Kontrollen alltid knäckfråga – men usel research Uppdrag granskning!

Ingen kontroll kan någonsin bli hundraprocentig. Det visar inte minst de hemska bilderna från ett sydsvenskt slakteri, som var KRAV-godkänt. Kontinuerlig kameraövervakning kan vara del av lösningen. Det diskuterades, om jag inte minns fel, som ett alternativ för att övervaka omlastningsstationer vid transport av levande djur i EU och finns på slakterier i flera EU-länder.

Uppdrag Granskning hade tagit på sig rollen att underkänna KRAV:s kontroll av sina djurgårdar. Med utgångspunkt från anmärkningar från den offentliga kontrollen plockades ut ett antal KRAV-gårdar – antog man! Ann- Helen Meyer von Bremen har på Facebook gått igenom de 17 gårdar som utpekats i onsdagens Uppdrag Granskning. Stort Tack Ann-Helen! Citat: ”Läser man vidare i den här listan över de 17 gårdar som nämns i programmet, ser man att researchen har varit milt sagt slafsig från redaktionens sida, en förutsättning för att det skulle bli något program överhuvudtaget. Här finns gårdar som inte existerar längre, gårdar som inte har KRAV-godkänd djurhållning, gårdar som har haft brister men som har rättat till dem och därefter genomfört flera godkända kontroller och gårdar som har blivit frikända. Det finns några fall där kontrollföretagen som har kontrollerat enligt KRAVs regelverk har missat eller där man kan diskutera att det kanske borde ha skett snabbare åtgärder. Men det finns ingen kontroll som är hundraprocentig även om man i det här fallet kommer väldigt nära. Är det här en skandal? Ja, men mera en publicistisk sådan.” Problemet är att programmet uppmärksammat problem i den svenska djurhållningen.

Jag blev i höstas tillfrågad av Uppdrag Granskning om jag ville delta i programmet för att kommentera. Jag blev kontaktad i egenskap av att jag var med om att utforma KRAV:s djurregler på 80-talet. Jag tackade gudskelov nej. Andra namn var på tal, men jag konstaterar att det blev bara Anita Falkenek, KRAV, utvalda bönder och offentliga djurskyddskontrollanter. Tyvärr känner jag igen bönder som förlöjligar unga kvinnliga kontrollanter. Att någon hävdar att Arla säger att man ska ringa polisen, hänför jag till djurrättsaktivisternas intrång.

Ingen kontroll är hundraprocentig. Men väger man den offentliga kontrollen mot revisioner som bygger på certifieringar som KRAV, EU-ekologiskt, IP Sigill eller kvalitetsprogram som Arlagården finns uppenbara fördelar med certifieringar, eftersom kontrollen sker regelbundet och som gårdsbesök minst vartannat år. Det finns svagheter med egenkontroll men den uppmärksammar ändå gårdsägaren om gällande regelverk. Styrkan med certifieringar är att gården berövas sitt certifikat om man inte lever upp till regelverket. Detta visas tydligt när det gäller genomgången av KRAV- gårdarna i UG och det tidigare KRAV-godkända slakteriet. Samhällsmaskineriet mal långsamt när det gäller förelägganden och anmälan för brott mot djurskyddslagen. Oberoende tredjepartskontroll – standardägarna KRAV, Sigill Kvalitetssystem och Arla har delegerat kontrollen till certifieringsorgan som Kiwa, SMAK och HS- certifiering. Problemet, som visats av UG, är att standardägaren kan tappa i insyn över utfallet av kontrollen. De finns de, som med rätt, ifrågasätter att KRAV släppte sin kontroll av KRAV-anslutna företag till certifieringsföretag. Det blir onekligen ett glapp i kommunikationen. Arla kräver rapportering av Arla-gårdarna fyra gånger per år. Den kritiska frågan är om KRAV och för övrigt alla svenska djurgårdar kan återupprätta förtroende för den goda svenska djuromsorgen, som LRF talar om i sin helsidesannonsering. Att driva en uppluckring av djurskyddslagstiftningen gynnar inte förtroendet.

