Ska vi låta marknaden bestämma vilket skydd av djuren vi vill ha?

7 oktober, 2024 – 9:46

Nej! Marknaden räcker inte för att skydda våra djur, liksom den inte räcker när det gäller farliga kemikalier, oacceptabel arbetsmiljö eller miljöbrott. Riksdagen har i den svenska djurskyddslagen (2018:1192) beslutat att djur får användas för olika syften men det är under förutsättning att djuren mår fysiskt och psykiskt bra och får utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande. I förarbetena till djurskyddslagen anges att ett skydd för djuren ska säkerställas genom de konkreta bestämmelser om djurhållning som finns i lagen och i föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. EU formar också djurskyddsregler för att möta konsumenternas krav på ett gott djurskydd. Principen om lagstiftning utesluter givetvis inte marknadsmässiga alternativ, som ytterligare förbättrar djuromsorgen. I Sverige är KRAV och Svenskt Sigill sådana exempel. Att låta marknaden avgöra djurskyddet har framför all lyfts genom att den finska mjölkproduktionen hamnat på agendan. Finland ges som ett exempel där marknaden genom sina mejeriföretag låter konsumenterna välja mjölk från betande kor.

Så här skriver Elisabeth Hidén, mjölkproducent och f d ordförande i LRF ungdom: ”Om intresset för bete nu är så brinnande stort som debatten visar på, varför är vi rädda för att låta marknaden bestämma? För helt ärligt så låter vi redan marknaden bestämma med den svenska lantbruksföretagarens som insats”. Att låta marknaden bestämma kräver tydlig ursprungsmärkning och tydlig kommunikation kring eventuella mervärden. Är det KRAV-mjölk eller Norrmejerier som blir det enda säkra valet? Svenska konsumenter väljer idag till 100 procent svensk dryckesmjölk och de svenska marknadsandelarna för syrade produkter och grädde ligger också högt. När det gäller osten är bara knappt 30 procent av svenskt ursprung. Men 60 procent av svenska konsumenter vill ha svensk ost. Lika många tror att 60 procent av osten är svensk. Ta en titt i ostdisken! Underlättar den val av svensk ost? Titta också på ICAs massiva marknadsföring i TV för hushållsost! Är osten svensk? Det är dags för bonderepresentanter att sluta skjuta på konsumenterna och istället rikta blicken mot aktörerna i livsmedelskedjan. Det kommer Vi Konsumenter göra i ett samtal den 20 november. Inbjudan kommer på www.vikonsumenter.org.

Det är viktigt att notera att Finland sedan länge haft ett beteskrav för uppbundna kor. Nu har strukturomvandlingen precis som i Sverige lett till färre mjölkgårdar och en övergång till lösdrift. Men den stora skillnaden mellan Sverige och Finland är att Finland har nationella mejeriföretag, medan internationella mjölkföretag dominerar den svenska mejerimarknaden. Valio med flera finska företag har valt att ge ordentligt med stöd till betande kor till skillnad från exempelvis Arla, som ger 2 av 80 poäng till bete i sin hållbarhetsersättning.

Är bondeföreträdarna helt lomhörda för fakta? Mikaela Johnsson vice ordförande hävdar fortfarande (trots vår debattartikel i Land Lantbruk) att om man tar bort den nationella lagstiftningen med beteskrav så kan man få ersättning från den gemensamma jordbrukspolitiken CAP. CAP ger inte möjlighet till ersättning för nationell lagstiftning, men inte heller ersättning för praxis d v s det som allmänt tillämpas, i det här fallet bete. Det framgår också i utredningen. Sakkunniga på landsbygdsdepartementet har framfört att det kommer bli väldigt svårt att förhandla fram ett sådant stöd.

Mikaela Johnson hävdar att det inte går att marknadsföra lagstiftning. Gå in på Svenskmärknings, LRF:s och Arlas hemsidor! Där marknadsförs kor på bete som ett starkt mervärde. Det är ju också något som dagligvaruhandeln speciellt har lyft sedan flera år. Slakteriföretagen och Livsmedelsföretagen har med rätt också hävdat att svensk djurvälfärd är ett unikt mervärde som ger merbetalt. Svenskt griskött har en marknadsandel på över 80 procent.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

LRF och KD vilseleder mjölkbönderna

18 september, 2024 – 10:14

Sex organisationer Vi Konsumenter, World Animal Protection, Djurskyddet Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt och Greenpeace överlämnade i går över 110 000 röster från uppropet Jag vill beta till statssekreteraren Dan Ericsson. Viktiga budskap till statssekreteraren var

– LRF och KD vilseleder mjölkbönderna med att ett borttaget beteskrav omedelbart skulle ge möjlighet till mer betalt för bete genom den gemensamma jordbrukspolitiken CAP. Det finns inte möjlighet att ersätta nationell lagstiftning eller praxis. Det finns ingen garanti för att EU enligt gällande statsstödsregler skulle kunna ge stöd till bönder med kor på bete.
– LRF vilseleder genom att tala om krångliga betesregler (senast i TV4 Nyhetsmorgon), trots att man tydligt fått påpekande av jordbruksverket kring vilken flexibilitet som gäller.

