Vad bli konsekvenserna från hållbarhetsynpunkt?

Och som det spretar! Jag läser Stefan Hellströms referat från ett seminarium i riksdagen med rubriken Hållbart jordbruk utan import – är det möjligt, Stefan Hellstrand pekar på att sätter vi metoderna fel, så blir utfallet också fel. Han anser att såväl EAT Lancet som RISE:s klimatdatabas styr fel. RISE:s databas dominerar nu bland olika klimatkalkylatorer i Sverige. LCA passar inte komplexa system som livsmedelsystemet utan är anpassat till industriproduktion. Ann-Helen Meyer von Bremer har pekat på problemet i en bra analys i tidningen Filter. Citat Stefan Hellstrand ”Den planetära dieten (d v s EAT Lancet) skulle innebära att 80 % av dagens mjölkkor skulle bort liksom 90 % av det röda köttet. Det regionala och nationella utfallet av den planetära dieten i Sverige, skulle drastiskt sänka vår egen förmåga att försörja oss med mat, med detta gravt skada vårt nationella oberoende, kraftigt sänka ekonomin i det svenska jordbruket, samt ta bort en stor areal brukad mark som i stora delar av Sverige är en förutsättning för att klara den biologiska mångfalden”. Han underströk vikten av att igen lyfta den goda lantbruksvetenskapens betydelse både för ett fortsatt jobb för effektivitet, lönsamhet och hållbarhet inom lantbruket, men väl så viktigt i samhällets hållbara brukande av markresursen, d v s i en ekonomi inom ekosystems hållbarhetsgränser”.

Å andra sidan avlyssnar jag Jordbruksverkets seminarium kring livsmedelsstrategin om möjligheten att öka svensk produktionen av proteingrödor. Jordbruksverket håller på att sammanställa en rapport. Jordbruksverket hävdar bl a att en övergång till växtbaserad mat kraftfullt skulle förbättra folkhälsan. Det här är ett påstående som bygger på att Global Burden of Disease har kött på listan, men köttet hamnar väldigt långt ned. Det är anmärkningsvärt att Jordbruksverket bjuder in en kommersiell aktör som Orkla att delta i debatten. Orkla har ett egenintresse att utmåla sig som en offensiv aktör på marknaden med stor andel växtbaserat i sortimentet. Men VD Henrik Juhlin är knappast en expert. Han är inte trovärdig när han hävdar att köttkonsumtionen måste minska med 70 %. Inte ens Elin Röös hamnar på den nivån. Jan Bertoft refererar till Sverige Konsumenters position till grön omställning. Den stora bristen med EAT Lancet, som är en global diet, är att fossil koldioxid helt saknas, liksom kemikalier och när det gäller biologisk mångfald är den svag. EAT Lancets rapport från januari 2019, kritiserades hårt i DN av flera tunga auktoriteter. ”En global diet vore en katastrof för både den biologiska och gastronomiska mångfalden och skulle dessutom öka inte bara jordbrukets sårbarhet, utan även hela samhällets”.

Med anledning av diskussionen och med stöd av den spännande gruppen Bruka utan att förbruka, vid KSLA har jag formulerat följande position. Målsättningen måste vara att minska utsläppen av växthusgaser och öka möjligheterna till kolinlagring. Jordbruket är en unik aktivitet som genom fotosyntesen kan utnyttja solenergin i ett hållbart kretslopp. Utvecklingen under förra seklet med krav på låga livsmedelspriser och ökad global konkurrens har medfört ett intensivt storskaligt jordbruk och en intensiv djurhållning med insatser av handelsgödsel, växtskyddsmedel och antibiotika. Det har inneburit monokulturer, ökad användning av fossil energi, utarmning av jorden, minskad biologisk mångfald, näringsläckage, erosion, avskogning, överutnyttjade av vattentillgångar och försämring av djurvälfärden i strid med många av planetens gränser. Nu sker en början till en omställning till ett jordbruk som gynnar ett soldrivet kretslopp och som begränsar insatserna av fossil energi, växtskyddsmedel, handelsgödsel och antibiotika – Conservation Agriculture, regenerativt jordbruk eller agroforestry. Gemensamma drivkrafter är att utnyttja fotosyntesen maximalt, plöjningsfritt jordbruk, som ökar kolinlagringen, varierande växtföljder, fleråriga grödor och integration växtodling – djurhållning. EU:s Farm to Fork har intentioner i samma riktning.

Konsumtionen av livsmedel ska gynna en omställning till ett jordbruk som ökar jordbrukets förmåga att lagra kol och därmed minskar utsläppet av växthusgaser. Som minskar utsläppen av lustgas och metan. Som ersätter beroendet av fossil energi med biogen energi, bidrar till ökad biologisk mångfald och minskar behovet av insatser av handelsgödsel, växtskyddsmedel och antibiotika i djurhållningen. Mulljordarna bör tas ur produktion. Svart träda bör inte tillåtas. Jordbruket ska bidra till att uppfylla svenska miljökvalitetsmål.

Gynna en omställning av olika former hållbart jordbruk typ Conservation Agriculture, regenerativt jordbruk eller agroforestry. Öka rådgivningsinsatserna. Ekologiskt jordbruk har i många delar samma drivkrafter men saknar vissa viktiga delar och innebär absoluta begränsningar kring handelsgödsel och växtskyddsmedel. Ge bönderna mer betalt för ekosystemtjänster som ökad kolinlagring, ökad biologisk mångfald, bete av naturbetesmarker, vallodling, plöjningsfri odling, grön mark stora delar av året, betande djur och ökad djurvälfärd. Svinnet i alla led måste minskas radikalt.

