Regeringen sågar civilsamhället

22 september, 2023 – 9:05

I vårändringsbudgeten i mars gick regeringen ut med extra stöd till aktörer i civilsamhället som främjar konsumenterna. En miljon extra att dela på blev ett välkommet och välbehövligt tillskott för organisationer för ekonomiskt utsatta konsumenter. I våras gav finansminister Svantesson och konsumentminister Erik Slottner uttryck för vikten av stödet till aktörer i civilsamhället som på olika sätt främjar konsumenters intressen. ”Inflationens påverkan på hushållens ekonomi illustrerar tydligt behovet av åtgärder riktade till konsumenter, inte minst till den som har små ekonomiska marginaler. Att stödja ideella krafter är en viktig åtgärd eftersom dessa redan har etablerade nätverk och ofta utgör naturliga mötesplatser för människor i behov av hjälp.”

Nu, ett halvår senare, är budskapet från regeringen det rakt motsatta. Det civila samhället behövs inte! Det finns inget annat sätt att tolka budgetpropositionen för 2024. Anslaget i år är 14,5 miljoner. 2024 ska det mer än halveras till 7 miljoner. För att året därpå minska till 1,5 miljoner och sedan strypas helt 2026. Vad är det som har hänt detta senaste halvår som motiverar en så radikal omläggning? Att ett behov av ökat stöd plötsligt omvandlas till inget behov alls?

Sett ur konsumenternas perspektiv har absolut ingenting hänt. Inflationen innebär höga priser på mat, boende, kläder och mycket annat. Räntorna på bolån ökar. Bedrägerierna mot framför allt äldre fortsätter oförtrutet. EU är på väg att stärka konsumentskyddet i unionen, bland annat på det digitala området och för produktsäkerhet och här behövs en stark, svensk konsumentröst. Samtidigt ska vi alla ställa om till en hållbar konsumtion, något som också EU arbetar mycket med. Eftersom nästan alla lagar på konsumentområdet fattas just i EU behövs en stark konsumentröst där. Det var därför Sveriges Konsumenter (SK) grundades i samband med just det svenska EU-inträdet 1995. Myndigheter kan inte företräda konsumenter i EU. Och det är just därför som SK:s europeiska arbete och medlemskapet i den europeiska konsumentrörelsen är så viktigt.

Det är bra att regeringen vill stärka Allmänna reklamationsnämnden, ARN. ARN har en stor arbetsbörda efter pandemin med otaliga tvister om inställda resor och nu med alla bankbedrägerier. Men ARN:s arbete handlar om att komma till rätta med skador som redan uppstått. Det som konsumentrörelsen arbetar med är till stor del att förebygga tvister genom att driva på för bättre lagstiftning och genom information till konsumenter så att de inte hamnar i tvister.

Nu vet vi alltså vad regeringen vill framåt. I en statsbudget är 20 miljoner småpengar. Men civilsamhället är drivna i att göra stora insatser även med små medel. Bland annat har man ökat trycket på bankerna för att de ska lösa de stora problemen med nätbedrägerier. Och man skulle kunna göra mycket mer, om regeringen insåg potentialen. Omställningen mot hållbarhet och cirkulära flöden kräver att samhället tar hänsyn till olika gruppers behov. Att hinder som systemfel och bristande lagstiftning undanröjs så att det blir lättare för såväl företag som konsumenter att agera hållbart. Det handlar om kunskap och motivation. Här har den ideella sektorns kraft inte utnyttjats tillräckligt.

Till skillnad från myndigheter kan vi agera snabbt, utmana normer och strukturer. Med vår demokratiska förankring och vårt medlemstryck kan vi driva på utvecklingen nerifrån och upp. Ideella organisationer har stora möjligheter att vara en motkraft mot reklam och konsumtionsmönster som i dag motverkar en hållbar utveckling.
Sveriges Konsumenter samlar 21 medlemsorganisationer som alla på olika sätt verkar för konsumenterna. Det gör det statliga anslaget extra viktigt. Vi uppmanar därför regering och riksdag att tänka om. Det som är lätt att rasera är som bekant betydligt svårare att bygga upp igen. Det handlar både om verksamheter och förtroende. Så återställ stödet. Inte bara till 2023 års nivå, utan till minst 2019 års. Det är i allas intresse, för konsumenterna och den hållbara utvecklingen.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Mink i bur håller inte från djurskyddssynpunkt

10 september, 2023 – 9:18

Att ha minkar i bur är i dag helt fel. Det känns bra att man kan ändra sig genom ökad insikt och kunskap. Förra helgen besökte jag med Djurskyddet Sveriges styrelse och kansli en av Blekinges stora minkfarmer. Det var som att flyttas tillbaka i tiden 50 år. Jag började min yrkeskarriär som försöksassistent på pälsdjursavdelningen på Lantbrukshögskolan i början av 70-talet. Då låg den svenska minkproduktionen i topp och producerade 2 miljoner minkskinn. Det fanns 2000 farmer i Sverige. Jag jobbade med utfodringsförsök och har t o m klassat minkskinn på Nordiska Skinnauktioner på Norra Stationsgatan i Stockholm. Utfodringsförsöken innebar att jag har hanterat och vägt hundratals minkar, åkt på pälsdjurskonferenser i Norden och besökt minkgårdar i Österbotten.

