Den 12 februari startade världens största djurskyddsorganisationer (WSPA, CIWF, Eurogoup for Animals m fl) en omfattande kampanj mot de omfattande långa och plågsamma transporterna av levande djur till slakt. Syftet är att så långt möjligt ersätta handel med levande djur med handel med kött och köttprodukter. De mest upprörande transporterna sker per båt mellan kontinenter, men långväga biltransporter inom och utom EU innebär också ofta stora djurskyddsproblem. Sverige kan nog inte svära sig helt fritt. Hur är det med transporterna av kalvar kors och tvärs över landet? Mycket tyder också på att hästar fortsätter att transporteras från Sverige till slakt i Sydeuropa och dräktiga kvigor går till Turkiet. Gå in på www.handlewithcare.tv och skriv på den danska listan.
Djurskyddsorganisationerna och debatten fokuseras ofta på transporterna till slakt. Den svenska Djurtransportutredningen 2003, visade att ett ofantligt stort antal djur transporteras in, ut och inom EU för vidareuppfödning (livdjur), antingen för slutgödning eller som bruksdjur typ dräktiga kvigor eller sogrisar för smågrisproduktion. Italien tar emot en mängd djur för slutgödning eftersom man har slaktkapacitet, men inte uppfödningskapacitet. En stor del av de smågrisar som föds i Holland går till Italien. Mängder av kalvar hämtas från olika delar av EU till den intensiva kalvuppfödningen i Holland eller Italien. I dag transporteras 3 miljoner smågrisar från Danmark till Tyskland och Ryssland. Av någon oförklarlig anledning anses dessa djur ha ett högre värde. Därmed skulle det inte vara lika viktigt att reglera transporterna för dessa djur eftersom det fanns skäl att hantera dessa mer skonsamt. Det är väl egentligen precis tvärtom. En smågris är mindre värd än ett slaktsvin. Dessutom kan generell antibiotikabehandling överbrygga effekterna av blandning av djur och de negativa effekterna av transporten. Handeln med livdjur är det stora hotet för spridning av allvarliga smittsamma djursjukdomar och zoonoser. Dessa djur går ju till djurbesättningar i andra länder där blandning av smittor sker.
Sverige har fortfarande ganska strikta regler när det gäller transport till slakt, men för livdjur gäller i stort sett EU:s regelverk. Vad kan jag göra som konsument? Ursprungsmärkning av kött och fågel är något som även kampanjen pekar på, som ett sätt att få veta om djuret under sin levnad utsätts för onödiga transporter. Men för att få bra information krävs att köttet är märkt ”fött, uppfött och slaktat”. Enligt industrins (LI) och handelns (SDH) riktlinjer skulle det räcka med ”uppfött och slaktat”. Detta är otillräckligt eftersom det innebär att man inte får information om djuret transporterats mer än en gång under sitt liv. Om det på kalvköttet står fött: England, uppfött: Italien och slakt: Italien, bör man kanske reagera.
Kampen för att förkorta och förbättra djurtransporterna i EU 2004 fick ett snöpligt slut. En stark köttindustrilobby lyckades förhindra ett EU-beslut om kortare transporttider och utrymmeskrav. Snart är det dags igen att ta i frågan. Eskil Erlandsson har lovat att Sverige ska driva frågan under det svenska ordförandeskapet 2009 och Kommissionen har lovat att ta upp frågan första halvåret 2009. Det är dags att börja samla fakta och skapa opinion för att driva frågan. Djurskyddet Sverige kommer att ta upp frågan i Almedalen.
.
6 kommentarer
VIDRIG
De som betalar bäst för djuren får djuren så är de och inget konstigt med det
Tobias kommentar visar med önskvärd tydlighet att markanden och pengar inte kan få råda när det gäller frågor som djurskydd och exempelvis också miljöaspekter. Samhället måste genom regelverk sätta gränser för vad som är acceptabelt. Därför har i EU:s Amsterdamsfördrag infogats ett åtagande om att respekt för djur och djurskydd ska ingå i all lagstiftning inom EU. Och även om det går trögt finns ett engagemang hos EU:s konsumenter som kräver att EU ska agera i djurskyddsfrågor.
Gunnela lilla du måste förstå att vi inte har produktionsdjuren för skojs skull,tobias har rätt den som betalar bäst får djuren.Bara i Astrids sagovärld styr nån annat än kapitalism,undrar om du själv hade kunnat jobba så länge om du inte fick lön som ens täckte dina omkostnader för att ta dig till och från jobbet än mindre för ditt arbete.
Djurproduktionen inom i både svin och nöt går ju back i producentled,slakteriägarna,handlarna, och cheferna inom näringen fick däremot mellan 50-100% lönepåslag förra året.Vi producenter som får stå för kalset har däremot inget val,ska vi bli kvar så ska vi inte behöva skämmas för att vi säljer våra djur till den som betalar minst dåligt,när djuren är sålda så är det upp till köparen (lustigt nog samma slakteriägare,handlare som ju har dubblat sin förtjänst)att se till att djurens transport följer de regler och bestämmelser som finns.De har ju råd att betala för yttersta kvalitet på transporten,men de måste tydligen tjäna de pengarna också som de kan snilla åt sig på de undermåliga färdsätt de ordnar åt de stackars djuren,vem ska skämmas egentligen.
Bondens ansvar måste väl upphöra nån gång?
Regelverket måste ändras det är nummer 1.
Sverige bör inte imortera kött från djur som rest över storar delar av jorden.
Förbud måste till för oacceptabla transporter oavsett om djuren bara ska slaktas eller för vidare uppfödning.
Men det är ynkligt att enskilda djurägare exporterar livdjur långa sträckor under oacceptabla förhållanden.
Alla led har ett ansvar! Både producenter och konsumenter. Men först och främst regering och riksdag!!
Tack för ett läsvärt och mycket viktigt inlägg i debatten; det här är något som jag själv har skrivit några rader om i dag. Alla, i alla led, måste ta sitt ansvar för att stoppa de långa och onödiga djurtransporterna. Attityden som Tobias här ovan framför, likgiltigheten, accepterandet av läget som det är, skrämmer mig, för alltför många resonerar så och blundar för det som sker runt omkring dem utan att inse att det faktiskt går att göra skillnad – även om det ofta tar tid. Återigen, tack för ett bra inlägg.