Att göra jordbruket till en kolsänka

Filmen om Greta Thunberg som visades på TV var en engagerande upplevelse. Filmen följdes upp av en fin föreställning på Dramatenscenen där Johan Rockström ställdes mot väggen för att på ett begripligt sätt förklara varför och hur vi måste ställa om för att uppnå Parisavtalets mål till helst max 1,5 graders uppvärmning. Just nu är signalerna kring klimatet mer än oroande. År 2020 var ett mycket varmt år. Det räcker med att konstatera att här i Stockholm har vi knappast någon tjäle och snön som kommer rinner bort i regnet. Rockström uttalade att jordbruket måste ställa om från att bidra med utsläpp av växthusgaser till att bli en kolsänka. Jag har på twitter bett honom om besked om hur detta ska gå till, men inte fått något svar. Tillsammans med klimatfrågan måste vi också klara av att producera inom planetens gränser där den biologiska mångfalden är en viktig del. Jag är sannerligen ingen expert, men har fångat upp en del från olika seminarier och artiklar i jordbruksdebatten. Kolinlagring har blivit ett brännande ämne liksom jordhälsa, agroekologi och regenerativt jordbruk (läs FAO:s omsvängning och EU:s Farm to Fork). Mycket talar för att fleråriga grödor med mycket rötter är en del av lösningen. Jag har länge varit en varm förespråkare av vallodling, som har många fördelar. Det finns fakta som styrker att växter som betas ger mer rötter, vilket talar för att betande djur har en positiv roll. Fler försöker också att nyansera debatten kring idisslarnas metanutsläpp. Jag har tidigare skrivit om vad veganerna missar, när man vill ta bort alla djur från lantbruket https://gunnela.nu/2020/10/09/vad-valjer-man-bort-som-vegan/. Jag hoppas att 2021 blir året där vi inte förenklat slänger ut all djurhållning från ett hållbarhetsperspektiv.

Jag återkommer till synpunkter på Jordbruksverkets regeringsuppdrag att forma en rapport kring hållbara livsmedelssystem. Jordbruksverket har kommit till ett antal slutsatser för det kommande arbetet med hållbarhet – samverkan och det teknikoptimistiska att innovation och forskning ska bidra med tekniska lösningar. Visst löser precisionsodling problem med övergödning och minskar behovet av växtskyddsmedel, men vi har väl större problem än så.

Sedan jag skrev sist har Naturvårdsverket rapporterat att Sverige inte uppfyller sina miljökvalitetsmål. I de nationella miljökvalitetsmålen och generationsmålet har Sverige tidigt angett riktning och mål för miljöarbetet. Att Sverige inte uppfyller de flesta miljömålen, visar att det finns betydande nationella utmaningar, även om Sverige i vissa avseenden som klimatpåverkan internationellt ligger väl till. För att uppfylla generationsmålet krävs också att livsmedelsystemets påverkan i andra länder exempelvis genom import beaktas. Ökad konsumtion av växtbaserade mat ökar importen och sårbarheten. Denna ambition måste tydligare framgå i rapportens slutsatser. Rockström anger att jordbruket måste utvecklas till en kolsänka för att bidra till att radikalt minskade koldioxidutsläppen. Detta borde avspeglas i förslag till fortsatta åtgärder.

Hållbarhetssträvanden måste omfatta hela livsmedelsystemet. Oberoendet av fossila energikällor måste exempelvis vara ett fortsatt fokuserat område i hela kedjan. Men många hållbarhetsproblem har sin grund i primärproduktionen, som är beroende av fungerande ekosystem för en hållbar livsmedelsproduktion. Den ekologiska hållbarheten måste utgöra ramen för en hållbar utvecklig, den sociala hållbarheten måste vara uppfylld och ekonomisk hållbarhet är medlet att uppnå den ekologiska hållbarheten. Man måste ange riktning för ökad miljömässig hållbarhet i livsmedelsystemet före man fokuserar på ekonomisk hållbarhet. Hållbar konsumtion pekas ut i flera sammanhang. Detta får inte innebära att ansvaret för hållbar produktion överlämnas till konsumenterna. Samhället bör stödja principen enligt hållbar livsmedelskedja d v s lyfta botten och höja toppen. Det kan krävas politiska styrmedel d v s lagstiftning för att underlätta för konsumenterna att välja rätt. Målsättningen måste vara att ohållbara produkter inte ska finnas på marknaden. Jag har stora förhoppningar på de forskningsinsatser som finansieras av FORMAS.

Tankar för dagen

Vintergatan, Glittrande stjärnor mot svartblå himmel
Stjärnbilder med namn som jag kopplar till båtnamn
Cassiopeia och Rigel
Jagande moln som flyter förbi fullmånen
Svarta träd som kastar skuggor över vägen i månens sken
Ängen lyser vitfrostig

Rosa skyar i morgonljuset
De kala trädstammarna bildar ett galler i gråa toner
Rönnens grenar har ljusa bollar av lavar
Hasslarnas hängen spretar redan ljusgröna
Mossan lyser frodigt grön på stenarna
Fjolårsgräset står rostbrunt
Röda små äpplen bryter av det gråa

Ett mjukt och lurvigt ansikte med fuktig nos
Två pigga mörka ögon
som spejar ut på fåglarna som kalasar på solrosfrön
Kommer det ett rådjur eller en ekorre blir de rejält utskällda
En svansplym som signalerar ett gott humör
En fast men mjuk kropp som trycks mot mig under duntäcket
Aldrig ensam

Ett nytt år
Inga löften
Bara hopp

År 2020 – ett år för eftertanke

Så tänkte jag, när jag för isolering flyttade ut till mitt hus på Ingarö i mitten av mars. Men så blev det verkligen inte Jag har aldrig haft ett år så fyllt av möten, konferenser och webbinarium via Zoom, Skype, och Teams. En gång i tiden sa jag att det var omöjligt att bo härute hela året med tanke både mörker, ensamhet och behovet av att kunna ta sig till olika evenemang. Men nu har jag gjort det, bott på Cirkusberget med hunden nästan ett helt år. Men jag har också haft syrran som sällskap att hämta tidningen varje morgon (brevlådan en km bort) och ibland gemensamma luncher och middagar. Dessutom har jag haft sonen Alexander på FaceTime en gång om dagen förutom besök en gång i veckan.

