Konsumenterna och samhället ska kunna känna trygghet och förtroende för Sveriges bönders produktion.

12 april, 2025 – 10:53

För drygt 20 år sedan i juni 2002 antog LRF:s styrelse ett dokument med titeln ”Den svenska modellen”. Som övergripande målsättning angavs: ”Vi, Sveriges bönder, eftersträvar en hållbar utveckling av livsmedelsproduktionen. Den ska tillgodose dagens behov av livsmedel utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Konsumenterna och samhället ska kunna känna trygghet och förtroende för Sveriges bönders produktion”

Det är just det det handlar om – konsumenternas förtroende. Om 160 000 skrivit under uppropet ”Jag vill beta” och 76 % i en väljarenkät vill behålla beteskravet för svenska kor då tappar man förtroendet för bönderna om man som LRF och mjölkbranschen driver att huvuddelen av svenska kor ska kunna vara på stall året runt. Och fakta visar att detta försämrar djurvälfärden.

Vice ordförande i LRF Mikaela Johnsson går ut med förhoppningen om att konsumenterna ska lita på svenska bönder. Jag är ledsen, men som jag skrivit tidigare, är risken stor att det som händer och som konsumentstudier visar är att man tappar förtroendet och motivationen att köpa svenska produkter. Och det räcker inte med att Arla erbjuder betesmjölk. Kommer förtroendet för svensk mjölk öka om Arla fusionerar med ett stort tyskt mejeriföretag – tveksamt. Vi kommer sannolikt få se mer tysk Arla-ost – eller? Jämför med dansk hushållsost. Och Peter Kullgren som anser att vi ska känna förtroende för svenska bönder! Bidra inte till att sänka förtroendet för bönderna! Såhär står det i livsmedelsstrategin från 2017 och som ska gälla även nu ”Animalieproduktionen bör även fortsättningsvis präglas av hög omsorg om djuren. Djurskyddsnivån ska inte sänkas”. Att ta bort beteskravet för svenska kor innebär en sänkning av det svenska djurskyddet. Jordbruksverket ifrågasätter att djurskyddslagen från 2018 tillåter det.

Dokumentet Svenska Modellen från 2002 innehåller ett antal oerhört viktiga löften som är precis lika viktiga i dag som för tjugo år sedan. Det handlar om åtgärder för att minska klimatpåverkan, öka den biologiska mångfalden, minskning av växtnäringsläckaget och en , omdömesgill användning av bekämpningsmedel. ”Vi ska upprätthålla odlingslandskapets och åkermarkens förmåga att producera livsmedel. Samtidigt ska den biologiska mångfalden i mark och vatten samt kulturvärdena värnas. ”

Etik fick ett särskilt fokus ”Vi anser att djur och natur kan nyttjas för mänskliga syften under ansvar. Vårt ansvar är att tillförsäkra en god djuromsorg. Vi har en moralisk skyldighet att behandla djuren ansvarsfullt och med respekt. Våra ambitioner och målsättningar med djurhållningen ska uttryckas och förverkligas med hänsyn till djurens behov. Djur ska respekteras som kännande varelser oavsett produktionsförmåga och egenskaper. Det finns ett samspel mellan människa och djur. Vi har ett ömsesidigt behov och nytta av varandra. Skötseln av djur ska kännetecknas av kunskap och engagemang. Hänsyn ska tas till det enskilda djurets behov.”

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Tung kritik på förslagen från utredningen Konkurrenskraft och gott djurskydd

6 april, 2025 – 11:31

Det finns en tydlig oenighet mellan de som producerar svenska råvaror kanske framför allt svenska mjölkproducenter med sina mejerier och de som ska köpa svenska produkter eller som ska reglera primärproduktionen. Och då undrar man verkligen vilka ska politikerna lyssna på och vad som händer om man inte lyssnar på marknad, konsumenterna och opinionen?

Konsumenter, djurskydds – och miljöorganisationer, myndighetssverige, d v s både myndigheter och länsstyrelser, SLU, Veterinärförbundet, Gård & Djurhälsan och Dagligvaruhandeln har avslagit många av utredningens förslag och har framfört stark kritik på utredningens kvalitet när det gäller bristande kunskapsunderlag, motsägelsefulla påståenden och bristande analys. Och det är inte bara beteskravet där oenighet råder utan när det gäller att minska antalet djurskyddsregler, göra dessa målstyrda, lättnader när det gäller regelverket för villkorad läkemedelsanvändning VILA och att tillåta virtuella stängsel.

LRF, VÄXA, Svensk Mjölk, Sveriges Mjölkbönder, Arla, Skånemejerier och Falköpings mejeri däremot stöder reservationslöst utredningens förslag. Hur blir det då med trovärdigheten när forskningen och myndigheterna m fl hävdar att underlaget för föreslagna åtgärder i stor omfattning är väldigt bristfälligt. Dessa remissinstanser hävdar också, mot alla kända fakta, att mjölkbönder med betande kor, skulle få djurvälfärdsersättning från den gemensamma jordbrukspolitiken CAP.

