Svenskt Sigill lyfter fram nötkreatursrasen Belgisk Blå i sin kampanj Tillgjord – Hemmagjord" som ett exempel på vad vi inte får göra med djuren. Tycker de flesta i Sverige i alla fall. En avel extremt inriktad på mycket kött, som ger en mängd negativa effekter på djurets välfärd- korna kan inte kalva naturligt och genen ger tillbakabildade inre organ. Import av djur och sperma till Sverige uppmärksammades i mitten på 90-talet. Nu är det tyst. Jag vill ha klappjakt på samvetslösa importörer och bönder som driver uppfödning med rasen i Sverige. Och ställer verkligen handeln fortfarande kraven på "Belgisk Blå-frihet" när man köper importerat kött?
Jag tog fram Marit Paulsens och Sture Anderssons bok ”Europa och djuren" från 1993. Förordet var skrivet av Astrid Lindgren. Marit beskrev många av avarterna i europeisk djurhållning, där Belgisk Blå var ett av exemplen. EU-medlemskapet närmade sig och det blev tydligt att det fanns skillnader i hur djuren föddes upp i Sverige och i övriga Europa. Från konsumenter och intresseorganisationer framfördes tveksamheter över huruvida Sverige skulle kunna behålla sin särlagstiftning kring djurskydd och livsmedelssäkerhet. LRF intygade att Sverige kunde behålla sin djurskyddslagstiftning och att Sverige också begärt undantag för exempelvis svenska salmonellaregler och antibiotikarestriktivitet.
1996 meddelade bonden Gunnar Nilsson i Viken och hans kollega Hagelgren att man tänkte importera Belgien Blå- sperma från Danmark och hade bjudit in pressen till den första semineringen i mars 1996. Semineringen följdes av media och under protester från djurskyddsorganisationer och LRF. LRF hade i samband med detta initierat det gemensamma uttalande från konsumenter, bönder, djurskyddsorganisationer, veterinärer, slakterier och mejerier, där man sa nej till Belgisk Blå. Gunnar Nilsson och den som utförde semineringen blev polisanmälda för brott mot gällande djurskydds – och seminföreskrifter.
Helsingborgs tingsrätt som prövade målet mot Gunnar Nilsson, Hagelgren och seminören kring semineringen med Belgisk Blå-sperma vände sig till EG-domstolen för att pröva Sveriges rätt att förbjuda användningen av Belgisk Blå-avel i Sverige. I mars 1998 kom EG- domstolen fram till att Sverige inte hade möjlighet att förbjuda avel med tjur godkänd i ett annat EU-land. Som en väg att förhindra renavel av Belgisk Blå i Sverige, införde Jordbruksverket krav på att nötkreatur, som används för avel i Sverige inte fick vara bärare av
genen för muskelhypertrofi (dubbla lårmuskler).
Ett flertal aktioner bedrevs under de kommande åren. Sveriges Konsumentråds vykortskampanj 1998 inbringade 16.000 vykort, som skickats till Fischler. Nordiska Samfundet mot Plågsamma Djurförsök har samlat in 32.000 namnunderskrifter som stöder ett förbud mot Belgisk Blå, som också skickades till Fischler. Veterinärkåren sa nej till att ställa upp som seminveterinär till Hagelgrens seminföretag, som skulle satsa på Belgisk Blå. Förbudet mot Belgisk Blå fördes in i samtliga mejeriföreningars kvalitetskrav och i leveransvillkoren hos de seriösa slakterierna. Frågan har inte varit uppe i media under senare år. Kontrollen av vad som hänt med de importerade djuren och dess avkommor är bristfällig. Därför är det jättebra att Svenskt Sigill väcker frågan.