Smíthfield, som är den största producenten av grisar i USA (mer än 6 gånger större än Sveriges hela produktion) har fattat beslut om att på 10 år avveckla de trånga båsen (burarna) för dräktiga suggor. ”En jordbävning inom amerikansk grisindustri” säger ordförande i USA:s största djurskyddsorganisation HSUS (Humane Society of US) som kampanjat i frågan sedan länge. Invånarna i Florida och Arizona har röstat i frågan och i Arizona röstade 62 % för ett förbud 2006 trots en intensiv motkampanj från grisindustrin. I Sverige förbjöds burhållning av suggor 1994.
Det är väl ganska typiskt för USA. Plötsligt kan det hända saker som man trodde var omöjligt. Som jag skrivit om tidigare, finns federal lagstiftning som skyddar sällskapdjuren, men ingen djurskyddslagstiftning för lantbrukets djur. Inte ens en vecka efter det att Smithfield 25 januari annonserat att man tänkte satsa på grupphållning av dräktiga suggor (förbud mot sinsuggbås), meddelade Kanadas största grisproducent Maple Leaf Foods att man tänkte göra samma sak. Smithfield har 1.2 miljoner suggor jämfört med Sveriges ca 180.000. Maple Leaf har hundra tusentals suggor. HSUS talar om en ”djurvälfärdsrevolution” i den nordamerikanska grisindustrin. Detta kanske kan underlätta djurskyddsdiskussionerna i WTO, där EU tycker sig ha talat för döva öron.
HSUS hänvisar till EU:s förbud mot sinsuggbås, som ska träda i kraft fullt ut 2013. Detta är verkligen en sanning med modifikation, eftersom EU tillåter suggor att vistas i ”bur”, först fem veckor i samband med betäckning (en vecka före och fyra veckor efter) sedan hela digivningsperioden d v s 3 – 5,6 veckor till. I Sveriges gäller grundregeln att alla grisar ska hållas lösgående. Att stänga in suggan med en grind, får man bara göra tillfälligtvis och när det behövs.