Det fanns på den tiden ingen diskussion kring det rätta i att hålla minkar i bur och för den delen fanns inte heller mycket kritik över höns i bur. Det bara var så. Nu finns krav på större utrymme och minkarna har fått burar i två våningar och krav på leksaker. Men miljön är extremt påver. Vi fann också exempel på stereotypier d v s störningar i beteende. Utfodringen bygger idag mycket på avfall från fjäderfäslakterierna som alternativ till fiskrens. Man har gynnats av den ökande kycklingproduktionen. Bland det sista jag gjorde på pälsdjursavdelningen 1974 var en rapport kring fjäderfäslaktavfall som minkfoder. I dag finns bara ett tjugotal svenska minkfarmer kvar. Alla skinn går till Helsingfors och marknaden finns i Kina och Ryssland. Uppfödarna vill sannolikt hellre få ett tydligt politiskt beslut om utfasning med ersättning än att marknaden sätter stopp för fortsatt produktion. Nu kör man vidare ett år i taget och gör det man tycker man är bra på. Man måste uppskatta att en minkuppfödare tar emot en djurskyddsorganisation, fastän man vet att denna vill avskaffa minkhållningen i Sverige.

I EU har drivits en framgångsrik kampanj med att förbjuda burhållning av livsmedelsproducerande djur ”End the cage age”. Det handlar om att förbjuda burhöns, kaniner och suggor i bur och kalvar i ensamboxar m m. Kampanjen samlade med god marginal över en miljon röster, varför EU-kommissionen har tvingats svara upp och komma med förslag. Av flera skäl kom pälsdjuren inte med i denna kampanj, men en motsvarighet är ”Furfree Europé”, som också samlat drygt en miljon EU-röster. Många EU-länder inklusive Norge har förbjudit minkfarmning och frågan är vad kampanjen kommer att ge för effekt. I Sverige är det Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna som vill ha ett förbud.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (2)

Utan fotosyntes inget liv

27 augusti, 2023 – 16:47

Fotosyntesen är en förutsättning för nästan allt annat som lever på, i, av och under jorden. Med gratis solenergi omvandlar växterna genom fotosyntesen energin till föda till alla jordens arter och syre till oss syrekrävande biologiska varelser. Växterna fångar upp kol och bygger upp näringsämnen, som ger oss och djuren mat. Jordens eget jordbruk ser till att växterna klarar sin egen näringsförsörjning genom vissnade växtdelar, mikroorganismer och svampar. Den biologiska mångfalden skapar balans i systemen. Betande och gnagande djur bidrar också med sin gödsel. Populationen av växtätare balanseras av predatorer. Det är jordens eget jordbruk som i ett alldeles eget soldrivet återbruksjordbruk har skapat de djupa och fruktbara jordar vi nu lever på och av.

Hur ska vi omvandla jordbruket och vår matförsörjning så att vi maximalt utnyttjar fotosyntesen? Regenerativt jordbruk, eller vad vi vill kalla det, vill göra just det – utnyttja fotosyntesen maximalt genom att gröna växter täcker marken stora delar av året. Perenna växter eller långliggande vall gynnar inlagring av kol, jordhälsan och den biologiska mångfalden under jordytan. Detta faktum fick bra uppmärksamhet i TV nyligen när ordförande i LRF Mälardalen Tomas Olsson grävde upp en tova gräsmark. Tomas är ju också en stor lammproducent. Betande djur brukar också anses vara en viktig del av ett regenerativt jordbruk som gynnar den biologiska mångfalden framför allt i våra naturbetesmarker. Det finns ett ökat intresse för rewilding, som en lösning på den biologiska mångfalden. Visenter ska inplanteras i Västmanland på försök. Det är ju spektakulärt, men varför gå den omvägen när vi kan lösa frågan genom betande nötkreatur och får, som ett led i att restaurera igenväxta betesmarker. Jag väljer nog hellre att möta en avhornad stut än en vild visent i skogen.

När debatten talar om grön omvandling, så handlar det ofta om energiförsörjning, drivmedel, elbilar, fossilfritt stål, batterifabriker eller fossilfri cement. Regeringen talar bara om elektrifiering som lösning på klimatproblemet. Det är som Markus Hoffman, LRF säger i en krönika i Land Lantbruk, 32, 4 augusti, att den gröna omvandlingen av vår livsmedelsförsörjning får alldeles för lite uppmärksamhet. Speciellt som vi kan leva utan elbil, men knappast utan mat. Som Markus säger att frågan kring jordbrukets hållbarhetssträvan är betydligt mer komplicerad och mångfacetterad. Helena Jonssons utredning om ett fossilfritt jordbruk med förslag till jordbruksavdrag borde åtminstone vara ett första steg mot ett hållbart jordbruk. Istället för att som KD:s bondeförbund prisa sänkningen av reduktionsplikten för drivmedel. Det bidrar till sänkta drivmedelskostnader för lantbruket, men ökar utsläppen av växthusgaser och motverkar satsning på biodrivmedel ex biogas från avfall. Till och med regeringens utredare John Hassler bedömer att reduktionsplikten behöver höjas på sikt. Och hur kommer EU reagera? Att avstå från åtgärder nationellt och stödja klimatåtgärder i andra länder duger inte.
Den svåra utmaningen är att ställa om vårt jordbruk från monokulturer där den biologiska diversiteten lyser med sin frånvaro, med stort beroende av växtskyddsmedel och där näring läcker från nakna höstplöjda jordar. Hur kommer regeringen i den kommande livsmedelsstrategin hantera våra sjutton miljökvalitetsmål? Och hur kommer våra framtida kostråd beakta desamma?

