Arla sviker konsumenterna och mjölkbönderna

17 januari, 2026 – 11:20

Hur ska konsumenterna kunna göra medvetna val när Arlas hushållsost lika väl kan komma från danska kor, som står inomhus hela året som från svenska kor som enligt svensk lag ska beta sommartid. Trots att svenska konsumenter mycket tydligt visat att det är viktigt att svenska kor får beta, väljer Arla att undanhålla den informationen till svenska konsumenter. Och det gäller för övrigt även andra svenska mejeriföretag. Mervärden som inte kommuniceras är inget mervärde.

Drygt 176 000 stöder svenska kors rätt till bete i kampanjen ”Jag vill beta”. I många konsumentstudier värderar respondenterna djurvälfärd högt och vill att djuren ska vistas ute. Trots detta finns ingen marknadsföring eller märkning som tydliggör att svensk mjölk, ost, smör eller grädde kommer från kor som fått beta. För oss svenska konsumenter är det ett svek mot vår rätt att kunna göra informerade val men också ett svek mot svenska mjölkbönder. Varför kräver inte svenska bönder som levererar sin mjölk till Arla, att mejeriet använder det starkaste svenska mervärdet, betande kor, för att öka efterfrågan på svenska mjölkprodukter. Det finns förstås en naturlig förklaring – Arla är ett internationellt företag, som givetvis vill sälja produkter från andra länder, främst danska även i Sverige. Kan det också bero på att svenska förtroendevalda inom Arla är mjölkproducenter, som vill avveckla beteskravet?

Ofta framförs ofta från producenthåll att konsumenterna säger en sak och gör en annan. Men i fallet produkter från betande kor så ges konsumenterna dålig möjlighet att göra informerade val. För några år sedan gjorde konsumentorganisationerna en framställan till Svensk Dagligvaruhandel om märkning av kött från betande djur. Det fanns ett tydligt intresse hos dagligvaruhandeln, men det stupade på slakteriföretagens ovilja till särhållning i slakt. Svenska mejerier behöver ingen särhållning. All svensk mjölk ska komma från kor som ges möjlighet att beta sommartid enligt den svenska djurskyddsförordningen.

Arla väljer att i samband med sin hållbarhetsersättning till mjölkbönderna i första hand marknadsföra klimatåtgärder och nu också biologisk mångfald. Var finns djurvälfärden, som värderas högt av svenska konsumenter?
Dagligvaruhandeln och Svenskmärkning är tydliga – god djuromsorg och låg antibiotikaanvändning är ett av de starkaste argumenten för att välja svensk mat. Det är det första argumentet för att välja svenska produkter enligt Svenskmärkning. Sveriges bönder har en lång tradition av god djuromsorg och djurvälfärd som ger friska djur, låg antibiotikaanvändning och främjande av biologisk mångfald. Det svenska beteskravet för kor är också enligt dagligvaruhandeln det starkaste mervärdet för svenska mejeriprodukter. Så yttrade man sig över utredningen Konkurrenskraft och ett starkt djurskydd, som kom i augusti 2024.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Var finns helhetssynen? Var finns den biologiska mångfalden, djurvälfärden eller bekämpningsmedlen eller den ultraprocessade maten?

29 december, 2025 – 11:59

Resultaten från Naturvårdverkets PRINCE rapport 2024 (Policy Relevant Indicators for Consumption and Environment) bekräftade tidigare studier att konsumtion av mat, transporter och boende samt investeringar i bygg- och anläggningsverksamhet är framträdande som källor till nästan alla utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar och att användningen av fossila bränslen är en huvudfaktor som förklarar mycket av konsumtionens miljöpåverkan. Två tredjedelar eller mer av utsläppen skedde utanför Sveriges gränser 2014.

2021 skrev jag en debattartikel i Land Lantbruk med rubriken: ”Hållbarhetsarbete kräver helhetssyn”. Och läser jag artikeln igen, känns den lika aktuell. Jag kritiserade den ensidiga fokuseringen på klimatberäkningar genom LCA livscykelanalyser, eftersom livsmedelssystemet är för komplicerat och man missar biologisk mångfald och djurvälfärd. Och det senare nämns väldigt perifert i exempelvis EAT Lancet 2.0. Jag undrar om Johan Rockström nog ändå framför allt vände sig mot den storskaliga och industrialiserade djurhållningen när han accepterade 15 g rött kött i veckan.

Jag blir också påmind om det första PRINCE-programmet (Policy Relevant Indicators for Consumption and Environment) som pågick mellan 2014 och 2018 med målet att undersöka sätt att förbättra och utöka konsumtionsbaserade indikatorer för att uppskatta miljöpåverkan kopplad till svensk konsumtion, både inom Sverige och utomlands. Resultaten visade att miljöpåverkan genom användning av bekämpningsmedel och veterinärmedicinsk antibiotika till stor del kunde hänföras till importerade livsmedel. Därför är en ökad konsumtion av växtbaserad mat, som kan leda till ökad import ett orosmoment.