– Europas livsmedelssäkerhetsmyndighet, EFSA:s tydliga rekommendation om värdet av bete för kors hälsa och välfärd har inte beaktats av utredaren. Dokumentationen är övertygande med ökad dödlighet i mjölkkobesättningar med kor på stall hela året.
– Sveriges ambitioner med biologisk mångfald kan helt misslyckas med färre betande djur

– Alla lösdriftstallar har inte en bra djurmiljö, vilket bekräftades under utredningen. VÄXAS studie ger inte svar på frågan om korna har det bättre på bete än på stall året runt.
– De 21 forskarna har i sin debattartikel gett tydliga besked om att utredaren bortsett från forskningens tydliga besked om värdet av betet för kors hälsa och välfärd och djurskyddslagstiftningen positiva effekt på djurhälsan. Utredaren har medvetet valt att bortse från forskningen och hellre lyssna på vad vissa producenter vill ha.
– Utredaren har helt bortsett från hela livsmedelskedjan – marknaden och dess aktörer d v s mejeriföretag, dagligvaruhandel och konsumenter, som tydligt uttalat att beteskravet är ett starkt mervärde. Köttbranschen har uttryckt kritik över LRF:s ställningstagande och oro för förtroendet för svenskt nötkött. Att marknadsandelen för svenska mejeriprodukter endast är femtio procent, beror på en medveten minskning av svensk ostproduktion och att bl a Arlas ofta danska ost uppfattas som svensk. Det saknas en laddning med svenska mervärden och det går utmärkt att ladda med svensk lagstiftning.
– Det kanske inte är svårt att mobilisera allmänheten för kors rätt till bete, men det ger en hänvisning till vilken opinion man riskera att möta om man ändrar djurskyddslagstiftningen.
– Ingen, inte ens statssekreteraren, vill se en utveckling mot ett fåtal jättestora besättningar med kor inomhus året runt (300 gårdar med 1000 kor), men risken finns med ändrad lagstiftning. De är de stora mjölkbesättningarna som drivit frågan kring borttaget beteskrav och som vill bli ännu större.

Dan Ericsson inleder med att, liksom LRF, peka på minskningen av antalet mjölkgårdar och antalet kor genom åren. Sverige var det enda land som minskade sin mjölkproduktion efter att tvåpris-systemet avvecklades. LRF upprepar envist att detta beror på beteskravet, vilket inte är sant. Utvecklingen är en effekt av strukturomvandlingen, som startade redan innan 1988 och drabbat hela västvärlden. Den utvecklingen kan snarast accelerera med ett avvecklat beteskrav. Nu säger sig Arla välkomna fler leverantörer och mjölkpriset har ökat med en krona senaste året. Men vad är det som Arla ska exportera – ännu mer mjölkpulver? Sorgligt eftersom vi, som konsumenter, vill ha ökad möjlighet att välja svensk ost med mjölk från betande kor.

Läs hela artikeln »

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Att tillgodose ett särintresse

16 september, 2024 – 3:43

Jag har flera gånger på X framfört att jag slutar läsa ATL om ledarskribenten Anders Gustafsson fortsätter att ohämmat gjuta sin galla över tidigare regering och framför allt över miljöpartiet. Detta trots att man hävdar att ATLs ledarsida är partipolitisk obunden Tyvärr är det väl så att flera bönder, med tanke på politisk hemvist, gillar onyanserade påhopp. Jag förväntar mig mer saklighet och att ledarskribenten söker se frågor från flera perspektiv. Det är också vad jag, med flera, förväntade oss av utredaren Elisabeth Nilsson. En offentlig utredning är en viktig del i lagstiftningsprocessen, och som svenska medborgare måste vi kunna förlita oss på att resultatet som presenteras är baserat på forskning snarare än att ensidigt tillgodose ett särintresse.

