Höga matpriser – fallet griskött

I höstas fick jag några frågor från tidningen Grisföretagaren. Mitt svar känns lika relevant idag. Situation är extrem och kan kanske mest kan jämföras med tiden åren kring och efter EU-inträdet då alla klagade på höga livsmedelspriser och EU-anslutningen var del av lösningen på problemet. Då talades lite om svenska mervärden. Sedan dess har väldigt mycket hänt. Det finns stort förtroende för svensk mat och självförsörjningsförmåga har hamnat på dagordningen. Inom Sveriges Konsumenter talar vi om att försöka skapa förståelse för att matpriserna går upp och ge tips om hur man kan minska sina matkostnader utan att ge avkall på ”kvalitet”. Tappet för ekologiska produkter är ett exempel på att pris styr valet.

Fråga: Med allt högre utgifter för hushållen (exempelvis mat, el, drivmedel); hur tror du svenska konsumenter kommer att resonera framöver i sitt val av protein? Kommer de i högre utsträckning välja vegetabiliska proteiner? Kommer de att i högre utsträckning välja billigare kött, kanske gris/kyckling framför nöt, eller rent av utländskt kött?

Svar: Ja, jag tror att man kommer ändra sina inköp av mat. Det kan ske en övergång från det dyrare nötköttet till kanske mest kyckling, men kanske också griskött. Sannolikt blir det en minskad köttkonsumtion totalt. Inte minst beroende på den allmänna debatten kring det röda köttets klimatpåverkan och priset på kött. Vi har sett ett kraftigt ökat intresse och utbud av växtbaserad mat, även om efterfrågan viker något. Nötköttet har det tuffare med tanke på hur ”experterna” pekar ut detta från hållbarhets – och hälsosynpunkt. Risken är att importen ökar. Det har redan synts när det gäller fågel. Som tidigare är det inom restaurang och storhushåll som risken är störst att import ersätter svenskt. Men jag tror (och hoppas) att importerat griskött har sämre rykte än importerad kyckling. Kanske främst beroende på antibiotikadebatten.

Fråga: Vilka mervärden hos det svenska grisköttet väger tyngst för konsumenterna enligt din erfarenhet?

Svar: Svenska mervärden är viktiga när det gäller förtroendet för svenskt griskött. Jag tror inte, till skillnad från ATL, Edvin Hollerz, att svenskt ursprung räcker som mervärde. Svenska djurskyddsregler uppfattas som ambitiösa och antibiotikaanvändningen är låg. Men pass opp. Det finns import av certifierat griskött typ Beter Leven som kan konkurrera. Jag tror inte opinionen accepterar ”skandaler” typ griskrisen 2009. Det är bra att branschen valt grundcertifiering som säkerhet. Diskussionen kring vilket kött som gynnar hållbarhet kommer att fortsätta d v s att grisar och kycklingar konkurrerar med att konsumera grödor som spannmål och proteingrödor som istället kan användas för humankonsumtion. Idisslare främjar biologisk mångfald och omvandlar gräs och örter. Den positiva hållningen till naturbeteskött är ett exempel.

Fråga: Finns det något som lantbruksbranschen/bönderna kan bidra med för att i möjligaste mån få konsumenter att fortsätta välja och kanske även öka sina inköp av svenska livsmedel i allmänhet och svenskt griskött i synnerhet? Vad i så fall?

Svar: Se över om mervärdena kan stärkas. Jobba med klimatfrågorna på gårdsnivå. Resurseffektivisering och omställning till fossilfritt är viktigt. Minska sojainblandningen i foder och ersätt med inhemska proteingrödor. Att ifrågasätta GMO-friheten gynnar inte debatten. Sätt mål för biologisk mångfald. Ta bort provocerande regler, som att tillåta avvänjning av smågrisar vid 21 dagar (jag kan alla regler som gäller). Se till att inte kritisk insyn på gårdarna hittar rutinmässig fixering av suggor. Bejaka lösgående grisande suggor (End the Cage Age). Bejaka att CO2-bedövning ifrågasätts.

Kommunicera! Att jobba med den offentliga upphandlingen blir viktigt Ha dialog med NGO:s ex konsumentföreningar, djurskyddsorganisationer och miljöorganisationer. Ha kunniga och trovärdiga avsändare av budskap kring svenska mervärden – kloka uppfödare eller kanske veterinärer.

Läs mer https://www.grisforetagaren.se/artikel/2231461/allt-hgre-livsmedelspriser–hur-pverkas-griskttet.html

Äntligen – eller vad jag önskar mig av nordiska näringsrekommendationer 2023

”Därför är betesdjur bra för biologisk mångfald” var rubriken i DN i söndags. En bra artikel som stöder min kamp för fler betande djur i Sverige och inte färre. Färre betande kor vill Växa ha, som jag skrev om i förra bloggen och som låg bakom vår (Vi Konsumenter och djurskyddsorganisationerna) debattartikel i Uppsala Nya Tidningen 22 december 2022. Många mjölkproducenter, inklusive LRF, särskilt stora, vill kunna hålla korna inomhus hela året. Intressant att ledaren i Uppsala Nya Tidningen kraftfullt backade upp vår uppfattning. ”Djurplågerimjölk i glaset, nej tack” var rubriken 3 januari.

