Den starka europeiska äggindustrin har inte förmått Kommissionen att skjuta på ikraftträdandet av djurskyddsdirektivet för värphöns. Det innebär att fr. o m år 2012 ska det inte finnas burar för värphöns utan sittpinne, rede och sandbad inom EU. Dessa krav gäller i Sverige sedan 1999. Det innebär en seger för hönsen, konsumenterna och det ideella djurskyddet. Frågan är om ministerrådet kommer stjälpa Kommissionen. Det skulle vara sorgligt om det blir samma kohandel, som med kycklingdirektivet.
Kommissionen har den 8 januari avgett sin rapport kring olika inhysningssystem för värphöns. Med hänvisning till det starka konsumentintresset förordar Kommissionen att direktivet 1999/74/EC genomförs som planerat. Att skjuta på ikraftträdandet skulle också vara ett svek mot de som investerat i nya djurvänligare system – exemplet Sverige. De invändningar som framförts kring alternativa systemens nackdelar går att överbrygga med bra skötsel. I de berikade burarna eller i golvsystem kan hönan utföra de naturliga beteenden, som hönan är starkt motiverade för som att lägga ägg i näste, sitta på pinne och sandbada. I konsumentstudier 2005 och 2006 inom EU har konsumenterna speciellt prioriterat djurskyddet för värphönsen. 44 % tycket att värphönsen borde få det bättre, jämfört med 42 % för kyckling och 28 % för grisarna. Bättre djurskydd rankades med 8 av tio möjliga för angelägenhet. Kommissionen har levt upp till ambitionen i sin handlingsplan för djurskydd från 2006 och agerat enligt vad som sägs i Amsterdamfördraget om att djurvälfärd ska beaktas i unionens politik.
Förbudet mot de konventionella hönsburarna kom i Sverige redan med den nya djurskyddslagen 1988. Från början syftade lagen på ett totalt förbud mot burar, men efter mycket diskussion ändrades djurskyddsförordningen och man införde funktionskrav där hönan skulle få tillgång till rede, sittpinne och sandbad. Utvecklingen av nya system av berikade burar kom igång sent och dessa skulle prövas med utgångspunkt från den i Sverige gällande ny-teknikprövningen. Många stora äggproducenter vägrade slänga ut sina gamla burar och det har varit en långdragen rättslig process där buräggsproducenterna obstruerade in i det sista och hävdade att Sverige inte notifierat svensk lagstiftning i EU i tid. Nu finns ett fåtal värphönsplatser kvar i gamla burar. De olycksprofeter som hävdade att Kommissionen skulle ge efter för burhönsmaffian har fått fel. Frågan är vad de finska äggproducenter som köpt svenska utrangerade burar tycker idag.