EU tittar på möjligheter att fasa ut kastrering av smågrisar utan bedövning efter stark påtryckning av djurskyddsorganisationerna. Kastrering är klart smärtsamt för grisen och alla vill ha en acceptabel lösning från djurskyddssynpunkt. Men galtluktande griskött är ett verkligt kvalitetsproblem. Att försöka slakta galtar innan könsmognad är ytterst osäkert från luktsynpunkt och det finns i dag ingen acceptabel metod att sortera bort luktande galtar på slaktbandet. Att föda upp galtar är inte heller oproblematiskt – slagsmål och ”våldtäckt” på unga suggor. I Sverige finns inte, som i Norge, tillräckligt med veterinärer för att bedöva smågrisen.
Det slår aldrig fel. Frågan kom upp på Svensk Köttinformations presseminarium. Den har med all rätt funnits på dagordning i säkert 20 år och kommer nästan alltid upp när man diskuterar grisuppfödning med representanter från media. Och tyvärr får jag konstatera att det inte finns någon bra lösning i sikte.
Det har funnits en uppfattning att ingreppet inte skulle vara särskilt smärtsam, eftersom smågrisen alltid skriker när man tar i den och att smärtupplevelsen inte är utvecklad hos späda djur. Det är tydligt vetenskapligt bekräftat att smågriskastrering verkligen är smärtsamt. Ska man bedöva innan kastrering, krävs veterinär, eftersom det anses olämpligt att släppa bedövningsmedel till djurägare i Sverige. I Norge bedövar veterinärer alla galtgrisar och mot all förmodan så fungerar detta. Detta är en dyr lösning och i Sverige finns inte tillräckligt med veterinärer för att bedöva och kastrera 1 miljon smågrisar.
Men det är inte problemfritt att föda upp galtar. Hanar är hanar. De bråkar, slåss och rider på varandra. Skador på slaktkropparna kan ta bort lönsamheten av den snabbare tillväxten och mer kött på slaktkroppen. Blandar man galtar och sogrisar (hongrisar) vid något tillfälle (exempelvis på slakteriet) ”våldtar” galtarna sogrisarna, som inte kommer undan. Det är erfarenheterna från det svenska hangrisförsöket i början på 90-talet.
Den som råkat få galtfläsk i stekpannan äter inte griskött på ett bra tag. Det luktar apa. Det finns två luktande substanser som är kopplade till könsmognad hos galtar, skatol och androstenon. Detta är känt sedan länge, därför var de danska och svenska hangrisförsöken, som drevs i början av 90-talet dömda att misslyckas anser jag. Man sorterade bara på skatol.
Att sänka slaktåldern för att minska risken för könsmognad är inte heller någon bra lösning. Sänkt slaktvikt är oekonomiskt och man måste sänka slaktåldern radikalt för att inte riskera utsöndring av könshormoner. Att Storbritannien och Portugal inte kastrerar, beror på låg slaktvikt, men sannolikt också på att dessa länder konsumerar mycket processat griskött. Jag tror faktiskt de är tillvanda till att bacon ska smaka på det sättet. Det finns kanske skäl för att Piggham fick skyhöga poäng för ätkvalitet i England. Det är svårare i Sverige där vi äter mycket färskt griskött.