Ja, därför att det har att göra med avsändarens trovärdighet. I tidningen ATL interjuvades nyligen veterinär Kristina Forslund, som under 80 – 90-talet var Astrid Lindgrens vän och idegivare. Hon hävdar att Slakteriförbundets (Scan) styrelse skällde ut Astrid för att hon misskrediterade slakterierna. Sanningen är att Slakteriförbundet bjöd in Astrid för att informera om Scans program Omsorg i Djurskötseln. Handlingsprogrammet antogs av stämman 1985 och hade speciellt fokus på hanteringen av djur i samband med transport och slakt
När Slakteriförbundet antog handlingsprogrammet Omsorg i Djurskötseln 1985, var det första gången en bondekooperativ organisation, verkligen tog tag i sina djurskyddsproblem. ”Allt är inte bra, men vi anstränger oss för att förbättra”. Man var på väg innan den nya djurskyddslagen kom 1988. Kronfågel startade sitt omsorgsprogram 1987 och före 90-talet talade mejeriföreningarna bara om mjölkkvalitet och inte om ”kovalitet”. Nu skulle jag vilja säga att mejeriföreningarna ligger i täten med sitt djurvälfärdprojekt.
När Slakterförbundet tog sitt handlingsprogram så fokuserades transport och slakt d v s områden där slakterierna hade eget ansvar. Man tillsatte djurskyddsrådgivare på slakterierna och djuromsorgmän – och kvinnor. Många positiva åtgärder vidtogs under dessa år som programmet drevs aktivt. Det gällde att sopa framför egen dörr, innan man började jobba på gårdsnivå. På 90-talet kom BAS – och BIS-programmen som var en vällovlig ansats att stärka och säkra djuromsorgen på gården. Jag kan ge Kristina rätt som kritiserade slakteriföreningarna för att inte tillräckligt premiera duktiga bönder. Jag hör ingenting om djuromsorgsprogam från Scan idag, mer än att Guldtackan finns kvar. Djuromsorgen under transport och på slakterierna drivs dock fortfarande av Scans djuromsorgschef, som ju dessutom är veterinär!
Kristina Forslund noterar positiva förändringar när det gäller bedövningen av grisar – och det är bra. Hon pekar ut mjölkproduktionen och kornas välfärd, som ett angeläget problemområde och det tror jag är viktigt att ta till sig.