Den frågan ställde moderatorn Lennart Persson (känd debattledare från TV) till GD Mats Persson under slutdebatten på Jordbruksverkets verksdag i torsdags. Mats Persson, oförberedd på frågan, ville förstås inte svara, men gladde auditoriet (och mig) med att erkänna att han registrerat sin katt – hos Kennelklubben. I övrigt innebar verksdagen att Jordbruksverket antog en medarbetarpolicy med kärnvärden som framåt, trovärdiga och professionella. Paneldebatten skulle handla om målkonflikter och behovet av helhetstänkande. Man var överens om att det finns ett värde av målkonflikter eftersom man måste lösa dem och prata med varandra inom verket och med andra intressenter.
Jag hade glädjen att få sitta i panelen, huvudsakligen representerande Djurskyddet Sverige. Nu vet i alla fall Jordbruksverkets 600 medarbetare vad Djurskyddet Sverige är. Övriga var Björn Sederblad, Skånemejerier, Bodil Cornell, Eldrimner, WWF (förlåt att jag tappade namnet) och Leif Denneberg, Jordbruksverket. En av Jordbruksverkets viktigaste kundkrets bönderna fanns inte i panelen. Hade det funnits en bonde där, skulle han/hon kanske reagerat på den ofantliga mängden av anställda på Jordbruksverket, och ändå var inte alla där. ”Försörjer jag som bonde alla dessa tjänstemän!” Det påminner mig om en bonderepresentant, som i sin krönika i Land, berättade att han vid besök i LRF-huset brukade sticka in huvudet hos någon anställd och säga: ”Du vet väl att det är jag som betalar din lön”!!!.
Jordbruksverkets uppdrag är att aktivt arbeta för en konkurrenskraftig miljö – och djurskyddsanpassad livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna. Då undrar jag var sällskapsdjur – och försöksdjur har tagit vägen? Tittar jag på 2008 års regleringsbrev står det som mål inom djurskyddsområdet ”Ökad kunskap” Vad menas med det? Känns väldigt magert som målbeskrivning.
Debatten kanske inte handlade så mycket om målkonflikter utan ramlade in på stort – och småskaligt, salmonella, miljömål, klimatfrågan (WWF: Vi kan inte välja bort betande djur p g av klimatfrågan), EU-bidrag och EU-regelverk och vem som ska betala konsumenterna eller samhället. Det kom en klassisk fråga från auditoriet om varför vi ska ha bidrag till jordbruket. Här var WWF och jag rörande överens om att samhället måste betala för kollektiva nyttigheter för att uppfylla de nationella miljömålen. Konsumenterna kan inte betala för att vi bör ha skyddszoner mot vattendrag eller biologisk mångfald. Vi har inga djurskyddsmål – kanske dags att även där diskutera kollektiva nyttigheter.
Att Lennart Persson ställde frågan om kattregister berodde på att jag berättade för Lennart Persson på lunchen om Djurskyddet Sveriges namninsamling för märkning och registrering av katt 2007. Verkets överdirektör Christina Huhtasaari var ganska negativ, men hon hade inte fatta syftet. Syftet är att höja kattens status och får en ansvarig ägare till de tusentals herrelösa katterna som idag far väldigt illa.