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

”Tack jag mår bra”

9 augusti, 2023 – 12:33

Så brukar vi svara när folk frågar: Hur mår du? Och så har jag ärligt svarat sedan en bra tid tillbaka. ”Förutom ett artrosknä, som inte besvärar mig, så mår jag bra”. Och har det bra! Jag har medvetet bestämt mig för att värdesätta det goda i mitt liv. Att få bo här på Cirkusberget på Ingarö är en ynnest. Att vakna varje morgon och gå ut på sin lilla balkong och njuta av mina älskade stora ekar. Ekar som sommartid har stora mäktiga gröna grenverk. På hösten blir bladverket vackert kopparfärgat och på våren en skir ljusgrön slöja. Det karaktäristiska grenverket tecknar sig mot en bister vinterhimmel. Att sitta vid min skrivpulpet (inropad på auktion på Ornö ordnad för Världens barn) vid datorn och supa in allt det gröna. Fascineras av hur regndropparna hoppar på verandan och se hur störtregnet drar i skyar längs viken. Eller glädja sig åt att talgoxar och nötväckor plaskar i fågelbadet. På vintern tröttnar jag aldrig på att uppskatta att fåglarna uppskattar solrosfrön och talgbollar. Att se ett landskap inbäddat i ljuvlig pulversnö går inte av för hackor. Det är en del av värdet med livet. Det viktigaste är förstås alla nära och kära – min son,, mina barnbarn, mina systrar och systerbarn och såå fina nära vänner. Mer om det senare.

Under min yrkeskarriär hade jag perioder då det var verkligen tufft. Innan jag lämnade Slakteriförbundet, så hade jag en strid mot vissa chefer kring värdet av svensk och Scans djuromsorg. Då mår man inte bra förrän man bestämt sig för att lämna, vilket jag gjorde 1 april 1993. Efter att ha kommit tillbaka till LRF, så slutade jag röka 1994. Då hade jag rökt sedan jag var sjutton. Jag glömmer inte att dåvarande ordförande i LRF Hans Jonsson, som då rökte (undrar om han gör det fortfarande) uttryckte viss beundran. Effekten blev den förväntade – jag gick upp minst femton kilo. Jag insåg att det inte gick att ständigt öka klädstorlekarna eller att ta två dry maritini innan middagen. Fantastiska LRF erbjöd Viktväktarna, som jag körde i två omgångar 1999 (tror jag). Vilken härlig känsla. Jag gick ned 15 kilo och det blev eventuellt ett glas vin som drink. Jag började måla och på sommaren gjorde jag en härlig ridtur med Alexander och hans Eva mellan Storulvån och Sylarna på islandshäst fram och tillbaka. Jag minns såväl att jag efter den sommaren med känsla kunde svara ärligt på frågan: Hur mår du? Jag mår jättebra. Sedan återkom ju tuffa tider, när jag tog tjänsteledigt ett halvår från LRF mars – september 2002. Då hade jag haft flera symtom på stress. Så min dåvarande chef K G Burman accepterade min begäran med gynnsamma villkor. Jag skrev en reseberättelse om mitt halvår.

Men nu då? Nja, väl medveten om att uppskatta att jag har varit fullt rörlig för att kunna gå på hundpromenader, såga, hugga ved och köra trimmer. Då blir ett tillslag av ischias (tror jag) ganska bedrövligt. Fint stöd av syster och systerdotter som tagit Attis på hundpromenader och kära vänner som är fysioterapeuter (sjukgymnaster) som gett goda råd. Andra fina vänner kommer snart ut med uppiggningsmiddag eller erbjuder sig att laga mat på planeringsmöte. Jag måste tro på min mamma, som alltid sa: Sedan blir det bättre! Jag tror och hoppas att jag på frågan Hur mår du? Ändå så småningom kan svara ”Tack jag mår bra”.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Hur ska vi äta och hur äter jag?

18 juli, 2023 – 10:15

I samband med de nordiska näringsrekommendationerna har från flera håll framförts kritik över att det inte finns en någorlunda aktuell undersökning över svenskarnas kostvanor. En aktuell bredare kostundersökning är ju nästan nödvändig om vi av hälso – och av miljöskäl ska veta vad som behöver ändras för att främja hälsa och miljö. Kritiken kommer framför allt från Livsmedelsföretagen och Kött – och Charkföretagen. Kost och Näring d v s kostcheferna inom offentliga sektorn har däremot fullt förtroende för NNR:s rekommendationer, redan innan Livsmedelsverket format sina kostråd.

