Vart är vi på väg?

Var finns de modiga politiker som fattar beslut om en hållbar framtid? Måste de fattas med stöd av en kraftig folkopinion? Man talar ofta om att kraften måste komma underifrån för att politiker ska våga fatta radikala beslut. Men det finns flera exempel på politiska beslut som har varit helt på tvärs mot folkopinionen – övergången till högertrafik, förbud mot rökning på restaurang och beslut om krav på säkerhetsbälte vid bilkörning (utom EPA-traktorer!). Man kan också notera att en majoritet av svenska folket säger nej till vinstdrivande friskolor, men dessa försvaras av en majoritet av de politiska partierna.

Det var väl en tolkning av ”folkviljan” som bidrog till att valet vanns, om än med liten marginal, av högersidan. En missnöjesyttring? Vem vill inte ha sänkta energikostnader och billigare bensin och diesel? I valdebatten drunknade frågor kring klimat, hållbarhet, mat, jordbruk i debatt kring energi, kärnkraft och invandring. Den nya regeringen har fattat ett stort antal beslut som bidrar till ökade svenska utsläpp av växthusgaser. Man vill inte ens gynna ökad cirkularitet. Med ett, som man antagligen uppfattar som stöd av folkviljan, kan statsministern och hans ansvariga ministrar stöddigt avfärda kritiken från miljö- och energiexperter, ekonomer och t o m delar av näringslivet. Ulf Kristersson påstår att det är organisationer som ex Naturskyddsföreningen som kritiserar, vilket alltså är fel. Näringslivet vill ha tydliga riktlinjer för energipolitiken för att veta hur man ska investera. Men Ulf Kristersson vill inte ens sätta sig ned och diskutera en ny gemensam energiöverenskommelse.

Intressant är våra tre stora städer styrs politiskt av helt andra partier än på riksplanet. Här får exempelvis Sverigedemokraterna inte plats. Ärligt nog, ska man säga att även tidigare borgerliga styre i Stockholm sa nej till SD. Finns det en verklig intressekonflikt mellan stad och land. Varför röstar så många unga på konservativa partier? Detta trots den starka ungdomsrörelsen Fridays for Future ledd av Greta Thunberg. Saknas starka ledare?

Vi som vill ha en ändring mot en hållbar framtid för vår planet, måste erkänna att vi helt misslyckats att kommunicera en framtidsbild som gynnar hållbarhet, ekologiskt och socialt och som kan få acceptans – det goda fossilfria samhället. Citat Thomas Hahn, Stockholm Resilience Center ”Har vi en intressekonflikt eller bara en kommunikationsutmaning? Den första gäller inte bara materiella intressen utan i högsta grad även konflikter rörande identitet – vilken livsstil ska politiken främja, vilken slags kultur ska premieras? Den backlash vi nu ser vad gäller klimatpolitiken kanske har sin grund i att medborgare som värnar den traditionella kulturen har identifierat klimatpolitik och dess förespråkare som en gemensam fiende, då den dels tycks hota deras materiella intressen men framför allt hotar deras identitet, deras existentiella intressen? På vilket sätt bör kommunikationsutmaningen inkludera att medborgare har olika identitet och att argument som biter på folk med en kosmopolitisk (liberal, grön) grundinställning kan få motsatt effekt bland folk med en värdekonservativ identitet, om denna identitet har kapats av den högerpopulistiska falangen inom konservatismen?”

Många och viktiga frågor. Men planeten kan inte vänta. Som alltid vill jag påpeka att hållbarhet är inte bara klimat utan vi får inte överskrida andra planetens gränser. Christel Cederberg, Chalmers pekar på behovet av nya indikatorer kring biologisk mångfald, jorderosion, kemikalier, jordhälsa m m. Hon betonar också betydelsen av landskapets struktur. Livsmedelssystemet är komplext och traditionell LCA som mäter klimateffekter räcker inte.

Antibiotikaresistens – en smygande pandemi

Vi måste alla påminna oss om frågan som aldrig får dö. Antibiotikaresistensen (AMR) måste bekämpas på alla sätt och på alla nivåer. Det var med stor glädje jag lyssnade på nya socialministern Jacob Forssmed i frågan på Antibiotikaforum i torsdags. Han var väl påläst (bra spökskrivare) och pratade med stort engagemang. I antibiotikaresistensfrågan finns inga politiska motsättningar och Sverige har en lång historia av planer och strategier för att bekämpa resistens. Finns bara en väg framåt – friska människor och djur behöver inte antibiotika. Förebyggande åtgärder som hälsovård, vårdhygien, smittskydd och att bygga upp god immunitet är viktigt, liksom ”prudent use”. Och nu kom en viktig remiss från Näringsdepartementet: Friska djur behöver inte antibiotika – bättre verkan genom internationell påverkan SOU 2022:43. Till min stora glädje och stolthet står Vi Konsumenter på remisslistan. Vi Konsumenter har prioriterat frågan sedan jag kom med i styrelsen 2007.