Det svenska kravet på att mjölkkor ska ha rätt till bete sommartid är inte oväntat en tydlig fråga där det är intressant att avläsa yttranden. Utredaren har påstått att samma djurvälfärd kan uppnås i lösdriftstallar som på bete. Konsument-djurskydd – och miljöorganisationerna är tydliga – beteskravet ska inte avvecklas. Kors hälsa och välfärd gynnas av att mjölkkor vistas på bete och detta kan inte kan kompenseras i lösdriftstallar. EFSA:s (European Food Safety Authority) slutsats och Jordbruksverkets yttrande stöder detta. SLU, SVA, Veterinärförbundet, Gård & Djurhälsan, KRAV, Axfood, COOPÖstra, Svensk Dagligvaruhandel samt Kött – och Charkuteriföretagen avstyrker förslaget att avveckla kravet på bete för kor i lösdriftsbesättningar. Länsstyrelserna spretar. Vissa avstyrker en avveckling av beteskravet, medan andra hävdar att det bör finnas en garanti att man får djurvälfärdsersättning via CAP för att avveckla beteskravet.

KSLA säger: En samlad bedömning ger vid handen att frågan avseende beteslagstiftningen i grunden utgör en avvägning mellan å ena sidan tillväxtmöjligheter och kostnadseffektivitet och å andra sidan konsumentförtroende och djurvälfärd. Och Jordbruksverket: För flera av utredarens förslag saknas forskning som stödjer förändringarna. Det är ytterst en fråga för politiken att göra målavvägningen när det gäller beteskravet för mjölkkor. Jordbruksverket pekar på de möjligheter, fakta och forskning som vi tror att regeringen har nytta av i den fortsatta hanteringen av frågan. Att ta bort beteskravet kan vara en fördel för konkurrenskraften som skulle kunna underlätta expandering och därmed bidra till en ökad livsmedelsproduktion samtidigt som det innebär en försämring av djurskyddet för mjölkkor.

Falköping och Skånemejerier är tydligt för en avveckling av beteskravet, medan Norrmejerier vill ha ökat stöd till Norrland. Arla kringgår ett ställningstagande och försäkrar att konsumenterna kommer att få tillgång till betesmjölk. Det intressanta är att Arla hävdar att 70 procent av den svenska marknadens mejerikonsumtion med svensk mjölkråvara är ett tecken på bristande konkurrenskraft. Då är det dags att påminna Arla om att det är den låga andelen svensk ost, 23 %, som bidrar till 70 % självförsörjningsgrad. Importen ökar. Det är dags att också påminna om att importen från Danmark och kanske också Tyskland är Arla- produkter. Arla flyttade ut produktionen av hushållsost, som är en stor produkt (titta på TV-reklamen) från Sverige till Danmark. Arla- bönderna konkurrerar med varandra. Ett axplock av remissyttranden finns i bilaga.

Och vad händer nu? I Livsmedelsstrategin 2.0 är inte oväntat regelförenkling en viktig del. Regeringen hänvisar till betänkandet Animalieproduktion med hög konkurrenskraft med förslag på regelförenklingar. Intressant situation när många och tunga remissinstanser med utgångspunkt från fakta avslår många av utredarens förslag till förenkling. Dags att påminna om att utredaren också konstaterade att det hos branschorganisationerna inom lantbruksnäringen inte ansågs att djurskyddslagstiftningen var ett större problem för konkurrenskraften. Vilket köttben ska regeringen slänga ut till regelförenklarna, men ändå behålla trovärdigheten att man bygger sina förslag på fakta och medborgarnas stöd. 168 769 har skrivit under i kampanjen ”jagvillbeta”. I riksdagen har S, V och MP gjort ett tillkännagivande till regeringen för att bevara kornas rätt till bete.

Läs hela artikeln »

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Kraftfullt stöd för svenska kors rätt till bete – 167 469 har skrivit under ”jagvillbeta”.

29 mars, 2025 – 10:26

Hur kan ett borttaget starkt mervärde stärka konkurrenskraften? Mervärdet, betande svenska kor, värderas högt av 167 459 medborgare, 76 procent av väljarna, dagligvaruhandeln, den offentliga upphandlingen och det samlade civilsamhället – konsument, miljö – och djurskyddsorganisationer. Livsmedelsföretagen anser att djurvälfärd och låg antibiotikaförbrukning är USP, starka unika försäljningspunkter.

Att ta bort beteskravet kan vara en fördel för konkurrenskraften sägs av vissa remissinstanser. Konkurrenskraft handlar i slutändan om att man får sin produkt på marknaden till rätt pris. Mervärden kan ha stor betydelse för att skapa efterfrågan och betalningsvilja. Det finns en konsumentstudie från SLU som visar att om man tar bort beteskravet vill konsumenterna ha en kompensation d v s en rejäl sänkning på priset på mjölk och ost. YouGov 2021 visar att tar man bort det starka mervärdet, betande kor, minskar viljan att välja svenskt radikalt. Det räcker inte med svenskt ursprung.

Och vad är alternativet? En kraftig ökning av antalet mjölkgårdar med flera tusen kor. Stora besättningar har mer problem med klövhälsan och högre utslagning av kor. Kan mindre gårdar i skogs – och mellanbygder och i Norrland verkligen konkurrera? Mejerierna tar fram en betesmjölk, vilket innebär kostnader för en särhållning. Kostnadsberäkning, som finns i utredningen Konkurrenskraft och ett gott djurskydd, har skattat kostnaden för beteskravet till 3 – 5 öre per kg mjölk. Det är med andra ord inte stora merkostnader jämfört med risken att förlora svenska marknadsandelar och prispress från import. Konsumenterna kan komma välja bort svenska mejeriprodukter och kanske också svenskt nötkött. Det skulle de i och för sig göra redan göra idag för det kött som kommer från ungtjurar, som inte får komma ut på bete.

