Självmål LRF – eller?

Det blev fullt drag i sociala medier efter att LRF valt att gå ut publikt med sina planer att avveckla det svenska beteskravet för mjölkkor. Förra söndagen i Ekot gick ordförande Palle Borgström ut för att förklara varför LRF driver på för att ändra djurskyddslagstiftningen kring kravet att kor ska få komma ut på bete sommartid. De flesta inläggen är upprörda och mycket kritiska till att LRF vill beröva kornas rätt till naturlig beteende på bete. Men givetvis finns arga bönder som ropar på bättre betalt och möjlighet att expandera. I ATL hoppar Per Andersson på Marcus Frennemark. Många arga bönder hittar man på FaceBook-sidan Politisk Centerdebatt med över 200 kommentarer. Det finns vissa argument, som återkommer och som jag egentligen svarat på tidigare, men jag gör ett omtag.

– Djurskyddslagen från 1988 är omodern och kom när de flesta kor stod uppbundna!

Gällande djurskyddslag antogs av riksdagen 2018. Djurskyddsförordningen kom 2019. Kan knappast kallas omodernt. Just rätten till naturligt beteende, som omformulerats är bärande. Så här lyder § 2: Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att 1. deras välfärd främjas, 2. de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende), I djurskyddsförordningen preciseras detta i Krav på bete för nötkreatur för mjölkproduktion :3 § Nötkreatur som hålls för mjölkproduktion och som är äldre än sex månader ska hållas på bete sommartid. Första stycket gäller inte djur som hålls i karantän. Och Krav på bete eller utevistelse för andra nötkreatur 4 § Andra nötkreatur än sådana som hålls för mjölkproduktion ska sommartid hållas på bete eller på annat sätt ges tillfälle att vistas ute. Första stycket gäller inte djur som är yngre än sex månader och inte heller tjurar eller djur som hålls i karantän. Föreskrifter om bete och utevistelse

– Tar vi bort lagstiftningen kan vi få EU-stöd för kor på bete

Nuvarande regler för EU-stöd i landsbygdsprogrammet tillåter inte stöd för nationell lagstiftning, men inte heller praxis inom landet d v s i det här fallet bete för kor. Suggpeng, som nämnts , kan ges till gårdar som gör mycket mer än vanliga besättningar – noggranna kriterier och dokumentation och regelbundna veterinärbesök bl a. Sverige har drivit att man ska kunna ge EU-stöd för nationell lagstiftning över den gemensamma nivån, men får inget gehör. Jag drev samma sak 2011 representerande Eurogroup for Animals.

– Det går inte att marknadsföra ost med svenska mervärden som bete

Jasså! Tänk Halloumi och antibiotika, som gav svensk eldost. Svenska mejerier har aldrig försökt (se tidigare blogg). Efter mycket om och men säger man i alla fall att osten är gjord på svensk mjölk. ”Du är vad du äter”.
Det är bara att köra igång och berätta vad man gynnar med svensk ost. – betande kor och lägre antibiotikaavtryck. Det tog Sören Persson upp för några år sedan på ostfestivalen. Det som Danska Landbrug och Födovarer nu gör med griskött. ICA och Axfood bytte till svensk råvara i sin korv .

– Att ha kor på bete kostar

Detta påstående är inte dokumenterat. Jordbruksverkets scenariorapport till Konkurrenskraftutredning 2015 är just scenarios utan helhetssyn. D v s ingen vetenskaplig grund och hälsoaspekter som klövhälsa är inte inkluderat eller rena djur. Ekesbos kartläggning 2015 säger något helt annat, vilket också Stefan Gunnarsson framförde i Ekot den 15 november.

– Kor på bete har det inte alltid bra. Luftiga stallar med kokonfort är väl så bra.

Det finns tydlig vetenskaplig dokumentation kring att korna vill komma ut på bete. Kosläpp säger väl också något om vilken glädje kor känner när de får komma ut på bete. Kornas möjligheter till rörelse och sociala interaktioner är helt andra på bete än inomhus i lösdrift, med många gånger hårda och hala golv. Men självfallet ställer betesdrift krav. Att ordna skugga när det är sol och hetta, eller att hellre släppa ut korna när solen gått ned. Uppblötta och nedtrampade drivningsgångar och foderplatser är inte heller bra och som går att förebygga. För några år sedan fanns betesguider som var till hjälp.

– Vi måste få bättre betalt för den svenska mjölken

Den svenska köttbranschen har oftast lyckats hålla ett högre avräkningspris till bönderna än i övriga EU-länder. Konsumtionen av svenskt kött under senare år har ökat på bekostnad av importerat kött. Svenska slakterier där de stora är dansk – och finskägda intygar att den svenska djurvälfärden prioriteras och bidrar till högre betalt. Den svenska mejerimarknaden domineras av Arla, som är ett multinationellt företag, som hävdar likaprisprincipen d v s alla leverantörer oberoende av hemland får lika betalt. Arla hävdar att nationell lagstiftning inte går att ge merbetalt till svenska Arla-bönder. Däremot lanserar Arla konceptet Arla Ko med längre betestid och lösdrift på stall med roterande ryktborste. Arlas beslut om att ekologiska kor måste gå i lösdrift har väckt debatt och innebär problem för mindre ekologiska mjölkbönder.