Men vi måste ha data över förbrukning och resistensutveckling. 1994 skrev jag en framställan från LRF till Jordbruksdepartementet, med krav på att Sverige ska kunna redovisa antibiotikaförbrukning djursslagsvis och på gårdsnivå. Frågan ägs av Jordbruksverket och det har varit en oändlig och som jag har förstått, en ännu inte avslutad kamp om att skapa förutsättningar för att få veterinärerna inrapportera diagnoser och förskriven antibiotika. Det blev en strid mellan de privata veterinärerna och Jordbruksverkets distriktsveterinärer. Sverige har varit föregångare när det gäller rapportering av förbrukning av antibiotika till djur, som har byggt på apotekens försäljning. Det innebar att exempelvis att omregleringen av apoteksmarknaden övergångsvis skapade problem. Det är nu E-Hälsomyndighetens ansvar. Men nu gäller EU:s nya veterinärläkemedelsförordning där EU, precis som LRF 1994, kräver redovisning av antibiotikaförbrukning djurslagvis och på gårdsnivå från 1 januari 2023. När Oskar Nilsson, SVA:s projektråd i oktober tog upp frågan, kom en veterinär kommentar om önskan om remiss?? Och min ständiga fråga kring läget kring MRSA (Meticillinresistent Staphylococcus aureus) i svensk grishållning, får kanske sin lösning med EU:s krav på baslinjestudie nästa år.

Åter rapporteras glädjande att Sverige har EU:s lägsta antibiotikaförbrukning till djur. På SVA:s projektråd i oktober genomfördes en workshop där utgångspunkten var att svensk djurhållningen inte hade tillgång till antibiotika. Till min glädje rapporterade hälsoveterinärerna att man skulle kunna hantera mastiterna hos mjölkkor. Man får tillämpa gamla metoder med urmjölkning och utläkning. Man kanske får minska intensiteten och flytta produktionen norrut för att minska smittrycket. Problemet är kalvarna med sina lunginflammationer och diarréer. Risken är att avlivningen ökar. När det gäller grisar, kanske man tvingas återinföra möjligheten att använda zinkoxid för att förebygga avvänjningsdiarréer. Annars verkar övergången till zinkfri grishållning fungerat ganska bra.

Det var tio-års jubileum för Antibiotika-forum och jag har nog varit med alla tio åren. Det är 26 myndigheter, som står bakom samverkan. På torget fanns Axfoundation som deklarerade sina antibiotikakriterier vid upphandling, som jag deltog i 2013 och 2020. Det rapporterades om dödlighet i Europa och world wide. Länge talade man om 30 000 döda av AMR i EU. Nu har siffran stigit till närmare 500 000. På frågan om behovet av att ställa krav på tillverkning av antibiotika om utsläpp av till miljön, tvingas Läkemedelsverkets Fredrik Hulthén svara att Sverige inte lyckades få med detta i förordningen. Jag har tidigare refererat de skräckartade reportagen om utsläpp från läkemedelstillverkningen i Indien. I KSLA:s nyligen publicerade skrift KSLAT 5-2022 kring AMR” Miraklet som skapade ett monster”, har Lena Englund föredömligt beskrivit alla samhällets utsläpp, som kan bidra till stora risker för AMR. Hon redovisar också att Indien och Kina planerar ökad läkemedelstillverkning. Om det nu saknas lagstiftning, vilket är upprörande och motsägelsefullt, kan inte marknaden ställa krav?

Den som gör en resa

La douce France – ett strålande Medelhav och ett fantastiskt Provence med medeltida byar och dramatiska berg. Wer eine reise tut, hat etwas zu erzählen – den som gör en resa har något att berätta. Så lärde man sig på tyska lektionerna i skolan. Jag har gjort en fantastisk resa med sonen Alexander och barnbarnet Karin. Det är så roligt att Alexander, precis som jag, gillar franska och Frankrike. Ett höstlov med precis lagom temperatur med som mest drygt 20 grader mitt på dagen. Tänk att få bada i havet i november och promenera på gatstenar som nötts av många, många generationer. Jag älskar franska torg i små städer, med marknader omringade av stiliga dekorativa plataner (jag har en självmålad tavla hemma). Vid medelhavet är all växtlighet grön, medan höstfärgerna kommer uppåt bergen f f a på vinplantorna. Vinodlingarna och fruktträd dominerar. Jag ser inte en enda ko eller några får. Dom hittar man i Normandie och grisarna i Bretagne. Vildsvinsjakt är populärt och det pangades friskt vid foten av Luberon. Att få äta svart risotto, grillade sardiner, mört lamm, läckert upplagda gambas och Fondue Bourguignon på ett torg i Antibes och världens godaste äppelkaka. Man brukar säga att parisarna är ganska ovänliga, medan landsbygdsbefolkningen är vänlig och vi mötte bara vänliga människor. Jag kom på mig själv att som min mamma, studera och fantisera om människorna vi såg – om deras historia och deras relationer. Det kändes som att leva i en mys-film med älskad son och barnbarn. Jag har ridit i Provence med systerdotter Marianne 2001 och bilat med mannen Bosse under mitt lediga halvår 2002. Den här resan överträffade alla positiva förväntningar.