Vi har en knäckfråga och det är kontrollen. Det finns signaler om att det finns mjölkgårdar som inte släpper ut sina kor. Och det är den offentliga kontrollens dilemma. Det kan vara långt mellan kontrollerna. För knappt 20 år sedan var samtliga mejeriföreningar utom Arla anslutna till Svenskt Sigill. Det innebär en kontroll varje år och certifieringsföretagen la mycket krut på att kontrollera att beteskravet efterlevdes. Sigill, mejeriföreningarna och Svensk Mjölk startade också upp ett projekt med betes coachers, som hjälp för att efterleva beteskravet. Nu har alla mejeriföreningar hoppat av utom Gäsene.

I dag talar Tidö-partierna mycket om medborgarnas acceptans. Medborgarna anses kräva ett lågt pris på drivmedel. Man har fel. Det finns en acceptans för högre drivmedelspriser som ett sätt att komma till rätta med klimatproblemen. En förutsättning är en rättvis belastning d v s glesbygden måste ges någon form av kompensation. När det gäller att Sverige ska behålla sitt krav på att svenska kor har rätt till bete, är samhällsstödet monumentalt. 167 469 undertecknare i kampanjen Jag vill beta är ett rekordartat utfall i en viktig värderingsfråga. Vi har även låtit göra en Verianundersökning (före detta SIFO). Där svarar 76 % nej på frågan om man anser att kravet på att alla mjölkkor ska gå på bete under sommaren ska tas bort från lagstiftningen. Endast 8 % svarar ja. Särskilt intressant är att bland Kristdemokraternas väljare svarar 78 % nej på frågan. De vill alltså inte att beteskravet tas bort. Landsbygdsminister Peter Kullgren bör lyssna på sina egna väljare och inte gå vidare med utredarens förslag i betänkandet Konkurrenskraft och ett gott djurskydd SOU 2024:56. Och det kan också gälla moderatväljare och Sverigedemokrater.

Den lilla föreningen Vi Konsumenter med 40 medlemmar pekas inte sällan ut av lantbrukspressen och lantbruksnäringen. Därför känns det så härligt att få stöd av mer än 160 000 medborgare. Vi konsumenter tillsammans med Djurskyddet Sverige, World Animal Protection, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt och Greenpeace överlämnade i onsdags en gedigen lunta med de drygt 160 000 unika undertecknare i uppropet, Jag vill beta, till representanter för Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna , Centerpartiet och Vänsterpartiet. Många positiva ord och man är imponerad av gensvaret på kampanjen och samarbetsmodellen.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Hållbar livsmedelskedja- djurvälfärd, mindre metan, ökad kolinlagring och konsumentförtroende!

23 mars, 2025 – 11:49

Förutom vetenskapligt stöd för att kor mår bättre på bete så är metanutsläppet från korna signifikant lägre för betande kor och kolinlagringen ökar. Det borde mana till åtgärd för de sexton företag inom livsmedelsproduktion och handel, som har avgett ett löfte att de ska verka för ökad hållbarhet inom ramen för WWF:s Hållbar livsmedelskedja.

I veckan publicerade medlemmarna i en debattartikel i DI med rubriken: Kraftsamling för en hållbar svensk livsmedelskedja. ”Vi vill nu uppmana regering, riksdag och myndigheter att aktivt stötta oss i den hållbara utvecklingen samt uppmana till mer samverkan i alla led, längs hela kedjan och över politiska gränser, skrev ledande företrädare från branschen. År 2023 enades vi företag som deltar i WWF:s initiativ om en gemensam färdplan Det svenska handslaget för en hållbar livsmedelskedja. Den innehåller mål inom bland annat klimat, biologisk mångfald, resurseffektivitet, djurvälfärd och mänskliga rättigheter.” Bland löftena finns också en minskning av metanavgången för nötkreatur. Att behålla det svenska beteskravet är ett mycket mer tilltalande alternativ från hållbarhetssynpunkt än att använda fodertillsatsen Bovaer, Arla!

I torsdags publicerades Klimatpolitiska rådets rapport som liksom under tidigare år underkände regeringens insatser. Och kritiken är kraftfullare än mot tidigare regering. Rådet föreslår på jordbruksområdet bl a fossilfri energi, metanreducerande fodertillsatser, minskning av utsläppsintensiva animalier och beskogning av åkermark samt återvätning av dränerade organogena jordar. ”Förtydliga hur livsmedelsstrategins mål om ökad livsmedelsproduktion ska uppnås inom ramen för klimatmålen” säger rapporten och det blir verkligen en utmaning. Vissa av rapportens åtgärder är helt i strid med näringens och regeringens ambitioner att öka livsmedelsproduktionen exempelvis beskogning av åkermark. Inte oväntat missar man helt andra miljömål ex biologisk mångfald. Vi behöver fler betande djur inte färre för att uppfylla restaureringsförordningen. Att gynna kyckling som alternativ till naturbeteskött är verkligen inte et hållbart alternativ.

På fredagen kom Livsmedelsstrategin 2.0. Den motsvarade det man förväntade sig- beredskap, robusthet, ökning av produktionen, ökad lönsamhet, ökad konkurrenskraft, ökad export och f f a regelförenklingar. Mycket fokus på beredskap medan svenska miljömål som var tydliga i strategin från 2017, nämndes inte med en rad. Jag ställde tidigare en fråga till Peter Kullgren vad vi skulle öka. Det skulle marknaden lösa sa Kullgren. Se då till att vi får mer svensk ost!

