Sommaren har varit svår. Så många har lämnat – min mans bäste vän Björn, Povel Ramel, Ingmar Bergman, Lars Forsell, en av mina kära gamla grisbönder Bengt Reimersson och LRFs Hans-Ola. Landskapet förändras. Precis som den nedfallna tall som jag klivit över i 10 år, nu helt börjar bli flisor övertäckta av mossa. Det blir aldrig som förr. Men dimmorna drar än en gång in över ängen i skymningen. Och det är så vackert så man nästan gråter.