Hållbara proteiner

Livsmedel från djur innebär ökat utsläpp av växthusgaser jämfört med vegetabilier. Dessutom innebär djurhållning mindre resurseffektivitet förutsatt att växtbaserade alternativ kan produceras med samma näringsinnehåll, mineraler och vitaminer. Men betande djur är nödvändiga för att bevara den biologiska mångfalden och bidrar till kolinlagring i marken. Fleråriga växter, vallodling, gynnar kolinlagring och är viktigt i en hållbar växtföljd. Stor del av den växtbaserade maten är i dagsläget importerad. Det innebär ofta högre användning av växtskyddsmedel och högre klimatpåverkan än i Sverige. Odlingen kan innebära stora vattenuttag. Sojaodlingen i Sydamerika har bidragit till skövling av regnskog. Biotillgänglighet för näringsämnen i baljväxter är ett viktigt område. Odlingen av vegetabiliska proteiner i första hand baljväxter går att öka i Sverige, men odlingsförhållandena innebär en begränsning.

Minskning av konsumtionen av animaliska livsmedel bör utgå från att Sverige klarar nationella miljömål, bidrar i tillräcklig omfattning till att bevara den biologiska mångfalden, kan omsätta biprodukter och bidra till ökad kolinlagring. Det finns en potential att minska utsläpp av växthusgaser från djurhållningen genom ökad resurseffektivitet. Detta får dock inte ske genom försämrad djurvälfärd. Att ersätta fossil energi och bättre stallgödselhantering, bidrar till att minska utsläppet av växthusgaser.

Gynna en omställning till produktion av hållbara proteinkällor, såväl animaliska som växtbaserade. Bidra till fossilfrihet inom jordbruket. Gynna betande djur som bidrar till biologisk mångfald och ökad kolinlagring. Gynna en djurhållning som förädlar gräs och örter och biprodukter d v s idisslare. Gynna betesproduktion på nedlagd och nedläggningshotad jordbruksmark. Minska beroendet av importerade proteinkällor genom att främja odling av svenska baljväxter. Stöd åtgärder som ökar resurseffektivitet inom djurhållningen. Ge stöd till åtgärder som bidrar till djurhälsa och djurvälfärd. Behåll det svenska kravet på kors rätt till bete sommartid.

.

Ge konsumenterna rätt att välja kött från betande djur

Det behövs en differentiering av svenskt nötkött i butik. I veckan presenterar Världsnaturfonden, WWF, den reviderade Köttguiden. Syftet med guiden är att underlätta hållbara val. Betet har fått allt större uppmärksamhet. Inte bara för att naturbetet rymmer stor biologisk mångfald, men också för att senare forskning visar att betade marker i sig har en stor potential att lagra kol. Det innebär att betande djur kan bidra till att öka jordbrukets potential till att minska klimatpåverkan. Därutöver gynnar betet i allra högsta grad djurvälfärden. Därför vill vi som konsumenter kunna välja kött från betande djur genom märkning.

Den svenska nötköttsproduktionen är mycket diversifierad och de svenskmärkta produkterna kommer från mycket olika djurhållningssystem. Till exempel är skillnaderna mellan en utslagen mjölkko, en ungtjur eller en stut av köttras stora gällande hur djuren hållits under sin livstid. Märkning kräver att slakterierna måste sortera i slakt. Jag vet att detta är väldigt impopulärt, men om dagligvaruhandeln ställer krav med stöd av konsument – och miljökrav, är det beklagligt om slakterierna vägrar.

Kravet på att som konsument få veta om att köttet kommer från betande djur är inte nytt. I mars 2010 ordnade Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige ett presseminarium. Bakgrunden var en konsumentstudie som visade det som många studier senare har visat. Det finns ett stort engagemang för djurvälfärd. Man vill veta köttets ursprung och man vill ha märkning. Äggen är ett bra exempel där man kan välja, alternativt välja bort ägg från höns i burar, frigående inomhus och utegående höns. Seminariet 2010 utmynnade i kravet på märkning d v s att få veta om köttet f f a nötköttet kommer från betande djur. Bakgrunden var då framför allt djurvälfärd. Man vill kunna välja bort tjurar, som tillbringar hela sin uppfödningstid på stall, ofta i helspaltboxar, som är en påver miljö från djurvälfärdsynpunkt. Det tål att nämnas debatten om att lammen, som slaktas till påsk, ofta inte ges möjlighet till bete. Det medförde att Svensk Sigill inkluderade krav på bete i sin certifiering IP Lamm.

Nya pilotstudier från Norden, som redovisades på ett nordiskt seminarium 2020 tyder på att betesmarkerna inte bara är viktiga för den biologiska mångfalden, utan även för kolinlagring. Det finns också ett starkt samband mellan dessa ekosystemtjänster. Det finns en stark koppling mellan bete, hög biodiversitet och ökad kolinlagring. Bete driver gräsmarkernas diversitet och ökar tillväxten av gräsens rötter och detta leder till mer mikroorganismer och mer kolbindning, sa professor Anna Gudrun Thorhallsdottir, Hólars universitet på Island, under seminariet. Studier från Island har visat att betesmark t o m lagrar mer kol än skog.