Peter Kullgren nämnde speciellt att utredningen Konkurrenskraft och ett gott djurskydd innehöll förslag till förenklingar. Och då har näringen ändå deklarerat att djurskyddreglerna inte är ett problem från konkurrenssynpunkt. Regelkrångel har blivit ett mantra som ska lösa alla problem. Regler finns av ett skäl – exempelvis för att skydda människors hälsa, att skydda miljön eller att skydda djur. ”Det ska bli billigare och enklare att producera mat” säger talesperson för Livsmedelsföretagen, LI. Hur stämmer det med åtaganden från några av LI:s tunga medlemmar i hållbar livsmedelskedja. Det finns mycket som talar för att livsmedlen för att klara hållbarhetskrav och rimliga etiska krav inte kommer innebära sänkta matpriser.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Framgångsfaktorer för låg antibiotikaförbrukning

5 mars, 2025 – 13:30

Jag fick frågan om vilka faktorer som bidragit till att Sverige sedan många år har lägst antibiotikaförbrukning till djur i EU. Sammanfattningsvis har jag listat:
– Tidig insikt om frågans allvar och risken för antibiotikaresistens
– Medialt och opinionsmässigt tryck bidrog till behov av åtgärder
– Kloka bondeledare
– Tidigt redovisning av antibiotikaförbrukningen gjorde det möjligt att avläsa effekten av åtgärder
– Bred uppslutning i hela livsmedelskedjan – från bonde till dagligvaruhandel plus NGOs
– En lycklig omständighet att ny djurskyddslagstiftning trädde i kraft
– En gemensam utmaning att övertyga EU att Sverige valt rätt väg
– Enighet inom svenska veterinärkåren

Antibiotikafrågan har en lång historia i Sverige och var en laddad fråga redan på 70-talet. Man hävdade exempelvis att man blandade in kemoterapeutika i fodret och inte antibiotika. Resistensproblematiken var en känd fråga. Att man tidigt frivilligt införde ett receptkrav på antibiotika i kalvnäring var ett sådant exempel (Thore Ehlers, SLR). Den massmediala debatten i början av 80 – talet hörsammades av tunga aktörer (på den tiden) som LRF och Slakteriförbundet, som insåg frågans allvar. Men redan innan dess hade grisuppfödarnas ordförande (dåvarande Svinavelsföreningen) insett vikten av ökat förtroende för svenskt griskött där en restriktiv antibiotikaanvändning kunde ha stor betydelse. Debatten fanns redan då där exempelvis GD för Livsmedelverket talade om floden av antibiotika i slaktdjursuppfödningen. Veterinärkåren hade också kritiserat användningen, dock utan genomslag.

LRFs antibiotikapolicy antogs 1981 i LRF:s djurshälsoråd, där alla intressenter inklusive Djurhälsovården och Svensk Husdjursskötsel fanns med innan beslut i LRF:s styrelse. LRFs djurhälsoråd var en aktiv part i målet när det gällde att fortsatt driva frågan fram till LRF:s stämma 1984 gjorde sin framställan till regeringen om att förbjuda antibiotika generellt i foder. Lagstiftningen trädde i kraft 1986. Slakteriförbundet hade 1985 beslutat om ett djuromsorgsprogram. Fågelbranschen fick en förtroendekris och startade upp sitt djuromsorgsprogram 1987. SVA hade börjat kartlägga antibiotikaförsäljningen till djur, vilket innebar att det fanns instrument för att avläsa antibiotikaförbrukningen och effekten av åtgärder.

Vi fick en ny djurskyddslag 1988 och med detta också en omfattande djurskyddslagstiftning, som bidrog till ombyggnation av många dåliga djurstallar. Det samlade bondesveriges (undantag Lantmännen) antibiotikapolicies (1981 reviderad 1995 och senare) satsning på att just avveckla den generella antibiotikatillsatsen i gris – och kycklingfoder har haft stor betydelse för Sveriges satsningar och framgångar med att satsa på förebyggande åtgärder och minskat behov av behandling. EU-inträdet blev en utmaning att bestämma sig för att övertyga resten av EU att Sverige fattat rätt beslut 1984. Man fick övergångsvis ett undantag för det svenska förbudet och den grupperingen som skapades bidrog till framgång att övertyga EU, även om det tog nästan tio år. Frågan drevs av en gruppering som bestod av departementet, berörda myndigheter, djurhälsoorganisationer, producent – konsument – och djurskyddsorganisationer. Funktionen finns kvar i form av STRAMA VL, som har fyllt en viktig roll att fortsatt driva antibiotikafrågan i Sverige. Och Sverige har fortsatt haft den lägsta förbrukningen av antibiotika till djur inom EU. Men utmaningar finns fortfarande. Tyvärr har STRAMA VL inte träffats på två år. Därutöver har jag personligen bjudit ett nätverk mot antibiotikaresistens årligen under 2000-talet fram till 2016.

Det blev uppenbart att den generella tillsatsen av antibiotika i f f a smågrisfoder hade haft en förebyggande effekt. Förskrivningen av antibiotika ökade p g av avvänjningsproblem. Det blev en utmaning att satsa på förebyggande åtgärder, där veterinärer inom Djurhälsovården tillsammans med SVA gjorde ett jättejobb för att komma år problemen. Det gällde ju att visa att Sverige hade lyckats och fattat rätt beslut. Satsningen smittade av sig till mjölkproduktionen, som gjorde fina insatser för att minska antibiotikaanvändningen. När departementet 1998 bjöd in representanter för samtliga EU-länder till seminarium 1998 kring antibiotika, kunde man redovisa stort konsensus bland producenterna att man fattat rätt beslut och att Sveriges restriktiva användning av antibiotika var en konkurrensfördel för framtiden. Beskrivningen i SOU 2024:56 stämmer inte. Något år tidigare hade Slakteriförbundet i enkät tillfrågat landets alla veterinärer, som till 100 % instämde i att beslutet var rätt att införa receptkrav på antibiotika i foder. Det fanns under 80-talet skarp kritik från vissa veterinärer (bl a djurhälsoveterinärer) över LRF:s ställningstagande att ta bort generell tillsats av antibiotika i foder.