Läs hela artikeln »

”med bibehållna högt ställda svenska djurhållningskrav”

Vi har fått en landsbygdsminister från Kristdemokraterna. KD och LRF med flera vill ha en uppdaterad livsmedelsstrategi. Då finns en del att tänka på och som jag vill skicka med. Särskilt kanske det gäller i det här fallet djurskyddsfrågorna. När det gäller andra hållbarhetsfrågor kommer jag och många andra återkomma.

* Djurvälfärdsutredning
Tidö-avtalet ”En översyn ska genomföras om möjligheterna att på ett sätt som är förenligt med den gemensamma jordbrukspolitiken i EU balansera konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter med bibehållna högt ställda svenska djurhållningskrav. Syftet ska vara att stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion och samtidigt förbättra den globala djurvälfärden”. Man kan hoppas att formuleringen i Tidö-avtalet om bibehållna högt ställda svenska djurhållningskrav är ett regeringslöfte som håller.

* Sverige ska öka sin livsmedelsproduktion inte minst av beredskapsskäl
Beredskap och försörjningsförmåga har blivit allt viktigare. Man vill därför öka den svenska livsmedelsproduktionen. Importen ökar och därför är satsning på export inte meningsfullt utan man måste öka den inhemska efterfrågan. Levande djur kan vara en beredskapsreserv.

* Svenska mervärden är en konkurrensfördel
En nedmontering, harmonisering till EU:s nivå, av svenska regler för miljö och djurskydd, minskar konkurrenskraften. ”Varför ska jag köpa svenskt om det inte finns någon fördel för hållbarheten, djuren och miljön”.

* Svenska konsumenter värderar djurens välfärd högt
Det finns ett flertal konsumentstudier som visar att djurskydd är högt värderat av svenska konsumenter. Studierna visar också att motivationen att köpa svenskt minskar kraftigt om man exempelvis tar bort det svenska beteskravet för kor.

* Proteinskifte ökar risken för ökad import
Ökad konsumtion av växtbaserad mat är en fördel från klimatsynpunkt. Men en stor del av vår konsumtion av baljväxter, frukt och grönt är importerad. Det kan innebära att exempelvis kemikaliebelastningen ökar. Det sker dock en ökad odling av svenska baljväxter. Marknadsandelen för svenska animalier är genomgående hög. Sverige har också goda förutsättningar att föda upp och hålla idisslare, som genom betande och vallodling gynnar biologisk mångfald, kolinlagring, jordhälsa och minskad användning av bekämpningsmedel.

* Det svenska kravet som ger svenska mjölkkor rätt till bete är det starkaste mervärdet för svenska livsmedel
Förutom att konsumentstudierna visar detta, så har en samlad dagligvaruhandel uttalat att beteskravet måste behållas som argument för svensk mat. Att ställa krav på att samtliga nötkreatur ska ha rätt till bete skulle ytterligare stärka argumentet för svenskt kött. Denna fråga drivs av det samlade djurskyddet, tillsammans med Världsnaturfonden, WWF och Naturskyddsföreningen. Vi behöver mer betande djur för att hålla öppet landskap och öka våra naturbetesmarker.

* Djurskyddslagstiftningen ska vara förebyggande
Syftet med lagstiftningen är att genom regelverk motverka dålig djurhälsa och bristande djurvälfärd. Förprövningen av djurstallar från djurskyddssynpunkt har sedan länge varit ett hjälpmedel för att förhindra investeringar som kan innebära problem för djurens hälsa och välfärd. Länsstyrelserna granskar ritningar och besiktigar stallar. Det finns en del kritik på förprövningen, men flera djurhållare uppskattar granskningen och felinvesteringar har undvikas. Det som saknats är värdering om betesmarken räcker för ett ökat antal kor. Detta har skapat problem genom att det har skett en ökning av antalet kor i många besättningar, som idag inte har tillräckligt med betesmark. Det har sedan länge funnit en diskussion om att inkludera smittskydd. Nu har en smittskyddsutredning, SVA och Jordbruksverket, föreslagit att smittskyddsaspekter ska inkluderas i förprövningen. Att då avveckla förprövningen skulle försämra den svenska djurhälsan och smittskyddsberedskapen.