Frågan kring animalier och betande djur har också blivit högaktuell med anledning av arbetet med nya nordiska näringsrekommendationer NNR2022. Nya nordiska näringsrekommendationer ska publiceras i juni 2023. Arbetet finansieras av nordiska ministerrådet och leds av norska Helsedirektoratet. De uppdaterade näringsrekommendationerna ska i ökad omfattning integrera miljömässig hållbarhet. I det arbetet har NNR2022 projektet etablerat ett samarbete med Chatham House i London.

Det ligger ett stort ansvar på nationella myndigheter i Sveriges fall, Livsmedelsverket, att anpassa nationella näringsrekommendationer till nationella förutsättningar exempelvis generationsmålet, miljökvalitetsmål, livsmedelsstrategin och ambitioner kring levande landsbygd. EU-beslut kring hållbar produktion måste också beaktas liksom ny kunskap kring fler viktiga hållbarhetskriterier. Näringsrekommendationerna måste exempelvis inkludera biologisk mångfald, kemikalier (bekämpningsmedel), kolinlagring (jordhälsa) m m. Rekommendationerna måste också beakta effekterna av konsumtionen av inhemskt producerade råvaror respektive råvaror producerade utanför landets gränser. Naturvårdsverkets PRINCE-rapport 6842 från 2018 visade att konsumtionen av importerade livsmedel bidrog till stor del till av klimatavtrycket, användningen av antibiotika och bekämpningsmedel. I tider med ansträngd ekonomi riskerar konsumenterna prioritera billigare importerade livsmedel. Det kan negativt påverka ett flertal hållbarhetskriterier- klimatpåverkan, kemikalieanvändning, antibiotikaanvändning och biologisk mångfald. Nordiska näringsrekommendationer måste därmed beakta hur livsmedlen produceras och inte bara typen av livsmedel. En minskning av animaliska livsmedel och övergång till växtbaserade kan exempelvis innebära ökad import och en ökad användning av kemikalier i produktionen.

Det har kommit två rapporter med Chatham House som huvudförfattare. Den första skrev jag om i september och uttryckte stor oro över slutsatserna. Den senaste Overview of food consumption and environmental sustainability considerations in the Nordic and Baltic region, kanske är den mest utmanande eftersom den utvärderar Norden och Baltikum. Vi är många som är kritiska och djupt oroade. Rapporten fokuserar en minskning av all animalieproduktion, kött, mjölkprodukter och egg. Spannmålsproduktion ska användas för humankonsumtion i stället för till foder.

Med hjälp av kunniga ledamöter i KSLA kan konstateras att bl a att EAT-Lancet dieten innebär brist på såväl viktiga spårelement och vitaminer. Chathams rapport kritiseras också av Christel Cederberg för att flera mycket viktiga aspekter om matproduktionens miljökonsekvenser inte överhuvudtaget är med i analysen. Man förlitar sig helt på review studier av LCA av lantbruksprodukter men ett genomgående problem med detta är att internationella LCA-studier inte i tillräcklig omfattning har inkluderat effekter på biologisk mångfald, effekter på ekosystem och hälsa av bekämpningsmedel, markkvalitet samt effekter på ekosystemtjänster av allt mer monokulturella landskap. Synpunkterna från Christel Cederberg m fl inte minst Åke Bruce har inneburit att KSLA har krävt av NNR2022 att det krävs en ny rapport för att kunna ta ställning:”Overview of food consumption and environmental sustainability considerations in the Nordic and Baltic region contains so many omissions, irrelevant facts regarding Swedish conditions and general ambiguities that it is necessary for NNR 2022 to present a new version before it is possible to proceeded with food based nutrient recommendations”.

Biologisk mångfald d v s en mångfald av växter, djur, svampar och mikroorganismer är nödvändig för att bevara resilienta ekosystem. Motståndskraftiga ekosystem är nödvändiga för att begränsa och balansera klimatpåverkan och för att kunna hållbart producera livsmedel. I svenska miljökvalitetsmål ingår ett rikt växt – och djurliv och ett rikt odlingslandskap. Internationellt har frågan länge funnits på dagordningen och senast vid COP 15 i Kanada beslutades om konkreta åtgärder. För svensk del ska f f a restaureras förbuskade betesmarker. De svenska naturbetesmarkerna (definierade i Svenskt Sigills Naturbeteskött) är rika på en mängd olika växter, insekter och djur. De har jämställts med Amazonas regnskogar i artrikedom. Det innebär att vid val av animaliska livsmedel måste den biologiska mångfalden prioriteras. Produktion med enkelmagade djur som grisar och fjäderfä bidrar inte till den biologiska mångfalden, medan idisslare som betar naturbetesmarker gör det i stor omfattning. Cirkularitet på gårdsnivå med djurhållning med idisslare och växtodling innebär också fördelar där växtnäringen cirkulerar och vallodling bidrar till minskat näringsläckage, ökad jordhälsa och minskat behov av bekämpningsmedel.

Monokulturer inom växtodlingen har allt mer fokuserats. Monokulturer innebär en utarmning av den biologiska mångfalden och ett ökat beroende av insatsmedel som bekämpningsmedel och konstgödsel. Chatham-rapporten har med hänvisning till brist på data inte inkluderat biologisk mångfald, vilket måste uppfattas helt i strid med FN:s fastställda ambitioner senast vid COP 15.