Annars har det varit ett skitår. Jag förlorade min älskade svägerska Britt i Covid 19. Britt – en fantastisk vänlig och klok människa. Med henne försvann alla syskonen Ståhle. När min äldsta vän Pauline blev smittad på sjukhus, så blev det riktigt oroligt. Det känns så viktigt att hålla kontakt med sina vänner. Många telefonsamtal har det blivit.

Ett utmanande skitår har det varit, när LRF:s stämma i oktober valde att uppmana LRF att ändra djurskyddsförordningen med mjölkkornas rätt till bete. Utöver det, Jordbruksverkets tolkning av sitt uppdrag om hållbara livsmedelsystem. Tolkningen av livsmedelsstrategin gör en inte heller så särskilt uppmuntrad. Förenklingen kring att växtbaserad mat löser klimatfrågan lever fortfarande. Jag har sagt till LRF Mjölk, att ska jag försvara kossans roll i ett hållbart jordbruk, så betackar jag mig för LRF-utspel om avvecklat beteskrav för mjölkkor. Att biologisk mångfald kommit på dagordningen nyanserar debatten något. En utmaning har det också varit att försöka övertyga om att framgången med den svenska modellen med friska djur med lågt behov av antibiotika till del beror på svenska djurskyddsbestämmelser och en god djurvälfärd. Vissa veterinärer är väldigt fixerade vid sjukdomar och sjukdomsbekämpning. Om detta har jag skrivit ett flertal bloggar.

Men glädjeämnen då? Jag gläder mig över att Axfoundation presenterat sina reviderade antibiotikakriterier vid upphandling och också inkluderat djurvälfärd. I slutet av november fick jag glädjen att presentera den svenska modellen vid ett nordiskt seminarium ordnat av SCAW kring temat antibiotikaresistens och djurvälfärd. Samma dag ordnade Vi Konsumenter tillsammans med Världsnaturfonden, WWF och Konsumentföreningen Stockholm ett seminarium kring växtbaserad mat. Jag hoppas budskapet gick fram att hållbarhet inte bara är klimatåtgärder, utan också biologisk mångfald, mark – och vattenanvändning, inte minst kemikalieanvändning och kväve och fosfor-kretsloppet. Jag fick glädjen att än en gång gratulera COOP för deras hållbarhetskriterier. Jag kan bli riktigt störd när Svensk Växtbaserad mat hävdar att växtbaserat löser alla hållbarhetsproblem. Och ifrågasätter att KRAV har regler för djurvälfärd. En rolig uppgift har varit att tillsammans med Djurskyddet Sveriges Emma Brunberg och Katarina Hörlin forma en konsumentguide, Djurschysst. Kriterierna för gris är färdiga och har använts för att ge råd vid köp av julskinka. Kyckling är på gång och därefter ägg. Vänta bara, vi kommer komma till mejeriprodukter. WWF har ju framfört till LRF, att tar man bort kravet på bete för kor, kommer svenska mejeriprodukter i Köttguiden, under djurvälfärd gå från grönt till gult. Så det så!

Jag trodde att jag skulle få tid att måla under denna period. Jag deltog i en målarkurs på distans i april och maj under ledning av min kära vän Marianne Lagercrantz. Det var väl så där. Distansmålning kan inte ersätta mötet och inspirationen att måla i grupp. Jag längtar till att måla på Fårö igen!

En julhälsning

Lagom till jul kommer Jordbruksverkets senaste version av rapporten Hållbara livsmedelsystem. Jag är ändå stolt över att Vi Konsumenter får ge synpunkter till Jordbruksverkets rapport. Den tänker jag inte läsa innan julafton. Jordbruksverket vill ha synpunkter till 15 januari. Jag kanske blir besviken igen (se tidigare blogg). Som om det inte räckte hämtar jag ett stort paket i Matbutiken från Näringsdepartementet. 937 sidor plus en del 2 på ca 200 sidor. Det är ett betänkande av djurhälsoutredningen SOU 2020:62 ”En samlad djurhälsoreglering”. Det är 160 remissinstanser, men jag är onekligen stolt över att min lilla konsumentförening Vi Konsumenter ändå hamnar på remisslistan. Näringsdepartementet ska ha svar till 1 mars.

