Vi kan tacka BSE-krisen för att Ann-Christine Nykvist kan ge Livsmedelsverket i uppdrag att utforma regler för ursprungsmärkning av nötkött på krogen, i personalmatsalar och skolbespisningar m m. Det är jättebra. Nu undrar man bara vilken kris vi ska få i kyckling – resp svinproduktionen för att EU ska tillåta ursprungsmärkning av gris och kyckling. Man undrar också vilken kris det var, som en gång ställde kravet på ursprungsmärkning av frukt – och grönt och varför man lyckades på ägg.
Det pågår en översyn av märkningsreglerna inom EU. Kommissionen har skickat ut ett dokument till olika intressanter för att få synpunkter. Märkning med ursprungsland är en av frågeställningarna. Kommissionen har uppfattat att det finns ett konsumentintresse att få veta ursprunget. Man förmodar exempelvis att konsumenterna anser att landets kött är säkrare. Man refererar också till konsumenstudierna, som visar att många vill veta mer om olika välfärdstandards för djuren. Där är äggmärkningen ett utmärkt exempel. GMO-frågan tas också upp speciellt i dokumentet. Kanske det är dags att tala om att man vill veta om kossan, grisen eller kycklingen ätit GMO-foder. Vem som helst kan yttra sig i frågan till SANCO-LABELLING@cec.eu.int. .
Att veta ursprung är verkligen en konsumenträttighet. Så länge olika länder har olika regler för exempelvis djurskydd och miljö, så vill jag veta hur djuren och växterna har haft det, innan de blev livsmedel. Inte heller inom livsmedelssäkerheten är nivån inom EU harmoniserad (se tidigare artikel om salmonella). Därutöver finns det givetvis en mängd andra incitatment som gör att jag väljer svenskt – närhet, trygghet, landskap, djuromsorg, hållbarhet, miljö o s v.