Det är väldigt provocerande att åter höra Jörgen Larsson, Chalmers på det stora eventet Mistra Sustainable Consumption den 26 november uttala att man speciellt bör straffa nöt – och lammkött med punktskatt från klimatsynpunkt med 30 kr per kg! Och han är påhejad av delar av SLU, och mina vänner på WWF och kanske också hos Sveriges Konsumenter. Ekonomiska styrmedel med skatteväxling föreslås även om underlaget kan vara osäkert.

Hur kan de tretton organisationer som skrev under debattartikeln i maj 2024 ” Stå upp för kornas rätt att få beta” d v s djurskydd, miljö och – konsumentorganisationer, tycka att det är rimligt att straffa ut kött från betande djur. Syftet med artikeln var att inte bara värna kornas välfärd utan också betad marks värde för biologisk mångfald, ökad kolinlagring och värdet av perenna grödor för jordhälsan. Eller de, djurskydd – och konsumentorganisationer som skrev under ”Ge konsumenterna möjlighet att välja mer hållbart kött” 2021 som ville ha märkning av kött från betande djur. Hur ska det gå för COOP:s vällovliga satsning på Naturbeteskött? Att lösa detta med naturbetesstöd känns orimligt. Någon måste väl ändå äta köttet? Och det är inte bara naturbete vi är ute efter.

Peter Sylwan har i Land ställt en fråga till Livsmedelsverket som aldrig besvarats. Han hänvisar till att människans matsmältningssystem mest liknar rovdjurens snarare än grisarnas, som omnivorer, allätare som jag trodde. Jag har därmed aldrig förstått hur kött kan vara ohälsosamt. Däremot är det en verklighet att idisslare tama som vilda utsöndrar metan. Det finns många som försökt förklara hur det biologiska metanet fungerar. Läs bl a Gunnar Rundgren. EAT Lancet och Stockholm Resilence Center har gjort kyckling och fisk till vinnare. Då bortser man helt från hur dessa djurslag föds upp och utfodras. Läs gärna Gunnar Rundgrens framtidsvision i tidigare blogg. Jag vill också påminna om Livsmedelverkets och Folkhälsomyndighetens rapport kring Mål och indikatorer för hälsosam och hållbar livsmedelskonsumtion som angav arealen betesmark och förbrukningen av bekämpningsmedel som hållbarhetsindikatorer.

Allt fler rapporter kommer där ultraprocessad mat ökar risken för hjärt – och kärlsjukdomar. Med all respekt för att nordiska näringsrekommendationer och svenska kostråd avstod från att ta i frågan med hänvisning till oenighet när det gäller definitionen. Och Livsmedelsföretagen är förstås helt avvisande. Men det är värt att notera att även EAT Lancet uppmärksammade problematiken. Men det är väl som Gunnar Rundgren sagt att studier som visar att ultraprocessad mat ger hälsoproblem är lika tydliga eller otydliga som att rött kött ger upphov till cancer som underlag för kostråden.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Vad önskar jag mig av 2026?

20 december, 2025 – 14:41

Vem minns väl inte Sven Melanders underbara intervjuer av barn, som efter mycket om och men tvingade fram svaret ”Jag vill ha fred på jorden”. Det var många år sedan och innan Syriens inbördeskrig, Rysslands anfall på Ukraina, Hamas attack och Israels krig i Gaza, de fruktansvärda konflikterna i Sudan eller gränskonflikterna mellan Thailand och Kambodja. Varför har vi hamnat här? ”Aldrig mer krig” sas det efter slutet av andra världskriget och bildandet av FN. Men jag vill påminna om att USA länge ville hålla sig utanför kriget. Det var Pearl Harbor som utlöste USA:s krigsförklaring. Nu har FN:s makt minskat radikalt. Inte minst genom att ledarna för tre av världens ledande nationer USA, Kina och Ryssland tar över.

När jag 1993 övervägde om jag skulle rösta ja till EU var ett av argumenten att USA behövde en stark motkraft. Då byggde argumentet på att jag uppfattade att det fanns så skilda värderingar mellan USA och Europa när det gällde hur vi skulle producera våra livsmedel och hålla våra djur. Jag hade studerat storskalighetens effekter på studiebesök i USA. Att jag skulle få så rätt i behovet av motkraft mot USA. För mig som född under kriget har Ryssland alltid varit ett hot. Men jag kunde ju ändå då inte föreställa mig att vi skulle få en amerikansk president som ser som sin uppgift att splittra EU.

Så min nyårsönskning är ”Håll ihop EU!” och svik inte medborgarna med främlingsfientliga värderingar och med motstånd mot nödvändiga förändringar för att motverka klimatförändringar och öka hållbarheten av det vi producerar och konsumerar. Det är därför jag är frustrerad över det som sker nu med förra kommissionens målsättningar med Green Deal, Farm to Fork o s v. Det är därför jag är jättebesviken över att det som Kommissionen skulle presentera 2023 d v s en ny djurskyddslagstiftning, en ny djurtransportförordning och genomföra det som drygt en miljon medborgare ville ”End the Cage Age” och ”Fur Free Europé” har uteblivit. Att något sker 2026 känns väldigt svajigt med nuvarande kommissionär, kommission och sammansättningen av EU-parlamentet.