Den senaste stora kostundersökningen är från 2010. Livsmedelsverket hävdar att det finns mindre aktuellare studier, som bekräftar att många äter fel d v s enligt SLV framför allt för mycket kött, för lite fullkorn och för lite frukt och grönt. Jordbruksverket statistik har visat att köttkonsumtionen sjönk under några år och intresset och utbudet av växtbaserad mat ökade rejält från 2019 och framåt, även om utvecklingen nu stagnerat något. Det växtbaserade utbudet består i stor omfattning av färdigrätter och stor andel av importerat eftersom möjligheten att odla baljväxter i Sverige är begränsad. Men det händer mycket nu när det gäller tillgång och processing i Sverige. Beräkningar enligt Jordbruksverket är att den svenska konsumtionen av kött ligger 5 – 6 % över de nu gällande 500 g per vecka. Det som hänt nu är att köttkonsumtionen ökat igen liksom importen. Produkter märkta med Från Sverige minskar tyvärr som ett led av de ökade matpriserna.

Global Burden of Disease, GBD, är en global databas kring dödlighet och kost. Den citeras ofta när det gäller hur vi ska äta för att förebygga hälsoproblem. De fyra främsta råden är: Ökad konsumtion av fullkorn, minskat intag av processat kött (chark), mer frukt och grönt och minskad konsumtion av rött kött. Socialstyrelsen noterar en ökning av tarmcancer och anger livsstil och bl a alkohol och processat kött som orsak. Det är värt att notera att i studien över förtidig död i Malmöregionen (Stubbendorff et al), så var det bara ägg som statistiskt föll ut (inte kött) som bidrag till förtidig död.

”Vi ska i alla fall äta och dricka gott” var Bosses och mitt äktenskapslöfte. Och det gjorde vi. Mat är en viktig del i ett gott liv. Jag har en släkt av extrema gourmeter. Bosse åt ägg och bacon till frukost varje morgon i många år, men slapp tjocktarmcancer. Däremot hade han i ärlighetens namn en hel del hjärtproblem. Vad äter jag då själv? Vad man lärt sig från grunden är att äta allsidigt d v s lite av varje. Det blir väldigt lite färdigmat. Jag har aldrig köpt lösgodis, men gillar choklad. Det blir svenskt ursprung så långt det går, gärna ekologiskt och grönsaker, frukt och bär i säsong. Lägre priser och en insats för att minska svinnet gör att jag ofta satsar på varor med kort datum.

Ökat kalciumbehov enligt NNR klarar jag förhoppningsvis genom filmjölk och ost. Jag älskar ost. Nu blir det helst ekologiska produkter, för att säkerställa att mjölken kommer från kor som fått beta sommartid. Det blir sällan baljväxter. Det blir kanske en chili con carne med vita bönor någon gång. Jag äter gärna fisk (sill varje lördag) – alltid märkt med MSC eller ASC. Med viss vånda köper jag norsk lax eftersom jag vet att det inte finns bra avlivningsmetoder. Jag älskar strömming, men den finns knappt att köpa och Livsmedelsverket ser till att känna att man äter förgiftad fisk. Sallad eller annan grönsak varje dag och en frukt. Jordgubbar och bär i säsong. Antagligen inte upp till Livsmedelsverkets råd. Utan sallad får jag abstinens, vilket är en kvarleva från Viktväktar-perioden under sent 90-tal.

Jag äter ganska mycket ägg. Det är inget man talar om i NNR, trots utfallet av Malmöstudien. Kött – detta omdiskuterade livsmedel? En nötköttsbiff, hamburgare, griskött eller lammkött kanske en gång i månaden – alltid svenskt, men naturbeteskött hittar jag inte i min butik. Däremot tycker jag mycket om det stora farliga d v s chark, korv, salami, prosciutto m m. Attis får en skiva falukorv varje dag.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Det finns inga uppdaterade svenska kostråd – ännu

7 juli, 2023 – 16:11

Den 20 juni presenterade Rune Blomhoff, projektledare för reviderade nordiska näringsrekommendationer NNR, sin vetenskapliga rapport för nordiska ministerrådet i Island. Rapporten innehåller den senaste vetenskapen när det gäller behovet av olika näringsämnen, hälsoaspekter och kostens inverkan på miljön. Budskapet från Blomhoff vid överlämnandet var mycket tydligt. Detta är en vetenskaplig rapport, som inte omfattar nationella förutsättningar när det gäller exempelvis produktion, nationella miljömål, djurvälfärd, försörjningsförmåga och socioekonomiska aspekter. Det är nationella ansvariga myndigheter som med utgångspunkt från nationella förutsättningar ska utforma svenska kostråd. Enligt regeringen ska Livsmedelsverket tillsammans med Jordbruksverket forma svenska kostråd. NNR-rapporten innehåller med andra ord inte nationella överväganden. Något som felaktigt hävdas i en debattartikel i GP undertecknad av bl a Djurens Rätt, Sveriges Konsumenter, Naturskyddsföreningen och WWF.