* EU driver mot bättre djurskydd inom unionen
Det hävdas ofta att Sverige ligger längst framme inom djurskyddsområdet. Men det finns områden där Sverige direkt ligger efter andra medlemsländer. Förbud mot minkuppfödning och burhöns är exempel. Det finns också certifierade djuromsorgskoncept, som mycket väl kan tävla mot svensk konventionell djurhållning och gör det. Svensk djurhållning kan inte leva på att man tveksamt hävdar att man är ”bäst”. Det är angeläget att svenska djurägare har stöd hos starka opinionsbildare. Om regeringen och näringen inte är lyhörd i dessa viktiga frågor, får man finna sig i att kämpa i motvind.

Utvärdering av valet – skönt att man bor i Stockholm

I Stockholmsregionen och kommunen har man lyckat att hålla Sverigedemokraterna utanför och moderater, kristdemokrater och liberalerna (tyvärr, jag gillar Jan Jönsson) får heller inte plats. Socialdemokrater, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern ska styra. Lycka till säger jag!

Det är intressant med den stora skillnaden mellan valresultatet nationellt och regionalt. Nationellt är utfallet precis så bedrövligt som valdebatten (se tidigare bloggar). Och det är många intresseorganisationer som är djupt oroliga för att inte tala om liberala inlägg. När Ulf Kristersson ska presentera sin regering står Jimmie Åkesson där och lägger ut planerna för invandring, immigration och rättsfrågor, där främlingsfientligheten lyser igenom. Det är så skrämmande. Jag kan tyvärr inte låta bli att påminna om Hitlers och nazisternas maktövertagande på 30-talet. Det skedde i en tid i Tyskland med stora problem med rekordinflation och fattigdom. Man led av sviterna från förlusten i första världskriget.

Ebba Busch förenklar klimatfrågorna, till att man ska klara klimatmålen och Parisavtalet med elenergi och kärnkraft. Arbetet ska ledas av departementet för energifrågor! Det är dock glädjande att man satsar på energieffektivisering och vill ge stöd till privatpersoner. Kanske kan jag köpa min luftvärmepump. Inte ett ord vågar man säga om det man enades om i Miljöberedningen d v s att mäta och sätta mål för våra konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser. Här finns en stor del av vår svenska klimatpåverkan – vår konsumtion av kläder, mat, resande, prylar m m. Nu vill man bara titta utveckla och redovisa dataunderlag för exportens klimatnytta, med utgångspunkt i de förslag som Miljömålsberedningen har redovisat. Var finns kretsloppstänkandet – cirkulär ekonomi? Miljöfrågor som nationella miljömål, biologisk mångfald, planeten gränser? Och var finns jordbruket och skogen? Hur kommer dessa frågor hanteras när Sverige tar över ordförandeskapet för EU 2023? Rent allmänt är vi många som tror och hoppas att EU ska tvinga Sverige att gå åt rätt håll.

Under rubriken Tillväxt och hushållsekonomi hittar man en kryptisk Djurvälfärdsutredning ”En översyn ska genomföras om möjligheterna att på ett sätt som är förenligt med den gemensamma jordbrukspolitiken i EU balansera konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter med bibehållna högt ställda svenska djurhållningskrav. Syftet ska vara att stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion och samtidigt förbättra den globala djurvälfärden”. Det är verkligen anmärkningsvärt att man/någon har drivit att djurvälfärd ska ingå i avtalet. Formuleringen är så svårtolkad så man vet inte om det innebär harmonisering av svensk djurskyddslagstiftning eller man ska fokusera på ”bibehållna högt ställda” och hoppas att det innebär att man vill behålla det svenska kravet på att svenska kor har rätt till bete liksom förprövningen av djurstallar från djurskyddssynpunkt. Vad händer med djurskyddskonferensen under ordförandeskapet i EU? Hoppingivande är nu att EU skärper djurskyddet inom ramen för Farm to Fork.

