistens. Vi Konsumenter prioriterar av det skälet både ett starkt djurskydd och kampen mot antibiotikaresistens. VK har gjort ett inspel till handlingsplanen mot antibiotikaresistens.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Två år till med Djurskyddet Sverige

9 juni, 2026 – 12:15

Efter åter en tumultartad stämma i Västerås den 10 – 11 maj, röstades jag åter in i styrelsen för Djurskyddet Sverige. Förra stämman 2024 fick jag fler röster, vilket jag också påpekade för valberedningen, som ville slänga ut mig. Så blev det nu inte genom en väl genomförd kupp av en insiktsfull fyrklöver. Jag ser med förhoppning fram med att jobba med den nya styrelsen med en trygg och kompetent ordförande Björn Dahlén. Styrelsen får förstärkning och föryngring. När jag fick det väntade beskedet från valberedningen att man ansåg att min kompetens inte fyllde kraven, bestämde jag mig för att göra en summering av mitt långa liv tillsammans med Djurskyddet Sverige. Det ska nämnas att det finns de som tycker jag ska lämna organisationen, men det känns fel eftersom djurskyddsfrågorna är en av mina hjärtefrågor sedan 80-talet.

Läs hela artikeln »

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Kor mår bättre på bete

9 juni, 2026 – 9:28

EFSA:s rapport dokumenterar bättre djurvälfärd för kor på bete. ”Förslag om slopat beteskrav är inte i enlighet med relevanta forskningsresultat” skrev 20 forskare från bl. a SLU i en debattartikel i Svenska Dagbladet i september 2024. Remissyttrandet från SLU över utredningen Konkurrenskraft och ett starkt djurskydd SOU 2024:56 bekräftade att omfattande forskning visar på ökad djurvälfärd för betande kor. Det var också grunden till att Jordbruksverket i sitt yttrande över SOU 2024:56 konstaterade att ett slopat beteskrav skulle försämra djurvälfärden. Samma ställningstagande redovisades i KSLA:s yttrande. Slutsatsen av LRF:s studie, utförd av VÄXA kan inte förkasta hypotesen att kornas välfärd försämras vid längre tid inomhus. 7 av 16 djurvälfärdsmått försämrades.

Trots detta tydliga faktaunderlag kan ordförande för LRF Palle Borgström hävda på LRF:s förbundsstämma och i Lantbrukspodden att forskningen inte visat att kornas välfärd försämras med korna på stall hela året. Frågan är enligt Palle känslomässigt driven. Detta har sannolikt framförts till partiledarna vid gårdsbesöken ordnade av LRF. LRF:s ledning är pressad av LRF:s Västs kritik på att man inte drivit frågan tillräckligt aktivt sedan stämmobeslutet 2020. LRF har i en inlaga till landsbygdsdepartementet framfört behovet av en flexibel beteslagstiftning i djurskyddsförordningen. Man vill utreda vilka parameter som ska ingå för att villkora att djuren kan hållas på stall året runt. LRF driver också att djurskyddsföreskrifterna ska ändras så att samma betestid 60 dagar ska gälla hela landet och det ska räcka med att öppna dörren till lagårn för att låta korna välja själva. Man vill också att kvigor upp till ett års ålder ska kunna få stanna inomhus.

KD är det parti som tydligast lovar att man ska driva en förändring av beteslagstiftningen nästa mandatperiod. Moderata riksdagsledamöter är positiva till en förändring av lagstiftningen och numera också SD. SD hänvisar till att kravet på tillräcklig betesmark är ett problem. Men förprövningen har tyvärr aldrig omfattat krav på betesmark vid ny -och ombyggnad av mjölkkostallar. Jag drev detta när jag jobbade på LRF, men fick nobben eftersom förprövning bara kunde reglera byggnader. Det har gått att bygga stallar på mer än 1000 kor. När frågan om beteskravet framfördes vid stämman till Elisabeth Svantesson och Mikael Damberg fick man, helt rätt inget svar. Socialdemokraterna går ju ut med att vinner man valet så kommer korna även i fortsättningen ha rätt till bete.

Jag visste att slaget inte var vunnet med att regeringen beslöt om att inte ändra djurskyddsförordningen och ger betesersättning. Nu gäller det för Jordbruksverket att överväga om man ska anpassa sina föreskrifter till djurskyddslagen eller ej. En utmaning, med tanke på att det finns ett allmänt mål om ökad produktion och ett ständigt flåsande på regelförenkling. På LRF-stämman togs också upp frågan om myndigheternas självständiga roll och beslut om föreskrifter som problem. Ministerstyre?

