Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Det som inte får hända, har hänt i slakteriet i Kristianstad. Efter bedövningen har man missat avlivningen och grisar har hamnat levande i skållningen. När vi på Slakterförbundet/Scan jobbade med djuromsorgsprogrammet på 80 – 90-talet var kontrollen av att grisen var död innan skållningen en jätteviktig fråga. Man hade drabbats av ett flertal skandallösa fall som visats i media. På slakterierna infördes krav på kontroll av varenda gris. Varför händer detta igen?

I inslaget på regional-TV i morse interjuvades en djurskyddsinspektör, som uppskattade att länstyrelsen skulle överta ansvaret för tillsyn och kontroll från kommunen. Det kan vara väldigt tufft att ensam i en kommun ta ansvaret för upprörande djurskyddsfall. Förutom fallet på slakteriet, har nyligen i Skåne fattats beslut om omhändertagande av ett stort antal nötkreatur, som var i väldigt dåligt skick. Jag träffade den ansvariga veterinären förra måndagen i Lund, som bekräftade fallet och kände full sympati för den utsatta rollen som djurskyddsinspektör. Som när det gäller liknande fall av vanvård, undrar man varför man inte uppfattat signalerna om problem tidigare. Var fanns grannarna och LRF i Skåne?

En annan aspekt som kom upp i TV-inslaget var eventullet jäv i kommunens miljö -och hälsoskyddsnämnd. Det fanns grisproducenter i nämnden, vilket kanske inte är så konstigt i en landsbygdskommun i Skåne. Inte heller den frågan känns speciellt ny. När jag jobbade med frågorna i LRF stötte jag på ett fall med en förtroendevald i kommunen, som var djurhållare och tillika inspektör – en omöjlig kombination. När länsstyrelsen nu tar över slipper vi i alla fal den komplikationen.