Framtiden var bättre förr

Vi träffades i förra veckan på middag hos mig – tre studentkamrater. Vi tog studenten 1963 på reallinjen i Nya Elementar för flickor på Kommendörsgatan i Stockholm. Av oss tre blev en läkare, en sjukgymnast (numera fysioterapeut) och jag blev agronom. I realklassen satsade en majoritet på akademisk utbildning efter studenten. Det var tiden för kvinnors frigörelse och satsning på utbildning för att försörja sig själv. Det var välfärdsåren efter kriget fram till sent 1980-tal. Den svenska demokratin framstod som föregångare vad gällde social trygghet, ekonomisk jämlikhet och allmän levnadsstandard. Göran Hägg har skrivit om välfärdsåren i boken med samma namn (rekommenderas). En fantastisk tid att växa upp i, utbilda sig, göra yrkeskarriär och bilda familj. Det fanns inga rejäla hot, med undantag för några miljöfrågor, att hitta jobb, utstå konflikter på jobbet eller i äktenskapet. Framtiden var ljus – allt gick åt rätt håll. Tekniken skulle lösa många miljöproblem och välfärden var säkrad genom fri skola och universitetsutbildning, en fantastisk sjukvård och sjuk – och föräldraförsäkring. Det fanns inga tankar på hur min mamma eller jag skulle möta ålderdomen.

Hur känns det nu på 2020-talet? Oroande och skrämmande! ”Bråttom, men inte kört, Frågor och svar om klimatet” är titeln på Stefan Edmans bok från 2020. Han ville ge oss hopp om att vi kan lösa klimatutmaningen i tid. Nu två år senare känns det inte så. Krig, energikris, inflation, rusande mat – och drivmedelspriser. Sänkta energi – och drivmedelspriser, som definitivt inte kommer gynna omställningen till fossilfritt samhälle. Även EU är berett att tumma på klimatåtgärder. Vilken politiker står upp och säger: Vi måste ställa om! Det räcker inte med elektrifiering, kärnkraft och koldioxidinfångning. Den nya regeringen kommer inte klara Parisavtalet. Det finns ett stödparti som inte ens erkänner att det finns en klimatkris. Övergångsregeringen var inte mycket bättre med en svag miljö – och klimatminister. Statsministern kallade inte in klimatrådet och klimatpolitiska rådet är tydligt med att regeringens politik inte räcker. Vi har upplevt en sommar med extremt höga temperaturer och skyfall med översvämningar. En gång i tiden var en sommarresa till Frankrike eller Italien ingen utmaning. Nu är det för mig otänkbart att utsätta mig för 40-gradig hetta. Bruntland-deklarationen från 1987 känns viktigare än någonsin ”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Jag är orolig för mina barnbarn.

En gång i tiden sa jag ja till EU f f a som ett fredsprojekt. Nu räckte inte detta för att förhindra Putin att angripa Ukraina. Jag får ångest av bilder av sårade och döda, förstörda hus och explosioner. Bilder och filmer från andra världskriget upprepas- något som jag inte trodde var möjligt. Och jag måste erkänna att närheten berör mer. Det pågår krig i många delar av världen och världssvälten ökar. Hur kan man då som vissa politiska partier föreslå att Sverige ska minska sitt u-landsbistånd? Vi ska ge stöd för behövande länder att utveckla sin egen livsmedelsproduktion. Det finns potential, men klimatförändringarna oroar i allra högsta grad.

Vi tre studenter från 1963 fyller alla 80 år nästa år. Vi är friska och aktiva. Vi har barn och barnbarn. Vi har bestämt oss för att leva och ta vara på livet så länge det går. Jag har förmånen att ha möjlighet att ha plattformar för mitt engagemang. Vad kommer hända de närmaste tio åren? Vilka nära och kära kommer lämna oss? Finns anledning till hopp? Kommer utvecklingen vända till det positiva?

Nordiska näringsrekommendationer kan inte bara tala om vad vi ska äta utan också hur det är producerat

Nya nordiska näringsrekommendationer NNR2022 första rapport kring hållbarhetsaspekter förskräcker. Assessing the environmental sustainability of diets – an overview of approaches and identification of 5 key considerations for comprehensive assessments. Här finns bakgrundsfakta som både förenklar och vilseleder. Utgångspunkten verkar inte vara ett nordeuropeiskt perspektiv. I arbetet har NNR2022 projektet etablerat ett samarbete med Chatham House i London. Chatham House ska leda arbetet med att samla bakgrundsdokumentation som underlag för hållbarhetaspekterna. Rapporten har ett långt resonerande svårtolkat basunderlag kring livsmedelsystemet och bl a LCA och med fem ganska oprecisa conciderations. Jag köper uttalanden som ”There is no absolute recipe for “sustainable food”: what is sustainable at one place or time may be unsustainable at another place or time. While defining local and planetary boundaries is challenging, partly due to large uncertainties (see below), the planetary boundaries concept is essential for understanding the environmental limits within which food systems should operate.” Men detta kräver ju att vi är överens om vilka som är planetens gränser.

Man refererar till EAT Lancet och planetens gränser. I rapporten hittar jag en figur med planetens gränser från 2017. Till skillnad från Rockströms variant från 2009 som också var utgångspunkt för Raworths munkmodell, finns exempelvis inte chemical pollution, kemiska föroreningar med. Skrämmande, eftersom det helt motverkar vår, och inte minst EU:s strävan att exempelvis minska behovet av bekämpningsmedel. Vi väntar på EAT Lancet 2.0, som man trodde skulle komma till Stockholms 50+-konferensen i juni i år.