Val i Sverige september? Jag och många med mig, har inte glömt Ulf Kristerssons samtal med Hedi Fried 2018, där han lovar att han aldrig skulle ha ett samröre med Sverigedemokraterna. Varför är Jimmie Åkesson så populär med tanke på SD:s historia? Skrämmande! Deras positioner när det gäller att slänga ut så många med invandrarbakgrund som möjligt har ju anammats med hull och hår av Tidö-partierna inte minst moderaterna. SD förkastar de flesta ambitioner om förbättrad hållbarhet och KD är så mån om böndernas stöd att man bromsar det mesta av miljö – och klimatåtgärder. KD kommer att fortsätta att driva att ta bort beteskravet. Och varför kan Socialdemokraterna inte ens argumentera för att utan invandring klarar vi inte att bemanna vård och omsorg och en mängd andra områden. Varför har man valt att inte ta strid i frågorna utan lägga sig tätt till en stram invandringsfilosofi? Jag hoppas att valdebatten tar tag i dessa frågor.

Jag har varit del av ett viktigt och spännande projekt inom KSLA, Bruka utan att Förbruka. Det finns en rapport på KSLA. En del i detta är en omställning av jordbruket. Det är så viktiga frågor så vi är några deltagare som vill fortsätta. Jag önskar att det gänget hittar en fortsättning och jag ser det som en förmån att få vara med. Det hoppas jag av 2026

Jag vill 2026 ha en svensk strategisk dialog kring vad och hur vi ska producera vår mat i Sverige. Och hur detta ska stämma överens med hälsosam konsumtion. De som driver att vi kraftfullt ska minska vår animaliekonsumtion bedömer att detta ska minska produktionen f f a av klimatskäl. Men Livsmedelsverkets GD anser att vi kan producera mer än idag av allt och det som inte konsumeras i Sverige, kan ju exporteras! Planetens gränser innehåller så mycket mer än klimat, som lyser rött – användning av kemikalier, kväve och fosforbelastning och biologisk mångfald. Och så har vi de av riksdagen beslutade miljömål, som livsmedelsstrategin 2017 bejakade. Organisationen Reformaten valde intressant nog att ta resultatet från EU:s strategiska dialog vidare till svenska politiker. Vi Konsumenter tog ett initiativ till seminarium och samtal i slutet av november. Någon aktör måste känna ansvar för att ta frågan vidare. Jag har bollat över frågan till KSLA, som ska vara en neutral mötesplats och som dessutom har ledamöter som representerar hela skalan av åsikter. Min förhoppning är att KSLA tar bollen. För inte kommer dagens regering inse vikten och behovet av dialog.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Fortsatt dialog är nödvändig

8 december, 2025 – 15:09

Den 26 november ordnade Vi Konsumenter sitt seminarium/samtal om de skilda världarna, som förenklat, den ena talar om ökad produktion av alla svenska livsmedelsråvaror och den andra kraftigt driver en minskning av animalier f f a rött kött.
Gunnar Rundgrens vision är ett ”ekologiskt” jordbruk, inte enligt KRAV:s regelverk utan med ett ekologiskt angreppsätt. Sammanfattat:
”Fullt möjligt att föda världen och Sverige med ”ekologiskt” jordbruk
– Minskad spannmåls och sojaodling = minskad konsumtion av enkelmagade djur, bibehållen humankonsumtion av spannmål
– Bättre utnyttjande av betesmark, bibehållen produktion av idisslare
– Ökad konsumtion av rotfrukter, baljväxter och grova grönsaker
Minskad konsumtion av vegetabilisk olja, krävande grönsaker och frukt
– Kretslopp behöver slutas – lokalt matsystem
Inte bara möjligt – utan nödvändigt. Ett motståndskraftigt livsmedelssystem är också resilient när det inte är i kris. ”

Han pekade på att talet om ökad global köttproduktion till stor del handlar om en kraftigt ökad kycklingproduktion medan produktionen av nötkött legat nästan stilla. Kycklingen har mellan 1961 och 2021 ökat med 1250 %, per capita 875 %. Nötköttet har minskat med 21 % per capita. Oljeväxterna har också ökat. Det är m a o dålig balans mellan produktion och konsumtion. Så blir resultatet också av en kraftigt ökad svensk produktion, där man pekar på export som den enkla lösningen.

Den viktigaste växthusgasen från jordbruket är lustgas medan metanutsläppen minskar. Avslutningsvis pekar han på de målkonflikter som finns i vägen mot en hållbar och hälsosam produktion och konsumtion. Inte att förglömma djurvälfärd. Han tar upp den viktiga frågan kring vilka djurslag vi ska prioritera d v s idisslare. Det är därför förslag om skatteväxling med punktskatt på rött kött slår så fel. Den frågan drivs fortsatt av vissa konsumentreprentanter och WWF.