I planetens gränser ingick tidigare kemiska föroreningar. Dessa inkluderas inte i EAT Lancet 2019 p g a att det saknades data. Nu har kemikalieföroreningar aktualiserats. I reviderade planets gränser inkluderar ”Novel entities” såväl kemikalier som plast och antibiotika. Chathams rapport behandlar mycket begränsat användningen av bekämpningsmedel i växtodlingen. Ökad odling av baljväxter som ersättning för animaliskt protein innebär fördelar från klimatsynpunkt, men kan innebära ökad användning av bekämpningsmedel. Man diskuterar inte vallens fördelar med minskat näringsläckage, kolinlagring och minskad användning av bekämpningsmedel. Pikant nog hänvisar man till att i UK används en stor mängd kvävegödsel på betesmarkerna, vilket visar att huvudförfattarna inte känner till nordiska förutsättningar.

Nästa år en utmaning

Första januari övertar Sverige ordförandeskapet i EU. Det sägs alltid att det inte är läge för ordförandelandet att driva egna frågor, men det innebär ett stort ansvar att bara ro hem den lagstiftning som är på gång. Och det ska ske med ovana ministrar. Jag ser att man planerar ett informellt miljöministermöte i april. Det blir tufft för en miljöminister, där svenska regeringen i många avseenden har backat från svenska miljö – och klimatambitioner. Om detta är många experter, myndigheter och miljöorganisationer överens. Sverige ska också genomföra en djurskyddskonferens i slutet av juni. Och hur kommer det stämma med den djurvälfärdsutredning som regeringen ska genomföra. Den utredning som många bedömer bl. a ska handla om svenska kors rätt till bete. Den ansökan som Växa har skickat till etiska djurförsöksnämnder för att pröva kor på stall i 18 månader skickar dåliga signaler kring svensk djuromsorg. Och ansökan fyller inte rimliga krav på vetenskaplighet. Det finns ingen kontrollgrupp och inga kriterier för djurvälfärd, som uppfyller djurskyddslagens krav på naturligt beteende. Djurskyddsorganisationerna tillsammans med Vi Konsumenter har skrivit en debattartikel i Uppsala Nya-tidning 22 december. Rubriken blev : Fler, inte färre kor bör få komma ut på bete. Det är referat från mitt uttalande i tidningen Djurskyddet. https://unt.se/debatt/artikel/ansokan-inlamnad-i-uppsala-kor-kan-tvingas-sta-inne-pa-betong-och-gummigolv-i-18-manader-utan-en-enda-utevistelse/r2z1x7pr

Att den nya landsbygdsministern skulle verka för en revidering av livsmedelsstrategin från 2017 var givet . Det har drivits av KD, LI och LRF. Han talar mycket om konkurrenskraft och att vi I Sverige ska ha samma regelverk som EU för att sänka kostnaderna. Man talar lite om den andra delen av åtagandet d v s att uppfylla nationella miljökvalitetsmål. Nu har landsbygdsministern kallat till möte den 7 februari. Världsnaturfonden WWF, Naturskyddsföreningen, Vi konsumenter, Sveriges Konsumenter, Reformaten och World Animal Protection har än en gång skrivit till landsbygdsministern för att påverka revideringen av livsmedelsstrategin. Våra organisationer önskar se en livsmedelsstrategi som:  
-Innehåller konkreta mål och förslag som styr mot ökad biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan, mindre och ansvarsfull användning av bekämpningsmedel samt minskad övergödning. 
– Integrerar strategier för folkhälsa och hållbar livsmedelskonsumtion, t ex genom att anamma mål som tas fram inom regeringsuppdraget till Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten.    
– Underlättar för konsumenter att göra rätt genom att skapa förutsättningar för hållbara val i vardagen genom åtgärder för utbud, märkning och kunskapslyft.     
– Stärker djurvälfärd och djurhälsa, något som till exempel kommer till uttryck genom en högre andel betande djur i landskapet.   
– Har en bred politisk uppslutning bakom insatser och mål för ekologisk produktion och konsumtion i Sverige, likt den som finns i Danmark.    
– Prioriterar forskning och innovation som utvecklar matproduktion inom planetens gränser.    
– Ger långsiktiga villkor och finansiering för åtgärder i primärproduktionen som styr mot ökad hållbarhet, som t ex Klimatklivet.    
– Främjar hela det svenska lantbruket, inte bara det mest produktiva mätt i kilo avkastning.

Den 19 november 2016 lämnade WWF, Naturskyddsföreningen, World Animal Protection Sverige, Sveriges Konsumenter, Konsumentföreningen Sthlm samt Ekologiska lantbrukarna in följande förslag till vision för det svenska matsystemet: 

År 2030 äter det svenska folket hälsosamma, välsmakande och säkra livsmedel som producerats på ett hållbart sätt av lönsamma och konkurrenskraftiga företag, och bidrar till uppfyllandet av FN:s hållbarhetsmål. En hållbar livsmedelskedja bygger på: 

– ekosystemens bärkraft och planetens gränser; 
– att konsumenterna har förtroende för livsmedelskedjan och förmågan att göra medvetna val; 
– förebyggande djurhälsovård som ger friska djur; 
– att lönsamma livsmedelsföretag och lantbruk finns i hela Sverige med en stark marknad nationellt och internationellt; 
– innovation och ett väl samordnat forsknings- och utvecklingsarbete. 

Livsmedelskedjan är transparent, alla aktörer tar ansvar och gör åtaganden för att uppnå en hållbar livsmedelskedja. 