Nej, växtbaserad mat är inte alltid bättre för planeten och hälsan

Var finns granskningen av hur våra växtbaserade produkter produceras och deras näringsinnehåll? För några år sedan ökade efterfrågan på ekologiskt kraftigt. Denna trend har stagnerat och ersatts med att många konsumenter väljer växtbaserade livsmedel, kanske i en förhoppning om att detta både kan rädda planeten och förbättra den egna hälsan? Ensidigt har media och vissa opinionsbildare hävdat att kött – och mejeriprodukter är de stora miljöbovarna och också en risk för hälsan. Men stämmer det verkligen?

Den 24 november inbjuder Vi Konsumenter tillsammans med Världsnaturfonden, WWF och Konsumentföreningen Stockholm till ett seminarium kring växtbaserad mat www.kfstockholm.se/växt. Min kollega i styrelsen Sören Persson har inventerat marknaden av f f a av processad mat. Äkta Vara har studerat ett antal vegetariska köttalternativ och Anna Richert, WWF presenterar Vegoguiden . Sedan lyssnar vi på Orkla och ICA. Anna Richert samtalar med Charlotta Szczepanowski, COOP. Då presenterar COOP, sina hållbarhetskriterier, som jag skrivit om tidigare.

För hållbarhet är sannerligen inte bara klimatpåverkan. Det handlar om biologisk mångfald, som lyckligtvis nu fått mycket större uppmärksamhet inte minst genom EU:s strategi. Men det handlar också om mark – och vattenanvändning och inte minst användningen av kemikalier, bekämpningsmedel och övergödning. Internationell storskalig odling av växter strider i flera avseenden mot planetens gränser. 50 år av monokulturer börjar allt mer ifrågasättas. FAO talar om behovet av ett diversifierat jordbruk, med balans mellan djurhållning och växtodling för att inte utarma våra jordar. Jordhälsa, mullhalt och kolinlagring är på dagordningen. LCA-analyser, som tidigare ansågs som ett mirakelmedel för att belysa en produkts miljöpåverkan ifrågasätts, eftersom de missar flera hållbarhetsaspekter. Min f d kollega Pernilla Tidåker, RISE är involverad och senast lyssnade jag på en av mina favoriter Christel Cederberg, Chalmers, som förordar ett mer diversifierat lantbruk, med mindre skiften, för att gynna den biologiska mångfalden. Växtföljder med inslag av vall och proteingrödor är en fördel. Ett uppenbart hot mot planetens gränser och den biologiska mångfalden är odling av oljepalmer i Sydostasien och soja i Sydamerika.

Men proteinskiftet handlar också om hälsoaspekter. Precis som Anna-Karin Modin Edman, Arla hävdat kan vi inte bara räkna miljöpåverkan, som klimatpåverkan per kg. Hälsoeffekter har vi inte inkluderat i vårt seminarium den 24 november. Jag lyssnar med intresse på doktoranden Cecilia Meyer Labbe som intervjuas i det intressanta programmet Meny av Thomas Tengby. Budskapet är att växtbaserad mat inte per definition är hälsosam. Flera produkter som exempelvis vegetabilisk ost innehåller ingen kalcium, men mycket salt och mättat fett. Många vegetabilier innehåller dessutom det som vi i fodersammanhang kallade antinutrionella substanser som försvårar upptaget av viktiga näringsämnen, som spårelement järn, zink m m. Ensidig kost riskerar vår hälsa, vilket kan inträffa om vi, med dålig kunskap, byter allt animaliskt protein till växtbaserat protein. Växande barn och kvinnor är riskgrupper. Som alltid – ät allsidigt d v s många olika saker är bästa garantin för att få i sig nödvändiga näringsämnen och minska riskerna.

Att bygga värden i sin produkt

Varför laddar inte mejeriföretagen sina mejeriprodukter med starka svenska mervärden som det svenska beteskravet för kor? Är det konspiratoriskt att spekulera i att om mejeriföretagen committar sig till det svenska beteskravet och detta avvecklas, så hamnar man i dilemmat att det kan bli svårt att inte fortsätta ställa det som ett krav på sina leverantörer, mjölkbönderna. Under rubriken ”Beteskravet kunde ha varit mjölkens knorrr” skriver Marcus Frennemark i tidningen ATL. ”Köttbranschen har uthålligt kommunicerat svenska mervärden så att både kunder och konsumenter tagit intryck. Det borde mjölkbranschen också kunna göra – men med ett slopat beteskrav blir det svårare” säger Frennemark. Detta har jag försökt säga sedan flera år tillbaka. Sara Johansson i ATL uttryckte ungefär samma sak tidigare i år och blev utskälld av producentföreningen Sveriges Mjölkbönder för att hon inte kunde marknaden.