Axfoundations initiativ 2013 att utforma kriterier för antibiotikaanvändningen vid upphandling av animaliska produkter utmynnande i en branschöverenskommelse för dagligvaruhandeln, som gäller fortfarande. Inom den offentliga upphandlingen finns motsvarande kriterier formade av först Miljöstyrningsrådet och senare Upphandlingsmyndigheten.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Jordbruksverkets utvärdering om smågrisars avvänjning – det bidde bara en tumme

27 februari, 2025 – 17:17

Jordbruksverket hävdar att det gått utmärkt att avvänja smågrisar tidigare än de lagstadgade 28 dagar. ”Särskilda villkor har gett god djurvälfärd och ökad tillväxt vid tidigare avvänjning av smågrisar” säger Jordbruksverket i ett pressmeddelande 30 januari. Vilket skulle bevisas! Men stämmer det verkligen. Stefan Gunnarsson, SLU som tidigare varit engagerad i frågan, sågar Jordbruksverkets slutsatser med fotknölarna. ”Jordbruksverket vilseleder svenska grisföretagare” är rubriken på ett debattinlägg. Bakgrunden till kritiken är att verket utgått från produktionsdata från nio besättningar. Resultaten spretar. Det saknas helt statistiska beräkningar. Det kan vara slumpen eller andra orsaker till att vissa besättningar fått förbättrade resultat. Gunnarsson: ”Kort sagt har Jordbruksverket tittat på siffrorna och trott sig kunna se skillnader och utifrån detta drar man sedan tvärsäkra slutsatser”.

Vi var många som var starkt kritiska till att Jordbruksverket, som efter stark påtryckning från Grisföretagarna valde att införa möjligheten att avvänja smågrisarna vid 21 dagar jämfört med gällande 28 dagar i djurskyddsföreskrifterna. 70 procent av remissinstanser var negativa däribland Veterinärförbundet, Livsmedelsverket och länsstyrelserna. Den 18 oktober 2017 stod vi, Bo Algers, Compassion in World Farming, Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige, Linda Björklund, Djurens Rätt och jag från Vi Konsumenter framför Jordbruksverket i Jönköping och överlämnade 60 000 namnunderskrifter till GD Leif Dennerberg. Vi ville tre saker: Sänk inte avvänjningsåldern för smågrisarna, låt det vetenskapliga rådet, som precis skulle installeras, göra en utvärdering först och en uppmaning till landsbygdsministern att förtydliga till myndigheten att en ökad produktion inte får innebära sänkt djurskydd. En fråga som är lika aktuell idag. Men vi nöjde oss inte med det, utan skrev ett skarpt debattinlägg där vi ifrågasatte Jordbruksverkets hantering av sitt myndighetsuppdrag kring djurskyddsfrågor. Jordbruksverket införde trots protesterna de nya föreskrifter från 1 december 2017, vilka tillät 10 % av smågrisarna att avvänjas vid 21 dagars ålder men kompletterade med 11 kriterier som måste vara uppfyllda.

Just avvänjningsåldern på smågrisar har för mig en lång historia. Det var i början av 90-talet. Jag fick be Marit Paulsen om hjälp för att motverka min chef på Slakteriförbundet, som ville sänka avvänjningsåldern till 21 dagar med hänvisning till att detta tillämpades i bl. a Danmark. För mig var det särskilt olämpligt med tanke på att Sverige infört förbudet mot generell tillsats av antibiotika i foder 1986. Det var problem vid avvänjningen som inledningsvis hade ökat veterinärförskrivningen av antibiotika i smågrisbesättningarna. Sverige behöll 28 dagar i djurskyddsföreskrifterna – den gången.

Den 17 januari 2018 uppvaktade vi landsbygdsminister Sven-Erik Bucht med 127 000 namnunderskrifter från medborgare som brydde sig om grisars välfärd och besökte också miljö – och jordbruksutskottet. När det vetenskapliga rådet hade installerats bad vi rådet om en utvärdering av sänkt avvänjningsålder för smågrisar. Rådet kom tillbaka och ansåg att genomsnittsålder på 28 dagar är rimlig om ingen gris avvänjs före 25 dagar. Tidig avvänjning innebär en risk. Vi tillskrev Jordbruksverket i juni 2020 och krävde en ändring av föreskrifterna. En utvärdering måste omfatta såväl besättningar med sänkt avvänjningsålder och besättningar som avvänjning vid 28 dagar enligt föreskrifter.

Är vi nöjda nu? Nej knappast som Stefan Gunnarsson m fl påpekar är utvärderingen av bristande kvalitet. Värdet, precis Jordbruksverket själva säger, är de tydliga 11 kraven som medverkar till en skonsammare avvänjning av smågrisar. Det finns inte något skäl att ifrågasätta det vetenskapliga rådets tydliga ställningstagande att en genomsnittlig avvänjningsålder på 28 dagar är att föredra. Men jag inser att möjligheten att avvänja vid 21 dagar har medfört att några besättningar har infört en rad åtgärder som bidragit till bättre djurhälsa.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Fakta, fakta, fakta!