När Livsmedelsstrategin togs fram enades flera av oss om en vision för det svenska matsystemet. Vi är stolta över denna vision som visar på att konsumenter, ideella organisationer, näringsliv och beslutsfattare är redo att gå hand i hand för ökad hållbarhet. Utifrån våra ståndpunkter och våra medlemmars intressen vill vi nu be om ett möte med landsbygdsministern för att vidare diskutera behovet av och innehållet i en uppdaterad livsmedelsstrategi.   Det blir en verklig utmaning. Landsbygdsministern Peter Kullgren har som tidigare ministrar och som ett vanligt politikeruttalande sagt att vi som politiker inte ska uttala oss om vad folk ska äta. Jag konstaterar att alla undertecknare av årets skrivelse inte bjudits in till mötet i februari –respektlöst!

Den överlevande arten – Homo Sapiens

Jag lyssnande med spänning på vår medicinpristagare Svante Pääbo. Han som visat att den nuvarande människan är en del Neanderthalare och en del Homo Sapiens – en människa som vågar ge sig ut i det okända. Vi har växt från en liten grupp i Afrika till att bebo alla kontinenter och växa till nu åtta miljarder människor på klotet. Människor som sociala varelser lyckades genom att verka i grupp och tidigt bidrog man till att utrota vissa arter. Vandrarna blev boenden – bönder. Vi har gått från jägare och samlare till att försörja världen med mat från såväl en stor mängd småskaliga bönder som en intensiv storskalig livsmedelsproduktion. I dagsläget råder inte brist på livsmedel på en global nivå. Grundläggande problem är att utbudet av livsmedel inte finns tillgängligt där efterfrågan finns, vilket har resulterat i lokal brist i delar av världen, samt att många människor inte har råd att köpa tillräckligt med mat. Antalet människor som lider av kronisk hunger har ökat de senaste åren och uppgick till 828 miljoner 2021.. Förutsättningarna för att nå målet ”ingen hunger” i Agenda 2030 har därmed försämrats.

På gräsmarker har vi ersatt betande djur – uroxar, bufflar, visenter, vildhästar m m med tamboskap – nötkreatur, får, getter och hästar. Eller plöjt upp dem för spannmåls- eller sojaproduktion Det finns en missuppfattning att om vi tar bort jordbruk och låter betesmarker växa igen, så återgår naturen till det som var förr d v s något slags urskog. Men, nej även Sverige hade betande vilda djur, som höll markerna öppna. Ett intressant exempel på jordbrukets positiva effekt på den biologiska mångfalden är en av Sverige första nationalparker Ängsö. 1909 fattades beslut om ön som naturreservat och att marken skulle sluta brukas. Bonden på ön tröttnade efter ett tag och den hävdade marken växte igen med sly. Det har tagit 70 år att restaurera marken efter det felaktiga beslutet i början på 90-talet. Bosse och jag var där och njöt av miljön i början av 2000-talet.

Många av de naturliga gräsmarkerna som i Ukraina eller amerikanska mellanvästern är de mest bördiga jordarna i världen beroende på århundranden av samspel mellan gräs, örter och betande djur. En stor del av jordens jordbruksareal är gräsmarker, som inte kan odlas upp med grödor för humankonsumtion. Men att avverka regnskog för sojaodling och betesmark känns helt vansinnigt. Presidentbyte i Brasilien kan inge hopp. Oljepalmsodlingen i Sydostasien har utsatt för motsvarande kritik.

Vår relation till djur är intressant. Det gäller både sällskapsdjur och produktionsdjur. Vi har tagit till oss ett av våra mest framgångsrika husdjur – hunden. Hunden har lärt sig tolka oss människor vilket är en framgångsfaktor. Behovet av djur växte i samband med Corona-krisen. Beklämmande nog, när krisen är över, klarar flera djurägare inte av sitt påtagna djurägaransvar. Men det finns också ett känslomässigt, ett inte bara ekonomiskt, värde att ha djur på gården. Det finns där även om man vet att man en dag ska skicka djuren till slakt. Det stora värdet ligger kanske inte bara i att bevara den biologiska mångfalden d v s betande djur. Det är något som har uppmärksammats av Elin Röös och som bör vägas in i värderingen av djuren i ett hållbart jordbruk. Odling av baljväxter eller annan humangröda kan inte ersätta denna viktiga roll med bonden som djurhållare.

Ofta i debatten efterlyses starka ledare, som vågar ta obekväma beslut och kan peka med hela handen. Var finns USA:s förre vice president Al Gore, som framgångsrikt väckte världen med sin dokumentär ”An Inconvenient Truth” 2006 om den globala uppvärmningens effekter? All eloge till Greta Thunberg som också påminde världsledarna om att vi måste lyssna på forskarna för att rädda vår planet. Jag brukar nämna Astrid Lindgrens, som folkvald klok människa, när det gällde att skapa lagstiftning för våra djur. Dagens regeringsrepresentanter är en ren katastrof när det gäller hållbarhet och etiska värden.

Vart är vi på väg?

Var finns de modiga politiker som fattar beslut om en hållbar framtid? Måste de fattas med stöd av en kraftig folkopinion? Man talar ofta om att kraften måste komma underifrån för att politiker ska våga fatta radikala beslut. Men det finns flera exempel på politiska beslut som har varit helt på tvärs mot folkopinionen – övergången till högertrafik, förbud mot rökning på restaurang och beslut om krav på säkerhetsbälte vid bilkörning (utom EPA-traktorer!). Man kan också notera att en majoritet av svenska folket säger nej till vinstdrivande friskolor, men dessa försvaras av en majoritet av de politiska partierna.

