Livsmedelsindustrin lyste med sin frånvaro när KSLA (Kungliga Skogs och Lantbruksakademin) i går kväll bjöd in till debatt: ”Behöver vi alla dessa livsmedelstillsatser”. Mats-Eric Nilsson SvD, har med sin bok Hemliga kocken, som kom hösten 2007, tydligen rejält retat livsmedelsindustrin. LI (Livsmedelsindustrierna) hade deklarerat att man inte ville ställa upp om Mats- Eric Nilsson skulle sitta i publiken. Nu gjorde han inte det, men LI kom inte ändå. Christina Möller, känd akademiledamot, myntade begreppet ”den hemliga livsmedelsindustrin”.
Industrin fick representeras av Torbjörn Malmsjö, tillsatsföretaget Norfoods. Tillsatserna behövs och problemet är att livsmedelsindustrin duckar och låter media hantera frågan tyckte Malmsjö. ”Hade det gått utan tillsatser hade det varit gjort”. Tillsatser kan vara motiverade för att kontrollera vattenhalten, vara processhjälpmedel eller för öka hållbarheten. Frågan är vad som är drivkraften öka vattenhalten, förlänga hållbarheten eller vad? Nitriten som konserveringsmedel kom upp som en gammal följetong. Leif Busk, SLV tyckte det knappast var motiverat eftersom risken för botulismen är extremt liten, medan Wilhelm Tham (livsmedelshygienist) som kom sent och inte hade hört debatten lyfte fram botulinum som extremt giftigt och därför borde motivera nitrittillsats. Wilhelm Tham tog också upp användningen av antibiotikapreparaten nicin och natamycin i ost och korv. Det är också en gammal fråga. Inom fem år ska dessa tillsatser vara borta sa Tham.
Marianne Jarl som representerade Sveriges Konsumenter kritiserade Livsmedelsverket för att man åter godkänt azofärgerna, men sanningen är att om EU godkänt med utgångspunkt EFSAs (European Food Safety Authority) riskvärdering så kan Sverige inte förbjuda. Precis som Marianne Jarl kan jag efterlysa försiktighetsprincipen och en utvärdering av konsumentnyttan. Det finns 300 godkända tillsatser varav 50 stycken är syntetiska exempelvis de ifrågasatta azofärgerna .