Enligt jordbruksministerns debattartikel i mitten av december förra året ska Sverige vara ett av världens bästa länder vad gäller djurskydd. Frågan är om man kan ha ett djurskydd med hög svansföring om man drar ned budgeten med en tredjedel, som Norbelies föreslog i sin rapport om Djurskyddsmyndighetens avveckling. Både djur och bönder förlorar på minskade resurser till djurskyddet på Jordbruksverket. Mindre medel till forskning ger sämre möjligheter för utveckling av djurskyddet. Tillsynen kan bli lidande med minskade resurser och risken är att samrådet försämras och förändringar försenas.
Norbelies förslag skulle blötas och stötas på departementet sa Eskil Erlandsson i debattartikeln och det är väl det som sker nu. Nobelie föreslog kraftiga neddragningar eftersom besparing måste anses vara ett av huvudskälen till nedläggning av myndigheten. Självklart finnas besparingsmöjligheter när det gäller administrationen, men det gäller nu att ta tillvara det som var Djurskyddsmyndighetens starka sidor och där vi kan se att djurskyddet och bönderna har tjänat. Samrådet mellan Djurskyddsmyndigheten och näringen har tagit mycket tid, men har uppskattats. Exempelvis de svenska djurskyddsföreskrifterna för gris är väl formulerade och kommer sannolikt funka i praktiken. Slakterierna är nöjda med de justeringar som skett när det gäller regler i samband med slakt. .
Risken är att man i sin besparingsiver slänger ut barnet med badvattnet och tror att minskade resurser till djurskyddsfrågorna på Jordbruksverket på något sätt skulle gynna Sveriges djurhållare/bönder. Att lätta på den administrativa bördan får inte innebära ett sämre djurskyddsregelverk. Det finns detaljregler som kan tas bort, men huvudprincipen måste vara att gynna ett gott djurskydd, som i sin tur gynnar djurhälsan och effektiviteten. Men detta kräver resurser, liksom en utveckling av djurskyddet mot mer av målstyrning och funktionskrav där det är möjligt. Låt oss hoppas att jordbruksministern inser det och också kan övertyga sin kollega finansministern.