För ett halvår sedan trodde jag kanske inte att man skulle få skriva den rubriken igen. Ett av svenska bönders mervärden var på väg att försvinna. Men nu har Swedish Meats gjort en helomvändning på sitt "macho-beslut" från i höstas. Detta tar inte bort kravet från mig som konsument att få veta om det använts GMO-foder eller ej. Vi erbjuds ju fläskfilé från danska grisar i våra butiker. Svenskt Sigill och KRAV har varit tydliga med var man står, medan andra svenska aktörer är förvånansvärt tysta. Siljans Chark fick sin marknadsföring genom att, liksom Swedish Meats, göra en kovändning från Ja till Nej till GMO i foder
När jag frågat varför inte företag, som idag säger nej, vill berätta det i sin kommunikation, så har jag bl a fått kommentaren: Men tänk om vi ändrar oss! Jag tror på möjligheten för ett seriöst företag att kunna ändra sig i en viktig fråga och behålla trovärdigheten. Jag tror också att det finns respekt för företag som tillämpar försiktighetsprincipen. Det är ett av Svenskt Sigills skäl att inte acceptera GMO i foder. Kommer en tillämpning av genetnik, som vi kan känna förtroende för och som gynnar konsumenterna, är det fullt möjligt att säga Ja med hedern i behåll. Men argumenten måste vara tydliga.
Jag förstod aldrig varför Swedish Meats inte tog chansen när Green Peace hängde sig i Katarinahissen för några år sedan och anklagade COOP för att använda GMO till danska grisar. Då kunde man sagt tydligt: Men Scan är fritt! Vad jag förstod så handlade det b la om att säkra nolltolernas i foder. Men enligt min uppfattning är det inte det frågan handlar om, utan om att klargöra varför man säger nej. Jag förstår inte heller argumenteringen i dagsläget, när man från Swedish Meats hävdar att man inte tidigare sagt nej till GMO. Det var väl det man gjorde när man hängde på mejeriernas klara ställningstagande i slutet på 90-talet – eller?