Ska den svenska nyckelhålsmärkningen även i fortsättningen få vara vägledande för konsumenterna vid val av sunda livsmedel eller ska vi av Kommissionen påtvingas livsmedelsindustrins GDA. GDA står för guideline daily amount d v s procent av rekommenderat intag av förutom energi också vissa näringsämnen – ett krångligt och otydligt system. Och hur blir det med ursprungsmärkningen? Kommissionen har föreslagit att den även i fortsättningen ska vara frivillig.
Livsmedelsverket har skickat ut Kommissionens förslag till livsmedelsinformation till konsumenterna på remiss till ett stort antal remissinstanser. Kommissionen föreslår obligatorisk märkning med GDA för energi, fett, mättade fettsyror, sockerarter och salt i procent per 100g, 100 ml eller per portion. GDA är något som livsmedelsindustrin utvecklat. I augusti förra året gick LI (livsmedelsindustrin) ut med information kring det system som utvecklats av den europeiska livsmedelsindustrin (CIAA). Energivärdet per portion anges i procent av rekommenderat intag (relaterat till en kvinna som förbrukar 2000 kcal per dag). För övriga näringsämnen anges också procent av rekommenderat intag.
Man undrar vad som ligger bakom detta krångliga system. Under senare år har trycket varit stort på industrin att verka för bättre hälsa och minskad risk för övervikt och fetma. Svaret från de stora multinationella livsmedelsföretagen som Kraft, Masterfooods, Netslé och Unilever m fl blev GDA. I Sverige är nyckelhålsmärkningen väl känd och en majoritet av konsumenterna vet ungefär vad nyckelhålet står för. Nyckelhålet ger god vägledning för sunda alternativ av olika livsmedel exempelvis mindre fett, mer fibrer o s v.
Vad jag sett och hört så är många organisationer negativa till att införa GDA. Det gäller främst konsumentorganisationerna som Sveriges Konsumenter och också BEUC (den europeiska konsumentorganisationen). Att LI inte instämmer är kanske inte så konstigt. Man har ju redan förbundit sig för GDA.
När det gäller ursprungsmärkning finns en enighet mellan konsumenterna, det ideella djurskyddet och bönderna om att konsumenterna har rätt att veta i vilket land djuret är fött, uppfött och slaktat. Kommissionen kräver att en majoritet av konsumenterna ska kräva ursprungsmärkning, vilket en mängd konsumentstudier i Sverige bekräftar. Dessutom ska finnas speciella kvaliteter kopplade till ursprung, där den svenska djurskyddslagstiftningen är unik i EU och kanske också i världen.