Det känns inte som vi blir sysslolösa nästa år. En mängd kallelser ramlar in. FN har kallat till en Food Summit i september nästa år och KSLA har bjudit in till ett seminarium i anslutning till detta. Sveriges Konsumenter använder sin matgrupp för att se över sin livsmedelsstrategi. Och Vi Konsumenter har hamnat i flera samrådsgrupper hos Livsmedelsverket. Och antibiotikafrågan är ständigt levande. Uppsala Antibiotics Center har ett seminarium
på gång med konsumentfokus. Jag är också del i ett utmanande och spännande KSLA- projekt som benämns Jordklotets vänner.

Betesfrågan kommer Vi Konsumenter, djurskyddsorganisationerna, WWF och Naturskyddsföreningen, se till att hålla vid liv. Jag blir deprimerad när jag läser ledaren i Land Lantbruk, som inte förstått att det finns något som heter djurskyddslag och marknad d v s konsumenternas förtroende. Ny ordförande för Växa, Magnus Carlman vill stärka konkurrenskraften och anser att tiden har runnit ut för kravet på bete. Vi får se vad som händer. Vi som vill ha ett möte med Arla, som nyckelaktör på den svenska mejerimarknaden, väntar fortfarande på svar. Inte bra för Arlas förtroende att man inte ens svarar.

Julafton firar jag med sonen Alexander. Skinkan är griljerad, currysillen färdig och rödkålen. Frågan är vad jag vågar äta. En långvarig infektion i en tand resulterade i en operation i tisdags, där två tänder med brygga försvann. Hittills har jag levt på grön ärtsoppa och yoghurt. Jag har i alla fall julpyntat ordentlig ute på Cirkusberget på Ingarö med tre granar (en inne och två ute), jullöpare, mycket ljus, hyacinter, julstjärna och en fantastiskt fin tulpanbukett från min styrelse. Till alla läsare av min blogg vill jag detta hemska 2020 önska en GOD JUL med god svensk julmat. Läs gärna Djurskyddsnytt med vad man ska tänka på när det gäller att välja julskinka.

Vart är vi på väg? Är Jordbruksverket som kaninen i Alice i Underlandet?

Jag har i veckan avlyssnat Jordbruksverkets och Tillväxtverkets konferens om livsmedelsstrategin. Konferensen började med en förväntan från deltagarna om hållbarhet, men slutade med lönsamhet och regelförenklingar. Ekonomisk hållbarhet är instrumentet för att uppnå miljömässig och social hållbarhet. Men är ekonomin på företagsnivå det enda hållbarhetsbegreppet, så tappar man ju helt riktning för framtiden. Jag tänker på kaninen i Alice i Underlandet. Om man inte vet vart man är på väg, så gör det detsamma vilken väg man tar. Det är ett väldigt tjat om att lönsamhet är nödvändigt för hållbara företag. Och jag respekterar det. Men det är få som pekar på lösningar och få som berättar om vilken väg man ska ta om man får lönsamma företag för att öka hållbarheten i livsmedelskedjan. Och ropet på regelförenklingar? Risken är att det blir miljöregler eller djurskyddslagstiftning man vill tumma på. Det har vi ju redan sett exempel på. Men som någon mycket riktig anförde, vi talar om livsmedelsproduktion, som handlar om säkerhet och det kommer nog alltid vara ganska regeltungt.

Vilka hållbarhetsaspekter ska styra och vilka är målen – klimathänsyn, biologisk mångfald, användning av kemikalier, övergödning med kväve och fosfor, markanvändning eller vattenanvändning? EU-kommissionens Farm to Fork sätter upp tydliga kvantifierade mål inom viktiga områden för ökad hållbarhet. Var det verkligen klokt av regeringen att uppdra åt Jordbruksverket att forma definitionen kring hållbara livsmedelsystem, Jordbruksverket, som är så angeläget om att gå näringen till mötes. Jag oroar mig över Jordbruksverkets trovärdighet. Det finns ju väldigt kompetenta oberoende organisationer som har djup kompetens inom området hållbarhet. Jag tänker på Stockholm Resilience Center eller Stockholm Environment Institute.

Livsmedelsstrategin från 2017 innehåller ju mer än en ökning av den svenska matproduktionen. Det handlar om hållbar tillväxt och att uppnå nationella miljömål. Berörda myndigheter tog upp frågan och vissa talade också om något så viktigt som konsumenternas förtroende. Annars sas det väldigt lite om detta på konferensen, vilket också Naturskyddsföreningen påpekade i en kommentar.

