Genteknik på dagordningen igen

Det är viktigare att utvärdera och riskbedöma en ändring av genuppsättningen hos växter och djur än att ifrågasätta tekniken som använts för att framkalla genförändringen. Det har varit budskapet från många intressenter sedan några år tillbaka. Bland intressenterna finns såväl konsument – som miljöorganisationer. Efter många år av inflammerad och polariserad debatt kring GMO, är läget annorlunda med introduceringen av ny typ av genteknik. CRISPcas9 den s k gensaxen, som tilldelats Nobel-priset, innebär möjlighet till ökad precision. Tekniken innebär inte att man flyttar gener mellan arter, vilket var del av kritiken mot annan typ genteknik.

EU-kommissionen har publicerat en med spänning och viss bävan emotsedd rapport ”Study on the status of new genomic techniques under Union law and in light of the Court of Justice ruling in Case C-528/16”. Nya genomiska tekniker, som den Nobelprisbelönade gensaxen, kan vara viktiga verktyg för utvecklingen av ett långsiktigt hållbart jord- och skogsbruk. Men 2018 fällde EU-domstolen ett avgörande som skapade stor förvirring och lade hinder i vägen för användningen av dessa tekniker i EU. I den nu aktuella rapporten konstaterar kommissionen att EU:s lagstiftning på detta område är föråldrad, ett nytt regelverk behövs för de nya teknikerna.

EU definierade genteknik redan 1990. Dagens regelverk inom EU är från 2001. Användningen av genteknik inom växtförädling och avel har diskuterats och ifrågasatts sedan 80-talet. Diskussionen utgick inte sällan från att ifrågasätta människan rätt att ändra den genetiska koden d v s en etisk dimension. Den tidigare GMO-tekniken innebar möjlighet att flytta gener mellan arter. Dessutom användes ofta en antibiotikaresistensgen som markör. Konsumentreaktioner och agerande från NGO:s var bakgrunden till EU:s strikta lagstiftning. Tillämpningen som fram för allt har skapat debatt är herbicidresistens (motståndskraft mot vissa bekämpningsmedel) som utvecklades av stora multinationella kemi – och utsädesföretag som Monsanto och Syngenta. Herbicidresistens är ingen framkomlig väg eftersom herbicidresistensen sprider sig till ett stort antal ogräs. Därmed minskar inte användningen av bekämpningsmedel.

Debatten kring GMO och patent, makten över maten, försiktighetsprincipen och bristande konsumentnytta bidrog till den negativa attityden från konsumentorganisationerna, miljöorganisationer, livsmedelsindustrin och inledningsvis också LRF. Svenska mejerier, slakterier, kläckerier, inklusive Svenskt Sigill har valt att i dagsläget säga nej på grund av konsumenternas attityder och bristen på hållbar användning av genteknik. Förbudet gäller huvudsakligen herbicidresistent soja d v s tillämpning av gentekniken.

Konsumentföreningen Stockholm har mätt konsumenternas attityder till GMO sedan 1998. År 2012 var det 46 procent som anser att genmodifiering är mycket eller ganska negativt, att jämföra med 74 procent år 1998. Konsumentattityderna har utvecklats mot att snarare ifrågasätta tillämpningen än vilken teknik som används. 2017 utfördes en bred konsumentstudie. Det finns en oro, även om den minskar med åren, för vad genteknik kan innebära för människa och miljö och det är främst risker som vi inte vet något om idag som oroar mest. Tre av fyra svenskar anser det angeläget att använda genteknik för att minska mängderna farliga kemikalier i jordbruket och för att ta fram motståndskraftiga och tåliga grödor, om det sker utan risk för människa och miljö.

Jag har ägnat en intressant vecka åt att granska gammal och ny kunskap kring genteknik. Jag ska representera konsumenterna vid ett seminarium ordnat av KSLA den 11 maj https://www.ksla.se/aktivitet/gront-ljus-for-gensaxen-i-eu/ . Det har varit intressant att läsa tidiga ställningstaganden från olika intressenter. Sedan mars 2006 har jag skrivit 18 bloggar kring GMO. Den senaste skrevs i januari 2015. Sök på GMO om ni är intresserade. Sedan dess har debatten inte varit så intensiv. Mina bloggar har framför allt vänt sig mot de oreserverade tillskyndarna av gentekniken. Tillskyndarna har nonchalerat och ifrågasatt allmänhetens oro. Man har heller inte redovisat att tillämpningen haft negativa effekter.