Arla: Folk köper inte svenskt som en välgärning”. Jonas Carlgren är styrelseledamot i Arla och ordförande för branschorganisationen Svensk Mjölk. Den har som mål att öka både produktionen och konsumtionen av svensk mjölk. ”Vi är övertygade om att den viktigaste pusselbiten i det arbetet är att stärka konkurrenskraften för landets mjölkproducenter. Den som har de lägsta kostnaderna klarar sig alltid, säger han till ATL. Alla människor har inte obegränsat med pengar. Att folk skulle köpa svensk mjölk som någon välgärning, det tror jag inte på. Så länge vi har öppna gränser så är vi på en gemensam marknad, säger Jonas Carlgren till tidningen ATL. Jonas Carlgren har meddelat att han tror att konsumenter är beredda att betala mer för ökat djurskydd. Bra, men inkluderar det också det svenska lagkravet på bete för kor, med tanke på Arlas likaprisprincip. Det finns ett otal konsumentstudier som visar det stora engagemanget för djurskydd både i Sverige och i övriga EU-länder. Det finns exempelvis skäl till att en majoritet av EU-länderna vill ha djurskyddsmärkning. Det var just grisknorren och den låga antibiotikaanvändningen som blev starka argument för svenskt griskött, som nu har drygt 80 % marknadsandel. Köttkonsumtionen minskar men marknadsandelen för svenskt kött ökar på bekostnad av importen. En relevant fråga som mejerierna och mjölkbönderna kan ställa sig, är ju vad köttbranschen lyckats med, men som mejeribranschen verkar ha misslyckats med. Manar inte detta till eftertanke?

Varför vill mejeriföretagen inte ladda sina varumärken och produkter med det viktiga mervärdet djurskydd, framför allt att svenska kor går på bete? Det räcker inte med dryckesmjölken. Där sjunker ju konsumtionen. Jag har kanske varit orättvis mot Arla som har skärpt sitt program Arlagården och infört en slags tredjepartskontroll. På hemsidan marknadsför man varumärket Arla Ko, som innebär utökad betestid, lösdrift inomhus och roterande ryktborstar. ”Vi är stolta över att vi, tillsammans med Arlabönderna, nu genomför stora investeringar för ökad djuromsorg” säger Arla på sin hemsida. Men jag hör VD Patrik Hansson säga: Ta bort allt (kvalitetskrav) som vi inte får betalt för. Det har jag hört förr. Det skapar inte förtroende för företagets etik.

Det är osten som är den kritiska produkten. Den svenska marknadsandelen är nere på 40 %. Länge var det krig mellan Skånemejerier och övriga mejeriföretag kring rätten att tillverka de varumärkesskyddade ostarna Präst, Greve och Herrgård. I dag finns ostarna som registrerade varumärken som ägs och licensieras ut av Svenska Ostklassiker AB. Licens för att producera svensk hårdost under varumärkena har Skånemejerier, Arla Foods, Norrmejerier och Falköpings Mejeri. Svensk hårdost under varumärkena Präst®, Herrgård® och Grevé® får enbart tillverkas på svensk mjölk och med särskilda tillverkningsmetoder som ger den smak och kvalitet som utmärker respektive produkt. För att få tillverka dem måste man ingå licensavtal med Svenska Ostklassiker AB. När mejerikriget nu är över, kan man väl samla sig kring att ladda produkterna med mervärden. Men med inställningen att svenska mervärden är ointressanta och fokus ligger på lägsta kostnader hos tunga förtroendevalda, kan det bli svårt. Svensk Mjölk ska på uppdrag av sin ägare utveckla, föra ut och kommersialisera kunskap i kedjan från ko till konsument samt driva annan därmed förenlig verksamhet. Upp till bevis att svenska köttproducenter, med slakterier som har danska och finska ägare har gjort fel och svenska mejerier har gjort rätt. Men det är väl det multinationella ägandet av Arla, som också sätter käppar i hjulet.

Fem decennier med LRF

”Med gemensamma krafter” är titeln på den bok som tidigare LRF:s VD Anders Källström uppdrog till tidigare Land- journalisten Kerstin Davidsson att skriva. En välskriven, underhållande och intressant bok. LRF bildades 1971 samma år som jag sent omsider blev färdig agronom. Jag tillbringade närmade trettio år av min yrkeskarriär inom lantbrukskooperationen och LRF.

Titeln på boken känns en aning motsägelsefull. Det finns beskrivningar av händelser där det har spretat rejält. Men starka bondeledare har ändå oftast sett till att sluta leden. Här finns spännande beskrivningar av det politiska spelet kring jordbrukspolitiken, räddningen av Föreningsbanken, marknadssatsningar, LRF:s flop kring bolaget Spira, lantbrukskooperationens omvälvande utveckling och inte minst LRF:s roll vid naturkatastrofer.

Organisationen har haft starka bondeledare. Bosse Dockered och Hans Jonsson har haft stor påverkan på historien. Men en eloge till modiga Caroline Trapp som besegrade en klumpig valberedning och Staffan Danielsson och blev omvald. Bosse Dockered kämpade för ett svenskt EU-medlemskap och lyckades. Han drev på för spårbytet, som kom av sig med EU-medlemskapet. Han stöttade inledningsvis kampanjen Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk. Bosse lyfte fram kvinnorna. Han var tydlig med att han ville ha en kvinnlig ordförande för LRF och det blev också Caroline Trapp, som efterträdde Hans Jonsson. Han presenterade stolt Gunilla Krantz och mig och vårt jobb på Slakteriförbundet.