Själv blir jag så provocerad och besviken över att en producentorganisation och dess företag som levererar produkter till en marknad i det här fallet mjölk, helt kan bortse se från mervärden och marknadens (dagligvaruhandeln och konsumenterna) värderingar. Ser jag tillbaka i tiden var reaktionen från bondeorganisationen och deras företag det helt motsatta till det som sker idag.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Det bruna guldet – jordbrukets sårbarhet

31 mars, 2026 – 10:10

Stefan Ljungdahl, Jordbruksaktuellt drar i gång ett intressant och aktuellt ämne. Livligt påhejad av Gunnar Rundgren. Med alla kriser kring tillgång till insatsvaror till jordbruket drivmedel, handelsgödsel, foder och växtskyddsmedel blir gammal kunskap kring det cirkulära självförsörjande jordbruket intressant. ”Det är gödseln från djuren som är växtodlingens motor. Det är djuren som driver gårdens ekonomi och växtodling. I alla fall när det krisar.” skriver Stefan Ljungdahl. Äng är åkers moder, som man sa förr d v s det foder som gavs till djuren gav gödsel till åkern. Det lärde man sig på Ultuna en gång i tiden. Men tillgången till handelsgödsel gjorde det möjligt att skilja djurhållningen från växtodlingen. Med bekämpningsmedel kunde man förebygga och bekämpa växtföljdsjukdomar och insektsangrepp.

Sigrid Agenäs SLU Sustainimal kommenterade rapporten Grön Uppväxling den 18 mars med spännande tankar kring integrerad växtodling -djurhållning. Det finns intressanta forskningsresultat kring mindre robusta mjölkgårdar.

Dessa tankar och resonemang är delvis på tvärs mot PLATE:s rapport ”Räcker maten”. Einarsson och Röös pekar på dagens djurhållnings sårbarheter. Och det är sant. Specialiseringen har gjort det möjligt att bygga upp en storskalig djurhållning utan koppling till odling för foder. Storleksrationaliseringen, livligt påhejad av politiker och LRF (inte att förglömma utredaren Elisabeth Nilsson) har gett gårdar med 1000 kor eller suggor och 100 000 kycklingar, som är extremt sårbara.

Vi har ingen inhemsk avel och är helt beroende av import av exempelvis grandparents på fjäderfäsidan. Fågelinfluensa på ett antal gårdar med avelshöns medför tomma kycklingstallar. Ska vi verkligen importera kläckägg med risk för salmonella? Grissperma importeras. Jag tänker på IP:s Ingrid Perssons rapport kring livsmedelsberedskapen, där den viktigaste åtgärden var att se till att handeln fortsatte att fungera. Lättare sagt än gjort när Hormus-sundet är blockerat för transport av olja och råvaror till handelsgödsel.

Besättningar med över 1000 kor medför att fodret måste hämtas på långa avstånd och man köper upp mindre gårdar. En gång i tiden argumenterade jag för att vårt svenska beteskrav skulle utgöra en begränsning för storleken på svenska mjölkkobesättningar. Men eftersom förprövningen inte tillät att man skattade att betesmarken skulle räcka blev förprövningen inget stopp för 1000 kors-besättningar. Ett annat argument är att man måste ha tillräcklig areal för spridning av gödsel. Men det löser sig med tillverkning av biogas – eller?

Den ekologiska produktionen har starka argument med förbud mot handelsgödsel och bekämpningsmedel. Gunnar Rundgren visade i en rapport för några år sedan att importandelen i ekologisk produktion är väsentligt lägre i ekologisk produktion än i konventionell. Men även här förekommer importerade insatsmedel, förutom att fossila bränslen inte skiljer ekologiskt från konventionellt jordbruk.

Men heja Stefan Ljungdahl, Gunnar Rundgren, Sigrid Agenäs m fl med att ta upp djurhållningens roll i ett hållbart jordbruk. Vi Konsumenter tog upp frågan på vårt seminarium i november förra året. Nu hoppas jag att KSLA tar bollen. Och detta trots Skavlans bedrövliga debatt i frågan.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (1)

Gräs som en del i hållbarheten

10 mars, 2026 – 13:11

För något år sedan i Almedalen när jag frågade Isabell Moretti, Svenskt Kött om det starkaste mervärdet för kött, så svarade hon: Gräs. Och det är just idisslarnas starka hållbarhetsfördel. Gräs, bete och vallodlingens positiva effekt med grön mark större delen året med maximalt utnyttjande av fotosyntesen, kolinlagring, minskat näringsläckage, minskad erosion, minskat behov av bekämpningsmedel, biologisk mångfald och ökad jordhälsa. Dessutom har bete visat sig gynna kolinlagringen. Läs Peter Sylwans resonemang kring just att ha marken täckt med växtlighet under hela året för att efterlikna vallens positiva effekter. Om detta har jag skrivit om många gånger. I Sylwans modell sker detta i växtodlingen genom mellangrödor.