Man kan tycka att landsbygdsminister Peter Kullgrens utspel kring ökad köttproduktion med rätt är provocerande. Men det finns en SLU-rapport, finansierad av WWF, som pekar på att vi kan behöva 100 000 fler dikor, för att klara svenska åtaganden när det gäller biologisk mångfald och att hävda naturbetesmarkerna. Jag har tidigare skrivit om bristerna i NNR:s miljöanalys. Fokus ligger på LCA-analyser och klimatavtryck. Bristerna gäller framför allt biologisk mångfald, men även andra aspekter som användningen av bekämpningsmedel, ekologisk produktion, övergödning m m. Det är något som också påpekats av KSLA, Jordbruksverket, LRF men även av WWF. Min expertkollega i KSLA har konstaterat att det vetenskapliga underlaget kring rött kött talar för att av hälsoskäl gäller max 350 -500 g rött kött i veckan. Kostråden måste också skilja mellan kött från idisslare och kött från grisar. Dessutom har jag alltid ifrågasatt kravet på mer fisk i kosten. Utfiskning och odling/uppfödning är inte alltid hållbart och inte invändningsfritt från djurskyddssynpunkt. Och var kommer alla nötter ifrån och hur produceras dessa? Det känns fortfarande som det handlar mycket om vad vi ska äta och inte hur det producerats. Jag vill påminna om att EAT Lancet 2019 förordade mer kyckling och mindre potatis och NNR säger tvärtom.

Man måste skilja på konsumtion och produktion. Vi är flera som anser att råd som avses påverka konsumtionen också kan påverka produktionen. Det är därför jag efterlyst en systemanalys. Peter Kullgren talar om produktion medan Sveriges Konsumenter och co talar om konsumtion. Kan vi släppa ut våra tjurar som står på stall att därmed hjälpa till med att bevara naturbetesmarkerna, är detta eftersträvansvärt. En systemanalys kanske hamnar i att vi kan minska köttkonsumtionen men ändå klara svenska miljömål. Vem vet? NNR blev en stor fråga i Almedalen. Nordiska ministerrådet presenterade näringsrekommendationerna. Det är klokt att lyssna på Helena Hansson från SLU, som har en nyanserad syn på frågan. Svenskt Kött bjöd in till ett seminarium kring NNR under livsmedelsdagen i St Clemens ruin på torsdagen. Isabel Moretti, Svenskt Kött var med rätt besviken på bristen på respons från NNR-kommittén.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

”Kostråd kräver systemanalys”

20 juni, 2023 – 1:41

Det var rubriken på den debattartikel som jag fick in i tidningen ATL den 4 maj. Men frågan kring de nya nordiska näringsrekommendationerna NNR2022 började tidigare än så. Genom Livsmedelsverket fick jag klart för mig det påbörjade arbetet med norska hälsodirektoratet som huvudansvarigt. I näringsrekommendationerna skulle inkluderas även hållbarhetsaspekter. Jag väckte frågan vid en sammankomst i KSLA våren 2022. På initiativ från Ann Norderhaug i KSLA skrev jag ett brev, som KSLA i augusti skickade till Norska Hälsodirektoratet och Livsmedelsverket. Vi ville uppmärksamma att hållbarhetsaspekterna måste utgå från nordiska förutsättningar och beakta kraven på inte bara klimataspekter utan också biologisk mångfald och därmed behovet av betande djur. Vi framförde också den kritik som riktats mot EAT Lancet från 2019. KSLA tog sig an uppgiften att ge synpunkter på de rapporter, som skickades ut från arbetet kring NNR under ledning av Åke Bruce, som på Livsmedelsverket utarbetat tidigare kostrekommendationer. KSLA:s referensgrupp utökades till ett stort antal intresserade, sammanlagt 18 personer. Man kan väl säga att när det gällde hållbarhetaspekterna var vi ett gäng på fem personer, som aktivt bidrog med fakta och synpunkter. Jag höll också kontakten med LRF.

Den 15 april blev jag inbjuden till en mycket intressant workshop, som redovisade en systemanalys på norskt jordbruk med utgångspunkt från EAT Lancets riktvärden för olika livsmedel. Resultatet var att dessa riktvärden skulle helt underminera norskt jordbruk. Kunde vi göra något motsvarande för svenskt jordbruk, men kanske hellre med av NNR2022 föreslagna riktvärden. Och vad ska jag göra? frågade jag workshopen. Driv frågan med krav på systemanalys. Och det gjorde jag.

Den 16 april gjorde jag ett inspel till KSLA:s referensgrupp: ”Synpunkter på förslag till reviderade nordiska näringsrekommendationer NNR från ett nationellt perspektiv med huvudbudskapet :Ändrade kostrekommendationer som förväntas påverka efterfrågan på olika livsmedel måste prövas från ett nationellt systemperspektiv. Den förenkling och de slutsatser som präglar rapporterna från NNR kan få stor negativ betydelse från flera synpunkter. Systemanalysen måste utgå från hela livsmedelskedjan och omfatta samtliga hållbarhetsaspekter. Nationella miljökvalitetsmål kan vara vägledande liksom planetens gränser. Det innebär att såväl klimatpåverkan, biologisk mångfald, giftfri miljö, övergödning, erosion, vattenanvändning, som sociala aspekter måste beaktas. Därutöver måste jordbrukets förmåga att genom fotosyntesen inlagra kol inkluderas i systemanalysen. Sårbarhet och självförsörjningsförmåga måste tydligt beaktas med hänvisning till förväntade kriser”. Den 17 april skrev jag en blogg med samma budskap. Den 28 april skickade jag samma inspel till Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion av livsmedel och föreslog att rådet skulle behandla frågan och bjuda in Livsmedelsverket. GD Christina Nordin tyckte det var en bra fråga. Den 4 maj fick jag in artikeln i ATL med det tydliga budskapet: Kostråd kräver systemanalys.

