Är det tillåtet att vara lite stolt och rörd över att Agronomförbundet gett mig utmärkelsen Året agronom. Juryn uppskattade mitt engagemang under alla år för säkra livsmedel och svensk djuromsorg. Precis som Oscars- vinnarna vill jag tacka min man och min son som gjort detta möjligt och för deras tålamod. Och sedan ett tack till kloka bondeledare som lät mig hållas (ibland); Birger, Torsten, Erik, Sven, Sven, Lars, Bosse, Eva, Hans, Caroline och många, många fler.
Ptroo det var mitt kårnamn. Som ni förstår var det ganska länge sedan jag stod utanför förra biblioteket i Ultuna som småtting, agronomstudent. Närmare bestämt hösten 1964.
Ptrooo ett inte helt fantasifullt kårnamn på en hästtjej. Det blev inte så mycket hästar utan jag började karriären med minkar!!, sedan blev det kyckling och kycklingfoder (jag som en gång sa: aldrig fjäderfä), forskning och djurhälsa på LRF i början av 80-talet, här väcktes djurskyddsintresset på allvar. Omsorg om grisar och nötkreatur på Slakteriförbundet, alla djur igen på LRF på 90-talet och livsmedelssäkerhet salmonella, BSE, mul – och klövsjuka, antibiotika och nu enligt GöteborgsPosten matskribent, bloggare på Svenskt Sigill!.
Som husdjursagronom känner jag fler veterinärer än agronomer. Och det är ingen lätt värld. Ni vet, veterinärerna, med sin legitimation, som anser sig i bland ha något slags monopol på djurskydd och djurhälsa. ”Du är djurens enda hopp” sjunger veterinärerna. I helsike heller! Det var agronomer som en gång i tiden drog i gång ett Etik-forum bland studenterna på Ultuna på 80-talet. I mitt djurskyddsengagemang har jag mött många veterinärer som har försvarat sinsuggor i bås, kodressörer och uppbundna kor. Jag blev utskälld av veterinärer för att jag drev frågan om att avveckla antibiotika som fodertillsats. Stå på er husdjurs- och livsmedelsagronomer. Ni behövs med ert bredare perspektiv på djur och livsmedel. Men samverkan med veterinärerna är nödvändig och värdefull och jag anser att det samarbetet måste börja under studietiden.
Ptrooo = Stopp, finns det de som sagt till mig genom åren. Ibland har jag väl lyssnat och insett att jag gått för långt. Ibland har jag lyssnat, men ändå kört vidare och ibland har jag, i tilltro till att det känns rätt, kört på utan att lyssna. Och det har gått bra för det mesta Jag tror och hoppas att jag kommer att finnas med i debatten ett tag till.