I rapporten finns också ett diagram som jag skrivit om tidigare (Clark et al 2019) som visar ett förenklat samband mellan olika typer av livsmedels miljöpåverkan och dödlighet. Högst miljöpåverkan och högst dödlighet har rött kött, oprocessat och processat. Växter hamnar långt ned till vänster d v s låg miljöpåverkan och låg dödlighet. Man tar på sig ett stort ansvar när man förenklar fakta för att kommunicera. Det är ju en jätteskillnad mellan naturbeteskött som bidrar med biologisk mångfald och väsentlig kolinlagring och kött från djur i feed lots, som utfodras med majs, soja, förebyggande antibiotika och hormoner. Och storskalig intensiv odling av spannmål (monokulturer) med stora insatser av handelsgödsel och bekämpningsmedel bidrar knappast med biologisk mångfald eller minskad kemikaliepåverkan. Det är därför avgörande att NNR tar hänsyn till produktionssätt och inte bara produkt som sådan.

Nordiska näringsrekommendationer har inflytande på utvecklingen av konsumtionen av livsmedel i de nordiska länderna. Rekommendationerna används ofta som underlag för offentliga måltider och rekommenderas i många sammanhang. Detta påverkar livsmedelsproduktionen och jordbruket i regionen. KSLA har därför gjort ett inspel till NNR2022 för att peka på nordiska förutsättningar för produktion av livsmedel på ett hållbart sätt när näringsrekommendationerna inte bara ska bygga på hälsoaspekter utan även integrera den miljömässiga hållbarheten. Jag citerar KSLA:s synpunkter ”KSLA vill betona vikten av att den miljömässiga integrationen bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, omfattar flera dimensioner av FN:s hållbarhetsmål och är anpassad till livsmedelsproduktionens förutsättningar i Norden. KSLA anser att det är viktigt att nordiska näringsrekommendationer anpassas till nordiska förutsättningar för livsmedelsproduktion och nordiska miljömål. Sverige har 16 miljökvalitets mål varav ett rikt odlingslandskap, ett rikt växt- och djurliv för biologisk mångfald, giftfri miljö och ingen övergödning, är beroende av vilka grödor som odlas och av betande djur. Vall odlas på 40 % av åkerarealen och i norr är vallodling och betesmarker viktigaste grödan. Vall som flerårig gröda gynnar kolinlagringen, minskar behovet av växtskyddsmedel, minskar övergödningen, kan öka den biologiska mångfalden och kan antingen användas för att producera högvärdigt protein- och biogasproduktion men omvandlas mest kostnadseffektivt av gräsätande djur till värdefullt protein.

I Norge, där de ekologiska förhållandena starkt begränsar den odlade arealen, spelar fortfarande naturbetesmarker och utmarksbete en viktig roll för matproduktionen. Bete på naturbetesmarker och i utmarken är också nödvändigt om vi ska behålla den biologiska mångfalden och inte förlora en stor del av de hotade arterna. Det är KSLA:s förhoppning att den översyn som nu görs sker med insikt om det avtryck som framtida näringsrekommendationer kommer att medföra för nordisk landsbygd och att de uppdaterade närings-rekommendationerna beaktar en hållbar, såväl som levande, landsbygd för kommande generationer. ”

Shit happens – men sedan blir det bättre, men när?

Vi har ännu inte fått en regering, men oberoende av detta måste vi många kritiskt fråga oss, varför vi misslyckats totalt med att skapa insikt och förståelse för att klimatet är en ödesfråga och biologisk mångfald är en förutsättning för ekosystemens och vår egen överlevnad. Och det trots extremväder i stora delar av världen. Det måste vara fel på pedagogiken och sättet att kommunicera. Men verkligheten är väl att politiker är kortsiktiga och gör analysen att plånboksfrågorna är viktigast för medborgarna. Och visst i en värld av rusande energipriser, bolåneräntor och livsmedelspriser och dödsskjutning på gatorna vill man gärna ge löften om lägre energipriser, hårdare straff och minskad invandring. Även om experterna pekar på att förslagen förenklar verkligheten, inte löser problemen och dessutom ibland motverkar sitt syfte.

Man undrar varför Palme och Feldt på sin tid kunde tala om behovet av att spara energi, men dåvarande energiministern vägrade att komma med något som kunde liknas vid pekpinnar. Samma sak gäller hur vår konsumtion ska kunna minska vår klimatpåverkan. Det är marknaden och konsumenternas medvetna val, som är lösningen enligt en majoritet av politikerna. Och detta trots en omfattande konsumentstudie från Axfoundation från förra sommaren visar att runt 60 procent håller med om att det behövs mer styrning från politiken och dagligvaruhandeln för att minska livsmedelskonsumtionens klimatpåverkan.