Det var roligt att jobba med Hans i EU. Vi träffade EU-parlamentariker i Strassbourg och deltog i ett fantastiskt seminarium i Bryssel 1997, för att övertyga resten av EU att det svenska förbudet mot tillväxtantibiotika var rätt. Det var Hans som förutseende ordnade ett presseminarium kring BSE, galna-ko-sjukan 1996. Och han stöttade när jag demonstrerade mot Gunnar Nilsson i Viken som seminerade sina kvigor med Belgisk Blå-sperma.

Alldeles innan LRF-stämman 2004, åkte Caroline Trapp och jag ned till Köpenhamn för att försöka övertyga danska landbrugsrådet att det inte var lämpligt att köra danska grisar genom Skåne av smittskyddsskäl. Tre år innan hade Caroline satt munkavle på mig för att jag inte ville att Swedish Meats skulle importera 500 danska galtar. Peter Raztar VD för Swedish Meats hade övertygat Caroline att det var en bra grej. Strongt nog ändrade sig Caroline och gav mig rätt. Jordbruksverket hade avrått från import.

Sina starkaste sidor visar organisationen i kriser. Jag glömmer aldrig bondetåget 1985. Det gör inte min son heller som gick med. ”Hoppa Svante” skrek bönderna när dåvarande jordbruksminister Svante Lundqvist visade sig i fönstret på Kanslihuset. För mig minnesvärda kriser var första misstänkta fallet av BSE (galna-ko-sjukan) på en gård i Halland 2001. 2005 hade vi i Sverige ett EHEC-utbrott med över 120 insjuknade. Frilandsodlad sallat i Halland utpekades som smittkälla. Griskrisen i november 2009, med upprörande bilder från svenska gristallar hanterades föredömligt av dåvarande ordförande Lars-Göran Pettersson, anser jag. LRF:s insatser vid stormen Gudrun 2005 och branden i Västmanland 2014 visar på LRF:s styrka.

Lantbrukskooperationens omvälvning har haft stor betydelse. Läget under 80- 90-talet var ju helt annorlunda mot idag. LRF satsning på ett konsumentpolitiskt program 1992 välkomnades inte av lantbrukskooperationen. Marknaden skulle skötas av förädlingsföretagen som Scan, Arla och Lantmännen och inte av LRF. Men LRF- stämman 1992 gav stöd till LRF:s fina kampanj Sverige Bönder på+ Väg mot Världens renaste jordbruk. Kaxigt men smart. Man hävdar inte att man är framme utan på väg. Man har lagt ut riktning. Men som sägs, redan tidigare hade Slakteriförbundet 1984 fattat beslut om att förbjuda antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. Jag är så glad att Kerstin valde att lyfta Slakteriförbundets stämma och inte motionen till LRF:s stämma som kom efter Slakteriförbundets stämma. Att jag fick en helbild i boken, en annons från 1986 med mig i en grisningsbox hos Sven-Erik Johansson, Nibble, är oerhört smickrande.

Hur svensk är svensk mat?

På uppdrag av Ekomatscentrum har Gunnar Rundgren studerat andelen importerade insatsmedel för konventionella respektive ekologiska produkter och dess kostnader per hektar respektive produkt. Slutsatser från rapporten: Man kan på goda grunder hävda att svensk ekologisk primärproduktion är mindre beroende av importerade insatsmedel än svensk konventionell primärproduktion. Förhållandet är särskilt starkt för andelen av intäkten som går till att köpa importerade insatsmedel. Uttryckt annorlunda betyder det att för varje krona som konsumenten lägger på ekologiska produkter så går en mindre del till att täcka kostnaderna för importerade insatsmedel. Per kilo är skillnaderna mindre, men existerar fortfarande för de flesta produkter, särskilt för spannmål. Budskapet är viktigt, men det är tveksamt om det går att kommunicera till konsument. Den offentliga upphandlingen och berörda myndigheter bör vara viktiga mottagare av fakta (seminarium 26 oktober www.ekomatcentrum.se).

Under Corona-pandemin har livsmedelsförsörjning och sårbarhet fått ökat fokus. LRF har länge hävdat att vi har bara 50 procents självförsörjning, vilket är felaktigt eftersom det handlar om handelsbalans och inte om kg (påpekat i ett flertal bloggar och tweets). Tyvärr har den siffran fastnat i den allmänna debatten. LRF har också hävdat att vi vid avspärrning skulle behöva leva på morotskaka, eftersom den svenska marknadsandelen för spannmål, morötter och socker är över 100 procent. Det är bara patetiskt. I dagsläget är exempelvis den svenska marknadsandelen för griskött 80 procent och ägg över 90 procent.