I ledaren i ATL den 5 september spyr Anders Gustafsson sin galla över en snuttifierad och känslostyrd debatt som kritiserar utredarens Elisabeth Nilssons förslag kring konkurrenskraft och ett starkt djurskydd. Jag håller inte med. Jag vill påminna om att den första kommentaren från vice ordföranden i LRF i maj byggde på ren misstolkning av djurskyddsföreskrifterna. Man behöver inte alls tvinga ut sina djur i alla väder. Anders Gustafsson kan ju börja med att läsa direktivet till utredningen. Uppgiften var att analysera och föreslå åtgärder för att stärka konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter med bibehållna högt ställda djurskyddskrav. Uppgiften var inte att ensidigt föreslå regelförenklingar för att öka konkurrenskraften. Förhoppning var att den tillsatta utredaren skulle göra ett gediget bakgrundsarbete för att på ett objektivt sätt kunna ta sig an regeringens frågeställningar och redovisa ett resultat som gör att vi kan vara stolta över svenskt djurskydd. Helt i strid mot sitt uppdrag föreslår utredaren Elisabeth Nilsson att mjölkkor, som vistas i lösdriftsstallar ska undantas kravet på att vistas på bete. Hon vill minska antalet djurskyddsregler, göra reglerna mer målstyrda och ge djurbönderna frihet att själva bestämma vad som är ett gott djurskydd. Det var på håret att hon ville förändra det svenska förbudet mot fixering av suggor. Där lyckades vi hålla emot.

Kritiken på utredaren är att hon inte tagit till sig forskning som tydligt visar att kor mår bättre på bete än att vistas inomhus hela året. Alla lösdriftstallar fyller inte heller kravet på en god djurmiljö. Elisabeth Nilsson har inte tagit till sig hur djurskyddsregelverket skapas, som tydligt framförts av Jordbruksverkets expert i utredningen. Djurskyddsregelverket bygger inte på tyckande. Hon har inte lyssnat av och analyserat hela livsmedelskedjan. Hur hanterar de viktigaste aktörerna i livsmedelskedjan, mejerierna, exempelvis den svenska ostmarknaden? Det finns ingen garanti för att hennes förslag till åtgärder ökar svensk mjölkproduktion eller ger bättre betalt till mjölkbönderna. Att påstå att man inte kan ta betalt för lagstiftning är nonsens. Argumentationen är anpassad till att våra stora mejerier inte bara har svenska ägare. Se på svensk grisproduktion, som får betalt för att grisarna har knorren kvar och att suggorna inte står i bur. En avveckling av svensk mjölkproduktion starkaste mervärde beteskravet, riskerar ge motsatt effekt d v s köpviljan minskar och importen ökar. Minskningen av antalet gårdar och kor är en effekt av en strukturrationalisering som drabbar lantbruket i stora delar av världen. Och den minskningen skedde redan innan beteskravet trädde i kraft 1989.

Som expert i utredningen, har jag med flera, försökt bidra med konkreta förslag hur man kan stärka konkurrenskraften exempelvis genom de åtgärder som Världsnaturfonden, WWF redovisat i Land Lantbruk. Av det ser jag inget i ATLs referat 12 september. Jag har också pekat på vikten av att ta en dialog med hela livsmedelskedjan. Vilket vi gjorde på seminariet i Almedalen. Utredningen har också fått sig tillsänt många forskningsrapporter som visar på värdet av betet för kors välfärd och hälsa. Jag föreslår en läsning av de 21 forskarnas inlägg i Svenska Dagbladet.

Sedan är det intressant att läsa flera artiklar i ATL. Mjölkpriset har stigit med en krona sedan förra året och optimismen ökar. Marcus Frennemark (11 juli), som just pekar på osten, som jag med flera gjort i bloggar, under utredningen och i Almedalen. Arla som deklarerar att man vill öka mjölkproduktionen i Sverige och välkomnar fler leverantörer. Snacka om betalningsvilja! Konsumenterna köper bara svensk mjölk. Det är osten som är problemet där utbudet av svensk ost är begränsat och mejerierna snarare erbjuder importerad ost, där ursprunget inte är tydligt och konsumenterna aldrig fått chansen att välja ost gjord på mjölk från betande kor.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Uppdraget skulle förbättra för både bönderna och djuren