Djurschysst – lättare att välja rätt

”Djurschysst” är Djurskyddets Sverige nya hjälpmedel för att lättare kunna göra medvetna val kring den viktiga frågan hur djuren som blir vår mat har det under sin livstid. www.djurschysst.se. Men den är också ett fantastiskt uppslagsverk kring våra livsmedelsproducerande djur – naturligt beteende och behov, hur aveln har bedrivits, hur de har det i vår moderna djurhållning, hur de utfodras och transporteras och slaktas. Här kan man finna skillnader i lagstiftning och regelverk. Den kan utgöra grunden för ökad kunskap hos allmänheten. Min förhoppning är att guiden också utgör en bra grund för hur dagligvaruhandeln kan skärpa sina kriterier vid upphandling. Och för politiker kring hur de kan utveckla och stödja djurskyddslagstiftningen. Det ligger flera års arbete bakom underlaget och jag är glad över att få ha varit med i arbetet med bl a kriterier och marknadsföring. Men vi har inte varit ensamma utan också utnyttjat experter inom vetenskapen djurvälfärd. En eloge till Emma Brunberg och Katarina Hörlin på Djurskyddet Sverige, som dragit det tyngsta lasset.

Guiden lanserades på Djurskyddets Sveriges djurskyddskonferens den 28 april, den femte i ordningen. Majoriteten av åhörarna drygt 100 stycken, deklarerade att man äter kött och jag hoppas de är hjälpta av den nya guiden. Frida Lundmark Hedman, SLU föredrog, som vanligt tydligt och med kritisk analys skillnader mellan lagstiftning och frivilliga regelverk som KRAV, EU-ekologiskt och Svenskt Sigill. Lagstiftningen ska avspegla samhällets värderingar kring vilken miniminivå som kan accepteras. Certifieringar är frivilliga, kan ändras lättare och har tätare kontroller. Men alla kontroller måste vara transparenta, rättssäkra och kunna överprövas. Hon visade skillnader på utfall mellan offentlig kontroll och kontroll enligt Arla-gården. Den offentliga kontrollen utgår från individnivå medan Arla gör bedömning på gruppnivå. Arla har skärpt sitt kontrollprogram på senare år. Den bygger dock på stor del egenkontroll.

Professor Karin Ekström, Borås högskola (min rekommendation) redogjorde engagerat kring frågan hållbar konsumtion. I dag har vi en oacceptabel överkonsumtion. Det räcker inte att med att återanvända, det måste till mer och marknaden kan inte lösa problemen med ohållbar konsumtion. Konsumenters beteende handlar om motivation och förmåga, kunskap och vanor och transparens. Många har ett behov av att avvika med högre status än grannarna/ omvärlden. Alla har ett ansvar för utvecklingen – allt från politiker, handel till konsumenter.

Filip Ekander, från svensk dagligvaruhandel redogjorde för gemensamma ställningstaganden inom dagligvaruhandeln som ställer krav på leverantörerna som bekämpningsmedel, palmolja och antibiotika. Glädjande nog deklarerade han att dagligvaruhandeln värnar det svenska kravet att mjölkkor har rätt till bete. Skönt att höra detta . Dagligvaruhandeln är för en djurskyddsmärkning på EU, med motiveringen att det skulle underlätta vid upphandling.

Det var roligt att representera såväl Vi Konsumenter som Djurskyddet Sverige. Jag hänvisade till vår gemensamma presskonferens i mars 2010, som byggde på en konsumentstudie som visade på engagemanget för djurens välfärd, men också att det upplevdes som svårt att välja i butik. EU-studie 2015, KRAVs rangordning 2017, Svenskt kötts studie 2020 liksom den senaste YouGov –undersökningen från februari 2021 visar alla att djurvälfärd är viktigt och att djuren får komma ut. Jag avslutade med livsmedelsstrategins målsättning från 2017: ”Animalieproduktionen bör även i fortsättningen präglas av hög omsorg om djuren. Djurskyddsnivån ska inte sänkas”. Det kom bra frågor: Hur kan man komma åt vilseledande marknadsföring? Man kan vända sig till Konsumentombudsmannen, KO, vilket Djurskyddet Sverige och Sveriges Konsumenter gjort kring BreGott-reklamen. Man kan också anmäla till Äkta Varas matbluff. Hur kan mjölkbönderna få mer betalt? Att förmå den gemensamma jordbrukspolitiken CAP att ge stöd till bete alternativt förmå det internationella mejeriföretaget Arla att ge mer betalt till svenska mjölkbönder för betande svenska kor. Det kändes konstigt att tala i en stor nästan tom lokal, även om man visste att det var ett hundratal som lyssnade – hoppas jag.