SVTs och Göteborgs universitets valundersökning visar att det finns ovanligt stora könsskillnader i år vad man rangordnar som viktigt och väljer. För kvinnorna hamnar vården på första plats, medan männen väljer lag och ordning. Hade kvinnorna fått bestämma hade vi fått ett helt annat utfall av valet. ”Hur närsynt får man vara” sa nestorn i valutvärdering, Sören Holmberg, professor emeritus vid Göteborgs Universitet. Var fanns vårdfrågorna efter Corona-epidemin, klimatfrågorna? Holmberg hävdade att massmedia för mycket styrt agendan mot manliga frågor och påverkats av partiernas egna prioriteringar. Jag håller med! Ordnar man valdebatter, som SVT, TV 4, Expressen och Aftonbladet så äger man agendan. Det blev energi, invandring, lag och ordning. Han påpekade att det var Ebba Busch som först tog upp frågan kring kärnkraft. Sedan hängde M och SD på. Här fanns en fråga som man kunde vara överens om och profilera. Trots expertisens uttalande om att detta inte är en lösning på kort sikt. T o m S och C hängde på. Allt med syftet att inte låta oppositionen vinna.

Och framtiden? Vilka ministrar vi får inom respektive område har givetvis stor betydelse. Det kommer bli en anstormning av olika intressenter, som vill uppvakta och påverka. Regeringen äger lagliga förordningar som djurskyddsförordningen, vilket är synnerligen oroande. Sedan finns en politisk majoritet för att revidera livsmedelsstrategin. En verklig utmaning så att den inte bara handlar om lantbrukets lönsamhet och självförsörjning. Vad kommer hända med hållbarheten och nationella miljömål?

Hur ska klimatet och den biologiska mångfalden räddas och hur ska djurens välfärd främjas?

Med all reservation för att det slutliga utfallet av valet inte är framme. Jag säger ändå som Elin Röös på Facebook och Twitter. Jag är allvarligt bekymrad över utvecklingen i Sverige. Över den oerhört skrämmande och hotfulla tonen på sociala medier. Och hur kan ett parti som driver främlingsfientlighet och ett totalt nej till invandring bli näst största parti. Som speglar en människosyn där invandring är lika med ökad kriminalitet. Och som tillsammans med moderaterna har hängt ut Miljöpartiet som ett samhällsfientligt parti. DN anser med rätt att borgerligheten har förlorat sin själ. Sverigedemokraterna vill dessutom minska svenskt bistånd. Ett bistånd som behövs för att uppfylla våra skyldigheter enligt Paris-avtalet för att ge stöd till fattigare länder i deras behov av omställning. Jag blir bekymrad över att väljarna straffar Centerpartiet och Annie Lööf som rakryggat stått upp för jämlikhet, klimatet och människovärdig invandring. Och som därför tagit avstånd från Sverigedemokraterna. Miljöpartiet har fått utstå skrämmande hatpropaganda. Som att partiet vill att medborgare måste avstå från det mesta goda här i livet. Glädjande nog klarade Miljöpartiet ändå riksdagsspärren med råge.

Trots upprop från närmare 2000 forskare, 200 företag, Friday for Future och ett antal kända artister har sju partier vägrat ta klimatfrågan på allvar. Klimatfrågan löses inte med elektrifiering, laddstolpar och kärnkraft. Det krävs en omställning – bruka utan förbruka. Sverigedemokraterna anser ju att Sverige överhuvudtaget inte ska driva klimatfrågorna. Dessa ska lösas i Kina eller Indien. Det finns ett riksdagsbeslut om att mäta och sätta mål för konsumtionsbaserade utsläpp. Hur ska vi minska från 10 ton CO2 per capita till ett ton? Ett regeringsskifte innebär onekligen ändrat fokus i många viktiga hållbarhetsfrågor. Inget parti vill diskutera jordbruk och vår kosthållnings effekt på hållbarhet och hälsa. LRF har slängt ut sin expert på hållbarhet och ropar nu på stöd i en debattartikel i DN: ”Inrätta tydliga mål för ökad försörjningstrygghet. Hur Sveriges bönder producerar maten måste avgöras av marknaden. Vi anser att vi ska ha tydliga mål gällande hur mycket mat som produceras i Sverige snarare än hur eller vad som produceras”. Ett ganska anmärkningsvärt yttrande, som kan uppfattas som att man ifrågasätter regler kring miljö och djurskydd och tar avstånd till livsmedelsstrategins målsättning när det gäller ekologisk produktion.

Utan spaning ingen aning!

