Antibiotikaresistenta bakterier hos hundar (MRSA) är mest oroande, när Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) nyligen har avgett sin rapport kring antibiotika och resistens (SWARM 2006). Förbrukningen av antibiotika till lantbrukets djur verkar ligga nämligen stabilt, medan förskrivningen till hundar ökar. Det förskrivs också relativt mer antibiotika till häst än inom öppenvården inom humansjukvården. Men varför får vi ännu inte förbrukningsstatistik uppdelat på djurslag – något som LRF begärde 1994!
Antibiotikaresistens är en fråga med ökad aktualitet. Sjukhussjukan och resistent TBC är några uppenbara exempel på effekten av användningen av antibiotika som det enkla och effektiva medlet att bota bakteriella infektioner. Antibiotika till lantbrukets djur är speciellt viktigt eftersom resistenta bakterier kan spridas från djur till människa via livsmedelskedjan. Antibiotikaresistens kan också spridas genom handel med levande djur. Antibiotika till djur är min hjärtefråga sedan början av 80-talet. Jag skrev LRF första antibiotikapolicy 1981. Denna policy ledde så småningom till att Sverige lyckades övertyga resten av EU att avveckla användningen av antibiotika som generell fodertillsats fr. o m 1 januari 2006. Jag hörde av generalsekreteraren för den europeiska veterinärfederationen FVE, att veterinärläkemedelsindustrin fortsätter att argumentera för att problemen kring resistens skapas av läkarna och inte av veterinärerna eller av djurhållningen.
Ibland har jag, som agronom, vågat mig på att prata antibiotika med en smådjurspraktiserande veterinär. Kommentaren att man inte sysslar med livsmedel, avslöjar att man inte förstår kopplingen mellan antibiotikaanvändning och förekomsten av resistensgener. Antibiotikaresistenta bakterier hos hund och katt kan ju också direkt överföras till människa (en zoonos m a o).