Det var väl en tolkning av ”folkviljan” som bidrog till att valet vanns, om än med liten marginal, av högersidan. En missnöjesyttring? Vem vill inte ha sänkta energikostnader och billigare bensin och diesel? I valdebatten drunknade frågor kring klimat, hållbarhet, mat, jordbruk i debatt kring energi, kärnkraft och invandring. Den nya regeringen har fattat ett stort antal beslut som bidrar till ökade svenska utsläpp av växthusgaser. Man vill inte ens gynna ökad cirkularitet. Med ett, som man antagligen uppfattar som stöd av folkviljan, kan statsministern och hans ansvariga ministrar stöddigt avfärda kritiken från miljö- och energiexperter, ekonomer och t o m delar av näringslivet. Ulf Kristersson påstår att det är organisationer som ex Naturskyddsföreningen som kritiserar, vilket alltså är fel. Näringslivet vill ha tydliga riktlinjer för energipolitiken för att veta hur man ska investera. Men Ulf Kristersson vill inte ens sätta sig ned och diskutera en ny gemensam energiöverenskommelse.

Intressant är våra tre stora städer styrs politiskt av helt andra partier än på riksplanet. Här får exempelvis Sverigedemokraterna inte plats. Ärligt nog, ska man säga att även tidigare borgerliga styre i Stockholm sa nej till SD. Finns det en verklig intressekonflikt mellan stad och land. Varför röstar så många unga på konservativa partier? Detta trots den starka ungdomsrörelsen Fridays for Future ledd av Greta Thunberg. Saknas starka ledare?

Vi som vill ha en ändring mot en hållbar framtid för vår planet, måste erkänna att vi helt misslyckats att kommunicera en framtidsbild som gynnar hållbarhet, ekologiskt och socialt och som kan få acceptans – det goda fossilfria samhället. Citat Thomas Hahn, Stockholm Resilience Center ”Har vi en intressekonflikt eller bara en kommunikationsutmaning? Den första gäller inte bara materiella intressen utan i högsta grad även konflikter rörande identitet – vilken livsstil ska politiken främja, vilken slags kultur ska premieras? Den backlash vi nu ser vad gäller klimatpolitiken kanske har sin grund i att medborgare som värnar den traditionella kulturen har identifierat klimatpolitik och dess förespråkare som en gemensam fiende, då den dels tycks hota deras materiella intressen men framför allt hotar deras identitet, deras existentiella intressen? På vilket sätt bör kommunikationsutmaningen inkludera att medborgare har olika identitet och att argument som biter på folk med en kosmopolitisk (liberal, grön) grundinställning kan få motsatt effekt bland folk med en värdekonservativ identitet, om denna identitet har kapats av den högerpopulistiska falangen inom konservatismen?”

Många och viktiga frågor. Men planeten kan inte vänta. Som alltid vill jag påpeka att hållbarhet är inte bara klimat utan vi får inte överskrida andra planetens gränser. Christel Cederberg, Chalmers pekar på behovet av nya indikatorer kring biologisk mångfald, jorderosion, kemikalier, jordhälsa m m. Hon betonar också betydelsen av landskapets struktur. Livsmedelssystemet är komplext och traditionell LCA som mäter klimateffekter räcker inte.

Antibiotikaresistens – en smygande pandemi

Vi måste alla påminna oss om frågan som aldrig får dö. Antibiotikaresistensen (AMR) måste bekämpas på alla sätt och på alla nivåer. Det var med stor glädje jag lyssnade på nya socialministern Jacob Forssmed i frågan på Antibiotikaforum i torsdags. Han var väl påläst (bra spökskrivare) och pratade med stort engagemang. I antibiotikaresistensfrågan finns inga politiska motsättningar och Sverige har en lång historia av planer och strategier för att bekämpa resistens. Finns bara en väg framåt – friska människor och djur behöver inte antibiotika. Förebyggande åtgärder som hälsovård, vårdhygien, smittskydd och att bygga upp god immunitet är viktigt, liksom ”prudent use”. Och nu kom en viktig remiss från Näringsdepartementet: Friska djur behöver inte antibiotika – bättre verkan genom internationell påverkan SOU 2022:43. Till min stora glädje och stolthet står Vi Konsumenter på remisslistan. Vi Konsumenter har prioriterat frågan sedan jag kom med i styrelsen 2007.

Men vi måste ha data över förbrukning och resistensutveckling. 1994 skrev jag en framställan från LRF till Jordbruksdepartementet, med krav på att Sverige ska kunna redovisa antibiotikaförbrukning djursslagsvis och på gårdsnivå. Frågan ägs av Jordbruksverket och det har varit en oändlig och som jag har förstått, en ännu inte avslutad kamp om att skapa förutsättningar för att få veterinärerna inrapportera diagnoser och förskriven antibiotika. Det blev en strid mellan de privata veterinärerna och Jordbruksverkets distriktsveterinärer. Sverige har varit föregångare när det gäller rapportering av förbrukning av antibiotika till djur, som har byggt på apotekens försäljning. Det innebar att exempelvis att omregleringen av apoteksmarknaden övergångsvis skapade problem. Det är nu E-Hälsomyndighetens ansvar. Men nu gäller EU:s nya veterinärläkemedelsförordning där EU, precis som LRF 1994, kräver redovisning av antibiotikaförbrukning djurslagvis och på gårdsnivå från 1 januari 2023. När Oskar Nilsson, SVA:s projektråd i oktober tog upp frågan, kom en veterinär kommentar om önskan om remiss?? Och min ständiga fråga kring läget kring MRSA (Meticillinresistent Staphylococcus aureus) i svensk grishållning, får kanske sin lösning med EU:s krav på baslinjestudie nästa år.