Myndigheterna som har utrett försörjningsfrågan, förkastar begreppet självförsörjningsgrad och talar om försörjningsförmåga. Importen av insatsmedlen har glädjande nog fått ökat intresse. Det handlar om gödselmedel, bekämpningsmedel, foder, drivmedel, veterinärläkemedel och inte minst arbetskraft. Därför blir Ekomatcentrums rapport speciellt intressant. Den ekologiska produktionen är mycket mindre beroende av import av gödsel och bekämpningsmedel. Skillnaderna i bränsleimport är marginella liksom veterinärläkemedel. Det som sticker ut är importen av foder i den ekologiska djurproduktionen. Ekologisk soja är dyr och importeras från Kina. Jag fick möjlighet att medverka vid ett möte med ekologiska lantbrukarna där möjligheten att ersätta sojan diskuterades. Inhemska proteinfodermedel är bl a raps, åkerböna och högre kvalitet i vallfodret. Att ersätta sojan med inhemska proteinfodermedel är ju inte bara en utmaning för den ekologiska produktionen. Sojamjöl har högt proteininnehåll och innehåller viktiga aminosyror. Problemet är den begränsade tillgången till svenska ekologiska proteinfodermedel. Tänk om de ekologiska reglerna kunde tillåta syntetiska aminosyror. Då skulle man kanske kunna lösa en del av problemet.

Vid kriser samlar vi oss kring flaggan, som professorn i kriskommunikation Bengt Johansson, Göteborgs universitet uttryckte det på ett seminarium i SVT:s Forum. Den starkaste konsumenttrenden under senare år har varit nära/lokalt. Och det är inte bara en svensk trend. Svenskt har gått före ekologiskt och marknaden för ekologiskt har stagnerat. Den ökade efterfrågan på vegetariskt gynnar inte heller marknadsandelarna för svenska råvaror. Vi odlar inte tillräckligt med svenska baljväxter och saknar svensk förädling. Det är olyckligt att den offentliga upphandlingen ökar importandelen.

Att kor går lösa inomhus räcker inte!

Enligt Djurskyddslagen från 2018 sägs att djur ska kunna utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende). Det är därför svensk lagstiftning förbjuder instängning av suggor i bås innan grisning och att de ska ha tillgång till halm för att bygga bo. Forskning från 2017 visar att mjölkkor i lösdrift vill arbeta genom att öppna en tung dörr, lika mycket för att få komma ut, som för att få tillgång till färskt foder. Kornas möjligheter till rörelse och sociala interaktioner är helt andra på bete än inomhus i lösdrift, med många gånger hårda och hala golv. Det finns omfattande forskning som visar på positiva effekter av bete på djurens hälsa och beteende. Betet är bl a positivt för kornas ben- och klövhälsa. En studie vid SLU 2019, där belastningsfördelningen på kornas klövar vid olika underlag jämfördes visar att betet är överlägset både betonggolv och gummibeklädda golv. Lösdrift inomhus kan inte ersätta betesgång utomhus. Att Arla nu marknadsför mjölk från frigående kor, är att manipulativt inte kommunicera det starkaste argumentet för svensk mjölk d v s lagkravet på att svenska kor ska vistas på bete. Att hävda att lagkrav inte ger merbetalt är nonsens och kanske ett argument som mejerierna använder. Svenska grisproducenter får mer betalt för svensk djurskydd som förbud mot svanskupering, lösgående suggor och större utrymmen.

På årets LRF-stämma behandlades en motion från LRF Västra Götaland som yrkade att LRF ska verka för att lagstiftningen ändras så att nötkreatur i lösdriftsstallar undantas från kravet på bete och utevistelse. Stämman gav stöd till styrelsen förslag att arbeta för en mer flexibel svensk lagstiftning kring betesdrift för nötkreatur för mjölkproduktion i lösdriftsstallar. På frågan om vad som avses med mer flexibel hänvisar ordföranden till målstyrd lagstiftning. I styrelsens yttrande hänvisas till förra årets position: ”Bete bidrar till bra djurvälfärd och den goda bilden av svensk mjölk- och köttproduktion. Regler och tillämpningar för bete ska ha djuren i fokus och möjliggöra ett modernt och flexibelt företagande i en växande svensk mjölk- och köttproduktion”. I texten sägs också ”Av kommunikationsanalysen framgår bland annat att om beteslagstiftningen förändras, kommer den av många i samhället vinklas till att det leder till en försämring för korna, oavsett om det stämmer eller inte”. Ett ganska anmärkningsvärt uttalande med tanke på vad man uttalade 2019 och vad forskningen säger.

Sverige har haft en lång tråkig tradition av att fokusera på att mat ska vara billig (se uttalande från jordbruksminister Eric Holmqvist längre ned). Till min stora glädje verkar trenden ha vänt och i dagens krisläge prioriteras svensk mat med högre kvalitet till ett högre pris. Närhet och lokalt prioriteras högt och marknadsandelarna för exempelvis svenskt kött ökar samtidigt som köttkonsumtionen minskar. För mejeriprodukterna har utvecklingen på senare år gått åt andra hållet. Svensk mjölkproduktion har minskat och bl a ostimporten har ökat kraftigt. Minskningen ligger bakom svenska mjölkbönders krav på att ändra den ”omoderna” beteslagstiftningen. Nu verkar ändå den svenska mjölkproduktionen ha ökat. Vilket är intressant med tanke på att den vikande svenska produktionen används som argument för att ändra svensk beteslagstiftning. Och lagstiftningen är allt annat än omodern. Det finns som tidigare nämnts en stark motivation för kor att beta och mycket av kornas naturliga beteende tillgodoses på bete. Det är något som har stöd av modern forskning och också av EFSA (EU:s expertmyndighet). Kommer vi få se några kosläpp nästa vår?

