Kommissionen vill nu tvinga medlemsstaterna att ta bort nationella regler som förhindrar handeln inom EU. Nationella regler försvårar bl. a för små företag att exportera säger Kommissionen. Men utgångspunkt måste då vara att livsmedelssäkerheten och djurhälsoläget är lika mellan medlemsländerna – och så är inte fallet. Det är viktigt att Sverige slår vakt om det goda svenska salmonellaläget och den svenska djurhälsan och slåss för svenska tilläggsgarantier – även om detta skulle riskera den fria handeln.
När Sverige gick med i EU, fick Sverige ett antal undantag från EU:s regelverk, som gjorde det möjligt att ställa krav på importerade livsmedel och importerade djur avseende salmonella och frihet från vissa smittsamma djursjukdomar s k tilläggsgarantier. Det fanns hos Kommissionen en acceptans för att Sverige hade praktiskt taget salmonellafria livsmedel och att landet är fritt från flera allvarliga smittsamma djursjukdomar. Salmonellagarantierna är omförhandlade i samband med att EU inrättade ett nytt s k zoonosdirektiv 2004. Sverige och Finland får behålla rätten att ställa krav på att importen är kontrollerad i exportlandet. När det gäller smittsamma djursjukdomar är läget oklart. Kommissionen och svenska UD gör tolkningen att en förlängning av Sveriges ansökningar enligt anslutningsfördraget gäller för de icke behandlade sjukdomarna så länge dessa inte behandlats. Däremot har länsrätten i Jönköping 1999 gjort motsatt tolkning, när ett danskt avelsföretag ville transitera grisar genom Sverige.
Oberoende av de juridiska turerna förväntar jag mig att regeringen värnar den svenska folk – och djurhälsan. Det var den förra borgerliga regeringen, med Karl-Erik Olsson som jordbruksminister som 1994 framgångsrikt hävdade svenska salmonellagarantier och antibiotikaundantag. Bedömningen var att detta var viktiga frågor för Sverige och svenska medborgare. Det bör det vara även nu år 2007 och framåt.