Jord- och skogsbruk släpper inte bara ut växthusgaser, det kan också binda växthusgaser i form av kol. Naturvårdsverket uppskattar att Sverige har ett nettoupptag på cirka 40 miljoner koldioxidekvivalenter, vilket är cirka 80 procent av Sveriges alla utsläpp. Merparten av denna kolsänka finns i den växande skogen. Svensk mineralmark anses binda kol, vilket beror på ökad vallodling. I försök har långliggande vallar visat sig kunna binda upp till 500 kilo kol per hektar. De organiska jordarna släpper däremot ut växthusgaser och är svenskt jordbruks största utsläpp av växthusgaser. Naturvårdsverket rapporterar nettoutsläpp från betesmarkerna, från att tidigare ha ansett att betesmarkerna binder en viss mängd kol. Jordbruksverket har uppskattat kolbindningen till 61 kilo per hektar. Någon mätning av betesmarkerna sker dock inte. Det rör sig i båda fallen om antaganden. Internationella studier har visat på att betesmarker kan binda upp till 1 000 kilo kol per hektar.

Den svenska osten en sorglig historia

Det svenska köttet har återhämtat sig efter minskningen efter EU-inträdet och har idag mellan 60 till 80 %:s marknadsandel av den minskande köttkonsumtionen i Sverige. För den svenska osten har det gått spikrakt åt andra hållet. Vi äter mer ost i Sverige, men allt mindre är svensk. Vid EU-inträdet hade vi en svensk marknadsandel på cirka nittio procent. Nu är bara cirka trettio procent av den ost vi äter med svenskt ursprung. Det rapporteras på ett seminarium ordnat av Vi Konsumenter den 9 november på Kungliga Skogs – och Lantbruksakademien. Osten verkar ha hamnat helt under radarn när man talar om svensk självförsörjning alternativt försörjningsförmåga av mat. Det krävs tio liter mjölk för att göra ett kg ost, så inhemsk ostproduktion har stor betydelse. Men varför ska vi välja svensk ost?

Vi har gott om smakrika svenska ostar. Sverige är ett land som passar bra för att producera mjölk. Korna äter mycket gräs och klöver, som vi människor inte äter och som växer bra i stora delar av Sverige. Vallodling bidrar till kolinlagring. Svenska kor är friska och förbrukar mycket lite antibiotika. I Sverige har vi djurskyddsregler för kor. Det finns inte i EU. Dessutom har Sverige ett unikt krav på att svenska kor har rätt till bete sommartid.

Svenska mervärden, förutom smak, är ett skäl för att välja svensk, men mejeriföretagen har inte laddat den svenska osten med svenska mervärden, som svenska köttföretag har gjort. Man hävdar att konsumenterna inte kopplar osten till kon som producerar mjölken. Men glöm inte debatten kring antibiotika och halloumi-osten från Cypern för några år sedan. Cypern har den högsta förbrukningen av antibiotika till djur i EU. Konsumtionen av halloumi rasade. Det svenska beteskravet för kor är ett mycket viktigt mervärde som har bekräftats i flera konsumentstudier.

Den svenska mejerimarknaden domineras av det nu internationella mejeriföretaget Arla och det franskägda Skånemejerier. Ett flerårigt bråk kring mejeriföretagen om rätten att tillverka de svenska hårdostarna Präst, Grevé och Herrgård har inte medverkat till en positiv utveckling av marknaden för svensk ost. Produktionen av ost har minskat till förmån för tillverkning av mjölkpulver. Om det svenska köttet har vunnit framgång med att kommunicera svenska mervärden, lyser dessa med sin frånvaro när det gäller ost.

Frågan är om inte svenska Arla i början av 2000-talet gjorde svenska mjölkbönder en verklig björntjänst när man fusionerade med danska MD Foods. Ledningen av Arla är dansk och man har leverantörer från flera europeiska länder. Att Skånemejerier såldes till franska Lactalis gjorde inte situationen bättre. Motivationen att marknadsföra svenska ostars mervärden verkar inte finnas, Kanske beroende på att Arla och Skånemejerier gärna säljer danska och franska ostar i Sverige. Ett sorgligt exempel är Arla-butiken i Östermalmshallen, där det enligt en god vän bara fanns två svenska ostar. Resten var importerad ost. Anmärkningsvärt att svenska mjölkbönder inte har reagerat på den katastrofalt dåliga utvecklingen för svenska ostar.

Att bruka utan att förbruka – soldrivet kretslopp

Den rika världen förbrukar långt mer resurser än vad planeten klarar av att leverera. Det har Världsnaturfonden WWF talat om i många år, även om man har lämnat begreppet ekologiska fotavtryck. Politiska beslut driver på genom kortsiktighet och fel fokus. BNP som ensidig drivkraft leder fel. Det kan inte vara ett självändamål att ha full sysselsättning om arbetskraften utnyttjas för att producera varor som vi inte behöver, men bidrar till ökat resursutnyttjande, utarmning av biologiska mångfalden, skadliga miljöutsläpp och ökar utsläppen av koldioxid. Vi ska öka vår välfärd i stället. Det var ett av budskapen från Stefan Edmans utredning Biffen, Bilen och Bostaden 2005. De sociala klyftorna ökar i världen. Hur ska vi ge svältande och fattiga människor rätt till ökad välfärd om inte vi i den rika minskar vår konsumtion och ger utrymme för ökad resursanvändning i dessa länder. Hur ska vi ge kommande generationer den möjligheten?

Jordbruket är en unik aktivitet som genom fotosyntesen kan utnyttja solenergin i ett hållbart kretslopp. Ingen annan industri, förutom skogsindustrin, har den möjligheten. Men vi kan och måste på ett intelligentare sätt förbättra resursutnyttjandet – Bruka utan att förbruka – soldrivna kretslopp. Jag tar mig definitivt inte rätten att sitta inne med sanningen eller rätt kunskap, men vill ändå ha en del funderingar byggt på en fantastisk grupp inom KSLA. Fokus är framför allt svenskt jordbruk.