2 september, 2024 – 16:25

Finns det en baktanke med att landsbygdsministern Peter Kullgren inleder pressträffen den 29 augusti med att hänvisa till att utredningen är en del av Tidöavtalet och har till syfte att stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion och samtidigt förbättra den globala djurvälfärden. Det var väl ändå inte uppdraget. Uppdraget var ett bibehållet starkt djurskydd, även i Sverige och förbättra inte bara för bönderna utan också för djuren.
Det finns flera uppenbara svagheter i utredarens förslag. Det framgår av våra särskilda yttranden. De flesta förslag och synpunkterna är framförda under utredningens gång, utan att dessa blivit hörsammade. Utredaren verkar ha bestämt sig tidigt och helt slagit dövörat till. Det är som jag skrev i förra bloggen, ett dåligt betyg på en utredare.
– Hon har inte accepterat att forskning och rådgivning tydligt anger att bete är bra för kons hälsa och välfärd. Det säger bl a EFSA.
– Lösdrift kan inte kompensera för betets positiva effekter. Det finns dessutom stora skillnader mellan lösdrifter där många äldre lösdrifter inte fyller rimliga krav. Hon ger inga förslag på hur kvaliteten kan säkras i lösdriftsstallar för en acceptabel hälsa och djurvälfärd.
– Hon vill ge större möjlighet för bönderna att själva ska få bestämma vad som är ett gott djurskydd. Fakta är att även om många djurhållare sköter sina djur väl, finns det djurbönder som avviker från djurskyddslagstiftningen. Det visar djurskyddskontrollen.
– Hon underkänner Jordbruksverket som ansvarig djurskyddsmyndighet och har inte förstått vad djurskyddslagen kräver
– Utredaren har väldigt styvmoderligt behandlat hur hennes beslut påverkar marknadens förtroende för svenska livsmedel. Detta gäller inte bara mejeriprodukter utan inte minst svensk nötköttsproduktion, där beteskravet är det starkaste mervärdet
– Det saknas en kritisk analys över hur mejerimarknadens agerande har påverkat utvecklingen av svensk mjölkproduktion. Det är fullt möjligt att marknadsföra svensk lagstiftning.
– Utredarens analys om hur beteskravet påverkar konkurrenskraften är styrt av hennes uppgiftslämnare. Det finns ingen garanti för att produktionen och antalet mjölkgårdar ökar eller att bönderna kan få mer betalt för bete om beteskravet avvecklas.
– Morgondagens djurhållningssystem kommer sannolikt i ökad grad premiera betande djur för att uppnå flera viktiga hållbarhetmål, där gräsätare och grön mark har fördelar framför gris-och fjäderfäproduktion.
– Finland har ett beteskravför uppbundna kor. Därför är det inte konstigt att man ser många betande kor i Finland

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Sverige riskerar hamna i strykklass med nedmontering av svenskt djurskydd

29 augusti, 2024 – 15:29

Sverige har berättigat hamnat i strykklass när det gäller att uppfylla EU:s klimatmål. Kommer Sverige som tidigare ansågs vara ett föregångsland inom djurskyddet sätta sig i samma strykklass när det gäller svenskt djurskydd. Om regeringen lyssnar på utredaren Elisabeth Nilsson Ökad konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd, förslag är risken överhängande. Jag hade förväntat mig att utredaren förutsättningslöst skulle belysa frågeställningarna. Läsa lagstiftningen, lyssna på forskarna och myndigheten och lyssna och stämma av med intressenter i HELA livsmedelskedjan. Var finns den objektiva analysen grundad på vetenskapliga fakta? Med stor besvikelse och frustration kan jag konstatera att utfallet av utredningsuppdraget är ett eko av tyckande och uttalanden från vissa bondeföreträdare utan en seriös konsekvensbeskrivning. Läs gärna särskilt yttrande från Helena Elofsson, Jordbruksverket, som väldigt tydligt sågar många av utredarens slutsatser.

”Att motsätta sig förändring är att acceptera dagens situation med låg investeringsvilja, föråldrade stallar, stora viltskador, nedläggning av gårdar och minskad produktion” säger utredaren i DN-debatt. Vi är flera i utredningen som pekat på att lagstiftningen sätter gränser, forskningen visar på betets värde och gett flera förslag till hur konkurrenskraften ska kunna förbättrats. Det är precis som TT ställde frågan vid pressmötet, det finns risker med att slänga ut det starkaste mervärdet som svenska mejeriprodukter har. Hur ska man förklara och hävda för konsumenterna att korna har det lika bra inomhus? Ska man sluta med kosläpp och Bregott-reklam. Och Arla och LRF får kanske ändra på sin hemsida. Elisabeth Nilsson och LRF vill ha flera kor. Men frågan är var dessa kor ska finnas. Risken är stor att dessa hamnar i stora besättningar och konkurrerar ut mindre besättningar, precis som en klok bonde skrev i ATL. Och hur många kor som kommer få stanna inne med ändrad lagstiftning är en öppen fråga. I Danmark är det bara 25 procent av korna som går på bete

Läs hela artikeln »

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Djurskyddslagstiftningen bygger inte på känslor

6 augusti, 2024 – 14:51

”Vi kan inte bara behöva göra en massa saker bara för att det ”känns bra” för dem som inte vet hur mjölkkor fungerar och vad de behöver mest”. Detta något förvånande och oroande uttalande kommer från ordförande i LRF:s mjölkdelegation tillika vice ordförande i Arla Inger-Lise Sjöström i tidningen ATL 11 juli. Och hon är inte ensam om att hävda att bönderna själva vet bäst. Palle Borgström och Sveriges Mjölkbönder och kanske t o m landsbygdsministern faller populistiskt in i kören. Och då undrar man om det också gäller de bönderna, som får anmärkningar och föreläggande i djurskyddskontrollen. Det är uppenbart att många djurägare tar väl hand om sina djur oavsett lagstiftning, men också uppenbart att vissa definitivt inte gör det. Lagstiftningen krävs för att fånga upp dessa djurhållare.