Helena Hansson, SLU Mistra Food Future pekade på livsmedelssystemets utmaningar som växthusgaser, biodiversitet, hälsa och lönsamhet. Produktionen kan förbättras genom ex växtföljder, precisionsteknologier, artblandning, agro forestry, ökat bete på naturbetesmark, low input, cirkulära system och fossiloberoende produktionssystem. Peter Sylwan anser nog att den analysen saknar ett antal viktiga principer om att maximalt utnyttja fotosyntesen med grön mark och aspekter kring minskad jordbearbetning. Som kontrast till Gunnar Rundgrens slutsatser presenterade Helena Hansson, en hänvisning till Folkhälsomyndighetens och Livsmedelsverkets rapport från 2024 om en ökning av sjömat med 20 %, en minskning av kött med 30 %.

I Mistra Food Futures framtidsscenario finns sannolikt inte djurvälfärd med som parameter. Fiskuppfödning är inte invändningsfri, trots att Naturskyddsföreningen accepterat landbaserad cirkulär lax”odling”. De som lyssnade på djurskyddskonferensen förstår att det saknas ett ordentligt djurskyddsregelverk för fisk. Naturbete framstår som den enkla lösningen på biologisk mångfald. Men vilka djur ska beta? Krävs det inte en population av mjölkkor som visserligen inte betar naturbetesmark, men ger avkommor som betar.

Vi Konsumenters samtal om hållbar produktion och hälsosam konsumtion syftade till att försöka starta en dialog mellan de två världarna. Inte vet jag om vi lyckades, men presentationerna och diskussionen visade på behovet. Det finns flera aktörer som skulle kunna ta bollen ex KSLA, Livsmedelsverket, Jordbruksverket. Vi kanske ses i Almedalen med likartat tema.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Ett litet steg mot konsensus – men vem tar över?

24 november, 2025 – 16:16

Jag hoppas att Vi Konsumenters seminarium/samtal den 26 november kan bidra med ett litet steg på vägen mot konsensus i den polariserade debatten kring vad som är hållbar produktion och hälsosam konsumtion av mat. Hur vi ska producera våra livsmedel med hänsyn till planetens gränser, svenska miljökvalitetsmål och berättigade krav på ett gott djurskydd. Vad ska vi äta för att främja vår hälsa? EAT Lancet rekommenderade globala diet missar flera av planetens gränser och är inte anpassad till regionala förutsättningar. Att från svensk synpunkt rekommendera kyckling och fisk snarare än kött från betande djur kan inte gynna varken svenska miljömål eller djurens välfärd. Även om kycklingen och uppfödd/odlad fisk är klimatsmarta. Intensivuppfödda tjurar på stall är klimatsmartare än betande stutar.

En vanlig floskel är att det som är miljövänligt oftast är hälsosamt. Men så enkelt är det verkligen inte. Jag känner ett starkt stöd för att hävda att livsmedelssystemet är komplext. Det är en mängd olika kriterier som ska vara uppfyllda för att hävda att vi har en miljövänlig produktion. Planetens gränser innehåller klimatpåverkan, biologisk mångfald, kväve -och fosforbelastning, markanvändning, kemiska föroreningar m fl. Sedan har vi svenska miljökvalitetsmål som beslutades av riksdagen 1999, som täcker in flera av planetens gränser. Det finns också andra dimensioner som måste vara uppfyllda – inte att förglömma livsmedelssäkerhet, djurvälfärd och djurhälsa. Vill vi främja en ökad konsumtion av frukt och grönt för bättre hälsa, måste vi ställa krav på hur odlingen går till. Kan vi äta avocado eller besprutad paprika med gott samvete? Och var finns den ekologiska produktionen i diskussionen?

Men vad händer sedan? Vem tar över? Kan KSLA var en rimlig plattform för fortsatt dialog, något jag väckte på senaste sammankomst. Bland KSLA:s ledamöter finns många ledamöter som representerar de olika sidorna i debatten. När jag presenterade problemet för Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion, väcktes frågan om man borde skapa en strategisk dialog, liknande den som formades i EU med deltagande av intressenter från hela livsmedelskedjan inklusive NGO:s. Frågan är om denna har lett till någon förändring, när man nu ensidigt fokuserar på konkurrenskraft, beredskap och militärt försvar. Det känns väldigt tveksamt om dagens regering vill ta ett initiativ till en strategisk dialog för hållbar produktion av livsmedel, när nuvarande landsbygdsminister, ensidigt fokuserar på att minska svenska miljö – och klimatambitioner.