– Man förbrukar jord genom att bebygga jordbruksmark, anlägga vägar och järnvägar eller täcka ytor med asfalt. Man förlorar jord genom jordpackning, erosion, kemikalieförorening, uttorkning, försumpning , skogsplantering m m.

– Man förlorar biologisk mångfald genom att odla stora arealer med monokulturer. Man förlorar biologisk mångfald genom att inte vårda/ beta våra naturbetesmarker. Felaktig användning av kemikalier kan ta död på såväl växter som djur. Man utarmar mångfalden under mark genom inte ge näring åt mikroorganismer och andra organismer som daggmaskar. Vi vårdar inte våra skogsbryn som skydd för viktig flora och fauna.

– Man bidrar till utsläpp av växthusgaser i jordbruket genom användning av fossila bränslen för transporter, arbetsmaskiner och redskap. Utsläpp av lustgas och metan är utmaningar.

– Man utnyttjar vatten för att bevattna vår åkermark. I stora delar av Sverige är detta inte ett problem. Men vi importerar mat som överutnyttjar regionala vattentillgångar som mandel från Kalifornien och Avocado.

– Det läcker växtnäring kväve och fosfor från jordbruksmarken till vattendrag. Östersjön är fortfarande ett av världens mest förorenade hav. Rester av bekämpningsmedel hamnar i grundvattnet.

– Jordbruket förbrukar socialt kapital genom att utnyttja lågt betald arbetskraft. Förtroende för bönder är högt men misstag /missbruk som inte får ske rubbar förtroendet. Förtroendet riskeras också genom att lantbruket kollektivt driver frågor som exempelvis sänker djurskyddet. Storskalighet och intensifiering måste balanseras.

Jordbruket kan leverera mat, andra produkter och kollektiva nyttigheter genom ett soldrivet kretslopp. Jordbrukets upptag av kol i grödan och kolbindning i mark skapar ett jordbruk som kraftfullt minskar landets utsläpp av växthusgaser.

– Man ser till att utnyttja fotosyntesen under hela året genom att ha marken täckt med växter. Vi gynnar plöjningsfri odling och tillämpar inte svart träda.

– Man ökar upptaget av kol i marken genom att bygga upp mull. Man tillför växtrester, stallgödsel och odlar fleråriga växter. Det gynnar den biologiska mångfalden under jord. Vi gynnar betande djur som bidrar positivt till kolinlagringen.

– Man vårdar den biologiska mångfalden genom att odla växter som gynnar pollinerare. Man vårdar och utökar naturbetesmarkerna. Man använder växtskyddsmedel med försiktighet och motståndskraft mot ogräs och skadeinsekter är inbyggt i växten och i odlingssystemet.

– Man ser till att sluta kretsloppet och optimerar gödsling för att minimera läckage av kväve och fosfor.

– Man avvecklar användningen av fossila bränslen i jordbruket

– Man gynnar en djurhållning som bygger på betande och gräsätande djur och/eller utnyttjar biprodukter.

– Man ser till att vår djurhållning bygger på friska och välmående djur utan behov av antibiotika.

– Man bygger upp socialt kapital, tillit och förtroende genom transparens och kommunikation.

Hållbarhetsdiskussionen måste breddas

Utbudet av seminarier/webinarier kring hållbarhet har exploderat. Hela veckan har SLU Future Food ägnat sig åt att presentera forskning och kunskap kring mjölkproduktionens hållbarhet. Dessutom ordnade Alnarp Grisens dag. Genomgående för Mjölkveckan uttrycktes behovet av att bredda hållbarhetsdiskussionerna till mer än klimatpåverkan. Mycket handlade om biologisk mångfald, men också kolinlagring och vallens positiva effekter. Det var också utfallet av slutdiskussionen med Kristina Yngwe ©, Arla, Jordbruksverket och Växa. Men nej! Kristina Yngwe Det räcker inte med att föreslå innovationer som lösningen på alla problem. Det är är för populistiskt och enkelt.

Oh vad glad jag blev när jag lyssnade på Landsbygdsnätverkets podd, Landet om biologisk mångfald: Förenkla inte diskussionen till klimat, gynna generellt mångfald, välj ekologiskt, välj kött från betande djur (ekologiskt eller naturbeteskött), ät mer svensk ost var budskapen.

Mycket pekar på begränsningarna med att endast använda LCA som verktyg. En annan slutsats är också att Jordbruksverkets m fl definition av hållbarhet i tre likställda kriterier miljö, social och ekonomisk har sin tydliga begränsning. Tydligast var ekonom Helena Hansson, professor i nationalekonomi, som är engagerad i Mistra Food Futures som bl a arbetar med styrmedel för hållbar konsumtion. Helena pekar på att ekonomiskt värde är större än monetärt värde. Det finns också andra bruksvärden som etik, moral – produktionens legitimitet. Hon förordar den modell som Vi Konsumenter m m framförde till Jordbruksverket d v s doughnut-modellen. Vi kan inte gå utanför de miljömässiga ramarna för att uppnå ekonomisk hållbarhet. Vi måste också tillfredsställa sociala mål.