Djurskyddslagstiftning bygger på forskning om vad djuren behöver. Det är utgångspunkten för Jordbruksverkets arbete med djurskyddsföreskrifter. Alla förslag remissbehandlas och visst förekommer kompromisser beroende på avvägning mellan djurvälfärd och kostnader. Utgångspunkten är svensk djurskyddslag och regeringens djurskyddsförordning. Och då ska man ha klart för sig att djurskyddslagen från 2018 var resultatet av en lång och bred process där all tillgänglig kunskap lyftes. Riksdagen har i den svenska djurskyddslagen (2018:1192) beslutat att djur får användas för olika syften men det är under förutsättning att djuren mår fysiskt och psykiskt bra och får utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande. I förarbetena till djurskyddslagen anges att ett skydd för djuren ska säkerställas genom de konkreta bestämmelser om djurhållning som finns i lagen och i föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Resultatet blev exempelvis att kravet på att svenska mjölkkor ska vistas på bete sommartid finns kvar i djurskyddsförordningen från 2019.

Innebär Sjöströms och Borgströms uttalanden att vi ska sluta forska kring djurs behov och åtgärder som främjar djurs hälsa och välbefinnande. Innebär det att vi ska förkasta forskning som visar att kor på bete har bättre välfärd och hälsa än kor som vistas inne året runt. Ska vi förkasta EFSA:s (European Food Safety Authority) slutsats och Jordbruksverkets uttalande som stöder detta. Kors hälsa och välfärd gynnas av att vistas på bete och detta kan inte kompenseras i lösdriftstallar. VÄXA:s studie av 1500 kor inomhus kommer inte svara på frågan om korna mår bättre på bete. Innebär det att rådgivningen också har fel? Citat RISE med hänvisning till VÄXA: Bete främjar djurens hälsa och välbefinnande: Under betesperioden har korna möjlighet till ett naturligt beteende med större rörelsefrihet som främjar deras hälsa och välbefinnande. Under betet läker också hudskador ut bättre och även klövhälsan kan förbättras.

Det är intressant att konstatera att i LRFs marknadsföring på sociala medier under rubriken djuromsorg berättas att kor går på bete och vistas i lösdrift. Också Arla på sin hemsida talar om korna som får sitt sommarlov. Under sommaren är alla kor på bete!

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Svensk ost – en sorglig affär med stor potential

20 juli, 2024 – 12:10

Det var rubriken på ett pressmeddelande som jag skrev med anledning av ett seminarium Vi Konsumenter ordnade 9 november 2021. Tyvärr är rubriken lika aktuell idag och frågan lika angelägen. Men nu är vi många som lyfter frågan som en del av lösningen på svensk mjölkproduktions konkurrenskraft. Vi är flera, som har lyft frågan i bl a utredningen Konkurrenskraft och ett starkt djurskydd. Jag pekade också på frågan på Vi Konsumenters seminarium i Almedalen den 26 juni. Och det blev verkligen napp. Jenny Lundström pekade på vad en ökning av svensk produktion av ost kunde innebära i form av flera svenska kor. Maria Forshufvud tidigare VD för Svenskmärkning tipsade om hur man kan lyfta mervärdet betande svenska kor. Arla sa att man jobbar med osten. – undrar bara hur? Marcus Frennemark i ATL 11 juli pekar på att om vi ökar försörjningsförmågan (inte svensk marknadsdel) från 39 till 50 % skulle det innebära ytterligare 23 000 kor. Rubriken är: Osten avgörande för den svenska mjölkens framtid. Så här skrev Markus Frennemark i ATL i november 2020. ”Beteskravet kunde ha varit mjölkens knorr”. ”Köttbranschen har uthålligt kommunicerat svenska mervärden så att både kunder och konsumenter tagit intryck. Det borde mjölkbranschen också kunna göra – men med ett slopat beteskrav blir det svårare”.

Så här skrev jag i pressmeddelandet i november för tre år sedan. Kanske ska vi upprepa seminariet i höst? Det verkar läge för det.
”Det svenska köttet har återhämtat sig efter minskningen efter EU-inträdet och har idag mellan 60 till 80 %:s marknadsandel av den minskande köttkonsumtionen i Sverige. För den svenska osten har det succesivt gått åt andra hållet. Vi äter mer ost i Sverige men allt mindre är svensk. Vid EU-inträdet hade vi en svensk marknadsandel på cirka nittio procent. Nu är bara cirka trettio procent av den ost vi äter med svenskt ursprung. Osten verkar ha hamnat helt under radarn när man talar om svensk självförsörjning alternativt försörjningsförmåga av mat. Det krävs tio liter mjölk för att göra ett kg ost, så inhemsk ostproduktion har stor betydelse. Och varför ska vi äta svensk ost?