Dags för kosläpp!

Den 24 april ordnar Arla ett digitalt kosläpp. Arla kallar detta årets mest hoppfulla händelse. ”Vårens kosläpp blir en riktig nära-ko-upplevelse. Följ med LIVE när kossorna hoppar ut på årets grönbete och sprider glädje”. Observera orden grönbete och glädje, för vem? Känns som dubbelmoral eftersom Arla inte stödjer den svenska djurskyddslagstiftningen, som vill att alla svenska mjölkkor ska ha rätt till bete sommartid. Vi Konsumenter vill att alla svenska kor ska kunna få glädjen i att få komma ut på bete efter ha vistats inomhus under många månader under året. Sverige har ju ett klimat som innebär att vi håller våra djur inomhus under delar av året. Vi nöjer oss inte med att ekologiska kor kommer ut på bete eller korna på de gårdar som ingår i Arlas koncept Arla –ko-mjölken. Att Arla väljer konsumtionsmjölk, gör att man kan begränsa antalet kor på bete. Konsumtionen av den färska mjölken viker. Hade man valt att ha en Arla-ko – ost hade man fått större effekt och ingen hade blivit gladare än jag, för att kunna garanteras ost gjord på mjölk från betande kor.

Det finns inget som tyder på en ändring av djurskyddsförordningen inför årets betessäsong. Vissa mjölkbönder kanske hade hoppats på det. Jordbruksverket har deklarerat att det knappast finns utrymme för fler förenklingar i betesförskrifterna. I Jordbruksverkets rapport ”Krav på att hålla djur lösgående – konsekvenser, övergångsbestämmelser och andra incitament än lagstiftning (rapport 2019:17) framför Jordbruksverket att man vid samråd med berörda aktörer att det har lyfts att en möjlig lösning skulle vara att djurhållare med lösgående system skulle undantas kraven i beteslagstiftningen. Jordbruksverket deklarerar att detta är mindre lämpligt eftersom hållning i lösgående system inte kan ses som ett alternativ för att uppnå de djurvälfärdsfördelar som beteslagstiftningen medför. Beteskravet är en alltför viktig djurvälfärds-och djurhälsofråga för att det ska kunna tas bort och ersättas med lösgående djurhållning. Beteskravet medför också andra fördelar för t.ex. öppna betesmarker som inte kan uppnås om djur i lösgående system undantas från beteskraven”. Vad vi kan se har Näringsdepartementet inte gett Jordbruksverket utrymme för dispenser från förordningens § 3.

Slutligen en stor eloge till Axfood och Åsa Domeij. Axfood har sedan 2016, med anledning av den svenska livsmedelsstrategin, årligen gett ut en rapport Mat 2030 med konkreta förslag till åtgärder för att stärka hållbarheten i den svenska matproduktionen. Redan 2016 försvarade Axfood i rapporten det viktiga svenska mervärdet, betesrätten för kor. I rapporten Mat 2030 från 2020 tar Axfood åter upp vikten att behålla den lagstiftade rätten för kor att beta sommartid. Man har dessutom utökat sina krav till att kräva betesrätt för tjurar. Man kräver också märkning att köttet kommer från betande djur. Det är något som Djurskyddet Sverige och Vi Konsumenter krävde vid en presskonferens i mars 2010. Det är glädjande att frågan nu efter tio år kommer upp på dagordningen inom dagligvaruhandeln.

Citat Krönika Åsa Domeij: Beteskravet är unikt för Sverige och innebär sannolikt att annan svensk jordbruksproduktion också uppfattas som positiv. Ett av de allra viktigaste och tydligaste mervärdena är betesrätten för mjölkkor. Det håller nog de flesta mjölkbönder med om. Men de som inte har tillgång till bra bete på nära håll har i vissa fall byggt stora anläggningar som gör det svårt att följa lagstiftningen om betesrätt. Därför har de drivit på för att avskaffa betesrätten och fått med sig LRF i att utreda frågan. Förhoppningsvis tar utredningen hänsyn till vikten av god djurvälfärd och den svenska livsmedelsproduktionens goda rykte. Svenska mervärden för livsmedel såsom betesrätt och låg antibiotikaanvändning bör utvecklas, inte avvecklas. Där har inte bara bönder och politiker ett stort ansvar. Handeln behöver också stödja en sådan inriktning genom till exempel satsningar på mer svensk råvara i egna varumärken. Med gemensamma krafter stärks svensk livsmedelsproduktion.