Åter rapporteras glädjande att Sverige har EU:s lägsta antibiotikaförbrukning till djur. På SVA:s projektråd i oktober genomfördes en workshop där utgångspunkten var att svensk djurhållningen inte hade tillgång till antibiotika. Till min glädje rapporterade hälsoveterinärerna att man skulle kunna hantera mastiterna hos mjölkkor. Man får tillämpa gamla metoder med urmjölkning och utläkning. Man kanske får minska intensiteten och flytta produktionen norrut för att minska smittrycket. Problemet är kalvarna med sina lunginflammationer och diarréer. Risken är att avlivningen ökar. När det gäller grisar, kanske man tvingas återinföra möjligheten att använda zinkoxid för att förebygga avvänjningsdiarréer. Annars verkar övergången till zinkfri grishållning fungerat ganska bra.

Det var tio-års jubileum för Antibiotika-forum och jag har nog varit med alla tio åren. Det är 26 myndigheter, som står bakom samverkan. På torget fanns Axfoundation som deklarerade sina antibiotikakriterier vid upphandling, som jag deltog i 2013 och 2020. Det rapporterades om dödlighet i Europa och world wide. Länge talade man om 30 000 döda av AMR i EU. Nu har siffran stigit till närmare 500 000. På frågan om behovet av att ställa krav på tillverkning av antibiotika om utsläpp av till miljön, tvingas Läkemedelsverkets Fredrik Hulthén svara att Sverige inte lyckades få med detta i förordningen. Jag har tidigare refererat de skräckartade reportagen om utsläpp från läkemedelstillverkningen i Indien. I KSLA:s nyligen publicerade skrift KSLAT 5-2022 kring AMR” Miraklet som skapade ett monster”, har Lena Englund föredömligt beskrivit alla samhällets utsläpp, som kan bidra till stora risker för AMR. Hon redovisar också att Indien och Kina planerar ökad läkemedelstillverkning. Om det nu saknas lagstiftning, vilket är upprörande och motsägelsefullt, kan inte marknaden ställa krav?

Den som gör en resa

La douce France – ett strålande Medelhav och ett fantastiskt Provence med medeltida byar och dramatiska berg. Wer eine reise tut, hat etwas zu erzählen – den som gör en resa har något att berätta. Så lärde man sig på tyska lektionerna i skolan. Jag har gjort en fantastisk resa med sonen Alexander och barnbarnet Karin. Det är så roligt att Alexander, precis som jag, gillar franska och Frankrike. Ett höstlov med precis lagom temperatur med som mest drygt 20 grader mitt på dagen. Tänk att få bada i havet i november och promenera på gatstenar som nötts av många, många generationer. Jag älskar franska torg i små städer, med marknader omringade av stiliga dekorativa plataner (jag har en självmålad tavla hemma). Vid medelhavet är all växtlighet grön, medan höstfärgerna kommer uppåt bergen f f a på vinplantorna. Vinodlingarna och fruktträd dominerar. Jag ser inte en enda ko eller några får. Dom hittar man i Normandie och grisarna i Bretagne. Vildsvinsjakt är populärt och det pangades friskt vid foten av Luberon. Att få äta svart risotto, grillade sardiner, mört lamm, läckert upplagda gambas och Fondue Bourguignon på ett torg i Antibes och världens godaste äppelkaka. Man brukar säga att parisarna är ganska ovänliga, medan landsbygdsbefolkningen är vänlig och vi mötte bara vänliga människor. Jag kom på mig själv att som min mamma, studera och fantisera om människorna vi såg – om deras historia och deras relationer. Det kändes som att leva i en mys-film med älskad son och barnbarn. Jag har ridit i Provence med systerdotter Marianne 2001 och bilat med mannen Bosse under mitt lediga halvår 2002. Den här resan överträffade alla positiva förväntningar.

Läs hela artikeln »

”med bibehållna högt ställda svenska djurhållningskrav”

Vi har fått en landsbygdsminister från Kristdemokraterna. KD och LRF med flera vill ha en uppdaterad livsmedelsstrategi. Då finns en del att tänka på och som jag vill skicka med. Särskilt kanske det gäller i det här fallet djurskyddsfrågorna. När det gäller andra hållbarhetsfrågor kommer jag och många andra återkomma.

* Djurvälfärdsutredning
Tidö-avtalet ”En översyn ska genomföras om möjligheterna att på ett sätt som är förenligt med den gemensamma jordbrukspolitiken i EU balansera konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter med bibehållna högt ställda svenska djurhållningskrav. Syftet ska vara att stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion och samtidigt förbättra den globala djurvälfärden”. Man kan hoppas att formuleringen i Tidö-avtalet om bibehållna högt ställda svenska djurhållningskrav är ett regeringslöfte som håller.

* Sverige ska öka sin livsmedelsproduktion inte minst av beredskapsskäl
Beredskap och försörjningsförmåga har blivit allt viktigare. Man vill därför öka den svenska livsmedelsproduktionen. Importen ökar och därför är satsning på export inte meningsfullt utan man måste öka den inhemska efterfrågan. Levande djur kan vara en beredskapsreserv.