Vi har gott om smakrika svenska ostar. Sverige är ett land som passar bra för att producera mjölk. Korna äter gräs och klöver, som vi människor inte äter och som växer bra i stora delar av Sverige. Svenska kor är friska och förbrukar mycket lite antibiotika. Dessutom har Sverige ett unikt krav på att svenska kor har rätt till bete sommartid.

Svenska mervärden är ett skäl för att välja svensk ost. Men mejeriföretagen har inte laddat den svenska osten med svenska mervärden, som svenska köttföretag har gjort. Man hävdar att konsumenterna inte kopplar osten till kon som producerar mjölken. Men glöm inte debatten kring antibiotika och halloumi-osten från Cypern för några år sedan. Cypern har den högsta förbrukningen av antibiotika till djur i EU. Konsumtionen av halloumi rasade. Det svenska beteskravet för kor är ett mycket viktigt mervärde som har bekräftats i flera konsumentstudier.
Produktionen av ost har minskat till förmån för tillverkning av mjölkpulver. Om det svenska köttet har vunnit framgång med att kommunicera svenska mervärden, lyser dessa med sin frånvaro när det gäller ost.”

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Brev till Anna Nilsson politisk chefredaktör på Land Lantbruk

11 juli, 2024 – 9:20

Hej Anna
I tidningen Land den 5 juli, under ”I huvudet på”, skriver du ett brev till Astrid Lindgren. Skälet är bl. a det som du kallar den hätska debatten om det svenska beteskravet för kor. Tyvärr läser jag samma tråkiga argument som framförs av LRF och vissa mjölkbönder. Du hänvisar till Ingvar Carlssons födelsedagspresent 1988 till Astrid på hennes 80-årsdag den nya djurskyddslagen. Lagen eller snarare djurskyddsförordningen ställde krav på att mjölkkor skulle ut på bete. Du hänvisar till att korna då stod uppbundna i trånga och mörka stallar. Men hallå Anna! Vi har en ny djurskyddslag sedan 2018. Även då var riksdagen/regeringen överens om att korna hade rätt till bete. Och det finns stor valmöjlighet när man kan släppa sina kor på bete. Det har Jordbruksverket fixat genom flexibla föreskrifter. Är det för varmt, kan korna beta på natten och det gör de gärna. Du tar på dig ett ansvar när du kommunicerar till tidningen Lands stora läsekrets. Rätt ska vara rätt.

”Min ko vill ha roligt” var titeln på Astrids bok från 1990. Och det är kon det handlar om. Har någon sett kor göra krumsprång för att komma in i lagårn motsvarande de man ser vid kosläpp på våren. Kons beteende har knappast ändrats sedan sent 80-tal. Det finns också vetenskapliga studier som visar att kor kämpar för att komma på bete, även när hon har tillgång till färskt gräs. Du hänvisar till Växas studie där 1500 kor hålls inne året runt. Även Växa erkänner att studien inte kommer ge svar på om korna mår bättre på bete.

Även om lösdriftstallar har stora fördelar för kon, så finns många studier som visar på fördelar för kon med bete – naturligt beteende, motion, att ligga naturligt och bättre hälsa f f a klövhälsa. Ranglåga djur får chansen att återhämta sig. Det finns ett skäl till att EFSA (Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten) och Jordbruksverket uttalar att bete har fördelar för kornas välfärd och hälsa. Och det finns många som intygar att det finns stora skillnader på lösdrifter d v s både bra och dåliga. Skitiga djur, dålig klövhälsa och hala golv förekommer som anmärkningar. Veterinärexpert som jag talat med anser att det finns alldeles för lite plats för kon att ligga bekvämt och för lite strö.

På åttiotalet hånades forskarna som vill studera suggors beteende i naturlig miljö. Dagens moderna grisar kunde väl inte jämföras med gårdagens! Studien visade att även om aveln under många år radikalt förändrat egenskaper som kroppsform, fruktsamhet och tillväxt, så hade beteendet inte förändrats. Den dräktiga suggan sökte sig bort och byggde ett ordentligt bo, där hon sedan grisade. Den kunskapen användes sedan för att förbjuda fixering av suggan innan grisning och hon måste ha tillgång till material för att bygga bo. Ett exempel på djurskyddslagens krav på naturligt beteende som djuret är starkt motiverat för. Detta bör också gälla alla nötkreaturs rätt till bete tycker vi som kämpar för att djurskyddsförordningen även i fortsättningen ska ge mjölkkor rätt till bete.