Hur ska det gå sedan?

Sedan, när en stor del av befolkningen är vaccinerad och restriktionerna släppts, hur kommer vi att bete oss? Finns det ett uppdämt behov av att konsumera och resa. Har vi insett att det bästa sättet att sprida smittor är att smittbärare far kors och tvärs över jorden. Kommer ett vaccinationspass lösa detta problem? När kommer nästa pandemi? Har den storskaliga industriella djurhållningen en roll i spridningen? Så många frågor, så stor osäkerhet! Och detta mitt i en tid när ljuset återkommer och naturen exploderar av svällande knoppar och vårblommor.

Hela världsekonomin bygger på konsumtion som ger ekonomisk tillväxt. En växande BNP är det övergripande målet. Kommer vi att glömma att vi har en hotande klimatkris? Är det verkligen så enkelt att ökad elektrifiering, kärnkraft och ny teknik löser våra klimatutmaningar. Många politiker verkar tro på den ”enkla” lösningen. Kommer vi förtränga att vi har en utarmad biologisk mångfald, att åkerjorden som är en förutsättning för vår matförsörjning också håller att bli utarmad eller att vi har en smygande pandemi som heter antibiotikaresistens. Kommer vi klara att överlämna till nästa generation en planet med fungerande ekosystem? Det finns auktoriteter som varnar för att grön tillväxt inte är realistiskt.

DN har en utmärkt artikelserie Planeten och tillväxten. Man har intervjuat Kate Raworth, skapare av den sk doughnut-modellen, som används av Världsnaturfonden ”Det säkra och rättvisa utrymmet för mänskligheten” inkluderande och hållbar utveckling. Hon kompletterar Rockströms planetens gränser med sociala och ekonomiska dimensioner. ”Vi måste sluta att förvänta oss att ständigt få mer” säger hon. Julia Steinberger, professor vid universitetet I Lausanne, forskar kring hur lite människor behöver för att leva ett gott liv. ”Vi kommer troligtvis behöva krympa våra ekonomier, för att ha en planet att leva på” säger hon. ”Allt vi behöver göra är ju att konsumera mindre”. Julia Steinberger anser att ekonomisk tillväxt är roten till klimatproblemet. Jag noterar att de manliga intervjuade tror på ekonomiska styrmedel eller anser att den positiva utvecklingen är på gång i USA.

Jag minns Stefan Edmans utredning 2005, Bilen, Biffen och Bostaden- Hållbara laster – smartare konsumtion SOU 2005:51. Det fanns stora förhoppningar om att vi skulle kunna konsumera mer hållbart. Konsumerar vi utbildning, naturupplevelser, hushållsnära tjänster, människoomsorg eller kultur blir utsläppen av växthusgaser små. Stefan Edmans senaste bok ”Bråttom men inte kört” försöker inge oss hopp om att vi kan lösa klimatkrisen. Men jag är bekymrad över svenskarnas resande. Det var fullbokat för resor till Spanien i påsk. Jag är bekymrad över att man kan läsa om att efterfrågan på lyxbilar är jättehög. Och smittspridningen av Covid 19 bara ökar. Lever vi med skygglappar?

Vad krävs av en hållbar konsumtion av mat?

Hur livsmedlen produceras kan vara viktigare än vad vi väljer att äta. Sedan några år har hållbarhetsfrågorna fått starkt ökat uppmärksamhet med klimat i medialt fokus. Men det finns ett stort behov av att bredda debatten till flera hållbarhetskriterier. Målkonflikter måste hanteras.

– Vi måste minska våra ekologiska fotavtryck, som en effekt av vad vi väljer att äta

– Hållbarhetsåtgärder måste beakta flera kriterier inom planetens gränser; biologisk mångfald, klimatförändring, kemiska föroreningar, mark – och vattenanvändning, övergödning, antibiotikaanvändning, hälsoaspekter, djurvälfärd m m.