Att göra en omvärldsanalys är viktigt – timing. Det var ett av mina budskap till blivande agronomer i veckan i deras kurs i kommunikation. Sök allianser- jobba gärna i nätverk! Välj en bra chef! Träna på att skriva! Ta gärna till dig en mentor! Byt jobb! Ta för dig i media om du har god kunskap! Inse att media mest är intresserade av konflikter än av sakliga budskap. Det var en del av budskapen. Jag hade glädjen att få sitta i panel för att diskutera med agronomie studerande på Ultuna den 30 augusti. Med i panelen satt Kristina Yngwe, centerpartistisk riksdagsledamot, Maria Lundesjö, Axfoundation, Jesper Broberg, Lantmännen, Jonatan Fogel, länsstyrelsen och jag 79-åringen, som vägrar gå i pension.

Vi i panelen hade fått en del konkreta uppdrag inför paneldebatten. Vi skulle bl a ge exempel på situationer där kommunikationen inte lyckats och där det lyckats. Kristina Yngwe berättade om när hon skrev ett personligt debattinlägg med fakta och eget tyckande. Riksmedia var helt ointresserade. Man vill ha ett konfliktinriktat budskap. Jesper talade om att bristen på kommunikation kan skapa oro. Exemplet var frågan kring Lantmännens fabrik i Ryssland. Bland medlemmarna skapades oro.

Under stora delar av min karriär har jag haft nära kontakt och samarbete med kommunikationsansvariga. Scans djuromsorgsprogram drevs av kommunikationsavdelningen och mig som expert och projektledare. På LRF var informationsavdelningen daglig samtalspartner och jag som expert skickades ofta till massmedia. Det kunde gälla Belgisk Blå, djurtransporter, djurskydd i slakt, galna ko-sjukan, mul – och klövsjuka och antibiotika m m.

Personligen hade jag flera exempel på samtal som helt misslyckats. Det kunde röra sig om ett möte med marknadschefen senare VD för Slakteriförbundet. Scans Djuromsorgsprogram, där jag var ansvarig, som antogs 1985 började ifrågasättas. EU-inträdet närmade sig. Samtalet inleddes med att dåvarande marknadschefen sa: Du börjar väl inte gråta nu! Jag lämnade Slakteriförbundet 1993. Jag sa till studenterna att jag hoppades att de kvinnliga agronomerna skulle slippa möta ett sådant tilltal.

Ett anat exempel; Swedish Meats efterträdare till Scan, fick en dansk VD. Med syfte att effektivisera svensk grisproduktion föreslog VD att man skulle importera 500 danska galtar. Svenska Djurhälsovårdens chef hade tillstyrkt. Vi var många som ifrågasatte detta av smittskyddsskäl och att detta skulle äventyra svenskt avelsarbete. Men VD för Swedish Meats övertalade ordförande och vice ordförande för LRF. Jag blev uppkallad till ordförande och fick beskedet att nu fick jag munkavle och fick inte uttala mig i frågan. Jag bearbetade myndigheter och NGO:s i det fördolda och bestämde mig för att ta ett halvår tjänstledigt. Innan jag gick på ledighet i mars 2002, hade Jordbruksverket tydligt avrått från import av galtar och ordförande gav mig ett erkännande och medgav att hon hade haft fel.

Året är 2003. LRF har fått en ny VD efter Leif Zetterberg. personen är veterinär, som jag arbetat med tidigare. Jag har då ansvaret för att kommunicera svenska mervärden, men jag har inga pengar och inga styrmedel. Jag lyckas ändå med hjälp av två kollegor, proffs på kommunikation, ta fram en ambitiös kommunikationsplan. När vi presenterar den för nya VD, blir vi sågade – ointressant tycker VD och LRF satsar i stället på projektet Min Mat, med fokus mat och inte på mervärden i produktionen. Vad händer? Jag lämnar LRF för Svenskt Sigill. VD avgår vid byte av ordförande.

Lyckat exempel är samtal med min chef på LRF 1981 kring antibiotika i foder efter bred debatt i DN. Han förstod frågan och detta utmynnade i LRF:s antibiotikapolicy 1981, begäran om förbud mot antibiotika i foder i tillväxtbefrämjande syfte 1984. Det är början på en svensk framgångssaga. Ett annat positivt exempel är Scans djuromsorgsprogram, som var effekten av ett seminarium kring djurskyddsproblem i svensk djurhållning. Jag gick till kollegorna på Slakteriförbundet och ansåg att vi måste göra något för att stärka förtroendet för uppfödning, djurtransporter och hantering av djur i samband med slakt. Program antogs 1985 och blev framgångsrikt under flera år. De positiva exemplen visar på betydelsen av mottagare av budskapet och att ha rätt allianser.