Naturskyddsföreningen vill att vi ska minska köttproduktionen för att klara svenska åtaganden när det gäller utsläpp av växthusgaser. Hur ska vi då klara många av de nationella miljökvalitetsmålen som kräver betande djur. Öppet landskap, biologisk mångfald, myllrande växt – och djurliv och levande landbygd gynnas av att vi har nötkreatur och får som betar på den svenska landsbygden. Är det inte bättre att angripa de miljö – och klimatproblem som vi exporterar genom importen av sojamjöl och kött.
Bete är också oerhört viktigt från djurskyddssynpunkt. Bete på stora ytor ger verkligen djuren möjlighet att bete sig naturligt, något som är den svenska djurskyddslagen viktigaste grundpelare. På bete kan djur med låg rang komma undan, något som kan vara ett problem i lösdriftssystem inomhus. Studier visar att risken för flera produktionssjukdomar minskar, klövhälsan förbättras och genom att korna får motion ökas djurens rörlighet och smidighet. Risken för spentramp minskar. Och sist men inte minst – konsumenterna har tydligt talat om att det räcker inte med att korna kommer ut i friska luften i en rastfålla utan korna ska få beta i större hagar.
Hoten mot betande djur, är att nötkreaturen är uthängda, som en av de värsta miljöbovarna, genom sina utsläpp av växthusgaserna metan och lustgas. Om Naturskyddsföreningen får rätt när det gäller att minska köttproduktionen, kan det innebära att de betande nötkreaturen minskar, medan de mer intensivuppfödda ökar. De intensivuppfödda nötkreaturen, exempelvis tjurar på stall, är mer effektiva och avger mindre växthusgaser per kg kött. Det är beklagligt om Naturskyddsföreningen ger argument till de krafter som vill ifrågasätta beteskravet. Det är ingen hemlighet att föreningen Svenska Mjölkproducenter LDM vill ha bort det svenska ”betestvånget”. Vi kommer att behöva hjälpas åt för att försvara både svenska miljömål och det svenska djurskyddet för våra kor och får.