– Vi måste acceptera att jordbruket och livsmedelssystemet är komplexa system. Förenkling medför att vi riskerar att tappa viktiga hållbarhetskriterier. Klimatåtgärder kan vara i konflikt med kemikalieanvändning, biologisk mångfald eller djurvälfärd.

– Livscykelanalyser LCA fångar inte systembrister, biologisk mångfald, djurvälfärd m m

– Generationsmålet kräver att vi inte ska orsaka ökade miljö – och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Importerade livsmedel kan öka vår klimatpåverkan, öka kemiska föroreningar och antibiotikaanvändningen till djur.

– Det finns inte anledning att ställa djur och vegetabilier mot varandra. De kompletterar varandra. Djur och växter ingår i ett kretslopp, där djurhållning bidrar med stallgödsel och utnyttjande av biprodukter. Mindre men bättre kött ska gynna hållbarheten.

– Gräsätande djur, nötkreatur och får, konkurrerar i liten omfattning, med grödor för humankonsumtion, bidrar till bevarande av biologisk mångfald och genom vallodling minskat behov av bekämpningsmedel, ökad kolinlagring och jordhälsa.

– Råvarornas hållbarhetspåverkan måste vägas mot näringsinnehåll

Läs hela artikeln »

PRESSMEDDELANDE 1 april 2021 LRF tänker om när det gäller bete till kor!

”Det är inte rimligt att kor som är starkt motiverade för att beta, inte ska få komma ut på bete på sommaren” säger ordförande för LRF. Korna mår bättre och bonden mår bättre. Det är inte heller logiskt att andra nötkreatur som har samma motivation ska behöva stå på stall året runt. Vi får väl kastrera våra tjurkalvar så att de får komma ut på bete. Det skulle verkligen gynna våra naturbetesmarker. Men hur det går det då med de mjölkbesättningar som har brist på areal för bete och de som vill expandera? ”Det är beklagligt att Jordbruksverket på sin tid inte införde krav på tillgång på betesmark i samband med förprövning d v s när man skulle bygga nytt eller bygga om våra mjölkkostallar. Det ville LRF på sin tid”. ”Jag kan känna en viss oro över sårbarheten för våra stora besättningar” säger ordföranden. Det är också olyckligt för landsbygden med färre jordbruk och koncentration. Utbrottet av fågelinfluensa på en av Sveriges största värphönsbesättningar i Mönsterås avskräcker också!

Sedan tycker jag att vi ska lyssna på konsumenterna och djurskyddsorganisationerna. Det kan finnas skäl för att täppa till kryphål i lagstiftningen. Jordbruksverket får ändra sina föreskrifter så att smågrisar inte får avvänjas före 25 – 26 dagars ålder. Det är tveksamt om det verkligen ger högre produktion att tillåta 21 dagars avvänjning. Överhuvudtaget ger en bra svensk djurskyddslagstiftning ett högt förtroende för svenska livsmedel och ger oss bra möjlighet att marknadsföra svenska mervärden i märkningen Från Sverige säger ordförande för LRF.

Det här med flexibla och målstyrda regler, lät så bra enligt LRF. Men nu har man tänkt om. Det håller inte när bonden har en uppfattning om vad som är tillfredställande eller tillräckligt, som det kan stå i föreskrifterna. Det blir inte förutsägbart och gör inte kontrollerna rättssäkra. Dessutom vill man som bonde helst veta vad som gäller. Nu gäller det att politikerna också inser problemen med otydligt regelverk.

Sant? Självklart inte! Palle Borgström, LRF, får ursäkta att jag utnyttjade dagens datum till ett önsketänkande.

Att leverera det marknaden vill ha

Det verkar inte som om föreningen Sveriges Mjölkbönder riktigt förstått det. Svenska konsumenter och svensk dagligvaruhandel vill värna det starkaste svenska mervärdet, betande kor. Svensk mjölkinvägning ökade något 2020, men andelen svenska mejeriprodukter av den svenska konsumtionen viker och importen ökar. För svenskt gris- och nötkött är utvecklingen precis tvärt om. Svensk köttkonsumtion minskar, men svensk produktion ökar och tar marknadsandelar. En berättigad fråga är varför det ser ut så.