Men det finns många proffsiga och kloka bönder. En av dem, Anders Gunnarsson, Halla gård på Vara-slätten, fick presentera sig hos Thomas Tengby i P1s Meny i veckan. Anders, som stor grisuppfödare, har inkluderat sina grisar i gårdens kretslopp. Han är i stort sett självförsörjande på växtnäring och energi och har en växtföljd som gynnar biologiska mångfalden. Dessutom låter han grisarna komma ut och böka och beta. Jag citerade Anders Gunnarsson i min hedersdoktorföreläsning 2015 ”Det finns ingen köttbonde som vill bli av med vår djurskyddslagstiftning för det är mycket trevligare att jobba med djuren med den”. Och lönsamheten? Anders får merbetalt för sina grisar, så det går ihop. Det var härligt att lyssna på entusiasmen och engagemanget. Och det finns fler sådana bönder exempelvis Håkan Eriksson, Wiggeby gård, som fanns med på konferensen. Och alla dessa bönder som säljer via Rekoringar eller köttlådor direkt till konsument som Gröna Gårdar.

Kortsiktig lönsamhet eller långsiktig hållbarhet

Hållbara livsmedelssystem har blivit en viktig fråga som skall bidra till att rädda planeten. När Jordbruksverket fick uppdraget i samband med livsmedelsstrategin, att definiera hållbara livsmedelssystem, tyckte jag det var bra. Nu när Jordbruksverket hållit på ett tag, är jag minst sagt orolig. Den rapport som Jordbruksverket ska överlämna till Miljömålsberedningen och regeringen, kan få stor betydelse för politiska beslut och den fortsatta utvecklingen i livsmedelskedjans alla led. Risken är stor att Jordbruksverket i sin ambition att gå lantbruksnäringen kortsiktiga behov till mötes, bortser från ett nödvändigt långsiktigt perspektiv som inkluderar alla planetens gränser. Sverige lever exempelvis inte upp till de flesta nationella miljökvalitetsmål.

När Jordbruksverket startade sitt projekt i maj i år skrev jag i bloggen följande: Hållbarheten måste börja i rätt ända. Det finns många definitioner av hållbarhet, men alla handlar om att skapa balans mellan att möta mänskliga behov och att bevara livskraftiga ekosystem. En hållbar produktion håller sig inom planetens gränser och tillgodoser våra basala behov så säger Johan Rockström skapare av modellen ”Planetens gränser” som bör vara grunden för hållbara livsmedelssystem. Ekosystemens hälsa och funktion är ramen/ förutsättningen, social hållbarhet möter människan behov (fysiologiskt, psykiskt, kulturellt osv) och ekonomisk hållbarhet är verktyget för att uppnå målen.

Jordbruksverket valde FAO:s hållbarhetsdefinitioner som likställer ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Jordbruksverket har i juli presenterat ett första förslag till rapport och ett reviderat förslag i november. Många synpunkter som vi (Vi Konsumenter, WWF, Ekologiska lantbrukarna och Sveriges Konsumenter. Naturskyddsföreningen lyser tyvärr med sin frånvaro) framförde i juli har inte kommit med. Kartläggningen av pågående aktiviteter, som kartlagts av LRF:s dotterbolag MacLean blandar uppgifter från organisationer och företag. Trots påpekande att certifieringar som KRAV och IP Sigill är drivande i hållbarhetsfrågor, ströks IP Sigill i version två. Jag tipsade KRAV och Sigill Kvalitetssystem som skickat in en skrivelse till Jordbruksverket. Även om Jordbruksverket hävdar att de tre dimensionerna måste hålla ihop, så finns det en ganska tydlig slagsida mot den ekonomiska hållbarheten. Med den slagsidan är risken stor att man börjar i fel ända. I stället för som i de nationella miljökvalitetsmålen fastställa vad som ska uppnås från hållbarhetssynpunkt riskerar man fokusera vad hållbarheten innebär i form av ökade kostnader. Det kan drabba nödvändiga miljöåtgärder eller en utveckling av djurvälfärden i enlighet med ny djurskyddslag.

I dag har FAO svängt och kritiserar i stället det jordbruk som man tidigare förordade. ”Ett resursintensivt jordbrukssystem med mycket insatsmedel, som har orsakat omfattande avskogning, vattenbrist, utarmning av jordar och höga utsläpp av växthusgaser, kan inte leverera hållbar mat- och jordbruksproduktion”, skriver man bland annat i rapporten The Future of Food and Agriculture – Trends and Challenges. I stället propagerar man för mer holistiska metoder som agroekologi, agroforestry, conservation farming, jordbruk som blandar djur- och växthållning, varierade växtföljder, roterande betesmarker och vallodling för att öka markernas bördighet och mycket annat. Fossila bränslen pekas ut som ett stort problem, som behöver avvecklas.