Häromdagen blev jag smickrande nog intervjuad kring ekonomiska styrmedel för hållbar konsumtion av mat. Min förra blogg riktade sig f f a till riksdagsseminariet den 12 november ordnat av bla Mistra Sustainable Consumptions kring rapporten Matskatteväxling. Min egen slutsats är att vi först måste bestämma och enas om vad som är hållbar produktion innan vi kan börja diskutera styrmedel. Inom EU kan vi gynna miljö – och djurvänlig produktion genom den gemensamma jordbrukspolitiken CAP. Förutom ekonomiska styrmedel, kan vi införa regelverk som innebär att vi tar bort livsmedel från marknaden som produceras på ett oacceptabelt sätt. Vi kan exempelvis införa förbud mot kemiska bekämpningsmedel och oacceptabla djurhållningsmetoder. Men det finns en enighet om att det hittills är ett marknadsmisslyckande när det gäller att låta marknaden styra mot en miljövänlig konsumtion och produktion.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Differentierad moms!

9 november, 2025 – 11:53

Att differentiera momsen för att gynna en hållbar konsumtion är en intressant tanke. Att sänka momsen på frukt och grönt och höja på söta drycker eller ”skräpmat” diskuteras. Det man missar i sammanhanget är hur maten produceras. Ska vi äta avocado, intensivproducerad soja, besprutad paprika eller för den delen mandel från Kalifornien (som sponsrade EAT Lancet 2.0). Hur är det med användningen av bekämpningsmedel vid odling av baljväxter? Mer intressant är kanske att sänka momsen på miljöcertifierad mat, som WWF vill. Köttskatt som ett sätt minska konsumtionen av rött kött d v s såväl kött från idisslare, även vilda sådana och gris drivs av forskare från SLU och Chalmers. Men köttskatt är ett trubbigt instrument för ökad hållbarhet. Höjd mons på nötkött straffar det kött vi vill ha d v s ekologiskt kött och naturbeteskött och gynnar importerat kött som ofta har lägre pris. Om man bara fokuserar nötköttets klimatutsläpp missar man flera av våra nationella miljökvalitetsmål som ett rikt odlingslandskap, biologisk mångfald, minskat näringsläckage och mindre bekämpningsmedel och jordhälsa. Dessutom bedöms lustgasen från jordbruket vara ett större problem från klimatsynpunkt än kornas metanutsläpp. Och glöm inte alla vilda idisslares metanutsläpp.

Risken är att man slänger ut barnet med badvattnet, även om man talar om att ge högre riktat stöd till naturbete. Mjölkproduktionen och produktionen av nötkött och lamm bidrar till vallodling, som har stora fördelar när det gäller växtnäringsläckage och minskat behov av bekämpningsmedel. Man missar de växtätande djurens fördelar i relation till grisar och fjäderfä som konkurrerar med oss människor om grödor som spannmål och proteinväxter. Jag vill också påminna om det, enligt de nordiska näringsrekommendationer, väldigt osäkra vetenskapliga underlaget för det röda köttets farlighet.

När tolv organisationer i maj 2024 drev frågan om bibehållet krav på att svenska kor ska få beta sommartid var det inte bara det berättigade kravet på kors välfärd. Betande djurs bidrag till biologisk mångfald måste värderas. Mjölkkor betar inte naturbetesmark, men det gör kornas avkommor exempelvis stutar, kvigor och kanske också sinkor. Även åkermarksbete bidrar till grön mark, som bidrar till utnyttjande av fotosyntesen större delen av året, ger högre kolinlagring, bättre jordhälsa och högre albedo d v s mer solljus reflekteras än plöjd mark.

På uppdrag av förra regeringen utformade Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket en rapport kring mål och indikatorer för hållbar och hälsosam konsumtion. Förutom med ett antal indikatorer för folkhälsa formades tre förslag på indikatorer för hållbar primärproduktion. Förutom klimatpåverkan valdes användningen av bekämpningsmedel och areal betesmark. Det är ju speciellt intressant med tanke på de krafter som vill minska det röda köttet, men accepterar kött från fjäderfä.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Många frågor – finns det bra svar?