Den kloka mjölkbonden Patrik Veithoefers krönika i Jordbruksaktuellt pekar just på bristen på helhetssyn när man pekar ut kon som klimatbov och har det smala perspektivet metanutsläpp. Man måste placera in kon i sitt sammanhang med just vallodlingens alla positiva effekter inte minst i relation till baljväxtodling. Det kräver också långsiktighet i resonemangen.

EAT Lancet, Nordiska Näringsrekommendationer NNR och kostråd buntar ihop kött från olika djurslag – nötkreatur, får, gris, vilt och ren. Detta har med rätt kritiserats från flera håll, eftersom de olika djurslagen levererar olika miljönyttor. Man måste väl ändå skilja på idisslare och enkelmagade grisar – eller? Dessutom är slutsatserna kring köttets negativa hälsoaspekter väldigt otydliga enligt de finska forskarna i NNR.

Man kan inte skilja nötköttsproduktion från mjölkproduktion eftersom minst 60 procent av nötköttet kommer från mjölkproduktionen från korna och deras avkommor. De som accepterar att vi konsumerar mejeriprodukter, måste acceptera att vi kommer få nötkött på köpet. Om vi inte ska slå ihjäl kalvar! Och om vi i första hand ska konsumera magra mejeriprodukter, vart tar smöret vägen?

De som begränsat talar om naturbeteskött som lösningen på biologisk mångfald, måste fundera på var djuren ska komma från. Och låt oss för all del inte glömma bort de betande fåren. Och var finns djurvälfärden? Gynnar det välfärden att välja kyckling eller fisk som alternativ till kött från betande djur? Min slutsats är att det är tveksamt om EAT Lancet dieten verkligen gynnar hållbarheten som exempelvis hävdas av dietisten Stubbendorf vid Lunds universitet eller som är grunden i NNR och kostråden. Man missar exempelvis det som nämnts inledningsvis helhetssynen på exempel idisslande djur och tillhörande växtodling.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (3)

Håll ihop EU och inför en human migrationspolitik M, S, KD

17 februari, 2026 – 12:06

Min nyårsönskan 20 december 2025 är mer aktuell än någonsin. Håll ihop EU! Så mycket har hänt sedan december som visar att det är nödvändigt. Säkerhetskonferensen i Munchen är avslutad. Det finns en förhoppning kring att den transatlantiska länken USA – Europa fortfarande ska bestå och NATO fortfarande ska vara starkt och sammanhållande. Är det möjligt med denna president och den amerikanska administrationen? Ska vi lita på Rubios utsträckta hand? Är det bara vita och kristna som ska styra världen? Vad menar han när det gäller migrationen och invandringen från tredje land till EU? Och så åker han till Ungern och kramar om Urban. Tala om att bidra till splittring av EU.

I Svenska Nyheter lyfter Messiah Hallberg förtjänstfullt det motsägelsefulla i Ulf Kristerssons uttalande i riksdagen om att alla som gör rätt för sig självklart ska ha rätt att stanna i Sverige. Och pekar sedan på alla exempel på motsatsen. Artonåringar som utvisas trots att familjerna har rätt att stanna i Sverige. Effekten av spårbytet, där invandrare som jobbat här i många år plötsligt får besked om utvisning. Den lönenivå som krävs för invandrare från tredje land har sedan länge kritiserats av Svensk Näringsliv, eftersom det hindrar rekryteringen till näringslivet inte minst inom jord, trädgård och skog. Det verkar som alla kraftiga reaktioner på utvisningar av 18-åringar och arbetande invandrare, småbarn gett effekt. T o m Johan Forsell, som migrationsminister börjar förstå det orimliga.

Jag hade gärna varit med och demonstrerat på Sergelstorg i torsdags. En fantastisk manifestation för svenska värderingar och kritik på nuvarande regerings helt orimliga synsätt på människor som flyr och söker trygghet i Sverige. Därför blir jag så besviken när man hör Magdalena Andersson försvara Socialdemokraternas strama migrationspolitik. Där hon självklart tycker det är olämpligt att utvisa en 8 månaders baby, men sedan bara talar om de negativa effekterna av invandring som utanförskapsområden m m. Flyktingkrisen 2015 medförde en nödvändig uppstramning. Men Magdalena Andersson nämner överhuvudtaget inte alla andra kritiserade utvisningar. Hon låter som Johan Forsell som inledningsvis bara talade om missbruk och fusk med tidigare lagstiftning. Har Socialdemokraterna verkligen sina väljare med sig i synsättet på invandrare. Så många kommuner som så tydligt visat att man vill behålla sina invånare och välkomnar flera invandare. Vi alla vet att utan invandrare klarar vi inte vård och omsorg. Förra veckan när jag var på akutmottagning på St Göran togs jag emot av en mörk kvinnlig läkare med slöja.

