Risken är att regeringens allmänna liberaliserings – och besparingsiver raserar en modell som hittills visat sig framgångsrik när det gäller smittskydd, djurskydd och folkhälsa. I den svenska modellen för veterinära frågor, som bygger på samverkan mellan staten och näringen har den statliga distriktsveterinärorganisationen haft en viktig roll. Vilka av de 116 remmissinstanserna har orkat plöja igenom de drygt 700 sidorna för att kunna ge genomtänkta och tydliga svar.
Sverige har en unikt god situation när det gäller livsmedelsäkerhet, djurhälsa och djurskydd. Det är ingenting som kommit av sig själv på grund av vårt geografiska läge, utan är en effekt av idogt arbete och samsyn mellan djurhållare, veterinärer, myndigheter och den politiska ledningen – hittills? Den svenska modellen inom veterinärsektorn har byggt på ett nära samverkan mellan staten och näringen. En viktig del i detta har varit den statliga distriktsveterinärorganisationen. Det har funnits en tydlig samtalspartner för näringen i Jordbruksverket, i frågor kring den veterinära fältverksamheten.
Att andra länder valt att organisera sin veterinära service på annat sätt än i Sverige, är inget skäl att förkasta en modell som bevisligen har fungerat förhållandevis väl. Utredaren har inte på ett övertygande sätt kunnat redovisa hur en avveckling ska kunna genomföras med bibehållet gott smittskydd i hela landet och godtagbart djurskydd i främst djurglesa områden. Att organisationen Veterinärer i Sverige hävdar att smittskyddet kommer förbättras med en privatisering, tycker jag är väl magstarkt. Men självfallet måste det ske förändringar i dagen DVO. Kanske ett fristående statlig bolag kan lösa en del av de ständiga diskussionerna om Jordbruksverkets dubbla roller och konkurrensneutraliteten. Men snälla Eskil Erlandsson låt det inte bli ett självändamål att privatisera och ”marknadsanpassa”. Veterinärutredningen ger inte tillräckligt underlag för en sådan utveckling.