Läs hela artikeln »

Vad väljer man bort som vegan?

”Det finns inga hållbara jordbrukssystem utan animalier ” citat Gunnar Rundgren. Och han är inte den enda som framhäver behovet av hållbara jordbrukssystem, som bygger på balans mellan växtodling och djurhållning. Ska man verkligen som Livsmedelsverket vill, välja bort rött kött, som bidrar till flera hållbarhetsmål? Jag har ställt frågan och lyssnat av flera presentationer den senaste tiden – Axfoods rapport Livsmedel 2030, den Ekologiska framtidsdagen och senast Matlusts hållbarhetsseminarium. Men frågan är vilka djur vi ska ha i ett hållbart system och vad man som vegan väljer bort, bortsett från djuretiska skäl, som man måste respektera. Men de som använder den amerikanska filmen Cowspiracy som skäl för sin veganismen, kanske ändå måste skaffa sig lite bättre kunskap. Sedan får vi inte glömma bort att i många utvecklingsländer är betesdjur eller kycklingar kanske den enda möjlighet att få i sig värdefullt protein.

En argumentation för djurhållning bygger på att alla vegetabilier ger biprodukter som måste omsättas av djur för att uppnå lönsamhet i systemet. Sojaolja var och är viktig vegetabilisk olja där sojamjölet sedan blev en viktig proteinfoderråvara. Samma sak gäller rapsolja och rapsfrökaka. Spannmål , som exempelvis havre, ger kli som foder. Öl och sprit ger drav och drank och sockerbetor ger melass och Betfor. Avrenspellets d v s det som rensas bort vid spannmålshanteringen kommer jag ihåg som en bra foderingrediens i idisslarfoder. Jag har ju ett förflutet på foderavdelningen hos Lantmännen.

Ett tungt argument för gräsätarna är vallodlingens tydligt positiva effekt i växtföljden när det gäller mullhalt och kolinlagring. Vallen minskar också behovet av bekämpningsmedel. Det är därför bekämpningsmedelsanvändningen är så låg i Norrland. Stora delar av Norden är väl lämpat för odling av gräs., som ger bättre jordhälsa och minskad klimatpåverkan. Att öka vallen i växtföljden skulle vara positivt i våra intensiva spannmålsområden med monokulturer. Det finns stor enighet om vallens positiva effekter. Invändningen är att man inte behöver använda vallen som foder utan den kan bli råvara till bioenergi. Men frågan om det ger tillräcklig lönsamhet som alternativ till att låta gräsätarna omvandla fiberrikt foder till värdefulla mejeriprodukter och kött. De som har räknat på hur många djur det behövs i Sverige för att vårda svenska naturbetesmarker, glömmer bort vallens positiva effekter.

Betande djur har blivit ett starkt argument för det viktiga hållbarhetsmålet biologisk mångfald. Certifierat naturbeteskött har blivit en höjdare, som omfamnas av alla, även de som vill radikalt minska köttkonsumtionen. I Axfoods rapport Mat 2030 vill man ha fler betande djur som stutar. Därför blir LRF-stämmans beslut om avveckling av beteskravet för mjölkkor verkligen kontraproduktivt. Klimatmässigt är det fördelaktigare att äta mjölkkokött än kött från dikoproduktion. Jag blir bekymrad när jag läser att Karin Lexén, Naturskyddsföreningen , kraftfullt avråder från ost, eftersom det krävs mycket mjölk för att göra ost. Ekologisk produktion bygger på balans mellan djur – och växtodling och stallgödseln har en viktig roll. KRAV har en fin film om kons viktiga roll i det hållbara jordbruket. Men grisar och kycklingar då? Kycklingen står för den stora ökningen v svensk köttkonsumtion, något som ofta glöms bort. Kycklingen är förhållandevis klimatsmart, men bidrar knappast till biologisk mångfald. Grisen ligger någonstans mellan kyckling och nötkött. Grisen skulle kunna försvara sin roll som biproduktsförädlare.

Men glöm inte det viktigaste – måltiden som social faktor. Var det inte brasilianska kostrekommendationer som uttalade vikten av att äta tillsammans. Det är som Gunnar Rundgren säger – mycket av vad vi äter beror på kultur och traditioner.

Kan Sverige tvingas godkänna slakt utan bedövning?

EU:s generaladvokat anser att det inte ska vara möjligt att införa förbud mot slakt utan bedövning. Skälet är att detta strider mot religionsfriheten inom unionen. Jag vet inte vem eller vilka som driver frågan och som har medfört att generaladvokaten uttalar sig. I nuvarande EU regelverk gäller att djuren ska bedövas innan slakt, men att undantag kan medges av religiösa skäl för att tillgodose en marknad. Det finns en vedertagen uppfattning att många slakterier inom unionen rutinmässigt slaktar utan bedövning för att slippa ha separata slaktlinjer.

Begreppet bedövning vid slakt innebär att djur görs medvetslöst innan halspulsådrorna skärs av. Man skjuter djuret i hjärnan, slår ut hjärnan med elektricitet eller bedövar djuret med gas. I Sverige diskuteras just nu bedövningsmetoder för framför allt grisar och kycklingar. Och det kan konstateras att dagens metoder framför allt gasbedövning av svin inte alls är optimal från djurskyddssynpunkt. Men därifrån till att helt avstå från bedövning är steget mycket långt.