Liknande tankar har också Ulf Sonesson, RISE länge framfört och som jag också refererade i Vi Konsumenters inspel till Jordbruksverket. Hans slutsatser från 2016 att vi ska bli veganer och hellre äta kyckling än produkter från idisslare, har kraftigt förändrats genom ny kunskap och insikt. Han pekar på mjölkproduktionens möjliga roller. Problem är metan-utsläppet, resurseffektivitet d v s det krävs resurser att producera djur. När det gäller social hållbarhet kan det gälla näring/hälsa, landsbygd och kulturarv för att inte förglömma matglädje (ost är gott). Miljöpåverkan omfattar ekosystemtjänster (biologisk mångfald) och utnyttja resurser (cellulosa), vara en integrerad del av bioekonomin. För ekonomi kan det gälla näringsrik och prisvärd mat och landsbygdsekonomi. Mjölkens roller – hur kan de variera: Ju mer miljöeffektivt mjölk som kan produceras desto större roll i systemet. Ju mer kostnadseffektivt, ju bättre och mer attraktiva produkter som utvecklas desto större roll i systemet. Mjölkens roll bestäms också av samhällsutvecklingen (konsument, politiken och omvärlden).

Christel Cederberg, Chalmers pekar också på mjölkproduktionens leverans av ekosystemtjänster ex biologisk mångfald. FAO jobbar nu med att definiera tio olika kriterier för hållbart jordbruk. Man talar om agroekologi. Kolinlagring har blivit allt viktigare och nötkreatursgårdar lagrar upp till 50 procent mer kol än slättgårdar med bara växtodling. Vall kan lagra in 500 kg kol /ha och år och förlänger tiden för fotosyntes. Mjölkproduktion minskar klimatavtrycket med gräs i foderstaten med 5 – 18 %. Det finns en konflikt mellan kravet på rationalisering och en eftersträvansvärd agroekologi. LCA omfattar inte kolinlagring och biologisk mångfald.

Frågan är om dessa kloka inspel kan påverka den polariserade debatten kring animaliernas negativa effekter på klimatet. Kommer livsmedelsindustri och handel ta till sig LCA:ns begränsningar och att märkningen av koldioxidekvivalenter kan leda fel från hållbarhetssynpunkt. Kommer WWF och Vi Konsumenter få gehör för att det är fel att likställa de tre hållbarhetsdimensionerna?

Debatt behövs verkligen i frågan kring vad som är hållbar mat

Djurhållningen är en viktig del i ett hållbart jordbruk. Animaliska produkter som mjölk och kött fyller en viktig roll som viktiga näringskällor och bidrar till biologisk mångfald, hållbara ekosystem, ökad kolinlagring, minskat växtnäringsläckage och minskat behov av bekämpningsmedel. Alltmer forskning stöder detta, där just kolinlagring har hamnat högt upp på dagordningen. Fleråriga växter med långa rötter som vallgrödor är starkt bidragande till ökad kollinlagring. Stallgödsling ger bättre effekt än att plöja ned halmen. Betande marker är effektivare för kolinlagringen än skogen, som i debatten ses som den enda lösningen på kolinlagringen

Fredagens SvD Debatt ”Skadlig propaganda mot kött och mjölk” belyser det som jag kämpat för i min blogg de senaste åren. Man kan inte förenkla hållbarhetsdebatten till klimatavtryck och ensidigt verka för att slänga ut animaliska produkter. Den hållbarhetsstrategi som Vi konsumenter formade i våras får alltmer stöd. Debattartikeln är undertecknad av flera tunga forskare och experter som Sigrid Agenäs, Peter Borring, Per Frankelius och Thomas Kätterer.

Samtidigt släpper IVL, miljöinstitutet ut en rapport där man tittat på nordisk forskning från ett hållbarhetsperspektiv. ”Ny rapport avslöjar våra klimatskadliga vanor” är rubriken på pressmeddelandet. Byt ut rött kött mot vitt kött och grönsaker och hitta alternativ till flygresor. Byt ut kött till växtbaserat sägs också. Det är några av rekommendationerna från Nordiska ministerrådet om de nordiska hushållens privata konsumtion. Jag har inte läst rapporten, men i pressmeddelandet nämns inget annat än klimatpåverkan. Gunnar Rundgren har visat att grisen är en effektivare foderomvandlare än kyckling när man tittar på kolomsättningen. Kycklingbranschen i form av Svensk Fågel gör mycket nytta när det gäller smittskydd, livsmedelsäkerhet och djuromsorg, men storskaligheten och problem hos Kronfågel gör det tufft. Mitt inlägg om IVL på Facebook gav väldigt engagemang. Jag vill offentligt be Elin Röös och Emma Moberg, SLU om ursäkt. Visst var Köttguiden ett sätt att belysa olika djurslags hållbarhetskriterier. Men rubriken i Råd & Rön, var inte kul ”Osten som klimatbov”.

Som lök på laxen kommer Världsnaturfonden med en artikel med rubriken ”Två av tre olympier äter mer vego nu än för tre år sedan. Omställningen till en kost baserat på vegetabilier behöver gå fortare” säger WWF. Var finns diskussionen kring hur växterna odlas och vad en ökning av växtbaserat får för effekter – ökad import, ökad klimatpåverkan och ökad bekämpningsmedelsanvändning. ”Kött är det mest klimatbelastande”. Men, hallå ! var finns den biologiska mångfalden, som är så viktigt för WWF.

Ann-Helen Meyer von Bremen har i tidningen Filter gjort en bred och avslöjande genomlysning av miljö/klimatmärkningar. ”Hur kommer det sig att du enligt märkningarna borde dricka läsk och äta broilerkyckling (tänk IVL) hellre än mjölk och kött från frigående djur” står det i ingressen. Citat: ”Gunnela Ståhle från föreningen Vi konsumenter hör till kritikerna:– ”Klimatmärkning är ett exempel på en förenkling som oroar oss, säger hon. Med ett ensidigt fokus på klimatet tappar vi bort andra frågor som är minst lika viktiga för den framtida livsmedelsproduktionen, som vattenanvändning, kemiska bekämpningsmedel, övergödning, biologisk mångfald, tillgången på fosfor och kväve och mycket annat. Jag känner dessutom en stor osäkerhet när det gäller siffrorna bakom klimatmärkningarna.”