20 oktober, 2025 – 17:13

Inför Vi Konsumenters seminarium den 26 november finns många viktiga frågor att ställa kring den framtida hållbara produktionen och konsumtionen av mat.
– Börjar inte debatten i helt fel ända? Är det inte viktigare att ställa om jordbruket till en hållbar produktion av livsmedel snarare än fokusera på vad vi ska äta?
_ Mycket intressant händer inom jordbruket – regenerativt jordbruk, agroekologiskt, agroforestry och ekologiskt – hur ska detta stiumuleras?
– Är det inte så att ohållbar produktion alltid finner sin marknad (export?)?
– Är inte risken stor att när vi fokuserar på vad vi ska äta exempelvis växtbaserat, så tappar vi uppmärksamheten på vad dessa livsmedel medför från miljösynpunkt (avocado, mandel från Kalifornien, besprutad paprika från Spanien, soja från Brasilien)?
– Tror vi att marknaden och konsumenternas efterfrågan ska lösa produktionens hållbarhetsutmaningar? Om inte — Vilka regleringar kan styra bort ohållbara produkter från marknaden i EU eller svenska marknaden?
– Innebär fokuseringen på klimat att vi missar andra viktiga planetens gränser som biologisk mångfald, användning av bekämpningsmedel, övergödning, djurvälfärd, negativa effekter av monokulturer m m?
– Innebär inte just en fokusering på en global diet att vi tappar den nödvändiga anpassningen till regionala förutsättningar?
– Från svenskt perspektiv, ska vi påverka 60 000 bönder att ställa om eller försöka påverka 7 miljoner konsumenter?
– Finns resonemang kring näringsinnehåll och livsmedlets klimatpåverkan ex mjölk respektive havredryck?
– Hur beräknas jordbrukets klimatpåverkan?
– Är idisslande djurs metanutsöndring ett stort klimatproblem?
– Är det rimligt att rött kött omfattar såväl idisslare som nötkreatur, får och klövvilt som gris?
– Hur säkert är underlaget kring det röda köttets hälsoaspekter?
– Är regleringar eller ekonomiska styrmedel tillräckligt precisa styrmedel?
– Kommer inte köttskatt straffa den produktion som gynnar andra miljömål än klimat som biologisk mångfald, grön mark, ökad kolinlagring, ett rikt odlingslandskap och jordhälsa? Exempelvis betande nötkreatur och får?
– Betande och gräsätande djur bidrar med sitt betande till biologisk mångfald, genom vallodling till ökad kolinlagring, minskat näringsläckage och ett rikt jordbrukslandskap. Kycklingproduktion som konsumerar mycket spannmål konkurrerar ju med humankonsumtion. Ändå rekommenderar EAT Lancet dubbelt så mycket kyckling som rött kött, Varför det?
–

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (4)

Skilda världar

11 oktober, 2025 – 14:29

Den första september skrev jag en personlig omvärldsanalys om mina två upplevda skilda världar. https://gunnela.nu/2025/09/01/personlig-omvarldsanalys-kring-svensk-matproduktion/. Det finns flera som instämmer i min analys och pekar på behovet av en dialog. Den ena världen som vill öka all produktion av svenska livsmedelsråvaror får stöd av Jordbruksverkets förslag till departementet om kvantitativa mål, som ska överlämnas till departementet den 15 oktober. Jordbruksverket föreslår ökning på samtliga produkter utom morötter. Man hävdar att arealen kommer räcka till. Men det oroar mig när LRF säger att finns 250 – 350 000 ha vall som kan användas till annat. Det är bra att man sätter mål för respektive köttslag. Tyvärr får vi ingen målsättning när det gäller ökning av svensk ost. Jag förstår att Jordbruksverket har svårt att styra mejeriernas val av tillverkning, men LRF hade satt en målsättning på 55 % försörjningsförmåga.

Den andra världen har fått stor uppmärksamhet genom presentationen av EAT Lancet 2.0 den 3 oktober. Den som följt media-debatten, kan konstatera, att precis som förra gången, EAT Lancet 2019, hamnar den ofta på 15 g rött kött per dag. När Stockholm Resilience Center, SRC, presenterar, blir det VAD man ska äta i fokus och inte hur vi når en hållbar produktion av maten. Jag blir oerhört provocerad när Line Gordon, SRC i TV 4 rekommenderar en mejeriprodukt per dag, rött kött en dag i veckan, kyckling och fisk två gånger i veckan. Jag förstår att man måste förenkla, men jag tar friheten att peka på svagheterna i förenklingen. Rött kött definieras som kött från såväl idisslare som gris. Gräsätande djur, idisslare, bidrar till biologisk mångfald, ett rikt svensk jordbrukslandskap, grön mark året runt och bättre jordhälsa. Hälsoaspekterna kring rött kött är osäkra liksom påverkan av metanutsöndringen. Från svenskt perspektiv kan man nog hävda att de vilda betande djur som fanns innan de ersattes av domesticerade idisslare hade lika stora utsläpp av metan.

För att förstärka behovet av betande djur anordnade COOP Östra, WWF och Naturbeteskött ett seminarium i anslutning Stockholm Food Forum på lördagen 4 oktober 08.00 kring gemensamma studier av certifierat Naturbeteskött. Och om man ändå accepterar mejeriprodukter, så måste vi ha kor. Och med kor följer kött och kalvar som kan bli kött. Att SRC rekommenderar dubbelt så mycket kyckling som rött kött, bortser helt från diskussionen om att kycklinguppfödningen konsumerar mest sojamjöl och konkurrerar om spannmålen som kan gå till humankonsumtion. Och fisket och fiskuppfödningen (inte odling) har många utmaningar kring hållbara bestånd, miljöaspekter och djurvälfärd.