2 februari, 2025 – 12:12

På KSLA högtidssammankomst den 28 januari höll rektorn för Handelshögskolan Lars Strannegård högtidstalet. Ett tydligt budskap – i tider av AI och alternativa fakta blir verkliga fakta allt viktigare. ”Säkerställandet av fakta, det kritiska tänkandet, tolkningsförmågan och de fria uttrycken är viktigare än någonsin. . Medierna, universiteten och de kungliga akademierna måste ha sin egen trovärdighet högst på prioriteringslistan. De kan inte avvika en grad från sin faktabaserade, integritetsfyllda och vetenskapligt kalibrerade kompass” sa Strannegård. Och det är vad jag vill se när 126 remissinstanser ska yttra sig över utredningen Animalieproduktion med hög konkurrenskraft och gott djurskydd. Inte minst KSLA och LRF hoppas jag tar till sig de kloka orden av Lars Strannegård. SLU förutsätter jag bygger sitt yttrande på djup kunskap om relevant forskning, även om det självfallet inom en stor institution finns skilda värderingar – integritet! Och förslaget om att avveckla beteskravet för mjölkkor kommer givetvis bli en knäckfråga. Och jag hoppas innerligt att frågan inte begränsas till att handla om att bönderna får mer betalt eller ej, utan också vad som är bra för kon, vilket är lagstiftningens syfte. Ska svenska intressenter köra över den sakliga bedömningen från EFSA?

Och vilka fakta är viktiga i sammanhanget.
– Konsekvenserna av förslag inom primärproduktionen måste belysas i hela livsmedelskedjan
– Kött – och charkuteriföretagen, dagligvaruhandeln, grossisterna, konsument –djurskydd och miljöorganisationer anser att beteskravet för kor är ett viktigt mervärde. En ändring av lagstiftningen skulle rubba förtroendet för svenska livsmedel.
– Utredaren har brutit mot direktivet till utredningen som krävde ett oförändrat gott svenskt djurskydd
– Låg marknadsandel för svenska mejeriprodukter beror f f a på låg marknadsandel för svensk ost, 24 procent av den ost som konsumeras har svenskt ursprung (2023).
– Den svenska mejerimarknaden domineras av internationella mejeriföretag, som hittills inte premierat bete i sin hållbarhetsersättning.
-I länder utan lagkrav på bete ger mejerier extra stöd till betande kor ex Finland, Nederländerna och Frankrike. Finland har ett lagkrav på utevistelse för uppbundna kor. Kor på bete från lösdriftsbesättningar kan ges stöd från CAP. Trots detta ökar antalet kor på stall året runt i Finland. Från 16,5 procent 2014 till 25 procent 2022.
– 120 000 medborgare har skrivit under för ett bibehållet beteskrav för kor
– Krav på bete i offentlig upphandling ger möjlighet att få svenskt kött och svenska mejeriprodukter
– Det finns ingen garanti för att ett borttaget beteskrav skulle ge möjlighet till djurvälfärdsersättning för betande kor genom den gemensamma jordbrukspolitiken CAP. (eftersom utredaren hävdar att samma djurvälfärd kan uppnås med kor i lösdrift, blir det dessutom ologiskt att ge djurvälfärdsersättning till kor på bete via CAP – eller?)
– Det finns ingen garanti för att ett ändrat beteskrav skulle innebära att en majoritet av svenska kor fortfarande skulle släppas på bete.
– Riksdagen har 2018 beslutat att djur ska ha ett skydd av en stark djurskyddslag. Skydd av djur ska inte lösas av marknaden. Svensk lagstiftning har stöd av EU-traktatens artikel 13. EU-kommissionens svar på EU-medborgarnas tydliga prioritering av djurskydd är förslag till utökad och skärpt lagstiftning på djurskyddsområdet, även om detta dröjer.
– EU-kommissionens och Jordbruksverkets bedömning är att otydliga målstyrda regler leder till en ojämlik tillämpning och efterlevnad vilket resulterar i sämre djurskydd och orättvisa konkurrensförhållanden.
– Det finns ingen forskning som stöder att kor på stall kan uppnå samma välfärd som de som vistas på bete. EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet, EFSA har tydligt tagit ställning för bete.
– Dagens djurskyddsföreskrifter ger storflexibilitet i tillämpningen av beteskravet
– Konsumentstudier ger starkt stöd för djurskydd och speciellt krav på bete för kor. Värdet av beteskravet kan även kopplas till svensk ost. Det är skillnad på att agera med utgångspunkt från befintlig lagstiftning (Finland) mot att ta bort ett väl känt djurskyddskrav (SLU: konsumentstudie).
–

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Trettio år i EU

15 januari, 2025 – 10:03

Ett nytt år. Många har uppmärksammat att det är trettio år sedan Sverige gick med i EU 1995. Jag blev intervjuad av ATL och fick anledning att blicka tillbaka och reflektera. Det sägs att Sverige har varit dålig förhandlare i EU. Och det jag mötte från representanter från andra medlemsländer i Bryssel var att om Sverige mest inriktade sig på att minska jordbruksbudgeten, så blir man ingen bra förhandlare. Detta till skillnad från Finland. Men i frågor kring livsmedelsäkerhet, som salmonella och antibiotika till djur och djurskydd har Sverige varit mer framgångsrika.

