Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Har Sverige världens strängaste djurskyddslag? I Svenska Dagbladet läser man om den nya schweiziska djurskyddslagen med krav som ligger långt över vad vi kräver i Sverige. Schweiz var det land som först släppte oss värphönsen på 90-talet, men man tillåter att näbbarna bränns av. Något vi inte accepterar i Sverige. Ekologisk grishållning uppfattas som djurvänlig, men i Danmark och Frankrike har man ring i gristrynet, för att suggorna inte ska böka. Enligt svenska värderingar är detta helt strid med svenska lagens krav på att djurens ska få bete sig naturligt. Det är inte givet att det som uppfattas som gott djurskydd alltid är bra för djuren.

När Schweiz införde förbudet mot burhöns, åkte delegationer från Sverige dit för att studera alternativ hållning av värphöns. Jag var och föreläste kring antibiotika i Zurich och fick själv se storskalig utedrift av värphöns. Det var fascinerande att se alpsluttningen täckt av sprättande höns. Kritikerna av den schweiziska lösningen, talade gärna om att de schweiziska äggen utkonkurrerades av import av burhönsägg. Jag vet inte hur situationen ser ut idag, men frågan är, om det är icke-medlemskapet i EU, som gör att Schweiz och Norge har råd att kosta på sig en ambitiös djurskyddslagstiftning. Man försvarar sitt eget jordbruk och har medborgarnas stöd för den inhemska livsmedelsproduktionen. Men i och för sig förklarar det inte de ambitiösa kraven på vård av sällskapsdjur.

Vid nordiska sammankomster, som vid den nordiska djurskyddskonferensen på KSLA i mitten av april, framförs det ofta från Danmark att man minsann finns på marknaden! Därför måste man vara mer pragmatisk när det gäller djurskyddsregler och tillämpning än övriga nordiska länder. Ibland undrar jag om danskarna har fattat att Sverige och Finlands funnit på den europeiska arenan i tretton år. Men det finns skillnaderna i hur man lyckats behålla sin hemmamarknad. Varför har Finland lyckats bättre än Sverige? Är det bara det finska stödet till det inhemska jordbruket d v s priset på livsmedlen eller har finska livsmedelsföretag varit duktigare i kommunikationen till sin finska konsumenter ?