Slakt som innebär att djur inte bedövas innan avlivning är ett oerhört allvarligt brott mot djurskyddet. Avlivning genom att skära halsen av djuret innebär stor stress eftersom djuret måste kraftigt fixeras. När det gäller nötkreatur finns teknik som vänder djuret på rygg. Själva snittet framkallar djup smärta. Det kan ta tid innan djuret avlider- för nötkreatur upp till flera minuter. För några år sedan visades en vidrig film där man fick se hur blodet sprutade ut från snittet och det tog lång tid innan djuret dog. Själv fick jag bevittna judisk slakt i New Jersey i USA på 80-talet. Djuren hängdes medvetna upp i bakbenen innan snittet las!

Man talar ibland om slakt utan bedövning som religiös slakt. Muslimerna , koranen, tar inte avstånd från bedövning. Det finns flera svenska slakterier som slaktar enligt halal, där djuret bedövas, men att djuret välsignas av en godkänd person. Djurskyddet Sverige gav för några år sedan sitt djurskyddsstipendium till ett muslimskt slakteri Qibbla Halal Kött AB, just av det skälet att man kräver bedövning. Vid ett seminarium på KSLA 2012 uttalade rabbinen för judiska församlingen i Stockholm Isak Nachman: ”Så länge ni i Sverige accepterar älgjakt, så måste ni respektera vårt krav på skäktning d v s slakt utan bedövning”. http://gunnela.nu/2012/03/27/bedovning-vid-slakt-aldrig-ett-alternativ-for-rattrogen-jude/

Kravet på bedövning skrevs in i svensk lagstiftning i mitten av 30-talet. Men även i Sverige har vi haft ett ifrågasättande av det svenska förbudet. Det har funnits liberala politiker som velat tillmötesgå religiösa krav och även svenska präster. LRF fick frågan av Djurens Vänner och jag som ansvarig för djurskyddet på LRF, fick höra av ordföranden (hans rådgivare) att jag inte fick förfalla till att vara rabiat. LRF svarade då inte Djurens Vänner. Efter byte av ordförande svarade LRF Djurens Vänner 1996: … ” EUs direktiv ställer krav på bedövning före slakt. Skäktning är endast tillåtet efter dispens. Jordbruksverket gjorde 1991 en noggrann utredning och ansåg att metoden skulle innebära en kraftig försämring av djurskyddet. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) tar klart avstånd från metoder som innebär ökat lidande och stress i samband med slakt. LRF stöder till fullo Jordbruksverkets bedömning att metoden inte bör tillåtas i Sverige. Behovet av koscherkött bör kunna tillfredsställas genom import.”

Om EU-domstolen skulle fastställa att medlemsländerna inte får införa ett förbud mot obedövad slakt, är jag övertygad om att svenska slakterier aldrig skulle sluta bedöva innan avlivning. Däremot kan jag oroa mig över att detta skulle legitimera obedövad, idag olaglig, slakt av får som sker i det fördolda.

Djurskyddsmärkning knappast en fördel för djurskyddet och konsumenterna

Att animaliska livsmedel får ett djurskyddsmärke är väl bra? Då kan vi göra medvetna val. Men vet vi vad vi väljer? Hur ska vi veta vilka kriterier som gäller och hur de kontrolleras? Hur skiljer sig exempelvis EU:s djurskyddsmärke från svensk djurskyddslagstiftning? Inom ramen för EU:s Green Deal och Farm to Fork finns ett förslag till djurskyddsmärkning. Det tyska ordförandeskapet driver på med stöd av flera andra medlemsländer. Men förslaget kan sannolikt både vilseleda konsumenterna, bromsa en nödvändig utveckling av djurskyddet inom EU och gynnar kanske inte heller svenska djurbönder. En djurskyddsmärkning innebär att man överlämnar till konsument och marknad att lösa svagheter i dagens djurhållning.

I Sverige finns en gemensam uppfattning om att EU bör höja sin ambition när det gäller lagstiftning inom djurskyddsområdet. Det finns också en motiverad kritik mot att många medlemsstater inte implementerat gällande djurskyddslagstiftning. Det gäller f f a grisdirektivet. Djurskyddsmärkning får inte ersätta dessa berättigade krav på ett gott djurskydd inom unionen. Om det trots detta finns ett starkt stöd för detta bland medlemsstaterna är det angeläget att ovan nämnda risker vägs in i utvecklingen av kriterier, kontroll och kommunikation.

Ska svenska producenter ha glädje av detta måste man säkerställa att svenska produkter når upp till ex en eller två stjärnor. En märkning kräver certifiering och kontinuerlig kontroll, vilket medför en extra kostnad. Men en djurskyddsmärkning skulle kanske innebära en bättre och säkrare tillämpning av gällande djurskyddsregelverk. Omärkta produkter skulle förhoppningsvis straffas av konsumenterna. Mycket beror på hur detaljhandeln ställer sig. Om detaljhandeln eller grossister ställer krav ex minst en stjärna, skulle detta kunna vara starkt drivande. Förädlingsindustrin skulle också kunna ställa tydligare krav på ingående animaliska råvaror. Ett intressant alternativ är att begränsa märkningen till bussiness to bussines d v s att ställa krav på leverantör till industri, grossist eller dagligvaruhandel.

