Enligt professorn i klinisk nutrition Tommy Cederholm ska vi helst äta fisk (gärna fet) två till tre gånger i veckan för att motverka hjärt – och kärlsjukdomar. Men fisken räcker i många fall inte ens idag, eftersom utfiskningen tömt haven på många av våra viktiga fiskebestånd. Odlad fisk som lever på annan fisk är en kortsiktig lösning. Vi får lära oss att äta karp!
Det finns gott om exempel på målkonflikter. Är det politikerna som ska ta ett ansvar för att balansera? Men det gäller också att ge ett bra underlag för oss som konsumenter. Det kan gälla hälsa som står mot miljö, utsläpp av klimatgaser och behovet av att bevara den biologiska mångfalden, frihandel och möjligheten för afrikanska bönder att bygga upp sitt jordbruk o s v, o s v. Det viktiga är att alla aspekter får komma till tals. Jag hoppas även media tar sin roll.
Ovanstående frågeställning är bara ett exempel. I dagens SvD citerar Henrik Ennart de studier, som refererades på Konsumentföreningen Stockholms spännande seminarium Matnyttigt den 17 april. Man kan givetvis inte förvänta sig att Tommy Cederholm ska ha fått sig till del VärldsNaturFondens beskrivning av det krisartade läget för fiskarna (inte de som fiskar) i våra världshav. Jag har haft förmånen att tre gånger hört presentationen av Inger Näslund WWF resp Friederike Ziegler, SIK. Hållbart fiske kräver kunskap om hållbara fiskebestånd, hur fisket påverkar de känsliga bottnarna och bifångsternas betydelse. Fisken i världshaven är en s k ekosystemtjänst som mänskligheten får gratis av ekosystemet. Den tjänsten har minskat katastrofalt de senaste 50 åren, genom att politikerna har gynnat fiskarna och inte fisken. Ja men då kan vi väl odla fisk? Fiskodlingen ökar, men om den bygger på rovfisk så är detta inte hållbart i längden. Lax, torsk m fl fiskar är inte vegetarianer, utan det krävs fiske av s k ”skräpfisk” till fiskmjölet. Denna skräpfisk ska ju vara föda för den vilda fisken. Återstår växtätare som karp!
Jag älskar fisk, men är mer noggrann med vad jag väljer idag. Strömming och sill är fortfarande OK och jag ”skiter i” dioxinrisken. Jag älskar lax, vilket är ett problem.