Jordbruksdepartementet bjöd in till hearing kring Djurskyddsmyndighetens nedläggning den 17 januari. Ett 30-tals intressenter var på plats, varav en majoritet argumenterade för fortsatt stöd till forskningen, självklart framför allt universiteten. Om forskningen skulle ligga på Formas eller på Jordbruksverket varierade. Många stödde beslutet om att överföra djurskyddsfrågorna till Jordbruksverket och talade vackert om helhetssyn i djurskyddsarbetet. Kennelklubben avvek genom att endast framföra att man ville avveckla hundregistret. Så mycket för det djurskyddsengagemanget.
Matz Hammarström, GD för Djurskyddsmyndigheten; avfyrade en kraftig kritik mot Bertil Norbelies rapport – ett hastverk med både sakfel och tveksamma referenser. Just referenserna har jag också haft synpunkter på. Han vände sig, med all rätt, mot Norbelies raljerande argumentation kring Djurskyddsmyndighetens fokusering kring naturligt beteende. Tillämpningen av kunskaperna om djurens naturliga beteende har gynnat såväl djurskydd som djurhälsa och varit en förutsättning för att minska stressen i djurhållningen och därmed risken för sjukdomar.
Man också fråga sig varför det var så vansinnigt bråttom att få fram rapporten. Norbelie föreslår en rejäl neddragning av såväl de personella resurserna som forskningsmedlen. Det är mycket tveksamt om det går att upprätthålla en hög ambition inom svenskt djurskydd om departementet följer Norbelies förslag. Det gäller för Eskil Erlandsson att visa att han menar allvar, om nu hans regeringskollegor i finansen tillåter det.
Själv argumenterade jag för vikten av ett ökat engagemang i det europeiska och internationella djurskyddsarbetet. EU:s djurskyddsdirektiv har stort inflytande på svensk djurskyddslagstiftning. Och den interantionella utvecklingen har stor betydelse för möjligheten att utveckla EU:s djurskyddslagstiftning.
.