Så skrev Svenska Dagbladet om det CSR- seminarium (Corporate Social Responsibility) som ordnades förra veckan. Dock tydligen inte till räckligt hett för handelsministern Ewa Björling, Brigitta Ohlsson från Folkpartiet och Åsa Domeij från Axfood, som uteblev. Dåligt tycker jag. Sverige anses ligga i topp när det gäller CSR, men av unga svenskar tycker bara 15 % att detta är viktigt att jämföra med 50 % i Schweiz. CSR är något man gör utöver den normala affärsfunktionen, men det måste vara lönsamt säger företagen – annars gör man ingenting. Hur trovärdigt är det? Etik måste svida lite. Vad händer vid nästa lågkonjunktur?
Seminariet ägde rum på Scandic Ariadne i Värtahamnen lett av en entusiastisk och kunnig Alice Bah (på gång att skapa en tankesmedja). Och Scandic har verkligen utmärkt sig för en långsiktig satsning på miljö och etik – Svanenmärkt och KRAV-mat. Av hundratals deltagare såg jag inte många företag inom livsmedelsbranschen på deltagarlistan. Axfoods Lena Landén erkände öppet att man inte haft mycket tid och ork att satsa på CSR utan har ägnat sig åt att första hand sy ihop företaget. Nu var man på gång och hade haft kontakt med NGOs och konsumenter. Jag erbjöd Djurskyddets synpunkter och konsumentaspekter. ”Ring mig” sa Eva Landén och det tänker jag göra.
SAS beklagade sig över att CSR var en konkurrensnackdel eftersom Ryan Air inte brydde sig. Och Hadar Cars (Fp) drog de vanliga argumenten om, att om man belastade företagen med för mycket krav, så kunde produktionen flytta till andra länder. ”Stenåldersargument” ansåg Sasja Beslik, Banco fonder. Det skulle inte vara fel att beskatta företag som har en miljöbelastande verksamhet tyckte Beslik. En berättig fråga från auditoriet: Hur går man från insikt till handling?” Vem sätter agendan för CSR? Det handlar alltid om individer antingen det är ägare till företag eller politiker.