Livsmedelsverket har på eget initiativ startat ett arbete med att utforma mål och indikatorer för hållbar livsmedelskonsumtion. Viktiga förslag till mål är: Minska överkonsumtionen, öka på grönsaker, baljväxter, rotsaker, frukt och bär, prioritera inhemskt och fullkorn när det gäller spannmål och minska på kött. Det finns förslag till indikatorer som ser intressanta ut. Livsmedelsverket har blivit engagerat i FN:s Food System Summit. Gunhild Stordalen leder gruppen kring hållbar konsumtion. EAT Lancet-rapporten från januari 2019 har fått uppmärksamhet. Tyvärr har rapportens slutsatser övertolkats och förenklats. Bl a saknas kemikalier, bekämpningsmedel, när det gäller växtbaserade alternativ. Johan Rockström har betonat att rapporten måste tolkas utifrån regionala förutsättningar.

Självmål LRF – eller?

Det blev fullt drag i sociala medier efter att LRF valt att gå ut publikt med sina planer att avveckla det svenska beteskravet för mjölkkor. Förra söndagen i Ekot gick ordförande Palle Borgström ut för att förklara varför LRF driver på för att ändra djurskyddslagstiftningen kring kravet att kor ska få komma ut på bete sommartid. De flesta inläggen är upprörda och mycket kritiska till att LRF vill beröva kornas rätt till naturlig beteende på bete. Men givetvis finns arga bönder som ropar på bättre betalt och möjlighet att expandera. I ATL hoppar Per Andersson på Marcus Frennemark. Många arga bönder hittar man på FaceBook-sidan Politisk Centerdebatt med över 200 kommentarer. Det finns vissa argument, som återkommer och som jag egentligen svarat på tidigare, men jag gör ett omtag.

– Djurskyddslagen från 1988 är omodern och kom när de flesta kor stod uppbundna!

Gällande djurskyddslag antogs av riksdagen 2018. Djurskyddsförordningen kom 2019. Kan knappast kallas omodernt. Just rätten till naturligt beteende, som omformulerats är bärande. Så här lyder § 2: Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att 1. deras välfärd främjas, 2. de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende), I djurskyddsförordningen preciseras detta i Krav på bete för nötkreatur för mjölkproduktion :3 § Nötkreatur som hålls för mjölkproduktion och som är äldre än sex månader ska hållas på bete sommartid. Första stycket gäller inte djur som hålls i karantän. Och Krav på bete eller utevistelse för andra nötkreatur 4 § Andra nötkreatur än sådana som hålls för mjölkproduktion ska sommartid hållas på bete eller på annat sätt ges tillfälle att vistas ute. Första stycket gäller inte djur som är yngre än sex månader och inte heller tjurar eller djur som hålls i karantän. Föreskrifter om bete och utevistelse

– Tar vi bort lagstiftningen kan vi få EU-stöd för kor på bete

Nuvarande regler för EU-stöd i landsbygdsprogrammet tillåter inte stöd för nationell lagstiftning, men inte heller praxis inom landet d v s i det här fallet bete för kor. Suggpeng, som nämnts , kan ges till gårdar som gör mycket mer än vanliga besättningar – noggranna kriterier och dokumentation och regelbundna veterinärbesök bl a. Sverige har drivit att man ska kunna ge EU-stöd för nationell lagstiftning över den gemensamma nivån, men får inget gehör. Jag drev samma sak 2011 representerande Eurogroup for Animals.

– Det går inte att marknadsföra ost med svenska mervärden som bete

Jasså! Tänk Halloumi och antibiotika, som gav svensk eldost. Svenska mejerier har aldrig försökt (se tidigare blogg). Efter mycket om och men säger man i alla fall att osten är gjord på svensk mjölk. ”Du är vad du äter”.
Det är bara att köra igång och berätta vad man gynnar med svensk ost. – betande kor och lägre antibiotikaavtryck. Det tog Sören Persson upp för några år sedan på ostfestivalen. Det som Danska Landbrug och Födovarer nu gör med griskött. ICA och Axfood bytte till svensk råvara i sin korv .

– Att ha kor på bete kostar

Detta påstående är inte dokumenterat. Jordbruksverkets scenariorapport till Konkurrenskraftutredning 2015 är just scenarios utan helhetssyn. D v s ingen vetenskaplig grund och hälsoaspekter som klövhälsa är inte inkluderat eller rena djur. Ekesbos kartläggning 2015 säger något helt annat, vilket också Stefan Gunnarsson framförde i Ekot den 15 november.

– Kor på bete har det inte alltid bra. Luftiga stallar med kokonfort är väl så bra.

Det finns tydlig vetenskaplig dokumentation kring att korna vill komma ut på bete. Kosläpp säger väl också något om vilken glädje kor känner när de får komma ut på bete. Kornas möjligheter till rörelse och sociala interaktioner är helt andra på bete än inomhus i lösdrift, med många gånger hårda och hala golv. Men självfallet ställer betesdrift krav. Att ordna skugga när det är sol och hetta, eller att hellre släppa ut korna när solen gått ned. Uppblötta och nedtrampade drivningsgångar och foderplatser är inte heller bra och som går att förebygga. För några år sedan fanns betesguider som var till hjälp.