Förra helgen fick jag ett besök av två vänliga socialdemokrater som knackade på. Intressant samtal. Jag som aldrig tidigare drabbats av dörrknackning. Jag skickade med dem ett krav på att lämna den strama invandringspolitiken som ger så tydliga negativa effekter och införa en strikt miljö – och klimatpolitik.

Sverige har alltid haft invandring från andra länder. Min morfars farfar kom från Tyskland. Vi ha haft invandrande valloner, finländare, och jugoslaver. USA har ju alltid betraktats som en smältdegel med folk från hela världen som sökt sin tillflykt till det fria landet. När Rubio bara talar om kristna vita, så utesluter han avsiktligt USA:s ursprungsbefolkning och invandring från SydAmerika, Asien och Afrika. Med hjälp av ICE jagar nu Trump med våld människor och slänger ut de som vistas i USA utan uppehållstillstånd. Även där är många verksamheter helt beroende av invandrad arbetskraft. Reaktionerna i Minnesota är ett hälsotecken.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

En värld av trotsiga despoter

14 februari, 2026 – 6:51

”Jag vill ha Grönland” ”Jag vill ha Grönland” skriker Trump. Det påminner om en underbar film, som visades på Facebook alldeles efter Trump tillträtt som president, som visade Trump som trotsigt småbarn, som skrek och sparkade och vägrade lämna. ”Och jag vill ha Ukraina” svarar Putin. Vad är det för värld vi lever i när supermakter väljer ledare som skiter i FN:s regelverk, folkrätt och annat som vi enats om i världen, för att förhindra krig och respektera mänskliga rättigheter. Är det inte naivt av svenska politiker att fortsatt tro att USA skulle lojalt skydda Sverige eller andra Nato-medlemmar, när man är beredd att ta över delar av ett annat Nato-lands territorium. Är handeln med USA så viktig att man är beredd att kompromissa hur långt som helst. Och förutom att Trump lämnat Paris-avtalet så har lämnat alla andra FN-åtaganden på klimat – och miljöområdet. FN:s hållbarhetsmål kan väl hälsa hem. Och internationella domstolen i Haag. Måste historien upprepa sig. Hitler i Tyskland fick med sig tyska folket på 30-talet genom att använda samma argument som Trump d v s att göra Tyskland stort igen efter förlusten i första världskriget. Och kring sig samlar man oreserverat lojala beslutsfattare med oroande värderingar. USA:s vice president, försvarsministern och närmaste rådgivaren skrämmer. Inget skulle förvåna mig om Trump, precis som andra diktatorer ser till att sitta kvar även i fortsättningen. Har han brutit mot USA:s konstitution flera gånger kan han säkert göra det en gång till. Alternativet Vance är avskräckande. Var finns det amerikanska folket? Var finns demokraterna?

Och vad händer i Sverige. Trots att flera enkäter till medborgarna visar att man är beredd att införa åtgärder som begränsar klimatutsläpp, som högre drivmedelspriser, så skryter regeringen f f a SD med att man sänkt priserna vid pump. Och trots att det finns en vilja att hjälpa människor i nöd, så minskar regeringen stödet till SIDA och kopplar stödet krasst till möjlighet att utvisa invandrare eller svenska investeringar. Att man kastar ut invandrare som gjort rätt för sig och bott i Sverige i många år genom det s k spårbytet är omänskligt och har med rätt väckt stor upprördhet. Migrationsministern blir svaret skyldig och hänvisar till tidigare fusk. Beklämmande att Liberalernas partiledare inte vill följa partiets beslut och ta avstånd från effekterna av spårbytet. Och KD vill öka flygandet, sänka svenska miljö – och klimatambitioner och tjatar om att ta bort kravet att svenska kor ska få beta. Regeringen vill sätta fjortonåringar i fängelse, trots att tunga remissinstanser avrått. SD fortsätter att skapa motsättningar i samhället genom att hävda att invandringen är det stora problemet, vill helst stoppa möjlighet till asyl och uppehållstillstånd och skicka ut så många som möjligt. Det är hedrande att många kommuner tackat nej till marknadsföringen av återvändarbidraget. Fantastiskt att SD efterlyste straffåtgärder mot dessa kommuner. En majoritet av svenska folket vill gärna ha bred politisk samling i viktiga frågor, som exempelvis energifrågan, men se det passar inte moderaterna. Här tycker man av taktiska skäl att oppositionen får klara ut sina egna motsättningar.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)