Den 26 maj svarade KSLA på den slutliga rapporten från NNR2023. Mycket kritik som avslutades med att med hänvisning till svagheter i underlaget och målkonflikter behövs en systemanalys för att forma svenska kostråd. Denna slutsats var en effekt av ett ihärdigt arbete från f f a Lotte Sandgren och undertecknad. Det intressanta är Jordbruksverkets yttrande som enligt Jordbruksverket kom efter påpekande från GD för Livsmedelsverket. Jordbruksverket kräver också en ordentlig analys speciellt med hänvisning till beredskapsperspektivet och försörjningsförmåga.

Och vad hände sedan? Den 15 juni går ut ett pressmeddelande från regeringskansliet: Regeringen ger Livsmedelsverket i uppdrag att, utifrån det näringsfysiologiska underlaget i de Nordiska Näringsrekommendationerna 2023 (NNR2023), uppdatera de svenska kostråden. Uppdateringen av NNR2023 har föregåtts av en process där man även eftersträvat att tillvarata miljömässiga aspekter i rekommendationerna. Efter att ha tagit del av rapportutkast och remissvar anser regeringen att rekommendationerna måste kompletteras med fler perspektiv och ytterligare analyser genomföras. Uppdraget ska redovisas senast 30 april 2024. Den 20 juni lanseras de nya nordiska näringsrekommendationerna 2023 (NNR2023). Eftersom det är första gången som miljöfrågor, utifrån ett globalt och nordiskt perspektiv, inkluderats i NNR är det betydelsefullt att få en analys av dessa utifrån en svensk kontext. Kritik av dessa aspekter av NNR23 har framförts ifrån bland annat Jordbruksverket och Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien. Mer kunskap om hur de nya miljörekommendationerna skulle samspela med våra nationella förutsättningar är därför önskvärt.”

Nu får vi se hur det går på Nordiska ministerrådet i Island i dag. Norrmännen har ju också tidigare protesterat. Jag vill definitivt inte ta åt mig äran för regeringens ställningstagande, men visst känns det som en framgång efter ett års kämpande. Det känns lite som när svenska riksdagen 1984 beslutade om ny foderlag och förbud mot att blanda in antibiotika generellt i foder i tillväxtbefrämjande syfte. Men det förbudet tog lite längre tid att påverka allt i från LRF:s antibiotikapolicy 1981.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Klimatavtryck kan man räkna på men inte på biologisk mångfald

10 juni, 2023 – 9:36

Att klimatavtryck går att mäta, men inte biologisk mångfald, straffar den ekologiska produktionen, idisslare som nötkreatur, naturbeteskött och rent allmänt betande djur. Vi måste minska vår klimatpåverkan, men också rädda den biologiska mångfalden och skydda våra ekosystem. Det senaste exemplet är Arlas hållbarhetsersättning. Där premieras minskad klimatpåverkan, gårdar med hög intensitet, medan mjölkgårdar med mer extensiv produktion i exempelvis skogs – och mellanbygder får sämre poäng. Många svenska Arla-bönder har uttryckt kritik. Skälet som anförs av Arla-styrelsen, är att det just går att mäta klimatpåverkan, men att det inte finns någon standard för biologisk mångfald. Detta har också framförts av RISE, när man presenterade sin senaste rapport, som gynnade tjuruppfödning på stall. Sigill Kvalitetssystem har valt ett annat angreppssätt både när det gäller klimatcertifiering och biologisk mångfald. Man premierar åtgärder som bidrar till minskad klimatpåverkan och ökad biologisk mångfald, till skillnad från klimatmärkning, som bara redovisar fakta. Jag fick frågan för några år sedan från tidningen Filter vad jag tyckte om klimatmärkning och ansåg att det just missade alla andra hållbarhetskriterier. Och nu ska Danmark införa obligatorisk klimatmärkning på mat! Jag har tidigare uttryckt oro över effekterna av att ensidigt fokusera klimatpåverkan. Det gäller inte minst effekten på djurvälfärden.

