Åter samma förenkling och populismen i debatten. Ena dagen hör vi hur jordbrukets minskade näringsläckage har förbättrat Östersjöns vatten så att blåstången återkommer i Kalmarsund. Nästa dag skriker WWF, att om man tar bort EU:s jordbruksstöd – så löser man mycket av kväve – och fosforutsläppen till Östersjön. Och då är det faktiskt EU:s pengar som bidragit till minskat näringsläckage från jordbruket i Sverige. Sedan står professorn i systemekologi Fredrik Wulff i TV och säger att Sverige har intensifierat sitt jordbruk och har en enormt hög köttproduktion. Det är bara delvis rätt. Faktum är att köttuppfödningen gått kräftgång i många år. Vi hade mångdubbelt med djur i Sverige för 50 år sedan.
Att kritisera EU:s jordbrukspolitik är jätteenkelt. Vem älskar EU- byråkrati och uppfattningen om att EU:s jordbruksstöd har skapat kött – och smörberg lever kvar i mångas medvetande. Att EU i ökad omfattning riktar sitt stöd till miljö och landsbygdsutveckling kommer aldrig fram i sammanhanget. Polen, som ny medlemsstat i EU pekas ut som en av de stora förorenarna av Östersjön genom sitt jordbruk. Och visst, Polen har goda förutsättningar för jordbruk och EU-medlemskapet kräver en ökad intensitet för att klara konkurrensen. Jag vill hävda att det är drivkraften i många länders jordbruk och inte EU-stöden till produktionen. Det gäller att motverka en negativ utveckling med mycket näringsläckage med regelverk och krav på miljöåtgärder. Det finns ju redan s k tvärvillkor, som ställer miljökrav på bonden för att erhålla ersättning. Hur det ser ut i Polen vet inte jag. I Sverige jobbar vi ju med att optimera gödsling, anlägga våtmarker och Svenskt Sigill kräver skyddszoner mot vattendrag.
Att köttkonsumtionen ökat i Sverige under senare år är helt otvetydigt, men svensk djuruppfödning har tappat rejält. Den svenska köttkonsumtionen består av stor andel import numera. Det skulle inte skada om Fredrik Wulff läste på lite bättre när han talar om den enorma köttproduktionen. Jämfört med länder som Danmark och Irland ligger vi lågt. Vi har inte heller de klimatmässiga förutsättningarna att producera annat än foder i stora delar av landet, exempelvis Norrland. Förutom att antalet mjölkkor minskat i Sverige, vilket ger färre kalvar så har antalet köttdjur inte alls vägt upp den minskningen. Och förutom att vi behöver betande djur till ängs – och hagmarker, så är vallodling den gröda som bäst behåller växtnäring. Enligt LRFs expert Markus Hoffman finns inte en chans att minska Sveriges kväveutsläpp med 21 000 ton, något som en forskargrupp föreslagit. De blågröna algerna kommer man dessutom bara åt med minskad fosfortillförsel eftersom algerna kan ta kväve från luften. När det gäller fosfor har vi dålig kunskap, trots en stor ansats i forskningsprogrammet MAT 21.
En kommentar
Varför pratar LRF och SLU(som borde veta bättre) om näringsläckage från jordbruket?? Prata istället om kväveavgång eftersom det är den biologiska omsättningen som avger kväve. En jord utan kväveavgång är en död jord eller hur? Åkern är ju en del av naturen och ju högre den biologiska verksamheten är ju högre är kväveavgången! Varför går aldrig LRF och SLU ut med det faktum att kväveavgången från åkern är av samma storleksordning som på 1800-talet? Varför talar man inte om att skillnaden mellan 1800-talets samhälle och dagens är arealen asfalterad yta + urbaniseringen. Detta plus det stora nedfallet är förmodligen den största orsaken till övergödningen. Vattenkraften, sjötransporter spelar förmodligen också större roll än jordbruket. Märkligt med en organisation som sågar sin egen näring av populistiska skäl! Inte förrän jag läste om ” de glömde avloppen” vaknade jag till och förstod vilken enorm betydelse urbaniseringen har för tillförseln av gödningsämnen och kemikalier till grundvatten, vattendrag och hav. Mina elever frågade förra regeringen varför vi ska betala miljöavgift på mineralkvävet och fick till svar att vi övergödde havet. Följdfrågan blev: Varför får vi i Västerbotten inte miljöstöd till vårplöjning. Svaret blev: Vi övergödde inte havet!
Jag förbjuder elever, bönder och andra att använda ordet läckage, konstgödsel och gifter. Istället ska orden avgång, mineralgödsel och växtskyddsmedel användas. Sak samma när det gäller bekämpning ska ordet sprutning ersättas med behandling för att visa vad det egentligen är. Det är djupt tragiskt att ni inom LRF, SLU och massmedian (ex. ATL och LAND) fortfarande använder de netativa uttrycker som innebär en negativ marknadsföring av en miljö-och resurseffektiv yrkeskår. Betona kunskapen istället för den förkastliga ”ideologin ”ekologisk” så skulle målet med ett uthålligt svenskt jordbruk kunna realiseras!!!