* Svenska mervärden är en konkurrensfördel
En nedmontering, harmonisering till EU:s nivå, av svenska regler för miljö och djurskydd, minskar konkurrenskraften. ”Varför ska jag köpa svenskt om det inte finns någon fördel för hållbarheten, djuren och miljön”.

* Svenska konsumenter värderar djurens välfärd högt
Det finns ett flertal konsumentstudier som visar att djurskydd är högt värderat av svenska konsumenter. Studierna visar också att motivationen att köpa svenskt minskar kraftigt om man exempelvis tar bort det svenska beteskravet för kor.

* Proteinskifte ökar risken för ökad import
Ökad konsumtion av växtbaserad mat är en fördel från klimatsynpunkt. Men en stor del av vår konsumtion av baljväxter, frukt och grönt är importerad. Det kan innebära att exempelvis kemikaliebelastningen ökar. Det sker dock en ökad odling av svenska baljväxter. Marknadsandelen för svenska animalier är genomgående hög. Sverige har också goda förutsättningar att föda upp och hålla idisslare, som genom betande och vallodling gynnar biologisk mångfald, kolinlagring, jordhälsa och minskad användning av bekämpningsmedel.

* Det svenska kravet som ger svenska mjölkkor rätt till bete är det starkaste mervärdet för svenska livsmedel
Förutom att konsumentstudierna visar detta, så har en samlad dagligvaruhandel uttalat att beteskravet måste behållas som argument för svensk mat. Att ställa krav på att samtliga nötkreatur ska ha rätt till bete skulle ytterligare stärka argumentet för svenskt kött. Denna fråga drivs av det samlade djurskyddet, tillsammans med Världsnaturfonden, WWF och Naturskyddsföreningen. Vi behöver mer betande djur för att hålla öppet landskap och öka våra naturbetesmarker.

* Djurskyddslagstiftningen ska vara förebyggande
Syftet med lagstiftningen är att genom regelverk motverka dålig djurhälsa och bristande djurvälfärd. Förprövningen av djurstallar från djurskyddssynpunkt har sedan länge varit ett hjälpmedel för att förhindra investeringar som kan innebära problem för djurens hälsa och välfärd. Länsstyrelserna granskar ritningar och besiktigar stallar. Det finns en del kritik på förprövningen, men flera djurhållare uppskattar granskningen och felinvesteringar har undvikas. Det som saknats är värdering om betesmarken räcker för ett ökat antal kor. Detta har skapat problem genom att det har skett en ökning av antalet kor i många besättningar, som idag inte har tillräckligt med betesmark. Det har sedan länge funnit en diskussion om att inkludera smittskydd. Nu har en smittskyddsutredning, SVA och Jordbruksverket, föreslagit att smittskyddsaspekter ska inkluderas i förprövningen. Att då avveckla förprövningen skulle försämra den svenska djurhälsan och smittskyddsberedskapen.

* EU driver mot bättre djurskydd inom unionen
Det hävdas ofta att Sverige ligger längst framme inom djurskyddsområdet. Men det finns områden där Sverige direkt ligger efter andra medlemsländer. Förbud mot minkuppfödning och burhöns är exempel. Det finns också certifierade djuromsorgskoncept, som mycket väl kan tävla mot svensk konventionell djurhållning och gör det. Svensk djurhållning kan inte leva på att man tveksamt hävdar att man är ”bäst”. Det är angeläget att svenska djurägare har stöd hos starka opinionsbildare. Om regeringen och näringen inte är lyhörd i dessa viktiga frågor, får man finna sig i att kämpa i motvind.

Utvärdering av valet – skönt att man bor i Stockholm

I Stockholmsregionen och kommunen har man lyckat att hålla Sverigedemokraterna utanför och moderater, kristdemokrater och liberalerna (tyvärr, jag gillar Jan Jönsson) får heller inte plats. Socialdemokrater, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern ska styra. Lycka till säger jag!

Det är intressant med den stora skillnaden mellan valresultatet nationellt och regionalt. Nationellt är utfallet precis så bedrövligt som valdebatten (se tidigare bloggar). Och det är många intresseorganisationer som är djupt oroliga för att inte tala om liberala inlägg. När Ulf Kristersson ska presentera sin regering står Jimmie Åkesson där och lägger ut planerna för invandring, immigration och rättsfrågor, där främlingsfientligheten lyser igenom. Det är så skrämmande. Jag kan tyvärr inte låta bli att påminna om Hitlers och nazisternas maktövertagande på 30-talet. Det skedde i en tid i Tyskland med stora problem med rekordinflation och fattigdom. Man led av sviterna från förlusten i första världskriget.

Ebba Busch förenklar klimatfrågorna, till att man ska klara klimatmålen och Parisavtalet med elenergi och kärnkraft. Arbetet ska ledas av departementet för energifrågor! Det är dock glädjande att man satsar på energieffektivisering och vill ge stöd till privatpersoner. Kanske kan jag köpa min luftvärmepump. Inte ett ord vågar man säga om det man enades om i Miljöberedningen d v s att mäta och sätta mål för våra konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser. Här finns en stor del av vår svenska klimatpåverkan – vår konsumtion av kläder, mat, resande, prylar m m. Nu vill man bara titta utveckla och redovisa dataunderlag för exportens klimatnytta, med utgångspunkt i de förslag som Miljömålsberedningen har redovisat. Var finns kretsloppstänkandet – cirkulär ekonomi? Miljöfrågor som nationella miljömål, biologisk mångfald, planeten gränser? Och var finns jordbruket och skogen? Hur kommer dessa frågor hanteras när Sverige tar över ordförandeskapet för EU 2023? Rent allmänt är vi många som tror och hoppas att EU ska tvinga Sverige att gå åt rätt håll.