– Vi måste få bättre betalt för den svenska mjölken

Den svenska köttbranschen har oftast lyckats hålla ett högre avräkningspris till bönderna än i övriga EU-länder. Konsumtionen av svenskt kött under senare år har ökat på bekostnad av importerat kött. Svenska slakterier där de stora är dansk – och finskägda intygar att den svenska djurvälfärden prioriteras och bidrar till högre betalt. Den svenska mejerimarknaden domineras av Arla, som är ett multinationellt företag, som hävdar likaprisprincipen d v s alla leverantörer oberoende av hemland får lika betalt. Arla hävdar att nationell lagstiftning inte går att ge merbetalt till svenska Arla-bönder. Däremot lanserar Arla konceptet Arla Ko med längre betestid och lösdrift på stall med roterande ryktborste. Arlas beslut om att ekologiska kor måste gå i lösdrift har väckt debatt och innebär problem för mindre ekologiska mjölkbönder.

Nej, växtbaserad mat är inte alltid bättre för planeten och hälsan

Var finns granskningen av hur våra växtbaserade produkter produceras och deras näringsinnehåll? För några år sedan ökade efterfrågan på ekologiskt kraftigt. Denna trend har stagnerat och ersatts med att många konsumenter väljer växtbaserade livsmedel, kanske i en förhoppning om att detta både kan rädda planeten och förbättra den egna hälsan? Ensidigt har media och vissa opinionsbildare hävdat att kött – och mejeriprodukter är de stora miljöbovarna och också en risk för hälsan. Men stämmer det verkligen?

Den 24 november inbjuder Vi Konsumenter tillsammans med Världsnaturfonden, WWF och Konsumentföreningen Stockholm till ett seminarium kring växtbaserad mat www.kfstockholm.se/växt. Min kollega i styrelsen Sören Persson har inventerat marknaden av f f a av processad mat. Äkta Vara har studerat ett antal vegetariska köttalternativ och Anna Richert, WWF presenterar Vegoguiden . Sedan lyssnar vi på Orkla och ICA. Anna Richert samtalar med Charlotta Szczepanowski, COOP. Då presenterar COOP, sina hållbarhetskriterier, som jag skrivit om tidigare.

För hållbarhet är sannerligen inte bara klimatpåverkan. Det handlar om biologisk mångfald, som lyckligtvis nu fått mycket större uppmärksamhet inte minst genom EU:s strategi. Men det handlar också om mark – och vattenanvändning och inte minst användningen av kemikalier, bekämpningsmedel och övergödning. Internationell storskalig odling av växter strider i flera avseenden mot planetens gränser. 50 år av monokulturer börjar allt mer ifrågasättas. FAO talar om behovet av ett diversifierat jordbruk, med balans mellan djurhållning och växtodling för att inte utarma våra jordar. Jordhälsa, mullhalt och kolinlagring är på dagordningen. LCA-analyser, som tidigare ansågs som ett mirakelmedel för att belysa en produkts miljöpåverkan ifrågasätts, eftersom de missar flera hållbarhetsaspekter. Min f d kollega Pernilla Tidåker, RISE är involverad och senast lyssnade jag på en av mina favoriter Christel Cederberg, Chalmers, som förordar ett mer diversifierat lantbruk, med mindre skiften, för att gynna den biologiska mångfalden. Växtföljder med inslag av vall och proteingrödor är en fördel. Ett uppenbart hot mot planetens gränser och den biologiska mångfalden är odling av oljepalmer i Sydostasien och soja i Sydamerika.

Men proteinskiftet handlar också om hälsoaspekter. Precis som Anna-Karin Modin Edman, Arla hävdat kan vi inte bara räkna miljöpåverkan, som klimatpåverkan per kg. Hälsoeffekter har vi inte inkluderat i vårt seminarium den 24 november. Jag lyssnar med intresse på doktoranden Cecilia Meyer Labbe som intervjuas i det intressanta programmet Meny av Thomas Tengby. Budskapet är att växtbaserad mat inte per definition är hälsosam. Flera produkter som exempelvis vegetabilisk ost innehåller ingen kalcium, men mycket salt och mättat fett. Många vegetabilier innehåller dessutom det som vi i fodersammanhang kallade antinutrionella substanser som försvårar upptaget av viktiga näringsämnen, som spårelement järn, zink m m. Ensidig kost riskerar vår hälsa, vilket kan inträffa om vi, med dålig kunskap, byter allt animaliskt protein till växtbaserat protein. Växande barn och kvinnor är riskgrupper. Som alltid – ät allsidigt d v s många olika saker är bästa garantin för att få i sig nödvändiga näringsämnen och minska riskerna.