Det finns annat intressant i rapporten som tagit till sig kring kritiken om rättviseperspektivet och har tydliga riktlinjer kring förutsättningar för lokal konsumtion. Man lyfter den kontroversiella frågan kring ultraprocessad mat. Man har nu också kunnat fylla på fakta för alla nio planetens gränser. 2019 fanns inga fakta kring kemikalier exempelvis bekämpningsmedel, vilket var en brist. Nu borde man fokusera på hur de växtbaserade livsmedlen odlas. Jag har inte förstått att markanvändning är ett problem. Det beror väl vilken mark och hur marken används. Gunnar Rundgren kritiserar att med kraftigt minskat antal nötkreatur kommer betade marker med stora miljöfördelar minska. Jag har uppfattat att kriteriet markanvändning, som exempel Arlas hållbarhetsersättning, driver mot ökad intensitet d v s mer monokulturer med insatsmedel som handelsgödsel och bekämpningsmedel. Skogsbete kan kanske vara ett hållbart alternativ i restaureringsambitionen.

Välkommen till Vi Konsumenters seminarium den 26 november på KSLA. Inbjudan kommer på www.vikonsumenter.org där tar vi diskussionen med deltagande av Gunnar Rundgren, Helena Hansson, Mistra Food Future och Markus Hoffman, LRF.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (2)

Svenska kor får beta åtminstone en säsong till

22 september, 2025 – 15:41

På presskonferens den 19 september presenterade regeringen åtgärder för att öka den svenska matproduktionen. Förutom ökat Norrlandsstöd och satsning på svensk växtförädling var den största nyheten att Peter Kullgren meddelade att regeringen inte tänkte ändra beteskravet under den här mandatperioden. Det blev verkligen en stor nyhet som fanns i alla stora nyhetsmedia. Peter Kullgren har stora förhoppningar på att EU ändrar lagstiftningen och ger möjlighet till stöd för åtgärder där nationell djurskyddslagstiftning har högre krav än EU:s lagstiftning. Ersättningen 1000 kr per ko, som är budgeterad till 2026 och 2027 är villkorad till ändringen av EU-lagstiftningen. Men att EU-parlamentet och samtliga medlemsstater kommer acceptera en lagändring är osäkert. Att bönderna får ekonomisk kompensation för kostnaderna för bete är något som flera länsstyrelser framfört. LRF framför att 1000 kr bara kompenserar för hälften av kostnaderna för bete. I kostnadsberäkningen i samband med utredningen Konkurrenskraft och gott djurskydd skattades merkostnaden för rastbete till 520 kr per ko och produktionsbete till 1382 kr i en besättning på 500 kor.

Betesfrågan har varit en högprioriterad djurskyddsfråga under många år. Vi har gjort flera konsumentstudier och skrivit många debattinlägg. Min mapp Beteskravet är proppfull. Nu gläder vi oss alla organisationer d v s Vi Konsumenter, Sveriges Konsumenter, djurskydd – och miljöorganisationer åt att regeringen insett den starka opinion och det folkliga stödet för att svenska kor ges rätt till bete. Hypotesen är att regeringen inte ville göra betesfrågan till en valfråga. Men visst många mjölkbönder kommer att rösta på KD, som om man är kvar i regering kanske kommer lyfta beteskravet igen. Beskedet från regeringen bör också glädja dagligvaruhandeln, samtliga universitet, SVA, Kött och Charkuteriföretagen, köttbönderna och Gård & Djurhälsan. Kampanjen ”Jag vill beta” samlade 175 000 underskrifter, remissyttranden, debattartiklar och uppvaktningar av statssekreterare och riksdagen har bidragit. Men det är viktig att inse att regeringens förslag är villkorat och det finns all anledning att ha god beredskap.

Torsdagen den 18 september presenterades resultaten från den studie som rådgivningsbolaget VÄXA utfört på uppdrag av LRF Mjölk. 2000 kor har hållits på stall i 18 månader i sju besättningar. Inbjudna var beslutsfattare och forskare. Vi som experter i utredningen eller djurskyddsorganisationer nekades närvaro. Ett mycket anmärkningsvärt beslut av LRF, som skapar misstro och misstänksamhet. Vilka frågor vill LRF Mjölk inte svara på? Det har jag skrivit om tidigare. LRF har inte annonserat ett öppet möte utan hänvisar till pressmeddelande.

Rapport från presentationen visar att hypotesen att kors djurvälfärd försämras över en förlängd period inomhus inte kan förkastas. Det finns förutsättningar för god djurvälfärd samtidigt som det finns risk för sämre djurvälfärd. Det finns parametrar som visar på tydlig försämring med 18 månaders inomhushållning. Forskarnas slutsats är därmed att studien inte kan användas för att hävda att kor inomhus har lika god djurvälfärd som kor på bete. Detta var något som projektledaren, som expert framförde under utredningen Konkurrenskraft och ett gott djurskydd. Trots detta hävdar vice ordförande i LRF Joakim Borgs och ordförande i VÄXA Mjölk Magnus Carlman att studien ger stöd för att kornas välfärd inte påverkas av att vistas inomhus och därmed är ett argument för att ge lösdriftsbesättningar undantag för kravet på bete sommartid på tvärs mot forskarnas slutsatser. Det måste ha känts lite snopet att landsbygdsministern Peter Kullgren dagen efter tydligt deklarerar att beteslagstiftningen inte kommer ändras under mandatperioden.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Personlig omvärldsanalys kring svensk matproduktion

