Att handelns prispress sätter press på underleverantörerna, bönderna, att sänka sina produktionskostnader är väl känt. I Sverige säkrar dock den svenska djurskyddslagen att grisarna har det bra. Nu vill en svensk grisproducent skicka smågrisar till Tyskland eftersom tyskarna betalar bättre. Tyskarna vill ha kuperade svansar på smågrisarna för att dessa ska klara den tuffa uppfödningsmiljön. Beklämmande om vi får en upprepning av den kritiserade exporten av svenska kalvar till Holland för några år sedan.Kring sekelskiftet fanns en debatt kring exporten av svenska kalvar till den intensiva uppfödningen i Holland. Kritiken gällde långa transporter till uppfödningsförhållanden, som vi inte accepterar i Sverige. Eftersom kalvar hämtas från många länder blir de lätta sjuka när smittorna blandas (dagis-fenomenet) och får antibiotika. Dessutom, med ny kunskap, lider kalvarna sannolikt av blodbrist. EU-direktivets krav på blodvärden räcker inte. Den debatten fick en intressant vändning då mjölkproducenterna enades om att mjölkproducenten har ansvar för kalven även när den lämnat gården. Exporten upphörde 2002 (hoppas jag). Samma resonemang borde rimligtvis också gälla vid export av dräktiga kvigor till Mellanöstern och Turkiet.
Export av slaktsvin och slaktsuggor till Tyskland är ingen nyhet. Svenska slakterier betalar mer än svenska. Men när grisproducenter vill exportera smågrisar med kuperade svansar, så sätts frågan på sin spets. En grisproducent har bett om dispens från förbudet mot svanskupering av grisar. Den svenska grisproducenren är dock säkert inte medveten om att det i princip är förbjudet att kupera grissvansar enligt djurskyddsdirektivet för svin i EU. Att det sedan tillämpas i huvuddelen av uppfödningen i många EU-länder är en annan sak. Man anger att behovet finns. Men den svenska grisknorren är en symbol för svensk grisuppfödning!!! Jag förutsätter att Djurskyddsmyndigheten inte ger dispens.
Men export av levande djur har också en smittskyddsaspekt. Transporter av levande djur är en viktig källa till smittspridning. Tyskland har regioner med svinpest och även tomma transportbilar kan sprida smitta. Nyligen har exempelvis den allvarliga nötkreatur – och får-sjukdomen ”Blue Tounge” spridit sig från Sydeuropa till Holland och Belgien.
Frågan kvarstår – vem har ansvaret för att bönderna får rimligt betalt så att våra djur kan stanna i Sverige och tillfredsställa konsumenternas krav på svenskt kött?
En kommentar
Hej! Jobbar med ett miljöprojekt i skolan. Hittade din blogg, och tänkte att jag kanske skulle kunna få fråga dig ett par saker om grisuppfödning i Sverige? Ha det bra, och hör av dig på min mail: trasdocka_93@hotmail.com om du skulle kunna tänka dig att svara på ett par frågor!
Mvh Emelie