Att bygga värden i sin produkt

Varför laddar inte mejeriföretagen sina mejeriprodukter med starka svenska mervärden som det svenska beteskravet för kor? Är det konspiratoriskt att spekulera i att om mejeriföretagen committar sig till det svenska beteskravet och detta avvecklas, så hamnar man i dilemmat att det kan bli svårt att inte fortsätta ställa det som ett krav på sina leverantörer, mjölkbönderna. Under rubriken ”Beteskravet kunde ha varit mjölkens knorrr” skriver Marcus Frennemark i tidningen ATL. ”Köttbranschen har uthålligt kommunicerat svenska mervärden så att både kunder och konsumenter tagit intryck. Det borde mjölkbranschen också kunna göra – men med ett slopat beteskrav blir det svårare” säger Frennemark. Detta har jag försökt säga sedan flera år tillbaka. Sara Johansson i ATL uttryckte ungefär samma sak tidigare i år och blev utskälld av producentföreningen Sveriges Mjölkbönder för att hon inte kunde marknaden.

Arla: Folk köper inte svenskt som en välgärning”. Jonas Carlgren är styrelseledamot i Arla och ordförande för branschorganisationen Svensk Mjölk. Den har som mål att öka både produktionen och konsumtionen av svensk mjölk. ”Vi är övertygade om att den viktigaste pusselbiten i det arbetet är att stärka konkurrenskraften för landets mjölkproducenter. Den som har de lägsta kostnaderna klarar sig alltid, säger han till ATL. Alla människor har inte obegränsat med pengar. Att folk skulle köpa svensk mjölk som någon välgärning, det tror jag inte på. Så länge vi har öppna gränser så är vi på en gemensam marknad, säger Jonas Carlgren till tidningen ATL. Jonas Carlgren har meddelat att han tror att konsumenter är beredda att betala mer för ökat djurskydd. Bra, men inkluderar det också det svenska lagkravet på bete för kor, med tanke på Arlas likaprisprincip. Det finns ett otal konsumentstudier som visar det stora engagemanget för djurskydd både i Sverige och i övriga EU-länder. Det finns exempelvis skäl till att en majoritet av EU-länderna vill ha djurskyddsmärkning. Det var just grisknorren och den låga antibiotikaanvändningen som blev starka argument för svenskt griskött, som nu har drygt 80 % marknadsandel. Köttkonsumtionen minskar men marknadsandelen för svenskt kött ökar på bekostnad av importen. En relevant fråga som mejerierna och mjölkbönderna kan ställa sig, är ju vad köttbranschen lyckats med, men som mejeribranschen verkar ha misslyckats med. Manar inte detta till eftertanke?

Varför vill mejeriföretagen inte ladda sina varumärken och produkter med det viktiga mervärdet djurskydd, framför allt att svenska kor går på bete? Det räcker inte med dryckesmjölken. Där sjunker ju konsumtionen. Jag har kanske varit orättvis mot Arla som har skärpt sitt program Arlagården och infört en slags tredjepartskontroll. På hemsidan marknadsför man varumärket Arla Ko, som innebär utökad betestid, lösdrift inomhus och roterande ryktborstar. ”Vi är stolta över att vi, tillsammans med Arlabönderna, nu genomför stora investeringar för ökad djuromsorg” säger Arla på sin hemsida. Men jag hör VD Patrik Hansson säga: Ta bort allt (kvalitetskrav) som vi inte får betalt för. Det har jag hört förr. Det skapar inte förtroende för företagets etik.

Det är osten som är den kritiska produkten. Den svenska marknadsandelen är nere på 40 %. Länge var det krig mellan Skånemejerier och övriga mejeriföretag kring rätten att tillverka de varumärkesskyddade ostarna Präst, Greve och Herrgård. I dag finns ostarna som registrerade varumärken som ägs och licensieras ut av Svenska Ostklassiker AB. Licens för att producera svensk hårdost under varumärkena har Skånemejerier, Arla Foods, Norrmejerier och Falköpings Mejeri. Svensk hårdost under varumärkena Präst®, Herrgård® och Grevé® får enbart tillverkas på svensk mjölk och med särskilda tillverkningsmetoder som ger den smak och kvalitet som utmärker respektive produkt. För att få tillverka dem måste man ingå licensavtal med Svenska Ostklassiker AB. När mejerikriget nu är över, kan man väl samla sig kring att ladda produkterna med mervärden. Men med inställningen att svenska mervärden är ointressanta och fokus ligger på lägsta kostnader hos tunga förtroendevalda, kan det bli svårt. Svensk Mjölk ska på uppdrag av sin ägare utveckla, föra ut och kommersialisera kunskap i kedjan från ko till konsument samt driva annan därmed förenlig verksamhet. Upp till bevis att svenska köttproducenter, med slakterier som har danska och finska ägare har gjort fel och svenska mejerier har gjort rätt. Men det är väl det multinationella ägandet av Arla, som också sätter käppar i hjulet.