Mätbarheten för klimatavtryck är samma fenomen som drabbat arbetet med nya nordiska näringsrekommendationer NNR2023. Man hittar mer forskning kring LCA och klimatpåverkan än positiva effekter av djurhållning på bevarande av viktiga miljöer för biologisk mångfald. Och det bör beröra inte bara svenska naturbetesmarker utan också motsvarande arealer i andra länder, som exempelvis Norge. Jordbruksverket har just kritiserat att NNR hävdar att betande nötkreatur kan ”may” bidra till biologisk mångfald. Man ändrar till att betande djur bidrar till biologisk mångfald och även till kolinlagring. Även om Världsnaturfonden, WWF, gärna ser en minskad köttkonsumtion, så pekar man ut målkonflikten mellan klimatåtgärder och biologisk mångfald. Man lyfter också användningen av bekämpningsmedel, olika produktionssystem exempelvis ekologiskt och konventionellt, mark – och vattenanvändning. KSLA lyfter också målkonflikterna och förordar en systemanalys. Jordbruksverket vill också ha en ordentlig konsekvensanalys när det gäller exempelvis minskad köttkonsumtion. Och vi bör inte, som vissa gör, betrakta Jordbruksverket som en megafon för lantbruksnäringen. Jag har också i en debattartikel i ATL hävdat att svenska kostråd kräver en systemanalys.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

”Kill your darlings”

4 juni, 2023 – 10:55

I november 2011 bjöd Vi Konsumenter (VK) in till en workshop med rubriken: Skall vi äta kött och, i så fall, vilket sorts kött ska vi äta? Från workshopen finns en omfattande rapport. Efter det bjöd VK in intressenterna till ett möte i april 2012. Inbjudan: ”Styrelsen för föreningen Vi Konsumenter, en oberoende konsumentorganisation, antar utmaningen och tar första steget mot en handlingsplan genom att bjuda in en rad olika aktörer till ett möte. Syftet är att detta samtal ska vara ett avstamp för arbetet mot en handlingsplan där olika aktörer i samhället tar sin del av ansvaret för att på ett omdömesgillt sätt söka minska köttkonsumtionen”. Skälen var då huvudsakligen klimatpåverkan och hälsoaspekter. Efter många turer i frågan samlade VK ihop Sveriges Konsumenter, Medveten Konsumtion, Världsnaturfonden WWF, Naturskyddsföreningen och Djurskyddet Sverige kring en debattartikel på SvDs Brännpunkt i februari 2014 med rubriken” Att äta mindre kött är allas ansvar”. I artikeln rekommenderade vi aktörerna
• Vägleda och ge konsumenter och kunder vegetariska alternativ.
• Stötta konsumenter till ett varierat proteinintag. Ersätt inte kött med fisk eftersom det ökar risken för utfiskning.
• Stimulera ekologisk köttproduktion.
• Stimulera utvecklingen av certifierat Naturbeteskött.
• Stimulera åtgärder som minskar klimatpåverkan.
• Ursprungsmärka kött och köttprodukter med information om var djuret är fött, uppfött och slaktat.
• Stimulera och premiera en sund djurhållning för att minska antibiotikaförskrivningen.
Ett råd som alla vanliga konsumenter dock kan följa är att välja kött med omsorg – mindre men bättre. Mindre mängd kött, men bättre kött för hälsa, miljö, djurskydd, klimat och hållbarhet. ”

På den tiden talade man inte så mycket i debatten om att bevara ekosystem och biologisk mångfald. Fast det var ett av huvudbudskapen från WWF, Naturskyddsföreningen, Sveriges Konsumenter och World Animal Protection som ett inspel till livsmedelsstrategin 2016. ”Planetens gränser och ekosystemens bärkraft sätter ramarna för jordbruket i Sverige och globalt. Läget är kritiskt; förlusten av biologisk mångfald, klimatpåverkan och hög växtnäringstillförsel till kretsloppen belastar planeten mer än vad den tål. Det måste vara utgångspunkten för livsmedelsstrategin. Konsumtionen av animaliska livsmedel måste minska i västvärlden, inklusive Sverige. Produktionen av animaliska livsmedel i Sverige kan dock öka om den bedrivs på sätt som ger ökad biologisk mångfald och öppna landskap, minskar klimatpåverkan, ger god djurvälfärd och arbetstillfällen på landsbygden”.

EAT Lancet – rapporten kom i januari 2019. Kommissionens extremt låga riktvärden för animaliska livsmedel (och potatis) skapade debatt och utgångspunkt för kritik. Det blev ett stort fokus på att minskad köttkonsumtion skulle rädda världen. Man talade om det nödvändiga proteinskiftet och det angreppsättet lever fortfarande. Marknaden svarade upp och antalet växtbaserade produkter ökade rejält.

Vi Konsumenters hålbarhetspolicy från 2021 ”Sedan några år har hållbarhetsfrågorna fått starkt ökat uppmärksamhet med klimat i medialt fokus. Men det finns ett stort behov av att bredda debatten till flera hållbarhetskriterier. Målkonflikter måste hanteras. Omvärlden förändras och ny kunskap tillkommer.”