Att sedan det svenska beteskravet av dagligvaruhandeln anses vara det starkaste mervärdet för svenska livsmedel och har stor betydelse för konsumenterna ska inte förringas. Och vad tror du Astrid Lindgren gav dig för svar? Jag är nästan helt övertygad om att hon inte skulle acceptera att kor skulle stå inne året om. Astrid gav mig sin bok ”Min ko vill ha roligt” med dedikation: Ge inte upp! Jag tror också att hennes uppmaning till mig gäller fortfarande. Jag ger inte upp!

Med vänlig sommarhälsning och tillönskan om en fortsatt debatt byggt på fakta
Gunnela Ståhle
Samhällsdebattör enlig SLU

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (2)

Arlas ansvar som marknadsledare

28 juni, 2024 – 9:58

Jag förväntar mig att Arla som marknadsledare inom mejerimarknaden tar sitt ansvar för att driva frågor som är viktiga för oss konsumenter. Att hamna i topp bland svenska varumärken förpliktigar. Klimatfrågan är jätteviktig, men det finns ett otal konsumentstudier som visar att djurvälfärd värderas mycket högt – högre än klimat och miljö. Är det den danska dominansen i Arla, som gjort att man prioriterar klimatfrågan. I en Kantar – studie 2023 hamnar djurvälfärd på andra plats efter vår egen hälsa. Och det gäller inte bara svenska konsumenter utan också i de flesta EU-länder. I svenska konsumentstudier rankas kors rätt till bete högt. Visst, det finns Arlagården, men Arla har valt i sin hållbarhetsersättning av 80 poäng endast ge två poäng för bete och även biologisk mångfald har svårt att konkurrera med klimatåtgärder – intensifiering. Jag har skrivit om detta förut. Arla, ta chansen att gå konsumenterna och korna till mötes och höj ersättningen ordentligt för betande kor! Man skulle vinna förtroende hos djurskydds – miljö och konsumentorganisationer. Vi var tretton organisationer, som skrev under debattartikeln i Svenska Dagbladet den 4 maj kring att bevara svenska kors rätt till bete. Arla kan vinna poäng även hos dagligvaruhandeln, som rankar beteskravet som svenska livsmedels starkaste mervärde. Och ett annat viktigt budskap till Arla, producera och marknadsför svensk ost med svenska mervärden! Osten är knäckfrågan.

När Arlas hållbarhetsansvariga på Vi Konsumenters seminarium i Almedalen får frågan om svenska kors rätt till bete blir svaret att man väntar på vad utredaren (Konkurrenskraft och starkt djurskydd 2023:1) kommer att säga. Och då har ett av Sveriges proffs på djurskyddsfrågor Roger Pettersson, World Animal Protection alldeles innan redovisat det forskningsbaserade betets värde för kon. Ökad rörlighet – kor på bete kan gå flera kilometer. Det ger starkare ben och leder och ökad kondition. Detta minskar risken för spentramp och juverinflammation. Bete förbättrar klövhälsan. Kon kan vila naturligt och utöva sociala beteenden. För att inte tala om stimulans kring lukter, ljud, ljus och annan stimulans. Det finns skäl för att EFSA (EU:s livsmedelsmyndighet) tydligt säger att kor ska få tillgång till bete på grund av fördelarna för djurvälfärden. Och Jordbruksverket anser att bete är en alldeles för viktig djurvälfärd – och djurhälsofråga för att tas bort eller ersättas. Kan vi verkligen förvänta oss att utredaren är bättre på detta än alla forskningresultat och tunga myndigheter.

Jag har själv jobbat i ett företag, Scan, som då hade 80 procent av den svenska slakten. Som marknadsledande tog vi ett ansvar för att möta den berättigade kritiken hur man hanterade djuren i uppfödningen, under transport och i slakt. Vi startade programmet Omsorg i Djurskötseln. Och det var inte så att alla bönder var med på tåget. Det var tufft, men gav resultat. Vi fick stöd av opinionsbildare som Astrid Lindgren och Marit Paulsen, djurskyddsorganisationer och veterinärer. LRF:s kampanj ”Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk” hade samma angreppsätt. Man skapade en allians mellan bönder och konsumenter. Nu är läget annorlunda. LRF har t o m hamnat som Jordens vänners kandidat till årets greenwash-pris på grund av LRF:s agerande i betesfrågan. Var rädd om det höga förtroende för bönderna. Vad hjälper det om man minskar antalet regler och minskar kostnader om man tappar förtroendet på marknaden. Vill man gynna ökad import, ska man ta bort unika svenska mervärden. Om det har jag också skrivit tidigare.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (1)

Vi har en modern djurskyddslagstiftning som gynnar miljömål

30 maj, 2024 – 10:20

Låt oss först korrigera en del missuppfattningar som sprids i olika media. Riksdagen fattade beslut om en ny djurskyddslag 2018, som trädde ikraft 2019. Det är därmed fel att, som LRF m fl. gör, i betesdebatten hänvisa till djurskyddslagen 1988. Jordbruksverket har i flera omgångar justerat djurskyddsföreskrifterna för ökad flexibilitet så att det är fullt möjligt att hålla djuren inne tillfälligt om väder eller andra omständigheter gör det olämpligt att djuren går på bete. Det är den sammanlagda tiden som gäller för att djuren ska återhämta sig.