Under rubriken Tillväxt och hushållsekonomi hittar man en kryptisk Djurvälfärdsutredning ”En översyn ska genomföras om möjligheterna att på ett sätt som är förenligt med den gemensamma jordbrukspolitiken i EU balansera konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter med bibehållna högt ställda svenska djurhållningskrav. Syftet ska vara att stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion och samtidigt förbättra den globala djurvälfärden”. Det är verkligen anmärkningsvärt att man/någon har drivit att djurvälfärd ska ingå i avtalet. Formuleringen är så svårtolkad så man vet inte om det innebär harmonisering av svensk djurskyddslagstiftning eller man ska fokusera på ”bibehållna högt ställda” och hoppas att det innebär att man vill behålla det svenska kravet på att svenska kor har rätt till bete liksom förprövningen av djurstallar från djurskyddssynpunkt. Vad händer med djurskyddskonferensen under ordförandeskapet i EU? Hoppingivande är nu att EU skärper djurskyddet inom ramen för Farm to Fork.

Framtiden var bättre förr

Vi träffades i förra veckan på middag hos mig – tre studentkamrater. Vi tog studenten 1963 på reallinjen i Nya Elementar för flickor på Kommendörsgatan i Stockholm. Av oss tre blev en läkare, en sjukgymnast (numera fysioterapeut) och jag blev agronom. I realklassen satsade en majoritet på akademisk utbildning efter studenten. Det var tiden för kvinnors frigörelse och satsning på utbildning för att försörja sig själv. Det var välfärdsåren efter kriget fram till sent 1980-tal. Den svenska demokratin framstod som föregångare vad gällde social trygghet, ekonomisk jämlikhet och allmän levnadsstandard. Göran Hägg har skrivit om välfärdsåren i boken med samma namn (rekommenderas). En fantastisk tid att växa upp i, utbilda sig, göra yrkeskarriär och bilda familj. Det fanns inga rejäla hot, med undantag för några miljöfrågor, att hitta jobb, utstå konflikter på jobbet eller i äktenskapet. Framtiden var ljus – allt gick åt rätt håll. Tekniken skulle lösa många miljöproblem och välfärden var säkrad genom fri skola och universitetsutbildning, en fantastisk sjukvård och sjuk – och föräldraförsäkring. Det fanns inga tankar på hur min mamma eller jag skulle möta ålderdomen.

Hur känns det nu på 2020-talet? Oroande och skrämmande! ”Bråttom, men inte kört, Frågor och svar om klimatet” är titeln på Stefan Edmans bok från 2020. Han ville ge oss hopp om att vi kan lösa klimatutmaningen i tid. Nu två år senare känns det inte så. Krig, energikris, inflation, rusande mat – och drivmedelspriser. Sänkta energi – och drivmedelspriser, som definitivt inte kommer gynna omställningen till fossilfritt samhälle. Även EU är berett att tumma på klimatåtgärder. Vilken politiker står upp och säger: Vi måste ställa om! Det räcker inte med elektrifiering, kärnkraft och koldioxidinfångning. Den nya regeringen kommer inte klara Parisavtalet. Det finns ett stödparti som inte ens erkänner att det finns en klimatkris. Övergångsregeringen var inte mycket bättre med en svag miljö – och klimatminister. Statsministern kallade inte in klimatrådet och klimatpolitiska rådet är tydligt med att regeringens politik inte räcker. Vi har upplevt en sommar med extremt höga temperaturer och skyfall med översvämningar. En gång i tiden var en sommarresa till Frankrike eller Italien ingen utmaning. Nu är det för mig otänkbart att utsätta mig för 40-gradig hetta. Bruntland-deklarationen från 1987 känns viktigare än någonsin ”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Jag är orolig för mina barnbarn.

En gång i tiden sa jag ja till EU f f a som ett fredsprojekt. Nu räckte inte detta för att förhindra Putin att angripa Ukraina. Jag får ångest av bilder av sårade och döda, förstörda hus och explosioner. Bilder och filmer från andra världskriget upprepas- något som jag inte trodde var möjligt. Och jag måste erkänna att närheten berör mer. Det pågår krig i många delar av världen och världssvälten ökar. Hur kan man då som vissa politiska partier föreslå att Sverige ska minska sitt u-landsbistånd? Vi ska ge stöd för behövande länder att utveckla sin egen livsmedelsproduktion. Det finns potential, men klimatförändringarna oroar i allra högsta grad.

Vi tre studenter från 1963 fyller alla 80 år nästa år. Vi är friska och aktiva. Vi har barn och barnbarn. Vi har bestämt oss för att leva och ta vara på livet så länge det går. Jag har förmånen att ha möjlighet att ha plattformar för mitt engagemang. Vad kommer hända de närmaste tio åren? Vilka nära och kära kommer lämna oss? Finns anledning till hopp? Kommer utvecklingen vända till det positiva?