Djurskyddsmyndighetens hearing den 24 maj kring svenska transportregler gav inga klara signaler om vad vi kan enas om när det gäller djurskydd i Sverige. Från januari 2007 gäller EUs djurtransportförordning, som ger medlemsländerna rätt att ha strängare regler. Vi kör inte kalvar i 19 timmar eller grisar i 24 timmar i Sverige säger näringen. Ska vi vänta till problem uppstår eller ska vi förhindra oacceptabelt långa transporter inom landet? Och ska vi acceptera att förordningen ger möjlighet för s k registrerade hästar att transporteras helt utan tidsgränser eller krav på vila, vattning eller utfodring?
Den förordning om djurskydd under transport som antogs av ministerrådet i november 2004, blev en besvikelse. Man kunde inte enas om begränsningar av transporttiderna och inte heller blev det några förändringar av utrymmet i transportbilarna. Detta trots en massiv mobilisering från djurskyddet i medlemsländerna och Europa-parlamentet. Debatten handlade mycket om max 8 timmars transporttid för transport till slakteriet. Men det finns ju ingen anledning att acceptera att djur som transporteras för vidareuppfödning ska utsättas för oändligt mycket längre transporter, vilket är tillåtet enligt förordningen. Kalvar och smågrisar får transporteras 19 timmar (med en timmes uppehåll) för att efter ett uppehåll på 24 timmar åter få köras 19 timmar. Grisar får åka i 24 timmar och nötkreatur i 29 timmar. Frågan är om vi ska skärpa dessa tidsgränser för transporter inom Sverige. De flesta djurtransporter sköts väl i Sverige, men varför ska vi inte se till att hindra avarter, som jag uppfattar att vi är överens om att vi inte vill ha?
En stark hästlobby har i Bryssel lyckats övertyga Kommissionen och ministerrådet om att alla hästar som är registrerade i någon form inte behöver något lagmässigt krav på maximala transporttider eller riktlinjer för vila, vattning och utfodring. Hästägare, som har sina hästar registrerade, förväntas alltid ha kunskap om vad hästen kräver i form av vila, vattning och utfodring under transporten. De förväntas veta vilken transporttid som är rimlig. Jag förstår att värdefulla tävlingshästar tas väl om hand och oftast är vana att transporteras. Däremot tror jag att det finns stor risk att en stort antal hästar som inte tävlar eller har högt avelsvärde kommer utsättas för dåliga och långa transporter. Vi brukar höra samma argument när det gäller kalvar som transporteras att det skulle finnas skäl att behandla dessa väl eftersom de ska vidareuppfödas. Ändå accepterar man långa transporttider och att man antibiotikabehandlar för att komma åt de negativa effekterna av stressen i samband med transporten.