LRF driver att lösdriftbesättningar ska undantas från kravet på bete för mjölkkorna sommartid. Men argumentet att man vill att korna ska ha det bra 365 dagar om året genom en bra inomhusmiljö håller inte. Dessutom finns betydande skillnader i kvalitet på dagens lösdriftsbesättningar. Det finns tillräckligt med fakta om hälsa och djurvälfärd för att hävda att djur på bete ger uppenbara fördelar för korna – tillräckligt med utrymme, ett naturligt och bra underlag, motion, synkroniserat beteende samtidigt som ranglåga djur kan återhämta sig m m. En bra inomhusmiljö ersätter inte betets fördelar. Inte minst EFSA:s (EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet) position om betets fördelar är viktigt. Och det handlar inte om Bullerby-tänkande. Den studie som genomförs av VÄXA med stöd av LRF ger inte svar på frågan om att hålla kor inomhus ger likvärdig djurvälfärd som att hålla korna på bete.

Med LRF:s förslag till att undanta lösdriftsbesättningar från beteskravet, tillmötesgår LRF ett antal stora besättningar som vill bli ännu större. Ett argument brukar också vara att man tror sig kunna få bättre betalt om betet inte är ett lagkrav. CAP ger ju inte möjlighet att ge stöd till nationell lagstiftning som ligger över den gemsamma EU-nivån men inte heller praxis i landet. Här har Finland lyckats, som faktiskt också har ett beteskrav för uppbundna kor.

Kan man verkligen tro att mejeriföretagen kommer premiera företag med betande kor? Det har man ju inte lyckats med hittills. Det kräver kanske separering av mjölk, vilket inte brukar uppskattas. Det är knappast det svenska beteskravet som är skälet till ett minskat antal mjölkgårdar, antalet kor och minskad svensk marknadsandel. Mycket beror på en generell strukturrationalisering och mejerimarknadens aktörer. I motsats till grisbranschen har mjölkbranschen inte marknadsfört sitt starkaste mervärde svenskt djurskydd d v s beteskravet.

Men frågan är hur LRF ser på framtiden? Ska Sveriges mjölkproduktion ske i några hundratal stora besättningar i slättbygden? Kommer dessa stora besättningar konkurrera ut mindre gårdar i skogs – och mellanbygder och i Norrland? Vad händer med beredskapen och sårbarheten? Äggbranschen är ju ett skrämmande exempel där sjukdoms- eller salmonella-utbrott i en besättning slår ut 20 % av svensk äggproduktion. Är risken inte överhängande att en stimulans till ökad besättningsstorlekar, vilket LRF:s förslag innebär, sänker beredskapen och ökar sårbarheten. Vad händer med att hela landet ska leva? Och vad händer med svenska miljökvalitetsmål?

Jag vill lite fräckt göra mig till tolk för vi tretton undertecknare av debattartikeln i Svenska Dagbladet den 4 maj ”Stå upp för kornas rätt att få beta”. Det viktigaste är förstås är kornas och andra idisslares rätt till välfärd d v s att få leva enligt djurskyddslagens krav på naturligt beteende som de är starkt motiverade för. Det främjar också deras hälsa. Konsumenterna och dagligvaruhandeln har bedömt att det svenska beteskravet är det starkaste mervärdet. Vi vill att alla de tjurar som står på stall, som stutar, kan få komma ut på bete och bidra till biologisk mångfald. Betad mark blir allt viktigare för såväl biologisk mångfald som kolinlagring. Mjölkkorna betar ofta åkermark. Men gräsmark är bättre på att lagra kol i jorden än skogsmark. Ljusa gräsmarker har större vithetsfaktor än en mörk skog. Förutom biologisk mångfald bidrar grön mark. till mindre växtnäringsläckage av kväve, fosfor och kalium. Betad mark bidrar till miljömålet ett rikt odlingslandskap. Mindre åkermarksbete och ökad spannmålsodling bidrar inte till miljömålen. Gunnar Rundgren föreslår ett intressant alternativ där stöd skulle kunna ges till betad mark, men utgångpunkt från dess fördelar från hållbarhetssynpunkt.

Vi ser också med oro på en ökad koncentration av mjölkproduktionen till färre besättningar när det gäller beredskap och sårbarhet. Vi vill att hela landet ska leva. Jag blir väldigt provocerad av att de tretton avsändarna av vissa opinionsbildare inom bondelobbyn betraktas som naiva och okunniga. Ett ad hominem-argument!

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)