Kill your darlings! Man behöver inte vara vegan eller vegetarian för att bidra till ökad hållbarhet. Vi måste hitta en balans mellan minskad klimatpåverkan, samtidigt som vi säkrar våra ekosystem, bidrar till ökad biologisk mångfald och minskar produktionens negativa effekter på andra hållbarhetskriterier. Det är därför det krävs en systemanalys som belyser bästa möjliga utfall under svenska förhållanden. Ökad kunskap, insikt om behovet av helhetssyn, nationella miljökvalitetsmål (finns i livsmedelsstrategin från 2017), ökad insikt om frågans komplexitet och frågan kring biologisk mångfald kräver en annan diskussion än tidigare. Vi kan inte bunta ihop köttslagen eftersom idisslare och enkelmagare har helt olika förutsättningar. Kloka synpunkter från WWF och co från 2016 kring möjligheten att öka svensk animalieproduktion. Men det är ju just en djurhållning som minskar klimatpåverkan som är den nästan omöjliga utmaningen. Det finns tydliga motsättningar mellan klimatpåverkan och biologisk mångfald, växtnäringsläckage och djurvälfärd. Allt detta har jag skrivit om i mina bloggar senare år. Det finns ett behov av ”kill your darlings” från 10 år gamla värderingar.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Utmanande och ansvarsfullt

20 maj, 2023 – 12:31

Så sammanfattade jag mitt uppdrag som expert i utredningen ”Stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd, LI 2023:01”, när jag blev intervjuad av Katarina på tidningen Djurskyddet. Jag blev hedersamt nominerad av Sveriges Konsumenter. Det intressanta är att utredningssekreterare är Erika Brendov. Erika och jag har följt varandra sedan 80-talet. Hon gjorde ett examensarbete, digivande suggor i grupp, för oss på Slakteriförbundet, när jag var djuromsorgsansvarig där. Hon efterträdde mig på det jobbet, när jag lämnade 1993. Jag tipsade Erika till etikprojektet på Svensk Mjölk och hon kom till LRF, när LRF tog över etikfrågorna 2000. Erika var bl a projektledande för det viktiga projektet ”Svenska Modellen”, som antogs av LRF:s styrelse 2002. Efter det tog hon över djurskyddsfrågorna från mig på LRF fram till förra året, när LRF helt oförsvarligt slängde ut sina experter.

Djurskyddet Sverige kallar utredningen för konkurrenskraftutredningen. Och konkurrenskraft, lönsamhet och regelförenkling präglar budskapet från departementet, LRF och även KSLA:s inspel till livsmedelsstrategin. Och utan tvekan är det sannolikt att det kan handla om att ta bort regler från den svenska djurskyddslagstiftningen. Trots att EU är på väg att rejält utöka och stärka djurskyddet i unionen. Det finns en lista på över 150 förslag till regelförenkling, som diskuterades på Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion och refereras i KSLA:s inspel. Inte oväntat finns förprövningen av djurstallar från djurskyddssynpunkt och beteskravet för kor högt upp på listan. Dessa bestämmelser ligger i djurskyddsförordningen och kan med ett penndrag strykas av regeringen.

Direktivet har speciellt pekat ut en avveckling av förprövning av djurstallar. Man hänvisar till att flera oppositionspartier med ett tillkännagivande 2018 till regeringen ansåg att denna borde avvecklas. I LRF drev jag på 90-talet att förprövningen borde utökas till att omfatta tillgången till betesmark vid prövning av kostallar. Det skulle ha undvikit den utveckling, som nu innebär att beteskritikerna använder bristen på betesmark, som ett skäl att hålla korna på stall. Jordbruksverket bedömde att ett sådant kriterium inte kunde förenas med förordningens formulering. Om Jordbruksverket hade velat, hade man kunnat göra en framställan till regeringen. LRF drev då också att smittskyddssynpunkter skulle inkluderas i förprövningen. Det blev en halvdan kompromiss från Jordbruksverket. Då ska man veta att en nyligen genomförd smittskyddsutredning av Jordbruksverket och SVA föreslår att smittskydd ska införas i förprövningen. Det skulle vara ett sätt att minska sårbarheten för allvarliga utbrott av djursjukdomar. Denna utredning fanns inte på plats 2018.

Konkurrenskraftutredningen 2015, som regeringen hänvisar till i direktivet för utredningen, bortsåg helt från vinsterna med friska djur med svenska djurskyddsregler. Den reviderade djurskyddslagen som trädde i kraft 2019 fanns inte heller på plats. Det finns gott om dokumentation som visar att mer plats för växande grisar ger tydligt ökad tillväxt. Kor på bete har mycket tydligt bättre klövhälsa än kor på stall, som är en av mjölkproduktionens hälsoproblem. Om smågrisar avvänjs för tidigt riskeras problem med avvänjningsdiarré. Jag hänvisar till den utmärkta studien ”Den svenska modellen – hävstång eller ok för svensk svinproduktion” (Jonasson L et al 1997) som visade att i jämförelse med dansk grisproduktion som tillämpade antibiotikatillsats i foder och EU:s djurskyddsregler, att svensk uppfödning hävdade sig mycket väl med striktare djurskyddsregler och utan antibiotika generellt i foder. Kostnaden för den svenska modellen var marginell. Rapporten var ett uppdrag från Lantmännen, Slakteriförbundet, Svinavelsföreningen (numera Grisföretagarna) och Svenska Djurhälsovården. Mer av sådana studier har jag framfört till statssekreteraren Dan Ericsson i mars. Växas studier av kor på stall 18 månader kommer inte ge svar på den fråga som vi vill ha svar på. Vad kostar beteskravet för kor och vilka vinster finns att hämta i bättre hälsa. Och vad är värdet av djurskyddslagens krav på naturligt beteende. Vem ska bestämma nyttan av regelverket i relation till kostnaden?

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)