Nordiska djurskyddsrådet, NDR, som består av djurskyddsföreningar från samtliga nordiska länder, träffades på Öland förra helgen. Man enades om att driva kravet, som idag bara gäller i Norge, att smågrisar måste vara bedövade innan de kastreras. I Sverige måste man kunna lösa frågan så att smågrisuppfödaren får bedöva. Svenska veterinärer räcker inte till för att bedöva 1, 5 miljoner smågrisar.
Frågan om kastrering av smågrisar finns ständigt på dagordningen. Kastrering av smågrisar är ett smärtsamt ingrepp och diskussionen om en avveckling har funnits många år. EU-kommissionen har avgett en rapport och hållit ett seminarium senast i januari i år I dagsläget finns inget bra alternativ till kastrering för att få ett griskött utan risk för galtlukt och smak. Att sänka slaktåldern är alldeles för riskabelt från galtluktssynpunkt, eftersom könsmognadsåldern kan inträffa vid olika tidpunkter. Detta skulle i så fall kräva någon slags kontroll på slaktbandet. Idag finns bara system för att hitta en av de luktande substanserna skatol och inte för den andra substansen androstenon.
Hangrisuppfödning innebär flera problem från djurskyddssynpunkt, slagsmål, bit – och rivskador, kassering av grisar och betäckning av sogrisar. En del av dessa problem går att lösa men det kommer att innebära omsortering av grisar, vilket är negativt. Att hålla grupper ihop fullt ut från – födsel t o m slakt är sannolikt orealistiskt. Man har konstaterat att den ekonomiska vinsten med hangrisarnas snabbare tillväxt och högre köttinnehåll ofta äts upp av ovan nämnda skador. Smågrisproducenten vinner dock genom minskat arbete. Att skjuta på könsmognaden genom s k immunokastrering kräver med dagens kunskap två ”vaccineringar”, vilket kommer att innebära hantering (och eventuell stress) av grisarna vid två tillfällen. Sortering av sperma för att bara producera hongrisar ligger sannolikt långt fram i tiden. I avvaktan på andra lösningar är det rimligt att ställa krav på smärtlindring.