Det är skillnad mellan EU-ekologiskt och KRAV, speciellt när det gäller regler kring djurhållningen. Den viktiga frågan tar Svenska Dagbladet upp idag. Men på seminariet kring, hur man når målet 25 % ekologisk konsumtion i offentlig upphandling, var det ingen mer än jag som ställde frågan. Det är marknadsefterfrågan som styr, svarade Scan inte oväntat, som stimulerar till EU-ekologisk grisproduktion.
Jag har tidigare tagit upp frågan om, att det i svenska butiker kommer att förekomma beteckningen ekologiskt, med olika kvaliteter. Det kan även skilja sig mellan EU-ekologiskt, producerad i Sverige, där svenska djurskyddslagen gäller, och EU-ekologisk från andra länder. Djurskyddet Sverige har också tidigare kritiserat KRAV för att man i princip kan märka danskt griskött med KRAV, utan att grisarna ens lever efter svenska djurskyddslagen. EU-ekologiska grisar får inte böka i jorden och studier från SLU visar att den grishållningen släpper ut fyra gånger mer ammoniak än konventionell grisuppfödning. Hur ska konsumenterna inklusive den offentliga upphandlingen veta vad man köper?
På KSLAs (Kungliga Skogs – och Lantbruksakademin) seminarium talades mycket om brist på ekologiska råvaror. Detta motsades av projektledaren i Norrbotten, som har överskott av ekologiskt nötkött, men dålig efterfrågan. Kungsbackas kommuns upphandlare har satsat på det, som känns alldeles rätt. Om det finns brist på ekologiskt, så kan man ändå uppnå miljönytta genom att ställa miljö – och djuromsorgskrav på konventionellt producerade livsmedel. Och det är precis det, som jag har föreläst om på 9 (nio) seminarier kring offentlig upphandling. Miljöstyrningsrådets kriterier för miljö, djuromsorg – och livsmedelsäkerhet för s k konventionella livsmedel, som syftar att se möjligheterna att uppnå miljönytta på de stora kvantiteterna livsmedel som köps in.
Läs mer, relaterade artiklar: