Smittspridning av allvarliga sjukdomar

Det är intressant att läsa sina bloggar från våren 2020. Det föll sig naturligt att titta på hur vi bekämpar smittsamma djursjukdomar. Handel med djur är den viktigaste spridningsvägen. Vid utbrott av allvarlig sjukdom (epizooti) spärras besättningen och man inrättar skyddszoner med stora restriktioner. Testning och smittspårning är viktiga verktyg. Att minska smittspridningen är huvudfokus. Regelbundet genomförs gemensamma krisövningar med berörda myndigheter. Den som på Socialstyrelsen, på sin tid, tyckte det var onödigt att delta, var nuvarande generaldirektör på Folkhälsomyndigheten. Jag har nyligen lämnat in två remissyttranden till Jordbruksverket respektive Näringsdepartementet i anslutning till EU:s nya djurhälsolag. Det handlar om hur Sverige ska kunna förhindra att allvarliga smittsamma djursjukdomar introduceras i landet och sprids. Nu har man trots detta inte lyckats förhindra det allvarligaste sjukdomsutbrottet av fågelinfluensa någonsin. Sjukdomen, som är mycket smittsam, sprids sannolikt av vilda fåglar. En av Sveriges största värphönsbesättningar i Sverige har slagits ut. (16 % av svensk äggproduktion). Tankeväckande – det är känd kunskap att ju större besättningar ju högre smittryck. Storleksrationaliseringar ökar sårbarheten.

Jag vill definitivt inte ta på mig någon besserwisserroll, men att låta svenskar i mars förra året komma tillbaka från Italien och Österrike helt utan kontroll kändes aningslöst. När det gäller människor har vi skapat perfekta förutsättningar för att sprida virus och sjukdomar mellan människor över hela världen. Utan kontroll har vi rest kors och tvärs över jordklotet. Stora mängder av individer från olika delar av världen möts i olika sammanhang och vi för ihop unga individer med dålig immunitet på daghem. Nu införs drastiska åtgärder för att förhindra att smitta sprids mellan människor.

I slutet av februari förra året kom sonen Alexander med en kasse med torrfoder, för mamma att ha om hon blev isolerad. I mars tyckte han att jag skulle flytta ut till Ingarö för att isolera mig. Det sista offentliga mötet jag deltog i, med viss tvekan, var Klimatpolitiska rådets överlämnande av sin rapport till regeringen den 12 mars. Ett besök på Feel Good p g a av mitt artrosknä den 16 mars, sedan flyttade jag ut. Under det år som gått har jag sovit sex nätter i våningen i stan.

Nu kommer ljuset tillbaka, snön är helt borta, snödropparna blommar och talgoxen filar på sin vårsång. Allt fungerar – vatten, avlopp, värme, radio, TV, tidningen kommer och sophämtningen funkar (efter mycket bråk). Pandemin är inne i ett mycket kritiskt läge. Det finns inga, som helst skäl att flytta in till stan. Jag vill än en gång följa våren dag för dag. Jag stannar.

Mer växtbaserad mat – mer import och ökat pesticid-fotavtryck

Effekten av ökad konsumtion av växtbaserad mat måste granskas. Vad blir effekten av ökad efterfrågan och konsumtionen av växtbaserad mat I Sverige? Jo, importen ökar beroende på att den svenska odlingen av frukt, grönt och baljväxter inte räcker till. Tillverkningen av färdigmat kanske görs i Sverige, men bygger ofta på importerade råvaror. Produkter som ska ersätta animaliska produkter är högprocessade, energikrävande och har ofta en lång ingredienslista. Ekologiska produkter trängs ut i den offentliga upphandlingen och i detaljhandeln. Det som är tankeväckande är att vårt pesticid-fotavtryck ökar, eftersom användning av bekämpningsmedel oftast är högre i länder som exporterar till Sverige än i Sverige. Naturvårdsverkets PRINCE-rapport från 2018 visade att vid en jämförelse av Sverige och resten av världen sker 10-24% av användningen och utsläppen av farliga kemikalier inom Sveriges gränser och resterande andel utanför. När det gäller pesticider (bekämpningsmedel) kommer drygt 80 % av användning, potentiell påverkan och utsläpp från svensk konsumtion utomlands ifrån. Och sedan 2018 har importen av vegetabilier ökat.

När man talar om kriterier för hållbar utveckling exempelvis planetens gränser, faller ofta kemikaliepåverkan bort. Orsaken anses vara att det saknas internationella data på bekämpningsmedelsanvändning. I EAT Lancet- rapporten från 2019, saknas exempelvis kemikaliepåverkan., vilket kanske påverkat utfallet. PRINCE-rapporten pekar just på bristen av data, som ett område som bör prioriteras.

Nyligen publicerades en rapport från SLU kring hur väljer man rätt bönor, ärtor och linser med tanke på klimat och biologisk mångfald? Resultat: Välj svenskodlat, och helst torkade produkter. Svenska bönor och likande som säljs färdigkokta i tetrapak har skickats till Italien för förpackning och har därför nästan lika höga klimatutsläpp som om de kom från Kina, enligt rapporten. Forskarna tittade även på hur odlingen påverkar den biologiska mångfalden. Pernilla Tidåker, en av forskarna, blev förvånad när hon insåg hur mycket bekämpningsmedel som används vid odlingen av baljväxter. Det var slående hur pass mycket bekämpningsmedel som används i odlingen av en del av de konventionella baljväxterna. Kanadensiska linser är till exempel det livsmedel där EFTA (Europeiska motsvarigheten till Livsmedelsverket) oftast påvisar rester av glyfosat, och även konventionellt odlade kikärter är förknippade med hög eller till och med mycket hög bekämpningsmedelsanvändning, säger hon.

Äkta Varas studie 2020 av ett stort antal vegetariska köttalternativ visar att nio av tio innehåller tillsatser, aromämnen och andra industriella ingredienser. Majoriteten innehåller fem eller fler sådana substanser. Många har en lång ingredienslista, där metylcellulosa är en vanligt förekommande konsistensgivare

Sverige lever inte upp till 15 av 16 nationella miljömål. Det svenska miljömålssystemets mål om ”Giftfri miljö” har denna utgångspunkt: Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna”. Även om importen står för den största påverkan på kemikaliepåverkan genom kosten, finns svenska utmaningar.

Hot och möjligheter för svensk mjölkproduktion

Det sker en kraftig ökning av utbud och konsumtion av växtbaserad mat. Trendspanare bedömer att detta är den största omställningen på den globala matmarknaden någonsin. Det handlar inte bara om att minska det röda köttet p g a cancerrisk och klimatpåverkan utan också att minska på mejeriprodukterna. Debatten är polariserad. Det finns utspel som belastar produktionen av animalier, som orsak till alla världens miljö och klimatproblem. Det är i det landskapet som svensk mjölkproduktion ska navigera. I det sammanhanget blir därför marknadsföring av svenska mervärden kopplat till svensk mjölkproduktion av stor betydelse.

Man kan luta sig mot Stefan Edman, som i sin bok ”Bråttom men inte kört” och i debatten förespråkar mer kor i Sverige. Eller Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen som i deras bok ”Kornas Planet” försvarar kornas plats i ett hållbart jordbruk. Edman vill se ”En ökad svensk basmatproduktion eftersom svenskt grönt, nötkött och mejerivaror har minst klimatpåverkan per kilo jämfört med alla andra EU-länder. Vi måste också stärka Sveriges självförsörjning på livsmedel – som i dag är lägst i EU! Och få i gång mer bete på våra 400 000 hektar igenväxningshotade naturbetesmarker för att bevara Sveriges rikaste biologiska mångfald, med många rödlistade arter.” Jag kan personligen instämma i den visionen. Jag försöker i motvind hävda de betande/gräsätande djurens roll i en hållbar utveckling av svenskt jordbruk. Men observera att det är inte högproducerande mjölkkor på stall året runt som är Stefan Edmans vision. Han vill se mer betande nötkreatur. Det är i det perspektivet vi ska se LRF:s beslut om att vilja ta bort rätten till bete för mjölkkor. Förutom djurskyddslagens krav på naturligt beteende, som måste uppfyllas, är timingen urdålig. Stefan Gunnarsson, SLU pekade i en debattartikel i anslutning till LRF:s stämmobeslut, på vad som skett på äggmarknaden. En aktiv kampanj från f f a Djurens Rätt har gett stor effekt. 2011 fanns 35 % av hönsen i inredda burar medan 2020 fanns 8,4 % i inredda burar

Man finner helt andra trender och starka drivkrafter i debatten för att minska animaliska livsmedel och öka konsumtionen av växtbaserad mat. I DN kan man läsa: ” Ät mindre men mer klimatsmart kött. Välj fläsk, fisk och fågel i stället för nötkött, lamm och ost. Om du byter ut hälften av nötköttet mot fläsk eller kyckling minskar dina klimatutsläpp med 0,4 ton per år. Slutar du helt med nötkött och väljer sojamjölk eller havremjölk i stället för komjölk minskar de med 1 ton per år. (I dag släpper en svensk i genomsnitt ut motsvarande 10 ton koldioxid per år.)”. Nyligen avrådde ordförande för Naturskyddsföreningen just från ost.

EAT Lancet 2019 hamnade på en köttbulle i veckan. Livsmedelverkets lät Stockholms Resilience Center göra en anpassning av EAT Lancet till nordiska förhållanden, som underlag för sina miljöanpassade kostråd. Budskapet är tydligt: Köttkonsumtionen måste minska. Förslag från Livsmedelsverket tyder på att man ser ett värde i mjölkproduktionen och därför anser kött från svenska mjölkproducerande djur kan öka liksom naturbeteskött. Mindre men bättre kött är också budskapet i WWF:s köttguide. Men pass opp! Försvinner det svenska beteskravet, kommer svensk kött från mjölkkor gå från grönt till gult när det gäller djurvälfärd.

Framtidens mejerimarknad möts av ökade klimatkrav, ny teknologi, förändrade värderingar och fortsatt strukturrationaliseringar enligt forskning vid Ekonomihögskolan i Lund. I tidningen Land Lantbruk presenterar Lunds Universitet fyra scenarios för mejerimarknaden. 1. Den gröna mejeriindustrin, 2. Ny mejeriteknologi, 3. Innovation och nya värderingar och 4. Mejerirevolutionen. Thomas Kalling professor från LU tror att Sverige rör sig mot scenario 1, som bl a omfattar positiv utveckling av småskalig produktion, högre mjölkpriser men med högre betalningsvilja och att växtbaserade mjölkprodukter tar stora marknadsandelar. Scenario 4 är ungefär bussiness as usual, som han tror att intressenterna inom mjölkbranschen tror kommer ske. Det innebär fortsatt strukturrationalisering med begränsade miljöförbättrande åtgärder. Växtbaserade mjölkprodukter får något större marknadsandelar. Det är alltid intressant att ta del av intressenters utanför näringen analyser.

KD-politiker Magnus Oscarsson har sedan flera år ordnat Mjölkens dag i riksdagen. Jag har själv lyssnat av två av dessa seminarier. På ett av dessa uttalade Helene Gunnarsson ordförande i Arlas nationella råd: Jag tycker betslagstiftningen ska bort Det ska vara upp till varje bonde att avgöra vad som är bäst”. Nu planerar Magnus Oscarsson ett webbinarium även i år. Jag förväntar mig en bra omvärldsanalys med hänvisning av vad jag beskrivit.

Marknadsdriven djurvälfärd och andra hållbarhetskriterier

Holländsk djurskyddslagstiftning för kyckling ligger på EU-nivå och är inget att skryta med, men konsumtionen är djurvänligare än i Danmark och Sverige p g a en branschöverenskommelse i Holland, som ställer djurskyddskrav. Den nyvalda KSLA-ledamoten filosofiprofessor Peter Sandö från universitet i Köpenhamn har tittat på djurskyddslagstiftning och konsumtion av griskött och kyckling i några relevanta länder. När det gäller griskött har Sverige en bra djurskyddslagstiftning jämfört med Danmark (tycker Sandö), men den svenska konsumtionen ligger lägre än lagstiftningen från djurskyddssynpunkt p g a import av kött från andra länder med sämre djurskydd typ Tyskland, Polen och Danmark. Danmark med sämre lagstiftning har också lägre nivå på djurskyddet i sin konsumtion än Sverige.

Djurskyddslagstiftning ska säkerställa att alla djur får en dräglig tillvaro. Det är därför vi driver att svenska kor ckså i fortsättningen ska rätt till sommarbete. Men det är givetvis en stor fördel om marknaden kan driva på för ett bättre djurskydd. Jag frågade Peter Sandö vilka som är de främsta intressenter som driver marknaden, men Peter Sandö fanns tyvärr inte på plats. Handeln och industrin har nyckelroller. I Sverige finns ett strålande exempel när det gäller burhönsägg. Djurens Rätt och andra djurskyddsorganisation har drivit på handeln att sluta köpa ägg från höns i bur. Kampanjen har varit extremt framgångsrik. 2011 fanns 35 % av hönsen i Sverige i inredda burar medan 2020 fanns 8,4 % i inredda burar. COOP var tidigt på tåget drev en stor kampanj mot burhöns. Övriga detaljhandelskedjor hängde på och nu skryter man med att äggen till pannkakorna kommer från frigående höns. Intressant är Lantmännen blev utskällda när man fattade beslutet om att inte använda burhönsägg. Argumentet var att burhöns var tillåtna enligt svensk djurskyddslag. Då har man verkligen inte fattat vad som är marknad. När Stefan Gunnarsson, SLU i ett debattinlägg kommenterade LRF:s strävan att bort kravet på att kor ska ha rätt till bete, använde han den radikala minskningen av burhönsen som ett varnande exempel.

Ett annat bra exempel är Axfoundations initiativ 2013 att utveckla kriterier när det gäller antibiotika till djur vid upphandling av animaliska livsmedel. Dessa kriterier antogs av Svensk Dagligvaruhandel 2015 och har tillämpats vid upphandling. COOP redovisar fina positiva exempel där kriterierna har bidragit till kraftfull minskning av antibiotika till spanska grisar. 2020 uppdaterades och skärptes kriterierna och det utvecklades också ett rejält frågebatteri kring ansvarsfull användning av antibiotika till livsmedelsproducerande djur. Kriterierna handlar om receptkrav, dokumentation, restriktioner för vissa kritiska antibiotika och krav på förebyggande åtgärder och hälsoplaner. Det finns kriterier kring djurvälfärd som förbud mot stympning (svanskupering och näbbtrimning) och förbud mot burhållning. Dessa har inte antagits av svensk dagligvaruhandel, men att de finns är en markering, som vi hoppas på sikt ska komma till tillämpning.

Det är konsumenterna som måste kräva ökad hållbarhet, är påståendet som ofta dyker upp i debatten, inte minst från bönder. Jag lutar mig då mot den utmärkta rapporten från Nordiska Rådet 2013 ”Förbättra nordiskt beslutsfattande genom att skingra myter om hållbar konsumtion”. Rapporten bygger på konsumentforskning som tydligt säger att man inte uppnår hållbar konsumtion genom att informera och motivera konsumenterna. Det krävs politiska styrmedel d v s lag stiftning eller ekonomiska styrmedel. Ska konsumenterna få lätt att välja rätt måste lagstiftning kring miljö, livsmedelsäkerhet och djurskydd se till att dåliga produkter försvinner från marknaden. Om marknaden skulle fungera fullt ut skulle vi ju inte behöva lagstiftning. Jag hörde nyligen statssekreteraren Per Callenberg uttala på ett seminarium kring hållbara livsmedelsystem, att vi måste få igång marknaden. Det är väl inte fel. Men marknadsdriven hållbarhetsutveckling kan inte vara den enda vägen mot hållbar konsumtion. Det krävs modiga politiker som ibland måste ta obekväma beslut och ansvarsfulla företag inom livsmedelsindustri och handel som går före och med stöd av vetenskap och beprövad erfarenhet höjer botten och lyfter toppen. Jag tror på WWF:s hållbar livsmedelskedja förstärkt med djuromsorg.

Karl-Erik Olsson är borta

Karl-Erik Olsson blev bara 82 år. Det finns människor som man minns mer än andra i sin yrkeskarriär. Karl-Erik är en av dem. Alltid vänlig, konstruktiv och smart. När jag återvände till LRF från Slakteriförbundet 1993, var han jordbruksminister. Förberedelserna inför EU-inträdet pågick för fullt. Sverige kämpade för att behålla ett antal undantag- Det viktigaste var det svenska förbudet mot antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte från 1986. Men det gällde också våra salmonellabestämmelser med strikt bekämpning i alla led. För att inte tala om det s k kadaver-förbudet d v s förbud mot att blanda in självdöda djur och sjuka djurdelar i foder. Vi listade också ett tjugotal djursjukdomar som Sverige vill skydda sig från. Jag var LRF:s expert på smittskydd, livsmedelsäkerhet och djuromsorg. LRF kände starkt stöd från jordbruksdepartementet och Karl-Erik. Vi fick alla i Bryssel möta mycket motstånd i vår kamp för våra undantag. Dåvarande medlemsstater var synnerligen trötta på Sveriges eviga tjat om salmonella m m. Det gick ändå bra. Vi fick våra undantag och vartefter antog EU svenska restriktioner kring antibiotika, salmonella och kadaverförbud (tack vare BSE-krisen).

Som EU-parlamentariker ägnade Karl-Erik mycket tid och energi åt antibiotikafrågan. Tillsammans med LRF och Sveriges Konsumentråd ordnades han ett seminarium i Bryssel 1996 kring det svenska antibiotikaförbudet, som ett led i påverkan på opinion och beslutsfattare. Syftet var att övertyga EU om att också införa ett förbud mot antibiotika som fodertillsats. Karl-Erik bjöd in mig till parlamentets Intergroup för djurskydd för att tala om den svenska modellen. När Marit Paulsen kom in i EU-parlamentet 1999 blev Marit och Karl-Erik ett fantastiskt radarpar som kämpade kring antibiotika till djur, djurskydd och livsmedelssäkerhet. Jag hade glädjen att träffa radarparet i Bryssel 2000 som en del i lobbyarbetet. Den smarta Karl-Erik med kloka och slagfärdiga inlägg vann respekt. Jag minns att han alltid skrev ett pressmeddelande efter att deltagit i debatten på något evenemang. Det gällde att marknadsföra sig och sitt budskap.

på 2000-talet bjöd Karl-Erik Olsson in mig till ett Centermöte i Skåne för att berätta om den svenska modellen. Det var nog därför som jag glädjande nog fick Centerns miljöpris 2002. På senare år har jag träffat Karl-Erik på KSLA och också i Almedalen. Alltid vänlig, skämtsam och glad. Han är saknad.

Kontrollen alltid knäckfråga – men usel research Uppdrag granskning!

Ingen kontroll kan någonsin bli hundraprocentig. Det visar inte minst de hemska bilderna från ett sydsvenskt slakteri, som var KRAV-godkänt. Kontinuerlig kameraövervakning kan vara del av lösningen. Det diskuterades, om jag inte minns fel, som ett alternativ för att övervaka omlastningsstationer vid transport av levande djur i EU och finns på slakterier i flera EU-länder.

Uppdrag Granskning hade tagit på sig rollen att underkänna KRAV:s kontroll av sina djurgårdar. Med utgångspunkt från anmärkningar från den offentliga kontrollen plockades ut ett antal KRAV-gårdar – antog man! Ann- Helen Meyer von Bremen har på Facebook gått igenom de 17 gårdar som utpekats i onsdagens Uppdrag Granskning. Stort Tack Ann-Helen! Citat: ”Läser man vidare i den här listan över de 17 gårdar som nämns i programmet, ser man att researchen har varit milt sagt slafsig från redaktionens sida, en förutsättning för att det skulle bli något program överhuvudtaget. Här finns gårdar som inte existerar längre, gårdar som inte har KRAV-godkänd djurhållning, gårdar som har haft brister men som har rättat till dem och därefter genomfört flera godkända kontroller och gårdar som har blivit frikända. Det finns några fall där kontrollföretagen som har kontrollerat enligt KRAVs regelverk har missat eller där man kan diskutera att det kanske borde ha skett snabbare åtgärder. Men det finns ingen kontroll som är hundraprocentig även om man i det här fallet kommer väldigt nära. Är det här en skandal? Ja, men mera en publicistisk sådan.” Problemet är att programmet uppmärksammat problem i den svenska djurhållningen.

Jag blev i höstas tillfrågad av Uppdrag Granskning om jag ville delta i programmet för att kommentera. Jag blev kontaktad i egenskap av att jag var med om att utforma KRAV:s djurregler på 80-talet. Jag tackade gudskelov nej. Andra namn var på tal, men jag konstaterar att det blev bara Anita Falkenek, KRAV, utvalda bönder och offentliga djurskyddskontrollanter. Tyvärr känner jag igen bönder som förlöjligar unga kvinnliga kontrollanter. Att någon hävdar att Arla säger att man ska ringa polisen, hänför jag till djurrättsaktivisternas intrång.

Ingen kontroll är hundraprocentig. Men väger man den offentliga kontrollen mot revisioner som bygger på certifieringar som KRAV, EU-ekologiskt, IP Sigill eller kvalitetsprogram som Arlagården finns uppenbara fördelar med certifieringar, eftersom kontrollen sker regelbundet och som gårdsbesök minst vartannat år. Det finns svagheter med egenkontroll men den uppmärksammar ändå gårdsägaren om gällande regelverk. Styrkan med certifieringar är att gården berövas sitt certifikat om man inte lever upp till regelverket. Detta visas tydligt när det gäller genomgången av KRAV- gårdarna i UG och det tidigare KRAV-godkända slakteriet. Samhällsmaskineriet mal långsamt när det gäller förelägganden och anmälan för brott mot djurskyddslagen. Oberoende tredjepartskontroll – standardägarna KRAV, Sigill Kvalitetssystem och Arla har delegerat kontrollen till certifieringsorgan som Kiwa, SMAK och HS- certifiering. Problemet, som visats av UG, är att standardägaren kan tappa i insyn över utfallet av kontrollen. De finns de, som med rätt, ifrågasätter att KRAV släppte sin kontroll av KRAV-anslutna företag till certifieringsföretag. Det blir onekligen ett glapp i kommunikationen. Arla kräver rapportering av Arla-gårdarna fyra gånger per år. Den kritiska frågan är om KRAV och för övrigt alla svenska djurgårdar kan återupprätta förtroende för den goda svenska djuromsorgen, som LRF talar om i sin helsidesannonsering. Att driva en uppluckring av djurskyddslagstiftningen gynnar inte förtroendet.

Att göra jordbruket till en kolsänka

Filmen om Greta Thunberg som visades på TV var en engagerande upplevelse. Filmen följdes upp av en fin föreställning på Dramatenscenen där Johan Rockström ställdes mot väggen för att på ett begripligt sätt förklara varför och hur vi måste ställa om för att uppnå Parisavtalets mål till helst max 1,5 graders uppvärmning. Just nu är signalerna kring klimatet mer än oroande. År 2020 var ett mycket varmt år. Det räcker med att konstatera att här i Stockholm har vi knappast någon tjäle och snön som kommer rinner bort i regnet. Rockström uttalade att jordbruket måste ställa om från att bidra med utsläpp av växthusgaser till att bli en kolsänka. Jag har på twitter bett honom om besked om hur detta ska gå till, men inte fått något svar. Tillsammans med klimatfrågan måste vi också klara av att producera inom planetens gränser där den biologiska mångfalden är en viktig del. Jag är sannerligen ingen expert, men har fångat upp en del från olika seminarier och artiklar i jordbruksdebatten. Kolinlagring har blivit ett brännande ämne liksom jordhälsa, agroekologi och regenerativt jordbruk (läs FAO:s omsvängning och EU:s Farm to Fork). Mycket talar för att fleråriga grödor med mycket rötter är en del av lösningen. Jag har länge varit en varm förespråkare av vallodling, som har många fördelar. Det finns fakta som styrker att växter som betas ger mer rötter, vilket talar för att betande djur har en positiv roll. Fler försöker också att nyansera debatten kring idisslarnas metanutsläpp. Jag har tidigare skrivit om vad veganerna missar, när man vill ta bort alla djur från lantbruket https://gunnela.nu/2020/10/09/vad-valjer-man-bort-som-vegan/. Jag hoppas att 2021 blir året där vi inte förenklat slänger ut all djurhållning från ett hållbarhetsperspektiv.

Jag återkommer till synpunkter på Jordbruksverkets regeringsuppdrag att forma en rapport kring hållbara livsmedelssystem. Jordbruksverket har kommit till ett antal slutsatser för det kommande arbetet med hållbarhet – samverkan och det teknikoptimistiska att innovation och forskning ska bidra med tekniska lösningar. Visst löser precisionsodling problem med övergödning och minskar behovet av växtskyddsmedel, men vi har väl större problem än så.

Sedan jag skrev sist har Naturvårdsverket rapporterat att Sverige inte uppfyller sina miljökvalitetsmål. I de nationella miljökvalitetsmålen och generationsmålet har Sverige tidigt angett riktning och mål för miljöarbetet. Att Sverige inte uppfyller de flesta miljömålen, visar att det finns betydande nationella utmaningar, även om Sverige i vissa avseenden som klimatpåverkan internationellt ligger väl till. För att uppfylla generationsmålet krävs också att livsmedelsystemets påverkan i andra länder exempelvis genom import beaktas. Ökad konsumtion av växtbaserade mat ökar importen och sårbarheten. Denna ambition måste tydligare framgå i rapportens slutsatser. Rockström anger att jordbruket måste utvecklas till en kolsänka för att bidra till att radikalt minskade koldioxidutsläppen. Detta borde avspeglas i förslag till fortsatta åtgärder.