Mejeriföretagen är urusla på att ladda sina varumärken med svenska mervärden, som beteskravet för kor och låg antibiotikaförbrukning. Kanske det är därför Palle Borgström, LRF, tror att det är riskfritt att ta bort det tydligaste och viktigaste mervärdet, beteskravet, Det värderas som viktigt av 70- 80 % av konsumenterna. Att tala om flexibilitet är bara att försöka blanda bort korten. Undantag för kor i lösdrift kan komma att omfatta huvuddelen av alla konventionella kor. Vi som konsumenter vill lita på att mjölk från Sverige kommer från betande kor. Det kommer inte vara riskfritt att gå tvärs emot konsumenterna och dagligvaruhandeln. Branschen ska dessutom försvara kons roll i ett hållbart jordbruk, där den växtbaserade trenden är jättestark. Det var mitt budskap, som deltog på Mjölkens dag för Vi Konsumenter i onsdags.

På Mjölkens dag, som ordnades för sjätte gången av Magnus Oscarsson, KD, pekade också GD Christina Nordin, Jordbruksverket på den negativa utvecklingen för svensk andel av konsumtionen av mejeriprodukter och behovet av att kommunicera kons viktiga roll och viktiga mervärden. Arla vill hellre köra egna koncept som Arla Ko-mjölken, som går bra, än försvara det svenska beteskravet. Falköpings mejeri däremot stöder den svenska djurskyddslagen. Arla har det högsta mjölkpriset på sex år hävdar Patrick Hansson, VD och Christina Nordin visade också att svenskt mjölkpris ligger högt inom EU. Hon pekade också på att svensk djurvälfärd ger mer betalt för svenskt gris – och nötkött. Man borde kalla dagen ostens dag tyckte Patrick Hansson, med all rätt. Den svenska osten har bara 40 % marknadsandel på den svenska marknaden. Det har jag skrivit om i många år. Här krävs produktutveckling och att ladda varumärket svensk ost.

Stefan Gårdh, Sveriges Mjölkbönder talar fortfarande om lågt mjölkpris och anger den felaktiga uppgiften om att 50 % är importerad mat. Mjölkbonden Henrik Källner presenterade bilden av den moderna mjölkkon, som inte är en Highland Cattle- ko d v s inte behöver eller vill ha bete. Det är samma missuppfattning som att den moderna grisen inte behöver bygga bo innan grisning eller ha sysselsättning som alternativ till bökandet. Aveln har inte förändrat det naturliga beteendet. Även en modern ko vill komma ut på bete.

Seminariet avslutades med att de närvarande riksdagspolitikerna S, M, KD,C och SD fick rösta om det var en bra idé att förändra kravet på att kor ska få beta. S-politikern var väl påläst och sa nej, medan C, KD och M tyckte att det var en bra ide´. SD har inte bestämt sig. Om MP, V och L varit där hade bilden sannolikt varit en annan. Jag vill påminna Kristina Yngwe (C) om att en centerstämma för inte så länge sedan avslog en motion om att avskaffa beteskravet. Konsumenter är också väljare

”Konsumenterna – dom kan vi väl skita i!”

De flesta intressenterna inom livsmedelssystemet kartlägger konsumenternas värderingar och rangordning av mervärden för att avläsa trender och för att möta konsumenternas krav och behov. Det gäller branschföreningar, livsmedelsindustri och dagligvaruhandel. Hur ska man annars kunna utveckla sina produkter och tillgodose konsumenternas önskemål. Att Vi Konsumenter som opinionsbildare, har kartlagt konsumenternas värderingar kring djurvälfärd vid val av mat, är viktigt. Vi vet då att vi har samhällsmedborgarnas stöd för att driva att våra svenska djur ska ha ett bra djurliv. Konsumentstudier är också ett verktyg för politisk påverkan.

Då undrar man om det är smart att betrakta sina slutkunder d v s konsumenterna som okunniga idioter. Frågan känns berättigad när man läser en del inspel i samband med Vi Konsumenters och det samlade djurskyddets debattartiklar kring kors rätt till bete (tidigare blogg). Göran Berglund, Land Lantbruk ansåg i december att kritik över LRF:s ställningstagande kring betet, som kom från en engagerad allmänhet eller från djurskyddet var ointressant. De hade ju inte med betalningen till bönderna att göra. En intressant, men oroande vinkling, är också att man anser att det är bönderna som vet bäst om kon trivs och har det bra. Även forskarna kan tydligen slänga sig i väggen.