När jag kom tillbaka till LRF 1993 från Slakteriförbundet, hade LRF påbörjat sitt arbete med att påverka opinionen för ett EU-medlemskap. Man hade på stämman fattat beslut om att verka för ett EU-medlemskap och ordförande Bo Dockered i gott sällskap av bl. a Marit Paulsen drev frågan offensivt. Det fanns en oro över att ett EU-medlemskap skulle tvinga Sverige att anpassa sig till EU:s nivå när det gällde djurskydd, livsmedelssäkerhet och miljö – eller exempelvis Belgisk Blå. Jag ägnade en hel del tid för att övertyga om att vi skulle få behålla våra djurskyddsregler och förbud mot Belgisk Blå (trodde vi då). LRF:s kampanj ”Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk” innebar ett löfte till marknaden/konsumenterna att Sveriges lovade att fortsatt leverera svenska mervärden kring miljö, kvalitet, djuromsorg och livsmedelssäkerhet även efter att Sverige anslutit sig till EU.

När Sverige röstat ja till ansökan om medlemskap (LRF: s stöd inte att förglömma) startade det viktiga arbetet på jordbruksdepartementet under ledning av jordbruksminister Karl-Erik Olsson med förhandlingarna. Hjärtefrågor för Sverige var att få gehör för undantag för att antal foderfrågor f fa gällde det Sveriges förbud mot tillväxtantibiotika och förbud mot kadavermjöl. Sveriges salmonellabekämpning i alla led var också angeläget liksom tilläggsgarantier för ett antal smittsamma djursjukdomar, som Sverige var fritt från. Man kan säga att Sveriges lyckades ganska väl i förhandlingarna med EU- kommissionen. Vi fick ett fyra års undantag när det gällde vårt förbud mot att blanda in antibiotika generellt i fodret och fick fortsätta bekämpa salmonella i alla led. Förbudet mot kadavermjöl ”löste sig” med BSE-krisen. Även övriga foderundantag fick Sverige gehör för så småningom. Sveriges framgångsrika kamp för att införa restriktioner kring antibiotika i foder har jag skrivit om tidigare, med start 1996 och beslut om motsvarande restriktioner i EU togs 2003 och trädde i kraft 2006. Det tog tio år!

Även när det gäller djurskydd har Sverige genom åren varit föregångare och drivande. Det gäller nu också allt det arbete som Sverige lägger ned i Animal Welfare Platform där det finns svenska experter i undergrupperna. Själv blev jag ordförande för Kommissionens djurskyddskommitté 1999 -2001. Under det svenska ordförandeskapet 2001 bjöd jag in kommittén till Stockholm där Kommissionens Andreas Gavinelli (nu invald ledamot till KSLA), Eurogroup for Animals generalsekreterare och jag gjorde en kupp och lyfte upp djurtransportfrågorna offentligt. Jag fick därefter en ganska skarp kritisk kommentar i COPA:s grupp för frågorna kring djurskydd m m. År 2000 då djurskyddsdirektivet för gris var aktuellt fick jag presentera svenska erfarenheter av att förbjuda uppbindning och fixering av suggor i Sverige i samband med ny djurskyddslag 1988 i EU-parlamentet. Där lyckades vi halvvägs. Jag lyckades också bli invald i det europeiska djurskyddet Eurogroup for animals executive committee 2007. Vi misslyckades med att Sverige skulle kunna behålla förbudet mot nötkreatursrasen Belgian Blue – en riktig symbolfråga. Jag var t o m nere i EU-domstolen i Luxemburg när frågan behandlades då Sverige hade anklagades för att förhindra import av Belgisk blå. En tjur som är godkänd i ett medlemsland är godkänd i alla medlemsländer. Min förhoppning är att marknadens nej, d v s svenska slakteriernas nej fortfarande fungerar.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (1)

Bovaer – en kontroversiell fodertillsats till kor

20 december, 2024 – 3:19

Debatten kring fodertillsatsen Bovaer för att minska kornas metanutsläpp är i full gång. Konsumenterna i Storbritannien och Nederländerna har reagerat starkt negativt på Arlas användning av Bovaer till mjölkkorna för att minska klimatpåverkan och bojkottar Arlas mjölk. Tunga opinionsbildare i Sverige, som Gunnar Rundgren eller Stefan Ljungdahl, Jordbruksaktuellt hänger på. Arla lutar sig mot EFSA:s utvärdering som säger att med rekommenderad inblandning i fodret innebär preparatet ingen risk för kors och människors hälsa. EFSA har dock inte godkänt tillsatsen. Preparatet i sig verkar däremot vara riskabelt att hantera.

Men ett tungt argument är att för att få maximal effekt bör djuren utfodras på stall. Djur på bete minskar den positiva effekten av fodertillsatsen på metanutsöndringen. När COOP tillsammans med slakteriföretaget Protos på Gotland lanserade Lome (lågmetan)kött så använde man ett liknande preparat. Jag ställde då just frågan om det användes för tjurar på stall. I värsta fall kan fodertillsatser för att minska metanavgången användas som ett argument för att minska betesgången för kor. Å andra sidan har Norrmejerier använt Bovaer i konceptet Norrlogisk sedan 2023. Man blandar Bovaer i mineralfodret i samband med mjölkningen. Norrmejerier som deklarerade att man skulle behålla beteskravet oberoende av vad lagstiftningen säger. Nu har man sannolikt backat p g a krisen för norrländska mjölkbönder. Sorgligt.