Grattis Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood

På Djurskyddet Sveriges seminarium kring mjölkkor och bete den 23 september tilldelades Åsa Domeij Djurskyddet Sveriges hedersomnämnande. Motiveringen lyder: Det idag hotade svenska beteskravet för mjölkkor är unikt och viktigt både för korna och konsumenterna. Åsa Domeij är, i sin roll som hållbarhetschef på Axfood, en viktig aktör inom djurskyddet för de livsmedelsproducerande djuren. Hon har argumenterat för att den svenska djurskyddslagstiftningen inte ska utarmas, detta på ett sakligt och modigt sätt. Åsa har vid flera tillfällen försvarat betesrätten och uttalat att denna bör utvecklas, inte avvecklas.

Samma dag presenterade Axfood sin livsmedelsstrategi, Mat 2030, vilket är den sjätte versionen. Den första presenterades 2016 d v s innan regeringen kommit till skott med sin strategi, som antogs av riksdagen 2017. Axfood har bjudit några intressanta gästkrönikörer, som Johan Kuylenstierna, Ann-Helen Meyer von Bremen och Anita Falkenek. I år presenterades 100 förslag till olika åtgärder inom livsmedelssystemet. Det finns många bra förslag som vänder sig till politiker och myndigheter och till näringslivet. Jag har handplockat några godbitar.

6. Att införa obligatorisk ursprungsmärkning av kött på restaurang föreslås nu av regeringen. Man anmäler detta till EU-kommissionen och medlemsstaterna. Livsmedelverket, SLV genomförde en konsumentstudie i mars 2021. Anmärkningsvärt hänvisar inte studien till djurvälfärd, som är den stora skillnaden mellan svenskt kött och många importländer. ”Kännedom om köttets ursprung är viktig eftersom det ger konsumenterna en uppfattning om köttets kvalitet och hjälper dem att undvika kött som upplevs som mindre säkert. Genom uppgiften går det dessutom att bedöma köttets miljö- och klimatpåverkan”. Men SLV utmärker sig ju inte för att kunna eller främja djurskydd.
7. För import av frukt och grönt från tredje land ska gälla att bara av EU godkända bekämpningsmedel tillåtas
16 Främja odling och förädling av gröna proteiner till såväl foder som livsmedel.
38. Saklig och tydlig jämförelse kring hur svenska mervärden står sig jämfört med större utländska producenter. Jordbruksverket har tidigare kartlagt mervärden, som man fick i uppdrag. Svenskt kött har varit duktiga på att kommunicera dessa. Det finns en bra rapport för svensk mjölkproduktion, som tyvärr inte använts av den svenska mejeriindustrin. Det fanns heller inte med i den handlingsplan för svensk mjölkproduktion som togs fram för några år sedan.
41. Inför betesrätt även för tjurar. Landsbygdsprogrammet bör främja betesbaserad uppfödning av stutar. Detta är också en målsättning för det organiserade djurskyddet och Vi Konsumenter
42. Inför stöd inom landsbygdsprogrammet för kor som betar längre än vad lagen kräver. Detta är något som djurskyddet drivit länge, men som Jordbruksverket inte har inkluderat i sina förslag till eco-schemes.
44 Näringslivet bör fortsätta utveckla svenska mervärden som djurvälfärd, låg antibiotikaförbrukning och hög miljöhänsyn
47. Utveckla fler hållbarhetskoncept som komplement till ekologiskt
48 Satsa mer på svensk råvara
51 Informera om ursprung och köttet kommer från djur som har vistats ute och betat. Detta bad Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige om i mars 2010. Kommer Axfood gå före?
53 Skydda bra jordbruksmark genom lagstiftning
84 En handlingsplan med koppling till livsmedlemstrategin som främjar ekologiska produkter och tydligt hållbarhetsfokus kopplat till nationella miljömål. Det har vi tjatat på Jordbruksverket sedan länge.
97 Allt svenskt nötkött ska vara certifierat enligt Grund Nöt, IP Sigill. Detta är ett rimligt krav. I samband med griskrisen 2009, fattade branschen ett beslut om att certifiera sin uppfödning enligt Gris Grund. Svensk nötköttuppfödning måste säkra sina mervärden. Det gäller att LRF lever upp till sin policy att branschöverenskommelser kan vara ett bar alternativ. LRF sa nej till en branschöverenskommelse kring att inte avvänja smågrisar vid 21 dagar.
100. Utred alternativ användning av mulljordar(organogena jordar), som är stora utsläppskällor.

Det som jag kanske saknar är resonemang kring kolinlagring, som är den stora möjligheten för jord och skogsbruk. Man nyttjar solen som energikälla och fotosyntesen. Ingen annan verksamhet har samma möjlighet att skapa hållbara system att genom minskande insatser ge tillräcklig mängd näringsrik mat till en växande befolkning.
Det händer mycket inom jordbruket. Målsättningen är att minska koldioxidutsläppen och öka kolinlagringen. Intresset för generativt jordbruk, conservation agriculture , ökar. Tillämpningen innebär en fokusering på integrerat landskapstänk. Kemikalisering och mekanisering på väg ut. I stället gäller biologi, ekologi, biologisk mångfald ovan och under jord, kolinlagring. Plöjningsfri odling minskar energiåtgången, minskar näringsläckaget, minskar behovet av bekämpningsmedel, ökar mullhalten och ökar kolinlagringen. Fleråriga grödor som vall kan och bör öka och här platsar gräsätande djur. Betande marker lagrar mer kol än skogsmark. Det kan förhoppningsvis minska motivationen att plantera skog på naturbetesmarker.