Jag har deltagit i utveckling av ISO/OIE:s standard för djurskydd, i Global GAPs motsvarande och i Eurogoups for Animals försök att utarbeta kriterier för djurvälfärd. Jag har tillbringat tio år på Sigill Kvalitetssystem med certifiering, kriteriearbete och kontroll. När det gällde ISO-standarden var vi väldigt tydliga med att standarden inte skulle kommuniceras till konsument utan bara fick användas för bussines to bussines. Euorogroup for Animals ansats stupade på att man insåg att det måste bygga på en certifieringsorganisation. Om EU väljer att gå vidare med frågan krävs m a o ett omfattande arbete att kartlägga marknaden, fastställa kriterier och utveckla kontrollsystem.

Jag vill hänvisa till Nordiska rådets rapport kring myter om hållbar konsumtion från 2013. En kartläggning av befintlig forskning visade tydligt att hållbar konsumtion inte kan uppnås genom att upplysa konsumenterna och ge möjligheter till upplysta val. Citat: ”Regeringarna måste leda övergången till hållbarhet genom att skapa samhälleliga strukturer som gör hållbar livsstil till standardalternativet. Innovation i teknik och infrastruktur, lagstiftning, prissättning, marknadsföring och nya sociala normer kan användas i kombination för att
skapa en arkitektur för hållbara val. Bindande lagstiftning är ofta de mest effektiva politiska styrmedlen för att förändra konsumtionsmönster. Dessa politiska styrmedel blir ofta ännu effektivare när de används i kombination med andra verktyg i så kallad styrmedelspaket, som innefattar prissättning eller infrastrukturutveckling,
samt informationsverktyg, vilket skapar ett effektivare ramverk för förändring för konsumenterna”. Det ska vara lätt att göra rätt, som man brukar säga.

En höst med digitala möten!

Det löste sig inte till hösten – Corona-pandemin. Personligen var jag väldigt skeptisk. Nu rasar det igång igen med full kraft med seminarier, möten, workshops och uppskjutna årsmöten. Och det är en anstormning från olika avsändare som sköt på aktiviteterna i våras och ett inställt Almedalen. I torsdag hade jag fyra olika aktiviteter som kolliderade samma dag. Men nu gäller Zoom, Teams, Skype m m. Vi hoppas väl alla att detta ska vara en övergångslösning. På nästan alla möten, jag deltagit i, har man ropat på fysiska möten. ”Vi måste få ses nästa gång – och kramas”. Jag skrev en blogg i juli. ”Kramades vi för mycket innan Corona-krisen”. Själv har jag bara kramat en person, säger inte vem, sedan mars d v s ett helt halvår utan fysisk kontakt. Det är inte mänskligt. Det är inhumant.

Jag har deltagit i tämligen bra digitala möten, huvudsakligen Zoom och Teams. Men tydligen är det så att regeringskansliet eventuellt också statliga myndigheter av säkerhetsskäl begränsas till företags-Skype. På mötet med Näringsdepartementet kring djurvälfärdsmärkning i veckan, fick jag budskapet ”Anslut igen” kontinuerligt. Okej, då får man tillgripa nödlösningen – telefonuppkoppling. Långa nummer och flera steg och så har man missat flera inlägg. Telefonuppkoppling innebär att man inte ser deltagarna, jag vet inte hur man ska begära ordet och dessutom kan man inte läsa chatten. Tyvärr missade jag inledningsvis att stänga av ljudet, så alla fick väl höra hur jag försökte få Attis att sluta gnälla och krafsa på mig. Till slut fick jag ta en vända utanför porten (på Blanchegatan) med telefonen i högsta hugg. Det är väl en av fördelarna med telefonmöten, att man kan göra så. Men jag tappade bort ett inlägg. Jag är inte ensam om att klaga. Veckan innan hade näringsdepartementet ett möte kring EU:s Farm to Fork med 60 inlägg från olika intressenter. Ingen bra lösning när vissa tvingas delta per telefon. Skärpning Regeringskansliet. Jag har klagat på Jordbruksverket, som har lovat Zoom nästa gång.

Höst – skönt men alltid vemodigt. Jag gillar inte 30 graders värme. Höst innebär mörka kvällar, solen står lågt, blåst och skärpa i luften. Jag framhärdade med kortbyxor fram till förra helgen. Och nu kommer förberedelser inför vintern. Ta upp båtarna, sätta in trädgårdsmöbler, plocka äpplen och ta in pelargon och apelsinträd. Jag byter vissa tavlor efter årstid. ”Första höststormen byter plats med ektavlan och rådjuret på vallmoäng byts mot höstfärgad rönn. Nästa gång byts mot vintermotiv. Nu kommer tiden när man överlever genom att tända ljus och elda en värmande brasa. Snart kommer jag flytta in från Ingarö till Blanchegatan, där jag inte bott sedan mitten av mars. Attis vantrivs, men han får väl anpassa sig precis som jag. Frågan är när man vågar åka kollektivt?