Det är intressant att referera svensk och holländsk forskning att betande kor kan ge 20 – 30 procent mindre metanutsläpp jämfört med när de utfodras ensilage i ladugården. Den holländska studien som pågick under 2020 och 2021 har jämfört skillnaden mellan utfodring med gräs som ges som ensilage respektive färskt gräs till korna i ladugården och gräs som betas direkt av kon på fältet. Projektet visade att kornas utsläpp av metan vid samma produktionsnivå var lägst när korna betade gräset direkt från åkern – en minskning med upp till 30 procent jämfört med kor som åt gräsensilage. Skillnaderna var störst på våren och minst på hösten.

Sommaren 2021 pågick en liknande studie på SLU i Umeå. Korna delades i två grupper som fick beta antingen på dagen eller på natten. Resultaten visar att foderintag, mjölkproduktion (kvantitet och kvalitet) och metanutsläpp var lika mellan de två grupperna. Men det blev en betydande minskning av metanutsläppen i båda grupperna när korna gick på bete. Skillnaden var cirka 30 procent mindre metan från korna när de var på bete. Alltså av liknande storlek som i den holländska studien.

Magkänslan säger att det inte kan vara så enkelt att man med en fodertillsats ändrar kornas komplicerade matsmältning i deras fyra magar utan att detta har någon som helst effekt på kon. När jag fick frågan från media, så blev svaret att jag känner tveksamhet. Inte minst för att användningen av Bovaer och liknande preparat också driver mot att hålla djur på stall för att styra utfodringen d v s tvärtemot vår strävan att låta fler nötkreatur beta och få utöva sitt naturliga beteende.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (1)

Vad förväntar jag mig av en landsbygdsminister?

30 november, 2024 – 19:34

Personligen känner jag mig sitta i kläm mellan perspektivet att jag vill ha ett jordbruk enligt principerna i KSLA:s Bruka utan att Förbruka med betande djur och de intresseorganisationer och lärosäten som driver att vi radikalt ska minska konsumtionen av rött kött och mejeriprodukter av hälso – och klimatskäl (var finns den biologiska mångfalden?). Jag hör bonderepresentanter och livsmedelsföretagen som gnäller över frågorna i TV:s trettio minuter häromdagen med utfrågning av landsbygdsminister Peter Kullgren. Jag ger dem rätt. Jag hör synpunkter på att han skötte sig bra. Det tycker inte jag.

Jag förväntar mig att landsbygdsministern lyssnar åt flera olika håll. Precis som utredaren Elisabeth Nilsson ensidigt lyssnade på vissa bondegrupperingar, läs LRF och Sveriges Mjölkbönder, så gör Peter Kullgren detsamma. Och visst finns det många bönder, som gör ett jättebra jobb och förtjänar en klapp på axeln. Men det finns utmaningar även i det svenska jordbruket. Hur ska vi motverka de negativa effekterna av strukturomvandlingen och få hela landet att leva? Norrland är extra sårbart.

Det måste vara slut på standardsvaret att politiker inte ska lägga sig i vad folk vill äta. Nu valde Peter Kullgren, inte oväntat beredskapsperspektivet. Viktig och politisk gångbart i dagsläget. Men det är en förenkling av frågan. Politiken har ansvaret för vad som får finnas på marknaden och hur det produceras. Jag vill bara peka på att riksdagen beslutat att marknaden inte ska bestämma över skyddet av våra djur utan vi har en djurskyddslag. Den måste också KD respektera. Vi har också regelverk kring miljö och kemikalier som bekämpningsmedel. Man kan också ge sina expertmyndigheter regleringsbrev på i vilken riktning vi bör gå. Det är väl det vi vill med KSLA-projektet Bruka utan att förbruka.

Man kan visst ha synpunkter på vad som valts att ta upp. Det var ganska gement att inledningsvis ta upp att Peter Kullgren är frimurare. Det byggde kanske på fleras förutfattade meningar. Med tanke på vilka frågor som finns på agendan, var det väl inte så konstigt att Holmgren tog upp bakgrunden till de kommande svenska kostråden kring minskad köttkonsumtion eller beteskravet, som man vet är kontroversiellt. Det är rätt att vår köttkonsumtion närmar sig de 500 g i veckan som är dagens kostråd. Det är rimligt att ställa frågan om det är 350 g som ska gälla eftersom källan till köttets hälsofarlighet anger 350 – 500 g. Och vi vet att konsumtionen är snedfördelad, där män ofta äter för mycket kött, medan unga tjejer skulle må bra av lite köttillskott. Kullgren kunde säga att det finns utrymme för en minskning av köttkonsumtionen – mindre men bättre. Men det gäller att vi också klarar av våra åtaganden kring biologisk mångfald och tillämpning av restaureringslagstiftningen. Och bäste Peter Kullgren erkänn att om man ändrar djurskyddsförordningen kring beteskravet, kommer vi få fler riktigt stora mjölkbesättningar med korna på stall hela året om. Sådana planer finns redan, förutom de som idag redan har tusen kor, som man inte släpper ut korna trots att det är ett lagkrav sedan 1988.

Och slutligen i en intervju i Land Lantbruk spekulerar Peter Kullgren om att det är organisationer som vill att vi slutar äta animalier som står bakom kampanjen för kors rätt att beta. Fel! kampanjen i form av uppropet Jag vill beta och ett flertal debattinlägg i frågan i media stöds av konsument, miljö – och konsumentorganisationer och av kött och charkuteriföretagen, och dagligvaruhandeln och grossistföretagen och ladugårdsförmännen.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)