När det gäller att kor mår bättre på bete finns starkt forskningsstöd. Betets positiva effekter har dokumenterats av EFSA (European Food Safety Authority) 2009 och flera svenska forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (Ekesbo, 2015 och Alvåsen 2015). Evgenij Telezhenko, SLU, 2019, visar tydligt vid jämförelse mellan betonggolv, gummimatta och bete, att på bete var belastningen på de känsliga klövdelar minimal, samt jämnast fördelad mellan och inom klövar. En amerikansk studie från 2016 (Nature) visade att kor kämpade lika starkt för att öppna en tung dörr för att komma ut på bete som att få tillgång till färskt foder.

Svenskt Kött gör regelbundet konsumentenkäter för att mäta förtroendet för svenskt kött och ställer numera också frågor kring slakt. För att fånga upp hur opinionsläget påverkar förtroendet på kort sikt följer nu också Svenskt Kött konsumenternas förtroende veckovis. Man kunde se effekten av att TV 4 uppmärksammade den kritiserade bedövningsmetoden av grisar.

Det är klart att Arla bygger sin vision ”Vår nollvision inom djuromsorg ” på en utvärdering av vad svenska konsumenter vill ha. SVT:s Uppdrag Granskning har väl också påverkat. Jag noterar att Arla nu i TV-reklamen lyfter fram, extra långt sommarbete. Kan det möjligen bero på att vi har lyft betesfrågan i debatten. Jag tycker alltid det är tråkigt att man väljer att profilera dryckesmjölken, när det är osten som behöver laddning. LRF mjölks konsumentstudie från juni 2020 visar på högt förtroende för svenska mjölkbönder. Att det är viktigt att mjölken produceras i Sverige och att djuren tas väl om hand och får beta anser närmare 90 % är viktigt. Det stämmer alltså väl med ett stort antal konsumentstudier. Även dagligvaruhandeln tycker att kor på bete är ett viktigt mervärde.

Peter Borring f d regionordförande i LRF anser att vi som undertecknade är hycklare. Men även Djurens Rätt, som inte ska förväxlas med Djurrättalliansen, vill att lantbrukets djur ska behandlas väl. Om många konsumtionsstudier visar att djurvälfärd är viktigt när man handlar mat, kanske det inte heller är så smart att betrakta opinionsbildare som djurskyddsorganisationerna som hycklare. I och för sig tror jag att Peter Borring vet att jag är en stark förespråkare av svenskt kött och svenska mejeriprodukter. Men jag har tidigare skrivit om värdet av dialog. Under en period hade djurskyddet möte med LRF och även med Köttföretagen. Dessa möten verkar vara ett avslutat kapitel.

Konsumenter kräver bete för mjölkkor

Sverige har ett unikt krav i djurskyddslagstiftningen som säger att mjölkkor ska hållas på bete sommartid. Och det kräver också konsumenterna. YouGov genomförde i slutet av februari en konsumentstudie, som än en gång visar väldigt tydligt att svenska konsumenter anser att djurvälfärd är viktigt vid val av mat.

Den nya djurskyddslagen som trädde i kraft 1 april 2019 säger att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende), Detta ifrågasätts av Lantbrukarnas Riksförbund, som vid sin stämma i oktober förra året beslutade att verka för att ändra djurskyddsförordningen. Kor som vistas lösa inomhus, ska undantas från rätten till bete sommartid anser LRF (se tidigare bloggar).

Men konsumenterna vill att kor ska få komma ut på bete. Att djuren får vistas ute är mycket viktigt eller viktigt för 72 % av 1000 tillfrågade. Det stämmer väl med en konsumentstudie från Svenskt Kött 2020, där 73 % av de tillfrågade ansåg att god djurhållning innebar utevistelse för djuren. I YouGov tycker 82 % att det är viktigt djuren behandlas väl. Man är klar över och anser att det är viktigt att djuren behandlas bättre i Sverige än i många andra länder. Än viktigare är att det används mindre antibiotika i Sverige. De tillfrågade representerar alla åldrar från 18 år och uppåt och hela Sverige.

Förtroendet för svensk mat och svenska bönder är högt. På frågan om man är beredd att betala mer för svenskt ursprung och att djuren behandlats bättre än i andra länder, svarar 49 % definitivt ja. Om svenska djur behandlas som i andra länder faller ja-sägarna till 11 %. Om man vet att djuren gått ute oberoende av ursprung, svarar 29 % definitivt ja till att betala mer. Det innebär att det inte räcker med svenskt ursprung för att svenska konsumenter ska vilja betala mer. Det krävs också ett starkt svenskt djurskydd. De borde vara en tankeställare för de som driver att Sverige bör sänka sin djurskyddslagstiftning till EU:s nivå. Samtidigt finns ett starkt forskningsstöd för att kor vill och behöver komma ut och beta och också att djurhälsan förbättras under betet.

