Från gullvivornas milda vårdoft till liljekonvaljernas bedövande ända fram till renfanans fränhet i augusti tillsammans med den aromatiska dillen till kräftorna. Och däremellan att njuta av häggen och syrenen och kaprifolens berusande kvällsdoft. Att snusa in i doftjasminen och smula skvattram mellan fingrarna. Och så dessa luktminnen. En doft av gulmåra och jag förs sekundsnabbt tillbaka 60 år i tiden. Jag plockar blommor med min mamma på ängen. Nyslaget hö – jag kör stolt hästräfsan i Blekinge på 50-talet.
Det är fascinerande hur minnesbilderna dyker upp vid speciella lukter och dofter. Det är inget som går att styra utan det sker helt omedvetet och blixtsnabbt. Det finns väl antagligen någon rationell förklaring till detta – en larmsignal? I alla fall så känns det som en enorm ynnest att få utnyttja denna minnespotential.
Fisk, tång och tjärade tampar, det är skärgårdssommar. Den lätta mögeldoften i de gamla kläderna i kistan på morfars vind, där vi kusiner tillbringade regniga sommardagar. I medicinlådan under mammas säng på Björkudden luktade det talk, elastiska bindor och Salubrin. ”Lite sprit på, blir det bättre” sa min syster när hon slagit sig. Myrsyran när man rört om i en myrstack. När jag hässjat hö en sommar i Blekinge, slog jag eget hö och la på loftet till ladan. Lukten av hö förde med sig minnen av lantliv på 50-talet då jag fick rida på och köra ardennern Primula, jaga suggor, köra hästräfsan och vara med om gris – och kalvslakt.
Resor ger ofta intensiva doftminnen. Mer intensiv mögellukt för tankarna till tropiska fuktiga trakter. Lukten av solkräm med kokos för tillbaka till stranden i franska La Baule 1961. Och lukten av grillad fisk blir för alltid ihopkopplat till en liten fiskrestaurang på en strand på Rhodos, som dök upp som en befrielse efter en mardrömslik biltur längs raserade bilvägar.