Hållbarhetssträvanden måste omfatta hela livsmedelsystemet. Oberoendet av fossila energikällor måste exempelvis vara ett fortsatt fokuserat område i hela kedjan. Men många hållbarhetsproblem har sin grund i primärproduktionen, som är beroende av fungerande ekosystem för en hållbar livsmedelsproduktion. Den ekologiska hållbarheten måste utgöra ramen för en hållbar utvecklig, den sociala hållbarheten måste vara uppfylld och ekonomisk hållbarhet är medlet att uppnå den ekologiska hållbarheten. Man måste ange riktning för ökad miljömässig hållbarhet i livsmedelsystemet före man fokuserar på ekonomisk hållbarhet. Hållbar konsumtion pekas ut i flera sammanhang. Detta får inte innebära att ansvaret för hållbar produktion överlämnas till konsumenterna. Samhället bör stödja principen enligt hållbar livsmedelskedja d v s lyfta botten och höja toppen. Det kan krävas politiska styrmedel d v s lagstiftning för att underlätta för konsumenterna att välja rätt. Målsättningen måste vara att ohållbara produkter inte ska finnas på marknaden. Jag har stora förhoppningar på de forskningsinsatser som finansieras av FORMAS.

Tankar för dagen

Vintergatan, Glittrande stjärnor mot svartblå himmel
Stjärnbilder med namn som jag kopplar till båtnamn
Cassiopeia och Rigel
Jagande moln som flyter förbi fullmånen
Svarta träd som kastar skuggor över vägen i månens sken
Ängen lyser vitfrostig

Rosa skyar i morgonljuset
De kala trädstammarna bildar ett galler i gråa toner
Rönnens grenar har ljusa bollar av lavar
Hasslarnas hängen spretar redan ljusgröna
Mossan lyser frodigt grön på stenarna
Fjolårsgräset står rostbrunt
Röda små äpplen bryter av det gråa

Ett mjukt och lurvigt ansikte med fuktig nos
Två pigga mörka ögon
som spejar ut på fåglarna som kalasar på solrosfrön
Kommer det ett rådjur eller en ekorre blir de rejält utskällda
En svansplym som signalerar ett gott humör
En fast men mjuk kropp som trycks mot mig under duntäcket
Aldrig ensam

Ett nytt år
Inga löften
Bara hopp

År 2020 – ett år för eftertanke

Så tänkte jag, när jag för isolering flyttade ut till mitt hus på Ingarö i mitten av mars. Men så blev det verkligen inte Jag har aldrig haft ett år så fyllt av möten, konferenser och webbinarium via Zoom, Skype, och Teams. En gång i tiden sa jag att det var omöjligt att bo härute hela året med tanke både mörker, ensamhet och behovet av att kunna ta sig till olika evenemang. Men nu har jag gjort det, bott på Cirkusberget med hunden nästan ett helt år. Men jag har också haft syrran som sällskap att hämta tidningen varje morgon (brevlådan en km bort) och ibland gemensamma luncher och middagar. Dessutom har jag haft sonen Alexander på FaceTime en gång om dagen förutom besök en gång i veckan.

Annars har det varit ett skitår. Jag förlorade min älskade svägerska Britt i Covid 19. Britt – en fantastisk vänlig och klok människa. Med henne försvann alla syskonen Ståhle. När min äldsta vän Pauline blev smittad på sjukhus, så blev det riktigt oroligt. Det känns så viktigt att hålla kontakt med sina vänner. Många telefonsamtal har det blivit.

Ett utmanande skitår har det varit, när LRF:s stämma i oktober valde att uppmana LRF att ändra djurskyddsförordningen med mjölkkornas rätt till bete. Utöver det, Jordbruksverkets tolkning av sitt uppdrag om hållbara livsmedelsystem. Tolkningen av livsmedelsstrategin gör en inte heller så särskilt uppmuntrad. Förenklingen kring att växtbaserad mat löser klimatfrågan lever fortfarande. Jag har sagt till LRF Mjölk, att ska jag försvara kossans roll i ett hållbart jordbruk, så betackar jag mig för LRF-utspel om avvecklat beteskrav för mjölkkor. Att biologisk mångfald kommit på dagordningen nyanserar debatten något. En utmaning har det också varit att försöka övertyga om att framgången med den svenska modellen med friska djur med lågt behov av antibiotika till del beror på svenska djurskyddsbestämmelser och en god djurvälfärd. Vissa veterinärer är väldigt fixerade vid sjukdomar och sjukdomsbekämpning. Om detta har jag skrivit ett flertal bloggar.