Det svenska beteskravet är ett av svenska mejeriprodukters starkaste mervärde. Mejeriföretagen använder också ofta bilder på betande kor i sin marknadsföring. Konsumentstudien bekräftar betesrättens värde och konsumenternas vilja att betala mer. Men rätten till bete bör inte begränsas till kor i mjölkproduktionen, utan alla nötkreatur bör ges den rätten. Detta vill också konsumenterna. Det är en fråga som lyfts av flera intressenter när det gäller att vårda våra naturbetesmarker och den biologiska mångfalden. Det är tio år sedan Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige ställde krav på märkning av köttet i butik om det kommer från betande djur. Ingenting har hänt. Slakterierna vill inte sortera och handeln ställer inte kravet. Konkurrenskraft är inte bara låga kostnader utan handlar också om att bygga förtroende och mervärden i sin produkt. Svenska mjölkbönder och mejeriföretag tar en stor risk om man avvecklar sitt starkaste mervärde, betesrätten för kor och bidrar till sämre djurskydd i strid mot konsumenternas tydliga krav.

Smittspridning av allvarliga sjukdomar

Det är intressant att läsa sina bloggar från våren 2020. Det föll sig naturligt att titta på hur vi bekämpar smittsamma djursjukdomar. Handel med djur är den viktigaste spridningsvägen. Vid utbrott av allvarlig sjukdom (epizooti) spärras besättningen och man inrättar skyddszoner med stora restriktioner. Testning och smittspårning är viktiga verktyg. Att minska smittspridningen är huvudfokus. Regelbundet genomförs gemensamma krisövningar med berörda myndigheter. Den som på Socialstyrelsen, på sin tid, tyckte det var onödigt att delta, var nuvarande generaldirektör på Folkhälsomyndigheten. Jag har nyligen lämnat in två remissyttranden till Jordbruksverket respektive Näringsdepartementet i anslutning till EU:s nya djurhälsolag. Det handlar om hur Sverige ska kunna förhindra att allvarliga smittsamma djursjukdomar introduceras i landet och sprids. Nu har man trots detta inte lyckats förhindra det allvarligaste sjukdomsutbrottet av fågelinfluensa någonsin. Sjukdomen, som är mycket smittsam, sprids sannolikt av vilda fåglar. En av Sveriges största värphönsbesättningar i Sverige har slagits ut. (16 % av svensk äggproduktion). Tankeväckande – det är känd kunskap att ju större besättningar ju högre smittryck. Storleksrationaliseringar ökar sårbarheten.

Jag vill definitivt inte ta på mig någon besserwisserroll, men att låta svenskar i mars förra året komma tillbaka från Italien och Österrike helt utan kontroll kändes aningslöst. När det gäller människor har vi skapat perfekta förutsättningar för att sprida virus och sjukdomar mellan människor över hela världen. Utan kontroll har vi rest kors och tvärs över jordklotet. Stora mängder av individer från olika delar av världen möts i olika sammanhang och vi för ihop unga individer med dålig immunitet på daghem. Nu införs drastiska åtgärder för att förhindra att smitta sprids mellan människor.

I slutet av februari förra året kom sonen Alexander med en kasse med torrfoder, för mamma att ha om hon blev isolerad. I mars tyckte han att jag skulle flytta ut till Ingarö för att isolera mig. Det sista offentliga mötet jag deltog i, med viss tvekan, var Klimatpolitiska rådets överlämnande av sin rapport till regeringen den 12 mars. Ett besök på Feel Good p g a av mitt artrosknä den 16 mars, sedan flyttade jag ut. Under det år som gått har jag sovit sex nätter i våningen i stan.

Nu kommer ljuset tillbaka, snön är helt borta, snödropparna blommar och talgoxen filar på sin vårsång. Allt fungerar – vatten, avlopp, värme, radio, TV, tidningen kommer och sophämtningen funkar (efter mycket bråk). Pandemin är inne i ett mycket kritiskt läge. Det finns inga, som helst skäl att flytta in till stan. Jag vill än en gång följa våren dag för dag. Jag stannar.