1 september, 2025 – 9:41

I Sverige finns två helt skilda världar när det gäller vad, hur mycket och hur maten ska produceras. Den ena världen som består av LRF, med sina organisationsmedlemmar typ Arla och Lantmännen, landsbygdsdepartementet och Livsmedelsföretagen som driver mot en ökning av all svensk livsmedelsproduktion. Argumentet är oftast ökad beredskap och robusthet. Ökad lönsamhet framförs som lösningen. Väldigt lite sägs om hur denna ska uppnås. Sannolikt krävs höjda matpriser. Utfallet av framtida CAP från 2027 har också betydelse.

På min fråga till Peter Kullgren om vad som ska produceras och vilka som ska konsumera blev svaret ungefär att det får marknaden bestämma. Inriktningen är att det som inte konsumeras i Sverige ska exporteras. Ökad svensk export av livsmedel har varit en fråga på dagordningen sedan EU-medlemskapet och har inte motsvarat förväntningarna. Vad är det som säger att man ska lyckas den här gången?

Den andra världen är organisationer, myndigheter och forskning som driver hårt mot en ändring av konsumtionen och att en ändrad efterfrågan ska medföra en produktion i mer hållbar riktning med fokus folkhälsa och klimat. Drivande är en tydlig minskning av kött och mejerivaror och en övergång till växtbaserad mat, mer fisk och nötter. Som underlag finns EAT Lancet från 2019, NNR från 2023 och Mistra Food Future. Därutöver finns rapporten om skatteväxling där Chalmers med utgångspunkt från nötköttets klimatpåverkan och hälsoaspekterna vill införa köttskatt.

När landsbygdsministern presenterade Livsmedelsstrategin 2.0 i mars 2025 framförde representanter för dessa värden skarp kritik på förslaget i en debattartikel där man saknar fokus på klimat och hälsa. Avsändare var bl a Johan Rockström, Line Gordon och Elin Röös. Med stöd av Formas har bildats ett kunskapscentrum PLATE med fokus hållbar konsumtion av livsmedel. Frågan kring hälsosam och hållbar konsumtion och produktion kommer att få ytterligare fokus i samband med lanseringen av EAT Lancet 2.0 den 3 oktober i Stockholm. Även om Johan Rockström tidigare nämnt att regionala aspekter kommer beaktas och att idisslarnas värde har underskattats, är sannolikheten liten för några stora förändringar. Willet är fortsatt huvudförfattare och fokus ligger sannolikt på global hälsa.

Gunnar Rundgren ifrågasätter att ändrad konsumtion och efterfrågan kommer att ändra produktionen. Enligt Rundgren är det produktionen som styr vad som erbjuds marknaden. Det är exempelvis tveksamt om den kraftigt ökade kycklingproduktionen verkligen har efterfrågats av marknaden. Ohållbara produkter hittar alltid sin marknad. Globala rekommendationer har begränsat värde p g a tillgång till olika livsmedel och priset för en hälsosam konsumtion. Trots tydliga kostråd finns få länder med hälsosam konsumtion och produktion. Ett exempel är att det inte finns tillräcklig produktion i världen av nötter enligt EAT Lancets rekommendation. Fisk är också ett mycket kritiskt område med utfiskning och brist på hållbara bestånd. Uppfödning/odling är inte heller hållbart.

Värdet i Livsmedelsstrategin 2.0 ligger kanske i satsningen på regionala strategier. Frågan är bara om dessa är vackra ord i ett dokument och väldigt lite verkstad. Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen är författare till Den alternativa livsmedelsstrategin, En strategi för den goda maten. I den alternativa strategin finns en rad förslag som skulle kunna stärka den nationella strategin och hjälpa till att styra den åt rätt håll. Det viktigaste är själva den strategiska inriktningen med målen: att producera mat åt medborgarna, att vårda landskapen med alla dess invånare och att utveckla vår kultur. Detta är en kraftfull kontrast till det ensidiga fokus på ökad produktion, konkurrenskraft och lönsamhet som präglar regeringens strategi är budskapet. ”Ett riktigt regenerativt livsmedelssystem kommer att sluta cyklerna av energi och näringsämnen, men också återskapa relationen mellan folk och marken och naturen”. Det regionala fokuset var temat för Vi Konsumenters seminarium i Almedalen 2025. Enligt Rundgren är den hälsosamma kosten enligt EAT Lancet för dyr för världens fattiga. Man bör utgå från hur maten kan produceras på ett hållbart sätt i de lokala ekologiska sammanhangen i stället för teoretiska beräkningar vad som är hälsosam och klimatsmart kost.

Läs hela artikeln »

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)