Glädjande nog verkar slakterierna ha skärpt sig när det gäller att inte ta emot Belgisk Blå, eftersom uppfödarföreningen för Belgisk Blå vill bygga eget slakteri. Vem som helst får ju starta slakteriverksamhet, men man får förutsätta att man är ärlig nog att deklarera att man säljer Belgisk Blå – kött, så att vi som tycker produktionen är oetisk, kan välja bort köttet. Väljer man att leverera till restaurang och storhushåll kan det bli svårt. Åke Rutegård, Kött – och charkföretagen, trodde knappast man skulle kunna få ekonomi i detta och ifrågasatte marknadstillträdet.
I går blev jag interjuvad av Ekot med anledning av att Belgisk Blå-uppfödarna sagt sig vilja bygga eget slakteri. Det är intressant att konstatera att så fort Belgisk Blå-frågan kommer upp, så nappar media. Monster-tjuren är och förblir något spektakulärt – i alla fall i Sverige. Åter får man förklara varför veterinärer, djurskydd, konsumenter, mejerier, slakterier och LRF säger nej sedan 1996. Belgisk Blå – uppfödarnas argument att svensk nötköttsproduktion står och faller med Belgisk Blå är inte särskilt trovärdigt. En grundförutsättning är ju faktiskt att man har en produkt som efterfrågas av marknaden. Att man väljer restaurang och storhushåll beror kanske på att handeln, i alla fall tidigare har tagit avstånd från Belgisk och dess korsningar.
I Miljöstyrningsrådets kriterier för den offentliga upphandlingen, får Belgisk Blå inte användas för naturbeteskött. Invändningarna mot nötkreatursraser med kalvningsproblem är inte något unikt svenskt. När det Europeiska djurskyddet går ut till handeln med rekommendationer om ”good animal welfare practice” så tar man avstånd från raser som tillämpar kejsarsnitt vid kalvning.