Frihandel utan miljö och etik är ett hot mot hållbarheten. ”Vi måste veta vad det är vi vill uppnå? Vi måste ta ansvar för vad vi importerar” sa Pia Lindeskog, KF konsument, på seminariet Matforum på Öland i torsdags. Detta som ett svar på Livsmedelsindustriernas representant som ifrågasatte miljö – klimatkrav på kakaoodlingen i Västafrika. Men även Cloetta Fazer måste väl ta ansvar för produktionsförhållanden hos sina råvaruleverantörer. Precis som vi ställer krav på klädhandeln när det gäller arbetsförhållanden och miljöbelastning. Märkning är ett sätt att hjälpa oss konsumenter att bidra till en hållbar utveckling.
På seminariet på Ölands skördefest, professionellt lett av Ulf Wickbom, avrapporterade Katarina Nilsson SIK:s rapport kring klimat och utsläpp av växthusgaser, som sammanställts på uppdrag av Svenskt Sigill. Till min stora glädje lyfte Katarina frågan kring nötköttsuppfödningens bidrag till den biologiska mångfalden – åtminstone den svenska. Det tål att upprepas att, av de arton procent som enligt FAO, är nötköttsproduktionens bidrag till utsläpp av världens växthusgaser, är nästan hälften en effekt av nedhuggning av skog. Utfodring med soja- och palmkärna är en av bovarna. Animalier är överhuvudtaget mer klimatbelastande än vegetabilier. Däremot finns flera exempel där svenskodlat står sig väl. Svenska äpplen och svensk brokolli har lägre utsläpp än importerade livsmedel.
Sören Persson, Svenskt Sigill, presenterade tankarna kring en klimatmärkning. Kunskapen, LCA-analyser, finns i dag främst kring svenska livsmedel och därför måste man börja där. Förslaget från Svenskt Sigill och KRAV innebär att man kopplar klimatmärkningen till certifierade miljökoncept. På det sättet kan man säkerställa att andra miljöaspekter och djuromsorg inte hamnar i strykklass.
Håkan Björklunds LI, inspel att klimatkrav skulle kunna omöjliggöra export av kakao från Västafrika, kändes som en ren beställning från Cloetta Fazer. Vad tycker och gör andra medlemmar i LI och vad tycker de företag som bygger på främst svensk råvara? Håkans uttalande kring U-ländernas behov av att exportera ”cash crops” kändes också väldigt förenklat och onyanserat. Snarare behöver många fattiga afrikanska länder utveckla sitt eget jordbruk och sina egna marknader, vilket Lars- Göran Pettersson, LRF, också framförde.
Det kan inte finnas några skäl att inte ställa rimliga miljökrav på det som importeras till Sverige. Det handlar ju om att bidra till hållbarheten i ett globalt perspektiv. Hur produktionen bedrivs i exportländerna är en angelägenhet för oss alla och inte minst för bönder och arbetare i dessa länder. Importörerna har ett ansvar precis som Pia Lindeskog framförde. Frågan är hur vi ska uppnå global hållbarhet om WTO hela tiden driver att uthållighetskrav på produktionen är handelshinder.
En kommentar
hehe ^^