Men glädjeämnen då? Jag gläder mig över att Axfoundation presenterat sina reviderade antibiotikakriterier vid upphandling och också inkluderat djurvälfärd. I slutet av november fick jag glädjen att presentera den svenska modellen vid ett nordiskt seminarium ordnat av SCAW kring temat antibiotikaresistens och djurvälfärd. Samma dag ordnade Vi Konsumenter tillsammans med Världsnaturfonden, WWF och Konsumentföreningen Stockholm ett seminarium kring växtbaserad mat. Jag hoppas budskapet gick fram att hållbarhet inte bara är klimatåtgärder, utan också biologisk mångfald, mark – och vattenanvändning, inte minst kemikalieanvändning och kväve och fosfor-kretsloppet. Jag fick glädjen att än en gång gratulera COOP för deras hållbarhetskriterier. Jag kan bli riktigt störd när Svensk Växtbaserad mat hävdar att växtbaserat löser alla hållbarhetsproblem. Och ifrågasätter att KRAV har regler för djurvälfärd. En rolig uppgift har varit att tillsammans med Djurskyddet Sveriges Emma Brunberg och Katarina Hörlin forma en konsumentguide, Djurschysst. Kriterierna för gris är färdiga och har använts för att ge råd vid köp av julskinka. Kyckling är på gång och därefter ägg. Vänta bara, vi kommer komma till mejeriprodukter. WWF har ju framfört till LRF, att tar man bort kravet på bete för kor, kommer svenska mejeriprodukter i Köttguiden, under djurvälfärd gå från grönt till gult. Så det så!

Jag trodde att jag skulle få tid att måla under denna period. Jag deltog i en målarkurs på distans i april och maj under ledning av min kära vän Marianne Lagercrantz. Det var väl så där. Distansmålning kan inte ersätta mötet och inspirationen att måla i grupp. Jag längtar till att måla på Fårö igen!

En julhälsning

Lagom till jul kommer Jordbruksverkets senaste version av rapporten Hållbara livsmedelsystem. Jag är ändå stolt över att Vi Konsumenter får ge synpunkter till Jordbruksverkets rapport. Den tänker jag inte läsa innan julafton. Jordbruksverket vill ha synpunkter till 15 januari. Jag kanske blir besviken igen (se tidigare blogg). Som om det inte räckte hämtar jag ett stort paket i Matbutiken från Näringsdepartementet. 937 sidor plus en del 2 på ca 200 sidor. Det är ett betänkande av djurhälsoutredningen SOU 2020:62 ”En samlad djurhälsoreglering”. Det är 160 remissinstanser, men jag är onekligen stolt över att min lilla konsumentförening Vi Konsumenter ändå hamnar på remisslistan. Näringsdepartementet ska ha svar till 1 mars.

Det känns inte som vi blir sysslolösa nästa år. En mängd kallelser ramlar in. FN har kallat till en Food Summit i september nästa år och KSLA har bjudit in till ett seminarium i anslutning till detta. Sveriges Konsumenter använder sin matgrupp för att se över sin livsmedelsstrategi. Och Vi Konsumenter har hamnat i flera samrådsgrupper hos Livsmedelsverket. Och antibiotikafrågan är ständigt levande. Uppsala Antibiotics Center har ett seminarium
på gång med konsumentfokus. Jag är också del i ett utmanande och spännande KSLA- projekt som benämns Jordklotets vänner.

Betesfrågan kommer Vi Konsumenter, djurskyddsorganisationerna, WWF och Naturskyddsföreningen, se till att hålla vid liv. Jag blir deprimerad när jag läser ledaren i Land Lantbruk, som inte förstått att det finns något som heter djurskyddslag och marknad d v s konsumenternas förtroende. Ny ordförande för Växa, Magnus Carlman vill stärka konkurrenskraften och anser att tiden har runnit ut för kravet på bete. Vi får se vad som händer. Vi som vill ha ett möte med Arla, som nyckelaktör på den svenska mejerimarknaden, väntar fortfarande på svar. Inte bra för Arlas förtroende att man inte ens svarar.

Julafton firar jag med sonen Alexander. Skinkan är griljerad, currysillen färdig och rödkålen. Frågan är vad jag vågar äta. En långvarig infektion i en tand resulterade i en operation i tisdags, där två tänder med brygga försvann. Hittills har jag levt på grön ärtsoppa och yoghurt. Jag har i alla fall julpyntat ordentlig ute på Cirkusberget på Ingarö med tre granar (en inne och två ute), jullöpare, mycket ljus, hyacinter, julstjärna och en fantastiskt fin tulpanbukett från min styrelse. Till alla läsare av min blogg vill jag detta hemska 2020 önska en GOD JUL med god svensk julmat. Läs gärna Djurskyddsnytt med vad man ska tänka på när det gäller att välja julskinka.