Hur kan vi placera djurskydd på den politiska agendan?

Det undrar vi som jobbar med djurskyddsfrågor i Sverige och många internationella djurskyddsorganisationer. Ett stort antal djurskyddsorganisationer världen över har därför, för ett år sedan, bildat World Federation for Animals (FWA). Bland medlemmar märks kända organisationer som Eurogroup for Animals, World Animal Protection, brittiska RSPCA , tyska Vier Pfoten , danska Dyrenes Beskyttelse och Djurens Rätt. Frågan har starkt drivits av ordförande i Eurogroup danska Britta Riis. Man har konstaterat att det är svårt att placera djurskydd på den internationella agendan. En gemensam organisation ska ge samlad styrka. I dag drivs frågorna internationellt av vissa medlemmar utan samordning. FWA ska utöka informationen mellan medlemmarna och lägga gemensamma strategier. FWA vill jobba mot FN och inrätta ett djurvälfärdsmål bland FN:s 17 SDGs, Sustainable Development Goals. Det kan nämnas att forskare vid SLU initierat en kartläggning av de 17 målen och konstaterat att djurskydd och djurhälsa har bäring på flera av de sjutton målen. Man vill samlat jobba med lantbrukets djur, vilda djur och försöksdjur. Frågorna saknas ofta i viktiga FN-organ som WHO, FAO, OIE, valkommissionen men också ex i WTO. Miljörörelsen har varit bättre på samordning och gemensamt agerande. FWA är registrerat i USA och har kontor i Bryssel och i USA, Storbritannien, och Nairobi.

Och hur ser det ut i Sverige? Vi har fem djurskydd/djurrättsorganisationer – Djurskyddet Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt, World Animal Protection, Sverige och Compassion in World Farming, Sverige. Värderingsmässigt skiljer sig Djurens Rätt genom att tydligt ta avstånd från all typ av användning av djur till livsmedel och sport. Därför vill exempelvis inte LRF samråda med Djurens Rätt, trots att Djurens Rätt är den största organisationen. De fem, förstärkta med föreningen Vi Konsumenter (ofta initiativtagare) samverkar i angelägna djurskyddsfrågor. Vi har gemensamt ordnat seminarier och skrivit flera debattartiklar. Vi har samlat försökt påverka livsmedelsstrategin. Vi har uppvaktat Miljö – och jordbruksutskottet i maj 2018 med krav på tillämpning av djurskyddslagen. Tillsammans uppvaktade vi Jordbruksverket 2017 och landsbygdsministern med närmare 100 000 namnunderskrifter för att slippa införa tidig avvänjning av smågrisar. Tyvärr lyckades vi inte i denna fråga. Jordbruksverket har inte besvarat en skrivelse i frågan från juni 2020. Sedan oktober 2020 driver vi frågan kring att behålla svenska kors rätt till bete. Vi har genomfört konsumentstudier och skrivit debattartiklar. Närmast ligger ett webinarium ordnat av Djurskyddet Sverige 22 september. För övrigt samma dag som Land Lantbruk publicerar sin podd med mig och arg mjölkbonde Hans Cederlöf.

Vi vet genom många konsumentstudier att det finns ett stort engagemang bland svenska medborgare för djurens välfärd och hälsa. Men nu har vi ingen jordbruksminister som äger frågan. Margareta Winberg ägde frågan och fanns i Bryssel och demonstrerade med Brigitte Bardot för bättre djurtransporter. Eskil Erlandsson ville att djuren skulle ha det bra. Sven-Erik Bucht brydde sig. Nu är det ett vacum. Vi har heller inte något politiskt parti som förstått att det finns röster att vinna på att svara upp mot medborgarnas engagemang i djurskyddsfrågor. För det är faktiskt inte så att allt är bra, bara för att vi har en ny djurskyddslag. En av de viktigaste paragraferna tillämpas inte. Den om kravet på naturligt beteende. Djurskydd är inte bara god djurhälsa utan också djurens rätt till välfärd. Detta speciellt riktat till Jordbruksverket.

Vilken plats får växtproteinerna på den framtida tallriken?

I slutet av augusti fick jag möjlighet att inleda en KSLA-podd med ovanstående rubrik. I podden på KSLA, som vi fortfarande väntar på (10 september) får vi lyssna till Christina Möller som samtalsledare, Tomas Erlandsson från Nordisk Råvara , Cecilia Mayer Labba, Lunds universitet och Gunilla Blixt, KSLA.

Min inledning: En övergång från animaliskt protein till växtbaserat är ett kraftfullt skifte, inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. Det är inte bara en trend utan ett paradigmskifte. Den starkaste drivkraften är att man hävdar animaliernas negativa klimatpåverkan men också hälsoaspekter. Rådgivningen från internationella och nationella offentliga institutioner och forskningen är tydlig. I ring P1 kommer frågan upp med jämna mellanrum. KTH:s inlägg i Aftonbladet lett av Annika Carlsson Kanyama tar avstånd från animaliska produkter ur ett hållbarhetsperspektiv. Jag hör Naturvårdsverket på radion uttala att ett bra sätt för att gynna klimatarbetet är att byta ut kött och mejeriprodukter till växtbaserat protein. En tro på att vi kan rädda både planeten och hälsan, men så enkelt är det inte.

