Det är kris i grisbranschen. Höga foderpriser, låga avräkningspriser till uppfödarna, en splittrad slaktbransch och bristande framtidstro riskerar minska den svenska grisköttproduktionen till förmån för import av griskött från andra länder med sämre djurskydd. Svenska djurskyddsregler kräver lösgående suggor, mer utrymme, inga avklippta grissvansar och halm. Det är viktigt att medvetna konsumenter får klart för sig skillnaderna mellan svensk grishållning och utländsk. Men det förutsätter att svenska grisuppfödare inte tummar på reglerna. Det handlar om trovärdighet.
Snart har Grisproducenterna årsstämma. ”Dags för ett lyft” är rubriken på stämman. Och jag känner djup sympati med en näring, som bör uppskattas av svenska konsumenter och av svensk handel. Men det gäller att grisuppfödarna lever upp till förtroendet. Jag får signaler om att halmen är på väg ut ur grisstallarna och samtidigt diskuteras att stor andel av slaktsvinen har magsår. Finns det ett samband eftersom man vet att halmen har god dietisk effekt. Magsår hos gris är ingen ny fråga. Den diskuterades redan på 90-talet när man talade om fibrer i fodret och malningsgrad. Det är viktigt att man tar till sig den kunskap som finns inom området.
Jag hoppas man inte tummar på avvänjningstidpunkten minimum 4 veckor. Det sägs att 25% av grisarna antibiotikabehandlas. Är det rätt eller fel? Tidig avvänjning innebär risk för avvänjningsdiarréer. En fråga som jämt dyker upp i samband med grisuppfödningen, är kastreringen utan bedövning. I EU händer mycket inom området och man väntar på godkännandet av ett ”vaccin” immunokastrering, som förhindrar könsmognad. Men det krävs två injektioner under uppfödningen av hangrisarna och många uppfödare ryggar inför det som krävs i form av djurhantering två gånger under uppfödningen. Försök pågår på SLU.
En kommentar
Hej Gunnela!
1962 började jag att intressera mig för
livsmedel både till Människor o Djur.
Det finns mycket att berätta om som hänt under årens gång,så hoppas vi kan få till någon form av utbyte av erfarenheter.
Det största felet i dagens Djurhållning är det globala tänkandet,stressen,gifterna,tillsatserna och transporterna.
Livsmedelstillverkningen för människan
är det nog för sent att göra något åt,
folk kommer att fortsätta handla där det är billigast,sen vad som är i maten orkar den s.k. yrkesverksamma
människan inte med att kontrollera varken till sig själv eller sina barn o allra minst till djuren.
Vi skulle redan 1970 börjat tänka om.
Snabbväxande djur med hjälp av Kemikalier,Tillväxthormoner och tillsatser är ett allvarligt hot mot
männskligheten.
Som sagt va det finns otroligt mycket att berätta om,endast en droppe kom med här.
Med Vänliga Hälsningar
Frank Moberg.