Förenklingen kring klimatfrågan har gynnat en ökad konsumtion av växtbaserad mat. Men hållbar produktion har fler aspekter som är viktiga. Biologisk mångfald är nödvändig för att bevara ekosystemens resilience (motståndskraft). Vi måste minska vår användning av kemikalier (växtskyddsmedel), beakta användningen av jordbruksmark, vattenförbrukningen och kväve – och fosforcirkulationen.

I Sverige har vi sett en kraftig ökning av utbud och konsumtion av växtbaserat under senare år. Ökningen verkar dock ha bromsat på senare tid. Mycket av utbudet är sammansatta livsmedel och mycket bygger på importerade råvaror även om förädlingen ofta sker i Sverige. Den ökade importen har inneburit ökad sårbarhet, ökad användning av bekämpningsmedel och sannolikt också ökad klimatpåverkan, jämfört med om råvarorna producerats i Sverige. Den svenska debatten har präglats av bristen på logistik d v s ledet efter odlaren – rensning, sortering och förädling. Det finns en strävan att öka den inhemska produktionen av baljväxter. I dag används huvudelen som foderråvara. Men baljväxter kan inte odlas över hela landet. De är inte lättodlade, men en ökad andel baljväxter i växtföljden är positivt. Nu sker dock en positiv utveckling där vi i ökad omfattning möter växtbaserade svenska produkter.

Det är enkelt att steka en biff eller en fläskkotlett eller koka ett ägg. Våra kroppar kan direkt utnyttja viktiga aminosyror, mineraler och vitaminer från animaliska livsmedel. Proteinrika växter som soja, linser, ärtor, bönor, lupiner innehåller ibland antinutrionella substanser och kräver proccessing i någon form till skillnad från många animalier. De produkter som vill efterlikna kött och chark tvingas ofta innehålla ett stort antal ingredienser för att få rätt smak och konsistens.

Självcentrerade slöfockar

Så kallar i DN Hanne Kjöller de som har vägrat vaccinera sig mot corona-virus. De, som nu hamnar på IVA och belastar sjukvården. Över 80 procent av de som ligger på IVA är ovaccinerade. Sjukvården tar inte hänsyn till självförvållande sjukdomar, utan alla har rätt till fullvärdig sjukvård. Men vi måste ta ansvar och ta konsekvenserna av fria egna val. Kjöllers budskap är isolering för de som vägrar att vidta förebyggande åtgärder mot sjukdom. I Ring P 1, lyssnar jag till upprörd liberal, som vägrar acceptera att staten föreslår och vill tvinga till allmän vaccinering. Det strider mot hans principer att själv få bestämma över sig själv och sitt liv. Jag blir som Hanne Kjöller förbannad och upprörd. Man måste ta ansvar för ett beteende, som både kan innebära att man smittar andra, ”i onödan” belastar sjukvården och tränger undan andra behövande.

Jag har en fundering kring liberalismens innebörd. Ibland skickas signaler om att huvudbudskapet är fria val och att statens så lite som möjligt ska blanda sig i. Valfriheten ska vara total. Valfrihet ska gälla för sjukvård, skola, äldreomsorg, pensionsfonder o s v., o s v. Valfri vård i alla medlemsländer har inneburit att antibiotikaresistenta bakterier har hämtats hem till Sverige. Personligen blir jag ibland trött på valfriheten. När Bosse, min åldrande man, skulle byta hemtjänst på Ingarö, tvingades jag titta igenom ett antal alternativ, som jag inte hade en aning om, vad de kunde erbjuda. Byta av hemtjänsten i stan från kommunal till privat blev ett riktigt dåligt val.

Marknadsliberalerna skickar signalerna om att ju mindre regelverk desto bättre. Låt marknaden lösa problem med kvalitet, klimat, hållbarhet, livsmedelssäkerhet, miljö, djurskydd m m. Men gud ske lov finns krafter som inser att marknaden inte kan lösa alla problem. Inte minst EU har fastställt regelverk, som helst ska gälla alla medlemsländer. Vi har satt upp regelverk för att skydda miljön, säkra livsmedelsäkerheten och skydda djur.
Att låta marknaden lösa problemen, är ett förslag som inte sällan kommer upp när det gäller exempel djurskydd. ”Vill konsumenterna ha betande kor, får dom väl betala för detta på marknaden”. Vi som arbetar med djurskyddsfrågor, vill att alla svenska kor ska ha rätt till bete. Vi vill helst också att alla EU:s kor ska ha den rätten. Vi vill också att alla EU:s lantbruksdjur ska slippa burar. Efter några år av stort motstånd från Kommissionen att införa ny lagstiftning inom djurskyddsområdet, har Kommissionen insett att det finns ett starkt medborgerligt stöd för att skärpa djurskyddslagstiftningen. Detta är väl inget som borgerliga partier gillar, som liksom LRF, tjatar om regelförenklingar. Rop på regelförenklingar är en allmän trend inom politiken under senare år. Det som oftast saknas är konsekvensanalyser.

Inom jordbruket finns också andra styrmedel för att främja en hållbar utveckling. Den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, kan och ska helst styra mot ett hållbart jordbruk. Vissa bönder ogillar EU-bidrag och skulle helst vilja att marknaden betalade. Det finns nog också ett borgerligt motstånd mot CAP:s regelverk och styrning. Jordbruksverkets förslag till ettåriga eco-schemes känns snarare styras av att de ska vara så enkla som möjligt och inte skapa datatekniska problem. Världsnaturfonden, WWF och Naturskyddsföreningen efterlyser bättre styrmedel och fler alternativ. Det ska bli spännande att se var Sverige hamnar. Sverige som utmärker sig med att inte ha någon jordbruk – eller landsbygdsminister.